“So stinking cute,” muttrade jag åt mig själv och hörde min smssignal. Jag tog upp mobilen och hoppades att det skulle vara Justin.

JT: Såg från klassrummets fönster hur Justin höll på att slå Mikey till döds. Shit is going down.

Mina ögon vidgades i samband med att jag stirrade på sms:et.

Justin’s POV
”Kom igen Mikey!” skrek jag åt honom. ”Om du tror att du är man nog att gå efter en tjej som inte vill ha sex med dig, så är du man nog att slåss tillbaka!” min knytnäve kolliderade med hans kind igen och ännu ett stön sipprade ur hans mun.

”Kom igen, upp! Om du tror att du är man nog att ha sex med någon så kan du också slå tillbaka! Slå mig Mikey, kom igen! Du har tur att jag låter dig andas fortfarande!”

Jag placerade min fot på hans bröstkorg. ”Du har sextio sekunder på dig att ge mig en anledning till varför jag inte ska trycka till och döda dig.”
”Sluta.” hostade han. ”Jag kommer inte prata med henne längre, snälla…”
Jag lade till lite tryck och såg hur han led genast.

”Justin!” ropade en skör röst. Jag vände mig om för att se Saige stå där. Hur fan hittade hon mig? Hon var klädd i ett rutiga byxor tillsammans med en sweater. Hennes hår var kaos och det fanns ränder efter mascara och tårar längst hennes kinder.
”Sluta.” hostade hon.

Jag drog tillbaka min fot och gick över till henne, medan Mikey inte vågade röra sig en millimeter.

”Vad gör du här?”

Hon tog ett halvt steg tillbaka från mig och bröt ögonkontakten. ”Jag hörde att du håll på att slå Mikey… jag vet att han är ett kräk, men jag ville inte att polisen skulle hitta dig eller något och då skulle allt vara mitt fel-”
”När ska du sluta skylla allt på dig själv?”
Hon tittade förvirrat upp på mig. ”Va?”
”Saige, du är inte anledning till att nästan blev våldtagen, Mikey är det. Jag höll på att ge honom precis det han förtjänade. Du borde tacka mig.”
Hon suckade. ”Kan vi bara gå hem… snälla?”

Jag slängde en blick över axeln på Mikey som kämpade med att ställa sig upp.

”Du är säker för nu, fucker!” skrek jag åt honom. ”Men jag kommer komma tillbaka, gör dig inte för bekväm!” jag vände mig tillbaka för att se på Saige. ”Okej, kom igen.”
Hon tog grovt tag i min arm och började leda mig bort från Mikey.

”Varför är så arg? Jag försvarade dig Saige.”
”Jag bryr mig inte om du försvarade mig Justin, tänk bara om Mikey hade en kniv, pistol eller något och dödade dig? Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om du dog för min skull.”

Jag suckade. ”Saige… Mikey är en mes.”
Hon slutade gå och gav mig en menande blick. ”En mes? Han lämnade blåmärken över hela min kropp Justin… jag kunde inte komma ur hans grepp. Han är allt annat än en mes. Han är ett monster.”

Shit, det var fel sak att säga. ”Saige…okej, jag är ledsen. Jag skulle ha stannat med dig, jag är en fuck up.”

Jag flyttade mig fram lite extra och pressade hennes rygg mot tegelväggen som tillhörder bageriet vi höll på att passera. Hennes andning stoppades och hon stirrade med stora ögon på mig.

”Du är… du är inte en fuck up.” sa hon nästan ohörbart, och lät sina tänder fånga hennes underläpp.

Jag tog ett steg närmare henne. ”Om jag inte är en fuck up… är det okej att vara såhär nära dig Saige?”
”Ye-yeah.”
Jag flyttade mitt ansikte närmare henne. ”Och här?”
”Det… det är okej.” viskade hon utan att bryta vår intensiva ögonkontakt.

Min panna mötte hennes försiktigt i rädsla för att jag skulle vara för aggressiv med henne. ”Hur är det här då? Har jag gått över gränsen än?”

Hennes ögon föll samman medan hennes läppar var smått separerade. ”Du är… du är bra.”

Utan varning pressade jag mina läppar mot hennes. Jag kände hennes chock innan hon genast började kyssa tillbaka. Hon slingrade sina smala armar runt min nacke medan jag höll henne vid korsryggen och pressade henne skyddade mot min bröstkorg. Jag kände hur hennes fingrar masserade min nacke när jag drog tillbaka. Det sista jag ville var att ta det hela till nästa nivå när jag visste att hon fortfarande var omskakad efter det Mikey gjort mot henne.

”Woah…” viskade hon och tittade förbi mig borta i sina tankar.

”Du är en perfekt kyssare.” flinade jag mot henne, och hörde genast hennes fnitter som fyllde mina öron som en lugn melodi.

Hennes kinder hettade upp i samband med att hon pratade. ”Tack… tror jag. Du är fantastisk också.”

”Jag måste visa dig vad mer jag kan göra med min runga senare.” blinkade jag.

”Oh my…” skrattade hon under tiden jag backade undan och flätade mina fingrar med hennes. Något med hur min hand kändes mot hennes var rätt, som om mina fingrar var gjorde för hennes. Jag hade aldrig känt såhär sen Rory, men till och med detta var lite starkare än det med Rory.

”Jag har en ide.” jag vände mig mot henne i mitten av vår promenad tillbaka till hennes hus.

Hon vände sig mot mig och vi båda stannade upp. ”Vad är det?”
Jag pekade tillbaka mot bageriet vi kysst vid. ”Jag säger att vi går tillbaka där, köper några cupcakes eller något och får reda på allting om varandra.”
”Okej.” hon log som ett barn på julafton. ”Det låter roligt.”
Jag vände mig om och började gå mot bageriet med hennes hand fortfarande i mitt. Mannen vid kassan hälsade genast på oss när vi gick in i den lilla byggnaden.

”Välkommen till Dan’s Bageri, hur mår ni?”

”Bara bra,” nickade Saige och gick fram till disken och började kolla igenom menyn som hängde bakom mannen innan hon mötte hans ögon igen. ”och du?”
Han nickade. ”Jag mår bra tack, vad kan jag ge er?”
Jag stirrade på menyn i några sekunder innan jag bestämde mig. ”Jag tror jag tar en chokladcupcake och en kopp kaffe, tack.”
”Och för denna vackra dam?” han vände sig mot Saige.

”En red velvet cupcake och varm choklad.” log hon.

”Kommer strax.” han vände sig om för att hämta allting medan Saige gick och satte sig vid ett bord. Jag betalade och tog emot allting innan jag följde hennes spår och satte mig framför henne.

”Tack,” log hon. ”men jag kunde betala åt mig själv.” muttrade hon.

Jag skakade på huvudet. ”Det behövde du inte.”

Hon bestämde sig för att inte argumentera tillbaka och istället tog ett bett från sin cupcake. De i sin tur var mer eller mindre i samma storlek som ett människohuvud.

”Så… vad borde vi starta med?” undrade hon.

”Hur låter det med födelsedagar? Min är första mars.”

”Min är första maj.” fnittrade hon. ”Vi båda har första och månader på M.”
”Jag tror det är ett tecken.” blinkade jag och gjorde att hon rodnade.

”Nästa fråga.” harklade hon sig. ”Du har redan träffat Toby, berätta om dina syskon.”

”Jag har två yngre syskon, en bror och en syster. De är tvillingar, men min syster är äldre med tre minuter. Hon heter Jazmyn och är femton, men vi kallar henne Jazzy eller Jaz, endast Jazmyn när hon är i trubbel. Min bror heter Jaxon, och ibland kallar vi honom Jax; vilket som känns enklare för dig. Han är självklart också femton. De är coola.” ryckte jag på axlarna. ”Men de är mina syskon och de ska tro att jag hatar dem, så säg inget om vad jag nyss sa om dem.” skrockade jag. ”Berätta mer om Toby som jag inte vet.”
”Well, han är någorlunda blyg här i Bronx men tillbaka i Brooklyn var han din vanliga populära kille. Tjejer flockade runt honom, killar ville vara hans bästa vän, och han var med i varje sportgrupp i skolan förutom cheerleading och dans och allt sådant. Han var den snabbaste löparen på banan, och slog även skolrekordet där man skulle springa fem mil snabbast.”
”Han skulle vara en bra tillgång för att bryta sig in i en bank.” skämtade jag.

Saiges ögon smalnade. ”Om du inte skojar nu så svär jag…”
”Chill.” jag höll upp mina händer i försvar. ”Jag skojade Saige.”
”Du har en vriden humor Mr. Bieber.”
”Tack Ms. Cameron.”

Jag tog ett bett av min cupcake och ett sipp från mitt kaffe innan jag började på nästa fråga. ”Om du skulle kunna gå tillbaka till Brooklyn och bo där igen, skulle du?”
Hon tänkte i någon minut. ”Om jag kunde ta med dig, JT, Seneca och min familj med mig så skulle jag.”

”Aw du gillar oss.” retade jag. ”Vem skulle tro att när du flyttade hit så skulle du börja gilla några här och hata några i Brooklyn?”
”Jag tror vi behöver skära ett hål i väggen.”
”The fuck?” skrattade jag åt det plötsliga samtalsbytet. ”Varför?”
”För ditt ego är så stort att det inte skulle kunna gå igenom dörren.” flinade hon.

”Oh shit, you burned me.
Hon skrattade och smuttade på sin varma choklad och tog ännu ett bett från sin cupcake. ”Självklart.”

”Vad är din favoritfilm?”
”Mean Girls.” fnittrade hon. ”Jag tror de flesta tjejer älskar Mean Girls, den är så bra. Vad är din?”
”Rocky filmerna.”

”Jag har bara sett den första.” erkände hon.

”Du får bara komma hem till mig någon gång och se resten av dem.”

Hon nickade. ”Bara säg när så kommer jag.”

”Jag ska se när jag är ledig,” skrockade jag. ”låt mig checka min kalender.”
Hon skrattade som svars och började tänka på ännu en fråga.

Efter att vi var klara med våra muffins så gick vi ut till lekplatsen som fanns utanför grundskolan. Jag log och ledde henne över till gungorna. Hon ploppade ner på en innan jag drog den tillbaka och började pusha henne, vilket gjorde att ett lätt skratt lämnade hennes läppar i samband med att hon gungade högre och högre.

”Jag kan inte tro att jag leker på en lekplats igen.” log Saige under tiden jag fortsatte pusha henne.

”Har du kul?”

”Ja!” tjöt hon.

”Det känns som om jag är tio igen eller något.” erkände jag och tittade runt på lekplatsen. Jag hade aldrig lekt här då jag brukade gå i grundskolan bredvid.

”Var du här mycket?” undrade Saige.

”Inte här men bredvid.” jag nickade mot den första skolan jag någonsin gick i. ”Jag brukade hänga där med JT och Seneca, och vi brukade låtsas att vi var pirater, piloter, kändisar eller astronauter; vi brukade alltid tvinga Seneca att vara alien. Vi brukade också vara med en tjej som hette Brittany… hon uh… hon är Mikeys syster.” Jag visste inte hur hon skulle reagera på det blod Brittany delade.

”Coolt.” ryckte hon på axlarna i samband med att hon fortsatte gunga.

”Brittany och Seneca försökte alltid få mig och JT att leka mamma, pappa, barn med dem men vi vägrade.” skrockade jag. ”Den leken var för tjejig för oss.”

”Flera tjejer lekte den leken. Den eller att vara prinsessor typ.”

Saige nickade. ”Jag gillade tebjudningar också, typ de med mjukisdjur… those were the shit.”
”Tjejlekar var alltid så konstiga.” skakade jag på huvudet.

”Jag måste säga att jag inte håller med dig där.”
”Det slår jag vad om att du inte gör.”

Jag slutade pusha henne och stoppade istället gungan innan vi gick över till rutschbanan.

”Du först.” log hon och jag besvarade den innan jag klättrade upp och satte mig på toppen.

”Den här saken ser mycket mindre ut nu när jag är två meter.” putade jag med läpparna.

Saige skrattade. ”Det är vad som händer när du växer upp Justin.”
”Jag vill inte växa upp.” jag rynkade på näsan. ”Låter inte kul.”
”Bara tänk på när vi ska betala räkningar och sådant.”
Jag stönade. ”Få mig inte att tänka på sådant, det får min hjärna att göra ont vid tanken av hur jag ska klara mig själv ekonomiskt.”

”Jag slår vad om att du kommer hitta en perfekt jobb och då kunna köpa din egen mansion.” uppmuntrade hon.

”Kanske om jag blev en awesome knarkgud.” muttrade jag för tyst för henne att höra.

”Va?” stirrade hon upp på mig.

”Inget.” viftade jag bort och gled ner för banan.

”Om du säger så.” hon gav mig en blick som tydligt sa att hon inte trodde mig.

Jag ställde mig upp framför henne med ett flin på mina läppar. ”Det gör jag… nu gå upp på rutschbanan pretty lady.”

”Bara för att du insisterar.” fnittrade hon och klättrade upp för stegen och ploppade sig ner på banan. Jag gav henne tummen upp och hon sköt sig ner från den två och en halvmeters banan, innan hon ställde sig upp och kom över till mig.

”Nu då?”
”Gungbrädan?” jag slängde bak min tumme bakom mig där gungbrädan satt. Den var hög nog för att tonåringar skulle kunna använda den; som barn var den enorm.

”Ja!” tjöt hon exalterad och sprang över till den. Hon satte sig på ena sidan i några sekunder innan hon ställde sig upp så jag kunde sätta mig på andra sidan. Vi började pusha varandra upp från marken medan vi skrattade, skämtade och snackade om slumpmässiga saker som kom och tänka på.

”Vad är din favoritglassmak?” frågade hon.

”Choklad.” ryckte jag på axlarna. ”Din?”
”Birthday cake.” log hon. ”favoritbok?”
”Uh…” jag var inte precis den personen som läste mycket på min fritid. ”Dödssynden antar jag.” det var den första boken som jag kom och tänkte på, för jag minns hur jag skulle lämna in en recension om den i nian.

”Cool.”
”Vad är din?”
”Jag gillar Hungerspels böckerna.” log hon.

”Jag trodde du skulle vara en Twilight fan.”
Hon gav mig en menande blick. ”Yeah… som mellanstadiet. Jag har vuxit ur Twilight fasen, tack så mycket.”
Jag skockade. ”I was just assuming.”
”Don’t assume things, it makes an ass out of ’u’ and me.”
”Ahh, jag ser vad du gjorde där.”

Hon blinkade lekfullt i samband med att vi fortsatte gunga på gungbrädan.

Efter att vi lekt klart på lekplatsen, så bestämde vi oss för att gå tillbaka till hennes hus, och självklart tog vi den långa vägen.

”Tack för en rolig dag.” log hon när jag smög min arm runt hennes midja och drog henne närmare mig.

”Tack för att du underhöll mig idag.” skrockade jag.

”Jag hade kul.” log hon.

”Jag med babe.”

Skulle hon nämna kyssen?

Ville hon att jag skulle göra det?

Dammit Justin, varför är du så nervös runt en tjej plötsligt? Don’t turn soft.

Jag kollade på min mobil för att se vad klockan var; kvart över fem.

”Tror du din mamma kommer bli arg för att jag höll dig ute så länge?” flinade jag.

Hon skakade på huvudet. ”Hon kommer inte hem förrän sex, så hon kommer aldrig få reda på det.”
Jag skrockade. ”Du någon sneaky eh?”
Saige nickade. ”Och glöm aldrig det Justin. Jag kan titta på dig vilken sekund som helst och du skulle inte veta det.”
”Okej, det är bara creepy.”
”Det är poängen.”

”Du en något annat Saige.” retade jag.

”Don’t hate me because you ain’t me.” lekfullt boxade hon till mig.
Utan varning var hon i mina armar medan jag kittlade henne. Skrattsalvor började rinna ur hennes mun i samband med att hon desperat försökte få bort mina händer.

”Nej!” tjöt hon. ”Jag är för kittlig för den här leken!”
”Det är poängen.”

”Nej!” skrek hon mellan skrattattackerna. Jag skrockade och kunde inte låta bli att lägga märket till hur våra skratt harmoniserade med varandra, innan jag släppte henne och stoppade mina fingrar när vi stod vid ingången till parken.

”Tack.” hon försökte ta sig samma, men misslyckades och brast ut i skratt.

Jag flinade till svars när hon fixade sin sweater som åkt upp.

”Du vet, de flesta tjejer kan inte se bra ut när deras hår är en hot mess, men du ser faktisk ganska attraktiv ut.”
”Jag jobbar på det.” skrattade hon och knäppte kaxigt med fingrarna.

”Oh my…” skrattade jag. ”Nu måste vi skära ett hål i väggen på din lägenhet för ditt ego.” repeterade jag hennes tidigare skämt och fick henne att skratta högt innan jag lät henne upp på min rygg och gav henne en piggyback ride.

”Guys!” avbröt en röst oss. Vi vände oss om och mötte Seneca som stod vid parkbänken. Hon såg stressad och en aning sorgsen ut. Hon bar ett par högmidjade jeansshorts tillsammans med ett svart linne och en mörkgrå cardigan över. Hon hade armarna korsad över bröstet och stirrade ner i marken.

”Vad har hänt…?” Saige hoppade försiktigt ner från min rygg och gick bredvid mig. Jag flätade mina fingrar med hennes när vi kom närmare Seneca.

”Vad har hänt?” repeterade jag Saiges ord med oro som spetsade mina ord.
”Är allting okej?” undrade Saige.

”Nej,” Seneca skakade på huvudet. ”allting är allt annat än okej.”

Hur kunde en perfekt dag med Saige bli förstörd just när vi var på väg att avsluta den?

”Vad har hänt?” frågade jag igen och försökte se om jag kunde få ett svar.

”Det var en… en…” hon kunde inte hitta orden för att beskriva vad som än hänt.

”En vad Seneca?” frågade Saige, och blev mer och mer nervös när Seneca inte berättade vad fan som hänt.

”Det var en uhm…”
”Jesus fucking Christ Seneca, spotta ut det.”
”Det var en död i familjen.”
Mina ögon vidgades. ”Vems familj…?”

DE KYSSTES WOHOO x)
-
Usch hatar det som kommer hända *rysning*