Previously:
”Varför? Du vet att du gillar det. Sluta ljug och bli sanningsenlig mot dig själv. Du älskar inte henne, du älskar mig.” säger hon och kysser mig med passion ännu en gång.
Jag försöker knuffa henne ifrån mig, men jag kan inte. Jag har styrkan men jag knuffar inte tjejer.
Fuck it!
Jag ger mig och placerar mina händer på hennes korsrygg och trycker henne närmare mig.
Hon drar sig smått undan och kollar på mig med intensiva ögon.
”Är du fortfarande emot vad jag gör?” 
”Nej…”
”Perfekt.” säger hon och börjar suga på hals.
Vad håller jag på med?

”Så nu har jag allt.” säger Miranda och kommer ut med en tröja.
Var hon seriös? Jag satt här i 30 jävla minuter bara för att hon skulle hämta en tröja?
Ilskan kokade men jag lovade mig själv att inte visa henne det, istället tog jag ett djupt andetag innan jag öppnade munnen.
”Så ni två kan försvinna nu?”
Bra jobbat Lina! Du bröt löftet du gav dig själv för 5 sekunder sen - jag skulle inte visa henne ilskan inom mig.
Jag ställde mig upp ur sängen.
”Ja, tack för att du lät mig och Selena komma in.” säger hon med ett leende.
”Så du låtsats vara min vän för att du fick vad du ville?” frågar jag och lägger armarna i kors över bröstet.
”Nej… jag försöker vara snäll. Men du verkar inte vilja samarbeta.” säger hon och himlar med ögonen.
”Gå bara ut.” mumlar jag och går sakta mot dörren.
”Bara så du vet, en stor överraskning  väntar dig.” säger hon och jag hör hur hennes klackar sakta slår mot golvet.
”Vad menar du?” frågar jag och slutat röra på benen. Jag vänder mig och kollar på henne.
”Istället för att fråga kan du kolla med dina egna ögon.” säger hon med ett läskigt leende.
Mitt hjärta börjar slå fortare när hon säger dom orden.
Jag svarar inte utan vänder mig om och öppnar dörren och möts av ett tomt vardagsrum men sen så hör jag någonting – läppar som smackar mot varandra. Det var inte tomt.
Jag går sakta närmresoffan och står snart framför den.
Mina ögon vattnas och min högra hand flyger upp och täcker min mun.
Där på soffan låg Selena och Justin och hånglade.
”Justin?” säger jag skakigt.
Han trycker fort Selena ifrån sig och kollar skuldmedvetandet på mig.
”Babe, jag kan förklara…”

Det är droppen. Hur mycket ilska orkar jag innan jag exploderar? Inte mycket…
”Förklara!? Förklara vadå Justin!? Förklara hur du hade tungan ner i halsen på Selena? Förklara hur du är otrogen mot mig?” utbrister jag med tårfyllda ögon.
”Jag är inte otrogen. Jag svär!” skriker han.
”Verkligen? Varför kysser du henne då och varför ligger hon fortfarand på dig!?” skriker jag tillbaka.
Han skakar på huvudet och försöker putta bort Selena men hon vägrar.
”Försök inte ens babe. Hon är inte värd det. Jag slår vad om att hon varit otrogen mot dig.” säger Selena med ett flin.
Jag stiger närmre henne med knutna nävar.
”Jag var för fan aldrig otrogen mot honom! Till skillnad från dig!”
Hon skrattar smått och trycker läpparna mot Justins igen, men han knuffar snabbt bort henne.
”Seriöst! Sluta!” skriker han.
Han ställer sig snabbt upp och kollar på mig med tårfyllda ögon.
”Babe. Jag är ledsen. Jag älskar dig.” säger – nästan ber – han.
”Nej! Varför fortsätter inte du kyssa henne? För vi är över!” säger jag och vänder på klacken men Justin tar snabbt tag i min arm.
”Lina, snälla gör inte såhär mot mig.”
”Verkligen? Varför skulle jag stanna med dig när du är otrogen. Jag såg det med mina egna ögon. Och värst av allt – man såg på hela dig hur du gillade det!” det sista skriker jag och försöker blinka bort tårarna.
”Det gjorde jag inte.”
”Justin, var ärlig. Du gillade det och ångrar det inte. Var ärlig mot mig och jag förlåter dig.”
”Nej det gör du inte.” mumlar han och kollar ner i golvet.
”Gillade du det eller inte?” frågar jag och väntar på svar.
Han nickar sakta på huvudet.
”Hejdå.”
”Nej babe! Snälla vänta!” skriker Justin och springer efter mig.
Jag springer fort till sovrummet och plockar ner allt som var uppackad – och var mitt – ner i resväskan.
”Lina snälla gå inte. Det var ett misstag. Du vet att jag älskar dig.”
”Nej jag är klar med dig.” säger jag samtidigt som jag drar igen blixtlåset på resväskan.
Jag ställer mig snabbt upp och tar tag i handtaget.
”Kolla på mig.” säger Justin och tar tag i min fria hand.
Men jag undviker ögonkontakt med honom.
”Kolla på mig!” säger han och höjer rösten.
Jag höjer huvudet och möter hans ögon.
”Det var ett misstag. Snälla. Lämna mig inte. Jag vet inte vad jag ska göra utan dig. Snälla.” säger han och tårar börjar rinna nerför hans kinder.
”Du krossade mitt hjärta Justin. Inte bara en gång utan två! Ring mig inte, skicka inte sms och tänk inte ens på mig. Vi är inte ett vi längre. Det är över för alltid.” säger jag och börjar gå mot sovrumsdörren men stannar när jag hör Justins röst igen.
”Ska du verkligen gå? Kasta bort allting vi hade?” frågar han tyst.
”Vi hade aldrig någonting, och kommer aldrig ha någonting. Jag hatar dig!” säger jag och börjar gråta.

Jag öppnar snabbt sovrumsdörren och stormar ut till hallen med min resväska i handen.

 Vad tror ni kommer hända? Kommer det bli dom igen?
Ge mig mycket respons nu! :)