Chapter 18 -
Justins perspektiv:
Med smått putande läppar vred hon sig i min omfamning innan hon låg bekvämt igen. Hennes vänstra arm låg runt min midja medan den andra låg under hennes haka. Min egen arm som hon vilade sitt huvud på hade sedan länge somnat och smärtan var inte långt bort just nu, men det skulle ändå inte få mig att väcka henne. Det var länge sen något sådant hände, och någon liten smärta skulle inte stoppa mig från att få ut det mesta från situationen.
Hennes reaktion när hon vaknade hade jag redan listat ut men man visste aldrig med Scarlett. Ena sekunden kunde hon vara lugn medan andra skulle vara en total 360. Just nu satsade jag mest på det förstnämnda.
Victoria som var en av de få som också upptäckt hennes beteende bortsett från mig, sa att det berodde på mig när jag frågat. Till en början trodde jag hon menade att jag var ett dåligt inflytande – vilket jag också var – men sedan hade jag hamnat på samma tankebanor som henne när hon förklarat.
”Hon är ung precis som du och har mycket saker på axlarna som hon inte har kontroll över sen vi blev flera i detta hus, och vi alla vet hur mycket Scar hatar att inte ha kontroll.” förstående hade jag nickat och låtit henne fortsätta.
”Humörsvängningarna är tecken på osäkerhet och stress, men jag är säker att de kommer försvinna med tiden.”
Jag visste inte om hon hade försökt övertyga mig med det sista hon sa eller sig själv. Hursomhelst hade hennes ansikte hade varit förvrängt i några sekunder innan den blivit uttrycklöst.
”Justin.” långsamt skakade jag på huvudet och hummade genast samtidigt som jag blickade ner på Scars sovande figur.
Jag kunde svära på att hon nyss-
”Justin…” mumlade hon igen och jag kände hur flera band till och från henne kopplades till mitt hjärta av hennes gest hon gjorde omedvetet. Pratade i sömnen.
Ett brett leende täckte mina läppar samtidigt som jag spände mina armar omkring henne. Mitt namn flög ut ur hennes mun än en gång samtidigt som hon vred sig, men precis som förut slutade när hon låg bekvämt igen.
Mina tankebanor åkte tillbaka till gårdagen som varit rena drömmen. Allt hade varit perfekt och gått precis som planen. Dock var det inte bara min plan utan Kevin och Victoria hade också varit med och knutit ihop det hela, dock endast med smådetaljer. Taket och att gå på någon restaurang hade varit en självklarhet från början, men sedan hade Kevin kommit in med vart vi skulle äta och Victoria hade berättat vad vi skulle äta.
Min blick som fortfarande vilade på Scars - inte så länge till – sovande figur tog mig tillbaka till verkligheten. Hon sträckte på sig med halvöppna ögon, fortfarande omedveten om omgivningen.
Jag lät henne ta sin tid innan jag valde att bryta morgontystnaden.
”God morgon.”
”Mmgmrn.” hennes röst var otydbar och dog ut i samband med att hon begravde sitt huvud i gropen mellan min nacke och hals och suckade nöjt.
”Jag låter det gå för den här gången.”
Oförstående vred hon upp huvudet så hon kunde möta mina ögon med sina trötta, i väntan på en förklaring.
”Du pratade inte tydligt.” flinade jag.
”Idiot.”
”Varför?”
”Trodde det var något viktigt.” muttrade hon och flyttade huvudet så hon låg på kudden.
Genast började jag röra fingrarna i ett försök att få blod till hela armen och få bort den nålande känslan.
”Hur länge har du varit vaken?” undrade hon och stretchade igen så täcket åkte ner en aning och avslöjade min vita T-shirt på henne.  Synen fick mig snabbt att bita mig i läppen, men kom snart på att hon väntade på ett svar.
”Tillräckligt länge för att höra hur du sa mitt namn flera gånger i sömnen.”
”Oh my god.” mumlade hon och drog täcket över sitt röda ansikte.
Hur fort hennes blod åkte runt i hennes kropp fascinerade mig fortfarande, då rodnaden aldrig var långt borta.
”Inget att skämmas för Scar. Det var gulligt.” log jag och menade det verkligen, även om en liten del hos mig gillade att retas med henne då hon alltid försökte överträffa mig senare.
”Shut up Justin. Det är inget gulligt med att säga någons namn i sömnen. Det är creepy!” hon slängde ner täcket och stirrade stint på mig i ett försök att få igenom sin åsikt.
”Vad som än får dig att somna om nätterna.” ryckte jag på axlarna men slängde ändå en blinkning åt hennes håll.
Comeback in 3… 2…-
”Aw, jag var tydligen inte den enda som sov.” flinade Scar retsamt och tittade menade på min arm som jag fortfarande förgäves försökte få blodcirkulation i.
1.
”Du låg på den.”
”Din poäng är…?”
”Du orsakade det.” innan jag hann reagera hade något mjukt – som jag sekunder efter identifierade som hennes kudde – kolliderat med mitt ansikte. Hon började genast skratta hysteriskt.
”Du gjorde inte nyss det där.” mumlade jag och lät min icke-sovande arm glida upp till kudden som låg under mitt huvud, och greppa osynligt tag i den.
”Gissa vad? Jag gjorde-”
Kudden träffade hennes ansikte innan jag oskyldigt la tillbaka den och tittade på hennes gröna ögon som nu var slutna.
”Vem är det som sover nu?” undrade jag med höjda ögonbryn.
”Din arm fortfarande.” mumlade hon lågt och vände bort huvudet.
Fuck.
”Scar, ba-” försökte jag men hennes kudde som slog mig på axeln avbröt mig.
”Vad sa du nu igen?”
”Oh din...” utan att hitta en passande ord brottade jag ner henne i sängen samtidigt som hennes klingande skratt ekade mellan väggarna.
Jag var snabb med att fånga hennes handleder och låsa fast dem mot madrassen samtidigt som hennes ben trasslade in sig i täcket.
”Våga gör det där igen.” mumlade jag farligt nära hennes ansikte och lyssnade på hur hennes skratt dog ut och ersattes av tystnad.
”Du skulle ändå inte göra någonting mot mig.” mumlade hon i lika ton som mig och bet sig i läppen.
”Fuck Scar, gör inte det där.” plågan hördes i min röst, men jag ville inte vara den första som gav upp.
”Göra vad?” hennes tänder skrapade löst mot hennes läpp.
”Det där…”
”Jag vet inte vad du pratar om.”
”Fuck baby.” mumlade jag och tryckte mina läppar mot hennes utan vidare tankar.

Scarletts perspektiv:
Baby, baby… baby.
Jag kunde inte få ut den välkända men ändå okända smeknamnet för mig ut ur mitt huvud. Den var som inristat där. Och det var vad som chockade mig mest. För förut hade han alltid kallat mig smeknamn där baby varit en av dem och jag hade alltid tyckt att det bara varit en av hans ”söta” gester, men nu var det som en fantasi att höra det. Det betydde så mycket mer helt plötsligt utan att jag kunde sätta fingret på varför.
”Du måste sluta försvinna in i dina tankar och lämna mig att prata med en vägg.” viskade Justin i mitt öra där vi satt vid frukostbordet och genast himlade jag med ögonen men kunde inte stoppa det breda leendet.
”Du blir inte lämnad att prata med en vägg, hela familjen sitter runt dig.”
”En familj som stirrar creepy på oss nu.”
Jag lyfte blicken och upptäckte hur han hade rätt. Alla satt med sina gafflar i händerna och kollade antingen retsamt, drömmande eller helt ointresserad på oss. Den nästsistnämnda passade in på Victoria och den sistnämnda skulle vara lämplig för Cody som endast hade ögon för sin frukost bestående av toast och ägg.
”Frukosten kallnar.” påstod jag och gjorde en gest mot deras tallrikar.
Genast började samtalen och ätandet kring borden igen efter den lilla stunden av påkommenhet.
”Inte längre.” mumlade jag som svar till Justin och stoppade in en melonbit i munnen.
”Din förstjänst.”
”Alltid.” jag lämnade en hastig puss på hans hals innan jag fortsatte äta med blicken fast på Matt som sträckte sig efter lite allt möjligt på bordet för att kunna fylla sin tallrik. Allt från ägg till frukt och grönt.
”Matt? Hur ska du äta allt det där?” undrade jag med ett halvskeptiskt och ett halväcklat ansikte.
”Det är enkelt. Du tar bara en gaffel och äter det.” flinade han och gnuggade sina händer mot varandra i förväntan.
”Se på det från den ljusa sidan.” påpekade Justin och fångade min uppmärksamhet. ”Han använder i alla fall en gaffel.”
-
”Kom igen Justin!” ropade jag stressat trots att jag stod vid dörrkarmen som tillhörde hans rum och såg på hur han yrde runt som en höna.
”Jag kommer, jag kommer.” muttrade han i lika stressad ton som mig och drog den stickade tröjan över sitt huvud och sin T-shirt, innan han hastigt vände sig om för att ta upp sin Iphone och plånficka från sängen och stoppa dem i sina jeansfickor.
Ärligt talat var vi inte under några omständigheter som innehöll stress men jag behöll skådespeleriet ändå för rolighetens skull, då Justin inte hade någon aning. Jag hade simpelt kommit till hans rum och gett honom tio minuter att sätta på sig varma kläder och möta mig utanför huset, men för nöjets skull hade jag kommit upp igen efter fem minuter vilket förde oss till nuvarande stund.
”KLAR!” utbrast han när han lyckats fixa sitt hår till perfektion och ställa sig framför mig med ett halvrosigt ansikte.
”Vad bra, då går vi.”
-
”Vart ska vi ens?” undrade Justin nyfiket efter tio minuters körning och slängde än en gång en frustrerad blick mot baksätet som var fylld med föremål som var alla säkert gömda under en filt.
”Picknick.” log jag brett och kollade på honom när jag stannat vid rödljuset.
”Är du seriös!? Du fick mig att yra runt som en höna på grund av en picknick? Och det är vinter Scar!” han slog ut med armarna.
”Väl… det är ingen vanlig picknick.”
”Men ändå!”
”Men ändå inget. Du överlever Justin.” log jag med ett identiskt leende som förut och började köra igen när ljuset växlat till grönt.
-
”Så basically ska du binda för mina ögon och jag ska gissa vad jag äter?”
”Precis!” utbrast jag överlycklig att han förstod efter flera minuters långa förklaringar och frågor.
Ängen som befann sig en bit utanför Stratford, var snötäckt till perfektion och påminde mig om skogen bredvid vårt hus, enda skillnaden var att träden i denna var mer glest placerade och gav därför större utrymme. Solstrålarna glittrade neråt och växlade sig till mer skiljbara färger när de mötte det vita täcket som låg på marken. Våra sittplatser på bänkarna vid eldplatsen – som ännu inte var tänd – var mer än bekväma och jag fann mig själv gång på gång växa mer fäst vid stället.
Kylan var det sista i mitt huvud då både jag och Justin hade klätt oss anpassande. Eller mer eller mindre att jag tvingat Justin till varmare kläder, annars skulle han kommit hit i sin vinterjacka och en T-shirt under.
”Nej.”
”Vadå nej?” undrade jag besviket.
”Vem vet vad du kommer ge mig för mat.” muttrade han och slängde en misstänksam blick mot korgen i min famn.
Jag förstod inte hans tvivlande mot min ide, som gick ut på att han skulle gissa på vad jag matade honom var, utan att han fick se.
”Oh cut the bullshit Justin. Vad tror du om mig egentligen?”
Mina händer började gräva i korgen och tog upp alla packade varor som var omöjliga att identifiera.
”Ärligt talat?” jag nickade.
”Jag vet inte.”
”Då har du egentligen inget ord i det hela då du inte har en åsikt om mig.” log jag och tog upp den svarta ögonbindeln som egentligen var en av mina många schalar.
Justin himlade med ögonen men sa ändå ingenting när jag la schalen över hans ögon och började knyta, istället hörde jag hur han sniffade ut i luften.
”Vad gör du?”
”Den luktar som din parfym.”
”Beror nog på att det är min schal.” flinade jag och satte mig framför honom igen, samtidigt som jag vinkade simpelt åt honom.
”Såg du vad jag gjorde?” undrade jag och började öppna paketen som innehöll frukter, grönsaker, choklad, russin, oliver, sallad, nudlar och ost.
”Borde jag det?”
”Svara bara ja eller nej.”
”Nej.” hans ton var frågande men jag viftade bara bort det med ett enkelt ”okej” som svars.
”Är du redo?” frågade jag och tog upp en chokladbit.
Vi börjar gott, men slutet kommer vara hemskt då jag vet hur mycket Justin hatar russin och oliver, för att inte tala om grönsaker.
”Yup.”
”Good. Nu gapa.” han gjorde som jag sa och jag stoppade in chokladbiten in i hans mun och såg på när han tuggade med en rynka i sin panna.
”Choklad?”
”Såklart, nu till något annat.” mumlade jag och tog upp en selleribit som Victoria från ingenstans stoppat ner i korgen.
Justin tuggade omsorgsfullt och jag kunde svära på att hans ansikte växlade till grönt i en nanosekund innan han spottade ut allt ner i snön. För upptagen med att skratta, kunde jag inte svara Justin som nu börjat hastigt undra vad det han nyss ätit var då han aldrig lyckades identifiera smaken.
”Scar, seriöst. What the hell var det där?”
”Selleri.” lyckades jag få ut.
”What the fuck! Jag hatar selleri och du vet det.” jag skakade på huvudet men kom sedan på att han inte kunde se mig.
”Gör jag inte alls.” sa jag istället och fnissade igen vid tanken av det som nyss hänt.
Justin som nu blivit frustrerad höjde sin handske klädda hand för att ta bort ögonbindeln men min röst stoppade honom halvvägs.
”NEJ! Jag är inte klar än. Det finns mycket mer att smaka.”
”Jag klarar mig.” muttrade han och tog upp sin tidigare rörelse igen.
”Justin! Bara en gång till.”
”Nej.”
”Snälla!”
”Nej.”
”Snälla.”
”Nej.”
”Babe snälla.” han stelnade till vid smeknamnet som egentligen var mitt, men så länge jag fick min vilja igenom så brydde jag mig egentligen inte om vems namn jag använde.
”Fine.” ett glädjetjut lämnade min strupe och innan han hann reagera hängde jag omkring hans hals med båda våra skratt ekande i luften.
”Kom igen nu Scar, det var du som ville att vi skulle fortsätta baby.”
”Ja, det var det.” mumlade jag lite halvt borta tack vare det där namnet igen, men lyckades ändå komma tillbaka innan han upptäckte min tystnad.
En bit äpple var näst på tur vilket jag senare visste han skulle tacka mig för då han fortfarande hade ett halvt äcklad ansiktsuttryck – identiskt till mitt eget denna morgon.
Knastrandet av äpplet som krossades i hans mun gav mig ett sug efter egen mat så utan flera tankar började jag smaska på lite allt möjligt under tiden Justin försökte identifiera den ”syrliga frukten” som han valt att beskriva den som.
”Jag vet inte!” utbrast han tillslut och ryckte hastigt av sig min schal. Hans rörelse fick honom att genast börja kisa av det bländande ljuset och mig att tappa den halvätna salladsbiten.
”Det är nog tillräckligt, eller vad säger du?” log jag och sträckte mig efter en bit sallad till efter förlusten av den andra.
”Du är inte seriös va?”
”Vad menar du?”
”Du ska också gå igenom plågan jag gjorde.” flinade han och började sträcka schalen mot mig samtidigt som jag började backa med överkroppen och huvudet.
”Ehm, jag skippar nog. Det är betydligt bättre att se vad man äter.”
”Åh kom igen Scar det är bara lite mat.” flinade han men jag skakade bara på huvudet och backade ännu mer tills det kom till max. En millimeter till och jag skulle göra en kullebytta ner i snön.
”Justin, babe?” på mindre än en sekund var hans ansiktsuttryck förändrat.
”Fuck Scar säg inte det där.” hans plågande ton fick mig att roat skaka på huvudet och sätta mig till rätta igen då jag visste att han var under min kontroll så länge han fortsatte reagerade på smeknamnet.
”Vad sägs om att äta mackorna Victoria fixade istället?” undrade jag och såg hur hans ögon fick en extra glimt vid meningen jag nyss uttalat. Five killarna hade a thing för Victorias mackor och Justin var inget undantag.
”Visst, men först…” mumlade han och tryckte sina läppar mot mina.
En kyss som var mild till en början som om han var rädd för att skada mig, men växte mer passionerat så fort jag började besvara den i takt. Hans runga gled längst min underläpp och utan några tankar över huvudtaget gav jag honom tillgången och kände hur han började kyssa mig med så mycket passion att jag snart såg stjärnor. Men allt detta var borta lika fort som det börjat då båda var i nöd efter syre.
”Vad var det där för?” undrade jag och försökte bevara smaken av hans läppar.
”Ingenting. Nu, vart var de där mackorna du pratade om?” han gav mig ett stort, fånigt leende och hjälpte mig upp från vårt halvliggande position.
-
”Jag är så mätt.” gnällde Justin och lutade sig smått bakåt samtidigt som han förde sin tredje macka till sin mun igen.
”Jag ser det.” mumlade jag sarkastiskt och fann plötsligt ögonen för kycklingbiten längst upp.
Och Justin visste det också för i nästa sekund fick han en retsam blick i ögonen och började föra mackan mot munnen igen, men mina ögon fördes hastigt bort från honom och mot en punkt bakom honom.
”Kolla Justin!” och precis som jag anat slängde han huvudet bakåt samtidigt som jag snattade kycklingen från hans macka och stoppade den i munnen. Mentalt slöt jag ögonen och njöt av den grillade smaken medan på utsidan satt jag oskyldig och tuggade.
”Aye! Vad håller du på med?” skrockade Justin som nu upptäckte att det egentligen inte fanns någonting bakom honom.
”Nothing baby.” jag blinkade med ena ögat och fortsatte tugga på kycklingbiten samtidigt som jag fick ögonen för ännu en.
”Justin..?” jag log sockersöt och pendlade med ögonen mellan hans och den frestande kycklingen.
”Fine. Bara för att du är en tjuv och jag inte vill att du ska få fler anklagelser.”
”Både jag och du vet att du inte kan säga nej till mig.”
”Bara för det behöver jag inte erkänna det högt.” flinade han och räckte kycklingbiten över till mig som jag hastigt tog emot.
”Du är weird.” muttrade han och studerade mig med en road blick.
”Du är inte bättre.”
”Sant.”

Var nog ett av de svårare kapitlen jag skrivit då jag hade så sjukt många problem med att komma på vad de kunde göra på picknicken utan att det skulle bli för "vanligt." Men jag tror jag lyckades ändå ganska bra. :P♥
-
Fråga: Om ni sminkar er - vad använder ni för produkter till en vanlig dag i t.ex skolan?
Mitt svar: Fondation, puder, mascara, eyeliner och ibland genomskinligt läppglans. :)