Justin’s POV
Jag lät ut ett djupt andetag innan jag gick tillbaka till baksetplanen där alla var samlade vid läktarna. Jag joggade över dit samtidigt som jag hade ett grepp om mina byxor så de inte skulle falla, innan jag ploppade ner bredvid JT.

”Hej man.” han tog ut ett paket Marlboro som han öppnade och räckte mot mig. ”Vill du ha?”
”Yeah.” jag drog ut en. ”Tack.”
Han gav mig sin gamla, röda tändare. Lågan kom snabbt till liv och tände på cigaretten som jag genast tog ett bloss av och samtidigt gav tillbaka tändaren.

”Så, varför tvingade din mamma att ta med white-y?” frågade Candy och tog ett djupt bloss av den handrullade jointen som hon höll mellan sitt pekfinger och långfinger.

Jag ryckte på axlarna. ”Få henne att vänja sig vid staden.” jag tog ännu ett drag från cigaretten innan jag blåste ut den i ett moln som varade i några sekunder.

”Jag gillar henne inte.” sa bitchen i gruppen, Maria Chambliss.

”Du pratade inte ens med henne.” fnös Seneca. ”Du känner henne inte tillräckligt för att ogilla henne.”
”Som om du gör det.”
”Jag pratade med henne, och jag gillade henne.” Seneca gav henne en menande blick.

Candy skrattade och tog ännu ett drag som hon behöll i några sekunder längre än förut, innan hon blåste ut den. ”Det är för att de båda är white-ys.”

Seneca himlade med ögonen. ”Det är som om jag ska säga att ni två bara hänger för ni båda är svarta.”
”Sluta vara en stereotype.” skällde JT.

”Om ni inte vill bli kallade det så ska ni sluta kalla mig white-y.”
Maria fnös. ”Som om vi skulle göra det.”
”Då fortsätter jag kalla er vad jag vill.” hon ryckte på axlarna.

”Jag kan riva sönder det där vackra ansiktet inom några sekunder, Deets.” utmanade Candy.

”Tror du inte jag kan göra detsamma med din?” Seneca höjde på sitt vänstra ögonbryn.

”Sant.” jag nickade. ”Kommer inte ni ihåg den senaste fighten hon var med i? Tjejen slutade upp på sjukhuset medan Seneca bara hade ett rivsår under ögat.”

Candy nickade. ”Jag kommer ihåg det.”
”Åh snälla.” fnös Maria ”Hon slogs mot någon pussy tjej som flyttade så fort hon kom ut ur sjukhuset. No big deal; vem som helst skulle ha lyckats med det.”
Seneca gav Maria en irriterad blick .”Vill du också sluta upp på sjukhuset?”
”Som om du skulle göra det. ” Maria brast ut i skratt.

Seneca ställde sig genast upp med nävarna knutna.

”Seneca.” JT greppade hennes arm för att hålla tillbaka henne. ”Hon är inte värd det.”
”Bitch.” väste Seneca innan hon stormade bort från läktarna.

”Vart ska du white-y?” ropade Maria efter henne samtidigt som hon flinade.

”Fuck you.” Seneca gav henne fingret och lämnade därefter planen.

”Väl, jag ska ut härifrån.” JT ställde sig upp.

”Jag följer med dig bro.” jag följde hans exempel och tillsammans lämnade vi läktarna och planen.

”Så...” flinade han efter några sekunder. ”Berätta om den nya snygga white-yn.”
”Vad är det med henne?” jag himlade med ögonen.

Han skrockade. ”Berätta om henne JB.”
”Jag mötte henne för bara några timmar sen bro, jag känner inte henne inte bra.”
”Du borde ta med henne till någon av festarna eller klubbarna någon gång.”
Jag fnös. ”Tror du verkligen den här ex rika white-yn skulle vilja komma till en av våra fester?”
Han gav mig en axelryckning. ”Jag vet inte, kanske.”
”Jag skulle inte räkna med det JT.”

”Du borde ta med henne imorgon, hon är het. Jag skojar inte man.”
”Bro jag ger dig hennes adress så kan du hälsa på henne.”
Han flinade genast. ”Alright, och du vet att jag kommer göra det.

”Jag sms:ar det till dig.”
JT nickade i samband med att vi nådde hyreshusen han bodde i. ”Alright man, vi syns imorgon.”

”Det gör vi.”

Saige’s POV
Jag stod framför spegeln nästa morgon och granskade mig själv i spegeln. Jag hade på mig ett vitt linne tillsammans med en blommig kjol som gick från min midja till mitten av mina lår. Över det bar jag en brunfärgad kofta som var i samma längd som kjolen. Korta, vita strumpor täckte mina fötter tillsammans med mina favoritconverse.
Några armband hängde runt mina handleder, och mitt hår fick ligga fritt i sina vanliga vågor. Lite smink hade jag även på. Ett tunt lager med foundation som täckte mina brister, mascara, och samma tunna lager med ögonskugga som var endast några nyanser ljusare än min hud och som gnistrade.
Jag gick ut ur rummet när jag kände mig nöjd och märkte hur jag var ensam hemma. Jag visste att min mor var på jobbet; hon skulle svara på telefonen när personer ringde till ett-ett-två. I mina öron lät det hemskt att svara på telefonen och höra människor dö, gömma sig från kidnappare eller vad fan de nu gjorde, men hon verkade taggad inför att jobba för första gången sedan hon var tjugoett år.

En knackning på dörren fick mig att tjuta glatt vid tanken av att se Willow inom några få sekunder.

”Kommer!” ropade jag och hörde ännu en knackning i samma starka styrka; vem visste att den tjejen hade kunde vara så högljudd? Jag öppnade dörren.

”Will-” jag avbröt mig själv när jag upptäckte att det inte var hon som stod utanför min dörr utan någon av Justins vänner vars namn jag inte kunde komma på. Han var klädd i en röd polotröja, ett par jeansshorts, röda Converse och en svart snapback.

”Oh… hej.” jag greppade dörrhandtaget nervöst.
Han flinade. ”Vem är Will? Har du en pojkvän som är kvar i din gamla rika stad, sweetheart?”
”N-nej.” stammade jag och kände mig fortfarande inte bekväm runt alla dessa människor.

”Oh, knullkompis.”
”Nej, jag väntade på min vän Willow.”
Han nickade. ”Är det varför du är så uppklädd?”
Jag tittade ner på min outfit och upp på honom igen. ”Ja… vi ska kolla in staden.”
Han skrockade. ”Två vita tjejer som ska gå runt oskyddade i Bronx? Tror inte så. Jag följer med er.” sa han som om han gjorde mig och Willow en tjänst.

”Uh… okej.”

”Vad heter du nu igen?” undrade jag och placerade en hand på min höft.

”JT, och flytta handen för du ser ut som en stereotypisk vit brud.” skrockade han.
Jag tappade hakan innan jag upptäckte det bekanta, blonda håret bakom JT. Hon bar ett par blommiga shorts,  en vit T-shirt, en jeans jacka som hon vikt upp ärmarna på och en tjock röd scarf.

”Willow!” tjöt jag och pushade bort JT ur vägen så jag kunde ge henne en kram. ”Jag har saknat dig.”
”Aw, jag har saknat dig med. Brooklyn är inte detsamma utan dig.”

Jag suckade. ”Jag önskade jag kunde vara där.”

”Vem är det här?” hon höjde på sina välplockade ögonbryn samtidigt som hon stirrade på JT.

JT log och höll ut sin hand. ”JT Withers, trevligt att träffas.”
Hon skakade försiktigt hans hand. ”Willow… Willow Anthony.” hon sa sitt namn skeptiskt samtidigt som hon stirrade JT upp och ner.

”Jag ska hänga med er idag. ” förklarade han. ”Kan inte låta två white-ys vandra på gatorna själva och bli skadade, eller kan jag?”
”Jag skulle inte veta, jag bor inte här Mr. Withers.”
Han skrockade. ”Varför så formell babe? Bara kalla mig JT.” han vinkade.

”Snälla kalla mig inte det, mitt namn är Willow, inte babe.”
”Whatever you say, Willow.”

Hon vände sig mot mig, troligen irriterad på grund av JT. ”Så vart ska vi?”
”Jag tänkte att vi kunde hitta bowlinghall-”
”Jag vet det perfekta stället.” avbröt JT. ”Jag bjuder med Justin så vi kan köra killar mot tjejer match, låter det bra?”
”Vem?” Willow korsade armarna över sitt bröst.

”Och jag kan bjuda med Seneca, ni två såg ut att komma överens igår kväll. Plus, hon dejtar den här killen Mikey Scott, så honom kan jag också få med.”
”Okej.” jag ryckte på axlarna.

”Men,” fortsatte han ”om jag bjuder med Mikey, så måste jag troligen bjuda med hans syster Brittany. Och om vi bjuder Justin så kommer säkert hans syskon, Jazmyn och Jaxon också vilja följa med så vi måste lämna plats till dem också. Plus om någon annan från gruppen upptäcker att vi inte bjöd med dem så kommer de bli förbannade. Så vi måste troligen bjuda med Justin, Jazmyn, Jaxon, Seneca, Mikey, Brittany, Maria, Marcus, Candy, Darrell, Andrew, Diamond-“
”Vem fan är alla dessa människor?” avbröt Willow, trött på JTs lista på människor ingen av oss två riktigt kände. ”Jag kom hit för att hänga med Saige, inte Bronx version av The Bloods eller vad fan för gäng ni har här runt omkring.”

JT blängde på henne. ”Vi har inte The Bloods här nere.”
”Vad jag försöker säga är att jag inte vill hänga med alla dessa randoma människor, du kan endast bjuda med en annan bortsett från dig själv och that’s it.” varnade Willow.
”Hmm… en kvinna som tar kontroll.” flinade han. ”Jag gillar det.”
Hon himlade med ögonen. ”Få inga idéer, pretty boy.”
Han skrockade. ”Du vet inte vad som går igenom mitt huvud white-y.”
”Kalla mig inte det. Jag har redan sagt att mitt namn är Willow.”
”Okej.” steppade jag in. ”Kan vi sluta bråka?”
”Låt mig ringa Justin.”
”Har du en mobiltelefon?” Willow höjde på ögonbrynen.

JT gav henne en blick. ”Bara för att jag har en, så betyder det inte att jag köpte den.”
”Va?” hon gav honom en förvirrad blick men han vände sig bara om och gick längst hallen för att ringa Justin. Willow vände sig mot mig. ”Vad fan menar han?”
”Att han stal den.” förklarade jag.

Henne ögon växte till dubbel storlek. ”Holy shit.”
”Välkommen till Bronx.” muttrade jag sarkastiskt och gick in i lägenheten där vi satte oss på soffan.

”Jag saknar Brooklyn, och jag bor inte ens här.” stönade hon. ”Jag tar med dig dit imorgon så vi kan återuppliva alla våra roliga, rik-liv minnen.”
”Jag har inte pengar för att göra sådant längre.”
”Åh, ta det lugnt.” log hon. ”Jag betalar för dig.”
Jag skakade på huvudet. ”Jag kan inte låta dig göra det.”
”Du kan och du vill.”
”Willow.” suckade jag. ”Kom igen, jag mår dåligt av det.”
”Gör inte det.” skrattade hon. ”Du ser ut att behöva en Starbucks kaffe, kanske tillochmed kolla in köpcentret igen. Jag köper några kläder till din första dag i skolan.”
”Jag har alla mina gamla kläder kvar. Jag behövde inte sälja dem.”
”Oh tack gud.” hon lät ut ett djupt andetag. ”För det skulle vara undergången.”
Jag nickade instämmande. ”Det skulle det.”

”Justin kommer hit om cirka femton minuter. ” JT kom in genom dörren som om han ägde stället och satte sig på fåtöljen.  ”Så vart är resten av din familj Saige?”
”Mamma jobbar, pappa letar efter jobb och Toby är troligen här men gömmer sig i sitt rum.”

”Har du en bror?” han rynkade på pannan. ”Vill inte han följa med?” han stod upp. ”Vilket rum är det? Jag frågar.”
”Nej.” stoppade jag honom. ”Toby vill inte följa med, han hatar det här så mycket, och han pratar inte med personer som inte är familjemedlemmar så försök inte ens.”
”Oh kom igen, killen behöver ha kul.”
Jag gav honom en blick. ”Bara låt honom vara, okej?”
”Damn, baby fine.”
”Kallar du alla ’baby’?” Willow korsade armarna över sitt bröst.

JT ryckte på axlarna. ”Kanske, kanske inte.”

Jag vände mig mot TV:n och satte på den, endast för att höra Willows flämtning i nästa sekund.

”Hur fan ser du vad som visas?” hon kollade förvånat på den lilla skärmen.

”Va?” JT kollade förvirrat på henne. ”Jag ser perfekt. Hell, hon är lycklig att det inte är suddigt eller riktigt dålig kvalitet.”
”Men… du borde ha sett TV:n i hennes gamla rum. Vad var den, sjuttio tum?”

”Åttio.” rättade jag.

”De saker jag skulle göra för en åttio tums platt skärm.” fanatiserade JT med ett lätt skratt.

Willow kollade ner på klockan på sin handled. ”Vart är den här Justin killen? Jag skulle vilja gå och göra något kul.”
”Ta det lugnt baby, han kommer snart.”
”Sluta kalla mig det.” väste hon.”

”Jag hörde mitt namn.” den manliga rösten fick mig att hoppa till innan jag vände mig om. Justin stod lutad mot dörrkarmen i en ’I’m sexy and I know it’ ställning. Han var klädd i lössittande, gråa mjukisbyxor. Som överdel hade han en vit T-shirt med en blå hoodie-väst över. Han bar strumpor med en crazy design och hade även byxorna instoppade i dem. Och ett par blåa tennisskor, som var överraskande nog av en stor skomärke; Vans kompletterade det hela. Han hade säkert stulit dem, men jag valde att trycka bort den tanken.

”Hej man.” JT stod upp och gav honom en av de där kramarna där killarna klappade sina händer innan de i princip slog skiten ur varandras ryggar.

”Är ni redo att gå?”

Willow gav mig en frågande blick.

”Jag antar det.” suckade jag och stod upp. Willow ställde sig genast vid min sida.

”Vem fan är dessa två?” viskade hon.

”Justins mamma är vän med min mamma, och hon i princip tvingar oss att hänga.” jag suckade igen.

”Åh, gillar du honom?”
”Nej.” jag valde att inte ta upp slog-mig-mot-väggen situationen från igår. För om jag kände Willow rätt så skulle hon stå upp inför Justin utan att bry sig om vilken gängledare han var eller vad fan han gjorde i den här staden.

Justin och JT började jogga nerför trapporna, medan jag och Willow långsamt följde efter så vi kunde ha vår egna privata konversation utan att någon av killarna skulle tjuvlyssna.

”Så vad har de sagt sedan Hanna släppte Bronx bomben på alla?”

Hon himlade med ögonen. ”Hanna har förvandlats till en snobbig människa sedan du lämnade staden. Jag vet inte, men jag antar att du var hennes medvetna för i samma sekund som du försvann så förvandlades hon till en stor bitch.”

”Emma då?”
Hon ryckte på axlarna. ”Emma är normal, inget speciellt har hänt med henne.”

”Men vad har alla sagt?” jag gick tillbaka till min föregående fråga.

Hon suckade. ”Det är allt från att din pappa allting var en lögnare i rätten, till att din mamma var otrogen så ni blev tvungna att flytta och försöka få ett nytt namn och din pappa följde endast med för han kände medlidande. Sådana saker.”
”Har Hanna startat något av dessa rykten?”
Hon suckade igen. ”Hon berätta den med att din mamma var otrogen så ni flyttade till Bronx där din mammas nya ’pojkvän’ bodde och din pappa följde endast med för att han inte kunde tänka sig ett liv utan dig och Toby.”
Jag lät ut ett frustrerat stön och slog till en stenvägg.

”Shit!” skrek jag ut i smärta och förde min hand närmre mig själv i samband med att det dunkade i smärta. JT och Justin vände sig båda om och började gå mot oss med inget annat än förvirring i ansiktet.

”What the fuck… hände?” frågade JT med oro i hans röst som faktiskt lät äkta.

Willow skakade på huvudet. ”Hon slog till en vägg… och här är vi nu.”
Nu var det Justin som skakade på huvudet. ”Din idiot.” mumlade han och började undersöka min näve. ”Beskriv din smärta på en skala mellan ett till tio.”
”Fem tusen.” gnällde jag.

JT och Justin utbytte en blick.

”Jag glömmer att hon är en före detta rik tjej som inte har någon tolerans inom smärta.”
”Det är inte sant.” motargumenterade jag.

Justin tryckte lätt på min knytnäve vilket fick mig att skrika av smärta.

”Jo det är det.” skrockade JT.
Jag himlade med ögonen. ”Vad ska jag göra?”
”Du måste bara hålla ut.” svarade Justin med en axelryckning.

”Oh, vi kan ge henne lite is.” fundera JT. ”Din mamma har väl ett kylskåp i rummet bakom disken?”
”Ja, men jag får egentligen inte vara-”
”Sen när började du lyssna på reglerna?” fnös JT.

Justin nickade. ”Sant.”

Fortfarande med min knutna näve i sin hand, så ledde Justin mig in till rummet och vidare till en stor kylskåp.
Han öppnade frysen.

”JT ge mig en fryspåse eller något.”
JT öppnade en låda och hittade det Justin sökte. Han fick den och i sin tur började fylla den med sju bitar is innan han pressade den mot min hand.

”Bättre?”

”J-ja.” stammade jag och undrade varför han plötsligt var så snäll mot mig, när han endast för en dag sedan hade smällt mig mot en tegelvägg.

”Alright.” Justin vände sig mot JT. ”Vi går till bowlinghallen, så kan hon hålla den där under hela promenaden.”
”Måste vi gå dit?” flämtade Willow?

JT brast ut i skratt. ”Förväntade du verkligen dig att vi skulle äga bilar?”
”Jag har en bil.”
”Nah girl.” Justin skakade på huvudet. ”Ägarna stjäl alla bilar som parkerar där, tro mig du vill låta din bil vara kvar i gränden bakom Saiges hus. Det är säkrast där för ingen går någonsin ner dit.”
”Okej.” hon nafsade på sin underläpp samtidigt som vi lämnade byggnaden.
Justin släppte äntligen min hand medan jag höll kvar isen på samma ställe.

”Hur lång tid tar det?” undrade Willow?

”Runt tio till femton minuter.” JT ryckte precis som Justin på sina axlar. ”Det är inte så farligt.”
”Betyder det att Saige behöver gå till skolan varje dag?”

”Yup.” Justin poppade p:et. ”Jag är säker på att hon kan gå med Seneca, hon kommer vara en senior också.”

”Okej.” mumlade jag simpelt.

”Vilka i er grupp kommer vara i skolan?” undrade jag efter några minuter.

Justin funderade en stund. ”Seneca, Darrell, Brittany och min bror och syster, Jazmyn och Jaxon.”
JT skrockade. ”Du kommer möta fler människor, jag lovar. Men som tur behöver du inte ta itu med Maria.”
”Vem?” jag rynkade på pannan.

”Hon var på matchen igår.”
”Vem?”
”Hon har svart löshår.” fnös Justin och brast sedan i skratt. ”Hon är en stor bitch.” han ryckte på axlarna. ”Igår sa hon att hon inte gillar dig-”
”Inte gillar mig?” avbröt jag honom. ”Hon känner mig inte ens.”
JT nickade. ”Seneca stod upp för dig.”
Den här tjejen i Bronx som knappt kände mig, stod upp för mig efter bara en konversation.

”Det är faktiskt riktigt rörande.” log jag.

Justin gav mig ännu en av hans axelryckningar. ”Om du gör ett gott intryck på henne, så står hon vid din sida hela livet.”
”Hon är en sann vän då.” nickade jag.

You got to love JT ;)

Anyway de kommande kapitlerna (plus denna) kommer vara tidinställda då jag åkte till Italien den 20:e. Kommer ha wifi på de flesta ställen så jag ska försöka komma ihåg att hålla bloggens instagram uppdaterad, men det gäller bara att checka in bloggen lite då och då för att se om något kapitel kommit upp.