Previously:
”Kolla på mig.” säger Justin och tar tag i min fria hand.
Men jag undviker ögonkontakt med honom.
”Kolla på mig!” säger han och höjer rösten.
Jag höjer huvudet och möter hans ögon.
”Det var ett misstag. Snälla. Lämna mig inte. Jag vet inte vad jag ska göra utan dig. Snälla.” säger han och tårar börjar rinna nerför hans kinder.
”Du krossade mitt hjärta Justin. Inte bara en gång utan två! Ring mig inte, skicka inte sms och tänk inte ens på mig. Vi är inte ett vi längre. Det är över för alltid.” säger jag och börjar gå mot sovrumsdörren men stannar när jag hör Justins röst igen.
”Ska du verkligen gå? Kasta bort allting vi hade?” frågar han tyst.
”Vi hade aldrig någonting, och kommer aldrig ha någonting. Jag hatar dig!” säger jag och börjar gråta.
Jag öppnar snabbt sovrumsdörren och stormar ut till hallen med min resväska i handen.

”Vart ska du?” hör jag Selenas röst bakom mig när jag håller på att öppna dörren.
Jag vänder mig om och kollar på henne.
”Du fick vad du ville. Är du stolt över vad du gjorde? Är du glad att du förstörde ett förhållande?” frågar jag.
Jag förbannade mina tårar när dom började rinna. Jag ville inte visa mig svag.
”Om jag ska vara ärlig så ja, jag är stolt. Justin förtjänar bättre än dig.”
Jag kollar sårat på henne. Jag hör hur sovrumsdörren öppnas och jag vänder blicken mot Justin som kom fram bakom Selena.
Hans ögon var röda och hela han såg sårbar ut men jag brydde mig inte – jag var arg och ledsen.
”Spara det.” säger jag när han öppnar munnen.
”Men…-” börjar han men jag avbryter honom.
”Inga men. Du och Selena är fria till att göra vad ni vill. Antagligen något du längtat till sen vi började dejta. Glöm mig bara. Okej?” säger jag, vänder mig om och öppnar dörren.
”Hejdå! Ha ett bra liv!” ropar Selena och Miranda.
Jag smäller igen dörren och börjar gå mot Leah och companiets hotellrum.
Mina knän ville vika sig hela tiden men jag lät det inte hända. När jag kom fram till rum 368 knackade jag så hårt som mitt energi tillät mig. Mina tårar rann fortfarande likt ett vattenfall ner för mina kinder.
Snart öppnades dörren av Alexia. Hennes glada ansiktsuttryck bleknade bort och ersattes istället av ett oroligt och förvånad uttryck när hon mötte mina ögon.
”Vad har hänt?”
Där kom frågan jag fruktat.
Mina knän vek sig och jag landade på det hårda golvet med min resväska bredvid mig. Tårarna började spruta ut.
”Leah, Kayla?! Kom hit!”
Alexias röst lät otydligt och kändes långt borta.


-
Jag måste ha tuppat av för när jag slog upp ögonen möttes jag av ett okänt rum.
Ett stort fönster på höger sida. Två små sängbord bredvid sängen och en TV satt på väggen framför sängen. Tapeterna hade en ljusblå ton. Vart är jag?
Jag begravde huvudet i händerna och börjar gråta samtidigt som jag inser vad som har hänt.
Jag förlorade just Justin… han är inte min längre. Jag trodde aldrig detta skulle hända. Det skulle vara vi för alltid… antar att jag hade fel.
Jag höjer huvudet snabbt och blinkar bort tårarna när jag hör hur dörrhandtaget dras neråt.
Snart möter jag tre par ögon – Alexia, Kayla och Leah.
”Hej." säger jag med skrovlig röst.
Dom ignorerar mitt försök till att slippa frågor.
”Vad hände Lina? Du började gråta hysteriskt och sen bara svimmade du. Vi fick ställa in konserten igår kväll för du vaknade inte och Justin vägrade prata med någon.” säger Alexia med en tyst röst.
Vänta igår kväll? Hur länge har jag varit borta?
Frågorna vällde upp och blev ännu flera i mitt huvud men sen gick allt hon sagt in. Justin, Justin, Justin, hans namn ekade i mitt huvud och jag bet ihop käkarna för att inte börja gråta igen.
Min största önskan nu skulle vara att den här mardrömmen skulle vara över. Jag kan inte göra detta mer. Smärtan, den ständiga hjärtekrossandet, den falska kärleken. Varför händer detta alltid mig?
”Kan vi ta det senare? Jag behöver lite frisk luft för att rensa tankarna.” säger jag så högt jag kan men det låter ändå som en viskning.
Dom nickar sakta, alla tre och jag ställer mig försiktigt upp från sängen för att gå till badrummet.
Mina ben känns som gelé och jag är alldeles vinglig. Mitt huvud skulle explodera när som helst av tankarna.
Mitt hjärta har redan exploderat – i tusen bitar.
Jag låser dörren efter mig och ställer mig med händerna på varsin sida av handfatet. Jag tittar ner på mina händer och minnena bläddrar framför min näthinna.
Händerna Justin brukade kyssa, händerna som Justin brukade hålla, händerna som slingrade sig runt hans midja när jag var rädd eller bara ville ha en kram, händerna som brukade vara runt hans nacke när vi kysstes.
Jag stänger sakta ögonen när jag känner att tårar börjar bildas.
Varför måste jag gråta hela tiden?
Det finns ingen väg för mig att få ut all denna smärta. Min kropp kommer explodera. Jag kan bara inte hantera detta.
Jag öppnar ögonen och min blick förflyttar sig till hyllan vid duschen. Miljoner tankar strömmar genom min hjärna när jag studerar föremålet.
Kanske finns det ett sätt ändå?

Vad tror ni hon kommer göra?
Vad är det hon kollar på?
Hur kommer det gå?
Jag ska börja skriva nu direkt och försöka få ut nästa imorgon! 

Kommentera mycket nu! ♥