”Gumman vad jag har saknat dig!” utbrister mamma när jag utan förvarning ”kommer  hem. ”
Hon slänger sig runt min hals och jag kramar så hårt jag kan tillbaka.
”Jag har saknat dig också!”
Jag tänkte fråga vart Melanie och pappa var men blev ställd av frågan hon ställde mig.
”Vart har du Justin då?
En pinsam tystnad fyller snabbt arean runt oss.
”Ehm… vi har gjort slut… men jag har… någon annan med mig.” säger jag efter mycket tvekande, och vänder mig bakåt för att vinka in David.
Jacob hade åkt till sin familj som bodde här i New York. Jag hade inte tvekat en sekund när han frågat om han kunde få ledigt nu på kvällen.
Davids ansikte var full med rädsla och nervösitet . Han gick med långsamma steg mot huset från parkeringen. Den lilla sista biten räcker jag ut min hand som han tar och ler. Man såg på hela honom hur den gesten fick honom att lugna ner sig smått.
”Mamma här är…-”
”David?” utbrister min mor och struntar helt i att hon avbröt mig mitt i meningen.
Känslorna i hennes röst går inte att tyda.
”Lina vad tänker du med? Han missh…-”
Jag avbryter henne precis som hon gjort med mig och kollar stint in i hennes ögon.
”Mina beslut. Mina misstag, och om du ursäktar oss.” säger jag entonigt och börjar dra med David in. Jag inspekterar dom nya möblerna i vardagsrummet och korridoren där sovrumsdörrarna befinner sig. Jag blir exalterad av att vara hemma igen och styr stegen mot mitt rum.
Jag chockas över synen jag får när jag öppnar dörren. Snabbt släpper jag Davids hand och klampar tillbaka.
”Vad fan har ni gjort med mitt rum?”
”Vårda ditt språk unga dam. Men eftersom du inte är hemma så ofta längre och släppt kontakten med din familj så tänkte jag  att omvandla ditt rum till ett kontor var en bra ide.”
”Jag svär hur mycket jag vill. Här kommer jag och försöker vara normal och hälsa på min familj, men vad får jag? Jo ett hemskt välkomnande och så får jag en utskällning om varför inte ringt? Du kunde lika gärna ha gjort det. Pappa kunde gjort det.” skriker jag och börjar klampa irriterat runt på stället.
Hennes ansikte vrids i någon smärta men jag är så uppfylld av stundens hetta att jag inte ens har plats för skuldkänslor i min kropp.
Min mor ska precis öppna munnen men jag låter henne inte utan börjar själv prata.
”Vart är ens pappa? Eller Mel?”
”De skulle handla…”
”Du ljuger. Vad fan har hänt?”
Hon suckar och kollar ner i golvet, själv lugnar jag ner mig och ställer mig stilla.
”Du har alltid varit bra på att läsa mig som en öppen bok. Jag och din far bråkade någon timme innan du dök upp och han tog med sig Mel till ett hotell. Anledningen till att vi inte ringt är att vi inte visste om du var upptagen eller inte? Första dagarna provade vi men det var alltid någon som inte var du som svarade och sa att du var upptagen… så efter ett tag slutade vi försöka och väntade till du själv ringde eller hälsade på.”
Skuldkänslorna började bubbla inom mig när jag hörde allt hon berättat. Känslorna började gnaga på mig inifrån. Två steg framåt och jag slängde armarna runt hennes varma kropp.
”Förlåt, jag visste inte.” säger jag och snyftar smått.
”Det gör inget gumman. Sluta gråt och ta hit din unge man nu så ska vi äta någonting och så får jag chansen att be om ursäkt.” säger hon lugnt och kramar mig tillbaka.
Jag spricker upp i ett leende och drar mig ur kramen för att hämta David – som stod på samma ställe jag lämnat honom.
”Hörde du?”
Han nickade sakta och drog in mig en av hans stora, sköna kramar.
Sådana som Justin brukade ge…-
Jag avbröt mina egna tankar innan dom hann fortsätta för långt och började dra med mig David till den stora kvadratiska köket när vi avslutat kramen.
-

”Är du okej?” frågade jag David under tiden Jacob körde oss mot hotellet pappa och Mel befunnit sig på under natten, och befann sig där fortfarande.
”Jag är orolig över vad din pappa kommer tycka.”
”Det kommer gå bra.” säger jag och kramar mjukt om hans hand.
Han nickar och kollar leendes på mig men jag såg fortfarande oroligheten i hans ögon.
”Lita på mig.” säger jag och lägger min fria hand på hans kind och drar ner hans ansikte i samma höjd som min för att trycka läpparna mot hans.
-
”Jag hoppas du är rädd om min lilla flicka nu. Om hon inte hade övertalat mig om hur mycket du ändrats så skulle du åkt ut med huvudet före härifrån.”
David svalde nervöst, nickade och skakade min fars utsträckta hand.
”Jag lovar.”
Ett leende spred sig på mina läppar och jag ställde mig upp igen. Jag och Mel hade gått in till sovrummet - efter mitt lilla tal om hur David har ändrats - och kollat på TV – eller hon gjorde det medans jag ägnade min tid åt nyckelhålet för att kunna hålla koll på pappa och David.
Jag sträckte på mig och hörde hur det knakade smått i ryggen efter den jobbiga böjda positionen.
Snart hörde jag steg mot sovrummet och skyndade mig till sängen och han precis slänga mig där och kolla på TV när dörren öppnades och David steg in.
”Hur gick det?” frågar jag oskyldigt och pustar ut efter min lilla springtur.
”Som om du inte vet det, babe!”
Jag rodnade och kollade ner i det guldiga överkastet.
Babe? Det lät så rätt.
Han skrockade smått innan han satte sig bredvid mig med läpparna vid min öra.
”Bra.” viskade han hest och bet mig i örsnibben.
Jag rös till och kunde inte vara gladare i just denna stund av att Mels totala fokus var på TV:n.
Hans hand började röra sig uppför mina ben tills den nådde min lår där han började smeka. Jag lägger min hand på hans i ett försök att få hans lilla rörelse att bli stilla, men som vanligt funkar det aldrig. Istället trycker jag läpparna hårt mot hans och han ber snabbt om tillgång till min mun men jag nekar. Äntligen stannade hans hand.
Hela han utstrålar oförstående när jag drar mig tillbaka.
”Inte framför henne.” viska jag nickar mot Mel.
Han nickar förstående och lägger armarna runt mig samtidigt som jag lutar huvudet mot hans axel och vi kollar alla tre tillsammans på det tecknade programmet på TV:n.
”Mel, vill du följa med ut och äta glass?” frågar jag när programmet var slut.
Hon tjuter ett ja och slänger sig runt min hals. Jag skrattar och börjar kravla mig ut ur sängen med en arm runt henne. David följer med.
Hon blir kvar i in famn ända tills vi når ”hotellvardagsrummet,” där jag finner pappa sitta och stirra rakt fram in i tomma intet med händerna sammanflätande under hakan. Jag släpper ner Mel och ger henne ett tecken att hon ska vara tyst. Hon nickar lydigt.
”Varför pratar du inte med henne?”
Han rycker till. ”Med vem?”
”Mamma. Ingen av er mår bra av detta, vem som helst kan se det. Vi går ut och äter glass…” säger jag och pekar på mig, Mel och David. ”… och du går och besöker henne och går inte ut ur huset förrän ni löst problemet.” säger jag.
Han suckar men nickar. Jag tar upp mobilen och ringer ett snabbt samtal till Jacob om att han ska komma för att hämta oss, även att han ska ta med sig en annan vakt.
Överbeskyddande syster.
-

”Var det gott?” frågar jag och tar upp en servett för att torka bort den utsmetade glassen runt Mels mun. Hon uttalade ett glatt ja och jag log brett mot henne.
Vi satt längst in i ett hörn med Jacob och John – den andra vakten – på varsin sida av oss.
Tre tjejer i 16-årsålder kom med långsamma steg mot oss och jag hörde hur de viskade smått.
”Du får fråga…- nej du… - jag kan göra det.”
Tjejen i mitten kom fram och frågade snällt efter autografer och bilder. Jacob och John ställde sig snabbt upp från sina sittande positioner.
Jag sköt bak min stol och reste mig, sedan började jag gå fram och la varsin hand på deras axlar för att få dem att sitta igen innan jag sa ett ja till tjejen framför mig och kollade även på henne kompisar.
”Tack!” tjöt tjejerna när dom hade fått bilder och autografer. Jag log och kramade om dem snabbt.
”Förresten är ni ihop…” frågade dom och pekade på mig och David ”…eller är du ihop med Justin?”
Jag ryckte till av frågan och försökte svara så fort som möjligt så inga misstankar bildades.
Sanning 50% - lögn 50%.
”Vi är bara vänner…” säger jag och pekar mellan mig och David, och undviker att säga hans namn, median ”…och jag och Justin var och är bara vänner.” säger jag med betoning på bara vänner.
Dom nickar glatt.
”Är det där din syster?” frågar tjejen som jag uppfattade som den blygaste.
Jag nickar bara och ler – även henne undviker jag att prata om.

”Varför bara vänner?”
”Huh?”
”Varför sa du bara att vi var vänner?” frågar David lågt.
”Jag vill inte sätta dig i trubbel med median. Det räcker med bilderna de fick utanför hotellet.” säger jag och suckar.
Varför måste paparazzoerna – median – var en del av paketet?
Han nickar och förflyttar sin blick ner till bordet, upp på väggen på vänster sida av oss och vidare till en tidningshylla – där den stannade.
Jag studerar hans rygg när han går mot hyllan och kollar på alla dom olika tidningarna. Hans ögon spärras smått upp och jag blir genast nyfiken.
Snart får jag tidningen framför mig och mina ögon går snabbt igenom det.

”Tonårsstjärnorna Justin Bieber och Lina Smith är för tillfället på en liten turné i Hawaii – ja precis så var det för några dagar sen, men nu har Lina Smith upptäckts vara i New York med en okänd kille och en liten flicka i 5-årsåldern, medans Justin Bieber spenderar sin tid på en sjukhus i Hawaii efter kollapset som skedde igår kväll. The Biebs har även lagt ut en bild idag runt 12-tiden på Instagram där han ligger i bar överkropp på en sjukhussäng.
Stjärnorna har även skjutit upp alla konserter som är kvar på turnén och har inte synts till på några Meet & Greets. Vad är det som har hänt? Börjar det gå åt fel håll?
Mer info kommer!”

Det kan inte vara sant! Jag tar upp min mobil och ringer snabbt till Dan i hopp om mer information.
-

The sky is full of dreams, but you don't know how to fly.

Ca 2000 ord - *stolt tjej*
Vad tycker ni om det Linas mamma gjorde?
Börjar det gå åt fel håll för Lina och Justin?

Detta blir tyvärr första och sista kapitlet den här veckan. Ni börjar nog få koll på mina rutiner nu på helgerna, haha, men jag ska åka bort och kommer hem på söndagkväll. Samma visa varje gång och jag kan inte slippa det.

Gör det något om jag hoppas fram i tiden i nästa kapitel?
Kommentera! ♥ - Minst 15!