Jag kommer inte få ut nån kapitel den här veckan för vi ska flytta snart - redan imorgon ska vi börja flytta lite saker - och kommer vara kvar i den nya huset tills söndag och det finns ingen internet där.
Nu kanske vissa av er undrar varför jag inte bara kan gå tillbaka till vårat "riktiga" hus och anledningen till det är att vi ska flytta till Göteborg och det är 4 timmar från där jag bor till dit.
Jag ska skriva kapitlet på papper så fort jag inte har något att göra och direkt vi kommit hem ska jag sätta mig vid datorn och skriva.
Jag hoppas ni stannar och har tålamod! ♥

Previously:
Något bra eller underhållande gjorde jag för henne för en gångs skull.
Ingen hade fortfarande svarat på mitt uttalande så jag vred huvudet mot Jacob med höjda ögonbryn.
”Aa, det kan vi göra. Det finns även några vakter utanför så risken av att dom skulle bli attackerade är inte stor. Let’s go!”
Selena börjar gnälla bakom oss om varför hon inte får ha en vakt och så vidare. Jag hör även Mirandas röst som försöker lugna henne.
Vi börjar röra oss framåt – som om ingenting har hänt – och lusten av att ta tag i Linas hand fyller mig. Jag spänner käkarna och knytnävarna för att inte göra det. Innan vi skulle ut igenom glasdörrarna försökte jag slappna av i händerna, annars skulle dom väl tro att jag ville mörda någon.
Jag böjde ner huvudet och gick efter Jacob och Lina ut genom glasdörrarna.

---

”Så Lina? När kommer du tillbaka från New York?” frågade Scooter.
New York? Vad ska hon göra där? Vi är ju inte färdiga här i Hawaii än.
Jag måste verkligen sluta tänka så mycket, hon tillhör inte mig längre vilket betyder att jag inte har någonting med hennes business att göra. Jag suckade tyst och kollade ner på det sista av pastan som var kvar på min tallrik.
Vi hade dragit till en restaurang där vi skulle umgås och komma bort från stresset för några timmar. Vi var placerade i ett speciellt rum där inte vem som helst kunde komma in.
Jag spända öronen extra för att höra vad Lina svarade på Scooters fråga.
”Jag ska göra ett ärende där, eller allt är redan klart med jag ska… betala.”
Vem som helst kunde höra tveksamhetet i slutet av hennes mening. Men Scooter struntade i det – mest för att vara artig, antar jag – och nickade innan han fortsatte att hugga in på sin oxfilé.
Runt bordet pratade alla glatt kors och tvärs så jag tror ingen la märket till Lina och Scooters samtal. Anledningen till att just jag gjorde det var för att jag för det första inte pratade med någon och för det andra inspekterade allt Lina gjorde och sa.
”Är alla klara?” frågade Dan när jag lagt ner besticken på min tomma tallrik.
”Nej.”
Alla skrattade åt Lina och hon blev smått röd om kinderna.
Färgen jag brukade vara orsaken till.
”Varför äter du så sakta?” frågade Alfredo med ett flin.
”För att bli mätt, tillskillnad från dig som kommer fylla magen med oreos när vi är tillbaka på hotellet.”
Alla började skratta – nästan alla, Selena.
Jag vred på huvudet och inspekterade personerna som satt runt bordet.
Jag satt bredvid Scooter – snett till vänster om Lina – med Jacob framför mig. Kenny satt mitt emot Dan. Alfredo satt mellan Dan och Miranda och Twist satt bredvid Kenny med Selena bredvid sig.
Min blick fastnade på Miranda - som hade ett flin på läpparna – och Selena.
Selena gjorde nån rörelse med handen som gjorde att Mirandas leende försvann och hon såg nu nästan sorgsen ut. Hennes blick drog sig ner mot bordet snabbt innan hon reste sig och gick med snabba steg mot damtoaletterna.
Jag kollade förbryllat på väggen som hon nyss hade försvunnit bakom.
Jag kände Linas blick bränna i kinden så jag vred huvudet mot henne. Hon stirrade på mig.
Jag höjde ögonbrynen i en frågande gest och hon skakade bara p huvudet och tog upp servetten som hon hade under sin tallrik. Hon torkade sig försiktigt runt munnen innan hon sköt bak stolen och reste sig, vilket drog till sig uppmärksamheten. Hon ursäktade sig och försvann snabbt åt Mirandas håll.
Tystnaden spred sig snabbt runt bordet och jag svär på att man kunde höra en knappnål falla.

Jag borde egentligen inte vara så snäll mot Miranda efter allt hon gjort mot mig, men hennes beteende oroade mig. Det var inte första gången detta hände.
Jag gick in mot damtoaletten där jag fann henne vid en handfat med en blänkande föremål i handen.
”Vad gör du?” utbrister jag när jag lyckats identifiera föremålet.
Hon ryckte till och tappade rakbladet på golvet där den blev liggandes.
Hennes ögon avspeglade rädsla när hon lutade sig mot handfatet och mötte min blick.
”Vad har du med det att göra?” frågar hon i ett försök att komma undan.
Jag suckar och skakar på huvudet.
”Försök inte att spela dum. Du höll på att skära dig själv. Jag har också gjort det och jag lovar dig, det känns bra i en kvart efteråt men sen kommer smärtan tillbaka vilket resulterar att du gör det om och om igen.” säger jag och kollar bestämt på henne.
”H-har…du…gjo-gjort…det?” stammar hon fram.
”Ja, och allt på grund av slampan som sitter där ute och manipulerar dig. Men till slut insåg jag att hon varken är värd mina tårar eller mitt blod.”
”Jag har samma orsak.” mumlar hon tyst fram och tårarna börjar rinna nerför hennes kinder.
Jag vänder mig om och låser dörren så att ingen kan komma in. Jag vänder mig sakta tillbaka mot henne.
”Låt henne inte lyckas trycka ner dig, som hon gjorde med mig. Hon lever på andras smärta.”
Jag går fram och böjer mig sakta ner och tar upp rakbladet som jag vrider lite papper runt och slänger i soptunnan.
”Låt mig.” säger jag och blöter lite papper och torkar dom svarta ränderna på hennes kinder.
”Tack.”
”Ingen orsak. Se till att hålla dig borta från henne. Vi kanske kan bli vänner trots allt.”
Hon nickar och ler. Jag besvarar den och går till dörren för att låsa upp. Vi styr stegen mot vårat bort där alla – inte Selena, hon ser bara irriterad ut – ser oroliga ut men även nyfikenhet speglas i deras ansikten.
”Vi är klara nu, så ska vi gå?” frågar jag i ett försök att lätta upp stämningen.
Det blir en pinsam tystnad men sen ställer Justin sig upp och jag ger honom ett tacksamt leende som han besvarar.
-

Klockan är strax över midnatt och jag har inte fått mig en endaste blund sen vi kommit tillbaka.
Lina och händelsen med Miranda i restaurangen var allt jag hade i hjärnan.
Vad var det som hände?
Med ett suck slänger jag täcket ifrån mig och går i blindo till den nedre delen av sängen och sätter på mig linnet och mina mjukisbyxor jag slängt där när jag skulle sova.
Jag måste ut och få frisk luft.
Jag drar med mig mitt rumskort – mobilen struntar jag i – och sätter på mig skor innan jag stiger ut till den belysta korridoren.
Jag går sakta mot trapporna.
”Kunde du inte heller sova?”
Jag blir så rädd att jag snubblar på trappsteget och landar rätt på min bakdel.
Jag slänger en blick bakåt och ser Lina stå där och försöker hålla sig för skratt.
”Vad var det där bra för?” gnäller jag och reser mig upp.
”Jag frågade bara en enkel fråga.”
Jag himlar med ögononen och svarar sen ett nej på hennes fråga.
-

 

Ni kan kommentera mer på förra kapitlet. Jag har över 80 läsare dagligen och så kommenterar bara 6 stycken. Nu vill jag inte vara typen som aldrig blir nöjd eller så men jag kämpar med kapitlerna och vill ha lite åsikter och sånt om dom. ♥

Fick en fråga i en kommentar om varför det måste vara så sorgligt hela tiden och varför dom inte blir tillsammans igen.
Svar: Om jag skriver att dom blir ihop efter några dagar så kommer det inte kännas verkligt. Jag menar om jag skulle göra slut med min pojkvän för att han var otrogen så skulle jag ju inte ta tillbaka honom efter några dagar, för jag vågar ju inte lita på honom.

Lyckliga tider kommer och jag har det planerat men just nu måste det få vara lite sorgligt.

Previously:

---

En knackning på dörren väckte mig ur mina tankar. Jag slängde en blick på klockan samtidigt som ett högt stön lämnade min strupe och jag reste mig upp. 20.13.
”Hey Biebs. Gå och fräscha upp dig, vi ska ut.” sa Alfredo direkt jag öppnat dörren.
”Jag orkar inte.” sa jag enkelt och var på väg att smälla igen dörren framför näsan på honom men han satte stopp för det.
”Lina följer också med.”
Genom att nämna hennes namn fick han mig att tveka. Några timmar skulle inte skada, och att vara i Linas närhet gjorde allt bättre.
”Ge mig 10 minuter.”
Jag vänder mig om och börjar går med snabba steg mot sovrummet.
Ytterdörren stängde jag aldrig så jag hörde snart hur Alfredos steg rör sig bakom mig. Han steg in mot vardagsrummet.
Jag smällde igen sovrumsdörren efter mig. Jag drog av mig mina mjukisbyxor men behöll det vita linnet på överkroppen.
Jag styr stegen mot garderoben och drar fram ett par svarta jeans och en hoodie med USA flaggan som tryck på ryggen och som har avklippta armar.
Från hyllan ovanför galgarna drar jag ner en svart och röd keps som jag sätter på huvudet. Jag skyndar mig till badrummet där jag sprutar på lite parfym på halsen, sen sätter jag kurs mot min resväska som ligger under sängen. Jag drar fram väskan och öppnar den för att ta ut en armband och en klockan som jag sätter på varsin handled.
”I’m ready.” säger jag när jag öppnat sovrumsdörren.
Alfredo tittar upp från soffans ryggstöd och nickar och ställer sig på benen.
Vi går mot dörren där jag snabbt sätter på mig mina Supras och öppnar dörren. Hissar har aldrig varit min grej och Alfredo vet det så vi styr stegen mot trapporna.
Nere vid Lobbyn stod Twist, Miranda, – vad gör hon här fortfarande – Selena, Kenny, Jacob, Linas och mina dansare, Scooter och Dan.
Selena försöker fånga min blick men jag viker bara undan den.
Vart är Lina?
Tänk om hon ändrade sig för att hon fick reda på att jag skulle med? Tänk om hon inte vill åka med. Tänk om Alfredo ljög.
Nej Justin sluta tänk om, hon kanske bara inte är klar än.
Hissen plingade till och jag förflyttade min blick mot den. Snabbt fick jag ett bestämt nej till mina ”tänk om” – frågor när jag såg Lina stiga ut.
Mina haka föll ner till marken – inte bokstavligt då – när jag skådade hennes outfit.
Hennes kropp täcktes av en svart lång klänning. På midjan hade hon ett tjockt bälte och hennes fötter täcktes av ett par svarta skyhöga stövlar. Min blick fortsatte upp till hennes ansikte där den stannade chockat.
Hon hade knallrött läppstift och ögonen var sotade i en svart färg.
Var detta den Lina jag kände? Hon var inte lik sig, men det var inte en nackdel.
Hennes blick mötte min. Området runt hennes ögon spändes men hon slätade ut det snabbt och bröt blicken ifrån mig för att studera vilka andra som var på plats.
Jag kände hur hon svor inombords när hon såg Selena och Miranda.
Jag drog ner blicken mot golvet och kände mig värdelös för andra gången idag.
Vad ska jag göra? Just nu ville jag bara sjunka genom jordytan.
En hand lades på min axel och jag ryckte smått till.
Varför har jag blivit så lättskrämd?
Jag skakar på huvudet åt mina idiotiska tankar och höjer blicken för att möta personen handen tillhörde.
Alfredo.
”Ey, man. Ryck upp dig.”
”Lätt för dig att säga.”
Jag vrider blicken framåt och han suckar.
”Om du vill ha henne tillbaka så måste du kämpa.”
”Vad tror du jag håller på med?”
”Just nu ser det inte alls ut som om du kämpar det ser ut som om du ger upp.”
Nu var det min tur att sucka.
”Ska vi gå?”
Kennys röst hörs säkert över hela lobbyn.
Några ja hörs här och där. Jag skakar av mig Alfredos hand och börjar styra stegen mot glasdörrarna.
”Justin?!”
Jag vänder trött blicken mot Jacob.
”Du och Lina går mellan mig och Kenny.”
Jag var på väg att invända – mest för Linas skull än min egen, för jag vet att hon inte vill vara i närheten av mig – men han avbröt mig.
”Inga men.”
Ännu en gång lämnar en suck min strupe och jag nickar sakta.
Med nerböjt huvud går jag förbi Jacob och ställer mig bredvid Lina.
”Vad ska Ms. Jag vet allt göra då?” hör jag Lina fråga bredvid mig till antagligen Jacob.
Det blev tyst så jag lyfter huvudet och kollar på Jacob som ser förbryllad ut.
”Hon menar Selena. Hon är också kändis.” säger jag även om det tar emot på det sista ordet.
”Jaha…” säger han utdraget.
Nu ser han fundersam ut istället.
”Twist och Miranda kan ta hand om henne. Kan vi bara gå ut nu?”
Jag blev själv förvånad av meningen jag nyss uttalat.
Anledningen till att jag just sa Twist är för att allt var inte frid och fröjd mellan oss – därför plågar jag honom med Selena.
Jag känner Linas blick mot kinden så jag vänder mig mot henne. Hon stod med smått höjda ögonbryn.
Min blick börjar plötsligt pendla mellan hennes ögon och läppar.
Jag minns exakt hur det känns att kyssa dom mjuka och varma läpparna.
Det ryckte smått i hennes mungipor – bara genom den gesten lyfts lite av det hårda i mitt bröst.
Något bra eller underhållande gjorde jag för henne för en gångs skull.
Ingen hade fortfarande svarat på mitt uttalande så jag vred huvudet mot Jacob med höjda ögonbryn.
”Aa, det kan vi göra. Det finns även några vakter utanför så risken av att dom skulle bli attackerade är inte stor. Let’s go!”
Selena börjar gnälla bakom oss om varför hon inte får ha en vakt och så vidare. Jag hör även Mirandas röst som försöker lugna henne.
Vi börjar röra oss framåt – som om ingenting har hänt – och lusten av att ta tag i Linas hand fyller mig. Jag spänner käkarna och knytnävarna för att inte göra det. Innan vi skulle ut igenom glasdörrarna försökte jag slappna av i händerna, annars skulle dom väl tro att jag ville mörda någon.
Jag böjde ner huvudet och gick efter Jacob och Lina ut genom glasdörrarna.
-

                                                                             Do not give up, the beginning is always the hardest.

---

Vad tycker ni? 
En annan fråga jag jätte gärna vill ha svar på är - vad tycker ni om att jag har korta citater efter varje kapitel som passar bra till kapitlet?
Viktigt: Jag kommer åka bort på fredag och kommer hem på söndag kväll. jag ska försöka skriva en eller två tidinställda kapitel  - om jag hinner - annars så kommer det ingen mer kapitel föränn nästa vecka. :)
Kommentera - minst 10! ♥

Nästa kapitel kommer antingen ikväll eller imorgon kväll! :)fr

Fick en fråga om vad låten i kapitel 48 heter.
Young Forever med Nicki Minaj.
Jag hade en video från youtube med i kapitlet men den kanske försvann eller något så personen som frågade detta inte såg det! :)

”Är du 100% säker på detta?”
Jag tvekade. Var jag säker? Vill jag verkligen göra detta? Idéen hade låtit bättre i mitt huvud. Men detta kändes som ett bra altenativ till friheten – glömma Justin och ta några steg framåt i livet.
”Jag är säker.”
De avgörande orden lämnade min strupe och nu fanns det inget återvändo.
Jacob sköt upp dörren och vi steg in.

                                                                                     ”You were a dream. Then reality. Now a memory.”

Lina hade lagt ut den för 30 minuter sen. Mina tårkanaler sattes i arbete.
Jag slängde mobilen bredvid mig och begravde huvudet i den kalla kudden.
Allt var mitt fel.
Jag försökte få mig en blund för att komma bort från allt detta, i alla fall i nån timme.
Tre knackningar på dörren fick mig att rycka till från mitt halvsovande tillstånd. Jag stönade och slängde täcket ifrån mig.
”Hey man. Det är genrep nu och Scooter är fly förbannad över att du inte är där nere.” utbrister Alfredo flåsandes när jag öppnat dörren.
Fan! Jag skyndar mig tillbaka till rummet och sätter på mig ett par mjukisbyxor istället för mina badshorts jag hade på mig. Jag bytte även T-shirt. I all hast drog jag med mig en svart keps som jag sätter på mitt ofixade hår. Mina Supras åker på och jag sätter fart med Alfredo mot trapporna.

”Justin! Den där har du inte som en prydnad.” skriker Scooter och pekar på klockan runt min handled.
Hans ansikte var högröd och för första gången känner jag mig värdelös inför honom.
”Jag är ledsen.” mumlar jag.
”Justin du måste skärpa dig! Du är 18 snart, lär dig att ta ansvar!” säger han med hög röst men skriker inte iallafall som han gjort först..
Jag nickade och kollar ner på golvet.
”Scooter, du behöver inte vara så hård mot honom.” hör jag plötsligt Selena bakom mig.
Jag vänder mig inte om, istället fortsätter jag stirra ner i dom svarta golvbrädorna.
Hon är inte värd min uppmärksamhet.
”Det var du som orsakade detta så se till att fixa det nu också.”
Min blick höjs snabbt och jag möter Linas ansikte.
Hon står med armarna i kors bredvid Scooter och kollar irriterat på Selena.
Känslan som fyller mig nu när jag får se henne igen är obeskrivlig.
”Vad menar du?” hör jag Selena fråga oskyldigt.
”Tro inte att jag ska återberätta vilken skit du är. Du klarar av att visa det utan att göra någonting.”
Wow, tjejen har blivit hård.
Selena flämtar till men Lina ser fortfarande lika… kall – är nog rätt ord – ut.
”Justin?” gnäller Selena bakom mig.
Jag skakar på huvudet bara. Lina forsätter kolla på Selena i några sekunder till innan hon vänder sig mot Scooter.
Inte ens en blick fick jag.
”Justin kanske sov och tänkte inte på tiden, men nu är han här, så kan vi bara börja? Jag har några ärenden jag måste göra efter detta, och dom löser sig inte själva.”
Scooter vänder sin blick mot henne och tinar upp lite och nickar.
Lina bländar av ett leende och vänder sig om för att gå mot Jacob.
”Upp på scen med dig och sluta dagdrömma.” säger Scooter och viftar med sin hand framför mina ögon som var fastklistrade i Linas rygg.

Jag blinkar snabbt till några gånger och skyndar mig till den stora svarta scenen som var till höger om mig.
Jag tar emot mikrofonen från Scrappy och introt till All around the world börjar spelas.

Svetten rann från mig samtidigt som jag klunkade i mig den kalla vattnet.
Min blick studerar Lina från stolen jag satt på.
Freedom spelas för tillfället. Hennes röst lät så perfekt.
Jag stänger igen ögonen och gungar sakta från sida till sida.
”Har du sett Selena?”
Jag spärrar upp mina ögon och kollar skrämt på Scooter som nu satt bredvid mig.
”Jag har inte sett henne sen jag gick upp på scen.”
Han nickar och ställer en annan fråga – den här gången en mer privat.
”Vad har hänt med er två?”
Han nickar mot Lina på scenen.
”Vad menar du?” frågar jag dumt och sväljer.
”Du och Lina hängde non-stop med varandra förut och nu sa ni inte ens ett hej.”
”Ehm… vi har gjort slut.”
Bäst att släppa bomben på en gång.
”Så det är därför du beter dig såhär?”
Jag suckar men rycker sen på axlarna i en hopplös gest.
”Vad hände?” frågar han efter några sekunder i tystnad.
”Det pratar jag helst inte om.” säger jag enkelt och han nickar.
”Tänk på att vi alla finns här om du vill berätta eller bara ha någon att prata med.”
”Jag vet.”
”Perfekt som alltid!” Dans röst fyller hela salen och jag förflyttar min blick till scenen.
Han gör ett tecken åt Lina att komma från och hon styr stegen lydigt mot honom.
Hon böjer sig ner vid kanten av scenen och de börjar prata om någonting. Lina visar med handen bakom sig på scenen i en frågande gest vilket Dan besvarar med ett nick.
Hon ler mot honom och går och ställer sig i mitten. Hennes dansare kommer snabbt upp på scenen och de ställer sig på sina positioner.
Vad händer?
”Hon ska uppträda med en ny sång.” säger Scooter som måste ha sett mitt förvirrade ansikte.
Rynkorna i min panna slätas ut och jag nickar sakta med blicken mot scenen.
Ett lugnt pianomelodi börjar spelas och dom börjar snart röra sig i takt till musiken och Linas röst fyller arenan.




I used to think that we'd run away
One lovely, pretty summer day
I remember when you would say
"We'll be ok, come with me"
I never knew you would lie to me
Take everything from inside of me
Your silhouette in the doorway
But before you walk away…

På något sätt kändes det som om hon sjöng om oss.
lyckligt slut var något som inte existerade i sången vilket fick mig att krossas ännu mer inuti.

Ha ett krossad hjärta är som att ha brutna revben. På utsidan så ser du att må bra men varje andetag gör ont.

---

Jacob är hennes livvakt till er som har glömt! ;D
Vad tycker ni? Gillar ni den kaxiga Lina?
Kommentera - minst 10 kommentarer!

”Jag är ledsen Lina, men jag är en av Justins bästa vänner. Han berättar allting för mig – en gång berättade han att han fortfarande älskar Selena.” säger Twist.
”Men… han sa till mig att jag var den enda för honom… att jag var hans allt.” säger jag och kollar ner i mitt knä.
”Han ljög… jag säger inte detta för att såra dig utan jag säger detta för att du inte ska bli sårad i framtiden.
Jag försöker blinka bort mina förbaskade tårar men dom börjar rinna så jag lyfte upp handen och strök bort dom.
Hur kunde jag lita på honom?
”Vad är det där?” frågar twist ängsligt och har blicken fast på mina händer som nu låg i mitt knä igen.
Snälla säg att han inte menar mitt skärmärket.
Vad ska jag svara? Jo jag har skärt mig för att få ut smärtan Justin orsakat mig.
Jag svalde och försökte komma på något bra.
”Ehm… jag råkade bränna mig förut.”
Perfekt svar, han kommer definitivt att tro på det, tänker jag ironiskt.
”Ljug inte Lina.” säger han och tar tag i min hand. Han studerar handleden noga.
”Du… har skärt dig själv?” frågar han skakigt.
Jag mumlar fram ett knappt hörbart ”ja” och biter mig nervöst i mitt underläpp.
”Orsakade Justin detta? Frågar Twist och lyfter huvudet så han kan möta mina ögon.
Jag nickar sakta. Han skakar på huvudet och pussar försiktigt min handled.
”Gör aldrig detta igen. Snälla.”
”Jag vet inte…”
Han kollar genom sina nördglasögon bedjande på mig.
”Varför?” frågar jag irriterad.
Det är min kropp och jag får göra vad jag vill med den.
”För att! Vill du verkligen skada dig själv för någon som aldrig var värd dig? Det kommer inte leda någonstans. Jag lovar.”
”Jag vet inte… jag känner mig vilsen utan honom.” mumlar jag och blickar in i hans ögon.
”Känn inte så. Jag är här.”
Jag vet inte vad som hände men plötsligt var jag i hans famn med mina armar runt hans midja och min haka på hans axel. Hans armar slingrade sig runt min midja och han borrade in ansiktet i mitt hår. Precis som Justin brukade göra.
”Du betyder mycket för mig. Jag gillar verkligen dig.”
”Jag gillar dig också.” mumlar jag och ett litet äkta leende börjar forma sig på mina läppar.
Han puttar mig försiktigt bakåt och kollar frusterar på mig. Mitt leende bleknar bort.
Vad är fel?
”Det är problemet. Jag gillar dig inte som en vän. Jag gillar dig som en…” Twist röst tonar bort och jag sitter förbryllat kvar.
”Som vadå?” 
”Lina, jag gillar dig som en flickvän.” säger han.
Var detta ett torrt skämt eller?
Jag stirrar in i hans ögon i väntan på ”jag skämtar med dig”-meningen, men inget sånt kommer fram.
”Nej det gör du inte.” mumlar jag med uppspärrade ögon
”Jo det gör jag. Du är fantastisk… vacker, och någon jag skulle älska att spendera tid med.”
Jag tar in hans ord men säger inget.
”Snälla ge mig en chans. Bara en.” säger han.

”Twist, du är en omtänksam person, men jag gjorde slut med… honom idag. Jag kan inte börja dejta hans bästa vän samma dag. Du är en otrolig rolig människa som förtjänar något bättre än mig. Jag skulle bara såra dig, och det vill jag inte. Jag bryr mig om dig, mycket. Du har blivit en väldigt bra vän till mig och jag vill inte förlora det.” säger jag och tar sedan ett djupt andetag.

”I kortare ord – du är en inte över Justin och har fortfarande förhoppningar om att det kommer blir du och han en dag. Visst. Här har du din mobil. Jag går nu.” säger Twist och aggressivt ger mig min mobil.
”Vänta!” säger jag och tar tag i hans hand.
”Den huvudsakliga anledningen till att jag inte vill ge dig en chans är att jag ska se om jag kan hoppa av turnén och kanske ta ett långt paus från allt detta.” säger jag och försöker visa med händerna för att göra mitt budskap tydligare.
”Va?” frågar Twist tyst.
”Ja jag orkar inte med pressen längre. Det blir bara för mycket.”
”Du kan inte ge upp allting. Allt detta du har jobbat på. Tänker du någonsin på första dagen av din karriär och den gnistan du hade? Låt inte Justin ta ner den – håll huvudet högt.”
”Jag kan inte. Det känns som om han ägde varje del hos mig. Till och med den gnistan.” mumlar jag och kollar ner i golvet.
”Alla människor vill ha lycka, ingen vill ha smärta. Men du kan inte få en regnbåge utan lite regn. Klättra upp från den här gropen Justin och Selena har satt dig i och försök se solen igen.”
Det var hans sista ord innan han vände ryggen åt mig och gick ut.
Han har rätt men jag har inte vågat inse det förrän nu. Jag ska kämpa – inte för att få Justin utan för att få min lycka. Justin gjorde inget misstag när han var otrogen han gjorde ett val. 

---

Förlåt om ni tyckte det blev kort. Har slitit med det hela förmiddagen.
Tyckte ni att Twist borde ha fått en chans?
Vad tycker ni om att Lina börjar se ljust på saker och ting igen?
Kommentera. ♥

Jag sätter mig på soffan samtidigt som jag drar fingrarna genom håret.
”Baby, var inte så frustrerad. Hon förtjänade dig ändå inte.” säger Selena och flyttar sig närmre mig.
”Kan du bara sluta? Sluta kalla mig baby och sluta säg att hon inte förtjänade mig. Jag var den som inte förtjänade henne! Du förstörde vårat förhållande.” säger jag argt.
Hon rycker smått tillbaka av mitt utbrott.
Jag ställer mig upp från soffan och börjar gå med snabba steg till sovrummet. Miranda stirrade bara på mig.
Varför är hon ens kvar?
Dörren smäller jag igen hårt efter mig. Mina steg styrs mot Linas ”del” av sängen.
 Jag slänger mig på sängen med ansiktet ner i kudden. Hennes lukt var som ett lugnande medel – alla mina spända muskler slappnade av.
Kan inte ett mirakel hände så att tiden spolas bakåt? Jag kan inte tro att jag sa allt det där till henne.
Efter ett tag behöver jag luft så jag vrider på huvudet så att ansiktet är mot fönstret istället för kudden. Ett svart föremål fångar mitt intresse. Jag stödjer mig på armbågen och tar upp mobilen från nattduksbordet.
Det var Linas mobil. Jag rynkar på pannan.
Vad gör den här?
Jag låser upp mobilen och kolla på bakgrundsbilden. Ett leende sprider sig på mina läppar.
Det var en bild på oss båda som vi tagit för några dagar sen.
Min egen mobil – som jag hade i min jeansficka – plingade till och jag fiskade upp den.

Från Twist:
Eyy man jag är utanför dörren.

Jag reser mig upp och sätter kurs mot hallen.
En lapp fångade min blick. Jag gick snabbt fram till den lilla bordet och tog upp den.

Jag och Miranda gick ut en liten sväng!
Älskar dig //Selena.

Jag fnös högt till – men sen kom jag att tänka på det goda i meddelandet.
Jag slipper henne, även om det är bara för några timmar.

 

Lappen knölade jag ihop och slängde den på bordet och öppnade dörren sen.
”Aye Twist!” skriker jag.
”Aye buddy.” säger han med ett leende och vi gör vårat handslag.
Hans blick fastnar på föremålet i min vänstra hand.
”Jag tar den här.” säger han och rycker Linas mobilen från mina hand.
”Aye! Varför?” säger jag och försöker ta tillbaka den men Twist backar bort från mig.
”Det är inte din. Det är Linas, hon ringde mig och sa att jag skulle ta tillbaka den till henne.” säger han och stoppar ner mobilen i hans ficka.
”Ska du ta den till henne?” frågar jag och skiner upp.
”Ja…” mumlar han.
”Jag kommer med dig.” säger jag och böjer mig ner för att sätta på mina Supras men Twist stoppar mig halvvägs.
”Stop it man. Vad hände mellan er två egentligen?” frågar han och jag kollar upp på honom med ledsna ögon.
”Vi gjorde slut. Jag trodde hon redan hade berättat för dig.”
”Väl, hon gjorde inte det. Varför gjorde ni slut? Ni passade ju så bra med varandra.”
”Kan du vara tyst? Jag vill inte bli påmind om det.” säger jag och kollar frustrerat ner i golvet.
”Whatever man. Men du gjorde troligen något som sårade henen djupt. När hon ringde mig, hennes röst lät hest, som om hon hade gråtit i flera timmar. Det var hemskt.”
Jag kollar sakta upp och möter hans blick samtidigt som en tår lämnar mitt öga.
Allt är mitt fel.
”Damn… du är verkligen fast.” säger han.
”Jag sa så många grymma saker till henne men hon vet inte att jag inte menade det. Jag måste få henne tillbaka. Jag måste!”
”Hur...?” mumlar Twist fram.
”Jag vet inte. Du måste hjälpa mig.”
”Nej. Jag gör det inte. Jag är trött på allt detta. För att vara ärlig – Lina förtjänade bättre än dig. Du gjorde henne så illa. Hon förtjänar någon mer äkta.” säger Twist med kolsvarta ögon.
”Vad menar du?” frågar jag med skakig röst.
”Jag kommer fixa hennes krossade hjärta. Jag älskar henne.” säger han.
Jag stannar tyst och tar in hans ord.
”Du älskar… Lina?” frågar jag tyst.
”Ja. Varför säger jag plötsligt det? För att jag är trött på att se Lina bli sårad av både dig och hennes expojkvän.”
”Vänta hur vet du om hennes ex?” frågar jag på gränsen till ett utbrott.
”Jag har kontakter.”
Min kropp spänner sig och jag struntade helt i vilka kontakter han har. Det ända som gick fram och tillbaka i mitt huvud var att han älskar henne. Han älskar min Lina.
Mina andetag blir tyngre och jag börjar se rött.
”Men det gör ingen fucking skillnad. Du kommer göra henne illa likaså.” skriker jag fram.
”Jag skulle aldrig göra henne illa, och om det någonsin skulle hända så skulle jag be om ursäkt.” säger han lugnt.
Lika fort som jag fick mitt utbrott så försvann det och jag kollade ner i golvet av ren skuld.
”Precis. Om du älskade Lina, så skulle du låta mig laga hennes krossade hjärta. Jag vet vad jag ska göra…”
”Vad ska du göra?” mumlar jag fram.
”Jag ska prata med henne.” säger han och vänder på klacken.
Jag stannar tyst och stoppar ner händerna i fickorna samtidigt som jag kollar på hans rygg.
Jag känner mig hemsk… jag känner mig som den värsta pojkvän hon haft.
Jag behöver be om ursäkt men hon kommer inte lyssna. Hon kommer bara inte.

Efter många om och men hade tillslut Dan och Scooter gått med på att flytta fram alla konserter några dagar.
Det var i alla fall vad Kayla hade berättat när jag kommit hem efter min långa utflykt.
Just nu satt jag i vardagsrummet tillsammans med Alexia och companiet i väntan på Twist. Han skulle komma om 5 minuter. Hela min kropp var spänd och jag bara vågade inte slappna av. Jag undrar vad Just…-
Mina tankar avbröts av att det knackade på dörren. Jag ställde mig snabbt upp och gick för att öppna.
Jag och Twist sa båda varsitt hej och jag försökte besvara hans leende så gott det gick.
Jag började dra honom till ”mitt” sovrum efter att han hälsat på tjejerna.
Vi båda gick mot sängen och satte oss ner.
Hans leende hade fortfarande inte tonat bort vilket gjorde att jag möttes av två rader vita och perfekta tänder.
”Vadå?” frågade jag.
”Du ser glad ut.”
Det lilla leende jag lyckats behålla kvar bleknade bort och jag svarade öppnade munnen för att svara på hans fråga.
”Jag är inte glad. Det är bara skådespeleri.”
Plötsligt tar han tar i min hand och smeker den sakta.
”Berätta vad som hände mellan dig och Justin.”
Jag kollar ner på våra sammanlänkande händer och sväljer.
Detta känns obekvämt.
Twist verkar förstå mina tankar och släpper min hand, jag ger honom ett svagt tacksamt leende.
”Uh… han var otrogen.”
”Va? Varför? Hur?” frågar han högt.
”Jag antar att han blev trött på mig. Men personen han var otrogen med… gjorde hela problemet värre.” mumla jag.
Jag drog båda händerna genom mitt hår och kollade smått ner i golvet.
”Med vem var han otrogen?”
Jag sväljer och höjer blicken sakta och möter hans ögon.
”Selena.” viskar jag och blinkar bort tårarna.
”Va?! Varför?” nästintill skriker han.
”Jag vet inte! Han vet att jag hatar henne, men ändå hånglar han med henne.”
”Hånglade de?” frågar Twist med stora ögon.
”Ja… jag bara… förväntade det aldrig från honom.”
”Han hade alltid känslor för Selena. Alltid.” säger Twist tyst.
”Va?” frågar jag sårat.

---

Twist är kär i Lina???
Justin har känslor för Selena??
Allt detta blir bara krångligare. Hoppas ni tyckte om kapitlet!
Kommentera massor =D

1.När jag började med LVD trodde jag den skulle bli runt 40 kapitel bara men nu har jag kommit på flera händelser som jag vill ska hända så det kommer bli längre än vad jag trodde! 

2.Jag började skriva på LND 22:a December för att vara exakt, så snart 4 månader. 

 

3.Nästa kapitel kommer om några timmar. =D

Previously:

 

Jag vrider huvudet mot dörren för att försäkra mig om att den var låst innan jag sakta går mot duschen för att ta ner den blanka föremålet från hyllan.
Jag sätter mig med ryggen mot den kalla duschväggen och studerar rakhyvel i mina händer.
Jag undrar hur det känns att skära sig. Hur all din smärta rinner ut efter ett drag.
Jag kan inte tro att jag gör detta. Jag förväntade mig aldrig att han skulle få mig att känna såhär.
Jag drar upp ärmen på koftan en bit och närmar rakbladet närmre och närmre min arm.
Sakta drar jag bladet över handleden, vilket gör att ett svag linje börjar synas. Rakbladet lägger jag på golvet bredvid mig när blodet börjar rinna ut.
 Jag lutar huvudet mot väggen och kollar upp i taket.
Det gjorde inte ont, det var snarare befriande.
Fort ställer jag mig upp och tar en liten handduk för att torka bort blodet och drar sedan ner ärmen på koftan för att dölja min handled.
Jag lägger handduken längst ner i tvättkorgen innan jag tvättar ansiktet.
Jag höjer blicken mot spegeln och möter två rödsprängda ögon och ett blekt ansikte.
Jag kände mig tom.
Snabbt torkar jag mig och låser sedan upp dörren försiktigt och går ut. Min blick vandrar i rummet och jag pustar ut när jag inser att jag är själv.
Min blick drar sig mot fönstret och jag suckar när jag märker vattendropparna mot glaset.
Jag hade ingen aning om vad klockan var och jag hade inga planer på att ta reda på det. Jag ville bara glömma bort verkligheten ett tag så jag gick fram till min väska för att ta upp ett par solglasögon – så att ingen ser att jag har gråtit – och min mobil för att gå ut ett tag men stannade upp plötsligt i mina rörelser.
Vart är min mobil?

Jag vänder upp och ner på hela min väska, men sen slår en tanke mig och jag stönar högt.
Den ligger på nattduksbordet i sovrummet i hans hotellrum! Aldrig att jag tänker gå dit och hämta den.
Dörren öppnas helt plötsligt och tjejerna kommer in.
”Vad har hänt!?”
Alla tre har uppspärrade ögon.
”Min mobil är kvar hos Justin och jag vägrar gå dit.” säger jag och sätter mig på sängen och lägger huvudet i mina händer.
Dom alla tre pustar ut av att det inte var något allvarligt innan Kayla öppnar munnen.
”Vi kanske kan ringa Twist och säga att han ska hämta den?”
Jag kollar upp och nickar sakta. Jag ställer mig snabbt upp och går fram till dom.
”Jag är ledsen för allt detta.”
Vilka humörsvängningar jag har. Ena sekunden är jag arg och andra sekunden ledsen.
”Var inte det. Men det skulle vara enklare att hjälpa dig om vi visste vad problemet var.
Jag suckar och nickar sakta.
”Jag kan inte berätta utan att bryta ihop.” mumlar jag fram.
Dom svarar inte utan drar in mig i en kram.
”Berätta när du känner för det.” viskar Kayla och ett svagt leende letar sig upp på mina läppar samtidigt som jag nickar smått.
”Kan jag låna en telefon?” frågar jag när vi avslutat kramen.
Leah sträcker fram sin mobil och jag ler tacksamt och tar emot den.
18.54 – där gick mitt försök att komma bort från verkligheten åt skogen.
Jag slår in twist nummer och placerar mobilen mot örat.
”Aye, Twist här!”
”Hej, jag behöver en  tjänst.” säger jag snabbt.
”Vänta lite… vem är detta?”
”Lina.”
”Jaha, hej på dig också.”
”Kan du göra mig en liten tjänst?” frågar jag med betoning på liten.
”Såklart.”
”Okej, något hände mellan mig och Justin och jag glömde min mobil i hans hotellrum och jag vill inte gå dit och hämta den.”
Den sved i hjärtat när jag uttalade hans namn.
”Vänta vad?” frågar Twist förvirrat.
”Uh, gå till Justin och han kommer säkert berätta.”
Där sved det igen.
”Okej. Jag skulle dit ändå. Han ringde mig nyss och berättade att han ville prata, troligen om vad som hände mellan er två.”
Jag stannar tyst och kollar ner i golvet.
”Ja… men kom till hotellrum 368 och lämna mobilen till mina dansare om jag inte är där.”
”Okej, men vadå om jag inte är där?”
”Jag ska ut och rensa tankarna.” mumlar jag fram.
”Jaha okej, hejdå.”
Jag säger snabbt ett hejdå och drar fingret på röd lur.
Jag ger tillbaka mobilen till Leah.
”Ja…-” börjar jag men avbryts av Alexia.
”Har Justin varit otrogen?” frågar hon tyst.
Jag vrider snabbt huvudet mot henne och kollar på henne med uppspärrade ögon.
Hon kollar allvarligt mot mig och jag nickar sakta tillslut.
”Jag ska döda honom.” säger hon med spända käkar.
Ett litet skratt lämnar min mun.
”Han är inte värd det. Jag ska ut en sväng nu men kommer snart tillbaka.”
Dom ler smått alla tre och nickar. Jag gå ut ur sovrummet och mot ytterdörren där jag sätter på mig skorna.

Väl ute i korridoren var jag tvungen att smyga ut på något sätt så att ingen märker mig. Jag kollar åt vänster och ser några tjejer stå med ryggen mot mig.
Den vägen stryker vi, vilket betyder att jag måste gå förbi hans rum för att komma ut.
Jag suckar och drar ner glasögon och styr stegen mot höger.
Mina steg ökar takten när jag går förbi rum 349. Jag pustar ut när jag är förbi den dörren.
”Vart ska du?”
Snälla säg att jag inbillar mig den rösten. Snälla.
Jag vänder mig sakta om och möter Justins ansikte.
Hans glada ögon var nu helt rödsprängda och hans kropp såg ihopsjunken ut.
”Varför pratar du fortfarande med mig?” frågar jag och sväljer klumpen i halsen.
”Jag undrar bara vart du ska.”
”Det har du inte med att göra, så gå in igen.”
”Nej, inte förrän vi pratat oss igenom detta.” säger han och börjar gå mot mig men jag backar undan.
”Lina. Snälla sluta. Du lämnar mig utan att jag får en chans att förklara någonting.”
”Vet du en sak? Du förtjänar inte en chans att förklara. Jag har fått nog att bli sårad, lurad och otrogen mot. Och att veta att du var otrogen mot mig med din exflickvän gör allt värre. Justin jag är seriöst klar med dig. Du krossade mig och jag kan inte hantera mer smärta. Gå tillbaka till den där slampan, men kom aldrig tillbaka till mig.” säger jag och vänder mig om för att gå.
Justin var helt tyst men helt plötsligt känner jag hans andetag vid min öra. Hela min kropp fryser till is och jag stannar upp i mina steg.
”Vet du vad? Jag är bara 17 år. Min födelsedag är om några veckor och jag lever mitt liv precis som jag vill. Jag kanske är för ung för kärlek. Min pappa hade rätt – jag vet inte vad kärlek är. Jag vill bara flirta med tjejer, inte vara i en ständig förhållande. Jag är glad att du såg mig kyssa henne.” säger han argt.
Tårar börjar bildas i mina ögon när Justin med bestämda steg går tillbaka till hotellrummet och smäller dörren efter sig.
Jag vrider huvudet bakåt och kollar på den stängda dörren.
”Så det är allt… slutet av vårt förhållande? Det var bara jag som var kär i dig.” mumlar jag tyst för mig själv och börjar snabbt gå mot trapporna för att komma ner.
De enda människorna som var på hotellobbyn var ett gammalt par och en kvinna i 40-årsåldern vid receptionen.
Äntligen lite tur.
Jag styr stegen snabbt mot glasdörrarna för att komma ut till det gråa staden..
Regnet öste ner, himlen var mörkt och allting var blött. Dom salta tårarna började rinna nerför mina kinder och blandades snart med regnet som piskade mig i ansiktet.
Jag börjar snart springa och släpper alla tankar.
Jag springer fort – så fort att jag knappt hängde med i rörelserna.
Allting bara försvann.

---

 

Jag är ledsen att kapitel 44 blev så kort och jag hoppas ni tycker att längden på detta kapitel blev bättre!
Vad tycker ni om att lina skärde sig?
Varför sa Justin sådär? Fick han nog av att försöka be om ursäkt?
Menade han vad han sa?
Kommentera mycket och dela med er av era åsikter och tankar! :)

Sjuttonåriga Nellie Ann Jones, är en väldigt bra vän med Chaz Somers. I hennes ögon ser hon honom som en bror, men vad ser Chaz i hans ögon, varje gång han tittar in i hennes blå/gröna ögon?
5 år efter sammanlänkas dem igen när Nellie reser till Atlanta där Chaz bor och ska stanna där i ett helt år, dela hur själva, utan någon som hjälper dem.
Vad är det som Nellie får uppleva, när tonårsidolen Justin Bieber kommer upp in i hennes liv?
Vad händer när känslor bubblar upp och en massa lögner kommer fram, vad ska man göra åt avundsjukan?

---

Där kom den spännande handlingen - enligt mig - från Aminas blogg. Hon har nyss börjat med sin novell "Thinkin 'Bout You.' Klicka här eller på bilden för att komma till hennes blogg! ;)

Jag vill säga ett stort tack, inte bara till dig som skrev detta kommentar utan alla er andra också. Era kommentarer gör verkligen min dag! En sak till är att bloggen blir större varje dag - hade ett nytt besöksrekord igår!
Svaret på din svåra fråga är nog 2 kommentarer där några skriver jättebra, motiverar och ger tips. Fast jag blir glad även om det bara står ett "jättebra." :D

Jag ska småskriva på nästa kapitel nu men jag vet inte när det kommer ut! 

’’ Vad heter du? Och vad ska du sjunga idag?’’ frågade Demi Lovato.
Ja ni hörde rätt, Demi Lovato.
’’ Jag heter Izabella Jones och ska sjunga Where Have You Been med Rihanna.’’
’’ Hur gammal är du? ’’ frågade L.A Reid.
’’ Jag är 15 år.’’
Dem log mot mig och bakgrundmusiken började spelas.
När det kom till rätt tillfälle började jag sjunga och jag såg att Demi och Simon Cowell ställde sig upp när halva låten hade gått ungefär.
Låten gick mot sitt slut och när den var slut så stog nu alla upp.
’’ Åh du är den bästa vi sett här, och du är den sista.’’ Sa Britney Spears.
Det var så coolt att höra henne säg det, jag menar hon är ju skit känd.
’’ Jag säger ja.’’ Sa Simon Cowell
’’ Jag med’’ Sa L.A Reid
’’ Jag med’’ sa Demi och Britney samtidigt.
Jag sa tack i micken och gick sedan ut från scenen.
Mamma, pappa och Nelly stog där ute.
’’ Jag kan inte fatta det. Min bästa kompis har gått vidare i X-Factor.’’ Skrek Nelly hysteriskt.
Jag nickade och sländge mig i hennes famn.
Detta kan inte vara sant, jag är med i X-Factor, eller jag har gått vidare i allafall.
Detta är inte sant.
Vi kramades en lång stund innan mamma och pappa fick varsin kram.
Detta kan inte vara sant.

---

 Det var några rader från Moas helt fantastiska novell! Är en av mina favoriter så gå och checka in den genom att klicka här eller på bilden! :)

Jag har börjat skriva på kapitel 43 och jag ska försöka skriva mer idag och få ut det imorgon! :)

---

Jag och Selena börjar säga varsitt hej.
Miranda som jag hade fått reda på att brunetten hette stängde sovrumsdörren. Det känns obehagligt att inte ha Lina i närheten.
”Ja…-” börjar Selena men avbryts av sin ringsignal.
Hon höjer mobilen till örat och jag reser mig upp för att gå till köket men hon tar upp en hand och stoppar mig.
Jag kollar frågandes på henne.
”Uh…Liam jag pratar med dig senare… Hejdå.” säger hon och ler.
Vem är Liam?
Hon lägger mobilen i sin jeansficka och sen tittar på mig.
”Du behövde inte lägga på. Jag skulle ändå plocka undan här.” säger jag och börjar ta upp några tallrikar från bordet.
”Vänta. Jag behöver prata. Det där kan du göra senare.” säger hon mjukt.
Jag minns den rösten. Den mjuka tonen som fick mig göra vad som helst.
Jag suckar men lägger ner tallrikarna och sätter mig i soffan igen. Hon kommer fram och sätter sig bredvid mig.
Hennes leende är  varm och hon kollar djupt i mina ögon.
”Vad?” säger jag och undviker ögonkontakten.
”Varför kan du inte kolla på mig?” frågar hon.
”Jag vill inte.” säger jag som en treåring och blickar ner i golvet.
Jag behöver Lina just nu. Jag behöver henne i mina armar… inte Selena framför mig. Inte efter allt hon gjort mot mig.
”Är du rädd?” frågar hon med ett flin.
Jag höjer sakta huvudet och kollar i hennes ögon.
”Rädd för vad?”
”Att få känslor för mig igen… eller att du haft känslor för mig under tiden du dejtat… henne.” säger hon och flyttar sig närmare mig.
”Vad pratar du om?” frågar jag och min röst blir svagare.
”Justin… babe… Du vet exakt vad jag pratar om. Du saknar mina kyssar, mina kramar, när vi för första gången…” säger hon men jag avbryter henne tvärt.
”Nej! Sluta!” säger jag och drar fingrarna genom mitt ofixade hår.
Selena ler och lägger handen på min lår.
”Vet hon inte att du inte är oskuld? Vet hon inte att du gav mig allt?” säger hon.
Jag svarar henne inte, men tar in varje ord. Om jag ska vara ärlig så kan jag inte förneka vad hon just sa. Det är sant… jag behöver bara acceptera att allt det där är sant. Men jag kan inte.
”Vad jag säger är sant, ellerhur?” frågar hon.
Jag kollar henne i ögonen och nickar sakta.
”Precis Justin, vi är menade att vara. Inte hon och du. Hon skulle vara totalt värdelös om hennes lilla sångtalang fanns. Jag är en stjärna. Jag ser bra ut. Välj mig.”
”Nej! Lina är fantastisk!” motargumenterar jag.
”Justin” Sluta ljug för dig själv.” säger hon med en högre röst och flyttar sig ännu närmare mig.
”Jag ljuger inte.” mumlar jag fram och blickar ännu en gång ner i golvet.
”Verkligen? Okej då.” säger hon och lägger fingrarna på min haka och lyfter upp mitt huvud. Hon stirrar djupt in i mina ögon och trycker snart läpparna hårt mot mina.
Hon tar tag i mina händer och trycker mig ner i soffan, vilket gör att mina rörlighetsförmågor minskar.
Hon lägger sig på mig med benen på varsin sida av mig.
Efter en stund lutar hon bak huvudet och kollar nöjt på mig.
”Gå av mig.”
”Varför? Du vet att du gillar det. Sluta ljug och bli sanningsenlig mot dig själv. Du älskar inte henne, du älskar mig.” säger hon och kysser mig med passion ännu en gång.
Jag försöker knuffa henne ifrån mig, men jag kan inte. Jag har styrkan men jag knuffar inte tjejer.
Fuck it!
Jag ger mig och placerar mina händer på hennes korsrygg och trycker henne närmare mig.
Hon drar sig smått undan och kollar på mig med intensiva ögon.
”Är du fortfarande emot vad jag gör?”
”Nej…”
”Perfekt.” säger hon och börjar suga på hals.
Vad håller jag på med?

---

Bra fråga där Justin.... det undrar jag med!
Vad tror ni kommer hända?
Vad tyckte ni om Selenas så kallade manipulation?
Kommer Lina få reda på det?
Jag ska börja skriva nästa kapitel nu så det finns en liten chans att det kommer ut en till idag men bara om ni kommenterar! Helst fler än 6 kommentarer nu. :)

 

Klicka på respektive bild för att följa bloggen! :)
Kapitel 41 under detta inlägg!

Senare samma kväll när jag skulle till mitt och Justins gemensamma hotellrum hittade jag Selena och Twist där. De stod med ryggen mot mig.
När kom Twist hit? 
Justins rygg var tryckt mot dörren och det såg ut som om de försökte övertala honom. Man såg på hela honom hur han inte gillade situationen. Mina steg ökade takten.
”Hej babe.” sa jag och log brett.
Justins ansiktsmuskler slappnade av  och hela han sken upp som en sol när hans blick mötte min.
Han puttade sig fram mellan Twist och Selena och styrde stegen mot mig. Jag såg ur ögonvrån hur Selena lade armarna i kors över bröstet och såg allmänt irriterad ut.
Jag mötte hennes blick och mitt leende blev bredare. Allt för att göra henne svartsjuk.
Justins starka armar omfamnade mig hårt och avbröt mina tankar. Jag slingrade armarna runt hans midja.
”Du anar inte hur glad jag är att du kom precis nu. De försökte få mig att gå med på en filmkväll.” mumlade han lättad i mitt öra.
Jag blev smått irriterad, för jag vet att Justin bara vill ha lugn och ro kring sig efter konserter – samma sak med mig – men sen slog en brilliant idé mig som en blixt från himlen.
”Det kan vi väl göra.” viskade jag i hans öra och kände hur han ryste till.
Han lutade bak överkroppen ifrån mig och letade efter tecken ifall jag var seriös. Men sen klarnade någonting i hans blick.
”Allt för att göra henne obekväm?” mumlade han fram och ett leende började ta plats på hans läppar.
”Allt.” sa jag och besvarade leendet.

Tack! Jag har nu ändrat typsnittet på texten och gjort den lite mörkare!
Hoppas du tyckte det blev bättre! :)

Kapitel kommer upp inom en timme - jag har skrivit den på papper och nu ska jag göra det på datorn. Rätta några fel, fixa bilder och sen kommer det upp! :)

Först vill jag säga stort tack till kritiken, du anar inte hur glad jag blev att du inte bara skrev "snyggt" eller något liknande!
Svaret till din fråga är tyvärr nej. Anledningen till detta är att om du ser lite längre ner i menyn så är designen gjord av exeggutor, jag har bara ändrat header bilder och lagt till några småsaker.
Jag kan inte göra designer från grunden - om jag hade kunnat så skulle jag ha gjort en design till dig.

BTW: Hade ett nytt besöksrekord igår! I love you! :)

Vad tycker ni? 
Har slitit hela dagen med det! Skriv era åsikter om den - jag ska försöka börja med nästa kapitel idag annars bli det imorgon!
Glöm inte att följ bloggen på instagram, bloglovin och gilla den på facebook.
Lite längre ner i menyn finns det knappar ni kan klicka på för att komma till respektive sida! :)

Håller på med den nya designen så därför har det inte kommit någon kapitel.
Men iallafall gå och gilla bloggens sida på facebook genom att klicka här. Där uppdaterar jag om nya kapitel och annats som har med bloggen att göra.
Följ bloggens instagram också Celebnovell.
;D

Previously:

Stjärnklar himmel, kalla vindar.
Han virar filten tätare runt oss och håller om mig.
”Ser du Karlavagnen?” undrar han och pekar mot himlen.
Jag ler – ler mot stjärnorna som ser ner på oss – och nickar.
Plötsligt hör vi fyrverkerier en bit bort. Han tar min hand och vi ställer oss vid kanten av berget.
Där borta – andra sidan av havet – förvandlas himlen till en färgsprakande dans som speglar sig i vattnet.
Vi står där tätt intill varandra, nära kanten med i vinden i ansiktet. 
När himlen återfår sina svarta nyanser vänder vi oss om. På andra sidan av berget syns fullmånen – den största jag sett.
Runt omkring oss är det mörkt, men där precis på berget lyser skenet från månen upp.
”Det här är att leva.” viskar han och kysser mig.
Då existrerar bara vi. Jag och Justin under månskenet

---

Ringsignalen från min mobil väckte mig nästa morgon. Jag stönade till innan jag i ett halvblind tillstånd försökte hitta den.
Jag stönade till igen när jag inte hittade den och slog upp ögonen och bländades av ljuset. Jag började blinka några gånger för att få ögonen vana till ljuset. Ringsignalen höll på fortfarande och jag grymtade till innan jag satte mig upp ur sängen och fick se mobilen på mitt databord. Varför la jag den där?
Jag reste mig upp ur sängen och gick obalanserat dit.
”Scooter” stod det på skärmen.

Jag la ner mobilen igen med ett flin på läpparna.
Scooter hade börjat det hela med att vi jag ska ha några konserter och intervjuer i Hawaii och att Lina och hennes crew skulle vara med för konserterna skulle vara gemensamma. Kanske någon duettsång men sen skulle vi sjunga våra egna låtar.
Jag och Lina i Hawaii i hela 2 veckor. Kan det bli bättre? Ja, egentligen
Vi kunde ha sluppit Selena.

-
Jag sjöng mina sista toner i Freedom innan Brianna tog över.
Jag var den som gjorde sista uppträdandet den här första kvällen i Hawaii av mig och Justin så mitt crew hade tagit tillfället i akt och fixat scenen riktigt grymt.
Det innehöll mycket rekvisita vilket var en av dom största anledningarna till att vi just gör detta på sista sången. Dom skulle annars aldrig hinna få bort det från scenen tills Justin skulle sjunga isånnafall.
Hela scengolvet täcktes med berg av fusk snö, sedan fanns det några träd här och där och pricket över i:et var dimman.
Ljuset skiftade mellan blå och rosa vilket gjorde att det hela såg ut som en kall decemberkväll.
Mina kläder var vinterbaserade, det blev väldigt varmt med fuskpäls på sig efter ett tag men jag klagade inte.
Jag koncentrerade mig på min slutpose när Brianna hade tagit sin långa ton.
Fansens respons var verkligen magisk. De klappade, skrek, grät, jublade.
Snart kom Justin på scen för att också ta emot applåder och skrik.
Det hela kändes så overkligt! Adrenalinet pumpade i min kropp.
”WE LOVE YOU!” skrek Justin i sin mick innan ljuset släcktes och vi småsprang backstage. Brianna och kören kom efter oss och snart var hela rummet fullt med människor.
”Ni båda var sjukt duktiga.” berömde Julia – min stylist – oss.
Vi båda tackade henne. Det kom snabbt flera personer fram men min uppmärksamhet drogs mot tjejen vid utgången. Selena.
Hon flinade bitchigt mot mig medans jag kollade torrt mot henne.
Vad fan gör hon här för? Vem tog hit henne?
Jag lämnade Justins sida och började gå fram till henne.
”Vad gör du här?”
”Hej på dig också Lina. Åh har ingen berättat för dig?” frågade hon och fejkade ett sorgset ansiktsuttryck.
”Berätta vadå?” frågade jag med sammanbitna käkar.
”Jag ska sjunga Overboard med Justin. Varken Miley, Jessica eller Jasmine kunde och Scooter tyckte du redan har för mycket på ditt schema så jag fick ta rollen som hans duettpartner. Justin visste redan om det.” berättade hon och jag blev helt stum.
Justin visste men berättar ingenting? En känsla av obehaglighet fyller upp mig och jag kan inte stoppa den.
Jag vänder mig och går till Jacob.
”Vi åker tillbaka till hotellet nu!” mumlar jag fram förbannat.
Varför ska jag aldrig få reda på någonting? Det känns som om Scooter är emot mig. Konstig tanke men det är nog sanningen.
”Varför?” frågade Jacob oförståendet.
”Jag mår inte bra. Selena är här. Allting är – ursäkta språket – men fucked up. Kan du berätta för Dan så får han berätta för resten sen?”
Han nickar och försvinner till Dan.
Påväg mot utgången tar jag med mig de som står mig närmast här – förutom Justin.
Mina dansare. Alexia, Leah och Kayla
Anledningen till att jag inte tar med mig Justin istället är för att jag vet hur mycket han älskar sina fans – det gör jag också tro mig – men jag orkar verkligen inte nu och jag vill inte förstöra stunden för Justin.
Jag kände mig taskig mot honom genom att bara gå sådär utan hejdå så jag skyndade mig fram till honom och drog samma historia Jacob skulle dra för Dan och resten av crewet.
”Det är Selena, ellerhur?”
Jag höjer huvudet och kollar med rynkade ögonbryn på honom. Är jag så lättläst?
Jag nickar.
Han kollar på mig med blicken ”vad hände vid dörren” och jag suckar men förklarar.
”Hur fan kan dom inte berätta för dig?”
Jag rycker på axlarna innan han fortsätter lite lugnare i rösten.
”Babe hon kommer inte göra någonting. Jag låter henne inte komma emellan oss.”
”Jag är mer rädd att du kommer ta tillbaka henne.”
”Det kommer aldrig hända. Det kommer vara vi mot världen. Du är min babygirl och jag släpper dig inte.”
Jag fick tårar i ögonen och slängde mig runt hans hals. Han slingrar armarna runt mig.
”Säg inte emot mig nu men jag åker tillbaka till hotellet med mina dansare nu och Jacob följer med för om jag är kvar här kommer det inte sluta lyckligt. Mitt crew tror att jag inte mår bra – vilket bara är häften av historien om hur jag egentligen mår – men jag råder dig att dra samma visa för ditt crew om de frågar. Okej?” viskar jag i hans öra.
Han suckar men drar bak huvudet och nickar. Våra läppar möts i en kyss innan vi släpper varandra.
”Ta hand om dig och var försiktig. Jag kommer hem senare ikväll.”
”Okej, du med. Och snälla håll dig borta ifrån henne.” han  nickar och flinar mot mig innan jag vänder ryggen och går mot utgången där Jacob och dansarna står.
Anledningen till att Justin kommer hem senare är som han vill skriva autografer men även duscha här och sånt.

-
Kvällen i hotellet spenderades i Alexia, Leah och Kaylas rum eftersom jag delar mitt med Justin. Vi kollade på Mean Girls och åt Ben & Jerrys – en typisk girls night.
Direkt vi kommit in genom portarna till hotellet hade jag gett Jacob ledigt resten av kvällen. Han hade sagt emot men till slut sa jag att det var en order och det lyssnade han på. Jag himlade åt tanken.
Samma känsla som förut började gro inuti mig.
Tjejerna märkte att någonting var fel och det slutade med att jag berättade precis allt. Från att Nicki åkte hem igår tills det Selena gjorde mot mig och Justin några månader tidigare,
”Jävla bitch!” utbrast Kayla och gjorde nån rörelse med händerna.
Det kändes skönt att prata med några när Nicki inte var här.
Alexia och Leah nickade för att visa att de höll med.
”Tack för att ni finns.” sa jag helt från ingenstans.
”Aw tack för att du finns. Utan dig skulle vi inte ha känt varandra.” sa Alexia.
”GRUPPKRAM!” skrek Leah.
Vi alla började skratta innan vi slängde armarna runt varandra.

---

Jag hoppas ni gillar det. DRAMA KOMMER!
Vad tycker ni om att Selena är tillbaka i bilden?

Kommentera era tankar om åsikter! :)