KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Epilog - Love Never Dies
”Du kan nu kyssa bruden.” sa prästen och Justin sammanlänkande våra läppar.
Jubel hördes från varje bänkrad där våra familj och vänner satt. Vi vände oss båda mot människorna i kyrkan efter den korta kyssen. Min blick drog direkt ner mot min mor som satt lutad mot min fars axel med Melanie i knät. Tårarna lämnade hennes och hon slängde en slängkyss till mig. Min far satt också där med blanka ögon. Min blick drogs bakåt mot Nicki – som var en av mina brudtärnor. Hon log ett glatt leende och blinkade med ett öga mot mig.
Jag ville aldrig att denna stund skulle ta slut.
-
Jag vaknade med ett leende på läpparna. Det första jag tänkte på var gårdagens kväll – hur jag och Justin hade älskat varandra. Min blick vreds mot Justin och jag såg hur han sov med rufsigt hår och halvöppen mun.
Två veckor hade gått sedan bröllopet och vi befann oss just nu i Bahamas på smekmånad. Vi hade varit här i två veckor och planerade att spendera två veckor ytterligare.
Jag reste mig smått upp för att väcka honom när jag kände en smärta i magen och hur jag var påväg att spy. Jag täckte min mun och skyndade mig till badrummet, där allt innehåll kom ut ur min mun och rann ner i toaletten.
Jag kände hur någon lyfte bort allt hår, som hängde runt mitt ansikte och smekte mig sakta uppochner på ryggen. Efter ett tag var allt - som min mage tidigare innehöll - borta och jag reste mig sakta och spolade. Skakigt tog jag ner toalettlocket och satte mig på den. Justin satte sig på knä framför mig oroad.
”Baby? Är du okej?” frågade han och smekte min kind.
Jag nickade sakta och lutade huvudet mot hans axel.
”Jag tror jag åt någonting dåligt igår.” ljög jag och han nickade.
Hur mycket jag än ville tro på det jag sa till honom så visste jag att det inte var sanningen.
”Vill du gå någonstans, eller stanna i hotellet?”
”Låt mig ta en dusch och sen kan vi gå till stranden eller något liknande.” mumlade jag fram.
Han kysste min panna mjukt.
”Bara säg till om du behöver mig, okej baby?”
Jag nickade och log mot honom. Han reste sig och gick ut ur badrummet och stängde dörren efter sig. Snabbt reste jag mig och låste dörren, innan jag tog ut väskan jag lagt in i byrån. Jag drog fram graviditetstestet mamma hade lagt ner. Mina tänder bet nervöst på min underläpp samtidigt som jag öppnade den. Jag gjorde som instruktionerna sa och nervöst började jag vandra fram och tillbaka, i väntan på att dom fem minuterna jag var tvungen att vänta skulle gå framåt.
Testet pep till och jag drog ett djupt andetag innan jag lyfte den och stirrade på dom två strecken. Jag började le som ett fån och låste upp dörren samtidigt som jag ropade på Justin.
”Vad är det? Är du okej, baby?” frågade han oroligt.
Mitt leende blev ännu bredare. ”Justin… jag är gravid.”
Han blinkade och började sedan flina. ”Vad sa du?”
”Jag sa att vi kommer ha en mini oss som springer runt i huset om nio månader.”
Han omfamnade mig snabbt och började snurra runt. Jag slingrade mina armar runt hans nacke och började skratta lyckligt. Han gav mig en romantisk kyss och böjde sig sen i samma höjd som min mage och pussade den.
”Jag kan inte vänta tills jag får se dig!” utbrast han glatt innan han ställde sig upp igen.
Jag slingrade mina armar ännu en gång runt hans hals och kysste honom mjukt.
”Jag älskar dig.”
Han började le. ”Jag älskar dig också.”
9 månader senare
Jag och Justin satt i soffan och myste och kollade på TV.
”Jag går och hämtar popcornen.” sa Justin - när mikrovågsugnen pep till - och log innan han kysste mig mjukt och tittade sedan ner på min enorma mage och smekte den sakta. Jag började också le. Vi hade fått reda på att barnet var en kille och direkt hade vi enats om namnet.
Jordan Drew Bieber.
Mina tankar avbröt när jag kände hur soffan under mig blev blöt och snabbt spärrade jag upp ögonen.
”Justin!” ropade jag.
”Vad är det älskling?” frågade han och gick sakta med skålen fylld med popcorn i handen.
”Uh… mitt vatten gick.”
Han kollade chokad på mig och sedan flinade stort.
”Yes! Jag kommer äntligen få hålla honom.” utbrast han lyckligt.
Jag himlande med ögonen, och kände snart en smärtsam ryck i min mage.
”Okej babe, just nu är det inte tid att diskuterade detta. Kan du köra mig till sjukhuset?” frågade jag med en röst fylld av smärta.
Han nickade och gav mig en kyss innan han hjälpte mig upp, och sedan ut till bilen och tog med sig väskan, vi packat redan – ifall någonting sånt här skulle hända plötsligt – från kroken.
-
Jordan Drew Bieber var född. Jag andades häftigt och min kropp skrek av smärta. Jag öppnade ögonen och tittade upp på Justin som höll våran nyfödda kille i sina armar. Han kollade kärleksfullt ner på honom.
”Kolla baby, han har dina ögon.” sa Justin och böjde sig ner med Jordan i samma höjd som mig.
Jag började le och Justin tryckte sina underbara läppar mot mina.
Our Love never Dies.
179 sidor - 76 997 ord totalt = hela novellen, wow!
Denna novell är nu slut och jag kan inte tacka er nog för allt stöd ni gett mig! Jag kan inte förstå att jag redan ska börja på min andra novell - det är helt sjukt! ♥
Jag älskar er så enormt mycket!
Handlingen till nästa novell kommer ut när detta har fått 12 kommentrer! :D
-
Angående designen så är den färdig - har lagt ut en lite sneak peak på Instagram -, och det enda som saknas är att den nya novellen ska börja! :)♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 66 - Come on baby, I wanna cuddle.
”Jaha. Nej… nej… inget annat.” skrattar Justin nervöst fram och börjar gå till köksön för att ta upp den randiga kartongen fylld med mackarons i olika färger.
Även om jag ville få reda på vad de egentligen gjorde så tog min kärlek till mackarons över dom tankarna.
Jag stönar njutningsfullt när jag tagit den första tuggan av den goda kakan i min hand.
”Dude… fråga nu då.” viskar Ryan fram och knuffar Justin på axeln.
”Fråga vadå?” undrar jag nyfiket när mackaronen i min hand var uppäten.
”Ehm… vill du gå på middag med mig ikväll?” frågar Justin och kliar sig i håret.
”Självklart. Varför blev du nervös för det?” frågar jag – nu ännu mer nyfiken.
”Ingen aning.” säger han och ger mig ett leende – som dock inte ser helt äkta ut.
”…Jag kan fortfarande inte förstå att du hyrde en sån här stor båt för att bara bjuda ut mig på middag.” mumlar jag fram när rundturen med Justin var slut.
”Jag skulle inte säga ´bara´. Du är värd så mycket mer, men vid detta tillfälle lät det här altenativet som det mest romantiska” mumlar han fram och flätar ihop sina fingrarna med mina och börjar dra med mig till bordet som var dukat för två.
En stor vit duk klädde bordsskivan och två ljusstakar lös upp mörkret runt bordet. Två tallrikar med skaldjur, potatis och majs stod på bordet tillsammans med två vinglas och en flaska - jag listat ut vid detta tillfälle var vin.
Justin – som den gentleman han är – släppte min hand och skyndade sig fram för att dra ut stolen åt mig innan han gick till stolen på andra sidan av det runda borde och satte sig.
En lätt bris drog in från norr, och fick några av mina hårstrån att flyga bakåt.
”Det ser gott ut.” säger jag och ler mot honom efter att den långa bekväma tystnaden ägt rum omkring oss.
Han besvarade mitt leende och sträckte sig efter vinflaskan och öppnar den innan han häller i våra glas.
Jag smuttade försiktigt på vinet innan jag tog upp gaffeln och kniven och började äta den utsökta maten.
”Jag älskar dig.” mumlar han mot min nacke när vi stod vid räcket och tittade på den vackra solnedgången.
”Jag älskar dig ännu mer.” viskar jag tillbaka och lutar huvudet mot hans axel.
”Omöjligt.”
Ett lyckligt leende tonar sig fram på mina läppar och jag vrider på kroppen för att fånga hans läppar i en mjuk kyss. Han händer smeker upp och ner på min midja och en lätt stön lämnar mina läppar, och får honom att bli stolt. Jag flätar ihop mina fingrar runt hans nacke samtidigt som våra läppar börjar röra sig i synk. Justin lutar huvudet försiktigt åt sidan och gör kyssen djupare. Han kysser mig passionerad, och gör att ett litet leende börjar leta sig fram på mina läppar ännu en gång. Jag trycker försiktigt honom ifrån mig och vi båda tar djupa andetag, samtidigt som en tystnad fyller arean omkring oss.
”Du är perfekt.” viskar han.
”Nej det är jag inte.” viskar jag tillbaka.
Justin kupar händerna runt mina kinder och lutar huvudet närmre mitt.
”Jo, det är du. Varje centimeter av dig är perfekt. Tro mig när jag säger att du är perfekt och att vi inte kommer ångra detta.”
Mina läppar åker upp i ett litet leende samtidigt som min panna rynkas smått när jag tagit in hans sista ord.
”Vad menar du?”
Han tar ett djupt andetag och sticker ner handen i fickan och tar upp en röd ask. Den lilla gesten får hela min värld att stanna upp. Mina händer flyger upp till min mun och jag kollar chockad på Justin när han sätter sig ner på ett knä med asken i sina händer. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att detta skulle hända. Aldrig.
Sakta höjer han den mot mig och öppnar den. Den guldiga diamantringen tar andan ur mig och jag börjar hyperventilera.
”Lina jag har älskat dig en gång. Jag älskar dig fortfarande. Jag har alltid gjort det, och kommer alltid göra det. Vill du gifta dig med mig?” mumlar han fram och jag ser hur svettpärlor börjar bildas på hans panna av nervositet.
Tårarna börjar rinna nerför mina kinder och jag börjar nicka hysteriskt.
”Ja!” utbrister jag och slänger mig runt hans nacke och han omfamnar mig hårt tillbaka.
Aldrig har jag känt en sån stor lycka som jag gör nu. Justin är min själsfrände, min andra hälft. Jag skulle aldrig klara mig utan honom. Ljuset skulle inte existera i min värld.
Han träder ringen på mitt finger och min högra hand flyger upp till min mun ännu en gång samtidigt som jag studerar ringen.
”Stäng dina ögon.” mumlar Justin när vi båda har tagit oss samman och vänt oss mot havsutsikten igen.
Jag gör spänt som han säger och väntar vidare på vad han ska säga.
”Kan du se någonting?” viskar han vid min öra och lägger sina trygga armar omkring min kropp.
”Nej, det är mörkt.” viskar jag och ryser av hans läppar som kysser mig på axeln.
”Det är mitt liv utan dig.”
”Lina?!” utbister Dan och drar mig ut ur mitt dagdrömmande.
Jag skakar på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten, från mina tankar när Justin friade på middagen.
”Ehm… förlåt. Vart var vi?” stammar jag fram.
Han suckar men börjar berätta om allt han förmodligen berättat en gång redan.
”Detta går fort, du kommer ha en röd lång klänning och vi ska gå till baksidan här ute, där dom fixat bakgrunden till själva bilden som kommer pryda deras tidnings framsida imorgon. Vad jag förstod ska byggnaden föreställa ett museum. Jag har inte sett den, så jag är inte säker.” säger han och gör en gest att jag ska följa med honom.
Jag nickar och gör som han begär.
Snart står jag ute vid dom stora trapporna vid ”museet,” med den röda långa klänningen fladdrandes omkring mig. Dom hade lyckats bra med bakgrunden – jag nickade imponerande.
Dagen hade varit lång och detta var det sista jag ville just nu. Även om det gått en månad sen frieriet så var det, den enda saken som prydde mina tankar. Bröllopet hölls på att planeras i minsta lilla detalj av mamma, Pattie och Nicki. Tanken fick mig att pusta ut, jag skulle inte hinna med att förbreda min egna bröllop, och sedan jag varit liten ville jag att det skulle vara en överraskning för mig – och nu blir den drömmen uppfylld.
Jag avbryter mina tankar och försöker så gott jag kan följa de instruktioner fotografen ger mig.
Direkt jag kommit hem, hade mamma ringt och berättat att hon hade lämnat en katalog, fylld med bröllops klänningar, på köksön som jag var tvungen att titta igenom.
Så det var vad jag gjorde nu. Med katalogen uppslagen i mitt knä, satt jag i en fåtölj i vardagsrummet och studerade dom vackra klänningarna. Det skulle ta år innan jag bestämde mig. Den efterlängtande stunden jag sett fram emot att spendera med Justin gick inte igenom.
Klockan hade passerat elva och Justin hade gått och lagt sig för kanske trettio minuter sen. Hur mycket jag än ville strunta i detta och gå och lägga mig bredvid honom så kunde jag inte.
Mina tankar avbröts av Justin som steg nerför trapporna med ett par mjukisbyxor och bar överkropp.
”Kom igen baby, jag vill mysa.” mumlade han och jag tvekade inte en sekund innan jag slängde ihop katalogen och gick rakt in i hans famn.
Slutet är nära nu! Bara en epilog kvar! ;D
Är så taggad inför den nya novellen och hoppas ni också är det. ♥
GLAD MIDSOMMAR! :D
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 65 - Please Justin...
”Jag slår vad om att du inte kommer klara av att göra hundra armhävningar.” säger Lina när allt fika var uppätet.
”Oh, yeah? Lägg dig ner på gräset.” säger jag och nickar på marken bredvid filten vi satt på.
”Varför?”
”Bara gör det, babe.”
Hon gör som jag säger och jag börjar göra armhävningarna över hennes kropp.
”Ett, två, tre…” börjar jag räkna och kysser henne varje gång.
”Vad gör du?” frågar hon när jag var på tio och släppt hennes läppar.
”Jag behöver motivation om jag ska klara alla dessa armhävningar.
Nicki och killarna börjar skratta.
”Finns inget mat i detta hus.” gnäller Chaz.
”Det finns mat, men inget du tycker om tydligen.” säger Justin och gör ett high five med Ryan.
”Shut up. Lämna era flickvänner en stund och följ med till affären.” försöker Chaz och slår ut med armarna mot mig och Nicki som roat tittar på.
”Glöm det!” säger dom i mun och jag ger Nicki en blick. Båda tänker samma sak.
”Jo det låter som en bra idé Chaz.” utbrister Nicki och jag nickar instämmande.
”Ser ni?!” skriker Chaz glatt och slår ut med armarna mot oss ännu en gång.
”Vill ni bli av med oss?” flämtar Ryan till och vänder sig mot oss med Justin i släptåg.
”Vi måste ta igen alla de timmar vi inte umgåtts själva.” säger jag som om de vore det mest självklara saken i världen. Vilket det är - för oss, men tydligen inte för dem.
”Det var en bra ursäkt.” säger Justin och låtsats fundera samtidigt som han kliar sig på hakan.
”Visst, men bara för denna gång.” fortsätter han efter några tickande sekunder i tystnad.
”Perfekt!” utbrister jag och haltar fram till honom för att slänga mig runt hans hals och ge honom en snabb kyss. Kryckorna jag använt tidigare, använder jag inte lika ofta, utan jag går – eller försöker rättare sagt att gå utan dom. För två dagar sen var vi hos doktor och de hade blivit väldigt överaskade av hur fort min fot läkt. Egentligen hade jag varit tvingad att använda kryckor i minst en månad efter olyckan, men efter besöket ändrades deras tankar och istället sa dom att jag måste försöka gå så mycket jag kan på foten för att stärka upp musklerna igen. Gipset jag haft, tog dom bort och ersatte den istället med en lite tjockare bandage.
Innan Justin hunnit reagera backade jag till min tidigare plats och vinkade mot honom. Nicki har nog förmodligen gjort samma sak som mig för nu stod hon även bredvid mig och vinkade.
Ryan och Justin suckar uppgivet och Chaz tjuter av lyckan att köpa ”god” mat.
”Jag ska ta en dusch och sen kan vi väl hitta på någonting roligt?” frågar Nicki och vänder sig mot mig när dörren smällts igen efter killarna.
Jag nickar glatt och går i normal takt upp till mitt och Justins gemensamma sovrum samtidigt som Nicki försvinner in till badrummet.
Jag studerar sovrummet, under tiden jag funderar på vad jag ska hitta på, och min blick fastnar på Justins mörkblåa gitarr som hänger bredvid dom andra tre gitarrerna på väggen.
”Lite nytta kan man göra för sången även om jag har ledigt.” mumlar jag för mig själv och plockar ner gitarren, innan jag sätter mig på sängen. Jag kände hur obekvämt det var i de tajta jeansen jag hade på mig så jag la undan gitarren med en suck och reste mig för att gå till min WIC för att byta om. Jag var på jakt efter ett par mjukisbyxor men hittade inga, min panna rynkandes, innan tanken, som en glödlampa tänds, kom till mig. Alla mjukisbyxorna är i tvätten.
Jag ägde säkert åtta par mjukisar och alla var i tvätten. Vilken otur. Jag suckade gång på gång innan jag bestämde att sätta på mig en lång blå kjol med mönster på i olika färger. Snabbt drog jag av mig de tajta jeansen – dock med lite svårighet – och drog på mig kjolen. Den mörkblåa, lösa linnet jag haft tidigare fick sitta kvar på överkroppen och jag begav mig mot sängen där jag ännu en gång tog upp gitarren. Fingrarna drogs automatiskt över strängarna och snabbt började jag spela.
I can be selfish
Yeah, so impatient
Sometimes I feel like Marilyn Monroe
I’m insecure, yeah, I make mistakes
Sometimes I feel like I’m at the end of the road
I can get low, I can get low
Don’t know which way is up
Yeah, I can get high, I can get high
Like I could never come down
Det lilla stycke jag improviserade lät faktiskt bra, jag la det på minnet för att prata med Dan om att göra den till en hel låt. Mina tankar avbröts när Nicki öppnade dörren fullklädd och sminkad.
”Ryan ringde och sa att dom hade glömt bort plånböckerna alla tre så jag ska till Walmart och betala.” säger Nicki och himlar med ögonen.
”Jaha okej, jag kan följa med.” säger jag och börjar lägga undan gitarren men avbryts av Nicki som utbrister ett nej.
Jag höjer på ögonbrynen och kollar misstänksamt på henne.
”Ehm… Justin ska köpa… ehm… mackarons till dig, eftersom han vet hur mycket du gillar det och… han bad Ryan ringa till mig och komma dit och hjälpa dom välja smak...” mumlar hon nervöst fram.
Man hör på långa vägar hur hon ljuger, men jag bestämmer mig för att spela med.
”Visst, okej. Jag vill ha jordgubbs- och chokladsmak.” säger jag och ger henne ett fake leende – som hon dock inte märker.
Hon nickar glatt och stänger dörren efter sig och snart hör jag även hur ytterdörren på nedervåningen också smälls igen. Jag suckar men reser mig upp och hänger tillbaka gitarren på sin plats och bestämmer mig för att läsa, så jag drar upp en bok från lådan längst ner från sängbordet. Trodde jag aldrig skulle kunna ha så tråkigt att jag skulle bestämma mig för att läsa. Ett högt suck lämnar min mun innan jag vänder på boken och mina ögon börjar läsa igenom raderna ur handingen på baksidan.
Det finns koder. Vissa regler. Som när man kommer ny till klassen. Då handlar det om att inte märkas för mycket. Att vara lagom. Glida in och smälta ihop med de andra.
Så gör inte Silja. Silja gör precis tvärtom…
-
”Lina? Vi är hemma!” hör jag Justins ropa och ytterdörren smällas igen samt mummel från Ryan, Chaz och Nicki.
”Jag är i sovrummet!” ropar jag tillbaka och återgår till att läsa dom sista återstående sidorna av boken. Jag hade nästan läst ut den – när jag hade börjat kunde jag inte sluta.
”He…- vad gör du?” frågar Justin förvånat och avbryter ännu en gång mitt läsande.
”Läser.” svarar jag enkelt och återgår till boken men hinner bara läsa två meningar innan han ännu en gång avbryter.
”Varför?”
”Snälla Justin, får jag läsa klart och svara på dina frågor senare?” frågar jag honom och ler varmt - för att han inte ska ta illa upp.
”Aa, visst. Kom till köket när du har…läst klart.” säger han och rynkar på pannan innan han försvinner och stänger dörren efter sig.
Jag pustar ut och tar upp där jag avbrutits.
-
Sista meningen var läst och jag slängde ihop boken på sängen, innan jag sträcker på armarna högt över huvudet, och hörde hur lederna knakade av att suttit i samma position i snart… jag slänger en blick på klockan… tre timmar. Mina ögonbryn for upp och min mun formades som ett ”O.” Jag blev faktiskt ganska stolt över mig själv av att kunna göra något jag tidigare nästintill hatat.
Vänta här… det betyder att Nicki var ute med killarna i två och en halv timme.
Den sista halvtimmen räknades till när jag läste dom sista sidorna – då dom var hemma. Men tillbaka till min tanke. Vad kunde dom ha gjort så länge? Man kan inte stå och välja mackarons i två och en halv timme.
Jag rycker på axlarna innan jag reser mig och haltar till köket.
Nicki och companiet var uppe i någon diskussion, dock hade jag ingen aning om vad. Jag bestämmer mig för att spela med dom, och kanske få ut någon mening av vad dom gjorde, jag harklar mig, vilket drar till sig deras uppmärksamhet.
”Jag vet vad ni har gjort så försök inte att gömma det.” säger jag och ser direkt hur Justin blir nervös.
”Gjort vadå? Hur?” stammar fram.
”Median tar reda på allting Justin, och Nicki berättade också lite.” säger jag och flinar mot honom samtidigt som jag undviker hans första fråga. Gjort vadå? Jag har ingen aning.
Nicki kollar chockad mot mig samtidigt som killarnas blick – förutom Justins – är nere i bordet.
”Jag hade tänkt att det skulle bli en överraskning men nu när du fått reda på det så kan du få det här…” säger han och börjar backa men jag stoppar honom.
”Vad bra. För jag vill gärna ha mina mackarons.” säger jag och flinar.
”Va?” säger alla fyra i mun på varandra.
”Ja… Nicki sa ju att hon skulle komma till affären för att välja smak på mackarons till mig, eller var det något annat?” frågar jag och låtsats vara förvånad.
”Jaha. Nej… nej… inget annat.” skrattar Justin nervöst fram och börjar gå till köksön för att ta upp den randiga kartongen fylld med mackarons i olika färger.
Även om jag ville få reda på vad de egentligen gjorde så tog min kärlek till mackarons över dom tankarna.
Jag stönar njutningsfullt när jag tagit den första tuggan av den goda kakan i min hand.
”Dude… fråga nu då.” viskar Ryan fram och knuffar Justin på axeln.
”Fråga vadå?” undrar jag nyfiket när mackaronen i min hand var uppäten.
”Ehm… vill du gå på middag med mig ikväll?” frågar Justin och kliar sig i håret.
”Självklart. Varför blev du nervös för det?” frågar jag – nu ännu mer nyfiken.
”Ingen aning.” säger han och ger mig ett leende – som dock inte ser helt äkta ut.
Vad tror ni Justin och gänget döljer för Lina?
Lite långtråkigt kanske, men det beror på att novellen är slut snart och jag har inte varken plats eller idéer til något spännande som ska hända. Nästa kapitel blir den sista och efter det kommer det en epilog ut och sedan handlingen till den nya novellen. Jag är så ivrig inför att börja skriva den, samt för att höra vad ni kommer ni kommer tycka!
Kommentera mycket så kommer nästa kpaitel ut fortare! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 64 - No complaints?
Alla lysen i rummet var släckta vilket gav en helt ny känsla. Luften runt om oss var laddad.
”Jag förlåter dig och förlåt mig också.” mumlar jag fram.
”Du gjorde och sa inget fel.”
”Jag anklagade dig för något som jag med säkerhet visste inte var sant.” säger jag och lägger överkroppen på hans bröstkorg. Hans fria hand börjar smeka mitt hår och ett lugn sprider sig inom mig.
”Vi glömmer allt det dåliga som hänt och fokuserar på nuet och framtiden.” säger han efter en stunds behaglig tystnad och jag nickar sakta.
”Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig med.” säger han och kysser mjukt min panna.
”Sovit gott?” frågar Lina direkt jag vaknar nästa morgon av hennes fjäderlätta kyssar.
”Mhm…” säger jag och börjar sträcka på mig.
Ett stön lämnar min mun innan jag lägger mina armar runt Linas smala kropp och knuffar ner henne från sina armbågar innan hon hinner reagera.
Vi börjar skojbråka och snurrar runt i hela sängen. Jag slutar att skratta helt plötsligt när jag ser hennes plågade ansikte.
”Va…-”
”Min fot.” avbryter hon mig snabbt och försöker tränga fram ett leende, men som ser mest ut som en grimas.
Jag rullar snabbt av henne och slår sönder mig inombords. Varför glömmer jag alltid det viktiga?
”Justin sluta. Jag tänkte inte heller på den.” mumlar hon och lägger sig på mig.
Hon kollar med valpögonen på mig och ett leende sprider sig snabbt på mina läppar.
”Du har ingen aning om vad du gör med mig.” mumlar jag fram och kollar kärleksfullt in i hennes ögon innan jag trycker ihop våra läppar. När kyssen avslutas fyller hennes klingande, underbara skratt rummet och får mitt leende att bara bli större.
”Så vad händer idag?” början Ryan, – när vi sitter vid frukostbordet - men innan någon hinner svara börjar min mobil ringa.
Jag ursäktar mig snabbt och går ut ur köket och lägger mobilen mot örat.
”Justin.” säger jag och väntar tills personen på andra sidan börjar prata.
”Babe, jag ska på intervju. Scooter ringde men jag kommer tillbaka runt tretiden.” berättar Justin när han kommer tillbaka och jag slänger en blick på klockan. 12.46, suck. Två hela timmar utan Justin.
”Hur ska jag klara mig?” mumlar jag fram och sträcker ut armarna i en kramgest.
”Hey, du har ju oss.” utbrister Chaz och Ryan i mun på varandra.
Jag vrider huvudet mot dom och lipar.
”Med er kan jag inte mysa.” säger jag och vänder mig mot Justin som kommit fram till mig och lagt armarna runt min midja. Han böjer sig ner och kysser mig och jag hör hur Chaz gör kräkljud.
”Du kommer en vacker dag få en flickvän och då kommer det vara vi som gör kräkljud Chazie.” säger Justin när vi avslutat kyssen.
”Men den dagen är inte idag.” säger Chaz överlägset.
Justin himlar med ögonen innan han kysser mig en gång till och mumlar hejdå och sen ställer sig rakt igen och säger hejdå till de andra också. Han försvinner snabbt ut ur köket och jag hör hur dörren smälls igen, men öppnas lika snabbt och Justin kommer tillbaka. Alla kollar förbryllat på honom.
”Intervjun är med radio Disney så missa den inte.” säger han och slänger en slängkyss till mig som jag fångar, innan han försvinner igen, och denna gång - inte kommer tillbaka.
”Så… vad ska vi göra?” frågar Ryan och denna gång hinner vi tänka och svara innan något avbryter oss.
”Det finns ett biblioteksrum där nere och så biljardbord och lite andra roliga grejer.” säger jag och kollar på dom och ser hur de tänker.
”Kan vi inte fixa oss och ta kort först och sen spela biljard – jag vill ha ett minne denna gång jag kan ta hem och visa mamma och pappa. Dom tjatade förra gången om det.”
”Typiskt våra föräldrar.” säger jag och skrattar
”Men visst kan vi göra det.” fortsätter jag och sträcker mig efter mina kryckor som var lutad mot stolen bredvid mig, och reser mig.
Femton eller tjugo minuter senare var jag färdigfixad och hade en digitalkamera i handen.
Mitt hår var lockat och uppsatt så att det bara hängde över mitt högra axel. Sminkningen var väldigt neutral. Klänningen jag hade på mig var en kort, ljusrosa med volanger på överdelen och så hade jag ett brunt bälte vid midjan för att få en form på den, eftersom den var ganska lössittande.
På fötterna – eller ska jag säga på min ena fot – hade jag en sandal med låg klack och den andra kunde jag inte göra mycket åt, utan gipset och bandaget fick sitta kvar och pryda den.
”Åh Lina! Har du fortfarande kvar den här?” utbrast Nicki när hon hittade den gamla kameran vi båda hade fått varsin av när vi var mindre.
Hon börjar studera den ur alla möjliga vinklar och håll.
”Självklart. Det är ju ett minne.” säger jag från fåtöljen jag sitter på.
”Min är också kvar fast den funkar inte längre. Jag råkade välta ner den en dag när jag var förbannad.” mumlar hon fram och kollar skamset ner i golvet.
”Råkade…?”
”Tro det eller ej, men ja.” säger hon och ger mig ett leende.
”Funkar den?” fortsätter hon.
”Självklart.” säger jag och reser mig upp och ostadigt börjar hoppa fram till henne.
Jag tar kameran ifrån henne och tar bort det lilla dammet som satt sig på linsen innan jag sätter på den och knäpper ett kort på Nicki.
”Jag var inte beredd.” säger hon och tar kameran ifrån mig för att studera kortet.
”Det blev ju ändå bra…” fortsätter hon och jag skrattar åt henne.
Jag tar tillbaka kameran ifrån henne och studerar kortet som jag slumpmässigt tog. Hennes blick var genomträngande och munnen var avslappnad, i mer exakta ord så är fotot perfekt. Även om leendet inte finns i hennes läppar så finns den i glimten i ögat.
Hur jag har lärt mig att beskriva en bild så, beror på allt för många photoshoots. De olika fotograferna jag har haft, berättar alltid vad de tycker om bilderna och hur jag kan förbättra dom.
”Den blev ju jättebra.” säger jag och ger henne ett leende.
Killarna som bara suttit i soffan och pratat om Fifa gav oss deras uppmärksamhet för några minuter.
”Vad pratar ni två om?”
”Om hur bra Nickis bild blev. Nu ska ni två resa er och ta och posa.” säger jag och flinar mot dom.
Utan några klagomål reser dom sig och jag blir faktiskt ganska förvånad.
”Inga klagomål?” frågar Nicki som också är förvånad.
”Nepp, tänkte vi kunde vara snälla.” säger Ryan simpelt och ler.
”Jag vill ha en bild där mitt ansikte inte syns.” säger jag och vänder mig bort från spegeln där jag står och kollar istället på Nicki.
”Då är vi två.” mumlar Chaz bredvid mig och skrockar.
”Då kan väl du och Chaz stå vid spegeln och ta kort på bara er två, själva?”
”Sen så kan du typ hålla kameran framför ditt ansikte och Chaz kan ta den här.” fortsätter hon och sträcker fram en LP-skiva som var formad som en skål.
Chaz nickar och ställer sig med skålen slash LP-skivan framför ansiktet. Jag ställer mig bredvid – utan kryckor och försöker stödja mig så bra som möjligt på min friska fot – honom, exakt lika fast med kameran framför ansiktet och börjar knäppa några bilder.
”Så detta var det ni gjorde undertiden jag var borta?” frågar Justin och bläddrar sig vidare bland bilderna i de båda kameror vi hade använt.
”Japp, väldigt kul var det och synd att du missade det.” mumlar jag fram och lutar mig trött mot hans axel.
”Hm… det kan vi nog ta igen.” säger han och pussar mig mjukt i håret.
”Hur då?” frågar Chaz.
”Picknick, jag vet det perfekta stället.” svarar Justin tillbaka och börjar resa sig och gå mot köket.
”Varför inte…” mumlar Ryan fram innan han också reser sig upp och går efter.
Ryan börjar skära upp olika sorters frukter - Vindruvor, banan, jordgubbar – medans jag börjar göra en melondryck efter mormors recept.
Chaz, Nicki och Lina satt i vardagsrummet och förmodligen halvsov just nu. Tanken fick mig att börja småle.
”Vart är vi?” frågar Lina hypotiserat när vi har kommit fram till en äng jag hittat för direkt jag och mamma hade flyttat till New York.
”Jag brukade alltid komma hit när jag hade svåra stunder, men nu när jag har dig, existerar inte dom stunderna längre utan bara motsatsen.” säger jag och kysser henne passionerad.
Jag hör hur Nicki aw:ar bredvid oss.
”Jag älskar dig.” säger Lina när vi dragit oss tillbaka från kyssen.
”Jag älskar dig också.”
”Jag slår vad om att du inte kommer klara av att göra hundra armhävningar.” säger Lina när allt fika var uppätet.
”Oh, yeah? Lägg dig ner på gräset.” säger jag och nickar på marken bredvid filten vi satt på.
”Varför?”
”Bara gör det, babe.”
Hon gör som jag säger och jag börjar göra armhävningarna över hennes kropp.
”Ett, två, tre…” börjar jag räkna och kysser henne varje gång.
”Vad gör du?” frågar hon när jag var på tio och släppt hennes läppar.
”Jag behöver motivation om jag ska klara alla dessa armhävningar.
Nicki och killarna börjar skratta.
Som tur hade jag sparat det i utkastet - vilket jag inte märkte/tänkte på igår. :S
Novellen kommer bli runt 66-67 kapitel, har jag bestämt mig och sedan kommer det en epilog ut! Låter det bra? :)
Kommentera mycket nu!
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 63 - Forgive me.
”Eyy, skyll inte på mig. Det var du som ville ”leva in dig i känslan.” ropar hon från köket och jag och Lina börjar skratta som aldrig förr.
”Så-å-g du h- ans mi-in” frågar Lina mellan skrattattackerna.
Jag nickar hysteriskt och fortsätter skratta.
”Sluta reta mig och kom och ät annars blir det inget kvar för er.” ropar Ryan från köket och jag och Lina slutar genast skratta.
”Kan vi inte äta här i vardagsrummet? Jag orkar inte gå till köket, och dom där skyhöga stolarna vid matsalsbordet är inte lämpliga för mitt tillstånd just nu!” ropar Lina frågandes.
”Allt för dig bestie!” ropar Nicki glatt tillbaka innan skrammel hörs från köket och dom kommer ut med tallrikar, bestick, glas och själva maten och lägger det på bordet framför oss.
”Kan vi inte gå till stranden och bara sola eller nått? Jag är trött på inomhuslivet.” gnäller jag när vi sitter vid vardagsrummet.
Killarnas ansikten var intryckta in i den stora plasmatv:n medans de förgäves försöker ta bollen från varandras lag.
”Nicki?” tjuter jag och slår ut med händerna när jag inte får ett svar från någon av dom.
”Aa, visst. Gör så.”
Hon har inte ens lyssnat på vad jag sagt.
Hela morgonen och förmiddagen hade spenderats osociala. Det vill säga, Tv-spel för killarnas del och Nicki också medans jag hade surfat runt på nätet. Skvallersidorna var fulla med incidenten vid stranden igår och tillslut hade jag klickat in mig på Twitter och skrivit att jag mår bra men min fot är skadad och Justin är hjälten som räddade mig.
Det sistnämnda var för att flera trodde det var killen som vi hyrde surfbrädorna från var ”hjälten”.
Jag suckar innan jag reser mig med kryckorna i varsin hand och börjar med och utan balans hoppa fram till trapporna som kommer ta mig till mitt och Justin sovrum.
”Lina vart ska du?”
”Jag glömde en sak fortsätt kolla på när killarna spelar.” säger jag och ler fejkat mot Nicki innan jag med problem försöker ta mig upp för dom tolv trappstegen. Ja jag har räknat.
Jag pustar ut när jag har nått målet. Sovrummet i mitt fall.
Snabbt öppnar jag dörren och stiger in innan jag studerar allt runt om mig och funderar på vad jag kan hitta på. Min blick fastnar på nattduksbordet där min och Justins mobiler ligger, och komiskt nog lyser bådas skärmar, vilket betyder antingen sms eller samtal.
Jag rör mig dit så sätter mig med en duns på sängen innan jag böjer mig ner över båda mobilerna. Jag har fått ett sms från okänd medans Justin har fått en samtal från Selena. Vänta här, vad vill fucking Selena nu då? Oh varför är det ett fucking hjärta efter hennes namn!?
Jag biter mig i läppen och funderar på om jag ska svara eller inte. Jag menar, han är min pojkvän och han gömmer väl ingenting. Tillslut tar både min nyfikenhet och ilska över och jag drar tummen över grön lur innan jag trycker mobilen mot örat.
”Hej Justin!” säger Selena direkt och fnittrar.
”Pfft… vad vill du?” frågar jag och struntar helt i att hon tror det är Justin.
”Vad gör du med Justins mobil?” tjuter hon förtvivlad och jag rynkar på pannan.
”Han är min pojkvän, jag gör vad jag vill med hans mobil. Men om du undrar nu så mycket så pratar jag med en bitch genom hans telefon, vill du veta vad hon heter?” säger jag med betoning på pojkvän.
”Om han är din pojkvän… varför skulle han skrika mitt namn igår när vi hade sex?”
Jag börjar gapskratta.
”Tyvärr är jag ledsen att förstöra dina värdelösa repliker, men Justin var med mig igår hela kvällen och vad jag vet och är helt säker på är att han inte hade sex igår, och om han skulle ha det så skulle det vara med mig. Så håll käften nu och radera Justins nummer från din mobil och ring inte hit något mer.” säger jag snabbt och hör hon grymtar till innan hon slänger på luren – vilket får mig att börja skratta igen – dock inte lika glatt som förut då funderingarna över varför hon heter som hon gör på hans mobil.
Snabbt plingar min mobil och jag lägger tillbaka Justins mobil där den var förut och börjar läsa sms:et som har skickats från okänd nummer till mig.
”Lina lever du?”
Jag rynkar på pannan innan jag går in på konversationen och börjar läsa dom andra sms:en.
”Hej sötnos. (Ta det som en vänlig gest.) Men i alla fall, så har jag bytt mobilnummer för en massa personer jag inte har kontakt med längre hade mitt gamla nummer och jag ville starta om på nytt. Jag antar att det står okänd på din mobil just nu men var lugn, det är David. ”
Jag började skratta smått åt hans sms innan jag ringde numret sms:en var ifrån och väntade på att han skulle svara.
”David.” svarade han efter fem signaler.
”Hej du. Förlåt att jag svarade så sent men hade inte mobilen i närheten av mig hela morgonen och förmiddagen.”
Jag hör hur han skrockar i andra änden.
”Det är lugnt, hur går det med foten?”
”Det har väl varit bättre men jag överlever.” säger jag och ler.
”Skönt att höra, har du lust att träffas? Kanske på stranden?”
”Självklart, tänkte gå dit men hade ingen sällskap.”
”Men nu har du. Ska jag hämta dig om 10?”
”Aa, vi syns sen.”
Han sa ett snabbt hejdå innan vi la på och jag reste mig upp med kryckorna under varsin arm och försökte skynda mig till den lilla byrån vi har i sovrumet där jag bevarar min strandväska och bikinisar.
Drömfångarens lilla klocka klingade till vid den öppna fönstret, av den svala brisen som drog in över rummet.
Mobilen plingade till när jag satt i vardagsrummet igen, och kollade uttråkad på killarna och Nicki som fortfarande spelade Fifa.
”Jag är utanför! //D”
Ett leende spred sig på mina läppar och jag reste mig upp och började hoppa fram till ytterdörren.
”Vart ska du?”
När jag behöver sällskap bryr sig ingen men nu när jag har det måste alla bry sig. Jag vänder mig om och möter alla fyras blick innan jag fäster blicken mot Justin, som ställt frågan.
”Till stranden med David.” säger jag uttryckslös och vänder mig om igen.
”Du kunde ha frågat oss.” säger Justin, och man hör att han är sårad.
”Tyvärr så var ju Fifa intressantare än din flickvän.” säger jag och vänder mig om.
Vet ni hur ansträngande det är att snurra runt fram och tillbaka med ett par kryckor?
”Men jag kan följa med nu.” säger han och börjar resa på sig
”Nej nej, sitt kvar där du. Juste Selena ringde. Hon ville tacka dig för sexet igår.” säger jag argt och struntar helt i att Selena ljög, men jag ville ha något jag kunde slänga in i hans ansikte, på grund av hjärtat efter hennes namn på hans mobil och ignoreringen tidigare.
Ryan, Chaz och Nicki ser helt chockade ut medans Justin ser bara arg och irriterad ut.
”Är det vad du tror? Att jag hade sex med henne när jag i själva verket var här och hjälpte dig?” säger han och reser sig upp.
”Det är precis vad jag tror, du kanske ska välja henne framför mig igen? Jag menar hjärtat efter hennes namn på din mobil är väl tillräckligt med bevis.” säger jag ilsket och vänder mig om. Det var i alla fall sant.
Två hopp hinner jag ta innan jag känner ett grepp om min överarm.
”Släpper du inte kommer jag ramla och få värre skador än vad jag redan har.” muttrar jag sammanbitet fram och sneglar över axeln på Justin. Han grepp lossnar direkt och jag skyndar mig till dörren där jag med en viss svårighet öppnar den och böjer mig ner för att hänga väskan över axeln. Dörren smäller jag extra hårt bakom mig för att visa min ilska.
”Vem ringde dig?” frågar jag förbryllat när jag möter Jacob utanför.
”David.”
Jag nickar och ler innan Jacob börjar knuffa bort de få paparazzin som var utanför huset.
”Hej.” säger jag glatt när jag satt i framsätet och omfamnade David i en vänskaplig kram. Även om jag var sur på Justin betyder inte det att jag kommer vara otrogen.
Han sa ett lika glatt hej tillbaka och besvarade min kram innan han började köra mot stranden med Jacobs bil bakom oss.
Ur ögonvrån såg jag hur Justin stod vid köksfönstret och tittade med sammanbitna käkar på bilen jag befann mig i.
-
”Så han blev bara sur?” frågar David när vi sitter på solstolarna med varsin glass i handen. Jacob satt bredvid oss, men la sig inte in i våran konversation.
”Han blev inte sur utan anledning utan när jag sa att jag skulle till stranden med dig.”
”Vänta här nu… jag hänger inte med.”
Jag skrattar smått innan jag börjar berätta allt som hänt. Ignoreringen, Selena, och hur Justin reagerade…
”Jaha…” säger David när jag berättat klart och kliar sig i håret.
Jag nickar innan jag fortsätter äta på min glass.
”Ni kommer lösa det ikväll, jag lovar…” säger han tillslut och ett litet leende sprider sig på mina läppar.
-
Klockan var runt nio när jag satte nyckel i nyckelhålet på ytterdörren, proppmätt efter den roliga middagen som hade bestått av pizza. Vi hade skrattar så mycket att mina magmuskler nu var helt ömma. Paparazzin hade för en gångs skull gett oss privatitet och jag hade för första gången på ganska länge känt mig som en normal tonåring.
Jag vände mig om och vinkade en sista gång till David och Jacob innan dom båda svarta bilarna försvann längst med den mörka gatan.
Nicki var den första som mötte mig när jag kom in i huset.
”Förlåt för att jag ignorerade dig. Jag kommer gottgöra dig, jag lovar. Snälla förlåt!” bönfaller hon nästan och är på väg att slänga sig om min hals när jag stoppar henne genom att backa.
Hon kollar sårat och förbryllat på mig och jag ler lite mot henne.
”Jag vill inte ramla, och jag förlåter dig.” säger jag och hon kommer fram och kramar mig försiktet efter att ha nickat förståendet.
Ryan och Chaz kommer snart fram bakom Nicki, och båda drar in mig i varsin kam. Jag börjar febrilt leta efter Justin när vårat lilla kramkalas är avslutad.
”Han är uppe på sovrummet.” säger Ryan som om han läst mina tankar.
Jag nickar och börjar gå steg för steg upp för trapporna. Detta börjar ju på att bli enkelt.
Försiktigt öppnar jag dörren och går in. Justin ligger i sängen och kollar upp mot taket och jag lägger undan väskan innan jag går till sängen och sätter mig.
Han tittar fortfarande upp på taket med händerna sammanflätade över bröstkorgen.
Kryckorna lägger jag på golvet bredvid mig innan jag sträcker min hand mot Justins ansikte och smeker de sakta med fingertopparna.
Han drar ett djupt andetag innan han stänger ögonen och öppnar dom snart igen. Han blick letar sig till mitt ansikte och han uttalar dom orden jag inte trodde jag skulle få höra idag.
”Förlåt för att jag reagerade som jag gjorde.” mumlar han tyst fram och greppar tag om min hand som han för till munnen och pussar på.
Alla lysen i rummet var släckta vilket gav en helt ny känsla. Luften runt om oss var laddad.
”Jag förlåter dig och förlåt mig också.” mumlar jag fram.
”Du gjorde och sa inget fel.”
”Jag anklagade dig för något som jag med säkerhet visste inte var sant.” säger jag och lägger överkroppen på hans bröstkorg. Hans fria hand börjar smeka mitt hår och ett lugn sprider sig inom mig.
”Vi glömmer allt det dåliga som hänt och fokuserar på nuet och framtiden.” säger han efter en stunds behaglig tystnad och jag nickar sakta.
”Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig med.” säger han och kysser mjukt min panna.
Lite småtjafs men de löste det! ♥
Kapitlarna börjar också på att bli längre och bättre, eller vad tycker ni? :)
Börjar fundera på att avrunda denna novell och föra den mot sitt slut. Mina idéer börjar torka ut. But don't worry - jag har flera noveller på lager! :)
Kommentera lovies! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 62 - I need help.
”Har du tränat extra också…?” frågar jag och höjer blicken mot hans ansikte där ett stolt leende börjar visa upp sig.
”Bara för dig.” flörtar han och blinkar mot mig.
Jag tar ett löst tag i min underläpp innan jag går fram till honom och kysser honom passionerad.
Paparazzoerna har säkert fått över tusen bilden men dom verkar ändå inte vara nöjda. Blixtarna rullar hejvilt runt oss. Jag suckar när jag slutat kyssa Justin och lägger mig ner på brädan och börjar simma längre ut. Justin följer mitt exempel och snart har han fått tag på en våg som han surfar som en gud på medans jag sitter där och kollar på helt omedveten om vad som är runt mig.
”LINA SE UP!” hör jag Chaz ropa in från land men jag hinner inte reagera förrän den stora saltvågen har sköljt över mig.
Jag får panik och försöker ropa på hjälp men dum som jag är tänker jag inte på att jag kan få vatten i munnen och… drunkna… kvävas…
När jag kom fram till platsen där hon befunnit sig fem sekunder sedan var det bara en surfbräda i två delar som flöt runt på ytan. Jag tog ett djupt andetag innan jag hoppade av min egen bräda och dök ner. Synen var suddig, jag letade febrilt efter henne och snabbt hittade jag henne. Hon flöt runt men det var något som höll henne kvar. Jag vet inte vad. Jag simmade ännu längre ner och var påväg att dra i hennes arm när jag såg hennes fot. Den var fast mellan två vassa stenar. Det höll henne kvar. Jag fick panik och dök ännu längre ner och började röra på hennes fot för att få ut den. Snart fylldes arean runt oss med blod.
Luften i mina lungor började ta slut och jag gjorde mitt bästa. Snart kom foten lös och jag drog upp hennes medvetslösa kropp. Jag drog ett djupt andetag när vi nått ytan och försökte med all min kraft hålla kvar Lina i mina armar.
Bådas brädor var borta och istället var en räddningsbåt med två män i den som hjälpte mig att bära upp Lina och sedan komma upp själv. Männen började snabbt ropa saker till varandra men det var inget jag la uppmärksam på, allt låg på Linas ansikte och hennes blålila läppar.
Jag hann inte reagera förrän dom började göra hjärt- och lugnräddning på henne. Vattnet forsade ut ur hennes mun och hon började hosta.
Stenen i mitt hjärta lyftes och jag la snabbt hennes huvud i mitt knä.
”Lina? Hur mår du?”
”M-i-in f-o-ot.” stönar hon och jag slår mentalt till mig själv. Jag hade glömt hennes fot.
Personalen började snabbt göra något med hennes fot och hon skrek till.
”Justin lugna henne – vi måste göra detta.”
Jag tittade upp på han som sa det och nickade innan jag slängde en blick på hennes fot som såg hemsk ut. Såret var på undersidan av foten och blodet höll fortfarande på att forsa ut. Foten var böjd på något sätt och såg brutet ut.
”Lina titta på mig, det kommer gå bra. Tänk inte på det.” började jag och tårar började rinna nerför hennes kinder samtidigt som hennes blick mötte min och hon nickade.
-
”Hur mår hon?” frågade Chaz när vi satt i vardagsrummet medans Lina var uppe i vårat sovrum och vilade sig.
”Hennes strupe är ömtålig och skör efter allt saltvatten hon svalde och hennes fot har tagit en rejäl skada.” mumlar jag fram samtidigt som skuldkänslorna bubblar inom mig.
Om jag inte hade lämnat henne för att ta den där förbaskade vågen så skulle hon må lika bra som innan vi åkte till stranden.
”Justin, skyll inte på dig själv. Det som hände kan hända vem som helst.” säger Nicki som om hon kan läsa mina tankar. Hon flyttade sig från sin plats – bredvid Ryan – till bredvid mig och la en arm runt mina axlar.
”Om jag bara hade stannat med henne så skulle det aldrig hänt.” säger jag och struntar fullkomligt i det Nicki sa nyss. Jag begraver huvudet i händerna och börjar ropa ut svordomar till mig själv mentalt.
Min mobil började ringa och jag tog upp den från bordet, och hann få en skymt av Scooter på skärmen.
”Hur mår hon?!” frågar Scooter hysterisk och jag rynkar pannan.
”Hur ve…-”
”Median Justin, MEDIAN!” utbriset han och jag slår mentalt till mig själv för tredje gången idag.
” Hennes strupe är ömtålig och skör efter allt saltvatten hon svalde och hennes fot har tagit en rejäl skada.” upprepar jag allt jag sagt till killarna och Nicki för någon minut sen.
”Hur skadad?”
”Hon har ett tunt lager gips och bandage runt den. Den hade fastnat mellan två stenar och hon får inte anstränga sig som att springa och dansa på en hel månad.” mumlar jag och börjar anklaga mig själv igen.
Jag hör ett pust på andra sidan och jag antar att de hade väntat sig värre.
”Jag vet vad du tänker Justin – men mitt råd till dig är att sluta skylla situationen på dig själv och tänka på att du räddade henne. Du.” säger han och jag nickar men kommer på att han inte ser mig.
Jag mm-ar och snart hör jag hur Nickis mobil plingar till. Jag lägger inte så stor uppmärksamhet på det innan hon visar mig meddelandet som har ploppat in.
Från Lina:
”Behöver lite hjälp, börjar bli uttråkande att sitta här forever alone. :3”
Jag himlar med ögonen. Typiskt Lina att försöka lätta upp situationen.
”Justin är du kvar?” hör jag Scooter på andra sidan linjen.
”Lina behöver hjälp så jag måste gå.” mumlar jag fram och trycker på röd lur innan han har hunnit svara och skyndar mig upp till andra våningen. Jag tar två trappsteg i taget för att det ska gå fortare.
När jag öppnar dörren ser jag hur Lina försöker ställa upp sig med hjälp av sina kryckor och jag skyndar mig snabbt fram till henne och puttar försiktigt ner henne i sängen.
”Varför gjorde du så?” frågan hon förbryllat och jag ler lite – ett leende som inte når ögonen – innan jag börjar förklara för henne att hon inte för överanstränga sig.
”Jag har fått kryckor för en anledning Justin, jag måste lära mig använda dom.” säger hon och sträcker sig efter kryckorna som jag håller i mina händer.
”Jag bär dig.” säger jag simpelt och lägger undan kryckorna innan jag gör som jag säger utan att hon hinner reagera.
”Mycket mer bekvämt är detta men jag måste lära mig att gå själv.”
”Det tar vi senare.” säger jag och böjer huvudet för att kyssa henne.
”Vad sägs om att laga något och äta?” frågar Nicki när vi var på vårt tredje avsnitt av Simpsons.
”Jag Ryan och Chaz kan ansvara för det.” fortsätter hon och ger Ryan och Chaz – som ser trumpna ut - ett varsitt leende.
”Ja! Jag är utsvulten.” utropar Lina, där hon ligger på soffan med benen i mitt knä, och jag börjar skrocka smått.
”Då är vi två.” säger jag och flinar roat mot henne.
”Tre.” fotsätter Chaz och alla brister ut i skratt.
”Vad är det Justin?” frågar Lina oroligt när de andra har försvunnit in till köket.
Hennes leende är som bortsuddat och jag suckar.
”Om jag skulle ha stannat kvar med dig så skulle detta aldrig har hänt.” säger jag och pekar på hennes vänstra fot som ett bevis.
”Det är tack vare dig jag lever, det är tack vare dig jag är här och nu. Justin anklaga dig inte för något du inte ens är skyldig till.”
”Snälla…” säger hon när hon ser att jag tänker protestera.
Jag nickar och ler mot henne men inuti är jag rena motsatsen.
”Justin jag ser hur ditt leende inte är äkta. Du måste förstå att du räddade mig.”
Jag svarar inte utan bara böjer mig ner över henne och pressar mina läppar mot hennes. Jag är noga med att inte nudda hennes fot. Hennes händer höjs till mitt hår, som hon börjar dra fingrarna igenom. Ett litet stön som inte ska lämna min mun gör det. Jag släpper hennes läppar och fortsätter kyssa hennes kind ner till halsen och vidare till nyckelbenet.
”Jaha, här sitter ni turturduvor och myser ser jag.”
Jag sätter mig i sittande ställning och blänger på Ryan som kommit ut med ett förkläde runt midjan.
”Så… du är mästerkocken nu också?” frågar Lina och jag brister ut i gapskratt.
”Nicki tvingade mig…”
”Eyy, skyll inte på mig. Det var du som ville ”leva in dig i känslan.” ropar hon från köket och jag och Lina börjar skratta som aldrig förr.
”Maten är klar.” mumlar han bara och vänder sig om.
”Så-å-g du h- ans mi-in” frågar Lina mellan skrattattackerna.
Jag nickar hysteriskt och fortsätter skratta.
”Sluta reta mig och kom och ät annars blir det inget kvar för er.” ropar Ryan från köket och jag och Lina slutar genast skratta.
”Kan vi inte äta här i vardagsrummet? Jag orkar inte gå till köket, och dom där skyhöga stolarna vid matsalsbordet är inte lämpliga för mitt tillstånd just nu!” ropar Lina frågandes.
”Allt för dig bestie!” ropar Nicki glatt tillbaka innan skrammel hörs från köket och dom kommer ut med tallrikar, bestick, glas och själva maten och lägger det på bordet framför oss.
Trodde ni detta eller något värre? :P
Vad tycker ni om att Justin anklagar sig själv för det som hände?
Avslöja era tankar och skriv vad ni tycker om kapitlet i en kommentar! Love you! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 61 - LINA WATCH OUT!
Ett litet stön lämnar min mun och jag känner hur hon börjar flina.
”Skaffa ett rum.” utbrister Chaz och jag avbryter kyssen för att blänga mot honom.
”Justin, de vuxna åker nu men se till att ni sköter det.” säger Scooter som kommer fram bakom oss innan jag hunnit slänga fram nån kommentar till Chaz.
Jag lägger min hand runt Linas midja och vänder mig mot Scooter.
”Promise.” säger jag och avfyrar av ett leende.
”PARTY TIME!” skriker Lina och Nicki i mun på varandra när den sista ”vuxna” har lämnat festen. Jubel sprider sig i hela salen och Alfredo reser sig för att gå till de tre vagnarna som står vid DJ båsen med varsin täcke över. Han rycker snabbt bort dom och Vodka flaskor, Red Bull, Gin och massa annat alkohol börjar göra sig synliga. Ännu en jubelvåg går genom folkmassan.
Nu börjar det roliga.
Jag förbannade mig själv att jag inte drog ner persiennerna igår. Min blick vände sig mot klockan och det visade halv sex på morgonen. Ett stön lämnade min mun och jag drog täcket över huvudet för att försöka somna om. Sekunden innan jag drömde mig bort så spärrade jag upp ögonen och slängde av mig täcket. Förbannade ljus.
Jag kisade med ögonen och försökte leta efter Lina. Hon låg inte bredvid mig. Hjärtat började dunka fortare och jag var på väg att resa mig upp när dörren försiktigt öppnade och Lina stack in huvudet. När hon såg att jag var vaken letade ett trött leende fram på hennes läppar.
”Jag antar att jag inte är den enda som mår skit.” säger hon med en hes röst som spred ilningar längst min ryggrad.
Jag skakade på huvudet innan jag la mig ner igen.
”Jag blev orolig över vart du var.” mumlar jag och kollar på henne där hon står i min stora T-shirt.
”Jag var nere och tog en smärtstillande mot huvudvärken.” säger hon och börjar gå mot sängen.
”Så du drack också igår?” frågar jag och blinkar med ögat mot henne.
Hon rodnar och kollar ner i golvet.
”Jag kanske fick i mig lite vodka – men du själv var inte heller så nykter.” säger hon samtidigt som hon räcker fram en tablett och ett glas vatten som jag tacksamt tog emot. Den tomma glaset la jag på nattduksborden och sträckte händerna mot Lina i en gest att hon skulle komma till min famn. Lydigt gjorde hon som jag begärde och kröp upp i min famn där jag börjad kyssa henne smått på halsen.
”Justin jag skulle inte ha någonting emot att du gjorde såhär men just nu vill jag sova.” mumlar hon och kysser mig på kinden innan hon lägger sig ner med täcket kring sig. Jag lägger mig bakom henne utan att svara med en arm runt hennes midja och blundar.
-
Huvudet dunkade av smärta när jag vaknade. Snabbt la jag handen över ögonen för att få bort det irriterande ljuset.
Jag förbannade mig själv att jag inte drog ner persiennerna igår. Min blick vände sig mot klockan och det visade halv sex på morgonen. Ett stön lämnade min mun och jag drog täcket över huvudet för att försöka somna om. Sekunden innan jag drömde mig bort så spärrade jag upp ögonen och slängde av mig täcket. Förbannade ljus.
Jag kisade med ögonen och försökte leta efter Lina. Hon låg inte bredvid mig. Hjärtat började dunka fortare och jag var på väg att resa mig upp när dörren försiktigt öppnade och Lina stack in huvudet. När hon såg att jag var vaken letade ett trött leende fram på hennes läppar.
”Jag antar att jag inte är den enda som mår skit.” säger hon med en hes röst som spred ilningar längst min ryggrad.
Jag skakade på huvudet innan jag la mig ner igen.
”Jag blev orolig över vart du var.” mumlar jag och kollar på henne där hon står i min stora T-shirt.
”Jag var nere och tog en smärtstillande mot huvudvärken.” säger hon och börjar gå mot sängen.
”Så du drack också igår?” frågar jag och blinkar med ögat mot henne.
Hon rodnar och kollar ner i golvet.
”Jag kanske fick i mig lite vodka – men du själv var inte heller så nykter.” säger hon samtidigt som hon räcker fram en tablett och ett glas vatten som jag tacksamt tog emot. Den tomma glaset la jag på nattduksborden och sträckte händerna mot Lina i en gest att hon skulle komma till min famn. Lydigt gjorde hon som jag begärde och kröp upp i min famn där jag börjad kyssa henne smått på halsen.
”Justin jag skulle inte ha någonting emot att du gjorde såhär men just nu vill jag sova.” mumlar hon och kysser mig på kinden innan hon lägger sig ner med täcket kring sig. Jag lägger mig bakom henne utan att svara med en arm runt hennes midja och blundar.
-
Nästa gång jag vaknar är klockan ett på dagen. Solen skiner starkt mig rakt i ansiktet och jag höjer handen för att få bort ljuset på något sätt.
När jag märker att det är hopplöst vänder jag huvudet bakåt och tittar på hur Justin sover med halvöppen mun.
Jag böjer mig fram och kysser hans hals och snart fladdrar hans ögon och han öppnar dom.
”God morgon sötnos.” mumlar han fram med sin sexiga morgonröst.
Eller morgon är det väl inte…
”Vad är klockan?” stönar han fram och sträcker på sig.
”God morgon, eller ska man säga god dag? Klockan är ett.” säger jag och böjer mig fram för att kyssa hans läppar. Han besvarar snabbt kyssen och tittar mystiskt på mig när jag drar mig bakåt.
”Sådär vill jag vakna varje morgon.” säger han och blinkar med ögat.
”Då ska vi se till att du också gör det.” säger jag och kysser honom snabbt en gång till och reser mig för att gå in till duschen.
”Får man joina?” frågar han och jag vänder mig om mot honom.
”Vem har sagt att du behöver fråga.” flinar jag och börjar gå mot badrumsdörren.
Snart känner jag Justins armar runt min midja och vi går in till badrummet.
-
”Är det inte snart dags och avslöja att vi är ihop? Det har gått ett bra tag.” säger Justin när vi håller på att sätta på oss kläder efter duschen.
”Det är en bra ide nog, en massa rykten har ju börjat tagit fart också. Dock är dom flesta sanna.” svarar jag honom och drar på mig en tröja med ett par jeansshorts.
-
”Vad sägs om att gå till stranden?” frågar Justin när vi sitter i köket och äter frukost. Chaz, Ryan, Nicki, jag och självklart Justin.
”Låter som en bra ide, jag vill surfa.” svarar Chaz.
”Det är bra gubben, lite motion skadar aldrig.” mumlar Nicki fram med bebisröst och Chaz sträcker ut fingret mot henne.
”Har lille Chaz blivit en tuffing nu också?” frågar jag och rufsar till hans hår.
Han blänger surt mot mig och alla runt bordet börjar gapskratta förutom han.
-
”Vi sätter oss bakom er.” säger Kenny innan han och Jacob börjar gå ifrån oss.
”Jaha, okej. Visst. Gå ni bara.” mumlar jag fram och försöker låta sårad.
Nicki börjar skratta medans killarna skrockar smått.
Paparazzoerna står och fotar oss från alla möjliga håll och jag blir så irriterad.
Jag lägger ner min handduk på solstolen och dom andra följer mitt exempel. Sen drar jag av mig min tröja och knäpper snabbt upp shortsen och tar av mig dom också. Justins blick spanar in hela mig och jag tar ett djupt andetag innan jag går fram till honom och lägger armarna runt hans nacke. Blixtarna blir allt starkare och när jag väl trycker mina läppar mot Justins är dom helt utan kontroll. Justin ler mot mig när vi avslutat kyssen, innan han vänder sig om och lägger sig på solstolen två hack ifrån mig – Nicki hade insisterat på den närmast mig.
”Damn girl, jag vill också ha en sån bikini.” säger Nicki och spanar in den ljusrosa bikinin med fransöverdel jag har på mig.
”Hey, din bikini är att dö för. Ser du ens hur Ryan glor på dig.” säger jag och slänger en blick på Ryan, som håller halvligger på sin solstol och spanar in Nickis rumpa igenom solglasögonen han har framför ögonen.
”He’s looking at your ass now.” fortsätter jag och drar ner glasögonen framför ögonen innan jag lägger mig ner på mage för att jobba på brännan på ryggen.
Nickis fnittrar smått innan hon också lägger sig på sin solstol, bredvid min.
”Nej guys vad säger ni om att hyra några surfbrädor?” frågar Justin och sätter sig upp efter kanske en kvart.
Jag och Nicki släpper vår konversationen om killarna på stranden och vänder oss mot Justin.
”Go for It.” säger Chaz och skrockar.
Justin vänder sin blick mot mig och höjer på ögonbrynen. Jag nickar och ler mot honom som han besvarar innan han går fram till killen som styr hela surfingen. Vi andra reser oss och går efter honom. Jag skyndar på stegen så jag kommer ikapp Justin och flätar mina fingrar med hans.
Han kollar på mig och ler snabbt innan han vänder sig mot killen.
Damn, han ser ju bra ut.
Solbränd hy, mörkblond hår och blåa ögon – en typical strandkille varje tjej drömmer om.
”Justin och Lina Bieber?”
”Lina Smith.” harklar jag mig och rodnar smått.
”Oj förlåt – tänkte aldrig på vad jag sa.”
Jag nickar och ler mot honom i en gest som betyder det-är-lugnt.
”Kan ni åka?” frågar han sedan och jag fastnar med blicken in i hans blåa ögon..
”Ehm…” börjar jag och kommer tillbaka till verkligheten när jag får en knuff på armen av Nicki.
”Nej. Kan du lära oss?” frågar Nicki tillslut när jag inte verkar få ut någonting.
”Ja visst.” säger han och avfyrar ett leende som avslöjar hans vita raka tänder.
Jag känner hur Justins blick bränner i kinden och jag suckar och, men struntar i det för tillfälle.
”Ni kan ställa er där borta så kommer jag snart med fyra brädor.” säger killen och pekar åt vänster håll. Längre bort från paparazzoerna.
Justin går med snabba steg förbi mig och jag bestämmer mig för att lösa vad det nu är. Jag skyndar mig fram till honom och lägger armarna runt hans hals och söker hans blick, men han vägrar kolla på mig.
”Lite ögongodis skadar inte, men du kommer alltid vara först.” säger jag och kysser honom vilket får hela honom att slappna av och lägga sina armar runt min midja. När jag lutar mig bakåt efter att avslutat kyssen ser jag hur ett leende har spridit sig på hans läppar och han kollar på mig med kärlek i blicken.
”Ställ er på brädorna med böjda knän och puta inte ut med rumpan för mycket.” säger strandkillen - jag inte fått veta namnet på än - när han kommit ut med två brädor under vardera hand.
Killarna kan redan åka så bara jag och Nicki gör bara som han säger.
-
”Då tror jag det bara är ut och köra hårt.” säger han när vi är ”färdiglärda” enligt honom.
Jag och Nicki ler varsitt leende innan jag går fram till Justin och börjar dra med honom ut. Vi hade varsin bräda under armen.
”Det är ju iskallt.” tjuter jag när den klarblåa vattnet har stigit mig låren.
”Slappna av babe.” mumlar han fram och kysser min kind innan han lägger ner brädan i vattnet och dyker ner och stiger upp en halvsekund efter helt genomblöt.
Jag biter mig i läppen av synen på hans blöta muskler.
”Har du tränat extra också…?” frågar jag och höjer blicken mot hans ansikte där ett stolt leende börjar visa upp sig.
”Bara för dig.” flörtar han och blinkar mot mig.
Jag tar ett löst tag i min underläpp innan jag går fram till honom och kysser honom passionerad.
Paparazzoerna har säkert fått över tusen bilden men dom verkar ändå inte vara nöjda. Blixtarna rullar hejvilt runt oss. Jag suckar när jag slutat kyssa Justin och lägger mig ner på brädan och börjar simma längre ut. Justin följer mitt exempel och snart har han fått tag på en våg som han surfar som en gud på medans jag sitter där och kollar på helt omedveten om vad som är runt mig.
”LINA SE UP!” hör jag Chaz ropa in från land men jag hinner inte reagera förrän den stora saltvågen har sköljt över mig.
Jag får panik och försöker ropa på hjälp men dum som jag är tänker jag inte på att jag kan få vatten i munnen och… drunkna… kvävas…
*Tidinställd*
DAM DAM!
Don't hate me - men det hade blivit för tråkigt kapitel annars. :P
Kommentera mycket - jag älskar era korta som långa meningar, dom betyder allt för mig och får mig att tänka på varför jag just skriver! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 60 - Justin's birthday (Part 2)
”Två kan spela spelet, Bieber.” säger jag och vikar på ögonbrynen.
Han biter sig i läppen och det får mig att bli galen av hunger efter honom. Mina trosor och hans kalsonger åker av snabbt och han lyfter mig i famnen och går in under de varma strålarna från duschen. Min rygg trycks snabbt mot väggen och jag ryser till men hinner inte reagera innan Justin tränger in i mig.
Resten av kvällen spenderades framför TV med mys och Justins favoritfilmer. Tårtan hade nog blivit den bästa jag bakat men det måste nog varit för att jag följ recepten till punkt och pricka – vilket inte är vanligt annars. När det var dags för middag beställde vi kinamat – mest för att Justin var för lat för någonting annat.
”Tack.” viskar Justin vid mitt öra när den andra filmens eftertext börjar rulla.
”För vad?” frågar jag förbryllat.
”För att du gjorde den här födelsedagen perfekt. Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig också.” viskar jag tillbaka och vänder på huvudet för att ge honom en mjuk och kärleksfylld kyss.
”Jag har saknat dig bestie!” säger jag och omfamnar Nicki i en stor kram där vi står vid baksidan av flygplatsen.
”Det är ingenting mot vad jag har saknat dig!” utbrister hon och kramar hårt tillbaka.
Justin birthday party skulle vara idag och jag hade tjutit av glädje när han berättat att Nicki, Ryan och Chaz skulle komma. På tal om Ryan och Chaz – vart är dom?
”Dom försvann lika fort som vi landat, de skulle hjälpa Justin att planera någonting” säger hon som om hon läst mina tankar.
Jag nickar förstående och börjar gå mot Range Rovern som var parkerad bakom oss med Jacob som förare. Han steg ut snabbt och tog Nickis väska samtidigt som vi satte oss i baksätet. Jacob kom snabbt tillbaka och startade bilen.
”Vart ska ni damer nu då?” frågar han och ler.
”Närmaste shoppingcenter.” svarar jag utan att tveka och besvarar hans leende.
-
”Men vad sägs om den här gröna då?” jag suckar men skakar på huvudet åt Nickis 104:e klänning hon visade mig. Vi hade säkert varit inne på Forever21 i nån timme och jag hade fortfarande inte hittat två klänningar. En till själva festen och en till Justins överraskning.
Hon hade redan valt sin klänning för Justins fest ikväll och hade den slappt hägnades nerför sin vänstra arm. En gul kort klänning med öppen ring och en större urringning än en vanlig. Kjolen satt lite tajtare medans toppen var lösare.
Jag sökte runt med blicken och suckade ännu en gång.
”Den där orange som hänger där då?” säger Jacob när min blick hopplöst landar på honom.
Jag följer hans blick och spärrar upp ögonen.
”Den är perfekt.” mumlar jag och går fram till den orange långklänningen.
Jag hör hur Jacob skrockar medans Nicki fnittrar till och tjuter av glädje.
Jag drar fingrarna över det silkeslena tyget och inspekterar överdelen. En liten mörkare orange band går åt olika håll på framsidan av överdelen och sammanlänkas på ryggen.
”Jag visste inte att du kunde något om mode.” säger jag och vänder mig mot Jacob.
”Jag fick lära mig det.” säger han och blinkar med ena ögat mot mig.
Jag börjar fnittra innan jag vänder mig mot klänningen framför mig och börjar letar efter min storlek. När jag har gjort det tar jag ner klänningen som jag hänger över min arm innan jag går i jakt på den andra. Några meter bort ser jag en ljusblå kort klänning. Varför såg jag inte den här avdelningen förut? Jag skakar på huvudet innan jag går fram och studerar den blåa klänningen. Överdelen går i kors över ryggen och sammanlänkar sig vid magen.
”Har Miss Smith hittat allt hon vill nu?” frågar David när jag kommer tillbaka med två klänningar i famnen.
Jag börjar snabbt skratta åt hans sätt att tala, samtidigt som jag nickar.
”Då går vi till kassan.” säger han och sträcker ut handen mot mina klänningar. Jag ger honom dom och kollar bak och ser hur Nicki står och inspekterar ett par beige klackar. Jag höjer ögonbrynen och går fram till henne.
”Vill du ha dom?” frågar jag och hon vänder sig snabbt mot mig.
”Svaret är ja men jag kan inte.”
”Jag kommer då inte ha råd med allt annat jag vill köpa.” säger hon åt min förbryllade ansikte.
”Vem har sagt att du ska betala?” frågar jag och vickar på ögonbrynen.
”Lina sluta, jag vill inte att du betalar mina grejer.”
”Men jag vill.” säger jag simpelt och tar tag i ett par 38:or och drar klänningen ur hennes famn och går fram till Jacob och kassörskan.
Jag hör hur hon motargumenterar bakom mig när jag tar fram kreditkorten men jag låtsats som om jag inte hör henne.
”Varsågod.” säger jag och ger henne kassen med klänningen och skorna.
Hon suckar innan hon säger ett tack.
”Sluta sura nu. Pengar finns det inga problem om och det där var det minsta jag kunde göra.”
Hon nickar innan hon kramar om mig.
-
”Vart är Lina?” skriker jag och försöker överrösta den höga musiken som dunkar ut.
”Hon kommer snart.” skriker Alfredo tillbaka och halsar ölen han har i handen.
Någon kommer må skit imorgon.
Fast jag ska inte säga så, själv dricker jag ju också. Man fyller arton en gång i livet bara.
Vi satt längst in i ett hörn och diggade i takt med As your friend med Chris Brown.
”Han har gjort ett bra jobb med musiken.” skriker Ryan och jag ser hur han nickar mot DJ:n.
Jag besvarar det hela med ett leende. Jag tar en klunk av ölen i min hand innan jag förflyttar blicken över folkmassan som täcker golvet.
Helt plötsligt stängs musiken av och jag rynkar förvirrat pannan. Mummel hörs från folkmassan på dansgolvet.
DJ:n böjer sig ner och tar upp något liknande en mikrofon.
”Bieber! Din överraskning är här nu!” utbrister han och alla klappar högt med händerna och hojtar.
Linas figur kommer snart fram ur rökmolnen som bildats på scenen och jag spärrar upp ögonen.
It all comes down to this
I miss your morning kiss
I won’t lie
I’m feelin' it
You don’t know
I’m missing it
I’m so dumb I must admit
It’s too much to hold it in
I can’t say no more than this
Folk börjar ta fram mobiler och rör dom sida till sida i luften. Man skulle nästan tro att man var på en konsert. Iför sig var det som en konsert. Nästan.
Refrängen fyller mina ögon och jag gungar sakta sida till sida.
Ännu en gestalt stiger snart upp på scenen och skrik börjar höras från vissa hörn. Chris Brown.
Lets meet at out favourite spot
You know the one, right around the block
From a nice place, you love to shop
Can you get away?
Care to sit down, lets talk it out
One on one, without a crowd
I wanna hold your hand
”Justin du ska upp på scen.” skriker Scooter som kommer fram helt från ingenstans.
Jag rycker till, men nickar och börjar resa mig.
Ljuset landar på mig och jag ser hur Lina spricker upp i ett leende. Det smittar av sig och vi har ögonkontakt med varandra hela vägen tills jag går upp för den lilla trappan vid scenen och hon tar tag i min hand.
Snart kommer hennes expertområde – rappningen.
It aint your spit game, it’s your **** game
That got me walking ’round ready to wear your big chain
I only argue wit’ ‘em when the Lakers on
Other than that I’m getting my Marc Jacob’s on
When my ***** game so cold that he always seem to come back
-
”Vårda ditt språk nästa gång unga dam.” säger jag och trycker mina läppar mot Linas när hon kommer fram till oss tillfixad och en med en blå klänning.
”Skyll inte på mig. Dan skrev den delen av låten.” mumlar hon tillbaka när våra läppar har släppt varandras.
”Men jag kan inte ljuga – jag gillar att du är bad.”
Hon fnittrar till och vänder ryggen mot mig samtidigt som hon hälsar på Ryan och companiet. Hon böjde sig framåt och började viska något i Nickis öra – som satt i Ryans knä – och jag fick perfekt syn på hennes rumpa.
Jag bet mig i läppen och slog till henne.
”Och du sa att jag var bad, Bieber.” säger hon och vänder sig mot mig med ett flin.
”Säg mig något jag inte vet.” säger jag och trycker läpparna mot hennes i en het hångelstund. Hon slingrar armarna runt min hals och mina händer landar på hennes rumpa, som jag klämmer på. Hon sträcker på sig så hon når mina läppar bättre.
Ett litet stön lämnar min mun och jag känner hur hon börjar flina.
”Skaffa ett rum.” utbrister Chaz och jag avbryter kyssen för att blänga mot honom.
”Justin, de vuxna åker nu men se till att ni sköter det.” säger Scooter som kommer fram bakom oss innan jag hunnit slänga fram nån kommentar till Chaz.
Jag lägger min hand runt Linas midja och vänder mig mot Scooter.
”Promise.” säger jag och avfyrar av ett leende.
”PARTY TIME!” skriker Lina och Nicki i mun på varandra när den sista ”vuxna” har lämnat festen. Jubel sprider sig i hela salen och Alfredo reser sig för att gå till de tre vagnarna som står vid DJ båsen med varsin täcke över. Han rycker snabbt bort dom och Vodka flaskor, Red Bull, Gin och massa annat alkohol börjar göra sig synliga. Ännu en jubelvåg går genom folkmassan.
Nu börjar det roliga.
Fick slut på fantasi där på slutet :3 - så därför blev kapitlet lite kortare än de andra.
Men vad tycker ni om kapitlet?
Kommentera - Minst 12 ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 59 - Justin's birthday (Part 1)
”Vill du flytta in med mig när vi är tillbaka i New York?”
Jag tittar på honom och tänker noga över frågan.
”Huset har jag redan köpt – bara för oss två. Själva, kunna göra vad vi vill.” säger Justin förföriskt med en djup och hes röst.
Jag ryser till innan jag svarar på hans fråga. Någonstans måste man börja.
”Ja, jag vill flytta in med dig.” säger jag och ler.
Han besvarar mitt leende och kramar om mig ännu en gång. Jag börjar skrika när han ställer sig upp och börjar snurra oss runt något varv innan han sätter sig ner igen. Hans blick borrar sig in i min.
”Den här gången kommer det bli enklare. Jag lovar. Något eller någon kommer inte separera oss igen.” säger han och jag ler och lindar mina armar tajtare runt hans hals.
1 mars – Justins födelsedag
”Vakna upp, babe.” säger jag och kysser Justin läppar med ett leende.
Plötsligt känner jag honom kyssa tillbaka så jag puttar bort honom.
”Heey.” säger han förolämpad av min lilla gest.
”Vadå?” säger jag och kollar på honom med mitt leende som aldrig tycks försvinna idag.
”Du tryckte bort mig från dina läppar.” tjurade han.
”Du måste gå upp, jag tror verkligen att din mobil snart går sönder från alla samtal, sms och mentions på Twitter.”
”Jag är födelsedagskillen så kan jag få en kyss först? En riktigt kyss.” säger han med betoning på den sista meningen.”
”Visst.” säger jag och han börjar le brett.
Jag trycker mina läppar mot hans och han drar ner mig över sig. Ett litet leende börjar leta sig upp på hans läppar.
Hans händer höjs upp till mina kinder där han börjar smeka. Jag vinklar huvudet åt sidan för att fördjupa kyssen. Mina händer har ingenstans att ta vägen – dom rör överallt på hans barbrösta överkropp. Justin tar tillfället i akt och trycker sin tunga i min mun när ett litet stön lämnar den.
”Kom igen Juju, gå och duscha så hämtar jag din födelsedagsfrukost.” säger jag efter att ännu en gång avbrytit kyssen.
”Swag. Frukost i sängen.”
”Precis så njut av tillfället för det blir nog inte många av sådana här stunder i framtiden.” säger jag och skrattar.
Han såg trumpen ut men sprack snart upp i ett flin och kysste mig snabbt innan han reste sig från sängen. Synen av honom i bara kalsonger fick mig att bita tag i min läpp.
När han stängt badrumsdörren skyndade jag mig nerför trapporna i vårat hus och gick snabbt till köket där jag började tillaga bacon, ägg, toast samt hälla upp juice till båda.
Vi hade fått ledigt nu –tills första April - , men några intervjuer här och där kunde vi tyvärr inte slippa.
-
”Baby, jag har en fundering…”
”Visst. Vad är det?” säger jag och stoppar in den sista toastbiten i munnen innan jag lutar mig bak mot sängavel, bredvid Justin – som varit klar ett bra tag.
”Du vet. Jag tänkte att vi kanske kunde spendera denna dag ensam i sängen, vara slöa, se filmer, mysa, kyssas, prata, skapa kärlek?”
”Vill du inte fira din dag med din familj och vänner?”
”Jag vill fira min födelsedag med dom, men imorgon. Babe, vi har inte haft någon ensam tid på sistone och jag saknar det. Kan vi snälla bara stanna inne och bara vara vi två?”
”Om du vill det. Ring bara dina föräldrar och vänner så att dom inte hoppas för någonting.”
Hans ögon mjuknade när han hörde mitt svar och han lutade sig mot mig och tryckte sina läppar mot mina i en snabb kyss.
”Tack Lina.” viskade han.
”Det är din födelsedag, du får göra vad du vill. Förresten har vi ingen födelsedagstårta. Vad sägs om att baka en? Juste en sak till, jag har glömt ge dig din present.”
”Babe, jag sa att jag inte vill ha någon present överhuvudtaget. Du är min present, du är den vackraste och viktigaste presenten i mitt liv.” säger han och kysser mig en gång till.
”Jag vet, men jag trodde du ville se din nya bil som står utanför.” sa jag och snörpte på munnen.
”Du köpte en bil till mig?!” utbrister han chockad men samtidigt exalterad.
”Kanske…” mumlar jag för att retas smått med honom.
”Oh my god!!”
Han reser sig fort och springer fort nerför trapporna och jag hör hur han öppnar dörren med en sån kraft att det lät i hela huset. Hoppas det inte blev någon märke på väggen.
Jag kravlar mig försiktigt ut ur sängen och kollar på honom genom sovrumsfönstret, där han står vid sin nya Mercedes-Benz SLR Stirling Moss.
Hur jag har lärt mig det namnet? Säljaren fick repetera det för mig hundra gånger om innan det fastnade.
Jag är och kommer aldrig bli någon expert på bilar. Jag skakade av mig tankarna och fortsätta studera Justin som nästan stod och hoppade runt bilen.
Till slut gick jag ut ur sovrummet, nerför trapporna och ut till honom. Direkt han fick syn på mig sprang han fram till mig och kramade hårt om mig och snurrade oss runt flera varv.
”Vet du att den här bilen är så exklusiv att endast 75 exemplar någonsin har tillverkats.” utbrister han samtidigt som han släppt ner mig.
Jag nickar och ger honom ett flin. Säljaren hade berättat det också.
”Vad sägs om att checka in insidan också?”
Han gör ifrån sig något glatt läte innan han går fram till bilen och står och betraktar den innan en tanke slår honom.
”Vart är…-”
”Den här?” fortsätter jag hans mening och håller fram fjärkontrollen till bilen i min högra hand.
Han nickar glatt och joggar fram till mig, kysser min hand mjukt innan han tar fjärkontrollen ifrån mig och låser upp bilen. Hans tumme åker över nån annan knapp som gör att bildörren på höger sida – framför honom – åker uppåt och han skyndar sig att sätta sig i den.
”OH MY GOD! Du har låtit broderat mina initialer i de röda sätena!” utbrister han och jag bara skrattar åt honom.
-
”Men ska man inte hälla det här i den här skålen?” frågar Justin och håller fram en deciliter mjöl och skålen vi har gjort glasyren i.
”Nej Justin, det där är glasyren som redan är färdig, mjölet ska vara…” säger jag och funderar.
”…här.” säger jag och ger honom skålen där man ska blanda torringredienserna.
Han nickar och häller det försiktigt i skålen innan han lutar sig bakåt mot diskbänken med händerna i slappt hängandes parallellt med sidorna, samtidigt som han studerar hur jag blandar allting.
”Då var det klart.” säger jag när jag stoppat in formen fylld med tårtsmeten in i ugnen.
”Bra, kan du komma hit lite? Jag vill krama om dig.” säger han och jag tvekar inte en sekund innan jag ställer mig i hans famn med armarna slingrade runt hans midja. Hans händer dras över min rygg upp till håret där han börjar leka med den… vänta lite.
”JUSTIN JAG BOKSTAVLIGT TALAT JAGAR DIG RUNT HELA HUSET OM DU JUST BLANDADE IN EN MASSA MJÖL IN I MITT HÅR.”
”Ojdå, bäst att sätta fart att springa.” säger han och puttar bort mig smått innan han börjar springa till andra sidan köksön.
Jag ställer på motsatsa sidan och ser säkert hämndlysten ut. Så känns det i alla fall.
Hon bokstavligt talat jagar mig verkligen – precis som hon sa.
”Aj fan.” säger hon och jag stannar genast upp i mitt springande och kollar bak på henne. Hon tittar på sin arm innan hon lägger sin motsatta hand över det och går tillbaka till köket. Vi befann oss vi vardagsrummet.
Vad hände? Jag blir genast orolig och börjar gå efter henne. Hon står med ryggen emot mig.
”Lina? Babe? Vad hände? Hur gick det?” frågorna sprutar ur min mun och jag går fort till henne för att kolla på hennes arm. Men när jag tittar där så är det inget fel med den och jag rynkar pannan.
”Hämnden är ljuv, babe.” säger hon, vänder sig om och höjer händerna till mitt hår där jag snart känner något klippigt rinna ner. Ägg.
”NEJ! INTE ÄGG I HÅRET! utbrister jag och ser säkert ut som en diva där jag försöker ta bort ägget, men till min olycka blir det bara värre.
Ugnen plingar till precis när jag tänkt kleta lite ägg på Lina, men det hinner jag inte med förrän hon slinker undan.
”Nej du. Det står 1-1 vilket betyder att vi ska duscha och sedan komma och dekorera tårtan.” säger hon när jag ännu en gång försöker kleta sörja på henne.
Jag suckar men ger mig innan en brilliant idé slår mig.
”Jag slutar om vi duschar tillsammans.”
Hennes blick möter min och hon tar ett löst tag om sin underläpp.
”Vem har sagt att jag ska duscha själv?”
”Perfekt.” säger jag och lyfter upp henne i brudstil och trycker mina läppar hungrigt mot henne, samtidigt som jag börjar gå ut från köket, uppför trapporna och in till badrumet.
SEXSCEN – Läs inte om du tycker det blir obehagligt!
Jag släpper ner henne och börjar kyssa nerför hennes hals samtidigt som jag sträcker ut handen för att sätta på duschen. Hennes händer flyttas till mjukbyxor och försiktigt lossnar hon på snöret, innan hon tar av dom halva biten och jag sparkar av mig dom själv den sista biten. Jag tar tag i kanten på hennes linne och drar snabbt den och slänger iväg den bakåt innan jag försiktigt börjar smeka BH-banden nerför hennes axlar. Ett stön lämnar hennes mun och jag börjar le samtidigt som jag kysser henne på axlarna nertill brösten. Jag knäpper upp Bh:n med en hand och jag tar tag i hennes vänstra bröst. Snabbt börjar jag massera den samtidigt som jag börjar nafsa och suga på den andra. Stön för stön lämnar hennes mun.
Jag länger händerna på hans hår och trycker honom närmre min kropp. Hans händertar grepp om mina mjukisbyxor och han börjar dra ner dom sakta.
”Sluta retas Justin.” stönar jag fram och känner hur han skrockar men drar ner mina byxor i ett ryck. Mitt underliv börjar dunka efter honom. Hans linne åker av innan han hinner reagera, och han kollar smått chockad på mig.
”Två kan spela spelet, Bieber.” säger jag och vikar på ögonbrynen.
Han biter sig i läppen och det får mig att bli galen av hunger efter honom. Mina trosor och hans kalsonger åker av snabbt och han lyfter mig i famnen och går in under de varma strålarna från duschen. Min rygg trycks snabbt mot väggen och jag ryser till men hinner inte reagera innan Justin tränger in i mig.
SEXSCEN ÖVER.
-
Resten av kvällen spenderades framför TV med mys och Justins favoritfilmer. Tårtan hade nog blivit den bästa jag bakat men det måste nog varit för att jag följ recepten till punkt och pricka – vilket inte är vanligt annars. När det var dags för middag beställde vi kinamat – mest för att Justin var för lat för någonting annat.
”Tack.” viskar Justin vid mitt öra när den andra filmens eftertext börjar rulla.
”För vad?” frågar jag förbryllat.
”För att du gjorde den här födelsedagen perfekt. Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig också.” viskar jag tillbaka och vänder på huvudet för att ge honom en mjuk och kärleksfylld kyss.
-
True love never dies. It only gets stronger with time <3
DEL 1 är ute! - vad tycker ni hittills om Justins födelsedag?
Måste säga att jag är så avundsjuk över deras föhållande - önskar jag hade en sån! Nu ska jag sluta deppa och istället tänka ut vad som ska hända i nästa. :P
En fråga till: Vad tycker ni om längden på kapitlarna? :)
LOVE YOU BABES! Kommentera så mycket ni orkar! ♥♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 58 - Nothing like you and me
Jag behöver inte ens titta ner för att veta vad det är. Ett stort flin börjar sprida sig på mina läppar när jag känner att min plan går perfekt. Jag trycker mitt underliv mot honom, vilket gör att han börjar andas tyngre. Precis när han ska lägga sig ner i soffan med mig över sig, bryter jag kyssen och hoppar ner från hans famn och börjar sakta gå iväg från honom.
”Lina?” frågar Justin oförstående.
”Ja?” säger jag och vänder mig om.
”Seriöst?” frågar han och pekar neråt. Jag kollar på hans byxor och märker att han har stånd. Ett skratt lämnar min mun.
”Tack babe, verkligen,” säger han och placerar sina händer över sin ”area.”
Jag börjar flina stort.
”Jag ska duscha.” säger jag glatt och vänder mig om för att gå till duschen.
”Det finns kläder på en pall vid garderoben.” säger han utan att vända sig mot mig.
Vad hände dom minuterna jag stod i duschen?
Förbryllat styrde jag stegen mot garderoben och där – prydligt vikta – låg en liten hög med kläder. Jag tog upp dom och gick snabbt tillbaka till badrummet där jag släppte handduken och tog upp var plagg för sig för att studera dom. Det var mina egna kläder.
Han hade säkert skickat någon till mitt hotellrum som kunde hämta kläderna åt mig, för vad jag minns, hade jag inget extra med mig hit.
Jag drog snabbt på mig dom blå, matchande underkläderna, innan jag satte på mig dom gråa mjukisbyxorna och det vita linnet. Handduket som hamnat på golvet tog jag upp och började torka mitt hår lite slarvigt – drog fingrarna igenom det – och hängde upp den på en krok när jag var klar. Jag vände ansiktet mot den immiga spegeln och började dra handen över en liten area för att kunna se hur jag såg ut. Barnslig som jag är började jag skriva mitt namn och ritade några hjärtor här och där. "Mästerverket" framför mig fick mig att småskratta men snart var jag tvungen att gå ut när jag kom ihåg hur känslolös Justin var.
Även denna gång när jag öppnar dörren sitter Justin där fortfarande med blicken ut mot fönstret.
”Justin vad är det?” frågar jag tysta när jag satt mig på sängen med benen korsade. Armarna gömmer jag under täcket så att han inte ser ärren som pryder mina handleder.
Hans ansikte ser plågat ut när han snabbt vänder den mot mig och tar ett djupt andetag.
”Lina vart står vi ens?” säger han och struntar helt i den frågan ställde.
Snabbt blev jag ställd. Vart står vi? En väldigt bra fråga i denna situation, som våran, men det finns ingen svar till det. Är vi pojkvän flickvän, eller bara vänner? Men vänner går inte runt och håller hand, vänner dumpar inte sin flickvän – pojkvän i våran sits - för att bara vara vänner med någon, vänner går inte runt och kysser varandra hursomhelst.
”Jag vet inte.” säger jag tillslut.
”Vill du bli min igen? Litar du på mig som du gjorde förut?” frågan han med samma känslolösa ton.
Vad ska jag svara på det? Vill du bli min igen? JA, Justin, det var därför jag dumpade David. Jag vill vara din för alltid. Litar du på mig som du gjorde förut? Nej, för jag kommer alltid vara rädd att du kommer hitta någon bättre, vackrare än mig. När det väl händer kommer jag bara vara ännu ett minne för dig medans du var min framtid.
”Jag vet inte.” suckar jag.
”Vad sägs om att du får en riktig ursäkt av mig här och nu, sedan är det upp till dig?”
Jag nickar sakta och blickar ner i det vita täcket, mina händer var gömda under.
”Okej… jag är ledsen.”
”Var det allt?” säger jag och rynkar min pannan.
Var det hans ursäkt? Om han trodde jag skulle lita på honom nu som jag gjorde förut, så hade han fel.
”Nej Lina. Jag är verkligen ledsen för vad jag gjorde. Det var ett stort misstag och jag ska inte ljuga för dig, jag lät både henne och mig att fortsätta. Jag vill bara säga att jag ångrar det vid hela mitt hjärta. Jag insåg att Selena inte var tjejen för mig, du är. Under dom här dagarna kunde jag inte stoppa mig själv att tänka på dig. Du gör mitt liv komplett och utan dig, är jag inget. Jag kan inte leva utan dig. Du håller mig på rätt bana, du gör mig glad. Du är perfekt. Din röst, ditt hår, ditt ansikte, din kropp, ditt hjärta, och viktigast av allt, din personalitet. Jag behöver dig för att leva. Jag behöver känna dina kärleksfulla beröringar igen. Din kärlek. Jag kanske har ljugit för dig men jag älskar dig Lina. Det gör jag verkligen.
”Jag…” börjar jag men Justin klipper av mig.
”Baby, jag älskar dig. Snälla ta mig tillbaka.”
Jag måste visa honom.
Utan att svara honom, drar jag upp mina armar från under täcket och drar fingrarna över ärren. Justin kollar chockad på mina handleder samtidigt som hans ögon börjar bli blanka.
”Orsakade jag detta?” viskar han fram.
Jag nickar och han tar ett skälvande andetag.
”Jag är ledsen…” säger han och en tår lämnar hans vänstra öga. Han drar upp min handled och kysser den mjukt.
"Lova att du inte kommer göra det igen.” säger Justin och jag ser hur hans underläpp darrar.
Det kommer jag inte kunna. Det är det ena sättet för mig att få ut smärtor som människor orsakar inom mig.
”Jag tror inte jag kan lova det…” mumlar jag fram.
Justin lägger två fingrar under min haka, lyfter upp mitt ansikte, och kollar djupt in i mina ögon.
”Du kommer sluta. Lita på mig.”
Jag ler mjukt mot honom. Hans hand lämnar snart min haka och han tar till orda igen.
”Jag har något till dig.” säger han och jag ser hur det tindrar in i hans bruna ögon.
”Vad är det?” frågar jag och behåller leendet på mina läppar.
”En sång.”
”Kan du sjunga den?”
”Jag ska, men först vill jag veta om vill bli min igen och litar på mig.”
”Jag är din Justin och jag litar på dig. Det kommer jag alltid vara men jag är rädd att du kommer hitta någon bättre än mig.”
”Du är den enda för mig och tvivla aldrig på dig själv.”
Både mitt och Justins serösa ansikten ersätts av stora leenden.
”Jag älskar dig.” säger han och kramar mig.
Mitt hjärta börjar slå hårdare samtidigt som hans kram utvecklas likaså.
Han puttar sakta bort mig och böjer sig över kanten på sängen för att ta fram någonting som ligger under den. En gitarr.
Snart är Justins röst det enda man hör i hela rummet.
Lately I've been thinkin',
Thinkin' bout what we had,
I know it was hard,
It was all that we knew, yeah
Have you been drinkin'
To take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve...
'Cause nothing can ever,
Ever replace you.
Nothing can make me feel like you do, yeah.
You know there's no one
I can relate to.
And know we won't find a love that's so true...
Sången börjar lida mot sitt slut och mina tårar rinner som floder.
”Jag älskar dig så mycket.” säger jag och slänger mig runt hans hals när han lagt undan gitarren bredvid sig.
Hans armar slingrar sig runt min midja och han borrar sitt ansikte i mitt hår innan han viskar…
”Jag älskar dig så mycket att ord inte kan beskriva det.”
Jag lutar mig bakåt smått för att kunna möta hans underbara ögon. Våra läppar möts snabbt i en passionerade kyss, fylld med glädje och kärlek.
Justin ler genom hela kyssen. Snart blir jag tvungen att avsluta kyssen för att hämta andan.
”Jag har saknat dina riktiga kyssar.” viskar Justin mot mina läppar och jag antar att han tänkte på stunden innan jag försvann in i duschen.
”Jag har saknat dig.” viskar jag tillbaka.
Justin ler gulligt och mina kinder blossar upp i en röd nyans.
”Du gör mig glad.” säger jag och kollar ner på våra flätade fingrar men höjer snabbt huvudet igen sen och möter Justins tindrade ögon.
”Så nu när det förflutna är bakom oss så vill jag fråga dig en sak.” säger Justin nervöst helt från ingenstans.
”Såklart. Fråga på.” säger jag med en stöttande röst.
Justin skakar på huvudet men öppnar sedan munnen.
”Nej… jag vet inte om jag borde. Det för snart.” säger Justin och kollar ner.
”Babe, säg.” säger jag mjukt och ser hur Justin blir överaskad över mitt sätt att säga babe till honom.
”Vill du flytta in med mig när vi är tillbaka i New York?”
Jag tittar på honom och tänker noga över frågan.
”Huset har jag redan köpt – bara för oss två. Själva, kunna göra vad vi vill.” säger Justin förföriskt med en djup och hes röst.
Jag ryser till innan jag svarar på hans fråga. Någonstans måste man börja.
”Ja, jag vill flytta in med dig.” säger jag och ler.
Han besvarar mitt leende och kramar om mig ännu en gång. Jag börjar skrika när han ställer sig upp och börjar snurra oss runt något varv innan han sätter sig ner igen. Hans blick borrar sig in i min.
”Den här gången kommer det bli enklare. Jag lovar. Något eller någon kommer inte separera oss igen.” säger han och jag ler och lindar mina armar tajtare runt hans hals.
There's nothing like us, Nothing like you & me togther.
And they are back together!
Ge mig många åsikter och tankar! ♥
Kommentera massor!
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 57 - You're beautiful!
”Allt har blivit upp och ner. Du är nu kändare än någonsin och med Justin vid din sida har du ingenting att förlora – varken kärlek, fans eller karriären. Men med mig så kommer du förlora allt, men en annan sak är att jag inte är redo. Jag vill inte bli igenkänd varje gång jag går ut från en dörr. En normal kille med kompisar är allt jag begär, med en flickvän som dig skulle det vara bättre men man kan inte få allt – och jag ger upp min kärlek till dig för att du ska bli lycklig Lina.”
En ensam tår rinner nerför min kind och jag tittar på honom samtidigt som flera tårar bildas.
”Jag vet inte vad jag ska säga.”
”Du behöver inte. Du har gjort tillräckligt för mig, och allt jag har gjort är en massa problem – känns det som.”
”Jag kommer sakna dig David.”
”Jag kommer sakna dig också, men se det från det ljusa sidan – vi kan fortfarande vara vänner, hålla kontakten och du får spendera din tid med någon du verkligen älskar.”
”Jag älskade dig David och gör det fortfarande.”
”Jag vet Lina, men du älskar honom mer och han älskar dig mer än vad jag någonsin kommer och kan göra.
Justin hade stöttat mig varje gång han såg mig nedstämd och jag tackar honom hundra gånger om för det. Det han gjort var historia och nu fokuserar vi bara på framtiden.
Vi är inte ihop men vi är inte heller bara vänner. Det går sakta framåt.
”Då så – vi är klara nu så det är bara kläderna som saknas.” säger Julia – min stylist.
Jag nickar och öppnar ögonen sakta för att inte bli bländad av det starka ljuset. Julia lägger ner ögonskuggspenseln hon nyss använt på bordet bredvid alla de andra tjugo styckena hon har.
Jag tittar in i spegeln och möts av ett par bruna ögon inramade i tjocka svarta ögonfransar, grå och brun ögonskugga. Kinderna var smårosiga efter rougen hon lagt på, läpparna var hudfärgade. Mitt hår hängde platt nerför mina axlar men hade volym.
”Wow.” säger jag och studerar mig ur olika vinklar för att försäkra mig om att det där är jag.
Smink hade varit det sista jag tänkt på dom senaste dagarna – kanske lite mascara och foundation - eftersom jag bara befunnit mig inomhus, så jag var inte van att se mig såhär.
”Gillar du det?” frågar Julia och ler.
”Älskar det.” rättar jag henne och besvarar leende, och ställer mig upp från stolen jag suttit på den senaste timmen.
Jag styr stegen mot klädavdelningen där jag möts av en långklänning med rosa kjol och mönstrad överdel. Vid midjan satt det ett svart band. Accessoarer till det var ett guldhalsband och ett par svarta pumps. Det var en lapp som satt fast vid galgen och jag gick närmare för att se vad som stod.
”Young forever.”
Jag nickade förstående för mig själv och gick till nästa galge där det var motsatsen till det första.
Ett par korta svarta shorts med hög midja, orange lös linne och ett par svarta högklackade boots.
På lappen som hängde vid galgen stod det ”Starship.”
Det fanns även en tredje outfit till också, – som jag antar var till Freedom – en vinterbaserad outfit, bestående av ett par korta vita shorts, vita strumpbyxor, en vit lite tjockare jacka och till det ett par högklackade boots – nu vita.
Jag började sätta på mig freedom-kläderna och när jag var klar satte jag fart mot baksidan av scenen där dom fixade allt tekniskt.
Justin var nog och bytte om – de hade skilt på oss direkt vi hade stigit in genom dörrarna till arenan – för jag såg honom inte någonstans.
”Lina 30 sekunder.” ropade någon och jag sträckte upp handen och gjorde tummen upp.
Mina steg började röra sig framåt så snart som introt började spelas och jag var uppe på scen och fansen skrek som galna.
They'll never thank me for opening doors
But they ain't even thank jesus when he died on the cross
Cause your spirit is ungrateful, b-tches is so hateful, I remain a staple
My career's been the pink print
-
Jag pustade ut och skyndade mig av scenen så fort kören hade tagit de sista tonerna. Där satte jag snabbt fart mot klädrummet tillsammans med Julia.
Young forever-kläderna var på och Julia satte fart med att förbättra mitt smink och hår. Ute på scenen hörde jag hur Justin började sjunga på ”All around the world.”
You're beautiful, beautiful, you should know it
(You're beautiful, beautiful, you should know it)
I think it's time, think it's time that you show it
You're beautiful, beautiful
Jag hade hunnit se en skymt av honom när jag hade stigit av scenen men inget mer. Jag stängde ögonen när jag såg hur Julia stressat höjde ögonskuggspenseln och snart kände jag något mjukt mot ögonlocken. När hon var klar böjde jag mig ner och satte på mina svarta pumps och började stiga mot dörren.
Någon minut senare var Justin klar och sprang andfått ner för scenen – och jag sträckte ut handen i ett high five som han besvarade och log glatt.
Jag drog upp kjolen på den långa klänningen, så jag inte skulle trampa på den, och började gå ut mot scenen med mikrofonen i handen.
I used to think that we'd run away
Whenever date, pretty summer day
I remember when you would say
We'd be okay, come what may.
-
Justin sjöng dom sista tonerna på One Less lonely girl och jag stod vid sidan av scenen och kollade på honom med mina kläder till Starship. Kläderna var en aning bekvämare än dom andra – men det berodde nog mest på att jag skulle dansa också.
-
Let's go to the beach, each
Let's go get away
They say, what they gonna say?
Have a drink, clink, found the bud light
-
”Så vad ska ni ungdomar göra idag då?” frågade Scooter när jag och Justin satt i matsalen och åt frukost liknande två zombies nästa morgon. Kvällen hade varit tuff igår men samtidigt rolig.
”Sova.” sa Justin, till vänster om mig, och gäspade stort vilket smittade av sig och alla runt bordet började skratta – förutom Selena. Vad gör hon ens här fortfarande?
Hon blängde på mig och jag blängde tillbaka. Helt plötsligt kände jag en mjuk spark mot mitt ben och vände mig åt höger där Miranda satt.
”Bry dig inte om henne.” sa hon tyst och jag nickade.
Dans mobil börjar ringa snart och alla vänder nyfiket blickarna mot honom. Han ursäktar sig och går iväg för att prata ostört.
”Det blir nog inget sovande idag Justin.” säger Dan när han kommer tillbaka efter få minuter.
Jag och Justin kollar oförståendet på honom och han börjar förklara.
”Det var en person från Coca Cola som ringde, de vill göra mer reklam för deras nya smak, så de undrar om ni vill designa flaskor som kommer finnas i butik, självklart får ni betalning för det.”
Jag vrider huvudet mot Justin, och märker att han kollar på mig, jag höjder ögonbrynen i en frågande gest och han rycker på axlarna.
”Vi är med.” svarar jag och Dan nickar och börjar knappa på sin mobil.
-
”Här väljer ni vilka färger, mönster, textstil och så vidare. Om något ni inte vill ha, inte är med så är det bara att ni skapar det genom att klicka här.”
En kille i 25 årsålder börjar förklara allting, jag och Justin nickar åt varje information vi får.
”Jag vill ha en rosa flaska med typ en body på.” säger jag och flinar mot Justin när killen hade gått iväg.
Han skrockar och gör en gest - mot datorerna vi har framför oss - att jag ska börja. Jag börjar trixa med allt möjligt och tillslut för jag ett ganska snyggt resultat ändå. Justin ställer sig bredvid mig och ”beundrar” mitt verk.
”Inte illa.” säger han och ställer sig vid datorn bredvid min och börjar trixa med den. Snart har han fått fram en svart, vit randig pappersark med någon smileys ut från kopieringsapparet bredvid – precis som jag fick med min body-design.
”Tack.” säger jag och vänder mig mot datorn framför mig och snabbt har jag fått ut ännu en design.
Vi hade fått i uppgift att göra tre designer var och än så länge hade jag två medans Justin hade en.
-
”Det där var jobbigt.” säger jag och pustar ut samtidigt som jag stiger in till Justins hotellrum.
”Nähä, det menar du inte.” svarar han sarkastiskt och stänger dörren efter oss. Paparazzoerna hade jagat åt hela vägen från parkeringen in till hotellet – och det var inte en kort väg heller.
Jag kollar runt med blicken och studerar varje sak som finns i rummet.
”Bytt rum?”
”Aa, du vet… efter… vad… som hände…”
”Jag vet Justin.”
Denna rum var lika stort som det andra men lite annorlunda möblerat. Jag känner Justins blick bränna mot min kind och vänder mig mot honom och möter hans glada ansikte.
”Varför stirrar du?” frågar jag och känner hur mitt heliumblod stiger.
”Du är vacker.” säger han och jag blir ännu rödare, tillslut tar jag mod till mig.
”Sluta prata om dig själv.” viskar jag tillbaka.
Justin skrockar smått och börjar gå mot mig. Jag tar ett steg bakåt för varje steg han tar framåt, men snart möts min rygg av en vägg och där står jag med Justins armar på varsin sida av mitt huvud. Justin lutar sig närmre och låter sina läppar nudda mina. Ingen av oss ger sig, ingen börjar kyssen – något jag är ivrig för.
”Reta?” viskar jag med ett flin.
”Sluta prata om dig själv.” härmar Justin lekfullt.
Snart fångar Justin mina läppar i en mjuk kyss. Jag kysser honom lika mjukt till och överväldigas av hans läppar. Han stönar och jag slickar hans underläpp. Han öppnar direkt sin mun och låter mig sticka in min tunga, när jag gör det kommer det ännu ett stön från Justin. Hans händer åker ner till mina lår i en gest att jag ska hoppa upp. Jag gör precis som han vill och slingrar mina ben runt hans midja samtidigt som han trycker mig mot väggen. Våra kyssar börjar bli mera aggressiva, eller ska jag säga, passionerade. Mina händer höjer jag till hans hår och börjar dra i toppar, ett sexigt stön lämnar hans mun. Han börjar sakta gå bakåt, och jag börjar känna något mot mitt innerlår. Jag behöver inte ens titta ner för att veta vad det är. Ett stort flin börjar sprida sig på mina läppar när jag känner att min plan går perfekt. Jag trycker mitt underliv mot honom, vilket gör att han börjar andas tyngre. Precis när han ska lägga sig ner i soffan med mig över sig, bryter jag kyssen och hoppar ner från hans famn och börjar sakta gå iväg från honom.
”Lina?” frågar Justin oförstående.
”Ja?” säger jag och vänder mig om.
”Seriöst?” frågar han och pekar neråt. Jag kollar på hans byxor och märker att han har stånd. Ett skratt lämnar min mun.
”Tack babe, verkligen,” säger han och placerar sina händer över sin ”area.”
Jag börjar flina stort.
”Jag ska duscha.” säger jag glatt och vänder mig om för att gå till duschen.
-
Music makes me stronger.*Tidinställt*
Jag hoppas ni gillar detta - lite händelselöst men på slutet gick det hett till, haha.
Tror ni Lina och Justin är ihop efter händelsen?
Vad tycker ni om att David har åkt?
Kommentera mycket! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 56 - He loves you more than I ever can do.
”Förlåter du mig om jag ber om ursäkt och lovar att inte vara en sån igen?”
Jag låtsats fundera ett tag och jag ser snabbt hur svetten börjar bildas i hans panna när han blir nervös över mitt dröjande svar.
”Även om jag vill vara sur på dig så går det inte.” säger jag och slänger mig runt hans hals. Han lägger sin ena arm runt min midja medans han fortsätter hålla den andra bakom ryggen – precis som han gjort sen vi steg ut från dansalen.
”Du skrämde livet ur mig Lina Smith.” säger han och borrar huvudet i mitt hår.
Jag fnittrar och drar mig undan omfamningen och kollar nyfiket på hans vänstra arm – som han har bakom ryggen. Min blick börjar pendla mellan hans ögon och arm.
Han märker vart jag kollar och börjar flina smått innan han räcker fram en bukett vita tulpaner.
”Tänkte att om du inte skulle förlät mig så skulle detta förmodligen funka, men nu så förlät du mig så detta blir bara ett plus i kanten.”
”Vad fan är ditt problem? Vi är bara vänner, jag är över honom men om du fortsätter såhär kan du lika gärna gå ut härifrån.”
Linas blandade skrik och snyftningar hördes ända ut från deras hotellrum. Jag stod med örat tryckt mot dörren i hopp om bättre ljud – detsamma gällde alla andra i bådas crew.
”Jag är rädd okej? Du kommer dumpa mig lika lätt som du gjorde förut.” sa David lugnt.
”För det första dumpade jag dig för att jag hade en stor anledning – du var otrogen. Fan vad är det för fel på er killar? Hur många dagar har det gått sen vi kom tillbaka? Två? Tre? Hur ska vi klara oss längre fram om du fortsätter såhär?”
”…Du kan inte behärska din svartsjuka och tänk inte ens tanken att säga att du kommer ändra dig.” Jag såg framför mig hur hon avbröt honom när han öppnade munnen och höjde handen i en varnande gest.
Sådär hade det varit nästan hela tiden sen de kommit tillbaka – på ett sätt glädjade det mig men det var svårt att se Lina så sårad och att veta att jag inte kan göra någonting.
Det blev tyst och snabbt hörde vi steg mot dörren. Alla började snabbt dela på sig och gå åt varsitt håll men jag stod där som fastfrusen, med blicken mot dörren. Fanns det en chans att de skulle göra slut?
Dörren slängdes upp och Linas röst hördes över korridoren.
”Jag låtsats att ni inte stod utanför dörren och lyssnade på hela vårat samtal. Inte ett skit till privatliv kan man ens få, av sitt eget crew, sin egen familj.”
Alla blev knäpptysta innan de skyndade sig därifrån.
Hennes mascara hade runnit nerför hennes kinder och skapat svarta sträck, och ögonen var rödsprängda. Hon såg förstörd ut.
Jag stod kvar där framför henne stilla, tills alla hade försvunnit innan jag sträckte ut händerna mot henne i hopp att kunna trösta henne.
”Rör mig inte.” sa hon vasst och jag ryckte tillbaka.
Hon är förbannad , och det är inte lite heller.
Hon trängde sig förbi mig med ännu flera tårarna rinnande nerför kinderna och började gå mot hissen. Jag började gå efter henne men hennes sårbara röst gjorde så att jag stannade i stegen och tittade på när hon gick in till hissen.
”Jag vill vara ensam. Så gå och underhåll dig med något eller någon annat.”
-
En timme… två... två och en halv…
Till slut fick jag nog och slängde mig upp ur soffan i hotellrummet. Lina hade inte kommit tillbaka än och jag var orolig. Tänk om hon gjort någonting.
Hissen hade åkt uppåt så jag antar att hon var på taket eftersom det finns bara en våning till ovanför oss – och det består av städrum och några få kontorer.
Jag gick snabbt ut ur rummet och gick in i hissen där jag tryckte på rätt våning.
Mycket rätt hade jag också – där satt hon lutad mot armarna vid räcket runt hela taket och kollade ner på de ljusfyllda utsikten framför oss. Jag gick sakta mot henne och såg snabbt att hennes hårstrån på armar och ben stod rakt upp – hon frös – men det var en självklarhet. Hon stod i enbart ett vit tajt linne och ett par jeansshorts – kvällen var inte lika varm som alltid.
”Du fryser.” mumlade jag och hon vände sig skrämt bakåt, men hon såg att det var jag lugnade hon sig och kollade med sorgsna ögon på mig.
”Du skrämde mig.”
”Förlåt.”
Hon suckar och ler ett leende som inte når ögonen innan hon vänder sig om. Jag fortsatte gå framåt tills jag stod bakom henne.
”Hur länge har jag varit borta?” mumlar hon efter en stunds tystnad – ingen obehaglig eller pinsam utan bara tystnad.
”Två och en halv timma.”
”Du håller fortfarande koll efter mig, ellerhur?”
Jag nickar och vänder blicken uppåt och kollar på det svarta himlen fylld med stjärnor.
”Ibland önskar jag att vi aldrig hänt.” mumlar jag och märker att hon blir förvånad över mina ord.
”Vad menar du?” frågar hon och jag tar ett djupt andetag innan jag berättar om mina tankar.
”Att jag aldrig blivit känd, att vi aldrig vart ihop. Livet skulle vara enklare. Jag vill inte vakna varje morgon och känna alla skuldkänslor över hur mycket jag sårade dig. Jag skulle aldrig sakna dig, vilja känna dina läppar mot mina, titta in i dina bruna ögon och säga att jag älskar dig. Du skulle leva lyckligt.”
”Du är bra på att luras Justin – men med den där lögnen lurar du ingen – varken dig eller mig. Om det hjälper så önskar jag det motsatta till det du sa. ”
”Nej det gör du inte. Det är det sista du skulle ha gjort. Du har David.”
Jag känner hennes blick bränna i kinden men fortsätter kolla på himlen.
”Jag kanske har David men jag kan erkänna att mina känslor för honom har svalnat efter hur mycket vi bråkat dom senaste dagarna. Jag är tillräckligt stressad och jag behöver inte mer stress i livet.”
Nu var det min tur att fråga vad hon menar.
”Jag saknar dig Justin – men jag skulle lika gärna kunna betraktas som en… hora. Jag blir ihop med honom och efter 3 dagar så gör jag slut och börjar dejta dig. Det går inte. Speciellt inte med en massa median efter mig som längtar efter ett snedsteg.”
”Du är ingen hora. Säg aldrig så och tänk aldrig det. Det krossar mig.” säger jag och vänder blicken mot henne och kollar bestämt in i hennes ögon som blänker. Hur kan hon ens tänka så? Det borde vara förbjudet för varje tjej att tänka så.
Hon slänger sig runt min hals och jag kramar hårt om henne tillbaka. Jag kände hur hon ryste till av temperaturändringen i sin kropp.
”Jag har saknat dig Lina.” säger jag och borrar mitt ansikte in i hennes hår.
”Och jag dig Juju.” säger hon och ett leende börjar leta sig upp på mina läppar av hennes smeknamn hon gett mig.
Jag börjar snurra runt oss och hennes skratt ekar runt oss. Snabbt hänger hon över min axel och sprattlar med benen.
”Justin släpp ner mig. Du kommer tappa mig.”
”Jag är inte klen.” säger jag och låtsats bli sur samtidigt som jag tar ner henne från axeln.
”Varför lyssnade du på mig då?” säger hon och flinar.
”Jag vill inte riskera något.” säger jag och viftar bort samtalsämne samtidigt som hennes skratt börjar eka igen.
-
När jag kommer in till hotellrummet igen – efter min och Justins stund på taket – så är det tomt. Min panna rynkar sig och jag går fram till sängen för att se om någon lapp eller något ligger där från David – ingenting.
Min panna rynkas ännu mer och jag går mot fönstret för att se om han sitter på hotellets privata strand eller någonting. Bingo.
Snabbt sätter jag på mig mina ballerina skor och hämtar en blå stickad tröja för att inte frysa lika mycket nu, och skyndar mig ner till baksidan av hotellet. Det må vara mörkt men jag hittar honom snabbt.
David sitter med ryggen mot mig på bryggan, med benen nere i vattnet. Det sårar mig att se honom så. Ensam.
”Varför sitter du här?”
Han vänder sakta bak huvudet som om han väntat på att jag skulle komma.
”Ensamtid.”
Jag nickar och går och sätter mig bredvid honom. Jag drar upp benen och lutar hakan mot mina knän.
”Vi kanske bara ska ge upp detta Lina. Vi kanske inte är menade för varandra. Jag ser hur du kollar på Justin varenda gång han är i närheten – för så brukade du kolla på mig.”
Jag kunde inte säga någonting. Det han sa var sant men jag vågade inte hålla med honom.
”Säg att jag har rätt, det gör inget...” det var som om han läste mina tankar men jag sa ändå ingenting.
”Allt har blivit upp och ner. Du är nu kändare än någonsin och med Justin vid din sida har du ingenting att förlora – varken kärlek, fans eller karriären. Men med mig så kommer du förlora allt, men en annan sak är att jag inte är redo. Jag vill inte bli igenkänd varje gång jag går ut från en dörr. En normal kille med kompisar är allt jag begär, med en flickvän som dig skulle det vara bättre men man kan inte få allt – och jag ger upp min kärlek till dig för att du ska bli lycklig Lina.”
En ensam tår rinner nerför min kind och jag tittar på honom samtidigt som flera tårar bildas.
”Jag vet inte vad jag ska säga.”
”Du behöver inte. Du har gjort tillräckligt för mig, och allt jag har gjort är en massa problem – känns det som.”
”Jag kommer sakna dig David.”
”Jag kommer sakna dig också, men se det från det ljusa sidan – vi kan fortfarande vara vänner, hålla kontakten och du får spendera din tid med någon du verkligen älskar.”
”Jag älskade dig David och gör det fortfarande.”
”Jag vet Lina, men du älskar honom mer och han älskar dig mer än vad jag någonsin kommer och kan göra.”
-
Become your dream
Mycket deep-talk i detta kapitel. Måste säga att jag blev super nöjd över detta kapitel och hoppas ni också tyckte det.
Vad tycker ni om deras beslut de tog?
Kommentera mycket och inte bara 4-5 utan mer! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 55 - Bro, she hates me.
Snart får jag tidningen framför mig och mina ögon går snabbt igenom det.
”Tonårsstjärnorna Justin Bieber och Lina Smith är för tillfället på en liten turné i Hawaii – ja precis så var det för några dagar sen, men nu har Lina Smith upptäckts vara i New York med en okänd kille och en liten flicka i 5-årsåldern, medans Justin Bieber spenderar sin tid på en sjukhus i Hawaii efter kollapset som skedde igår kväll. The Biebs har även lagt ut en bild idag runt 12-tiden på Instagram där han ligger i bar överkropp på en sjukhussäng.
Stjärnorna har även skjutit upp alla konserter som är kvar på turnén och har inte synts till på några Meet & Greets. Vad är det som har hänt? Börjar det gå åt fel håll?
Mer info kommer!”
Det kan inte vara sant! Jag tar upp min mobil och ringer snabbt till Dan i hopp om mer information.
”Har du allt du behöver?” frågar Scooter och jag nickar.
En svart gymnastikväska hänger på min axel fylld med några enstakade kläder. En subwaymacka vilar i min hand som jag tuggar på då och då.
Scooter börjar gå mot dörren med mig i släptåg.
Doktorerna sa att kollapset berodde på för lågt blodtryck och för mycket stress.
Direkt jag ”vaknat” hade jag varit tvungen att äta och dricka, inte mig emot – jag är alltid hungrig, men äter inte alltid. Tanken fick mig att småle.
”Hörde du vad jag sa Justin?”
”Huh...?”
”Jag sa – Lina kommer hem idag med sällskap. Hon blev orolig för dig och tog första bästa plan hem.”
Jag nickade uttryckslöst. Sällskap… sällskap… David… David.
Jag har blivit trött på hans namn – det är det enda som snurrat i mitt huvud sen jag vaknat men för några minuter sen hade jag glömt bort det…
-
”Hur mår du nu då?” Linas röst kändes lika vackert som utsikten framför oss.
David hade varit tvungen att följa med Dan – Linas manager – för något snackande och både jag och hon hade tagit tillfället i akt för att prata. Vi hade gått helt planlösa in i en skogen och kommit fram till en liten sjö med räcke runt, och där – på räcket – satt vi nu båda.
”Bättre, antar jag…”
Jag vred huvudet mot henne och såg hur hon nickade, log och kollade ner på fiskarna i sjön framför oss. En tystnad började göra sig hörd.
”Vad hände ens Justin...?” frågade hon och mötte nu min blick.
Jag bröt min blick från hennes bruna ögon och tittade upp mot himlen istället, innan jag öppnade munnen.
”Jag blev helt förstörd när jag hann med i dina tankar – när jag förstod vad du tänkte göra. Sedan hamnade med i ett bråk med en paparazzi och det ena ledde till det andra. Scooter blev ilsken och Selena blev… omtänksam… jag orkade verkligen inte med deras humörsvängningar så tillslut släppte allt bara och jag försvann in i det svarta.” mumlar jag fram.
”Jag är ledsen men det kändes rätt att göra det…” hon avbröt sig och tog ett djupt andetag innan hon fortsatte.
”Vi försöker skydda människor vi älskar genom att hålla dem utanför det, men i slutändan sårar vi dom ändå. ”
Hon hade rätt i det sista hon hade men för mig funkar det inte så längre.
”Gör det fortfarande det?”
”Han har ändrats och jag litar på honom när han säger det.”
”Litar du på mig om jag säger det?”
”Inte än Justin, jag måste smälta hela situationen först. Jag är känd i min familj för att ta längst tid på mig att läka mina sår – stora som små.”
Jag bröts ännu mer när jag hörde hennes ord. Jag förstod nog aldrig hur mycket skada jag gjorde henne när jag kysste Selena. Om jag kunde skulle jag spola tillbaka tiden men det är lättare sagt än gjort.
”Du ska veta att – allt var ett enormt misstag.” mumlar jag och syftar på Selena dramat.
”Jag vet Justin. Jag vet.”
Minuterna tickar förbi och tillslut tar jag mod till mig och förflyttar mig närmre henne. Jag lägger min arm runt hennes midja och hon flyttar sig lite närmre mig för att lägga huvudet på min axel.
”Jag saknar dig Lina.”
Även om jag inte förväntar mig något svar så gör det ont ändå när jag inte hör ett ljud ifrån henne. Jag tänker öppna munnen för att säga något liknande ett ”förlåt” men blir avbruten av hennes ringsignal. Hon drar upp den och börjar snabbt prata.
”Hallå… aa… okej… gick det bra… vad bra… jag kommer nu… see you later baby.”
Jag drar bort min arm från henne när jag hör på långa vägar att det är David som ringde. Mitt ansikte behåller jag som det är men inuti vill jag bara lägga mig i en säng och gråta.
”Ska vi gå?” mumlar jag och börjar resa mig bort från räcket när hon lagt ner mobilen utan att vänta på svar.
”Justin, sluta. Du vet att det skulle hända.” säger hon och tar tag i min handled och vänder mitt ansikte mot henne.
”Om jag ska vara ärlig så hade jag ingen jävla aning! Nån chans trodde jag att jag hade.” skriker jag och vänder ryggen åt henne innan jag börjar gå med snabba steg.
Jag blir chockad av mina egna ord och hur jag skrek dom åt henne.
”Justin… jag förlåter människor men det betyder inte att jag ser och litar på dem på samma sätt.”
-
”Ey bro? Hur mår du?”
”Perfekt.” svarar jag iskallt på Alfredos fråga när han kommer och sätter sig bredvid mig i soffan nere vid lobbyn.
Hela min crew hade åkt ut för något fika eller något men jag hade inte lust att följa med. Jag trodde Alfredo hade följt med, men tydligen inte.
”Sluta ljug för dig själv och ryck upp dig. Deras förhållande kommer inte hålla länge till. Deras första bråk var redan idag.” säger han.
Även om det är dumt så får jag en gnutta glädje i mig, när jag hör det.
”Hon har träning – dans – i salen längst bort i högra korridoren. Följ med och försök att rycka upp henne.”
”Bro, hon hatar mig, och hur mycket det än glädjer mig att de har bråkat så kommer de bli sams lika fort. Samma sak gällde förut för mig och henne.”
”Fine. Men följ med och bara kolla på, istället för att sitta här och tycka synd om dig själv.”
Jag suckar men reser mig tillslut för att följa efter honom.
Starship – som jag förstått att sången hon sjöng när vi var på väg till stranden hette – pumpade högt ut ur högtalarna. Direkt jag och Fredo steg in genom trädörren mötte hon min blick i spegeln och jag såg hur det ryckte till i henne mungipor.
Hon kanske inte hatar mig trots allt.
Salen var stor och speglar täckte större delarna av väggarna. Väggarna var ljusa, och såg ännu ljusare ut under skenet från dom stora lamporna. Golvet var gjort i ett ljust trämaterial. Några tavlor ägde plats på de återstående platserna.
Dörren öppnades bakom oss och jag vände mig och mötte personen jag minst ville se i just denna tillfälle – David. Han blick mötte min och jag såg hur han försökte sig till ett leende men ajg bara vände tillbaka huvudet framåt lika fort, och studerade Lina i spegeln när hon rörde sig i takt till musiken. Ibland såg man hur hennes mun rörde sig smått när hon sjöng med.
Tjejen kunde verkligen röra på sig.
David stod bakom mig tålmodigt tills musiken stängdes av.
”Då var det klart! Konserterna börjar i övermorgon och denna gång missar du inte Meet and Greeten.” sa Dan med sträng röst i slutet.
Lina nickade och log innan hon gick fram till stereon där hon hade sin flaska och började dricka törstigt ur den – detsamma gällde det dansarna. Hon tog upp sin huvtröja och började gå åt mitt håll – dörren.
”Så Juju lyckades piggna upp i alla fall?” det lät inte elakt, snarare som om hon verkligen undrade hur jag mådde.
”Typ…” säger jag och besvarar hennes leende.
Hon nickar innan hennes blick förflyttar sig till det som var bakom mig. Hennes leende försvinner men det glittrar fortfarande i henne ögon.
”Ska vi gå ut?”
Hon nickar enkelt åt Davids fråga innan de båda försvinner ut.
”Förlåter du mig om jag ber om ursäkt och lovar att inte vara en sån igen?”
Jag låtsats fundera ett tag och jag ser snabbt hur svetten börjar bildas i hans panna när han blir nervös över mitt dröjande svar.
”Även om jag vill vara sur på dig så går det inte.” säger jag och slänger mig runt hans hals. Han lägger sin ena arm runt min midja medans han fortsätter hålla den andra bakom ryggen – precis som han gjort sen vi steg ut från dansalen.
”Du skrämde livet ur mig Lina Smith.” säger han och borrar huvudet i mitt hår.
Jag fnittrar och drar mig undan omfamningen och kollar nyfiket på hans vänstra arm – som han har bakom ryggen. Min blick börjar pendla mellan hans ögon och arm.
Han märker vart jag kollar och börjar flina smått innan han räcker fram en bukett vita tulpaner.
”Tänkte att om du inte skulle förlät mig så skulle detta förmodligen funka, men nu så förlät du mig så detta blir bara ett plus i kanten.”
Heartbreak changes people.
Kommentera mycket nu! - minst 11. ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 54 - Meeting family.
Previously:
Jag blir chockad av hans lilla tal och tänker precis svara men han ställer sig upp - jag stänger munnen för att se vad han ska göra – och drar mig med sig.
Han lägger sin arm runt min midja och drar mig närmare sig. Han ögon stirrar in i mina och just vid den tidpunkten är det bara vi som existerar. Hans blick drar sig ner mot mina läppar – och han biter sin egen – men den stannar inte där utan börjar pendla mellan mina ögon och läppar. Han höjer sin ena hand och tar försiktigt tag i mitt ansikte – som om jag skulle vara gjord i skör glas – och lutar sig sakta närmre och närmre tills hans läppar är tryck mot mina i en passionsfylld kyss.
Jag höjer händerna till hans nacke och börjar dra smått i hans hår. Mitt huvud lutar jag åt sidan för att fördjupa kyssen. Han biter i min under läpp och snabbt ger jag honom tillgång.
Jag har saknat det här…
”Gumman vad jag har saknat dig!” utbrister mamma när jag utan förvarning ”kommer hem. ”
Hon slänger sig runt min hals och jag kramar så hårt jag kan tillbaka.
”Jag har saknat dig också!”
Jag tänkte fråga vart Melanie och pappa var men blev ställd av frågan hon ställde mig.
”Vart har du Justin då?
En pinsam tystnad fyller snabbt arean runt oss.
”Ehm… vi har gjort slut… men jag har… någon annan med mig.” säger jag efter mycket tvekande, och vänder mig bakåt för att vinka in David.
Jacob hade åkt till sin familj som bodde här i New York. Jag hade inte tvekat en sekund när han frågat om han kunde få ledigt nu på kvällen.
Davids ansikte var full med rädsla och nervösitet . Han gick med långsamma steg mot huset från parkeringen. Den lilla sista biten räcker jag ut min hand som han tar och ler. Man såg på hela honom hur den gesten fick honom att lugna ner sig smått.
”Mamma här är…-”
”David?” utbrister min mor och struntar helt i att hon avbröt mig mitt i meningen.
Känslorna i hennes röst går inte att tyda.
”Lina vad tänker du med? Han missh…-”
Jag avbryter henne precis som hon gjort med mig och kollar stint in i hennes ögon.
”Mina beslut. Mina misstag, och om du ursäktar oss.” säger jag entonigt och börjar dra med David in. Jag inspekterar dom nya möblerna i vardagsrummet och korridoren där sovrumsdörrarna befinner sig. Jag blir exalterad av att vara hemma igen och styr stegen mot mitt rum.
Jag chockas över synen jag får när jag öppnar dörren. Snabbt släpper jag Davids hand och klampar tillbaka.
”Vad fan har ni gjort med mitt rum?”
”Vårda ditt språk unga dam. Men eftersom du inte är hemma så ofta längre och släppt kontakten med din familj så tänkte jag att omvandla ditt rum till ett kontor var en bra ide.”
”Jag svär hur mycket jag vill. Här kommer jag och försöker vara normal och hälsa på min familj, men vad får jag? Jo ett hemskt välkomnande och så får jag en utskällning om varför inte ringt? Du kunde lika gärna ha gjort det. Pappa kunde gjort det.” skriker jag och börjar klampa irriterat runt på stället.
Hennes ansikte vrids i någon smärta men jag är så uppfylld av stundens hetta att jag inte ens har plats för skuldkänslor i min kropp.
Min mor ska precis öppna munnen men jag låter henne inte utan börjar själv prata.
”Vart är ens pappa? Eller Mel?”
”De skulle handla…”
”Du ljuger. Vad fan har hänt?”
Hon suckar och kollar ner i golvet, själv lugnar jag ner mig och ställer mig stilla.
”Du har alltid varit bra på att läsa mig som en öppen bok. Jag och din far bråkade någon timme innan du dök upp och han tog med sig Mel till ett hotell. Anledningen till att vi inte ringt är att vi inte visste om du var upptagen eller inte? Första dagarna provade vi men det var alltid någon som inte var du som svarade och sa att du var upptagen… så efter ett tag slutade vi försöka och väntade till du själv ringde eller hälsade på.”
Skuldkänslorna började bubbla inom mig när jag hörde allt hon berättat. Känslorna började gnaga på mig inifrån. Två steg framåt och jag slängde armarna runt hennes varma kropp.
”Förlåt, jag visste inte.” säger jag och snyftar smått.
”Det gör inget gumman. Sluta gråt och ta hit din unge man nu så ska vi äta någonting och så får jag chansen att be om ursäkt.” säger hon lugnt och kramar mig tillbaka.
Jag spricker upp i ett leende och drar mig ur kramen för att hämta David – som stod på samma ställe jag lämnat honom.
”Hörde du?”
Han nickade sakta och drog in mig en av hans stora, sköna kramar.
Sådana som Justin brukade ge…-
Jag avbröt mina egna tankar innan dom hann fortsätta för långt och började dra med mig David till den stora kvadratiska köket när vi avslutat kramen.
-
”Är du okej?” frågade jag David under tiden Jacob körde oss mot hotellet pappa och Mel befunnit sig på under natten, och befann sig där fortfarande.
”Jag är orolig över vad din pappa kommer tycka.”
”Det kommer gå bra.” säger jag och kramar mjukt om hans hand.
Han nickar och kollar leendes på mig men jag såg fortfarande oroligheten i hans ögon.
”Lita på mig.” säger jag och lägger min fria hand på hans kind och drar ner hans ansikte i samma höjd som min för att trycka läpparna mot hans.
-
”Jag hoppas du är rädd om min lilla flicka nu. Om hon inte hade övertalat mig om hur mycket du ändrats så skulle du åkt ut med huvudet före härifrån.”
David svalde nervöst, nickade och skakade min fars utsträckta hand.
”Jag lovar.”
Ett leende spred sig på mina läppar och jag ställde mig upp igen. Jag och Mel hade gått in till sovrummet - efter mitt lilla tal om hur David har ändrats - och kollat på TV – eller hon gjorde det medans jag ägnade min tid åt nyckelhålet för att kunna hålla koll på pappa och David.
Jag sträckte på mig och hörde hur det knakade smått i ryggen efter den jobbiga böjda positionen.
Snart hörde jag steg mot sovrummet och skyndade mig till sängen och han precis slänga mig där och kolla på TV när dörren öppnades och David steg in.
”Hur gick det?” frågar jag oskyldigt och pustar ut efter min lilla springtur.
”Som om du inte vet det, babe!”
Jag rodnade och kollade ner i det guldiga överkastet.
Babe? Det lät så rätt.
Han skrockade smått innan han satte sig bredvid mig med läpparna vid min öra.
”Bra.” viskade han hest och bet mig i örsnibben.
Jag rös till och kunde inte vara gladare i just denna stund av att Mels totala fokus var på TV:n.
Hans hand började röra sig uppför mina ben tills den nådde min lår där han började smeka. Jag lägger min hand på hans i ett försök att få hans lilla rörelse att bli stilla, men som vanligt funkar det aldrig. Istället trycker jag läpparna hårt mot hans och han ber snabbt om tillgång till min mun men jag nekar. Äntligen stannade hans hand.
Hela han utstrålar oförstående när jag drar mig tillbaka.
”Inte framför henne.” viska jag nickar mot Mel.
Han nickar förstående och lägger armarna runt mig samtidigt som jag lutar huvudet mot hans axel och vi kollar alla tre tillsammans på det tecknade programmet på TV:n.
”Mel, vill du följa med ut och äta glass?” frågar jag när programmet var slut.
Hon tjuter ett ja och slänger sig runt min hals. Jag skrattar och börjar kravla mig ut ur sängen med en arm runt henne. David följer med.
Hon blir kvar i in famn ända tills vi når ”hotellvardagsrummet,” där jag finner pappa sitta och stirra rakt fram in i tomma intet med händerna sammanflätande under hakan. Jag släpper ner Mel och ger henne ett tecken att hon ska vara tyst. Hon nickar lydigt.
”Varför pratar du inte med henne?”
Han rycker till. ”Med vem?”
”Mamma. Ingen av er mår bra av detta, vem som helst kan se det. Vi går ut och äter glass…” säger jag och pekar på mig, Mel och David. ”… och du går och besöker henne och går inte ut ur huset förrän ni löst problemet.” säger jag.
Han suckar men nickar. Jag tar upp mobilen och ringer ett snabbt samtal till Jacob om att han ska komma för att hämta oss, även att han ska ta med sig en annan vakt.
Överbeskyddande syster.
-
”Var det gott?” frågar jag och tar upp en servett för att torka bort den utsmetade glassen runt Mels mun. Hon uttalade ett glatt ja och jag log brett mot henne.
Vi satt längst in i ett hörn med Jacob och John – den andra vakten – på varsin sida av oss.
Tre tjejer i 16-årsålder kom med långsamma steg mot oss och jag hörde hur de viskade smått.
”Du får fråga…- nej du… - jag kan göra det.”
Tjejen i mitten kom fram och frågade snällt efter autografer och bilder. Jacob och John ställde sig snabbt upp från sina sittande positioner.
Jag sköt bak min stol och reste mig, sedan började jag gå fram och la varsin hand på deras axlar för att få dem att sitta igen innan jag sa ett ja till tjejen framför mig och kollade även på henne kompisar.
”Tack!” tjöt tjejerna när dom hade fått bilder och autografer. Jag log och kramade om dem snabbt.
”Förresten är ni ihop…” frågade dom och pekade på mig och David ”…eller är du ihop med Justin?”
Jag ryckte till av frågan och försökte svara så fort som möjligt så inga misstankar bildades.
Sanning 50% - lögn 50%.
”Vi är bara vänner…” säger jag och pekar mellan mig och David, och undviker att säga hans namn, median ”…och jag och Justin var och är bara vänner.” säger jag med betoning på bara vänner.
Dom nickar glatt.
”Är det där din syster?” frågar tjejen som jag uppfattade som den blygaste.
Jag nickar bara och ler – även henne undviker jag att prata om.
”Varför bara vänner?”
”Huh?”
”Varför sa du bara att vi var vänner?” frågar David lågt.
”Jag vill inte sätta dig i trubbel med median. Det räcker med bilderna de fick utanför hotellet.” säger jag och suckar.
Varför måste paparazzoerna – median – var en del av paketet?
Han nickar och förflyttar sin blick ner till bordet, upp på väggen på vänster sida av oss och vidare till en tidningshylla – där den stannade.
Jag studerar hans rygg när han går mot hyllan och kollar på alla dom olika tidningarna. Hans ögon spärras smått upp och jag blir genast nyfiken.
Snart får jag tidningen framför mig och mina ögon går snabbt igenom det.
”Tonårsstjärnorna Justin Bieber och Lina Smith är för tillfället på en liten turné i Hawaii – ja precis så var det för några dagar sen, men nu har Lina Smith upptäckts vara i New York med en okänd kille och en liten flicka i 5-årsåldern, medans Justin Bieber spenderar sin tid på en sjukhus i Hawaii efter kollapset som skedde igår kväll. The Biebs har även lagt ut en bild idag runt 12-tiden på Instagram där han ligger i bar överkropp på en sjukhussäng.
Stjärnorna har även skjutit upp alla konserter som är kvar på turnén och har inte synts till på några Meet & Greets. Vad är det som har hänt? Börjar det gå åt fel håll?
Mer info kommer!”
Det kan inte vara sant! Jag tar upp min mobil och ringer snabbt till Dan i hopp om mer information.
-
The sky is full of dreams, but you don't know how to fly.
Ca 2000 ord - *stolt tjej*
Vad tycker ni om det Linas mamma gjorde?
Börjar det gå åt fel håll för Lina och Justin?
Detta blir tyvärr första och sista kapitlet den här veckan. Ni börjar nog få koll på mina rutiner nu på helgerna, haha, men jag ska åka bort och kommer hem på söndagkväll. Samma visa varje gång och jag kan inte slippa det.
Gör det något om jag hoppas fram i tiden i nästa kapitel?
Kommentera! ♥ - Minst 15!
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 53 - I've miss this...
”JUSTIN!” skrek alla när jag stod på det platta golvet istället för trapporna. Dom skyndade sig fram och omringade mig åt alla håll och kanter.
”Hur mår du?” gnällde Selena från ett håll.
”Hur fan tänkte du Justin!?” skrek Scooter från något annat håll.
Jag blev snabbt yr av alla frågor, och skriken gjorde mig döva kändes det som.
Det måste vara nog nån gång.
Jag puttade bort alla och försökte gå upp för trapporna igen. Nån gång skulle jag ta tag i detta men idag var inte den dagen.
Benen kändes som gelé medans fötterna var som tunga stenar. Jag försökte lyfta min vänstra fot men det gick inte. Ögonen svartnade och jag kände ett hårt smäll mot huvudet innan allt försvann.
Hoppas jag inte vaknar igen.
Jag kunde inte få ut Justins ansikte bort från min näthinna. Var verkligen detta det rätta valet..?
NEJ. Lina sluta. Han kommer krossa dig igen, sa min mörka sida mot Justin medans den ljusa sa motsatsen.
Kommer David också inte göra det nån gång?
Mitt huvudvärk satte fart av alla tankar, röster och obesvarade frågor.
”Lina? Vi är framme.”
Jacob saktar in bilen och jag väcks ut ur mitt drömmande.
”Fortfarande lika säker?” frågar han när han ser att han har mitt uppmärksamhet.
Nej…
”Absolut.” säger jag istället och ler.
Vi steg ut och snabbt kom det steg ut tre vakter från bilen bakom oss.
”Vad fick dig att berätta för alla men inte Justin?” frågar Jacob apropå ingenting när vi har gått några steg.
”Han skulle försökt stoppa mig.”
”Vi andra kunde göra det också…”
”Det jag menar är att jag skulle falla för honom igen… och det vill jag inte.” säger jag helt ärligt.
Han nickar.
Det kändes skönt att besöka – vara hemma i - New York igen, men helst skulle jag ha gjort det under ett annat tillfälle.
Ett lyckligare tillfälle.
Men… detta var valet jag gjort och jag var några meter ifrån att få just det valet verkligt.
-
Leendet på hans läppar var inte så elakt jag trott det skulle ha varit när han såg mig. Den här var mjuk. Ögonen tindrade som det gjort när vi varit tillsammans.
Varför lägger jag plötsligt märket till sånt igen? Har mina känslor för honom hettats upp igen?
”Är ni fortfarande lika säker Ms. Smith?” frågade polisen på min vänstra sida.
Jag kollade djupt i Davids ögon och försökte leta efter dåliga tecken men finner inga.
”Ja.” säger jag enkelt och vrider huvudet mot polisen.
”Då så. Skriv under här och här, sen har David längre inget fängelsestraff.”
Jag tog ett djupt andetag och skrev snabbt mitt underskrift på de två raderna han pekat på.
”Varför gjorde du det?” frågar David när vi går på trottoaren samma kväll tillsammans med Jacob några meter bakom oss.
”Jag har saknat dig…”
Det var sant. Även om han gjort som han gjort.
”Hur kunde du göra det? Efter allt jag gjorde. Efter allt jag började?”
”Ärligt talat har jag ingen aning. Men du verkade inte vara en sån typ. Det var aldrig din personlighet. Men just då var jag för rädd för dig.”
”Jag är ledsen, men om det hjälper – jag har saknat dig också, så sjukt mycket.” mumlar han och jag vrider huvudet mot honom och ser att hans blick är fastklistrad nere i marken.
”Hur känns kändislivet och vad hände mellan dig och Justin egentligen?”
”Är du verkligen nyfiken på hur det gått för mig?” frågar jag och skrattar smått.
Det känns mer som om han tvingar fram frågor för att det inte ska vara en pinsam tystnad än att han verkligen bryr sig. Hans andra fråga hörde jag inte… säger vi.
”Kanske…” säger han och skrockar.
”Väl det går bra. Är på turné just nu, fast detta fick gå före.” säger jag och vänder blicken framåt.
Jag blev generad av att säga det där sista om jag ska vara ärlig.
”Jag vill säga tack – fast det känns som om det inte räcker långt. Berätta när du känner dig redo… eller när du vill.”
Jag rynkar pannan och förstår sedan att han menar Justin.
”Du behöver inte. Ett tack är allt jag begär.”
Lögn.
”Vad sägs om att sätta oss på bänken där?” frågar han och nickar smått mot bänken som står i det tomma parken och tittar sedan menande på mina höga pumps.
Jag skrattar och tar tag i hans hand och drar med honom dit utan att svara.
”Hur kan det vara så öde här? Det är New York.” frågar han när vi satt oss ner.
”Ingen aning. Men det är skönt att känna sig… normal utan en massa paparazzin och fans för en kväll.”
Jacob sätter sig på en bänk kanske 20 meter ifrån oss för att inte störa. Jag ger honom ett tacksamt leende som han besvarar.
”Livvakt?”
Jag nickar och vänder blicken från Jacob till den stjärntäckta himlen. Efter en liten stund lutar jag huvudet mot Davids axel och sekunden efter lägger han sitt arm runt mina axlar.
”Du är fortfarande inte helt avslappnad i mitt sällskap, men jag förstår det. Jag kommer aldrig sluta be ursäkt om det även om vi är vänner eller inte. Jag skulle aldrig göra något sånt mot dig igen. Tiden i den där lilla fängelsecellen fick mig att tänka om. Jag saknade dig och var arg på mig själv. Jag förväntar mig ingenting men jag ska kämpa för att få dig att lita på mig.”
Jag blir chockad av hans lilla tal och tänker precis svara men han ställer sig upp - jag stänger munnen för att se vad han ska göra – och drar mig med sig.
Han lägger sin arm runt min midja och drar mig närmare sig. Han ögon stirrar in i mina och just vid den tidpunkten är det bara vi som existerar. Hans blick drar sig ner mot mina läppar – och han biter sin egen – men den stannar inte där utan börjar pendla mellan mina ögon och läppar. Han höjer sin ena hand och tar försiktigt tag i mitt ansikte – som om jag skulle vara gjord i skör glas – och lutar sig sakta närmre och närmre tills hans läppar är tryck mot mina i en passionsfylld kyss.
Jag höjer händerna till hans nacke och börjar dra smått i hans hår. Mitt huvud lutar jag åt sidan för att fördjupa kyssen. Han biter i min under läpp och snabbt ger jag honom tillgång.
Jag har saknat det här…
-
If it still hurts, it means you still care.*Tidinställt*
Hoppas ni inte tyckte att det blev allt för kort! :)
Anledningen till att just det som hände hände var för att nästan alla noveller jag läser är att någon blir otrogen och så förlåter man varandra och BAM man är ihop igen - så ville jag inte ha det.
Kanske kommer det sluta med Jina (Justin + Lina) eller Javid (David + Lina)
Kommentera mycket! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 52 - I fucking beat the fuck of you.
Previously:
”Du får inte gå in dit Mr. Bieber.”
”Jag är Justin Bieber och får göra vad fan jag vill.”
Jag börjar knuffa mig mellan dom men det gav ingen framgång.
”Justin lugna dig.” säger Kenny och tar tag i mina armar.
Hans röst fick mig att bryta ihop och jag föll ner på knä. Han viftade bort vakterna runt oss och satte sig på huk bredvid mig.
”Det är för sent grabben.”
Hans röst lät avlägset.
Hon får inte åka!
Min mobil vibrerade till i min ficka och jag drog upp den med skakiga fingrar.
Från Lina:
Ibland måste man släppa taget om dom man älskar för att göra dom lyckliga.
”Justin.”
Jag vände min uppmärksamhet från juiceflaskan i min hand till Kenny. Inga ord lämnade min mun. Jag var krossad inifrån och ut.
”Det har blivit värre där ute, så vi måste fixa det på något sätt. Jag ringde ett samtal nyss som du märkte – till Scooter. Han ska skicka två nya vakter –Peter och Alex. Jag ska ta bakvägen och köra förbi paparazzoerna och fansen i Range Rovern för att åtminstone får bort några av dom.”
Jag missade hälften av alla ord han sa, men nickade ändå snabbt bara. Den där samtalet han pratade om, hade jag inte ens märkt. Tankarna om Lina började äta upp mig inifrån igen.
Hur kunde hon bara lämna sådär? Inte ens ett hejdå…
”Där kommer vakterna. Ta hand om dig den här lilla stunden och försök se ljust igen grabben.” sa Kenny och nickade åt min högra sida samtidigt som han klappade mig stöttande på axeln.
Även denna gång nickade jag och lät blicken falla ner tillbaka på flaskan.
Lätt för honom att säga.
Lina ska gå tillbaka till sitt ex och här sitter jag och gör ingenting för att göra så att hon inte gör samma misstag igen.
10 minuter till satt jag där efter att Kenny hade lämnat mig med Peter och Alex. De stod på varsin sida om mig för att kunna skydda mig på bästa sätt om någon helt plötsligt fick för sig att attackera.
Inga fans hade kommit fram, och jag kände mig lättad.
Tur i oturen.
Jag älskar mina fans – verkligen – men just nu orkar jag inte – vill inte – se glad ut.
Ingenting i mitt huvud var ljust.
”Justin, vi ska gå nu.”
Jag nickade mot Alex precis som jag gjort mot Kenny och reste mig. Mina steg började röra sig mot utgången men jag stoppades av Peter.
”Jag går först och du bakom mig med Alex bakom dig. Du får böja ner överkroppen när vi kommer ut så de inte får så många bilder på ditt ansikte. Desto mindre rubriker – desto bättre. Okej?”
Jag mm-ade igen och så började vi gå mot utgången.
Direkt glasdörrarna sköts åt sidorna böjde jag mig ner precis som Peter hade bett mig och gick med snabba steg efter honom.
Kaos kändes inte som rätt ord. Detta var värre.
Mina tankar hann inte längre förrän Peter sköt upp bildörren och jag steg snabbt in.
Jag pustade ut när jag satte mig ner i det bekväma skinnsätet. Gör inte denna dag värre.
Ljudet av skrik och smattrandet av kamerorna dämpades smått men jag hörde fortfarande hur vissa slängde ur sig kommentarer. Både bra och dåliga. Jag hörde även hur Alex och Peter bad alla stega bak. Jag försöka att stänga ute rösterna men dom trängde sig bara in igen.
”Fuck you.”
”Fuck back to America.”
Där gick min önskan bort. Min gräns var uppnådd. Vad fan var deras problem?
Blodet började snabbt cirkulera inom mig och min ilska ökade. Jag sköt aggressivt upp dörren och brydde mig inte ett skit om vilka rubriker detta skulle skapa.
”What the fuck did you say? What did you say?” spottade jag ursinnit fram och tog två snabba steg framåt för att slå till paparazzin – men Peter fick tag i mig i sista sekund. Jag knuffade emot men hans styrka var större än min.
Paparazzin framför slängde ur sig en massa och ilskan - som redan var på topp - växte sig större.
”I fucking beat the fuck of you.” spottade jag giftigt fram innan jag vände mig om och gick in i bilen igen och Peter stängde dörren snabbt efter mig.
-
Jag hade kommit tillbaka till hotellet utan att någon från min eller hennes crew hade sett mig.
Jag kände för att gråta och slå sönder saker – men det skulle inte hjälpa.
Jag plockade ut sakta mobilen ur fickan och gick in på twitter.
Skriva av mig kort kanske var ett bra altenativ.
”Sometimes when people r showing cameras in your face all day and yell the worst thing possible at u… well I’m human. Rough morning.”
”Only way someone can break u is if you let hem #BELIEVE”
Jag slängde mobilen bredvid mig i soffan och stirrade in i den svarta TV-skärmen.
Mina tankar hade blivit tomma, mitt hjärta var tomt – hela jag var tom.
Mobilen började snart ringa och jag tog trött upp den.
”Mm...?”
”Justin. Kom. Ner. Nu.”
Scooters röst var allt ifrån det vanliga – den var ursinnig. Det vara bara att lyda.
Jag mm-ade ännu en gång och la på innan jag på skakiga ben reste mig och började gå mot nedervåningen.
”JUSTIN!” skrek alla när jag stod på det platta golvet istället för trapporna. Dom skyndade sig fram och omringade mig åt alla håll och kanter.
”Hur mår du?” gnällde Selena från ett håll.
”Hur fan tänkte du Justin!?” skrek Scooter från något annat håll.
Jag blev snabbt yr av alla frågor, och skriken gjorde mig döva kändes det som.
Det måste vara nog nån gång.
Jag puttade bort alla och försökte gå upp för trapporna igen. Nån gång skulle jag ta tag i detta men idag var inte den dagen.
Benen kändes som gelé medans fötterna var som tunga stenar. Jag försökte lyfta min vänstra fot men det gick inte. Ögonen svartnade och jag kände ett hårt smäll mot huvudet innan allt försvann.
Hoppas jag inte vaknar igen.
-
Don't let a bad day make you feel like you have a bad life.
*Tidinställt*
Vad tror ni kommer hända med Justin?
Hur kommer det gå med Lina?
Kommentera! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 51 - Sometimes you have to let go of the ones you love to make them happy.
Previously:
Jag måste ut och få frisk luft.
Jag drar med mig mitt rumskort – mobilen struntar jag i – och sätter på mig skor innan jag stiger ut till den belysta korridoren.
Jag går sakta mot trapporna.
”Kunde du inte heller sova?”
Jag blir så rädd att jag snubblar på trappsteget och landar rätt på min bakdel.
Jag slänger en blick bakåt och ser Lina stå där och försöker hålla sig för skratt.
”Vad var det där bra för?” gnäller jag och reser mig upp.
”Jag frågade bara en enkel fråga.”
Jag himlar med ögononen och svarar sen ett nej på hennes fråga.
Let’s go to the beach, each
Let’s go get away
They say, what they gonna say?
Have a drink, clink, found the Bud Light
”Ny sång?” frågar jag och blir förvånad över att hon är så avslappnad i mitt sällskap men samtidigt… glad.
”Kanske… Men du måste hålla med att den passar vid just denna tidpunkt.” säger hon och tar upp där hon slutade.
Jag nickade och släpper fram ett leende.
Vi var – precis som sången lyder – på väg mot stranden.
När vi stod där på trappan med 2 meters mellanrum mellan oss hade det blivit en obekväm tystnad. Tillslut kände jag på mig att det var jag som skulle bryta den.
”Vill du följa med till stranden?” – precis så hade jag frågat. Det hade låtit svagt och nervös.
Jag brukade aldrig vara nervös runt tjejer.
Vad gör hon med mig?
Men när hon sa okej och avfyrade av ett leende, hade jag blivit varm inuti – jag hade varit under hennes makt. Hur kunde jag sjunka ända ner till Selenas nivå när jag var på toppen med Lina?
”Vad tänker du på?”
Hennes röst drar tillbaka mig till nuet.
Ska jag dra sanning och berätta att jag tänkte på henne eller lögn och berätta om något random?
Jag kliar mig nervöst på pannan innan jag svarar henne.
”Hur allt kunde bli så fel plötsligt.” mumlar jag fram. Sanning.
”Åh…”
Våra steg blir långsammare och korta tills vi inte rör oss över huvudtaget.
Havsvindarna åker in mot land och Linas hår flyger bakåt.
”Jag är förvånad att inga paparazzin har hittat oss.”
Bra replik Justin, verkligen.
Mina tankar består endas av sarkasm. Hon mm-ar och sätter sig ner i sanden.
Sekunden efter upprepar jag hennes rörelse och där sitter vi under skenet av månen och lyssnar på vågorna som träffar dom stora klipphällarna.
”Förstår inte ibland hur jag står ut med paparazzoerna.” säger hon efter nån minuts tystnad mellan oss.
”Det visar bara att du är professionell, baby.” säger jag och blinkar mot henne.
Hon ler samtidigt som hennes kinder ändrar färg.
”Sluta flirta med mig.” säger hon och täcker sitt ansikte.
”Varför? Du gillar det.” säger Justin och lutar sig bakåt och tar stöd på armbågarna.
”Nej det gör jag inte.” säger jag fullt allvarligt men min fasad bryts snabbt ner och jag spricker upp i ett blygt leende.
”Okej.” mumlar han och jag undrar om jag förstört stunden… men det visas sig ganska snart att mina funderingar var fel.
Han lägger sin hand på min lår och jag stänger ögonen för att känna hans varma hud mot mitt bara ben.
Herregud!? Sluta tänk så Lina… du har en redan… kanske.
”Justin.” säger jag strängt och tar bort hans hand.
”Vad?” säger han med ett oskyldigt leende och lägger handen på min lår igen.
”Sluta röra mig.” säger jag och tar bort hans hand ännu en gång.
”Nej.” säger han och upprepar rörelsen dock högre upp denna gång.
Jag skrattar lätt och skakar smått på huvudet samtidigt som jag tar bort hans hand – igen.
”Du är så irriterande.” säger jag lekfullt.
”Men du gillar det.” säger han och blinkar.
Ännu en gång skakar jag på huvudet och vänder blicken mot den vänstra delen av stranden.
”Hur känns det att sitta här alldeles ensam med mig?” frågar Justin helt apropå ingenting och jag vrider mitt huvud mot honom. Han har ett retsamt leende över läpparna.
”Farligt.” säger jag och börjar kravla mig bort men han hinner få tag på mig. Jag har ingen chans mot hans styrka så han får mig lätt ner på rygg och börjar kittla mig.
Skratt och skrik fyller tystnaden. Jag börjar sprattla med benen och vrida mig runt i hopp om att komma lös men han lägger sig på mig för att få mig att stanna – men det stoppar allt annat också.
Båda två kollar flåsande på varandra.
Hela situationen känns fel plötsligt för min del.
Justins ansikte blir allvarligt och han närmar sig mitt.
Jag vill inte detta… men en liten sida hos mig ser fortfarande ljust på honom.
Några millimeter mellan våra läppar och jag brottar fortfarande med mitt inre.
Hans guldbruna ögon lyckas hypnotisera mig för en sekund och han tar tillfället i akt att närma sig ännu mer.
Jag kunde inte röra mig även om jag ville. Men när han stängde sina ögon och tryckte läpparna mot mina, kom jag tillbaka till verkligheten.
Bilder från honom och Selena på soffan tätt liggande med läpparna tryckt mot varandra – de läppar han har mot mina nu – bläddrades framför min näthinna och jag blev… äcklad.
Jag vred huvudet åt sidan så hans läppar släppte mina och puttade honom bort från mig.
Gjorde jag nyss det där?
Jag blev… stolt över mig själv – att jag lyckats stå emot och kämpat för att inte falla platt som en pannkaka för honom igen.
Han kollade chockat på mig när jag snabbt kom upp från mitt liggande ställning och ställde mig på benen.
”Du borde inte älska någon du inte kan få. Du äcklar mig Justin.” sa jag känslolöst.
Sorg rann likt vatten över hans ansikte. Jag vänder på mig och går med raska steg tillbaka till hotellet.
Känslorna var blandade men en sak som var säkert – mina känslor för Justin är inte densamma.
När jag efter 5 minuters promenad var tillbaka på hotellen gick jag snabbt uppför trappan och skyndade mig till mitt hotellrum. Rumskorten drog jag upp och öppnade dörren.
Jag gick till sängen där jag drog ut min ena väska från under den och packade den med allt nödvändigt jag behövde för 2 dagar.
Jag kommer komma tillbaka fast med sällskap.
Klockan hade närmat sig 4 på morgonen när jag var klar och jag kröp ner under täcket för att åtminståndet få nån timmes söm.
Kaoset som var på flygplatsen var inget att leka med. Fans – som skrek, grät, knuffades för att komma längst fram vid stängslet – och paparazzin – som skrek ut en massa frågor, som jag inte ens la uppmärksamhet på.
Jag skrev några autografer innan jag med nerböjt huvud gick tillsammans med Jacob och två andra vakter in genom glasportarna.
Jacobs mobil började ringa och hans svarade snabbt. Han pratade tyst och spänd och jag hörde mitt namn nämnas vi några tillfällen.
”Justin är på väg. Vi måste skynda oss.” mumlar han i mitt öra och jag blir irriterad.
Först händelsen på stranden och nu ska han säkert försöka stoppa mig från att…
Jag måste hinna. Jag måste.
”Kom igen Kenny!”
Han svarar inte utan trycker ner gasen till botten på Range Rovern.
Hon får inte åka.
Jag steg in till hotellrestaurangen för att äta frukost. Min blick var fast i golvet och jag ville inte möta någon, men så enkelt är går inte det när man ska sitta med över 15 personer.
”Du borde inte älska någon du inte kan få. Du äcklar mig Justin.” snurrade runt likt ett pariserhjul i mitt hjärna.
Hon hade rätt. Jag äcklar mig själv också. Såklart hon skulle putta bort mig – vad tänkte jag med ens?
Aptiten var inte på topp så jag tog bara ett grönt äpple och gick till ”vårat bord.”
Jag höjde blicken för att se till att jag inte går in i något eller någon – men även för att se vart Lina befann sig. Men hon syntes inte till – varken hon eller Jacob.
Oroligheten började bubbla inom mig. Hon kunde inte ha åkt till New York redan idag. Hon fick inte.
”Vart är Lina och Jacob?” frågar jag så snabbt jag är framme vid bordet.
”De åkte till flygpl…-” börjar Kenny men jag avbryter honom och slår mentalt till mig själv.
Tanken som slagit mig för några dagar sen började finslipas. Såklart hon skulle göra det.
Vi klev snabbt ut ur bilen och trängde oss bort mot glasportarna. Skriken och blixtarna blev värre, men vad skulle jag förvänta mig? Här kommer jag världens kända tonåring och ingen kommer märka mig? Jovisst.
Min blick letade sig snabbt efter den svarta skärmen där alla flygtider står och jag hittade New York direkt.
Gate 15. Bingo.
Jag skyndade mig åt höger sida med Kenny efter mig. Min blick letade efter Lina när vi var framme och jag fann henne snabbt – vid säkerhetskontrollen – tack vare alla vakter runt henne.
”Lina!” skriker jag panikslaget när jag inte hittar något annat sätt att fånga hennes uppmärksamhet på.
Hon höjer blicken och skakar på huvudet.
Hon hade sina Ray Bans på så jag kunde inte se hur hon reagerade över min närvaro. Hon börjar snart tillsammans med Jacob och två andra vakter röra sig längre bort ifrån mig och in genom ett dörr.
Jag måste stoppa henne.
Jag började springa efter henne men blev stoppad av vakterna vid säkerhetskontrollen.
”Du får inte gå in dit Mr. Bieber.”
”Jag är Justin Bieber och får göra vad fan jag vill.”
Jag börjar knuffa mig mellan dom men det gav ingen framgång.
”Justin lugna dig.” säger Kenny och tar tag i mina armar.
Hans röst fick mig att bryta ihop och jag föll ner på knä. Han viftade bort vakterna runt oss och satte sig på huk bredvid mig.
”Det är för sent grabben.”
Hans röst lät avlägset.
Hon får inte åka!
Min mobil vibrerade till i min ficka och jag drog upp den med skakiga fingrar.
Från Lina:
Ibland måste man släppa taget om dom man älskar för att göra dom lyckliga.
Detta får inte var sant. Jag väntade fortfarande på stunden där jag vaknar och märker att allt bara var en dröm.
Hon får inte köpa ut David från fängelset.
-
Follow your heart but take your brain with you.
DAM DAM!
Vad tycker ni - ni fick ju reda på anledningen till att Lina åker till New York - dåligt? Bra?
Är Lina för hård mot Justin?
Kommentera! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 50 - She lives on the pain of others.
Previously:
Något bra eller underhållande gjorde jag för henne för en gångs skull.
Ingen hade fortfarande svarat på mitt uttalande så jag vred huvudet mot Jacob med höjda ögonbryn.
”Aa, det kan vi göra. Det finns även några vakter utanför så risken av att dom skulle bli attackerade är inte stor. Let’s go!”
Selena börjar gnälla bakom oss om varför hon inte får ha en vakt och så vidare. Jag hör även Mirandas röst som försöker lugna henne.
Vi börjar röra oss framåt – som om ingenting har hänt – och lusten av att ta tag i Linas hand fyller mig. Jag spänner käkarna och knytnävarna för att inte göra det. Innan vi skulle ut igenom glasdörrarna försökte jag slappna av i händerna, annars skulle dom väl tro att jag ville mörda någon.
Jag böjde ner huvudet och gick efter Jacob och Lina ut genom glasdörrarna.
New York? Vad ska hon göra där? Vi är ju inte färdiga här i Hawaii än.
Jag måste verkligen sluta tänka så mycket, hon tillhör inte mig längre vilket betyder att jag inte har någonting med hennes business att göra. Jag suckade tyst och kollade ner på det sista av pastan som var kvar på min tallrik.
Vi hade dragit till en restaurang där vi skulle umgås och komma bort från stresset för några timmar. Vi var placerade i ett speciellt rum där inte vem som helst kunde komma in.
Jag spända öronen extra för att höra vad Lina svarade på Scooters fråga.
”Jag ska göra ett ärende där, eller allt är redan klart med jag ska… betala.”
Vem som helst kunde höra tveksamhetet i slutet av hennes mening. Men Scooter struntade i det – mest för att vara artig, antar jag – och nickade innan han fortsatte att hugga in på sin oxfilé.
Runt bordet pratade alla glatt kors och tvärs så jag tror ingen la märket till Lina och Scooters samtal. Anledningen till att just jag gjorde det var för att jag för det första inte pratade med någon och för det andra inspekterade allt Lina gjorde och sa.
”Är alla klara?” frågade Dan när jag lagt ner besticken på min tomma tallrik.
”Nej.”
Alla skrattade åt Lina och hon blev smått röd om kinderna.
Färgen jag brukade vara orsaken till.
”Varför äter du så sakta?” frågade Alfredo med ett flin.
”För att bli mätt, tillskillnad från dig som kommer fylla magen med oreos när vi är tillbaka på hotellet.”
Alla började skratta – nästan alla, Selena.
Jag vred på huvudet och inspekterade personerna som satt runt bordet.
Jag satt bredvid Scooter – snett till vänster om Lina – med Jacob framför mig. Kenny satt mitt emot Dan. Alfredo satt mellan Dan och Miranda och Twist satt bredvid Kenny med Selena bredvid sig.
Min blick fastnade på Miranda - som hade ett flin på läpparna – och Selena.
Selena gjorde nån rörelse med handen som gjorde att Mirandas leende försvann och hon såg nu nästan sorgsen ut. Hennes blick drog sig ner mot bordet snabbt innan hon reste sig och gick med snabba steg mot damtoaletterna.
Jag kollade förbryllat på väggen som hon nyss hade försvunnit bakom.
Jag kände Linas blick bränna i kinden så jag vred huvudet mot henne. Hon stirrade på mig.
Jag höjde ögonbrynen i en frågande gest och hon skakade bara p huvudet och tog upp servetten som hon hade under sin tallrik. Hon torkade sig försiktigt runt munnen innan hon sköt bak stolen och reste sig, vilket drog till sig uppmärksamheten. Hon ursäktade sig och försvann snabbt åt Mirandas håll.
Tystnaden spred sig snabbt runt bordet och jag svär på att man kunde höra en knappnål falla.
Jag gick in mot damtoaletten där jag fann henne vid en handfat med en blänkande föremål i handen.
”Vad gör du?” utbrister jag när jag lyckats identifiera föremålet.
Hon ryckte till och tappade rakbladet på golvet där den blev liggandes.
Hennes ögon avspeglade rädsla när hon lutade sig mot handfatet och mötte min blick.
”Vad har du med det att göra?” frågar hon i ett försök att komma undan.
Jag suckar och skakar på huvudet.
”Försök inte att spela dum. Du höll på att skära dig själv. Jag har också gjort det och jag lovar dig, det känns bra i en kvart efteråt men sen kommer smärtan tillbaka vilket resulterar att du gör det om och om igen.” säger jag och kollar bestämt på henne.
”H-har…du…gjo-gjort…det?” stammar hon fram.
”Ja, och allt på grund av slampan som sitter där ute och manipulerar dig. Men till slut insåg jag att hon varken är värd mina tårar eller mitt blod.”
”Jag har samma orsak.” mumlar hon tyst fram och tårarna börjar rinna nerför hennes kinder.
Jag vänder mig om och låser dörren så att ingen kan komma in. Jag vänder mig sakta tillbaka mot henne.
”Låt henne inte lyckas trycka ner dig, som hon gjorde med mig. Hon lever på andras smärta.”
Jag går fram och böjer mig sakta ner och tar upp rakbladet som jag vrider lite papper runt och slänger i soptunnan.
”Låt mig.” säger jag och blöter lite papper och torkar dom svarta ränderna på hennes kinder.
”Tack.”
”Ingen orsak. Se till att hålla dig borta från henne. Vi kanske kan bli vänner trots allt.”
Hon nickar och ler. Jag besvarar den och går till dörren för att låsa upp. Vi styr stegen mot vårat bort där alla – inte Selena, hon ser bara irriterad ut – ser oroliga ut men även nyfikenhet speglas i deras ansikten.
”Vi är klara nu, så ska vi gå?” frågar jag i ett försök att lätta upp stämningen.
Det blir en pinsam tystnad men sen ställer Justin sig upp och jag ger honom ett tacksamt leende som han besvarar.
-
Lina och händelsen med Miranda i restaurangen var allt jag hade i hjärnan.
Vad var det som hände?
Med ett suck slänger jag täcket ifrån mig och går i blindo till den nedre delen av sängen och sätter på mig linnet och mina mjukisbyxor jag slängt där när jag skulle sova.
Jag måste ut och få frisk luft.
Jag drar med mig mitt rumskort – mobilen struntar jag i – och sätter på mig skor innan jag stiger ut till den belysta korridoren.
Jag går sakta mot trapporna.
”Kunde du inte heller sova?”
Jag blir så rädd att jag snubblar på trappsteget och landar rätt på min bakdel.
Jag slänger en blick bakåt och ser Lina stå där och försöker hålla sig för skratt.
”Vad var det där bra för?” gnäller jag och reser mig upp.
”Jag frågade bara en enkel fråga.”
Jag himlar med ögononen och svarar sen ett nej på hennes fråga.
-
*Tidinställt*
Hela 50 kapitel - HELT SJUKT!
Vad tycker ni?? ♥
Tyvärr kommer det bara komma ett kapitel den här helgen för jag hann inte med något mer.
Kommentera mycket nu.
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 49 - To much thinking.
Previously:
Hon ler mot honom och går och ställer sig i mitten. Hennes dansare kommer snabbt upp på scenen och de ställer sig på sina positioner.
Vad händer?
”Hon ska uppträda med en ny sång.” säger Scooter som måste ha sett mitt förvirrade ansikte.
Rynkorna i min panna slätas ut och jag nickar sakta med blicken mot scenen.
Ett lugnt pianomelodi börjar spelas och dom börjar snart röra sig i takt till musiken och Linas röst fyller arenan.
På något sätt kändes det som om hon sjöng om oss.
Lyckligt slut var något som inte existerade i sången vilket fick mig att krossas ännu mer inuti.
Ha ett krossad hjärta är som att ha brutna revben. På utsidan så ser du att må bra men varje andetag gör ont.
”Hey Biebs. Gå och fräscha upp dig, vi ska ut.” sa Alfredo direkt jag öppnat dörren.
”Jag orkar inte.” sa jag enkelt och var på väg att smälla igen dörren framför näsan på honom men han satte stopp för det.
”Lina följer också med.”
Genom att nämna hennes namn fick han mig att tveka. Några timmar skulle inte skada, och att vara i Linas närhet gjorde allt bättre.
”Ge mig 10 minuter.”
Jag vänder mig om och börjar går med snabba steg mot sovrummet.
Ytterdörren stängde jag aldrig så jag hörde snart hur Alfredos steg rör sig bakom mig. Han steg in mot vardagsrummet.
Jag smällde igen sovrumsdörren efter mig. Jag drog av mig mina mjukisbyxor men behöll det vita linnet på överkroppen.
Jag styr stegen mot garderoben och drar fram ett par svarta jeans och en hoodie med USA flaggan som tryck på ryggen och som har avklippta armar.
Från hyllan ovanför galgarna drar jag ner en svart och röd keps som jag sätter på huvudet. Jag skyndar mig till badrummet där jag sprutar på lite parfym på halsen, sen sätter jag kurs mot min resväska som ligger under sängen. Jag drar fram väskan och öppnar den för att ta ut en armband och en klockan som jag sätter på varsin handled.
”I’m ready.” säger jag när jag öppnat sovrumsdörren.
Alfredo tittar upp från soffans ryggstöd och nickar och ställer sig på benen.
Vi går mot dörren där jag snabbt sätter på mig mina Supras och öppnar dörren. Hissar har aldrig varit min grej och Alfredo vet det så vi styr stegen mot trapporna.
Nere vid Lobbyn stod Twist, Miranda, – vad gör hon här fortfarande – Selena, Kenny, Jacob, Linas och mina dansare, Scooter och Dan.
Selena försöker fånga min blick men jag viker bara undan den.
Vart är Lina?
Tänk om hon ändrade sig för att hon fick reda på att jag skulle med? Tänk om hon inte vill åka med. Tänk om Alfredo ljög.
Nej Justin sluta tänk om, hon kanske bara inte är klar än.
Hissen plingade till och jag förflyttade min blick mot den. Snabbt fick jag ett bestämt nej till mina ”tänk om” – frågor när jag såg Lina stiga ut.
Mina haka föll ner till marken – inte bokstavligt då – när jag skådade hennes outfit.
Hennes kropp täcktes av en svart lång klänning. På midjan hade hon ett tjockt bälte och hennes fötter täcktes av ett par svarta skyhöga stövlar. Min blick fortsatte upp till hennes ansikte där den stannade chockat.
Hon hade knallrött läppstift och ögonen var sotade i en svart färg.
Var detta den Lina jag kände? Hon var inte lik sig, men det var inte en nackdel.
Hennes blick mötte min. Området runt hennes ögon spändes men hon slätade ut det snabbt och bröt blicken ifrån mig för att studera vilka andra som var på plats.
Jag kände hur hon svor inombords när hon såg Selena och Miranda.
Jag drog ner blicken mot golvet och kände mig värdelös för andra gången idag.
Vad ska jag göra? Just nu ville jag bara sjunka genom jordytan.
En hand lades på min axel och jag ryckte smått till.
Varför har jag blivit så lättskrämd?
Jag skakar på huvudet åt mina idiotiska tankar och höjer blicken för att möta personen handen tillhörde.
Alfredo.
”Ey, man. Ryck upp dig.”
”Lätt för dig att säga.”
Jag vrider blicken framåt och han suckar.
”Om du vill ha henne tillbaka så måste du kämpa.”
”Vad tror du jag håller på med?”
”Just nu ser det inte alls ut som om du kämpar det ser ut som om du ger upp.”
Nu var det min tur att sucka.
”Ska vi gå?”
Kennys röst hörs säkert över hela lobbyn.
Några ja hörs här och där. Jag skakar av mig Alfredos hand och börjar styra stegen mot glasdörrarna.
”Justin?!”
Jag vänder trött blicken mot Jacob.
”Du och Lina går mellan mig och Kenny.”
Jag var på väg att invända – mest för Linas skull än min egen, för jag vet att hon inte vill vara i närheten av mig – men han avbröt mig.
”Inga men.”
Ännu en gång lämnar en suck min strupe och jag nickar sakta.
Med nerböjt huvud går jag förbi Jacob och ställer mig bredvid Lina.
”Vad ska Ms. Jag vet allt göra då?” hör jag Lina fråga bredvid mig till antagligen Jacob.
Det blev tyst så jag lyfter huvudet och kollar på Jacob som ser förbryllad ut.
”Hon menar Selena. Hon är också kändis.” säger jag även om det tar emot på det sista ordet.
”Jaha…” säger han utdraget.
Nu ser han fundersam ut istället.
”Twist och Miranda kan ta hand om henne. Kan vi bara gå ut nu?”
Jag blev själv förvånad av meningen jag nyss uttalat.
Anledningen till att jag just sa Twist är för att allt var inte frid och fröjd mellan oss – därför plågar jag honom med Selena.
Jag känner Linas blick mot kinden så jag vänder mig mot henne. Hon stod med smått höjda ögonbryn.
Min blick börjar plötsligt pendla mellan hennes ögon och läppar.
Jag minns exakt hur det känns att kyssa dom mjuka och varma läpparna.
Det ryckte smått i hennes mungipor – bara genom den gesten lyfts lite av det hårda i mitt bröst.
Något bra eller underhållande gjorde jag för henne för en gångs skull.
Ingen hade fortfarande svarat på mitt uttalande så jag vred huvudet mot Jacob med höjda ögonbryn.
”Aa, det kan vi göra. Det finns även några vakter utanför så risken av att dom skulle bli attackerade är inte stor. Let’s go!”
Selena börjar gnälla bakom oss om varför hon inte får ha en vakt och så vidare. Jag hör även Mirandas röst som försöker lugna henne.
Vi börjar röra oss framåt – som om ingenting har hänt – och lusten av att ta tag i Linas hand fyller mig. Jag spänner käkarna och knytnävarna för att inte göra det. Innan vi skulle ut igenom glasdörrarna försökte jag slappna av i händerna, annars skulle dom väl tro att jag ville mörda någon.
Jag böjde ner huvudet och gick efter Jacob och Lina ut genom glasdörrarna.
-
Vad tycker ni?
En annan fråga jag jätte gärna vill ha svar på är - vad tycker ni om att jag har korta citater efter varje kapitel som passar bra till kapitlet?
Viktigt: Jag kommer åka bort på fredag och kommer hem på söndag kväll. jag ska försöka skriva en eller två tidinställda kapitel - om jag hinner - annars så kommer det ingen mer kapitel föränn nästa vecka. :)
Kommentera - minst 10! ♥
KATEGORI: ✔ 1.Love never dies
Kapitel 48 - Every breath hurts
Previously:
”Jag kan inte. Det känns som om han ägde varje del hos mig. Till och med den gnistan.” mumlar jag och kollar ner i golvet.
”Alla människor vill ha lycka, ingen vill ha smärta. Men du kan inte få en regnbåge utan lite regn. Klättra upp från den här gropen Justin och Selena har satt dig i och försök se solen igen.”
Det var hans sista ord innan han vände ryggen åt mig och gick ut.
Han har rätt men jag har inte vågat inse det förrän nu. Jag ska kämpa – inte för att få Justin utan för att få min lycka. Justin gjorde inget misstag när han var otrogen han gjorde ett val.
”Är du 100% säker på detta?”Jag tvekade. Var jag säker? Vill jag verkligen göra detta? Idéen hade låtit bättre i mitt huvud. Men detta kändes som ett bra altenativ till friheten – glömma Justin och ta några steg framåt i livet.
”Jag är säker.”
De avgörande orden lämnade min strupe och nu fanns det inget återvändo.
Jacob sköt upp dörren och vi steg in.
Istället för att vi skulle vara klara med alla konserter och åka hem imorgon – fredag – var vi nu tvungna att spendera 5 flera dygn här i Hawaii.Om det skulle ha varit under vanliga omständigheter så skulle jag inte ha något emot det, men det var inte vanliga omständigheter nu. Allt var kaos just nu, både i mitt huvud och i verkligheten.
Det hade gått tre dagar sen händelsen. Mitt största misstag.
Jag hade sett henne då och då i korridorerna men ögonblicken hade inte varat särskilt länge.
En annan sak som hade hänt dom här dagarna var att hon hade besökt polisstationen. Jag fick reda på det genom tidningarna.
Enda frågan som hade snurrat i mitt huvud sen dess att det kommit ut till median var varför.
Vad skulle hon göra där? En hemsk tanke hade slagit mig i gårkväll men jag hade inte vågat tro på det utan hållit det som en ”tanke.”
Selena hade jag kört ut direkt hon kommit hem från sin ”promenad” samma dag som Twist var här och släppte bomben om hans känslor för Lina.
Mitt huvud värkte av alla tankar.
Jag tog upp mobilen och kollade Twitter en snabbis – i hopp om att fansen skulle få mig bättre. Men så långt hann jag inte förrän en speciell tweet fångade mitt intresse.
”You were a dream. Then reality. Now a memory.”
Lina hade lagt ut den för 30 minuter sen. Mina tårkanaler sattes i arbete.
Jag slängde mobilen bredvid mig och begravde huvudet i den kalla kudden.
Allt var mitt fel.
Jag försökte få mig en blund för att komma bort från allt detta, i alla fall i nån timme.
Tre knackningar på dörren fick mig att rycka till från mitt halvsovande tillstånd. Jag stönade och slängde täcket ifrån mig.
”Hey man. Det är genrep nu och Scooter är fly förbannad över att du inte är där nere.” utbrister Alfredo flåsandes när jag öppnat dörren.
Fan! Jag skyndar mig tillbaka till rummet och sätter på mig ett par mjukisbyxor istället för mina badshorts jag hade på mig. Jag bytte även T-shirt. I all hast drog jag med mig en svart keps som jag sätter på mitt ofixade hår. Mina Supras åker på och jag sätter fart med Alfredo mot trapporna.
”Justin! Den där har du inte som en prydnad.” skriker Scooter och pekar på klockan runt min handled.
Hans ansikte var högröd och för första gången känner jag mig värdelös inför honom.
”Jag är ledsen.” mumlar jag.
”Justin du måste skärpa dig! Du är 18 snart, lär dig att ta ansvar!” säger han med hög röst men skriker inte iallafall som han gjort först..
Jag nickade och kollar ner på golvet.
”Scooter, du behöver inte vara så hård mot honom.” hör jag plötsligt Selena bakom mig.
Jag vänder mig inte om, istället fortsätter jag stirra ner i dom svarta golvbrädorna.
Hon är inte värd min uppmärksamhet.
”Det var du som orsakade detta så se till att fixa det nu också.”
Min blick höjs snabbt och jag möter Linas ansikte.
Hon står med armarna i kors bredvid Scooter och kollar irriterat på Selena.
Känslan som fyller mig nu när jag får se henne igen är obeskrivlig.
”Vad menar du?” hör jag Selena fråga oskyldigt.
”Tro inte att jag ska återberätta vilken skit du är. Du klarar av att visa det utan att göra någonting.”
Wow, tjejen har blivit hård.
Selena flämtar till men Lina ser fortfarande lika… kall – är nog rätt ord – ut.
”Justin?” gnäller Selena bakom mig.
Jag skakar på huvudet bara. Lina forsätter kolla på Selena i några sekunder till innan hon vänder sig mot Scooter.
Inte ens en blick fick jag.
”Justin kanske sov och tänkte inte på tiden, men nu är han här, så kan vi bara börja? Jag har några ärenden jag måste göra efter detta, och dom löser sig inte själva.”
Scooter vänder sin blick mot henne och tinar upp lite och nickar.
Lina bländar av ett leende och vänder sig om för att gå mot Jacob.
”Upp på scen med dig och sluta dagdrömma.” säger Scooter och viftar med sin hand framför mina ögon som var fastklistrade i Linas rygg.
Jag blinkar snabbt till några gånger och skyndar mig till den stora svarta scenen som var till höger om mig.
Jag tar emot mikrofonen från Scrappy och introt till All around the world börjar spelas.
Svetten rann från mig samtidigt som jag klunkade i mig den kalla vattnet.
Min blick studerar Lina från stolen jag satt på.
Freedom spelas för tillfället. Hennes röst lät så perfekt.
Jag stänger igen ögonen och gungar sakta från sida till sida.
”Har du sett Selena?”
Jag spärrar upp mina ögon och kollar skrämt på Scooter som nu satt bredvid mig.
”Jag har inte sett henne sen jag gick upp på scen.”
Han nickar och ställer en annan fråga – den här gången en mer privat.
”Vad har hänt med er två?”
Han nickar mot Lina på scenen.
”Vad menar du?” frågar jag dumt och sväljer.
”Du och Lina hängde non-stop med varandra förut och nu sa ni inte ens ett hej.”
”Ehm… vi har gjort slut.”
Bäst att släppa bomben på en gång.
”Så det är därför du beter dig såhär?”
Jag suckar men rycker sen på axlarna i en hopplös gest.
”Vad hände?” frågar han efter några sekunder i tystnad.
”Det pratar jag helst inte om.” säger jag enkelt och han nickar.
”Tänk på att vi alla finns här om du vill berätta eller bara ha någon att prata med.”
”Jag vet.”
”Perfekt som alltid!” Dans röst fyller hela salen och jag förflyttar min blick till scenen.
Han gör ett tecken åt Lina att komma från och hon styr stegen lydigt mot honom.
Hon böjer sig ner vid kanten av scenen och de börjar prata om någonting. Lina visar med handen bakom sig på scenen i en frågande gest vilket Dan besvarar med ett nick.
Hon ler mot honom och går och ställer sig i mitten. Hennes dansare kommer snabbt upp på scenen och de ställer sig på sina positioner.
Vad händer?
”Hon ska uppträda med en ny sång.” säger Scooter som måste ha sett mitt förvirrade ansikte.
Rynkorna i min panna slätas ut och jag nickar sakta med blicken mot scenen.
Ett lugnt pianomelodi börjar spelas och dom börjar snart röra sig i takt till musiken och Linas röst fyller arenan.
I used to think that we'd run away
One lovely, pretty summer day
I remember when you would say
"We'll be ok, come with me"
I never knew you would lie to me
Take everything from inside of me
Your silhouette in the doorway
But before you walk away…
På något sätt kändes det som om hon sjöng om oss.
lyckligt slut var något som inte existerade i sången vilket fick mig att krossas ännu mer inuti.
Ha ett krossad hjärta är som att ha brutna revben. På utsidan så ser du att må bra men varje andetag gör ont.
Jacob är hennes livvakt till er som har glömt! ;D
Vad tycker ni? Gillar ni den kaxiga Lina?
Kommentera - minst 10 kommentarer!
