Previously:
Något bra eller underhållande gjorde jag för henne för en gångs skull.
Ingen hade fortfarande svarat på mitt uttalande så jag vred huvudet mot Jacob med höjda ögonbryn.
”Aa, det kan vi göra. Det finns även några vakter utanför så risken av att dom skulle bli attackerade är inte stor. Let’s go!”
Selena börjar gnälla bakom oss om varför hon inte får ha en vakt och så vidare. Jag hör även Mirandas röst som försöker lugna henne.
Vi börjar röra oss framåt – som om ingenting har hänt – och lusten av att ta tag i Linas hand fyller mig. Jag spänner käkarna och knytnävarna för att inte göra det. Innan vi skulle ut igenom glasdörrarna försökte jag slappna av i händerna, annars skulle dom väl tro att jag ville mörda någon.
Jag böjde ner huvudet och gick efter Jacob och Lina ut genom glasdörrarna.

---

”Så Lina? När kommer du tillbaka från New York?” frågade Scooter.
New York? Vad ska hon göra där? Vi är ju inte färdiga här i Hawaii än.
Jag måste verkligen sluta tänka så mycket, hon tillhör inte mig längre vilket betyder att jag inte har någonting med hennes business att göra. Jag suckade tyst och kollade ner på det sista av pastan som var kvar på min tallrik.
Vi hade dragit till en restaurang där vi skulle umgås och komma bort från stresset för några timmar. Vi var placerade i ett speciellt rum där inte vem som helst kunde komma in.
Jag spända öronen extra för att höra vad Lina svarade på Scooters fråga.
”Jag ska göra ett ärende där, eller allt är redan klart med jag ska… betala.”
Vem som helst kunde höra tveksamhetet i slutet av hennes mening. Men Scooter struntade i det – mest för att vara artig, antar jag – och nickade innan han fortsatte att hugga in på sin oxfilé.
Runt bordet pratade alla glatt kors och tvärs så jag tror ingen la märket till Lina och Scooters samtal. Anledningen till att just jag gjorde det var för att jag för det första inte pratade med någon och för det andra inspekterade allt Lina gjorde och sa.
”Är alla klara?” frågade Dan när jag lagt ner besticken på min tomma tallrik.
”Nej.”
Alla skrattade åt Lina och hon blev smått röd om kinderna.
Färgen jag brukade vara orsaken till.
”Varför äter du så sakta?” frågade Alfredo med ett flin.
”För att bli mätt, tillskillnad från dig som kommer fylla magen med oreos när vi är tillbaka på hotellet.”
Alla började skratta – nästan alla, Selena.
Jag vred på huvudet och inspekterade personerna som satt runt bordet.
Jag satt bredvid Scooter – snett till vänster om Lina – med Jacob framför mig. Kenny satt mitt emot Dan. Alfredo satt mellan Dan och Miranda och Twist satt bredvid Kenny med Selena bredvid sig.
Min blick fastnade på Miranda - som hade ett flin på läpparna – och Selena.
Selena gjorde nån rörelse med handen som gjorde att Mirandas leende försvann och hon såg nu nästan sorgsen ut. Hennes blick drog sig ner mot bordet snabbt innan hon reste sig och gick med snabba steg mot damtoaletterna.
Jag kollade förbryllat på väggen som hon nyss hade försvunnit bakom.
Jag kände Linas blick bränna i kinden så jag vred huvudet mot henne. Hon stirrade på mig.
Jag höjde ögonbrynen i en frågande gest och hon skakade bara p huvudet och tog upp servetten som hon hade under sin tallrik. Hon torkade sig försiktigt runt munnen innan hon sköt bak stolen och reste sig, vilket drog till sig uppmärksamheten. Hon ursäktade sig och försvann snabbt åt Mirandas håll.
Tystnaden spred sig snabbt runt bordet och jag svär på att man kunde höra en knappnål falla.

Jag borde egentligen inte vara så snäll mot Miranda efter allt hon gjort mot mig, men hennes beteende oroade mig. Det var inte första gången detta hände.
Jag gick in mot damtoaletten där jag fann henne vid en handfat med en blänkande föremål i handen.
”Vad gör du?” utbrister jag när jag lyckats identifiera föremålet.
Hon ryckte till och tappade rakbladet på golvet där den blev liggandes.
Hennes ögon avspeglade rädsla när hon lutade sig mot handfatet och mötte min blick.
”Vad har du med det att göra?” frågar hon i ett försök att komma undan.
Jag suckar och skakar på huvudet.
”Försök inte att spela dum. Du höll på att skära dig själv. Jag har också gjort det och jag lovar dig, det känns bra i en kvart efteråt men sen kommer smärtan tillbaka vilket resulterar att du gör det om och om igen.” säger jag och kollar bestämt på henne.
”H-har…du…gjo-gjort…det?” stammar hon fram.
”Ja, och allt på grund av slampan som sitter där ute och manipulerar dig. Men till slut insåg jag att hon varken är värd mina tårar eller mitt blod.”
”Jag har samma orsak.” mumlar hon tyst fram och tårarna börjar rinna nerför hennes kinder.
Jag vänder mig om och låser dörren så att ingen kan komma in. Jag vänder mig sakta tillbaka mot henne.
”Låt henne inte lyckas trycka ner dig, som hon gjorde med mig. Hon lever på andras smärta.”
Jag går fram och böjer mig sakta ner och tar upp rakbladet som jag vrider lite papper runt och slänger i soptunnan.
”Låt mig.” säger jag och blöter lite papper och torkar dom svarta ränderna på hennes kinder.
”Tack.”
”Ingen orsak. Se till att hålla dig borta från henne. Vi kanske kan bli vänner trots allt.”
Hon nickar och ler. Jag besvarar den och går till dörren för att låsa upp. Vi styr stegen mot vårat bort där alla – inte Selena, hon ser bara irriterad ut – ser oroliga ut men även nyfikenhet speglas i deras ansikten.
”Vi är klara nu, så ska vi gå?” frågar jag i ett försök att lätta upp stämningen.
Det blir en pinsam tystnad men sen ställer Justin sig upp och jag ger honom ett tacksamt leende som han besvarar.
-

Klockan är strax över midnatt och jag har inte fått mig en endaste blund sen vi kommit tillbaka.
Lina och händelsen med Miranda i restaurangen var allt jag hade i hjärnan.
Vad var det som hände?
Med ett suck slänger jag täcket ifrån mig och går i blindo till den nedre delen av sängen och sätter på mig linnet och mina mjukisbyxor jag slängt där när jag skulle sova.
Jag måste ut och få frisk luft.
Jag drar med mig mitt rumskort – mobilen struntar jag i – och sätter på mig skor innan jag stiger ut till den belysta korridoren.
Jag går sakta mot trapporna.
”Kunde du inte heller sova?”
Jag blir så rädd att jag snubblar på trappsteget och landar rätt på min bakdel.
Jag slänger en blick bakåt och ser Lina stå där och försöker hålla sig för skratt.
”Vad var det där bra för?” gnäller jag och reser mig upp.
”Jag frågade bara en enkel fråga.”
Jag himlar med ögononen och svarar sen ett nej på hennes fråga.
-