Justins ögon vidgades och han tittade ner på mig utan att veta hur han skulle svara henne.

”Va..?” svalde jag.

”Kyss henne.” repeterade hon

Saige Cameron’s POV
”Kyss henne.” repeterade Rory.

”Vi behöver inte lyssna på dig.” Justins ord var hårda.

Hon flinade. ”Då är det bara självklart att ni två inte är i någon sorts förhållande. Justin skulle till och med kyssa sina knullkompisar, men inte dig.” skrattade hon i mitt ansikte.

”Jag kanske respekterar henne.”
”Justin Drew Bieber respekterar någon?” fnös Rory. ”Oh snälla, vi alla känner dig bättre än det Justin. Det finns en anledning till att jag vet att du inte har respekt för kvinnor.”
”Han har ingen respekt för kvinnor som slänger sig över honom som skräp, som du gör Rory.” sköt jag tillbaka med ett blängande.

”Vad kallade du mig din bitch?”

”Rory!” ropade en röst från bakom henne. Genast vände sig hon om och vi alla möttes av synen av Mikey. Hela min kropp frös till is och mina ögon vidgades. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte prata. Jag kunde inte ens andas.

”Oh, jag såg inte att du pratade med dina vänner.” flinade Mikey och kom närmare.

”Nej.” lyckades jag få ut i samband med att mina ben började röra sig bakåt och jag åkte rakt i en hylla med jordnöttspaket, vilket fick dem alla att falla till golvet.

”Justin.” suckade Rory. ”Din flickvän orsakar en röra i mataffären! Tisk, tisk, Saige.” blängde hon på mig. ”Du måste kolla vart du går.”
”Mikey, du borde fucking försvinna… nu.” väste Justin. ”Jag menar det.”
”Är det meningen att jag ska vara rädd för dig Justin?” skrockade Mikey. ”För just nu är jag långt borta från det.”
”Kom igen Mikey.” skrattade Rory och länkade sin arm med honom innan de försvann.

Jag vände mig om mot röran jag skapat men den täcktes snart av Justin. Jag fick nu chansen att på riktigt granska honom, vilket fick mig att märka den stora blåtiran runt hans vänstra öga. Området var en aning svullet men inte tillräckligt mycket för att märka det direkt.

”Vad hände med ditt öga?”

”JT hörde om mig och Willow och ja…”
Jag försökte hålla in mitt skratt. Det är karma!

”Oh well, jag borde gå.” jag vände på klacken och gick snabbt bort från jordnötterna och lämnade Justin kvar så jag iallafall inte skulle hamna i trubbel.

”Saige, vänta!”
Jag suckade och saktade ner så han hann ikapp. ”Vart ska du?”
”Willow och Emma är här någonstans, så jag behöver hitta dem.”
”Tre Brooklyn tjejer ensamma i Bronx?” han höjde på ena ögonbrynet. ”Ja… det är verkligen en bra ide.”

”Inget kommer hända Justin, du kan återgå till vad du nu gjorde.”
”Jag räddade dig precis.” han verkade vara förvånad att jag vände ryggen åt honom. ”Borde du inte tacka mig?”
"Borde inte du be om ursäkt till mig efter att ha lekt med mig som en Barbiedocka?"
”Jag har aldrig lekt med Barbies.” skämtade han.

Jag himlade med ögonen och upptäckte samtidigt ett blont huvud som jag kände igen som Willow. Hon stod vid chipshyllan och valde troligen ut mer skräpmat till oss.

”Saige…” mumlade Justin och stoppade händerna i sina fickor. ”Du vet… vi borde prata någon gång.”
”Den gången är inte nu.”

”Du kan inte undvika mig föralltid Saige.”
”Men jag gör det så länge jag kan.” med det lämnade jag honom och gick snabbare mot Emma och Willow. 

“Vad?” suckade jag.

”Justin ville prata, eller mer säga förlåt för att ha varit en fucking idiot, och du bara går därifrån för att hitta Willow och mig? Girl, vi höll på att välja mellan cheddar chips och sour cream, vad fan är så viktigt med det så att du känner att du måste springa och hitta oss?”
”Du borde ringa honom.” la Willow fram som förslag.

”Jag kan inte bara ringa honom.” andades jag tungt ut.

”Och varför inte?” Emma korsade armarna över bröstet.

”Jag lär honom en läxa!”
”En läxa?” fnös hon. ”Vad fan är detta, grundskolan?”
”Jag kan inte låta Justin gå rakt över mig!”
”Jag håller med dig där.” började Willow. ”Men du borde fortfarande lyssna på honom om han försöker be om ursäkt. Den killen förtjänar iallafall det.”
Jag himlade med ögonen. ”Visst.”

”Vi måste välja ut en outfit, sen kan du ringa honom och fråga om han kan möta dig någonstans!”
”Jag ska inte på dejt med honom.” jag gav Emma en menande blick. ”Det kommer endast vara ett samtal, inget annat.”
Nu var det Willow som gav mig en menande blick. ”Oh snälla, har du sett Justin? Det kommer inte bara vara ett samtal.”

Jag satt vid ett bord med en karamell-latte framför mig som jag beställt tidigare. Justin var fem minuter sen och det hjälpte mig inte alls. Plötsligt slängdes dörren upp, och med mig som enda kund så var det enkelt att märka när någon kom in. Justin.
Andfått gled hans ögon över rummet tills de stannade på mig och genast stod han vid bordet. Han var klädd i en grå hoodie och ett par jeans. Några centimeter av hans tröja stack ut under hoodien och en klocka var knäppt runt hans handled.

”Shit, jag är ledsen.” han satte sig i stolen framför mig. ”Min mamma höll på att ställa hundra frågor om vart jag skulle; jag svär det var inte mitt fel. Jag försökte komma i tid.”
”Jag är inte arg.” ryckte jag på axlarna.

”Bra.” andades han ut och slappnade av på sin stol. ”Jag är så glad att du ringde mig och fråga om detta. Jag har verkligen velat prata med dig om allt som hände och-”
”Prata då.” avbröt jag, trött på att höra honom rabbla onödiga saker istället för att komma till själva poängen.

”Okej.” jag märkte genast av han var lite chockad över hur jag pratade med honom, men samlade snabbt ihop sig.
”Saige… jag menade aldrig att såra dig.” han sträckte sig över bordet för att lägga sin hand över min men jag flytta snabbt bak den, fortfarande osäker på om jag kunde lite på honom eller inte. ”Rory är så fucking dum, jag kan inte ens tro att jag gick efter henne… God jag är en idiot.” han skakade på huvudet och släppte vår ögonkontakt.
”Yeah.” höll jag med. ”Det är du.”
”Jag antar att jag aldrig tänkte på hur mycket jag faktiskt hade innan det försvann, och en annan kille kom in och försökte lägga sina äckliga, perversa händer på dig.”
Jag visste att han menade Austin, han var den enda som var efter mig just nu. ”Han var där för att samla ihop delarna efter dig-”
”Sluta.” avbröt jag. ”Jag kan inte lyssna på hur bra Austin är. Jag vill inte att du ska tycka några andra killar är bra för dig… för jag vill vara den enda.”
”Du hade din chans, men slängde den åt sidan när du hade sex med Rory när jag äntligen trodde att du höll på att… Glöm det.” suckade jag.

”Vad?”
Jag nafsade på min underläpp. ”Glöm det.”

”Kom igen Saige.” suckade han. ”Det behövs två personer till att fixa ett förhållande… Jag vill inte bråka med dig längre. Jag vill bara hålla dig, krama dig, hålla i din hand, mysa med dig, kyssa dig… precis som vi brukade.”
Jag kunde känna hur väggarna jag byggt upp började skaka, men jag var tvungen att stanna stark och inte ge in så lätt. ”Vi höll på att exakt göra det innan du sprang till Rory.”
”Jag vet, jag fuckade upp.” suckade hon. ”Jag försöker be om ursäkt här Saige, men det verkar inte som om du ens accepterar något jag säger.”
”Vad vill du att jag ska säga Justin? Att det är okej för dig att gå och knulla andra tjejer medan jag gör allt för att vara med dig?”
”Jag sa att jag var ledsen!”
”Ibland är inte ledsen tillräckligt Justin!”
”Vad mer vill du ha från mig?” han drog frustrerat handen genom sitt hår. ”Hjälp mig ut Saige! Jag är ingen jävla tankeläsare.“
”Handling säger mer än ord” sa jag och ställde mig upp.

Jag vände mig om men Justin fångade snabbt upp min handled och drog mig tillbaka; min panna stötte mot hans.

”Vad… vad gör du?” min röst var inte högre än ett viskande.

”Du sa att handlingar säger mer än ord… så säg mig vad detta betyder för dig.”
Han pressade sina läppar mot mina. Förvåningen var stor och jag visste inte hur jag skulle reagera. Mina händer var hopplöst i luften och mina läppar stela i chock, inte för att Justin verkade märka då han fortsatte röra sina mot mina tills jag långsamt började besvarade den. Hans armar slingrade sig runt min midja och drog mig så nära som möjligt utan att jag skada mig. Mina fann sin väg runt hans nacke och genast flätade jag in mina fingrar i hans ljusa lockar.

Hans tunga gled längs min underläpp, och utan att tänka två gånger öppnade jag munnen. Ett stön kom från oss båda och det var då jag insåg att vi fortfarande var i mitten av ett offentligt café. Genast drog jag mig bak. Ett tunt lager svett täckte hans panna av hettan och vi båda stirrade på varandra.

”Holy shit…” flämtade jag.

”Vad den handlingen bra nog för dig?”
”Justin… jag… jag… jag är ledsen.” andades jag ut.

Han tittade förvirrat på mig.

”Vad fan är du ledsen för? Jag är den som ska säga det.”

”Jag borde inte överreagerat som jag gjorde. När du var med Willow, du var rätt… jag kom med Austin så du och Willow var inte min sak.”
”Vad jag och Willow än hade så är det över nu, du behöver inte oroa dig för det längre Saige.” hyssjade han mig.

”Jag måste också göra upp för alla fel jag gjorde.”

”Oh Saige, du kan aldrig göra något fel.” försäkrade han.

Jag skakade på huvudet. ”Sluta ljuga, både du och jag vet att jag är en hycklare.”
”Bara lite.” bet han sig i läppen och såg extremt söt ut.

”Det är därför jag ber om ursäkt.”
”Du behöver verkligen inte-”
”Jag vill.” avbröt jag

”Okej.” andades han ut.

”Tack.” jag rullade in mina läppar i min mun i samband med att vi båda satte oss tillbaka. Katy Perrys låt ’It Takes Two’ började tyst spelas i bakgrunden.

“It takes two, two sides to every story. Not just you, I can’t keep ignoring. I admit half of it, I’m not that innocent. It takes two, two sides to every story. Not just me, you can’t keep ignoring. Let me be, first baby, to say I’m sorry.”

”Den här sången har en väldigt ironisk timing.” skämtade Justin.

Jag lät ut ett litet skratt och nickade. ”Katy Perry ganska ironiskt.”

”Ganska.” retade han mig för mitt ordval, vilket fick mig att fnittra smått innan vi båda satt helt bekväma på våra stolar.

”Hej.” servitrisen som tidigare kommit med min latte återvände till bordet. Hon var klädd i ett par svarta skinny jeans tillsammans med en polotröja med caféets logo på den. Hennes ljusbruna hår var i en hästsvans och en visorhatt med kompaniets namn på täckte hennes huvud. ’Nevaeh’ var vad som stod på hennes namnskylt.

”Hej.” hälsade Justin snabbt utan att ge henne mycket uppmärksamhet.

"Kan jag få er något att äta eller dricka?" log hon sött.

”Saige, du först… jag måste fortfarande kolla.” Justin öppnade sin meny och började snabbt skanna igenom den efter något som såg aptitretande ut för honom.

”Jag tar spagettin.” log jag.

”Vill du ha köttbullar med det?” undrade Nevaeh artigt.

Jag nickade. ”Varför inte.”
”Gör det till två.” Justin stängde sin meny och gav båda våra till henne.

”Något att dricka?”
Jag tittade ner på min tomma lattekopp. ”Jag tror jag tar en Pepsi denna gång.”
Hon nickade och vände sig mot Justin. ”Och till er sir?”
“E Dr. Pepper, eller Mr. Pibb, vilken ni än har.”
“Okej.” nickade hon innan hon vände på klacken.

”Wow, en servitris som inte slänger sig på dig. Jag måste säga att jag är imponerad av hennes självkontroll.” skämtade jag.

Justin skrockade. ”Tjejer som slänger sig på mig?” fnös han. ”Jag har ingen aning om vad du snackar om.”
”Oh snälla.” fnittrade jag. ”Minns du den dagen du pekade ut tre eller fyra av dina många knull?”
”Det var den dagen jag pekade ut Rory.” skakade han på huvudet.

”Jag önskade att hon aldrig kommit in i våra liv.”
”Både du och jag Saige.” nickade han. ”Både du och jag.” upprepade han mer ödmjuk, som om att han bekräfta för sig själv att han verkligen var över Rory och galen i mig.

Nevaeh kom tillbaka med våra glas och la dem på bordet tillsammans varsin sugrör inpackat i vitt papper.

”Er mat kommer strax.” lovade hon och lämnade oss utan att ge oss tid att tacka henne eller fråga efter något annat.

”Den här platsen är så fin.” jag tittade runt i det lilla caféet. Väggarna var målade som ett gammaldags, tegel, italiensk hem. På andra sidan rummet, långt borta från bordet fanns en pizzaung som det syntes att den inte användes till sitt rätta bruk och istället en eldstad. Golvet var gjort av röda plattor och det fanns endast två fönster vid glasdörren.

”Har du varit här förut?” undrade jag och vände blicken mot Justin.

Han nickade. ”Många gånger. Jazmyn, Jaxon och mina föräldrar älskar att komma hit när de känner att vi ska äta utanför huset.” log han som om han kom ihåg ett bra minne härifrån. ”Min pappa och ägaren är ganska tighta.” ryckta han på axlarna. ”Det är ett bra ställe.”
”Så… känner du den där servitrisen då?”
”Avundsjuka är inte den mest vackraste färgen på dig Saige.” flinade han. ”Men nej, hon måste vara ny.”
Jag andades lättat ut över att inte behöva gå igenom ännu en av Justins ex-fling. Fast jag är säker på att ingen av dem skulle vara lika hemska som Rory eller Tallulah.

”Så när får jag träffa dina ex?” undrade han och klappade ihop sina händer.

”Vad sägs om aldrig?” flinade jag.

”Jag vill dock vekligen känna Austin.” log han, troligen ett falskt leende.

Jag skakade på huvudet. ”Nej det vill du inte. Du kommer skrika av hans öron eller något.”
Precis som om han visste att vi snackade om honom så steg Austin in genom dörren. Han höll på att prata med en av lärarna från Bronx kommunala skola, Ms. Hawkins.

”Varför hänger han med henne?” höjde jag på ögonbrynet och såg på hur den blonda kvinnan följde Austins varje rörelse. Då och då kunde ett fnitter lämna hennes läppar.

”Spelar det någon roll?” Justin slet min uppmärksamhet från dem och täckte min hand med sin egen. ”Vi har varandra nu Saige. Jag vet att detta kan vara långt från vad du känner för mig nu men… jag gillar verkligen dig och jag vill inte förlora dig.”

”Justin.” mentalt aw:ade jag åt hans ord.

”Saige… jag-”

”Saige?” avbröt en röst vilket fick Justin att morra och blänga upp på Austin som vilade över vårt bord.

”Kan vi hjälpa dig?” undrade Justin ohyfsat.

”Oh ledsen, jag försökte bara säga hej till min vän.” svarade Austin med samma ton och fånga mina ögon i samband med att ett varmt leende drog över hans läppar. ”Hej Saige, hur mår du my love?”
”Din love?” fnös Justin. ”Jag tror min näve säger att du ska ge henne ett annat smeknamn eller så möter du honom.”
”Är det meningen att jag ska vara rädd för dig?” Austin höjde på ögonbrynen.

Justin nickade. ”Testa mig inte.”

”Justin.” jag gav honom en menande blick. ”Lugna dig… det är okej.”
”Det kommer inte bli okej innan den här fuckern försvinner härifrån. Jag hade en väldigt viktigt fråga att ställa och den här assholen avbröt mig.”
”Visst, jag går bara tillbaka till min dejt.” ryckte Austin på axlarna och höll medveten ögonkontakt med mig när han sa dejt.

Jag gav honom en nickning. ”Ha kul. Jag ska återvända ditt min dejt också.” jag slängde tillbaka d-ordet på honom och såg hur han muttrande något under sitt andetag innan han gick tillbaka till blondinen vid deras bort.

Justin skakade på huvudet. ”Han är en jobbig fucker, det vet du va?”
”Iallafall.” jag ändrade ämnet. ”Vad skulle du fråga mig Justin?”
”Oh yeah.” han kom ihåg frågan och ett stort leende målades över hans läppar vid tanken.

”Så Saige, du vet hur vi brukade vara.”
”Uhm… hur långt tillbaka? För om du menar för tjugo minuter sen så höll vi på att skrika på varandra innan vi började hångla…”

”Jag menar några veckor sen.”

”Oh.” skrattade jag i samband med att minnen började spelas i mitt huvud. Allt från när Justin tröstade mig i mitt sovrum till då jag hade en sexfantasi om honom i duschen till vår första kyss, och till och med första gången jag träffade honom och han puttade mig mot en tegelvägg argt.

”Saige…”

”Ja?”

”Jag… uhm… jag har aldrig varit bra med… uhm…”
”Justin, du gör mig verkligen nervös.”
”Ledsen.” skrockade han och verkade nervös för första gången sedan jag träffat honom. ”Jag, uhm-”
”Säg det bara för guds skull!” skrattade jag.

”Okej, okej.” han tog ett djupt andetag.

”Jag har aldrig varit bra när det kommer till förhållanden. Efter att Rory gjorde slut med mig gav jag upp allt som handlade om kärlek och min besatthet av knullkompisar startade. Men sen träffade jag dig och all bara… ändrades. Jag vill ha dig för mig själv, och jag vet att jag troligen inte är den bästa pojkvännen men jag vill iallafall försöka… så Saige, vill du bli min flickvän?”

”Ja.” tjöt jag och lutade mig över bordet så jag kunde pressa mina läppar mot hans. ”Ja jag vill bli din flickvän Justin.”