Previously: 
Jag lät min hand glida upp längst hans arm som låg nära mig utan att nudda, tills jag nådde hans ena kind. Han slöt genast ögonen under min beröring och jag märkte själv hur jag smälte inombords hur fånigt det än lät.
”Är det en dejt?” fann jag mig själv undra.
”Bara om du vill det.” svarade han med en mjuk ton i sin röst och öppnade sina ögon.
”Vad vill du Justin?” han tvekade men försökte gömma det – vilket han misslyckades med.
Långsamt började jag smeka hans kind och det verkade vara allt stöd han behövde.
”Att det ska vara en dejt.”
”Bra för jag vill inget hellre.” viskade jag milt och tog hjälp av min hand på hans kind för att dra hans ansikte mot min och möta hans läppar.

Scarletts perspektiv:
2:a december - lördag
Jag slängde hej vilt runt med klänningar, kjolar, linnen, toppar, shorts, jeans… precis alla klädesplagg jag ägde utan att hitta det perfekta. En klänning hade varit min första tanke igår att ha på mig när Justin nämnt middag men senare hade jag också fått reda på att vi skulle besöka ett annat ställe också än bara restaurangen, och det behövdes mer bekvämare kläder till det – vilket direkt uteslöt klänningen, och kjol också för den delen. Så här stod jag nu mellan en massa högar kläder medan Justin skrockade då och då från sin sittplats på min säng. Han var redan på färdig, klädd i en helsvart outfit bestående av jeans, Supras och en av många långärmade tröjor jag skaffat honom till den nya garderoben. Ärmarna på tröjan var uppkavlade och som pricken över i:et så hade han fixat sitt hår till perfektion och hängt några guldkedjor kring sin hals. Ett tag trodde jag att jag kunde ta hjälp av vad han hade på sig och på så sätt få detaljer till vart vi skulle, men den tanken suddades snabbt bort då han går överallt med liknande outfits. Skolan, stan, dejter, promenader.
En annan tanke som hade slagit mig flera gånger i det här kaoset var just varför jag tillät honom att befinna sig i mitt rum under tiden jag gjorde mig iordning. Jag förstod inte mig själv ibland för hans närhet gjorde mig endast nervös och stressad. Men trots allt det så visste jag att jag ändå inte skulle kunnat ha sagt nej när han frågat.
Alla dessa tankar hade cirkulerat runt i mitt huvud i samband med att jag fortsätt gräva i klädhögarna utan framgång.
”Jag hatar detta. Hur kan ni killar ha det så enkelt?” utbrast jag tillslut och slängde ut med armarna samtidigt som jag utmattad satte mig på sängen.
”Vi har det inte enkelt, vi hanterar det bara bättre än tjejer.” skrockade Justin och ställde sig upp och försvann till min WIC, för att några minuter senare komma ut bärandes på få plagg och ett par vita Wedges klackar.
”Här.” utan ett ord tog jag emot de mörkblåa jeansen och det vita peplum linnet samt skorna och gjorde min väg till badrummet för att byta om.
Frustation var egentligen en underdrift men jag kom inte på något bättre ord att beskriva mitt humör på för stunden. Efter flera timmar hade jag inte hittat någonting att ha på mig, så hur lyckas han genom alla oorganiserade klädhögar finna två plagg som matchar som handen i handsken efter endast några minuter? Han må vara kille men han vet definitivt hur tjejer ska klä sig var det en röst som sa i mitt bakhuvud i ett försök att få mig på andra tankebanor men det fungerade inte...
Med mer kraft än nödvändigt drog jag på mig de tajta jeansen och knäppte dem innan jag sträckte mig efter linnet och drog ner den korta dragkedjan på ryggen för att kunna sätta på mig den. Mitt humör blev inte bättre av att jag sedan inte kunde dra upp dragkedjan då jag inte nådde den. Så med flera frustrerade suckar och grymtningar tog jag mig ut ur badrummet. Med inget hår som täckte nacken ställde jag mig framför Justin som snabbt förstod vad han skulle göra och drog upp dragkedjan. När han var klar gick jag fram till spegeln och började applicera Foundation och puder, tätt följt av eyeliner, mascara och en aning läppglans. Helt inne i vad jag gjorde ryckte jag häftigt till av Justins armar som slingrade sig runt min midja bakifrån.
”Du kommer få gråa hårstrån i förväg om du fortsätter stressa över onödiga saker.” viskade han med sin hesa röst och drog försiktigt allt mitt hår till min högra axel, så en del av min överhettade hals var blottad inför honom. Han mötte sedan mina gröna ögon med sina bruna genom helfigursspegeln framför oss.
”Jag kan inte hjälpa det.” viskade jag nästan hypnotiserad tillbaka och skruvade på korken till det ljusrosa läppglansen innan jag la den ifrån mig. Jävla humorsvängningar.
”Vad sägs om att bara stanna hemma så slipper du all stress?” undrade han med lika attraktiv röst och började lämna fjäderlätta kyssar längst min bara hals.
Han tryckte sin kropp närmare min samtidigt som hans tumme och pekfinger fann dragkedjan vid min nacke igen och började långsamt dra ner den, men han hann inte långt innan min röst stoppade honom.
”Du är så kåt Justin.” repeterade jag mig själv från igår. Skillnaden denna gång var att jag inte var långt bakom honom på samma spår.
”Bara för dig.” mumlade han och började lämna blöta kyssar som tog sig ändå upp till min käke.
”Du är omöjlig.” det tog all min självkontroll men jag lyckades dra bort min kropp från hans och möta hans trumpna min, denna gång inte genom spegeln.
”Du är omöjlig.” muttrade han men jag kunde se ett dolt leende bakom hans ljusrosa läppar.
”Inte första gången jag hör det.” flinade jag och lämnade en hastig puss i hans mungipa och vände mig sedan om mot de flertals smycken som hängde vid spegelns övre hörn. Ett guldigt armband var allt jag satte på mig innan jag vände mig om mot Justin som nu kollade på mig med nyfikna ögon. Rosa spår efter mina läppar var placerade vid hans mungipa och jag använde mig genast av min tumme för att ta bort det. Pussen hade inte bara varit för jag inte kunde motstå honom utan för jag också ville få tillbaka hans leende – vilket jag också lyckades med – innan jag mer eller mindre avböjt honom.
-
”Jag är så mätt.” stönade jag och lutade mig tillbaka i läderstolen på en väldigt okvinnligt sätt, men kunde verkligen inte bry mig mer.
Justin klagade inte på mina gester utan endast skrockade och la undan sina bestick efter att ha stoppat in den sista räkbiten i sin mun. Han tog upp den servetten och torkade sig snabbt om händerna som han tidigare använd för att skala räkorna med.
De respektiva tallrikarna som tidigare varit fyllda med skaldjursrisotto låg nu tomma framför oss, men låg inte kvar där länge till då en manlig servitris i sin sena tjugoårsålder kom och plockade bort dem samtidigt som de blev ersätta av två höga glas med Dulce de Leche Mousse av en yngre kvinnlig servitris. De båda hade serverat oss under hela kvällen så det var inte någon överraskning att de kommit så snart vi varit klara.
Namnet på efterrätten hade tagit år att lära mig kändes det som – var egentligen några minuter – men bortsett från det hade jag också lärt mig att det var Argentisk, men mer än så visste jag inte. Allt detta hade Justin berättat. Om det sedan var rätt eller inte visste jag inte heller, men tanken grävde sig inte långt ner i mitt huvud innan jag fick syn på den ljusbruna moussen som fyllde 3/4 delar av glaset och var täckt med rostade kokosbitar som fick hela desserten att endast se mer aptitretande ut.
Att äta något ovanligt hade överraskat mig mer än jag velat erkänna då jag egentligen förväntat mig något vanligt som kött och potatis samt chokladdoppade frukter till efterrätt. Det mer eller midnre vanliga ”dejt-maten” med andra ord. Justin hade skrattat roat när jag berättat det för honom och gett mig ”det är bra med förändringar ibland” som svars. Jag hade inte kunnat göra något annat än att instämma med ett litet skratt.
På tal om Justin så gav en vänligt leende till de båda servitriserna innan de försvann, och började sedan äta av den porösa efterrätten. Inte vilja vara långt efter tog jag upp silverskeden som Ashley – servitrisen – lagt fram, och började med små tuggar äta den söta desserten.
”Jag trodde du var mätt.” flinade Justin och blinkade sedan med ögat för att visa att han bara skojade med mig.
”Du vet att jag inte kan säga nej till något sött.” svarade jag honom simpelt och tog ännu en sked av den himmelska desserten.
”Det vet jag.” bekräftade han och vi fortsatte resten av middagen i en bekväm tystnad med få samtalsämnen då och då om allt och inget.
”Du har någonting där.” skrockar Justin och nickar mot mitt nu panikslagna ansikte.
”Vart?”
”Kom närmare så tar jag bort det.” jag gjorde som han sa, men han rörde sig inte ur fläcken utan stirrade bara på mig med en oläsbar blick.
”Nå? Ta bort det då.” viskade jag i full panik över att det var någon stor yta på mitt ansikte som var nersmutsad.
Justin förde långsamt sin hand mot min mun och med hjälp av tummen tog bort vad det än var från mina läppar.
”Är det borta?”
”Vänta, det är fortfarande kvar.” svarade han mjukt och kupade mitt ansikte och förde sitt ansikte närmare. Hans ögon lämnade mina och åkte ner mot mina mjukt särade läppar, innan han snabbt pressade sina mot dem i en snabb kyss. Rysningar åkte upp och ner genom hela min kropp av den korta kontakten och jag fann mig själv genast vilja ha mer, men gjorde ingen ansats till det.
”Nu är det borta.” viskade han med sin hesa röst och jag kände genast hur mitt blod tog större plats på mina kinder.

---