Jag och Selena börjar säga varsitt hej.
Miranda som jag hade fått reda på att brunetten hette stängde sovrumsdörren. Det känns obehagligt att inte ha Lina i närheten.
”Ja…-” börjar Selena men avbryts av sin ringsignal.
Hon höjer mobilen till örat och jag reser mig upp för att gå till köket men hon tar upp en hand och stoppar mig.
Jag kollar frågandes på henne.
”Uh…Liam jag pratar med dig senare… Hejdå.” säger hon och ler.
Vem är Liam?
Hon lägger mobilen i sin jeansficka och sen tittar på mig.
”Du behövde inte lägga på. Jag skulle ändå plocka undan här.” säger jag och börjar ta upp några tallrikar från bordet.
”Vänta. Jag behöver prata. Det där kan du göra senare.” säger hon mjukt.
Jag minns den rösten. Den mjuka tonen som fick mig göra vad som helst.
Jag suckar men lägger ner tallrikarna och sätter mig i soffan igen. Hon kommer fram och sätter sig bredvid mig.
Hennes leende är  varm och hon kollar djupt i mina ögon.
”Vad?” säger jag och undviker ögonkontakten.
”Varför kan du inte kolla på mig?” frågar hon.
”Jag vill inte.” säger jag som en treåring och blickar ner i golvet.
Jag behöver Lina just nu. Jag behöver henne i mina armar… inte Selena framför mig. Inte efter allt hon gjort mot mig.
”Är du rädd?” frågar hon med ett flin.
Jag höjer sakta huvudet och kollar i hennes ögon.
”Rädd för vad?”
”Att få känslor för mig igen… eller att du haft känslor för mig under tiden du dejtat… henne.” säger hon och flyttar sig närmare mig.
”Vad pratar du om?” frågar jag och min röst blir svagare.
”Justin… babe… Du vet exakt vad jag pratar om. Du saknar mina kyssar, mina kramar, när vi för första gången…” säger hon men jag avbryter henne tvärt.
”Nej! Sluta!” säger jag och drar fingrarna genom mitt ofixade hår.
Selena ler och lägger handen på min lår.
”Vet hon inte att du inte är oskuld? Vet hon inte att du gav mig allt?” säger hon.
Jag svarar henne inte, men tar in varje ord. Om jag ska vara ärlig så kan jag inte förneka vad hon just sa. Det är sant… jag behöver bara acceptera att allt det där är sant. Men jag kan inte.
”Vad jag säger är sant, ellerhur?” frågar hon.
Jag kollar henne i ögonen och nickar sakta.
”Precis Justin, vi är menade att vara. Inte hon och du. Hon skulle vara totalt värdelös om hennes lilla sångtalang fanns. Jag är en stjärna. Jag ser bra ut. Välj mig.”
”Nej! Lina är fantastisk!” motargumenterar jag.
”Justin” Sluta ljug för dig själv.” säger hon med en högre röst och flyttar sig ännu närmare mig.
”Jag ljuger inte.” mumlar jag fram och blickar ännu en gång ner i golvet.
”Verkligen? Okej då.” säger hon och lägger fingrarna på min haka och lyfter upp mitt huvud. Hon stirrar djupt in i mina ögon och trycker snart läpparna hårt mot mina.
Hon tar tag i mina händer och trycker mig ner i soffan, vilket gör att mina rörlighetsförmågor minskar.
Hon lägger sig på mig med benen på varsin sida av mig.
Efter en stund lutar hon bak huvudet och kollar nöjt på mig.
”Gå av mig.”
”Varför? Du vet att du gillar det. Sluta ljug och bli sanningsenlig mot dig själv. Du älskar inte henne, du älskar mig.” säger hon och kysser mig med passion ännu en gång.
Jag försöker knuffa henne ifrån mig, men jag kan inte. Jag har styrkan men jag knuffar inte tjejer.
Fuck it!
Jag ger mig och placerar mina händer på hennes korsrygg och trycker henne närmare mig.
Hon drar sig smått undan och kollar på mig med intensiva ögon.
”Är du fortfarande emot vad jag gör?”
”Nej…”
”Perfekt.” säger hon och börjar suga på hals.
Vad håller jag på med?

Bra fråga där Justin.... det undrar jag med!
Vad tror ni kommer hända?
Vad tyckte ni om Selenas så kallade manipulation?
Kommer Lina få reda på det?
Jag ska börja skriva nästa kapitel nu så det finns en liten chans att det kommer ut en till idag men bara om ni kommenterar! Helst fler än 6 kommentarer nu. :)