Previously:

”Sovit gott?” frågar Lina direkt jag vaknar nästa morgon av hennes fjäderlätta kyssar.
”Mhm…” säger jag och börjar sträcka på mig.
Ett stön lämnar min mun innan jag lägger mina armar runt Linas smala kropp och knuffar ner henne från sina armbågar innan hon hinner reagera.
Vi börjar skojbråka och snurrar runt i hela sängen. Jag slutar att skratta helt plötsligt när jag ser hennes plågade ansikte.
”Va…-”
”Min fot.” avbryter hon mig snabbt och försöker tränga fram ett leende, men som ser mest ut som en grimas.
Jag rullar snabbt av henne och slår sönder mig inombords. Varför glömmer jag alltid det viktiga?
”Justin sluta. Jag tänkte inte heller på den.” mumlar hon och lägger sig på mig.
Hon kollar med valpögonen på mig och ett leende sprider sig snabbt på mina läppar.
”Du har ingen aning om vad du gör med mig.” mumlar jag fram och kollar kärleksfullt in i hennes ögon innan jag trycker ihop våra läppar. När kyssen avslutas fyller hennes klingande, underbara skratt rummet och får mitt leende att bara bli större.

”Så vad händer idag?” början Ryan, – när vi sitter vid frukostbordet -  men innan någon hinner svara börjar min mobil ringa.
Jag ursäktar mig snabbt och går ut ur köket och lägger mobilen mot örat.
”Justin.” säger jag och väntar tills personen på andra sidan börjar prata.

”Babe, jag ska på intervju. Scooter ringde men jag kommer tillbaka runt tretiden.” berättar Justin när han kommer tillbaka och jag slänger en blick på klockan. 12.46, suck. Två hela timmar utan Justin.
”Hur ska jag klara mig?” mumlar jag fram och sträcker ut armarna i en kramgest.
”Hey, du har ju oss.” utbrister Chaz och Ryan i mun på varandra.
Jag vrider huvudet mot dom och lipar.
”Med er kan jag inte mysa.” säger jag och vänder mig mot Justin som kommit fram till mig och lagt armarna runt min midja. Han böjer sig ner och kysser mig och jag hör hur Chaz gör kräkljud.
”Du kommer en vacker dag få en flickvän och då kommer det vara vi som gör kräkljud Chazie.” säger Justin när vi avslutat kyssen.
”Men den dagen är inte idag.” säger Chaz överlägset.
Justin himlar med ögonen innan han kysser mig en gång till och mumlar hejdå och sen ställer sig rakt igen och säger hejdå till de andra också. Han försvinner snabbt ut ur köket och jag hör hur dörren smälls igen, men öppnas lika snabbt och Justin kommer tillbaka. Alla kollar förbryllat på honom.
”Intervjun är med radio Disney så missa den inte.” säger han och slänger en slängkyss till mig som jag fångar, innan han försvinner igen, och denna gång - inte kommer tillbaka.
”Så… vad ska vi göra?” frågar Ryan och denna gång hinner vi tänka och svara innan något avbryter oss.
”Det finns ett biblioteksrum där nere och så biljardbord och lite andra roliga grejer.” säger jag och kollar på dom och ser hur de tänker.
”Kan vi inte fixa oss och ta kort först och sen spela biljard – jag vill ha ett minne denna gång jag kan ta hem och visa mamma och pappa. Dom tjatade förra gången om det.”
”Typiskt våra föräldrar.” säger jag och skrattar
”Men visst kan vi göra det.” fortsätter jag och sträcker mig efter mina kryckor som var lutad mot stolen bredvid mig, och reser mig.

Femton eller tjugo minuter senare var jag färdigfixad och hade en digitalkamera i handen.
Mitt hår var lockat och uppsatt så att det bara hängde över mitt högra axel. Sminkningen var väldigt neutral. Klänningen jag hade på mig var en kort, ljusrosa med volanger på överdelen och så hade jag ett brunt bälte vid midjan för att få en form på den, eftersom den var ganska lössittande.
På fötterna – eller ska jag säga på min ena fot – hade jag en sandal med låg klack och den andra kunde jag inte göra mycket åt, utan gipset och bandaget fick sitta kvar och pryda den.

”Åh Lina! Har du fortfarande kvar den här?” utbrast Nicki när hon hittade den gamla kameran vi båda hade fått varsin av när vi var mindre.
Hon börjar studera den ur alla möjliga vinklar och håll.
”Självklart. Det är ju ett minne.” säger jag från fåtöljen jag sitter på.
”Min är också kvar fast den funkar inte längre. Jag råkade välta ner den en dag när jag var förbannad.” mumlar hon fram och kollar skamset ner i golvet.
”Råkade…?”
”Tro det eller ej, men ja.” säger hon och ger mig ett leende.
”Funkar den?” fortsätter hon.
”Självklart.” säger jag och reser mig upp och ostadigt börjar hoppa fram till henne.
Jag tar kameran ifrån henne och tar bort det lilla dammet som satt sig på linsen innan jag sätter på den och knäpper ett kort på Nicki.
”Jag var inte beredd.” säger hon och tar kameran ifrån mig för att studera kortet.
”Det blev ju ändå bra…” fortsätter hon och jag skrattar åt henne.

Jag tar tillbaka kameran ifrån henne och studerar kortet som jag slumpmässigt tog. Hennes blick var genomträngande och munnen var avslappnad, i mer exakta ord så är fotot perfekt. Även om leendet inte finns i hennes läppar så finns den i glimten i ögat.
Hur jag har lärt mig att beskriva en bild så, beror på allt för många photoshoots. De olika fotograferna jag har haft, berättar alltid vad de tycker om bilderna och hur jag kan förbättra dom.
”Den blev ju jättebra.” säger jag och ger henne ett leende.
Killarna som bara suttit i soffan och pratat om Fifa gav oss deras uppmärksamhet för några minuter.
”Vad pratar ni två om?”
”Om hur bra Nickis bild blev. Nu ska ni två resa er och ta och posa.” säger jag och flinar mot dom.
Utan några klagomål reser dom sig och jag blir faktiskt ganska förvånad.
”Inga klagomål?” frågar Nicki som också är förvånad.
”Nepp, tänkte vi kunde vara snälla.” säger Ryan simpelt och ler.

”Jag vill ha en bild där mitt ansikte inte syns.” säger jag och vänder mig bort från spegeln där jag står och kollar istället på Nicki.
”Då är vi två.” mumlar Chaz bredvid mig och skrockar.
”Då kan väl du och Chaz stå vid spegeln och ta kort på bara er två, själva?”
”Sen så kan du typ hålla kameran framför ditt ansikte och Chaz kan ta den här.” fortsätter hon och sträcker fram en LP-skiva som var formad som en skål.
Chaz nickar och ställer sig med skålen slash LP-skivan framför ansiktet. Jag ställer mig bredvid – utan kryckor och försöker stödja mig så bra som möjligt på min friska fot – honom, exakt lika fast med kameran framför ansiktet och börjar knäppa några bilder.

”Så detta var det ni gjorde undertiden jag var borta?” frågar Justin och bläddrar sig vidare bland bilderna i de båda kameror vi hade använt.
”Japp, väldigt kul var det och synd att du missade det.” mumlar jag fram och lutar mig trött mot hans axel.
”Hm… det kan vi nog ta igen.” säger han och pussar mig mjukt i håret.
”Hur då?” frågar Chaz.
”Picknick, jag vet det perfekta stället.” svarar Justin tillbaka och börjar resa sig och gå mot köket.
”Varför inte…” mumlar Ryan fram innan han också reser sig upp och går efter.

Ryan börjar skära upp olika sorters frukter - Vindruvor, banan, jordgubbar – medans jag börjar göra en melondryck efter mormors recept.
Chaz, Nicki och Lina satt i vardagsrummet och förmodligen halvsov just nu. Tanken fick mig att börja småle.

”Vart är vi?” frågar Lina hypotiserat när vi har kommit fram till en äng jag hittat för direkt jag och mamma hade flyttat till New York.
”Jag brukade alltid komma hit när jag hade svåra stunder, men nu när jag har dig, existerar inte dom stunderna längre utan bara motsatsen.” säger jag och kysser henne passionerad.
Jag hör hur Nicki aw:ar bredvid oss.
”Jag älskar dig.” säger Lina när vi dragit oss tillbaka från kyssen.
”Jag älskar dig också.”

”Jag slår vad om att du inte kommer klara av att göra hundra armhävningar.” säger Lina när allt fika var uppätet.
”Oh, yeah? Lägg dig ner på gräset.” säger jag och nickar på marken bredvid filten vi satt på.
”Varför?”
”Bara gör det, babe.”
Hon gör som jag säger och jag börjar göra armhävningarna över hennes kropp.
”Ett, två, tre…” börjar jag räkna och kysser henne varje gång.
”Vad gör du?” frågar hon när jag var på tio och släppt hennes läppar.
”Jag behöver motivation om jag ska klara alla dessa armhävningar.
Nicki och killarna börjar skratta.

---

 

Så nu är kapitel 64 ute! :)
Som tur hade jag sparat det i utkastet - vilket jag inte märkte/tänkte på igår. :S
Novellen kommer bli runt 66-67 kapitel, har jag bestämt mig och sedan kommer det en epilog ut! Låter det bra? :)
Kommentera mycket nu!