Previously:
”Förlåter du mig om jag ber om ursäkt och lovar att inte vara en sån igen?”
Jag låtsats fundera ett tag och jag ser snabbt hur svetten börjar bildas i hans panna när han blir nervös över mitt dröjande svar.
”Även om jag vill vara sur på dig så går det inte.” säger jag och slänger mig runt hans hals. Han lägger sin ena arm runt min midja medans han fortsätter hålla den andra bakom ryggen – precis som han gjort sen vi steg ut från dansalen.
”Du skrämde livet ur mig Lina Smith.” säger han och borrar huvudet i mitt hår.
Jag fnittrar och drar mig undan omfamningen och kollar nyfiket på hans vänstra arm – som han har bakom ryggen. Min blick börjar pendla mellan hans ögon och arm.
Han märker vart jag kollar och börjar flina smått innan han räcker fram en bukett vita tulpaner.
”Tänkte att om du inte skulle förlät mig så skulle detta förmodligen funka, men nu så förlät du mig så detta blir bara ett plus i kanten.”

---

”Vad fan är ditt problem? Vi är bara vänner, jag är över honom men om du fortsätter såhär kan du lika gärna gå ut härifrån.”
Linas blandade skrik och snyftningar hördes ända ut från deras hotellrum. Jag stod med örat tryckt mot dörren i hopp om bättre ljud – detsamma gällde alla andra i bådas crew.
”Jag är rädd okej? Du kommer dumpa mig lika lätt som du gjorde förut.” sa David lugnt.
”För det första dumpade jag dig för att jag hade en stor anledning – du var otrogen. Fan vad är det för fel på er killar? Hur många dagar har det gått sen vi kom tillbaka? Två? Tre? Hur ska vi klara oss längre fram om du fortsätter såhär?”
”…Du kan inte behärska din svartsjuka och tänk inte ens tanken att säga att du kommer ändra dig.” Jag såg framför mig hur hon avbröt honom när han öppnade munnen och höjde handen i en varnande gest.
Sådär hade det varit nästan hela tiden sen de kommit tillbaka – på ett sätt glädjade det mig men det var svårt att se Lina så sårad och att veta att jag inte kan göra någonting.
Det blev tyst och snabbt hörde vi steg mot dörren. Alla började snabbt dela på sig och gå åt varsitt håll men jag stod där som fastfrusen, med blicken mot dörren. Fanns det en chans att de skulle göra slut?
Dörren slängdes upp och Linas röst hördes över korridoren.
”Jag låtsats att ni inte stod utanför dörren och lyssnade på hela vårat samtal. Inte ett skit till privatliv kan man ens få, av sitt eget crew, sin egen familj.”
Alla blev knäpptysta innan de skyndade sig därifrån.
Hennes mascara hade runnit nerför hennes kinder och skapat svarta sträck, och ögonen var rödsprängda. Hon såg förstörd ut.
Jag stod kvar där framför henne stilla, tills alla hade försvunnit innan jag sträckte ut händerna mot henne i hopp att kunna trösta henne.
”Rör mig inte.” sa hon vasst och jag ryckte tillbaka.
Hon är förbannad , och det är inte lite heller.
Hon trängde sig förbi mig med ännu flera tårarna rinnande nerför kinderna och började gå mot hissen. Jag började gå efter henne men hennes sårbara röst gjorde så att jag stannade i stegen och tittade på när hon gick in till hissen.
”Jag vill vara ensam. Så gå och underhåll dig med något eller någon annat.”
-

En timme… två... två och en halv…
Till slut fick jag nog och slängde mig upp ur soffan i hotellrummet. Lina hade inte kommit tillbaka än och jag var orolig. Tänk om hon gjort någonting.
Hissen hade åkt uppåt så jag antar att hon var på taket eftersom det finns bara en våning till ovanför oss – och det består av städrum och några få kontorer.
Jag gick snabbt ut ur rummet och gick in i hissen där jag tryckte på rätt våning.
Mycket rätt hade jag också – där satt hon lutad mot armarna vid räcket runt hela taket och kollade ner på de ljusfyllda utsikten framför oss. Jag gick sakta mot henne och såg snabbt att hennes hårstrån på armar och ben stod rakt upp – hon frös – men det var en självklarhet. Hon stod i enbart ett vit tajt linne och ett par jeansshorts – kvällen var inte lika varm som alltid.
”Du fryser.” mumlade jag och hon vände sig skrämt bakåt, men hon såg att det var jag lugnade hon sig och kollade med sorgsna ögon på mig.
”Du skrämde mig.”
”Förlåt.”
Hon suckar och ler ett leende som inte når ögonen innan hon vänder sig om. Jag fortsatte gå framåt tills jag stod bakom henne.
”Hur länge har jag varit borta?” mumlar hon efter en stunds tystnad – ingen obehaglig eller pinsam utan bara tystnad.
”Två och en halv timma.”
”Du håller fortfarande koll efter mig, ellerhur?”
Jag nickar och vänder blicken uppåt och kollar på det svarta himlen fylld med stjärnor.
”Ibland önskar jag att vi aldrig hänt.” mumlar jag och märker att hon blir förvånad över mina ord.
”Vad menar du?” frågar hon och jag tar ett djupt andetag innan jag berättar om mina tankar.
”Att jag aldrig blivit känd, att vi aldrig vart ihop. Livet skulle vara enklare. Jag vill inte vakna varje morgon och känna alla skuldkänslor över hur mycket jag sårade dig. Jag skulle aldrig sakna dig, vilja känna dina läppar mot mina, titta in i dina bruna ögon och säga att jag älskar dig. Du skulle leva lyckligt.”
”Du är bra på att luras Justin – men med den där lögnen lurar du ingen – varken dig eller mig. Om det hjälper så önskar jag det motsatta till det du sa. ”
”Nej det gör du inte. Det är det sista du skulle ha gjort. Du har David.”
Jag känner hennes blick bränna i kinden men fortsätter kolla på himlen.
”Jag kanske har David men jag kan erkänna att mina känslor för honom har svalnat efter hur mycket vi bråkat dom senaste dagarna. Jag är tillräckligt stressad och jag behöver inte mer stress i livet.”
Nu var det min tur att fråga vad hon menar.
”Jag saknar dig Justin – men jag skulle lika gärna kunna betraktas som en… hora. Jag blir ihop med honom och efter 3 dagar så gör jag slut och börjar dejta dig. Det går inte. Speciellt inte med en massa median efter mig som längtar efter ett snedsteg.”
”Du är ingen hora. Säg aldrig så och tänk aldrig det. Det krossar mig.” säger jag och vänder blicken mot henne och kollar bestämt in i hennes ögon som blänker. Hur kan hon ens tänka så? Det borde vara förbjudet för varje tjej att tänka så.
Hon slänger sig runt min hals och jag kramar hårt om henne tillbaka. Jag kände hur hon ryste till av temperaturändringen i sin kropp.
”Jag har saknat dig Lina.” säger jag och borrar mitt ansikte in i hennes hår.
”Och jag dig Juju.” säger hon och ett leende börjar leta sig upp på mina läppar av hennes smeknamn hon gett mig.
Jag börjar snurra runt oss och hennes skratt ekar runt oss. Snabbt hänger hon över min axel och sprattlar med benen.

”Justin släpp ner mig. Du kommer tappa mig.”
”Jag är inte klen.” säger jag och låtsats bli sur samtidigt som jag tar ner henne från axeln.
”Varför lyssnade du på mig då?” säger hon och flinar.
”Jag vill inte riskera något.” säger jag och viftar bort samtalsämne samtidigt som hennes skratt börjar eka igen.
-

När jag kommer in till hotellrummet igen – efter min och Justins stund på taket – så är det tomt. Min panna rynkar sig och jag går fram till sängen för att se om någon lapp eller något ligger där från David – ingenting.
Min panna rynkas ännu mer och jag går mot fönstret för att se om han sitter på hotellets privata strand eller någonting. Bingo.
Snabbt sätter jag på mig mina ballerina skor och hämtar en blå stickad tröja för att inte frysa lika mycket nu, och skyndar mig ner till baksidan av hotellet. Det må vara mörkt men jag hittar honom snabbt.
David sitter med ryggen mot mig på bryggan, med benen nere i vattnet. Det sårar mig att se honom så. Ensam.

”Varför sitter du här?”
Han vänder sakta bak huvudet som om han väntat på att jag skulle komma.
”Ensamtid.”
Jag nickar och går och sätter mig bredvid honom. Jag drar upp benen och lutar hakan mot mina knän.
”Vi kanske bara ska ge upp detta Lina. Vi kanske inte är menade för varandra. Jag ser hur du kollar på Justin varenda gång han är i närheten – för så brukade du kolla på mig.”
Jag kunde inte säga någonting. Det han sa var sant men jag vågade inte hålla med honom.
”Säg att jag har rätt, det gör inget...” det var som om han läste mina tankar men jag sa ändå ingenting.
”Allt har blivit upp och ner. Du är nu kändare än någonsin och med Justin vid din sida har du ingenting att förlora – varken kärlek, fans eller karriären. Men med mig så kommer du förlora allt, men en annan sak är att jag inte är redo. Jag vill inte bli igenkänd varje gång jag går ut från en dörr. En normal kille med kompisar är allt jag begär, med en flickvän som dig skulle det vara bättre men man kan inte få allt – och jag ger upp min kärlek till dig för att du ska bli lycklig Lina.”
En ensam tår rinner nerför min kind och jag tittar på honom samtidigt som flera tårar bildas.
”Jag vet inte vad jag ska säga.”
”Du behöver inte. Du har gjort tillräckligt för mig, och allt jag har gjort är en massa problem – känns det som.”
”Jag kommer sakna dig David.”
”Jag kommer sakna dig också, men se det från det ljusa sidan – vi kan fortfarande vara vänner, hålla kontakten  och du får spendera din tid med någon du verkligen älskar.”
”Jag älskade dig David och gör det fortfarande.”
”Jag vet Lina, men du älskar honom mer och han älskar dig mer än vad jag någonsin kommer och kan göra.”
-

Become your dream

Mycket deep-talk i detta kapitel. Måste säga att jag blev super nöjd över detta kapitel och hoppas ni också tyckte det.
Vad tycker ni om deras beslut de tog?
Kommentera mycket och inte bara 4-5 utan mer! ♥