”Jag tror inte de bryr sig om vi lämnar dem… så, kom igen.”
Han log och vi båda gick ut med våra händer sammanflätade.

Justin Bieber’s POV
Jag fuckade verkligen upp. Visst Rory var kul för stunden, men Saige var… någon jag någon dag skulle kunna se mig själv tillsammans med.

”Dammit.” suckade jag och fortsatte ner för trottoaren under tiden jag sparkade ner bänkar och papperskorgar i ilska.

Jag förtjänade detta.

Jag lät henne gå iväg.

”Dammit!” jag boxade till närmaste vägg, och ignorerade när min hand domnade bort av smärtan.

”Du borde verkligen inte boxa tegelväggar Justin.” sa en bekant röst från bakom mig som jag placerade som min systers. Jag vände mig om och mötte hennes ansikte tillsammans med Jaxons. Hon bar ett par svarta skinny jeans och en simpel band T-shirt, medan Jaxon bar ett par jeans och hans favorithoodie som var svart.

”What’s up loser?” flinade Jaxon.

”Jag är inte på humör Jaxon.” himlade jag med ögonen.

”Är du inte på humör att vara en loser? Jag tror inte det finns ett specifikt humör för det Justin, det är mer ett adjektiv och det är inget du kan bestämma över… det bara händer.” skrockade han.
”Jaxon.” Jazmyn gav honom en iskall blick och han höll genast upp sina händer i försvar men sköt ett flin mot mig.

”Lust att förklara varför du slår till väggar?” Jazmyn vände sin blick mot mig. ”Eller är det meningen att jag och Jaxon ska låtsas att vi inte såg ditt försök till att stå sönder en tegelvägg?”
”Tegelvägg Justin.” påminde Jaxon. ”Tegelväggar vinner alltid i fighter.”
”Jag bråkade inte med en vägg.” blängde jag på dem. ”Jag är bara frustrerad… okej?”
”Alla blir frustrerade.” sa Jazmyn medlidande.

"Men när man blir frustrerad betyder inte att man ska utmana döda objekt i fight med knytnävar… det är lamt Justin.” sa Jaxon.
”Är du färdig med att vara en asshole än?” Jaxon skrattade endast åt min ilska.

”Du borde sett ditt ansikte!” pekade han på mig medan skrattsalvorna fortsatte. ”Du ser så arg ut och det är underhållande!”
”Jag ser inte arg ut.” rättade jag. ”Jag är arg Jaxon.”
”Oh du är arg… ursäkta mig.” dramatiskt blinkade han åt mig. ”Vi vill inte ha arga prinsessan Justin.”
”Kallade du mig nyss tjej?”
”Guys.” avbröt Jazmyn och såg irriterad ut. ”Kan ni båda bara hålla käften i två sekunder?”
”Nope.” svarade Jaxon.

”Håll käften man.” jag puttade bak honom.

”Sluta!” väste Jazmyn åt mig. ”Jesus fucking Christ, Jaxon och jag går hem.”
”Gör det.”
”Jag vill inte gå än.” gnällde Jaxon.”

”Too bad blondie.” flinade jag.

”Det är typ mörkblont, typ ljusbrunt… så jag är ingen dum blond Justin.” han gav mig en menande blick.

”Vad du än säger prinsessa.” jag klappade hans huvud och använde hans egen förolämpning mot honom.

”Justin.” varnade Jazmyn. ”Jag är din lillasyster men det betyder inte att jag är rädd för att skada dig.”

”Oh, Jazmyn the badass.” skämtade jag.

Hon slog till min arm. ”Håll käften Justin.”
”Vad? Jag gav dig bara ett smeknamn.”
”Du är assholen i familjen jerk.”
"Det är en välsignelse och en förbannelse."
Hon suckade och vände sig mot Jaxon som nu stirrade ner i sin telefon. ”Kom igen Jaxon.”
”Va? Är bråket redan över? Justin och jag höll på längre än det Jazzy, jag vet att du har mer eld i dig än det där.”

”Jag kommer slå er båda senare.” lovade hon innan hon stampade iväg.

Ett leende spred sig på mina läppar. ”Jag skulle gilla att se hennes försöka.”
”Jag vet inte, hon tog ner en bitch på skolan häromdagen. Skiten var underhållande, du skulle sett det. Jazmyn höll på att dra av henne peruken och allt.”
”Filmade du det?”
”Självklart! Vad för bror skulle jag var om jag inte fångade det värdefulla minnet av Jazmyns första fight där hon använde knytnävar i skolan?”
”Första. Oh snälla, lite mer än hundra skulle jag säga.”
”…Sant.” nickade Jaxon. ”Den tjejen har ingen självkontroll.”

”Kom igen asshole!” skrek Jazmyn från ett par meter bort. ”Pappa förväntar oss vara hemma om fem minuter för vi ska ut och handla kläder.”

”Oh yeah… Jaz, pappa och jag ska till Brooklyn idag… Vill du följa med? Pappa fick bonus på jobbet och han sa att vi skulle bjuda med dig men jag glömde det fram tills nu.”
”Tack Jaxon.” jag klappade honom på axeln.
”Varsågod.” flinade han.

”Men nej tack.” skakade jag på huvudet. ”Jag behöver rensa mitt huvud just nu och det skulle bli en pain in the ass om jag skulle göra det under tiden jag gick runt på de högljudda gatorna av Brooklyn.”

”Yeah.” nickade han. ”Lycka till med var som än stör dig. Jag är här om du vill snacka.”
”Yeah bro. Tack.” log jag.

”Hey, jag kanske är en asshole till bror men det betyder inte att jag inte bryr mig. Det betyder egentligen att jag bryr mig så mycket att jag känna mig bekväm när jag beter mig som en dick runt dig.”

”Okej Jaxon.” skrattade jag. ”Ha kul i Brooklyn.”
”Ha kul rensa ditt huvud.”
”Det kommer jag inte.” lovade jag innan han sprang förbi mig till Jazmyn. De båda skickade mig vinkningar innan de snabbt gav sig iväg mot vårt hus där vår far väntade på att ta dem till Brooklyn.

Jag önskade jag kunde gå till Brooklyn med dem, men allt jag skulle tänka på då skulle vara Saige.

Dammit jag fuckade upp riktigt.

”Fuck.” väste jag nu när jag blev medveten om smärtan i min hand. Jag stirrade ner på den och möttes av min uppskrapade näve som blödde lite. Arean runt den höll på att förvandlas till ett lilabrunt blåmärke.

Jag antar att det såg badass ut.

”Saige.” skrockade en manlig röst. ”Sluta det kittlas!”
”Varför?” svarade Saiges bekanta röst. ”Du är den som började kittla mig först, du förtjänar det!”
Jag snabbade på mina steg tills jag kunde se de båda figurerna tydligt. Saige stod utanför hyreshuset hon bodde i med en box i sin hand som det stod ’BRÄCKLIG’ på.

”Jag är så glad att bo på våningen under dig.”
”Jag med Austin.” log hon.

Varför var det namnet så bekant?

Okej, jag blev av med oskulden när jag var sexton, till min historielärare… han var tjugosex och jävligt attraktiv. Hans namn var Mr. Clark men för mig var det Austin.

Mina ögon vidgades vid synen av mannen framför Saige. Han såg äldre ut än henne, men inte mycket. Jag skulle aldrig gissat på tio år, men jag antar att han såg yngre ut än vad han var. Vad fan gjorde han i Bronx?

Mina knytnävar spändes när jag såg hur de tillsammans gick in i byggnaden. Tyst följde jag dem in där de ignorerade min mor som satt vid sitt bort och som vanligt läste genom stora högar med papper, och istället gick upp för trappan.

”Mamma.” bröt jag tystnaden. Hon hoppade till och hennes ögon smalnade mot mig.

”Skräm mig inte Justin.” sa hon och gav mig all sin uppmärksamhet. ”Vad behöver du sweetie?”
”Vem är killen som nyss flyttat in?”
Hon tittade igenom ett papper. ”Austin Clark.” läste hon entonigt. ”Han flytta nyss hit från Brooklyn och ska vara lärare på skolan. High school rättare sagt.”

”Han verkar vara väldigt vänlig med Saige… hon är en elev på skolan, är det inte olagligt mamma?”
”Det skulle bara vara olagligt om hon fortfarande gick där. Men eftersom Mrs. Cameron bestämde sig för hemundervisning för Saige och Toby så det inte problem.”
”Men hon jobbar varje dag, vem är läraren?”
”Jag är.” log hon. ”Jag la fram förslaget och Mrs. Cameron tog mer än gärna emot det. Saige sa häromdagen att hon hade berättat några av de hemska sakerna som hänt henne på den skolan.”
”Vet Austin Clark att hon inte går där?”

”Jag skulle anta det.” ryckte hon på axlarna. ”Jag har inte haft en konversation med honom än. Justin, varför är du så nyfiken i vad han vet och gör?”
”Ingen anledning.”

Saige Cameron’s POV
Vi var äntligen klara med att flytta in alla boxar in i Austins lägenhet.

”Väggen ser så bar ut.” skrockade han.

”Du har inte börjat dekorera än,” flinade jag. ”dummy.”
”Det är inte snällt att kalla folk det.” flinade han tillbaka.

Jag ryckte på axlarna. ”Vem sa att jag var snäll?”
”Bra fråga…”
”Så… jag såg en bowlinghall, vill du gå dit? Jag kan fortsätta packa upp senare.”
”Okej.” fnittrade jag. ”Det skulle vara kul." 

Willow Anthony’s POV
”Jag kan inte fatta att Justin kunde vara så dum.” himlade jag med ögonen. JT och jag satt i hans vardagsrum medan jag babblade om dramat mellan Saige och Justin över Rory.

”Han är en kille.” ryckte JT på axlarna. ”Det är inget stort.”

Jag stannade upp och höjde på ena ögonbrynet. ”Inget stort? Justin skulle bitcha utan slut om det var Saige som varit otrogen-”

”Tekniskt sett var han inte otrogen.” avbröt han. ”Saige och han dejtade aldrig… de båda var fria att göra vad de ville.”

”Men de agerade mer eller mindre som ett par, så det var riktigt dåligt av honom att-”
”Willow.” klippte han av.

”Vad?”
”Jag vet att saker fungerar annorlunda i Brooklyn, men här i Bronx så är alla killar manwhores… det är bara hur det är.” ryckte han på axlarna.

Jag kunde inte tro att han sa det. ”Vad är det i vattnet här i Bronx? Alla par faller samman.” suckade jag.

”Oh här kommer ditt mäktiga Brooklyntal, som om vårt vatten är förgiftat eller något”
”Jag sa aldrig det-”
”Glöm det.” han ställde sig upp. ”Du borde gå.”

”Vad fan är felet på dig? Varför är du en asshole nu JT? Du behöver lugna ner dig-”
”Säg inte åt mig att lugna mig.”
”Okej, någon är på sin manperiod.”
JT himlade med ögonen. ”Gå Willow.”
”Om du gör så att jag lämnar, så kommer jag inte komma tillbaka och inget kommer ändra mig.” hotade jag.

”Jag antar att vi har gjort slut då. Ha en bra dag.” han började lätt knuffa mig mot dörren innan han smällde igen den i mitt ansikte och lämnade mig helt förvirrad.

”Asshole.” morrade jag och vände mig om för att börja gå längst gatorna, utan att riktigt veta vart jag var.

”Willow?”
Jag tittade upp och möttes av Justins figur som höll på att komma närmare. Han var klädd i en svartvitrandig T-shirt tillsammans med ett par khakibyxor. Hans hår var uppspikad precis som alltid.

”Hej.” jag gav honom ett leende.

”Vad gör du på gatorna helt ensam?”
”JT sparkade ut mig.” ryckte jag på axlarna. ”Jag har ingen annanstans att gå.”
”Varför sprakade han ut dig?”
”Vi kom inte överens och jag antar att han blev riktigt arg över att jag inte tyckte som han gjorde så… han sprakade ut mig.
”Den idioten.” skakade Justin på huvudet. ”Vill du att jag ska ta dig tillbaka till Brooklyn?”
Var Justin plötsligt snäll mot mig? ”Visst.”
”Hoppas du inte är rätt för tunnelbanor.” flinade han.

”Jag är inte rädd för tunnelbanor.” Lögn. Jag hatade tunnelbanor. Alla och allt luktade som gamla cigaretter, och män med hår längre än Rapunzel log mot dig och avslöjade därmed tänder de inte hade.

Knappt någon tid hann passera innan jag befann mig på närmaste tunnelbanstation med Justin. Han köpte vänligt oss båda biljetter utan att ens ge mig tid att ta upp min plånbok.

Den ovänliga damen gav oss de båda biljetterna. ”Ni borde skynda er. Tunnelbanan kommer vara här inom någon minut.”
”Shit.” svor Justin och greppade min handled innan vi båda började springa; jag i mina killklackar.

”Justin jag har klackar, det gör ont!”
”Yeah, well det är ditt fel att du valde fel skor.”
”Jag är ledsen att jag inte planerade in att jag skulle springa på tunnelbanstationen som om mitt liv berodde på det. Det kommer alltid flera tunnelbanor Justin!”
”Yeah well, jag gillar inte att förlora. Vi ska hinna med denna.”

Efter vad som kändes som hundra år i helvetet så drog han mig in i rätt tåg och dörrarna smälldes genast efter oss. Vi båda kollapsade på de gamla, plastbänkarna medan vi andades tung.

”Gör det aldrig igen asshole.” jag slog till hans bröst.

”Snobbiga tjejer från Brooklyn gillar inte att springa, eh?” retade han.

”Oh snälla du behöver inte stereotypa. Du kommer från Bronx och jag skulle enkelt kunna göra det tillbaka.”
”Yeah, yeah, yeah.” skrockade han. ”Det vet jag att du skulle göra.”
”Då så, inga fler stereotypade krig, okej?”
”Visst.” han sjönk skämtsamt ner i sätet vilket fick mig att skratta.

”Så hur länge hade du gått runt innan jag hittade dig?”
”Typ trettio sekunder.”
”Oh, jag hade perfekta timingen.” nickade han imponerat åt sig själv.

”Det hade du.” log jag. ”Tack för att du tar mig hem…”
Han ryckte på axlarna. ”Inga problem.”
”Jag tror killen som ser ut som tomten stirrar på oss.” jag sneglade diskret på mannen på motsatt sida av oss. Han bar en röd T-shirt och ett par slitna jeans, och hade långt, vitt skägg och hår i samma färg, dock hade han en skallig fläck på toppen av huvudet.

”Jag ger dig tio bucks om du sätter dig i hans famn och berättar för honom vad du vill ha till jul.”
”Nej!” fnittrade jag tyst. ”Jag tänker inte göra det, du får.”
”Mer än gärna.” han ställde sig upp.

”Vänta Justin, nej! Jag skojade bara!”
Men han ignorerade mig och gick fram till mannen och satte sig i hans famn.

”What the-” mannen såg förvånad ut.

”Tomte!” log Justin. ”Det här året vill jag ha-”
”Gå av mig idiot!”

Justins ögon vidgades. ”Tomten använder svärord?”
Dörrarna öppnade och Justin hoppade genast av mannen och sprang ut. Jag suckade och greppade mina saker innan jag jagade efter honom. Tillslut stannade han av att skrattsalvorna blev så mycket.

”Din idiot.” himlade jag med ögonen.

”Det var roligt.” skrockade han och försökte lugna sig.

”Väldigt.” muttrade jag sarkastiskt.

”Var inte arg Willow.” han nöp min kind.

”Rör mig inte.” jag slog bort hans hand medan ett flin lekte på mina läppar.

Han skrockade och gjorde det igen. Jag vred på mitt huvud och lät mina tänder fånga hans fingrar vilket fick honom att illa kvickt rycka tillbaka sina fingrar.

”Bet du mig nyss?”
”Kanske.” ryckte jag på axlarna. ”Kanske inte.

”Jag såg det… du bet mig.”
”Du såg inget Bieber.” blinkade jag och började gå ifrån honom.

”Du är en konstig person Anthony.” han jagade efter mig.

”Tro mig eller inte, du är inte den första som sagt det.”

”Varför är jag inte överraskad?”

”Det är en fråga bara du kan svara Justin.” ryckte jag på axlarna.

”Du har en sarkastisk, asshole sida inom dig… jag gillar det.”
”Jag är glad att du gillar min personlighet.”
”Inte bara din personlighet baby.” blinkade han och stirrade mig från huvud till tå.

”Här upp Bieber. Jag är inte en bit kött.”
”Jag skojar Willow.”

”Gör du verkligen det?” utmanade jag och korsade mina armar över bröstet.

Vi båda tystnade och stirrade på varandra.

”Ja, det gjorde jag.” han tappade inte ögonkontakten.

”Verkligen?” jag tog ett steg närmare.

Utan en varning pressade han sina läppar mot mina. Jag flämtade med mina ögon vidöppna medan hans var stängda. Hans hand greppade tight på mitt lår medan min slingrade sig runt hans nacke och jag fann mig stänga mina ögon. Han drog mig så nära som möjligt under tiden hans läppar slarvigt fortsatte röra sig mot mina. Tunga var inte inblandad vilket var skönt. Men allt försvann när vi packade undan och stirrade med ögon lik golfbollar på varandra.

”Oh my…” flämtade jag.

”God.” avslutade han.

Someone hold me back from beating Willow up