Jag vrider huvudet mot dörren för att försäkra mig om att den var låst innan jag sakta går mot duschen för att ta ner den blanka föremålet från hyllan.
Jag sätter mig med ryggen mot den kalla duschväggen och studerar rakhyvel i mina händer.
Jag undrar hur det känns att skära sig. Hur all din smärta rinner ut efter ett drag.
Jag kan inte tro att jag gör detta. Jag förväntade mig aldrig att han skulle få mig att känna såhär.
Jag drar upp ärmen på koftan en bit och närmar rakbladet närmre och närmre min arm.
Sakta drar jag bladet över handleden, vilket gör att ett svag linje börjar synas. Rakbladet lägger jag på golvet bredvid mig när blodet börjar rinna ut.
 Jag lutar huvudet mot väggen och kollar upp i taket.
Det gjorde inte ont, det var snarare befriande.
Fort ställer jag mig upp och tar en liten handduk för att torka bort blodet och drar sedan ner ärmen på koftan för att dölja min handled.
Jag lägger handduken längst ner i tvättkorgen innan jag tvättar ansiktet.
Jag höjer blicken mot spegeln och möter två rödsprängda ögon och ett blekt ansikte.
Jag kände mig tom.
Snabbt torkar jag mig och låser sedan upp dörren försiktigt och går ut. Min blick vandrar i rummet och jag pustar ut när jag inser att jag är själv.
Min blick drar sig mot fönstret och jag suckar när jag märker vattendropparna mot glaset.
Jag hade ingen aning om vad klockan var och jag hade inga planer på att ta reda på det. Jag ville bara glömma bort verkligheten ett tag så jag gick fram till min väska för att ta upp ett par solglasögon – så att ingen ser att jag har gråtit – och min mobil för att gå ut ett tag men stannade upp plötsligt i mina rörelser.
Vart är min mobil?

Jag vänder upp och ner på hela min väska, men sen slår en tanke mig och jag stönar högt.
Den ligger på nattduksbordet i sovrummet i hans hotellrum! Aldrig att jag tänker gå dit och hämta den.
Dörren öppnas helt plötsligt och tjejerna kommer in.
”Vad har hänt!?”
Alla tre har uppspärrade ögon.
”Min mobil är kvar hos Justin och jag vägrar gå dit.” säger jag och sätter mig på sängen och lägger huvudet i mina händer.
Dom alla tre pustar ut av att det inte var något allvarligt innan Kayla öppnar munnen.
”Vi kanske kan ringa Twist och säga att han ska hämta den?”
Jag kollar upp och nickar sakta. Jag ställer mig snabbt upp och går fram till dom.
”Jag är ledsen för allt detta.”
Vilka humörsvängningar jag har. Ena sekunden är jag arg och andra sekunden ledsen.
”Var inte det. Men det skulle vara enklare att hjälpa dig om vi visste vad problemet var.
Jag suckar och nickar sakta.
”Jag kan inte berätta utan att bryta ihop.” mumlar jag fram.
Dom svarar inte utan drar in mig i en kram.
”Berätta när du känner för det.” viskar Kayla och ett svagt leende letar sig upp på mina läppar samtidigt som jag nickar smått.
”Kan jag låna en telefon?” frågar jag när vi avslutat kramen.
Leah sträcker fram sin mobil och jag ler tacksamt och tar emot den.
18.54 – där gick mitt försök att komma bort från verkligheten åt skogen.
Jag slår in twist nummer och placerar mobilen mot örat.
”Aye, Twist här!”
”Hej, jag behöver en  tjänst.” säger jag snabbt.
”Vänta lite… vem är detta?”
”Lina.”
”Jaha, hej på dig också.”
”Kan du göra mig en liten tjänst?” frågar jag med betoning på liten.
”Såklart.”
”Okej, något hände mellan mig och Justin och jag glömde min mobil i hans hotellrum och jag vill inte gå dit och hämta den.”
Den sved i hjärtat när jag uttalade hans namn.
”Vänta vad?” frågar Twist förvirrat.
”Uh, gå till Justin och han kommer säkert berätta.”
Där sved det igen.
”Okej. Jag skulle dit ändå. Han ringde mig nyss och berättade att han ville prata, troligen om vad som hände mellan er två.”
Jag stannar tyst och kollar ner i golvet.
”Ja… men kom till hotellrum 368 och lämna mobilen till mina dansare om jag inte är där.”
”Okej, men vadå om jag inte är där?”
”Jag ska ut och rensa tankarna.” mumlar jag fram.
”Jaha okej, hejdå.”
Jag säger snabbt ett hejdå och drar fingret på röd lur.
Jag ger tillbaka mobilen till Leah.
”Ja…-” börjar jag men avbryts av Alexia.
”Har Justin varit otrogen?” frågar hon tyst.
Jag vrider snabbt huvudet mot henne och kollar på henne med uppspärrade ögon.
Hon kollar allvarligt mot mig och jag nickar sakta tillslut.
”Jag ska döda honom.” säger hon med spända käkar.
Ett litet skratt lämnar min mun.
”Han är inte värd det. Jag ska ut en sväng nu men kommer snart tillbaka.”
Dom ler smått alla tre och nickar. Jag gå ut ur sovrummet och mot ytterdörren där jag sätter på mig skorna.

Väl ute i korridoren var jag tvungen att smyga ut på något sätt så att ingen märker mig. Jag kollar åt vänster och ser några tjejer stå med ryggen mot mig.
Den vägen stryker vi, vilket betyder att jag måste gå förbi hans rum för att komma ut.
Jag suckar och drar ner glasögon och styr stegen mot höger.
Mina steg ökar takten när jag går förbi rum 349. Jag pustar ut när jag är förbi den dörren.
”Vart ska du?”
Snälla säg att jag inbillar mig den rösten. Snälla.
Jag vänder mig sakta om och möter Justins ansikte.
Hans glada ögon var nu helt rödsprängda och hans kropp såg ihopsjunken ut.
”Varför pratar du fortfarande med mig?” frågar jag och sväljer klumpen i halsen.
”Jag undrar bara vart du ska.”
”Det har du inte med att göra, så gå in igen.”
”Nej, inte förrän vi pratat oss igenom detta.” säger han och börjar gå mot mig men jag backar undan.
”Lina. Snälla sluta. Du lämnar mig utan att jag får en chans att förklara någonting.”
”Vet du en sak? Du förtjänar inte en chans att förklara. Jag har fått nog att bli sårad, lurad och otrogen mot. Och att veta att du var otrogen mot mig med din exflickvän gör allt värre. Justin jag är seriöst klar med dig. Du krossade mig och jag kan inte hantera mer smärta. Gå tillbaka till den där slampan, men kom aldrig tillbaka till mig.” säger jag och vänder mig om för att gå.
Justin var helt tyst men helt plötsligt känner jag hans andetag vid min öra. Hela min kropp fryser till is och jag stannar upp i mina steg.
”Vet du vad? Jag är bara 17 år. Min födelsedag är om några veckor och jag lever mitt liv precis som jag vill. Jag kanske är för ung för kärlek. Min pappa hade rätt – jag vet inte vad kärlek är. Jag vill bara flirta med tjejer, inte vara i en ständig förhållande. Jag är glad att du såg mig kyssa henne.” säger han argt.
Tårar börjar bildas i mina ögon när Justin med bestämda steg går tillbaka till hotellrummet och smäller dörren efter sig.
Jag vrider huvudet bakåt och kollar på den stängda dörren.
”Så det är allt… slutet av vårt förhållande? Det var bara jag som var kär i dig.” mumlar jag tyst för mig själv och börjar snabbt gå mot trapporna för att komma ner.
De enda människorna som var på hotellobbyn var ett gammalt par och en kvinna i 40-årsåldern vid receptionen.
Äntligen lite tur.
Jag styr stegen snabbt mot glasdörrarna för att komma ut till det gråa staden..
Regnet öste ner, himlen var mörkt och allting var blött. Dom salta tårarna började rinna nerför mina kinder och blandades snart med regnet som piskade mig i ansiktet.
Jag börjar snart springa och släpper alla tankar.
Jag springer fort – så fort att jag knappt hängde med i rörelserna.
Allting bara försvann.

Jag är ledsen att kapitel 44 blev så kort och jag hoppas ni tycker att längden på detta kapitel blev bättre!
Vad tycker ni om att lina skärde sig?
Varför sa Justin sådär? Fick han nog av att försöka be om ursäkt?
Menade han vad han sa?
Kommentera mycket och dela med er av era åsikter och tankar! :)