”Jag önskade jag kunde kyssa dig men jag vill inte att du ska bli sjuk.”
”Fuck it.” han pussade snabbt mig på läpparna med ett leende.

Justin Bieber’s POV
Jags att än en gång vid gränden med JT, Maria och Seneca. Darrel hade gett oss alla order om att träffa honom här exakt tolv, men som vanligt var han sen.

”Det här är fucking idiotiskt.” himlade Maria med ögonen. ”Jag vill ärligt talat bara vara i en klubb nu, eller hell i sängen.”
”Jag svär till Gud, jag kommer inte åka till Kanada. Jag stanna här i USA; eller mer specifikt Bronx.”

”Åh sluta gnälla.” Darrel gjorde sig äntligen synlig. Överraskande nog var han ensam; han brukar alltid ha en backup med fyra, fem killar, ifall det skulle bli messy.

”Så trevligt att se dig Darrel.” sarkasm droppade från Senecas ord samtidigt som hon gav honom en iskall blick.

”Trevligt att se dig också Seneca.” han sköt henne en lika sarkastiskt och kallt leende. "Jag ser att du mår bra. Du vet, du kan öva din förförelse på mig när som helst, baby." Darrel la en hand på hennes höft.

”Watch it.” hon knuffade honom." Min pojkvän kommer sparka ditt arsel. "
"Åh snälla." fnös han. "Jag hörde att han är en nybörjare från Brooklyn. Jag skulle kunna döda hans röv lätt. "
"Döda honom och jag dödar dig."
Darrel flinade och höjde ett ögonbryn. "Ska du verkligen hota mannen som ansvarar för ditt jobb just nu?"
"Jag skulle kunna springa iväg och du skulle inte vara ansvarig längre."

Darrel flyttade sig närmade hennes ansikte. "Jag skulle hitta dig Seneca. Du kan inte springa ifrån mig. "Backa the fuck undan från mig.” hon knuffade honom och vände sig om.

Darrel skrockade för sig själv innan du vände sig mot resten av oss. "Ni tre är de tysta typerna just nu, eh?"
"Inte den tysta typen, har bara inget att säga." JT stoppade händerna i byxfickorna.

"Wow, för en gångs skull är JT är tyst." Skrockade Darrel. "Jag är ärligt talat chockad."
JT himlade bara med ögonen och Darrel vände sig mot mig.

"Så, Bieber." flinet fann sin väg tillbaka till sina läppar. "Vad tycker du om ditt nya jobb?"
"Jag kommer inte döda någon Darrel."
"Varför inte? Du brukade ju. Vad gör nu så annorlunda?”

"Jag vill bara inte längre-"
"Bitchen du är med har gjort dig mjuk."

Genast kände jag ilskan genom mina ådror. ”Kalla aldrig min tjej en bitch igen, jag fucking menar det. Jag kommer slita dig i stycken.”

"Jag är inte rädd för dig Bieber" skrockade han mörkt. "I alla fall," han gick tillbaka till det ursprungliga ämnet. "jag är här för att ge er alla planer till jobben ni fick."

"JT och Maria." han vände sig till dem båda. "Kommer ni ihåg hur jag sa att jag ville att ni båda skulle åka till Kanada?"
”Ja.” JTs ord var nästan förgiftade med eld samtidigt som hans ansikte visade ilskan.

”Lugn kille.” flinade han innan han fortsatte. "Jag bestämde mig att jag bara vill att Maria ska åka till vår bas i Kanada-"
”What the fuck.” avbröt Maria. "Inte nog med att jag måste åka till Kanada, men nu måste jag åka ensam?"
"Och JT, du kommer bara ta hand om kommunikationen mellan den kanadensiska basen och den här i Bronx." fortsatte Darrel och ignorerade Maria helt.

“Asshole.” muttrade hon för tyst för honom att höra. Jag bet mig i tungan för att hålla tillbaka skrattet som hotade att komma ut. 

Nästa eftermiddag hade Saige kommit över. Mamma och pappa jobbade, men det betydde inte att vi inte kunde roa oss själva. Jazmyn och Saige var i köket och letade efter choklad, medan Jaxon och jag spelade på den nya XBOX:en han stulit från en Gamestop butik i Brooklyn.

”Den här skiten är så jävla cool.” sa han.

"Jag är imponerad att du inte åkte fast. You’re like a chip off the old block." flinade jag åt honom.

Han himlade med sina ögon. "Säg inte det."
"Varför?"
"Jag vill inte bli som du." skrockade han.

”Varför?” jag höjde mitt ena ögonbryn.

”För du knullar allt som andas och har en vagina. Jag vill vara trogen mot Jen.”

”Whipped.” skrek Jazzy från köket.

”Jag tror han nyss kallade mig manwhore.”

”Du brukade vara en.” fnittrade Saige och kom ut från köket innan hon satte sig i mitt knä.

"Tack för att du kom till mitt försvar, babe." Jag lindade mina armar runt hennes midja och vilade huvudet på hennes axel.

Hennes fnitter fyllde mina öron samtidigt hon slappnade av mot mitt bröst. "Du är bedårande."
”Tack baby.” jag kysste henne under örat.

"Jag är hungrig.” Jaxon satte ner kontrollet i samband med att spelet var avslutat. Jag förlorade självklart på grund av att Saige satt i mitt knä och distraherade mig.

Jag nickade. "Jag med... Saige, baby, kan inte du göra mig och Jaxon några smörgåsar?" Jag sköt henne mina hundvalpögon och kända flin.

"I dina drömmar." Skrattade hon.

"Oh kom igen baby.” 

"Gå och gör din egen lunch." hon rufsade mitt hår.

"Jag slår vad om Rory skulle göra mig en smörgås." skämtade jag.

Saige satte upp rakt upp innan hon reste sig. "Ursäkta?"

"Åh nej." Jazmyn täckte hennes ögon med händerna för att slippa se dramat som var på väg att hända.

"Jag skojade bara..." tag tittade nervöst på henne.
"Skämt ska vara roligt, Justin." hennes ögon smalnade åt mitt håll.
"Han förstörde allt nu." Skrockade Jaxon och startade ett nytt spel på Xbox:en med Jazmyn, då han visste att det inte skulle bli några smörgåsar inom den närmaste tiden.
"Han är en död man.” nickade Jazzy instämmande.

"Jag går hem." Saige började sätta på sig jackan hon hade tagit med sig.
Jag gav henne en blick, "Saige..."

"Vad?" morrade hon.

"Det regnar."

Hon tittade ut genom fönstret för en sekund. "Gratis dusch." ryckte hon på axlarna och tog sin telefon och la den i fickan på sin jacka.

"Saige, var inte löjlig."

Hon fnös. "Jag är löjlig? Snälla, låt mig ta upp mina slampiga ex som vill döda dig och säga att det var ett skämt. Ja Justin, det är verkligen roligt!"

"Fine." morrade jag irriterat. "Njut av din gratis dusch."

"Åh, det kommer jag." hon gick mot dörren och slängde upp den i ilska.
"Se till att du använder schampo." ropade jag efter henne.

"Självklart asshole." hon gav mig långfingret innan hon försvann och smällde igen dörren efter sig.

"Du är en dum fuck." Jazzy himlade med ögonen, men vände inte bort ögonen från TV-skärmen.

"Hur är jag dum? Hon är den som överreagerade. "

Jazmyn tryckte paus innan hon irriterat vände sig mot mig. "Skämtar du med mig? Justin, tog du upp ditt dumma arsle ex. Du jämförde Saige med att bit skräp som kallas Rory, det är inte roligt. "

Jaxon suckade. "Väl detta är en rolig kväll med familjen."
"Det var bara ett skämt!" Jag kastade mina händer i luften ilsket.
"Det var inte en rolig en!"
"Inte mitt fel att ni två är så spända."

Jazmyn pausade innan hon började tala igen med gift som droppade från hennes ord. "Vad sa du?"

"Jag ... ingenting."

"Du förtjänar inte någon som henne." Hon ställde sig upp och smällde sin axel mot min på sin väg till sitt rum.

"Ursäkta?" jag vände mig om och kände hur mitt blod kokade.
"Jag sa att du inte förtjänar någon som henne." upprepade hon sakta som om jag var fem år gammal.
"Och vad fan ska det betyda?"

Jazmyn suckade, "Du är en skitstövel mot henne! Så småningom, kommer hon inte orka längre och springa tillbaka till sin gamla lärarflamma eller vad fan han är. Eller gå vidare och hitta någon ny- "

"Hon skulle inte göra det, hon är den som jag kommer att vara med."

"Då så. Fucking slå dig ner med henne och ta inte upp jävla Rory när du får chansen! Hon fucking springer hem just nu i regnet och vad fan gör du?”
Jag tittade awkward ner på mina fötter och sög in hennes ord. 

Saige Cameron’s POV
Vilken. Jävla. Asshole.
Jag drog min jacka tätare omkring mig där jag stod vid utgången på hans hyreshus och stirrade på de tunga regndroppar som föll från mot himlen.

"Fuck me." Jag suckade när åskan dånade högt på himlen, snabbt följt av en blixt. Allt för att göra det värre för mig när jag så småningom hittade modet att kliva ut och börja springa hem.

Jag vände mig till blick på trappan för att se om någon hade följt mig. Mitt hjärta sjönk när jag märkte det tomma rummet.

"Fan ta dig, Justin," Jag skrek bara för att lindra lite av min ilska och öppnade dörren. Ljudet av regnet blev ännu starkare när jag trotsade ut ur byggnaden oskyddad, utan paraply eller ens en huva på min jacka.

Jag började genast springa samtidigt som jag kände hur vattnet strömmade över mig. Jag var den enda personen ute, vilket förvånade mig då jag trodde gängen här levde efter mottot ”döda i regn och sol.”
Blixten lyste upp himlen i samband med att jag saktade ner då jag insåg att det inte spelade någon roll om hur snabbt jag sprang för jag var redan genomvåt.

Jag sparkade en sten i närheten och såg på hur den flög och träffade ett fönster där den lämnade en liten spricka. Mina ögon vidgades och jag tog upp farten igen tills jag var utom synhåll för den ilskna, italienska, maffiakillen som öppnade dörren och började skrika. Tack och lov, hann han inte se mig, men jag är säker på att han hörde mig.

Mitt tempo saktade ner när jag var nästan halvvägs hem. Min ringsignal började eka men jag vågade inte ta ut den i rädsla för att det skulle komma vatten i den.

Det var bara en tidsfråga tills jag fick fucking lunginflammation eller något.

Okej.

Jag kanske överreagerade.

Men skitstövel lät mig gå hem i regnet. Han kunde åtminstone erbjuda mig skjuts hem, eller kanske be om ursäkt och få mig att stanna. Allt detta för en jävla smörgås. Och jävla Rory. Varför skulle han ens ta upp henne? Minns han inte hur hon försökte döda mig i butiken? Eller kanske när hennes lilla knullkompis eller vad han än är försökte våldta mig mitt i en jävla äng. Ja, det är verkligen något att skämta om. Nämnde jag Justin var en skitstövel?

"Saige?" hörde jag någon ropa från en av byggnaderna. Snabbt vände jag mig om och möttes av Seneca som stod vid dörren till ett litet radhus. "Vad fan gör du i mitt i denna storm? Kom in."

Mentalt tackade Gud och började gå över till henne. Jag sprang upp för trapporna och stannade genast under det lilla taket ovanför hennes dörr.

"Kom in, du är genomblöt. Du kan låna kläder av mig "

"Tack." andades jag ut under tiden vi båda gick in. Seneca stängde dörren snabbt efter oss innan vi gick till hennes rum där hon kastade ett par gråa mjukisbyxor och en vit magtröja till mig.
"Ledsen att det är en magtröja, jag plockade bara upp den första jag såg."

Jag ryckte på axlarna, "Det är okej. Den har åtminstone ärmar." Jag studerade ärmarna som skulle gå till mina armbågar.

Hon log. "Badrummet är mittemot mitt rum."
"Tack." jag gick ut ur rummet och rakt in i badrummet. Genast tog jag en handduk och började torka mig själv innan jag lindade den runt mitt hår som var utspridd över hela mitt ansikte. Jag var en perfekt definition av en våt hund.

När jag var helt torr, bytte jag om till Seneca kläder och tackade mentalt Gud igen över att mina underkläder hade stannat torra, annars skulle jag haft en mycket obehagligt natt. Jag drog borsten som låg fram genom mitt trassliga hår innan jag fann min väg till köket där Seneca höll på att laga något.

"Damn baby, om jag var en kille och du var singel skulle jag banga dig.” blinkade hon.
"Tack, Seneca." skrattade jag. "Jag skulle banga dig också." Jag skickade tillbaka samma blinkning.

So, what’s cooking, good looking?” jag ställde mig bredvid henne och slängde en blick på grytan.

"Makaroner och ost." hon ryckte på axlarna. "Jag kan inte laga en massa saker, men skål med mac-n-cheese går bra."

Jag skrattade, "Bra för jag älskar det."

"Jag hoppas att springa i regnet gav dig en stor aptit, eftersom det stod på boxen att detta ska räcka till fem personer. Jag tänkte bjuda in Toby men han har tydligen börjat i någon basketlag han brukade spela med i Brooklyn, och nu är han och er mamma på träningen där. Så det är bara du och jag, baby." den sista delen talade hon med en konstig brytning.

"Okej, så då har vi en rolig kväll. Jag säger makaroner och ost, chick flicks och bakning av brownies? "

"Jag har inte någon brownie mix." hon rynkade pannan. "Men jag har kakdeg."
"Baka kakor är det." jublade jag glatt.

"Först måste du förklara varför ditt dumma arsel springer runt mitt i stormen. Detta är inte Brooklyn, det finns inte människor som går runt och erbjuder dig paraplyer om de ser dig utanför och vi har inte taxibilar som erbjuder dig skjuts dit du vill som om världen var din. Så ... vad gjorde du? "
"Justin och jag bråkade."
"Jag förstår inte hur det har med dig att springa i regnet att göra.”
"Jag var i hans hus och han jämförde mig med Rory, jag blev förbannad och han hävdade att det var ett skämt. Jag blev ännu mer ilsken, lämnade och han lät mig bara gå. "
Seneca ögon vidgades, "Den idioten, vad sa han?"
"När jag först sa att jag skulle gå påpekade han att det regnar och jag sa att det var en gratis dusch och han bara sa att inte glömma schampo."

Seneca skakade på huvudet. "Han är en sådan stor dummy. Verkligen, låt honom inte ta sig till ditt huvud. Han tänker inte innan han säger något.”
"Ja, men jag tänkte inte bara sitta där och ta emot det."
"Och det ska du inte heller." nickade hon. "Dessutom så är jag mer rolig att umgås med på en regnig dag."

"Ja det är du."

"Om du vill ha en gratis dusch, så vet du var mitt badrum är. Mitt schampo luktar jordgubbar." blinkade hon.

"Frestande.," fnittrade jag. "Men jag tror att jag vill hålla mig torr för nu.”
"Din förlust." hon ryckte på axlarna innan vi båda brast ut i skratt.

Seneca avslutade makaronerna och osten och dumpade allt i två stora skålar och gav mig en.

Jag stirrade på skålen i förvåning. "Jag kommer aldrig att kunna äta upp det här."
Hon ryckte på axlarna. "Inte jag heller, men jag var för lat för att ta fram en till skål till som jag kunde lägga in i kylskåpet sen. Bara sätt ett lock på skålen när du är klar.”
"Jag kan göra det." Jag tog fram en gaffel och la den bredvid maten, innan jag gick över till bordet och satte mig. Seneca satt mitt emot mig innan vi började äta och snacka om personer som levde i The Bronx och även några i Brooklyn.

"Säg mig, hur var det rika livet?"
"Oh man, fantastiskt, jag saknar det så mycket." fnissade jag. "Perfekt utsikt från balkongen över New York, snygga bilar som spann som ett lejon när de körde, och även om jag bara sa ett klädesplagg var söt så skulle mina föräldrar genast köpa det för mig, inga frågor. Jag brukade leva livet, du vet? "
"Tog det över huvud?"
"Oh hell yeah." Jag skrattade med en dramatisk nickning. "Jag trodde att jag var oberörbar du vet? Jag är verkligen skyldig Emma och Willow mycket. Om jag fortfarande var som dem och kom ner till Bronx så skulle jag nog vara den största bitchen någonsin. Jag brukade se ner på folk, du vet?” jag pausade för att äta lite innan jag fortsatte. "Jag var ett monster."
"Men, Willow och Emma vet att du är fortfarande är deras bästa vän och älskar dig oavsett hur mycket pengar du får eller tjänar. Skulle du inte göra samma sak för Emma om situationen var omvänd?”

"Ärligt talat…" Jag stirrade på henne. "Så som jag brukade vara... så vet jag vet inte. När jag fick veta att jag skulle flytta till Bronx så var det, det värsta som någonsin hade hänt mig, men nu när jag ser tillbaka på det så tror jag detta är en av de bästa saker som någonsin har hänt mig. "

"Verkligen ... varför?"
"Jag fick träffa alla sorters människor och har gått igenom upplevelser som gjort mig starkare. Jag var bortskämd i Brooklyn "
"You don’t say." retade hon.

"Hur som helst," Jag gick tillbaka till min historia, och gav henne en menande blick som fick henne att skratta. "om någon hade tagit mig till en äng som Mikey i Brooklyn, så skulle jag förmodligen varit våldtagen och mördad."
"Åh säg inte det, du-"
"Det är sant." avbröt jag henne.

"Okej, vi flyttar oss till ett lyckligare ämne... har du någonsin träffat några kändisar?"
"Åh, många.” skrattade jag. "Min pappa var advokat för massor av dem, plus när vi var bjudna på fester fick jag träffa dem också.

"Namnge den coolaste personen du någonsin träffat."
"Det svajar mellan Shia LeBeouf, Justin Timberlake och Brad Pitt."

Senecas haka föll. "Din lucky bitch!"

Jag ryckte på axlarna. "No big deal ..."
"Skojar du-"
"Ja." skrattade jag, "Det var freaking fantastiskt!"
"Fan, önskar jag hade fötts i ett rikt liv."
"Det är över nu, nu får jag tillbringa min fritid med att äta mac-n-cheese i Bronx."
“Hey, that’s where the party is at.”