Previously:
Jag ryckte till av den plingande ljud som tillhörde min mobil. Jag förbannade mig själv över att jag inte lämnade den kvar i huset. 
Jag stoppade en skakig hand i min ficka och slöt fingrarna runt min Iphone som lyckats bli iskall. 
Hur mycket jag än ville att det skulle vara Justin så ville jag dubbelt så mycket att det inte skulle vara han. Jag orkade inte med mig själv just nu, så att behöva ha honom vetandes om att jag inte var närvarande gjorde endast saken värre.
Tur i oturen, var min enda tanke. 
”Okänd” var sändaren jag hade fått den korta sms:et - som innehöll en bilaga – av. 
Den lilla mening och bild lyckades vända uppochner på hela mitt liv på mindre än två sekunder…

Scarletts perspektiv:
Bilden var en exakt kopia på hur jag hade suttit från mindre än fem sekunder sen.
”Jag borde tycka synd om dig men det gör du tillräckligt själv.”
Hjärtat saktade ner i några sekunder innan den återtog dubbelt så snabb takt. Mobilen for ut ur mina händer och mötte den steniga marken,  med skärmen före.
Jag lyfte huvudet men fann det endast tomt. Inga ljud hördes förutom min skenande puls och snabba andetag. Alla mina muskler var på helspänn och vaksamt sökte jag mig runt mellan stenklipporna med blicken.
Rädsla var det sista jag kände, men jag visste att jag inte kunde möta vem det än var nu. Jag kunde knappt kontrollera mig själv.

Jag blickade ner på den müslifyllda skålen. Min aptit hade försvunnit och innehållet i skålen såg bara äcklig ut nu. En djup suck for ur min mun och jag släppte skeden jag höll i handen.
Bilden jag fick igår kväll vägrade lämna min näthinna.
”Jag borde tycka synd om dig men det gör du tillräckligt själv.”
Jag hade sökt runt på hela stranden trots att sömnen hade börjat smyga sig fram på min kropp. Det enda jag hade upptäckt var fotspår i den leriga stigen innan stranden. Till min förlust så hade dom tillhört mig själv. Jag tvivlade på att en människa skulle kunna vara så skicklig. Inte en enda detalj hade spillts. Hur lite jag än ville inse det så kunde det vara en fighter. Någon som kanske Kayla hade skickat efter oss.
Med trötta fötter hade jag tillslut kommit hem igen och hade klockan varit mer eller mindre åtta på morgonen. Istället för att lägga mig ner och sova, så hade jag gått till köket och det leder oss till nutid.
Mjukiskläderna satt fortfarande på min kropp och jag kände mig smutsig. En dusch var välbehövd men jag hade ingen ork kvar i kroppen.
Jag ryckte till av dom starka armarna som plötsligt kramade om mig bakifrån. Varma läppar trycktes mot min hals och fick mig att sluta ögonen. Inte i njutning utan helt enkelt för att reagera som jag alltid brukade göra över hans gester och handlingar. Situationen kändes stel från min sida men jag kunde alltid spela. Precis som han hade gjort.
”God morgon babe.”
Utan att svara honom tryckte jag min kropp närmre hans. Han lämnade en fjäderlätt kyss på min kind och vred sedan mjukt min kropp mot sin.
Det brände efter hans händer som tog på min kropp trots att ett tjockt lager tyg var i mellan. Men jag tänkte inte visa mig svag.
Jag känner mig så utnyttjad.  Det var en lögn. De söta saker som han sade, den söta texter, de sena telefonsamtalen. Allt var en vit lögn. Han använde mig tills jag inte behövdes längre. Det var vad jag försökte intala mig själv.
Jag skulle spela med till min slutpunk kom och om han inte berättade om sms:et frivilligt så skulle det inte sluta bra.
Jag både såg och kände hur hans ögon fastnade under mina. Jag skulle gissa på att jag hade mörka ringar.
”Har du inte sovit?” mumlade han och smekte försiktigt med sina tummar över den mörka ytan. Sakta skakar jag på huvudet och avslutade vår ögonkontakt. Huset var fortfarande tyst, men det var en självklarhet. Klockan var endast lite över åtta och alla var bakfulla.
”Varför?” han la sin pekfinger under min haka och vred min blick tillbaka till sin.
”Jag kunde inte.” andas jag fram och sluter ögonen i några sekunder innan jag öppnar dom igen och ser den bekymrade rynkan mellan Justins ögonbryn.
”Kom, vi går och lägger oss.” han gled ner med sin hand från min midja för att kunna fläta ihop våra fingrar. Villigt följde jag efter honom när han började dra mig mot trappan.
Han la sig före mig i sängen och klappade på platsen bredvid sig. Utan att uttala några ord la jag mig bredvid honom och kröp närmre hans bröstkorg. Hur mycket jag än ville så kunde inte mitt hjärta stå emot honom.
”Scarlett jag älskar dig.” allvaret i hans ögonen fick mig rädd, och i några sekunder började jag tro på den faktum att han visste allra mörkaste hemligheter.
Orden som vanligtvis skulle flöda fritt ur min mun kom hackigt fram. ”Jag älskar dig också Justin.”
När jag väl trodde att jag inte skulle behöva pressa mig ytterligare för att han inte skulle misstänka någonting så tryckte han ihop våra läppar. Allting gick så fort.
Han kysste mig mjukt men sedan med kraft, samtidigt som jag frös till i hans armar. Jag ville att det skulle vara riktigt, men kunde inte gå med i fantasin. Det gick inte och allting som fyllde mig var dom bittra minnena.
-

Det var lättare sagt än gjort att spela med. Varje kyss, beröring, mening som han gav och sa till mig irriterade mig, samtidigt som jag ville ha mer. Mitt liv balanserade på en tunn lina som antingen fick mig att falla åt ena kanten och få ett utbrott på honom, eller den andra kanten där jag skulle börja gråta för vilken idiot jag är mot honom. Sen kyssen i sängen så hade jag varje gång vridit huvudet åt sidan så hans läppar skulle möta min kind istället. Någonting han börjat störa sig på men jag viftade bara bort det.
Jag justerade min position i soffan. Mina öron lyssnade på vad killarna pratade om där de satt vid altanen på utsidan förutom Justin, medans mina ögon var fastklistrade på TV:n. Trots det så lyckades jag inte uppfatta någonting från min omgivning.
Jag hade varken hört någonting från Rick eller hört av mig till honom. Det första borde vara positivt då han endast skulle ringa om någonting dåligt hände Lucas…-
”Babe, har du lust att hänga med till stranden?” ropade Justin från övervåningen och jag suckade tyst men skakade på huvudet. Mer åt mig själv än honom. Stranden påminde om bilden och bilden påminde om gårdagen vilket i sin tur slutade på alla möjliga negativa sätt.
”Scar? Vad fan är det med dig idag?” han lät mycket närmre än vad jag hade förväntat mig.
Meningen kom ut hårt och fick mig att bli irriterad. Alla spår av harmoni jag lyckats bygga upp, försvann. Bara sådär.
”Du kan gå med Cassandra!” bröt jag ut och satte mig rakt upp soffan utan att vända mig om. Det enda jag hörde var hans andetag, och min egna puls som dunkade hårt. Damons röst som tidigare ekat högt från altanen hade också tystnat.
”Vad i helvetet svamlar du om? Är detta om vad hon sa igår kväll? I sådana fall var det endast rent skit. När ska du förstå att det är dig jag vill ha?” jag skakade på huvudet gång på gång.
Irritationen var på topp, men jag hade kontroll över skenet. Ett felsteg och hela min historia skulle vara blottad inför hans ögon.
Utan att svara honom reste jag mig snabbt från soffan och började gå upp för trapporna. Jag hörde hans tunga steg bakom mig i samma sekund som jag slog upp dörren till vårat sovrum.
Nästan alla mina tankar var blanka, det enda som fanns kvar var att visa honom sms:et som fått mig att springa ut mitt i natten, som fått mig att tappa kontrollen, som fått mig att veta att vi hade fiender efter oss vart vi än gick.
Jag fann mitt mål och tog genast upp hans svarta iphone som tidigare hade varit slängd på den obäddade sängen.
”Vad gör du?” jag ignorerade hans fråga och tryckte snabbt in mig själv på alla hans smskonversationer.
Bruce, Melissa, Amy, Damon, Matt, Chloé… alla möjliga namn skrollade jag förbi utan att hittade den slampans.
”Vad fan letar du efter!?” röt Justin tillslut och fick mig att slänga upp huvudet. Vilken tjej som helst skulle vara rädd nu, men jag var inte vilken tjej som helst. Han borde vara den som var rädd för mig.
”Du har tagit bort sms:et från henne så att jag inte skulle se det?” mitt påstående blev till en fråga. Jag slängde hans mobil på sängen igen och drog frustrerat händerna genom mitt småfuktiga hår. Mitt huvud började dunka av hans ilskna röst och jag slöt ögonen för att slippa se hans svarta ögon.
”Vilket jävla sms?”
”Scarlett fucking ignorera mig inte!”
”Cassandra! Okej!?” jag slog ut med händerna och drog in djupa andetag från näsan för att lugna ner mig själv. ”Horan du låg med flera gånger förut! Hon skickade ett sms som fick mig att stanna uppe halva natten. Jag förstår inte varför du fortfarande ljuger? Låter det bättre i dina öron? Ser mina tårar bra ut i dina ögon?” jag pratade snabbt och orden slingrade sig in i varandra.
Min kropp skakade av känslorna jag kände. Ena sekunden var jag arg medans i nästa ville jag bara låta någon döda mig. Smärtsamt. För jag visste att i slutändan skulle det vara värt.
Jag knöt försiktigt mina nävar och började gå mot badrummet utan en endaste blick tillbaka. Det sista jag hade sett var att han stått i mitten av rummet med blicken fäst på golvet.
-

Jag ryckte till i det kalla vattnet av ett högt duns som ekade i rummet utanför.
Mina ögon sved efter alla salta tårar jag släppt. Jag förstod inte varför jag hade gråtit. Det borde vara han som skulle be om ursäkt och känna skuldkänslor. Inte jag.
Flera gånger blinkade jag för att få bort sömnen från min kropp.
Försiktigt - rädd för att halka - reste jag mig upp ur badkaret – jag lyckats somna i - och sträckte mig efter duschslangen som sekunden efter började spruta varmvatten. I samma takt som vattnet rann över min kropp så började mina tårar också falla. Tidigare händelserna sköljde över mig och fick skuldkänslorna att bubbla inom mig, hur mycket jag än ville neka dom.
Jag ångrade min reaktion mot honom och att jag tillät mig själv att bli dragen av stundens hetta. Jag hade kunnat tänka klart och lyssnat på honom. Men jag gjorde det exakta motsatsen.
Försiktigt vred jag av vattnet och virrade en handduk kring min kropp innan jag steg ut i det tomma sovrummet. Jag vet inte vad jag hade haft att vänta mig. Kanske att Justin hade suttit på sängen?
Med håret i en bulle och en enkel klänning sittandes på min kropp, gick jag ut ur sovrummet, nerför trapporna.
Jag ville att han skulle förklara. Vem var jag att döma när jag hade lika många hemligheter? Den ena värre än den andra.

Saker börjar sätta fart nu, vad tror ni kommer hända?
Kommer Scarlett och Justins förhållande hålla? Vem tror ni är personen som skickar alla sms, bilder och brev? 
Många frågor och den enda som vet svaret är JAG! ^^ Ni kan alltid gissa. ;)
Minst 30 kommentarer - från olika IP-adresser - för nästa - det är klart!
-

Fråga: Om du fick ändra vadsomhelst med dig själv, vad skulle det vara? (Inte utseendemässigt.)
Mitt svar: Jag skulle vilja kunna vara mer pratglad när jag träffar någon för första gången. Alltid är jag blyg och håller mig i bakgrunden. =/