"Toby.” mamma drog in honom i en kram. ”Stirrandet kommer sluta snart, jag lovar. Jag känner dem också. Som om vi är kändisar på grund av det som hänt.”

Jag greppade en servett från min väska och började torka mitt ansikte. Den svarta mascaran var över hela det vita pappret. Jag suckade och undrade varför jag ens brydde mig om att ha smink idag.

”Jag saknar dig pappa.” jag tittade upp på taket och undrade om han hörde mig från vart han nu var. 

Justin Bieber’s POV
En dag passerade utan att jag sa ett ord till Saige. Kunde inte rättare sagt. Hon stannade i sitt hus hela dagarna och vägrade tillåta några besökare. Seneca sa att hon i skolan låste sig inne i ett toalettbås och skolkade från alla sina lektioner, inte för att lärarna brydde sig. Lärarna i Bronx skulle ge dig ett A om de var på bra humör, så jag antog att Saiges betyg inte var hotade.

Alla satt på läktarna vid basketplanen med varsin självrullad cigarett i handen.

”Har någon sett Toby lämna sitt hus än?” suckade Seneca; hon var självklart påverkad av att Toby inte lämnat sitt hus alls sen begravningen. Toby gick inte ens till skolan och deras mor hade inte styrkan att kontrollera sina deprimerade barn och eventuellt få dem professionell hjälp, inte för att det fanns några bra rådgivare i Bronx; så med andra ord så gick inte Saige och Toby miste om den hjälpen.

”Nope.” muttrade Jazmyn och tog ett bloss från cigaretten som låg mellan hennes pekfinger och långfinger. Ta mig inte fel, som hennes storebror hatade jag se henne bli hög och röka, men jag hade ingen kontroll över henne. Om jag skulle säga till henne att hon inte skulle göra det, så skulle hon bara skrika att jag var en hycklare och gå och köpa gräs från vår vanliga langare.

”Varje gång Willow kommer hit så går hon till Saiges. Hon verkar vara den enda personen Saige låter komma in.” fnös JT. ”Jag vill att hon ska hjälpa Saige, men jag saknar den tiden Willow brukade spendera ensam med mig.”
”Åtminstone så låter Saige någon komma in.” jag tog ett bloss.

Jag tittade upp och såg hur en liten figur närmade sig oss.

”Vem är det där?” frågade Jaxon som var den enda som inte rökte.

”Tror du jag har ögon som en örn eller?” sköt Jazmyn mot honom. ”Jag berättar när jag kan se personens ansikte klart.”
”Syskonkärlek.” flinade Seneca orden som det droppade sarkasm ifrån.

”Holy shit.” mina ögon vidgades när jag såg vem det var.

Saige.

Hennes hår var klippt några centimeter kortare, det låg kanske två, tre centimeter nedanför hennes axlar. Delar av det var färgat i olika färger.

”Holy shit.” repeterade jag och rökte klart cigaretten innan jag slängde den åt sidan och ställde mig upp. Genast började jag kisa för att se henne ännu tydligare.

”Shit… är det Saige?” höjde Seneca på ena ögonbrynet nyfiket, och stirrade på tjejen med det färgglada håret.

”Vad gjorde hon med sig själv?” JT drog ett bloss.
”Damn hon ser bra ut.” flinade Jaxon.

Jag vände mig mot honom med en kall blick. ”Tänk inte ens på det Jaxon.”
”Damn, okej.” suckade han och kollade bort i samma stund som Saige kom fram.

”Hej guys.” log hon svagt.

”Saige.” jag gick fram till henne, glad att äntligen se henne efter en vecka men också förvånad på grund av det nya håret. ”Jag märker att du har fått en ny frisyr.”
Hon nickade och tog upp några hårstrån från hennes nyklippta och fräscha hår. ”Gillar du det?”

”Det är perfekt.” jag stoppade in mina händer i mina fickor. ”Bara lite oväntat.”
”Vad menar du?”

”Jag trodde aldrig du skulle färga ditt hår i olika färger.” ryckte jag på axlarna.

”Låt oss säga att jag provar nya saker…”

”Well, vad annat har du experimenterat med?”
”Jag vill experimentera med det där.” hon pekade på JTs cigarrett.

”Vill du röka?” JT höjde ögonbrynen i chock. ”Duktiga white-y tjejen, Saige Cameron vill känna på droger… jag trodde aldrig jag skulle se den dagen.”
”Nej, nej, nej.” jag höll upp mina händer och stoppade Saige från att greppa cigaretten från JTs utsträckta hand. ”Jag vill inte att Saige ska bli beroende till den här skiten.”

”Beroende?” fnös Seneca. ”Det är hennes första cigarett, så hon kommer inte bli beroende. Lugna dig Justin. Don’t get your panties into a twist.”
Jag blängde på henne. ”Det gör jag inte. Jag skyddar Saige.” jag tog cigaretten Saige nu fått i handen och slängde den på marken innan jag trampade på den med mina high top skor.

”What the fuck,” morrade JT. ”du slösade bort en bra cigarett bro. Den var även perfekt rullad din lilla fucker.”
Jag greppade Saiges handled. ”Kom igen, jag tar dig hem.”
”Nej.” hon ryckte sin arm ifrån mig. ”Jag vill ha lite kul Justin. Med all skit och depression jag gått igenom så förtjänar jag att ha lite kul.”

”Vad hände? Sist jag såg dig var du helt förstörd.”

”Bara glöm det, du kommer inte förstå.” hon vände sig om och började gå bort från fältet.

”Du borde jaga din babe Bieber.” flinade JT.

Jag tittade på honom över min axel. ”Hon är inte min babe JT.”
”Oh snälla.” fnös Jazmyn. ”Man kan se det i dina ögon hur mycket du gillar den där tjejen. Spring efter henne nu och muntra upp henne. Jag säger till mamma att du sover hos JT ikväll, medan du spenderar hela kvällen med henne och bara pratar med henne och får henne att känna sig bra. Och detta säger jag bara för att jag är en tjej som gått igenom depression-”
”Har du gått igenom depression” avbröt Jaxon och gav henne en skyddande broderlig blick. ”När?”
”När Matt gjorde slut med mig.” ryckte hon på axlarna och nämnde assholen som är hennes expojkväns namn, innan hon vände sig tillbaka mot mig. ”Som en tjej som gått igenom depression, så behöver du trösta henne. Lita på mig när jag säger att hennes ’nej’ är i verkligen hopp om att du ska kyssa henne för att få henne tyst, eller massera hennes rygg när hon försöker somna eller något.”
Jag gav henne en broderlig kram. ”Tack Jaz, du är räddaren i nöden.

”Jag vet, jag vet. Gå nu.”

Hon gav mig en uppmuntrade leende innan jag vände mig om och började springa efter Saige.

Saige Cameron’s POV
”Saige!” hörde jag mitt namn bli ropad. Jag brydde mig inte om att vända mig om, det var troligen en annan Saige här i Bronx, för ingen pratade med mig sedan begravningen. Det var som om de var rädda att prata med mig. Det var som om jag var en del av Fine China som husägarna var rädda för att röra i rädsla av att de skulle tappa det och det skulle gå sönder.

”Saige!” repeterade rösten igen.

Jag tog upp min mobil och tittade på klockan; det var bara tre. Jag suckade och fortsatte gå.

”Saige!” personen greppade min arm och vände mig om. Det var Justin. Han bar en svart T-shirt och svarta jeans tillsammans med röda high top skor.

”Hej.” jag klistrade på ett falskt leende. Det var svårt att ge någon ett leende nuförtiden; det kändes inte rätt.

”Hörde du inte när jag ropade ditt namn?”
”Jag trodde du ropade efter någon annan.” ryckte jag på axlarna nonchalant. 

Justin skrockade. ”Jag tror du är den enda Saige i Bronx babe.”
Sättet han kallade mig babe på gav fjärilar i magen. Han och jag hade inte varit flörtiga sedan begravningen.

”Tror du det?” jag gav honom en menande blick.

Han gav mig en axelryckning. ”Det är ett ganska ovanligt namn.”

”Det är det inte.” fnittrade jag, och självklart var det falskt men det var i alla fall något.

”Du är den första Saige jag träffat, så det är ovanligt.”
”Ursäkta mig då för jag inte har ett vanligt namn som du Justin.”
“Don’t hate me because you ain’t me,” flinade han.

”Oh, det är inte anledningen till att jag hatar dig.” blinkade jag.

Han skrattade som svars. ”Vart går vi?”
”Jag ska hem, vart ska du?”
”Följa efter dig.”

”Creep.” retade jag.

”Nah… jag vill bara hänga med dig.” ryckte han på axlarna.

”Och vart kom brådskan med att hänga med mig ifrån?” jag tittade upp på honom. ”Under den senaste tiden har du ignorerat mig som om jag är pesten.”

”Pesten?” höjde han på ögonbrynet. ”Vad är detta, SO-klassen?”
Jag himlade med ögonen. ”Du fattar vad jag menar i alla fall, eller hur?”
”Ja.” nickade han. ”Jag är ledsen, jag antar bara att jag-”
”-är rädd för att säga något fel?” gissade jag.

”Hur visste du-”
”Alla är det. Toby, min mamma och jag måste i princip bara prata med varandra för alla andra är stora pussies. Människor är till och med rädda för att fråga en enkel fråga som ’hur mår du’ för de är rädda att vi ska brista och börja gråta eller något. Jag antar att de inte har helt fel för jag har gråtit mig själv till sömn de senaste nätterna, men… jag saknar att bara ha normala konversationen med folk. Som nu till exempel… du och jag har inte haft en normal konversation.” suckade jag. ”Det känns så… jag känner mig så… jag vet inte hur jag ska förklara det.”
Justin nickade bara. ”Du behöver inte om du inte vill.”
”Tack.”

”Så vad säger du om att gå och köpa lite skräpmat från macken?”
”Jag har inga pengar med mig.” skakade jag på huvudet.

”Jag har,” ryckte han på axlarna och flätade sina fingrar med mina. ”så jag betalar för dig.”
”Nej, nej, jag tänker inte låta dig.” jag höll upp min hand när han höll på att säga något. ”Det känns som om alla har gjort så mycket för mig redan, jag förtjänar inget mer.”
”Saige.” han stannade upp tillsammans med mig och placerade varsin hand på mina armar. ”Du är perfekt; du förtjänar varje liten sak som du får, okej? Låt inte det negativa ta över dig.”

”Tack Justin.” jag kände mina kinder hetta upp.

”Jag älskar när du rodnar, du ser så söt ut.” log han.
”Sluta.” muttrade jag och placerade mina handflator på mina kinder. ”Jag ser ut som en ful tomat.”
”Nej.” han flyttade mina händer och kysste mina båda kinder. ”Du ser söt ut.”

Utan att tänka pressade jag mina läppar mot Justins. Mina ögon vidgades genast och jag drog tillbaka och stirrade upp på honom i rädsla.

”Oh my God, jag är så ledsen, jag menade inte att-”
Han avbröt mig genom att trycka sina läppar tillbaka mot mina. Hungrigt kysste jag honom tillbaka och slingrade mina armar runt hans nacke, i samband med att han drog mig så fysiskt nära som möjligt.

”Du är bra på att kyssas.” informerade han mig mellan varje.

”Tack.” jag kysste honom tillbaka och lät min tunga glida in i hans mun. Genast började vi slåss om dominans.

”Saige, jag gillar dig verkligen.” stressade Justin och lutade sin panna mot min och log när vi släppt varandras läppar.

”Jag gillar dig också.” log jag; troligen mitt första äkta leende sedan den största tragedin i mitt liv.

Han drog mig mot sin bröstkorg och smekte min rygg i lugnande rörelser samtidigt som han vilade sitt huvud på min axel.


”Du är så perfekt Saige.” viskade han.

”Tack.” rodnade jag. ”Du med Justin. Mina gamla pojkvänner i Brooklyn skulle troligen aldrig jaga efter mig när jag var upprörd. Det skulle lämna mig ensam och sluta prata med mig.”
Justin släppte mig och började stirra rätt in i mina ögon. ”Jag är inte som de flesta killar, jag är original och kommer göra mitt bästa för att behandla dig som en prinsessa varje sekund av varje minut av varje timme av varje dag av varje vecka av varje månad av varje år-”
”Okej Justin.” avbröt jag honom med ett skratt. ”Jag fattar.”
”Bra,” han pussade tippen av min näsa. ”för du måste höra hur perfekt du är varje gång Saige.”

”Nej, för jag är inte precis så perfekt.”

Han fnös till svars. ”Har du sett dig själv Saige? Du är troligen, eller vänta stryk troligen. Du är den mest underbara tjej jag träffat Saige. Jag kan ärligt talat aldrig få dig ur mitt huvud, och det har aldrig hänt mig förut. Om det inte bevisar hur perfekt du är, så har jag ingen aning om vad som vill.”
Utan en varning greppade jag hans ansikte och tryckte hans läppar mot mina. ”Ju mer sådana saker du säger, desto mer värd blir du att bli kysst Mr. Bieber.” blinkade jag och pussade honom snabbt igen på läpparna.

”Well… du snackade om att du ville prova nya saker och jag kan gärna presentera något för dig.”
”Som vad?”
”Det är en Halloween fest imorgon kväll, vill du bli min dejt?”
”En Halloween fest...” repeterade jag. ”jag det skulle jag.”
”Awesome.” log han.

”Kan inte vänta.”

”Inte jag heller.”

Den kvällen låg jag och Justin i min säng och hade allmänt roligt. Förut hade vi kollat på två skräckfilmer, The Grudge och the Grudge två, men nu var vi här och pratade bort natten.

”Jag har saknat att hänga med dig.” tänkte Justin högt. ”Du är rolig att vara runt och får mig att känna mig bättre.”
Hettan reste på mina kinder i samband med att färgen blev rödare. ”Tack… när jag är med dig känns det som om fyrverkerier sprakar non-stop i mitt bröst. Du får mig att bli crazy Justin Bieber.
”Du gör mig crazy också Saige Cameron.”

Vi båda skrattade och drog täcket längre upp och genast kände jag värmen omringa mig där jag glatt begravde mig längre in i min kudde.

”Varför mysa med kudden när jag är bredvid dig?” undrade Justin och skrattade åt mig.

”Jag visste inte att vi var i det stadiet där vi bara kan mysa när vi vill.” ursäktade jag med ett flin.

Hans ögon vidgades. ”Jag finns tillgänglig att mysa med när du än vill babe.” flinade han.

Jag flyttade mig bort från kudden och istället in i Justins varma armar. Han slöt sina armar runt mig och pressade mig närmare.

”Det är här du hör hemma.” sa han bestämt.

Jag fnittrade endast och slingrade mina armar runt honom.

”Saige!” ropade min mors röst. ”Är Justin fortfarande här?”
”Ja mamma!” svarade jag. ”Han kommer gå hem snart, okej? Gå och lägg dig mamma.”
”Okej, tack för att du stannade Justin. Jag hoppas jag ser dig snart, för du är en bra person för min dotter att vara med just nu. Jag är verkligen skyldig dig för att du lyckades muntra upp henne.”
”Mina tjänster kommer gratis Mrs. Cameron.”

Jag kunde nästan se hur hon log svagt vid ljudet av sitt äktenskapsnamn. ”Tack igen Justin, hälsa din mamma.”
”Det ska jag göra.” nickade han.

Hennes steg försvann från min dörr och fram till Tobys där jag hörde henne säga god natt till honom och Seneca som tröstade honom. Han hade brutit ihop hela tiden. Jag hade inte sett honom le på flera dagar, hans snyftningar var det som alltid ekade i huset. Han hade vägrat att prata med Seneca sedan begravningen, men ikväll var det ett undantag.

Att säga att Toby var krossad skulle vara en underdrift.

Familjemiddagar var troligen det värsta. Vi satt alla runt bordet utan att säga någonting, men vi visste fortfarande vad de andra tänkte.

Vi tänkte på räkningarna mamma nu var tvungen att betala ensam, den tomma stolan som var pappas men som nu stack ut som en skadad tumme. Vi tänkte på semestrarna som skulle vara helt tomma och glädjelösa utan pappa som sprang runt och orsakade trubbel när han försökte hjälpa mamma baka godsakerna. Han brukade alltid dela ut godis som en langare.

”Jag är trött.” suckade jag mot Justins bröstkorg och kände hur mina ögon var oerhört tunga.

”Du kan sova beautiful.” lät han mig. ”Jag kommer inte bli arg eller något, du kan sova och jag lovar att jag inte kommer gå någonstans. Jag är kvar här när du vaknar, okej?”

”Okej.” log jag och flyttade mig ännu närmare för att kunna trycka mina läppar mot hans. Jag kände hur de började röra sig i synk innan hans tunga gled längst min underläpp.

Jag öppnade min mun och lät hans tunga utforska precis som min gjorde i en kort stund, innan jag drog tillbaka och la mitt huvud på hans axel. “Will you sleep with me?”

”Uh... Saige, jag vet att du är upprörd och men jag vill verkligen inte att du ska ångra någonting, och jag har inte någon kondom med mig och jag vet inte om du har något skydd och-”
”Inte den sortens.” avbröt jag och skakade på huvudet. ”Utan den sortens där du somnar bredvid mig…”

”Oh…” skrockade han awkward. ”Ledsen, jag visste inte… jag antog bara och nu gjorde jag allting pinsamt.” hans skratt dog ut.

”Det är okej.” skrattade jag. ”Men… du svarade aldrig på min fråga.”
”Oh ledsen.”

”Ja, jag skulle älska att sova med dig… och med sova menar jag inte sticka in min penis in i din-”
”Justin!” avbröt jag. ”Sluta.” fnittrade jag. ”Min mamma är hemma och väggarna är inte precis ljuddämpade.”
”Well, hon har inte marscherat in här så jag antar att hon inte hörde mig.”
”Pressa inte din lycka.”
”Damn, jag älskar att pressa min lycka.” flinade han.

”Få mig att inte skada dig Bieber.”
”Jag är inte rädd för dig Cameron.”
Jag fnös. ”Är du inte? Oh snälla, jag är skrämmande.”

Justin tittade på mig från huvud till tå. ”Skrämmande? Darling, du är den minst skrämmande personen i Bronx, du skulle inte ens skada en fluga.”
”Jo det skulle jag, jag skulle döda Rory om jag fick chansen.”

”Och hur planerar du att göra morden på Rory?”
”Med mina bara händer.”
”Polisen kommer finna dina fingeravtryck dock.”
”Om hon är död, så är det värt det.” blinkade jag.

Justin skakade på huvudet. ”Sov Saige.”
Jag pussade hans läppar en sista gång. ”God natt Justin.”
”Night Saige.”