Previously:
”Jaha. Nej… nej… inget annat.” skrattar Justin nervöst fram och börjar gå till köksön för att ta upp den randiga kartongen fylld med mackarons i olika färger.
Även om jag ville få reda på vad de egentligen gjorde så tog min kärlek till mackarons över dom tankarna.
Jag stönar njutningsfullt när jag tagit den första tuggan av den goda kakan i min hand.
”Dude… fråga nu då.” viskar Ryan fram och knuffar Justin på axeln.
”Fråga vadå?” undrar jag nyfiket när mackaronen i min hand var uppäten.
”Ehm… vill du gå på middag med mig ikväll?” frågar Justin och kliar sig i håret.
”Självklart. Varför blev du nervös för det?” frågar jag – nu ännu mer nyfiken.
”Ingen aning.” säger han och ger mig ett leende – som dock inte ser helt äkta ut.

---

En månad senare:

”…Jag kan fortfarande inte förstå att du hyrde en sån här stor båt för att bara bjuda ut mig på middag.” mumlar jag fram när rundturen med Justin var slut.
”Jag skulle inte säga ´bara´. Du är värd så mycket mer, men vid detta tillfälle lät det här altenativet som det mest romantiska” mumlar han fram och flätar ihop sina fingrarna med mina och börjar dra med mig till bordet som var dukat för två.
En stor vit duk klädde bordsskivan och två ljusstakar lös upp mörkret runt bordet. Två tallrikar med skaldjur, potatis och majs stod på bordet tillsammans med två vinglas och en flaska - jag listat ut vid detta tillfälle var vin.
Justin – som den gentleman han är – släppte min hand och skyndade sig fram för att dra ut stolen åt mig innan han gick till stolen på andra sidan av det runda borde och satte sig.
En lätt bris drog in från norr, och fick några av mina hårstrån att flyga bakåt.
”Det ser gott ut.” säger jag och ler mot honom efter att den långa bekväma tystnaden ägt rum omkring oss.
Han besvarade mitt leende och sträckte sig efter vinflaskan och öppnar den innan han häller i våra glas.
Jag smuttade försiktigt på vinet innan jag tog upp gaffeln och kniven och började äta den utsökta maten.

”Jag älskar dig.” mumlar han mot min nacke när vi stod vid räcket och tittade på den vackra solnedgången.
”Jag älskar dig ännu mer.” viskar jag tillbaka och lutar huvudet mot hans axel.
”Omöjligt.”
Ett lyckligt leende tonar sig fram på mina läppar och jag vrider på kroppen för att fånga hans läppar i en mjuk kyss. Han händer smeker upp och ner på min midja och en lätt stön lämnar mina läppar, och får honom att bli stolt. Jag flätar ihop mina fingrar runt hans nacke samtidigt som våra läppar börjar röra sig i synk. Justin lutar huvudet försiktigt åt sidan och gör kyssen djupare. Han kysser mig passionerad, och gör att ett litet leende börjar leta sig fram på mina läppar ännu en gång. Jag trycker försiktigt honom ifrån mig och vi båda tar djupa andetag, samtidigt som en tystnad fyller arean omkring oss.
”Du är perfekt.” viskar han.
”Nej det är jag inte.” viskar jag tillbaka.
Justin kupar händerna runt mina kinder och lutar huvudet närmre mitt.
”Jo, det är du. Varje centimeter av dig är perfekt. Tro mig när jag säger att du är perfekt och att vi inte kommer ångra detta.”
Mina läppar åker upp i ett litet leende samtidigt som min panna rynkas smått när jag tagit in hans sista ord.
”Vad menar du?”
Han tar ett djupt andetag och sticker ner handen i fickan och tar upp en röd ask. Den lilla gesten får hela min värld att stanna upp. Mina händer flyger upp till min mun och jag kollar chockad på Justin när han sätter sig ner på ett knä med asken i sina händer. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att detta skulle hända. Aldrig.
Sakta höjer han den mot mig och öppnar den. Den guldiga diamantringen tar andan ur mig och jag börjar hyperventilera.
”Lina jag har älskat dig en gång. Jag älskar dig fortfarande. Jag har alltid gjort det, och kommer alltid göra det. Vill du gifta dig med mig?” mumlar han fram och jag ser hur svettpärlor börjar bildas på hans panna av nervositet.
Tårarna börjar rinna nerför mina kinder och jag börjar nicka hysteriskt.
”Ja!” utbrister jag och slänger mig runt hans nacke och han omfamnar mig hårt tillbaka.
Aldrig har jag känt en sån stor lycka som jag gör nu. Justin är min själsfrände, min andra hälft. Jag skulle aldrig klara mig utan honom. Ljuset skulle inte existera i min värld.
Han träder ringen på mitt finger och min högra hand flyger upp till min mun ännu en gång samtidigt som jag studerar ringen.

”Stäng dina ögon.” mumlar Justin när vi båda har tagit oss samman och vänt oss mot havsutsikten igen.
Jag gör spänt som han säger och väntar vidare på vad han ska säga.
”Kan du se någonting?” viskar han vid min öra och lägger sina trygga armar omkring min kropp.
”Nej, det är mörkt.” viskar jag och ryser av hans läppar som kysser mig på axeln.
”Det är mitt liv utan dig.”

”Lina?!” utbister Dan och drar mig ut ur mitt dagdrömmande.
Jag skakar på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten, från mina tankar när Justin friade på middagen.
”Ehm… förlåt. Vart var vi?” stammar jag fram.
Han suckar men börjar berätta om allt han förmodligen berättat en gång redan.
”Detta går fort, du kommer ha en röd lång klänning och vi ska gå till baksidan här ute, där dom fixat bakgrunden till själva bilden som kommer pryda deras tidnings framsida imorgon. Vad jag förstod ska byggnaden föreställa ett museum. Jag har inte sett den, så jag är inte säker.” säger han och gör en gest att jag ska följa med honom.
Jag nickar och gör som han begär.

Snart står jag ute vid dom stora trapporna vid ”museet,”  med den röda långa klänningen fladdrandes omkring mig. Dom hade lyckats bra med bakgrunden – jag nickade imponerande.
Dagen hade varit lång och detta var det sista jag ville just nu. Även om det gått en månad sen frieriet så var det, den enda saken som prydde mina tankar. Bröllopet hölls på att planeras i minsta lilla detalj av mamma, Pattie och Nicki. Tanken fick mig att pusta ut, jag skulle inte hinna med att förbreda min egna bröllop, och sedan jag varit liten ville jag att det skulle vara en överraskning för mig – och nu blir den drömmen uppfylld.
Jag avbryter mina tankar och försöker så gott jag kan följa de instruktioner fotografen ger mig.

Direkt jag kommit hem, hade mamma ringt och berättat att hon hade lämnat en katalog, fylld med bröllops klänningar, på köksön som jag var tvungen att titta igenom.
Så det var vad jag gjorde nu. Med katalogen uppslagen i mitt knä, satt jag i en fåtölj i vardagsrummet och studerade dom vackra klänningarna. Det skulle ta år innan jag bestämde mig. Den efterlängtande stunden jag sett fram emot att spendera med Justin gick inte igenom.
Klockan hade passerat elva och Justin hade gått och lagt sig för kanske trettio minuter sen. Hur mycket jag än ville strunta i detta och gå och lägga mig bredvid honom så kunde jag inte.
Mina tankar avbröts av Justin som steg nerför trapporna med ett par mjukisbyxor och bar överkropp.
”Kom igen baby, jag vill mysa.” mumlade han och jag tvekade inte en sekund innan jag slängde ihop katalogen och gick rakt in i hans famn.

---

Slutet är nära nu! Bara en epilog kvar! ;D
Är så taggad inför den nya novellen och hoppas ni också är det. ♥
GLAD MIDSOMMAR! :D