Ni vet när man avslutar någonting och det känns som om en börda eller tusen stenar tagits bort från ens axlar? Så kändes det inte när jag ”slutade” blogga. Det var snarare tvärtom - allt blev endast jobbigare.
Jag trodde det skulle gå bort efter några dagar men sen satt jag där en och en halv vecka senare med wordsidan öppen framför mig och skrev på kapitel 27 av New Moon.
Jag vet inte hur länge det håller denna gång, men något jag vet är att skrivningen har blivit min fristad och att stressen var det som talade mest i mitt förra beslut.
-
I alla fall, det jag kommer göra nu är att skriva klart de fyra sista kapitlen på New Moon då jag fick flera förfrågningar om det, och sedan börjar jag på den översatta (mer info kommer) och under den tiden också skriva en egen novell privat som publiceras senare. Kommer troligen som sagt få kontroll på uppdatering då och ge er en bra och välplanerad novell.
Jag hoppas verkligen ni stöttar mig i detta. ♥

Rubriken passar bra till detta, för det är precis vad jag gjort – fortsatt sprungit från sanningen.
Mitt beslut var egentligen kristallklart långt innan jag skrev det här inlägget men jag försökte dra ut på det och se om det blev bättre, men det gjorde det inte.
-
Första gången jag skrev ett inlägg om att jag funderade på att sluta, så lyckades ni övertyga mig till motsatsen och den känslan raderades. Men nu är den tillbaka och dubbelt så stark.
Kapitlen jag skriver är endast påtvingade vilket gör att de blir kortare och mindre bra och jag får en klar bild på det när jag ser statistiken som sjunker varje dag, men jag klandrar er inte då jag som sagt är medveten om situationen
-
Ibland har jag prioriterat bloggen före läxorna för att jag har haft så fruktansvärda skuldkänslor över den dåliga uppdateringen, men det har aldrig lett till något bra, varken hos skolan eller bloggen, för hur lite jag än vill erkänna så åker jag tillbaka på ruta ett efter varje publicerat kapitel.
Jag kan inte säga att det kommer bli bättre för det är bara en vit lögn som kommer växa sig större med tiden, så därför kommer jag sluta.
Detta kanske inte varar för evigt men just nu känns det inte alls bra att stanna kvar.
-
Jag vill avsluta detta med att säga hur mycket var och en av era fina, perfekta, gudomliga kommentarer betytt för mig under den här tiden. De har fått mig att skratta och gråta samtidigt men framförallt känna lycka och glädje under mörka stunder. Ni är helt perfekta och hur cheesy det än låter så är ni värd något bättre än det lilla jag lyckas åstadkomma med New Moon.
-
Vem vet? Lite längre fram så kanske jag kommer tillbaka med en ny blogg, eller till denna?