Previously:

”Ljug bättre Scar.” flinade han och jag himlade med ögonen.
”Det var värt ett försök.”
”För vadå?”
”Att får dig att hjälpa mig.” jag visste inte vad det var med mina känslor längre, men jag var desperat inför en reaktion ifrån honom. Och det fick jag också i nästa sekund när han ställde sig bakom mig och lyfte min hand med sin egen, samtidigt som han siktade mot måltavlan. Han spände sin hand kring min innan han avfyrade skottet och träffade endast några centimeter längre upp än hans förra. Vi rörde oss inte ifrån ställningen, och snart ekade hans hesa röst i mitt öra i samband med att hans varma andetag krockade med min nacke.
”Du kunde bara frågat.”

Scarletts perspektiv:
Jag visste inte hur länge tid som hade passerat men något jag visste var att jag aldrig haft såhär roligt. Det var som om jag och Justin skrattade åt allt och alla. Efter att Justin hade failat totalt med tre skott i rad och jag inte längre såg något roligt i att skjuta själv, så hade vi istället lagt pistolerna bredvid oss och satt oss på en bänk vid sidan om och studerade alla andra. Kommentarer om hur vissa gjorde fel och andra rätt blandat med skrattsalvor for ut ur våra munnar var och varannan minut.
Justin som nu lugnat ner sig en aning tog upp sin pistol och från vårt sittande position siktade på måltavlan som vi tidigare skjutit på. Den var helt fylld av hål överallt och Justins skott som han sköt iväg nyss gjorde ingen förändring då han missade, och istället råkade komma in på någon annans bana. Den stackars killen som precis skulle skjuta tappade greppet av sin Revolver och tappade den rätt på sin kompis fot som snabbt stönade av smärta.
Detta fick mig att skratta ännu mer tills min mage värkte. Justin som nu laddade pistolen för ännu en omgång skrockade tyst.
”Gör det inte igen.” fnittrade jag när jag såg hur han än en gång försökte skjuta från en sittande position.
”Varför?”
”Vi kommer få problem.”
”Jag är nog den sista som bryr sig om det nu.”
”Jag tror inte du skulle säga samma sak om ordet Rick var inblandat.” genast såg han skräckslagen ut och inom någon sekund hade han lagt pistolen ifrån sig.
”Du tror helt rätt.” muttrade han och jag slog honom lekfullt på armen.
”Så farlig är han inte.”
”No comment.” jag flinade endast som svars och började ta av mig handskarna som fortfarande satt på.
November – snart december – kylan kramade genast om mina överhettade fingrar och genast kände jag balansen mellan de två graderna. Men inom någon sekund hade jag börjat dra dem på mig igen som ett skydd över händerna då kylan tog övertaget.
”Har du roligt?” undrade Justin helt apropå ingenting och följde mina händers rörelser med ögonen.
”Ja, det har jag faktiskt.”
”Tvekade du på mig Johansson?”
”Aldrig Bieber.” äntligen klar med båda handskarna så greppade jag om pistolen igen och vägde den i händerna. ”Har du?”
”Jag har nog inte haft såhär roligt sen jag var barn.” jag gav honom ett medlidsamt leende men han viftade genast bort mig och bytte samtalsämne.
”Vet du vad vår situation liknar?”
”Nope.” mumlade jag och poppade p:et.
”Twilight.”
”Twilight?”
”Twilight.” sa han och nickade i takt med orden.
”Varför?” jag vred min överkropp mot honom i ren nyfikenhet inför hans tankebana.
”Ni har krafter, precis som vampyrerna hade.”
”Bara det som är lika?”
”Så det finns mer?”
”Vi har våra stunder.”
”Jaså?” undrade Justin retsamt och jag nickade.
”Så om jag skulle hoppa nerför en klippa så skulle jag kunna fantasiera dig i vattnet tillsammans med mig och sedan skulle du bli förbannad över att jag hoppade från första början?”
”Fantasiera mig i vatten, nej. Jag blir förbannad, ja.”
”Intressant.”
”Du har ingen aning” mumlade jag sarkastisk och ändrade position så jag satt med hela kroppen vridet mot honom.
”Hur är det med styrkan?”
”Inte så starka att vi kan knuffa bort bilar och krossa stenar vid armbrytning men ja… vi har dem.”
Han tystnade efter det och verkade försvinna i sina egna tankar i några sekunder innan han log ner mot mig igen.
”Vem tvingade dig att se twilight-filmerna?” undrade jag och började flina retsamt.
Hans svar dröjde ett tag nu och jag tog det till min fördel och reste mig med pistolen i handen.
”Cass…” mitt leende blev spänt vid mungiporna men han la inte märket till det, eller så var han duktig på att dölja det.
”Trodde ni bara var fuckbuddies?” mitt påstående blev en fråga.
”Det var i början när hon försökte fånga mig på kroken och spela den oskyldiga tjejen.”
”The struggle.” skrattade jag och slängde bak min hästsvans så den inte låg på min axel längre.
Justin himlade med ögonen och nickade sedan i samband med att jag höjde pistolen mot måltavlan och förväntade mig att träffa mitt i prick. Men innan min pekfinger han så mycket som glida till avfyrningsspaket så ekade Justins röst igen.
”Om du missar får jag en kyss.” jag kollade med höjda ögonbryn på honom men kunde inte låta blir att känna fjärilarna i magen som jag på så länge inte haft.
”Och om jag träffar?”
”Du får se.” jag log snabbt mot honom och siktade sedan i mitten av måltavlan framför mig, som skulle föreställa en människa och träffade mitt i prick.
”Mitt pris?” undrade jag och sträckte ut min hand.
”Äran.” flinade han och reste på sig i samband med att jag fnös.
”Mina ben är alldeles stela.” stönade han och sträckte på sig så hans tröja åkte upp en aning och avslöjade hans Calvin Klein boxers.
Hårt svalde jag av synen och glömde plötsligt bort vad som nyss irriterat mig.
”Ska vi börja röra oss ut härifrån?” flinade han som också märkt min blick.
”Victoria kommer säkert skälla på oss några timmar över att vi skolkade redan första dagen, så jag skulle svara ett ja på din fråga.” log jag snett och slängde en snabb blick på klockan som visade efter halv sju.
”Vet du hur länge sen det var jag levde under regler?” undrade Justin gnällandes och började följa efter mig när jag gick fram till personalen som tog emot pistolerna samt handskarna.
Innan jag svarade Justin så gav jag de två tjejerna ett tacksamt leende som de besvarade.
”Sen den dag du föddes?”
”Mer eller mindre.” jag kunde inte låta bli att skratta.
Hans klingande skratt hördes aldrig och ur ögonvrån såg jag hur han hade händerna nerkörda i fickorna och blicken nere i marken samtidigt som han sparkade till en sten. En rynka som bevisade att han funderade eller var nervös hade funnit sin plats i hans panna och innan jag hann stoppa mig själv så hade nästa fråga runnit ut ur min mun likt vatten.
”Vad tänker du på?” han ryckte genast till och slängde upp huvudet för att möta mina ögon.
”Va?”
”Vad tänkte du på?” undrade jag denna gång några oktaver tystare, nästan rädd för att prata högre.
”Inget speciellt.” jag nickade och valde att inte trycka på hans knappar allt för mycket.
”Har du tänkt på att om vi var i twilight filmerna så skulle våra roller vara ombytta?” undrade han och jag himlade med ögonen.
”Är du besatt av dem?” undrade jag och fick endast en axelryckning till svars.
”Men… ja det har jag faktiskt. Jag skulle vara Edward medan du var Bella.”
”Ugh… hur kommer det sig?” stönade han vid tanken vid att vara en tjej.
Bilden i mitt huvud fick mig genast att skratta högt vilket också fick Justin att skrocka.
”Suck it up Bieber.”
”Jag har något annat du kan suga.” innan jag hann svara började han rabbla stressat.
”Fuck sa jag det där precis? Jag menade det inte. Fuck jag är en idiot. Scar jag svär det bara slapp ut-”
”Hey, det är lugnt.” log jag och såg genast hur han slappnade av men hade fortfarande ett panikslaget ansiktsuttryck.
”Lita på mig.” log jag igen och krokade fast min arm med hans under tiden vi tog de sista stegen för att komma fram till hans Range Rover.
”Okej.” pustade han ut och verkade nu mer nervös än panikslagen.
”Vad tänker du på?” undrade jag och såg hur han flackade med blicken mellan bilden och himlen – allt för att inte möta min blick.
”Justin?”
”Inget speciellt.”
”Justin.” sa jag nu denna gång mer som befallning då han fortfarande inte mötte mina ögon.
”Ja-”
”Justin. Vad kan vara så farligt att du vägrar möta min blick helt plötsligt?” frågade jag och studerade honom när han la ena handen bakom nacken i en nervös gest jag nu upptäckt alla killar hade.
”Är det där med…”
”Fortsätt.” manade jag på när han tystnade innan meningen tagit slut.
”… själsfränden-” han gjorde citationstecken i luften innan han fortsatte.
”… sant?”
Nu var det min tur att tveka. Mina andetag var som en propp i min hals som tvingade orden tillbaka vid varje försök jag gjorde för att kunna säga någonting. Helt ärligt så visste jag inte heller vad jag skulle ha sagt om jag hade förmågan. För tillochmed en sekund funderade jag på att ljuga men nekade den tanken nästan direkt.  Justin och dem övriga killarna var en del av mitt liv nu och det sista jag ville var att säga osanna saker som de sedan skulle tro på och det i sin tur skulle ge alla i familjen onödig drama längre fram.
”Scar?” undrade han och jag bet mig genast i läppen tills jag kände blodsmaken.
Jag visste att min reaktion och gester gjorde svaret helt tydligt för honom men han väntade trots det på att höra det från mig.
”Skulle du springa iväg om jag svarade ja?”
I väntan på hans svar så gled min blick neråt mot hans kläder och jag upptäckte de mörka jeansen samt den vita tröjan och gråa Supras skorna som var en av de första plagg jag organiserade åt honom.
”Nej.” andades han fram och stod nu mycket närmre med ansiktet än vad han gjort förut.
”Vad gö-” han tystnade mig genom att placera sin tumme på min underläpp och började rita osynliga mönster.

Justins perspektiv:
Längre visste jag inte vem som hade kontrollen över min kropp. Jag, min hjärna eller mitt hjärta? Men i samma stund som jag drog Scar närmare med hjälp av hennes höfter samtidigt som jag tryckte mig mot henne så hennes rygg kolliderade med passagerardörren så visste jag att det var det var alla tre. Min hjärna som kontrollerade mina rörelser och mitt hjärta som påbörjade det hela samtidigt som jag själv utförde det hela.
Jag lutade huvudet åt sidan och böjde mig närmare hennes ansikte och kände snart hur hennes läppar pressades mot mina.

 

Ett tungt andetag for ut från min näsa när jag kände den välkända elektriciteten flöda genom mina vener. Hennes hand jag inte upptäckt var runt min nacke, började leka med det korta håret i takt med att våra läppar rörde sig i synk. Någorlunda drog hon sig tillbaka och började suga på min underläpp, drog på det lite innan hon tryckte hårt ihop våra läppar igen.

Jag greppade hennes höfter så kraftigt, endast från att stoppa dem från att glida till hennes rumpa förrän jag kände att jag hade tillåtelse, men jag gled med min tunga in i hennes mun och ett litet ljud lämnade genast hennes strupe.
Min instinkt som nu också hunnit med mina gester gjorde så att mitt huvud började snurra vid tanken av att jag kysste – hånglade – med Scar efter flera veckor.

Min högra hand gled till hennes rygg medan min vänstra var placerad på hennes korsrygg, och tryckte henne närmare i samband med att jag långsamt lutade huvudet åt andra hållet för att få bättre tillgång till henne. Hennes fingrar som fortfarande var vid mitt hår drog lite hårdare, sände mig en våg av njutning längst min ryggrad som fick mig att stöna tyst in i hennes mun.
Efter några sekunder drog hon tillbaka flämtande men jag var inte redo att släppa detta än – rädd för hennes reaktion – så jag lät mina läppar glida över hennes käke och ner mot hennes hals där jag började suga på huden under hennes öra.
Genast drog hon efter andan när jag sög mjukt och lät mina tänder röra sig över den känsliga huden. Det sista jag ville var att vara hård mot henne med våran kyss på länge så jag varken nafsade eller bet utan fortsatte glida med min tunga över hennes hud och suga lätt.
Hennes fingrar fortsatte röra sig genom mitt rufsiga hår när jag långsamt släppte hennes nacke och hittade min väg tillbaka till hennes käke och sedan läppar. Efter endast några sekunder drog hon sig tillbaka och släppte all kontakt med mitt hår och istället drog hon handen genom sitt eget.
Jag kände oroligheten krypa in över mig när hon la handen på min nacke och rörde den långsamt över min axel och ner mot min arm. Nästan osynligt skannade jag över hennes ansikte för att se någonting negativt men allt jag såg var hennes fuktiga läppar och rodnaden på hennes kinder.
Hon sa ingenting på länge men började smeka mitt ansikte lätt med sina fingertoppar, medan jag fortsatte hålla i hennes höfter. Allt detta tillräckligt länge för att ge oss båda andan tillbaka.
”Du fick din kyss även om jag träffade måltavlan.” log hon och fångade mina läppar igen i någon sekund innan hon ställde sig till rätta och gled med händerna mot mina biceps.
Jag hade inget bra svar till det så jag drog henne endast närmare och lät mig själv njuta av hennes doft jag saknat.

Kände mig själv tvungen att skriva den sista delen i Justins perspektiv men ASDFGHJKL de kysstes. 

 

Ni sitter där säkert som:

 

Okej.... tror min GIF bomb var tillräcklig. ^^

Fråga: Vad har ni för dator?
Mitt svar: Har en stationär Acer dator. :P