KATEGORI: ✔ 2.Blue Moon

Chapter 51 - Don't let me die

Previously:
Jag tog det som min chans att säga allt jag ville – hur stor klumpen i min hals än var.
”Jag ska inte ljuga för. Det kommer inte bli enkelt och det kommer finnas dagar då allting bara är kaos. Men jag är villig att riskera allting med dig.”
Jag hann endast se hur han vände sig om tog fyra långa steg mot mig och tryckte sina läppar hårt mot mina. Jag kunde med gott samvete säga att tiden stannade där. Det var bara jag och han. Mina tankar blev klara och det enda som fanns var Justin. I den sekunder kunde jag omöjligt älska honom mer än vad jag gjorde. Ingenting skulle ändra mig och ingenting skulle stoppa mig.

2 dagar senare – 7:e oktober
Scarletts perspetiv:
Det var varmt för att var en oktober kväll. Inte ett moln på himlen och ingen chans för regn. Solen ljustrålar sken för full effekt, men värmen var inte överväldigande.  Min nytvättade Lamborghini stod på uppfarten – där jag lämnat den igår. Långsamt, fast besluten vid att dra nytta av det perfekta vädret, tog jag mig till bilen och tryckte på knappen på fjärrkontrollen. Förardörren började sakta skjutas uppåt och jag slöt ögonen i några sekunder bakom mina Ray Bans.
Inom mig var jag ivrig men utanför orkade jag inte göra någonting. Det berodde inte bara på vädret utan bristen på sömn Justin smittat av sig. Han hade tvingat mig att åka hem. Och då menar jag verkligen tvingat, han bokstavligt talat puttade in mig i bilen igår. ”Gå hem och gör allt du behöver då jag vet att det inte går att göra det här. Sen när du är klar kan du komma tillbaka.” hade han snabbt rabblat med ett leende och sedan sprungit tillbaka in till huset och varit noga med att låsa dörren efter sig. Han hade tillochmed vinkat av mig från köksfönstret!
Jag visste inte ens längre om samma Justin som blev inlagd på sjukhuset och Justin som blev utskriven var samma. Ingenting skulle förvåna mig nu egentligen. Men i alla fall hade jag gett honom en blick som utstålade irriterat och sedan kört hem. Lacken på sömn berodde på att jag vridit och vänt på mig hela natten i oro över att han skulle glömma sina mediciner, svimma, gå ut, bli attackerad, köra bil. Som sagt, Ingenting skulle förvåna mig.
Vid detta lag satt jag bakom ratten och zoomade nerför gatan utan ett bekymmer i världen. Lögn. Jag hade all bekymmer och mycket mer. En pojkvän som inte var villig att låta mig ta hand om honom, ett omänskligt liv, minimalt med vänner och stressen i skolan var några av sakerna bara.
Långsamt pressade jag min fot neråt mot gaspedalen när jag hade endast några minuter kvar till Justins hus. När vi ändå var i spår på att rabbla upp negativa saker, så kunde jag fortsätta också. Att bo utanför staden var ett av dom stora ”mänskliga”problemen jag hade. Jag visste inte hur länge till jag skulle kunna köra tio minuter framochtillbaka mellan Justins hus och mitt. Tänk om något farligt hände och det första jag skulle behöva göra var att köra och slösa på tid jag inte hade? Jag skulle bli tvungen att prata med Rick om det där. Till dess släppte jag tanken och fokuserade på höstbilden som var perfekt målat framför mig. Dom färgglada löven som fallit av träden och förflyttats till vägen med hjälp av vinden började virvla runt bilen av den snabba farten jag använde. Små virvelvindar skulle beskriva scenariot perfekt. Solen hade blivit dold bakom ett av dom få molnen som nu dragit över den klarblåa himlen. Den där sommarkänslan tillsammans med hösten man får var någonting jag känt många gånger. Den var varm, men samtidigt kall. Man ville tillbringa tid ute i lövhögarna med nära. Ett leende spred sig på mina läppar vid tanken på hur jag alltid brukade samlade ihop löven i stora högar och hoppa runt i dom , men sedan blev sur för att dom förstörsdes. Minnen.
Jag drog ett djupt andetag och släppte in verkligheten. Min blick från det vackra raderades och gled istället till hastighetsmätaren som visade 120km/h. Den skulle sjunka så fort jag kom in till villaområdena vilket var om någon minut men till dess skulle jag inte lätta på trycket.
Mellanrummen mellan träden – till min vänster sida – blev glesare och började snart blandas med dom stora villorna. Jag lät hastigheten minska drastiskt under dom få sekunder det tog för mig att köra till Fives hus.
En gäsp slank ur min mun och genast flög min högra hand upp för att täcka den. Från den stund jag blivit gammal nog hade jag direkt tyckt det var inget annat än äckligt när folk bara gäspade rakt ut. Speciellt om man stod framför dom. Deras andedräkt… ugh. Tanken fick mig att rysa. Spelade ingen roll om det var morgonandedräkt eller mint – jag blev lika äcklad ändå. Men jag påpekade det aldrig för någon. Det kändes så överdrivet att ha det kravet på människorna kring mig, hur mycket jag än hatade det. Lägg handen för munnen för jag tycker det är äckligt när du gäspar. Jag himlade med snabbt med ögonen innan dom mötte baksidan av Justins Batmobile, som stod parkerad vid trottoarkanten. Den bilen hade gett mig mycket att argumentera emot dom senaste dagarna.
Justin – envis som han var – ville vara ännu mer rebell än vad han redan var, och köra sin älskade bil. Doktorn hade klart och tydligt påpekat att Justin inte ens skulle sitta bakom ratten dom närmaste dagarna tills hans revben läckt någorlunda bra.
Men som sagt, envis som han var hade han tjatat om att köra bilen, sedan den stund han öppnat sina ögon efter första natten i huset igen, tills han skulle sova. Jag hade fått en uppgift, och det var att ta hand om honom, så mitt svar var inget annat än negativt. Men lyssnade han? Nej. Han hade kört runt dom stunder jag inte varit med honom och sedan varit noga med att parkera bilen på samma plats igen några minuter innan jag kom tillbaka. Och att jag visste detta kunde jag tacka Lucas för då han hade koll på Justin dygnet runt. Jag var egentligen alldeles för överbeskyddande för mitt bästa – och hans – men har jag fått någonting att göra så skulle jag göra det till punkt och pricka. Trots det så skulle jag ändå vänta tills han själv tar upp bilköringen då jag inte har någon förklaring till hur jag ”vet” om det. Min lillebror har stalkat dig med sin övernaturliga kraft. Det perfekta att säga – notera sarkasm.
Jag lät tankarna suddas ut innan jag steg ut ur bilen, efter att ha parkerat den bakom Justins bil. Snabbt låste jag den bakom mig och började gå mot ytterdörren. Mina klackar klickade lätt mot betonggolvet under tiden.
”Hallå?” ropade jag när jag öppnat dörren med nyckeln jag fått av Justin kvällen innan. Jag hade mållöst tagit emot den, då – enligt mig – det var ett stort steg att ge nyckeln till sitt hus till sin partner. Justin hade tolkat min tystnad fel och trott att jag inte velat ta emot nyckeln men jag hade försäkrat honom minst hundra gånger efteråt att det bara var en liten chock av lycka.
”Rummet!”
Långsamt drog jag av mig klackarna och började småjogga uppför tolv trapporna till övervåningen. Jag har räknat.
Utan en tanke slängde jag upp dörren och möttes direkt av Justins nakna rygg. Damn.
Mina ögon märkte inte längre rivmärkena och såren som börjat läka, hans bara hud tog över det. Då menar jag inte bara nu, utan allmänt.
”Hey babe.” jag skymde hans flin ur ögonvrån men fortsatte stirra på hans mage i några fler sekunder, nu när han vänt sig om.
”H-hej.” det lät som om jag sprungit ett maraton men sanningen var att Justin drog andan ur mig utan att egentligen göra någonting.
Efter några minuter… bröt viss mitt löfte… vände jag mina ögon mot hans ansikte och genast blinkade han retsamt mot mig. Jag viftade osynligt bort det och gick mot honom för en kram men han chockade mig med att stoppa mig. ”Jag är svettig babe.” förklarade han snabbt när han såg min reaktion. ”… jag har nyss tränat och ska ta en dusch.” fortsatte han och jag nickade förstående. En del av mig ville skrika åt honom att skynda sig så jag skulle få mitt krambehov avklarat medan den andra delen ville gå längre än så – något jag inte tillät… än. ”Följa med?” Justin viftade retsamt med ögonbrynen och motvilligt skakade jag på huvudet och gick fram till hans säng istället. ”Jag nöjer mig med din kudde så länge.” jag la mig platt på magen och la hårt armarna kring hans kudde. I stort behov av att kännas hans perfekta doft borrade jag in ansiktet in i det vita tyget och hörde hur hans skratt ekade i mina öron. Sekunder efter kände jag hans läppar vid mot mitt bakhuvud, där dom lämnade en snabb puss. ”Jag älskar dig.”
Att fortfarande höra dom orden ifrån honom var som att befinna sig på sjunde himlen. Efter allt jag gjort mot honom. Ärligt talat skulle jag inte veta vad de ska göra utan honom om det kom till den punkten.
”Jag älskar dig mer. ”
”Omöjligt.”

”Gillar du den här T-shirten, babe?” Justin stod framför mig helt shirtless i väntan på min åsikt. Hans mjukisbyxor hängde lågt på hans höfter och avslöjade hans vita Calvin Klein kalsonger. Och för att göra mig mer hungrig efter honom så låg hans hår fuktigt och rufsigt på hans hår. Det kändes som om han visste att han retade mig över maxgränsen idag. Först den långsamma duschen som tog mer eller mindre trettio minuter och sedan detta.
”Um… nej, inte mycket. Jag menar du har snyggare tröjor än den där.” jag nickade löst mot den ljusblåa T-shirten i hans hand från mitt liggande position i hans säng. Sängkläderna hade blivit alldeles skrynkliga efter mina plågade vridningar. Jag behövde honom men kunde inte ha honom. Hans kropp var inte redo för den kontakten än, jag visste inte om han ville ha det och det är för tidigt. Vi har varit ihop i vad… två dagar – om man bortser från det andra? Tidigt är en underdrift nu när jag tänker på det.
Justins välkända flin tar plats på hans läppar och han nickar långsamt åt mitt svar. Han vänder sig om och går till sin garderob där han drar ut en röd T-shirt och kommer sedan tillbaka – utan att sätta tröjan på sig. ”Du gillar det bättre såhär… eller hur?”
”Du känner mig bättre än jag vill erkänna…” mumlade jag tyst men han hörde mig.
”Du vet att jag inte skojade när jag sa när jag kom ut ur sjukhuset så hade vi saker att ta igen, va?”
Jag hummade långsamt till och brottades med mitt inre när den började sprudla av lycka över hans uttalande.
Åh god, jag är en idiot för i nästa sekund kände jag mig själv bli hypnotiserad i hans ögon. Långsamt märkte jag hur han gick fram med mig med det där äckligt sexiga flinet. Hans hälsa. Jag slickade mig om läpparna när i samband med att han gjorde det. Hans hälsa. Det perfekta ansiktet som tillhörde honom kom närmre mitt och jag kände lusten brinna. HANS HÄLSA DIN IDIOT. Jag andades tung och vred snabbt huvudet så hans läppar träffade min kind istället. Det tog all min viljestyrka men i nästa sekund brydde jag mig inte. Jag var säker på att jag inte skulle kunna kontrollera mig om han hade kysst mig. Han var alldeles för ansvarslös för att tänka på att en liten för hård beröring – från min sida – kunde skada honom. När jag kände att hans läppar släppte min kind vred jag mitt ansikte mot hans igen men snabbt var den förra processen upprepad då han än en gång försökte kyssa mig.
”Babe, låt mig kyssa dig.” stönade han uppgivet efter en tredje kyss på min kind. Envist skakar jag på huvudet och fnittrar sekunder efter. Detta var underhållande.
”Babee.” han drar ut på e:et och gör att ännu ett fnitter lämnar mina läppar.
”Tycker du det är kul?” viskar han med en lekfull ton och jag vrider ansiktet mot honom och biter mig i läppen, samtidigt som jag nickar. Han grymtar till men nickar också sedan.
”Visst, visst. Men kom inte till mig när du vill ha dina behov avklarade.” snabbt blinkade han med ögat och drog T-shirten över huvudet för att sedan lägga den rätt över sin överkropp. ”Frågan är om du inte gör det först.”
”Tro mig, det kommer inte hända.” försäkrade han och sträckte sedan ut sin hand mot min. Misstänksamt stirrade jag på den men flätade sedan ihop mina fingrar med hans och lät honom dra mig upp ur sängen.
”Ta en av bilnycklarna i hallen och åk hem till dig för att hämta någonting inför ikväll för du ska sova över.” sa han efter några sekunder jag rynkade på pannan när han börjar dra med mig till hallen.
”Vem och när bestämde det?” trots min förbryllade sida så gillar jag hans oförberedda planer som kom upp då och då. Så länge det har med att jag stannar kvar bredvid honom att göra.
”Jag och nu. Så gå nu och kom tillbaka snart. Ta vilken bil du vill förutom Batmobilen.”
”Jag har en egen b-”
”Den ska inte användas.”
Hans välkända mobilsignal började eka från övervåningen och han suckade. ”Vi syns sen.” han kysste mig snabbt på läpparna och flinade stolt efteråt.
”Du planerade det där, eller hur?” muttrade jag och försökte få en besviken ton på min röst – vilket inte funkade.
”I’m a pro, baby.” viskade han och kysste mig snabbt igen och vände sig snabbt om med en ursäkt för att svara på telefonen. Jag vände mig med ett lyckligt leende mot byrån och drog ut första låda där alla bilnycklar låg. Det var allt från stora till små men en sak dom alla hade gemensamt var att dom antingen var svarta eller silvriga. Som en maskin så fastnade mina ögon genast vid den som var minst av alla och hade den ljusaste silvriga färgen. Batmobilen.
Jag suckar smått över hans kärlek till den bilen och bröt sedan blicken från den för att leta efter någon annan lockande.
Men det var precis som om man var i en leksaksaffär. Man ser den där dockan som det nästan glittrar ifrån men föräldrarna säger att priset är alldeles för dyrt. Man släpper den besviket och börjar leta efter något annat men i slutändan så tjatar man ändå efter den. Och precis så gick det här också.
Lite äventyr i livet skadar inte. Med en sista blick över alla fjärkontrollar lät jag mina fingrar sluta sig kring den minsta med den ljusaste silvriga färgen och sköt sedan igen låda efter mig. Jag drog snabbt på mig mina klackar, rädd för att Justin skulle upptäcka mig, och började småjogga ut till bilen. Mitt flin blev bara endast bredare när jag satt mig i det bekväma skinnsätet. Min Lamborghini var lite – hur minimalt jag än ville erkänna – sämre än den här bilen. Detta var mer eller mindre sjunde himlen.

Jag slängde i alla kläder jag kände var nödvändiga och sprang sedan likt ett virvelvind till badrummet för att hämta min necessär och fylla den med det nödvändiga. Mina steg mot trägolvet och saker som krockade mot varandra var det enda som hördes då huset för övrigt var helt tomt. Dom andra var ute – någonstans i skogen – och tränade, slogs, blev bättre.
Mina tankar deprimerade mig helt ärligt. Jag skulle skydda Justin när tiden väl kom, men hur skulle jag göra det när jag inte ens var förberedd? Jag hade missat flera veckors fighterträning. Jag minns knappt alla tricks Rick lärt mig och Lucas under vår korta tid som fighters. ”Nej, nej, nej.” mumlade jag snabbt för mig själv och drog hastigt igen blixtlåset till min väska och var på mindre än en sekund ute vid bilen. Jag behövde Justin nu, jag ville inte tappa kontrollen. Han skulle få mig att tänka på annat.
Jag visste inte hur det gick till eller hur jag gjorde det men den tiominuters långa resan blev fem och precis när jag var på väg att låta lättnaden skölja över mig mötte jag Justins ilska ansiktsuttryck, där han stod utanför yttredörren. Hans armar var hårt spända i kors över bröstet – ett klart tecken på att han var mer än förbannad.
”Låt mig inte dö.” viskade jag till vemsomhelst som var där ute för att lyssna, innan jag långsamt gjorde min väg fram till honom. Jag tror inte min bön hann åka ut förrän Justins röst började eka dödligt mellan oss.
”Var jag inte tydlig nog när jag sa att du fick ta alla bilen förutom Batmobilen?”
”Det är bara en bil Justin.” viskade jag, rädd för att prata högre.
”Bara!? Scarlett Johansson den där bilen är värd mer än hela ditt liv!”
Jag vände blicken mot honom men visade inte chocken och sorgen som spred sig i min kropp. Dels för det han nyss sa, dels för att han inte ens förmodligen tänkte och dels för att det kom ut så snabbt. Jag trodde jag skulle stått här i minst tio minuter innan jag fick säga ett ord.

”Glöm inte dina mediciner Justin innan du lägger dig.” mumlade jag tyst och vände mig om, i brist på annat. Raskt gick jag mot baksätet av Batmobilen och drog ut min vita väska. Jag stängde dörren hårt efter mig för att reta honom ännu mer innan jag gick tillbaka till honom igen och slängde fjärkontollen till honom, från två meters avstånd. Med en sista besviken blick på hans ansikte vände jag mig om igen – fast inte åt samma håll denna gång.
”Vart ska du!?” ropade han och jag hörde hur ilskan hade lagt sig minimalt nu när han hade nyckeln i sina händer.
Jag skakade på huvudet av alla negativa känslor och gick långsamt över gräsmattan – bort från honom. Rädd för att han skulle komma närmre ropade jag ett svar tillbaka som bekräftade det faktum att vi inte skulle spendera natten på samma ställe.
”Caroline!”


Sju dagar och jag har tappat 30 besökare. =/ Antar att det är förståndigt då min uppdatering suger just nu. Jag är sjukt tacksam för alla er som fortfarande är kvar! Älskar er sjukt mycket! ♥
-
Detta kapitel slutade lite oväntat eller vad tycker ni? Någonting ni förväntat er?
 
-
Fråga: Favorit Marabou choklad?
Mitt svar: Tror inte jag smakat alla som finns men hittills så älskar jag Daim och Jordgubb! ♥
-

LÄNKBYTE LMSSY:

Melissa Collins, den 17 åriga tjejen som nyss har förlorat allt och alla i sitt liv. Efter den hemska olyckan förändras allt i Melissas liv, hon blir bort tvingad enda till hennes faster i Kanada som hon knappt känner. Hon kommer inte få det enkelt men hon försöker att övertala sig själv om att allt en dag kommer att fixa sig och återgå till det gamla normala. Men den mystiska killen som ringer mitt i nätterna får henne att tvivla, hon vet inte vem eller vart ifrån han ringer. Det enda hon vet att hans spel just har börjat, och att någon kommer bli skadad i slutet..
En av mina absoluta favoritnoveller som ägs av ingen annan än Emily. Klicka här eller på bilden för att koma till bloggen! ♥

Comments
POSTAT AV: Lmssy

Sluta döda mig! Seriöst Romina -_- Love it!!!!!!

Sv: Haha jag gillar inte choklad, så jag vet inte :/<3

POSTAT: 2013-11-22 / KLOCKAN: 22:25:11 / URL: http://lmssy.blogg.se



POSTAT AV: Emilia

Skulle aldrig sluta läsa din novell!! Och sju dagar är inte ens mycket, läser vissa där det kan ta upp till 2-3 veckor innan något kapitel kommer!
Du är ett liv också, du ska inte behöva känna dig ledsen eller besviken på dig själv för att du inte lägga all tid på bloggen!!
Jag har svårt att hinna med mitt liv med alla läxor och prov och jag behöver inte känna någon press att jag ska skriva också, tycker att du sjukt grym!!

Fortsätt med det du gör så kommer du komma långt som författare eller något liknande!! :*

POSTAT: 2013-11-22 / KLOCKAN: 22:41:29 /



POSTAT AV: Josefin

man förväntar sig ine det du skriver, därför är det så spännande att läsa :)
Svar; Det är nog Mjölkchoklad, inget kan slå det :p

POSTAT: 2013-11-22 / KLOCKAN: 22:44:31 /



POSTAT AV: Anonym

Fattade inte riktigt slutet, men annars vare skiieeetbra

POSTAT: 2013-11-22 / KLOCKAN: 23:08:02 /



POSTAT AV: Ariana

GRYM! Spännande! Gud DÖR!
❤❤
Svar: lakrits! Älskar !!!❤

POSTAT: 2013-11-22 / KLOCKAN: 23:36:49 /



POSTAT AV: camilla

Jag älskar digestive eller hur man stavar det... :S grymt kapitel! Det känns jätte konstigt imellan dom... :(

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 07:24:24 /



POSTAT AV: Frida

Sjukt bra! Nu tycker jag att justin borde be om ursäkt. Och jag hoppas då han förstår vad han sagt å hämtar hem henne igen!

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 08:27:18 / URL: http://Fridacarbin.blogg.se



POSTAT AV: Anonym

Jag älskar den Vanliga alltså mjölkchoklad AHHH den är så god

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 09:25:04 /



POSTAT AV: Ida

Oh god vad bra. Du borde värkligen vara stolt över dig själv. Du skriver jätte bra och spännande kapitel. Skulle aldrig kunna lämna denna blogg. Dels för att jag inte kan sluta en novell sådär mitt i och dels för att du skriver så sjukt spännande så man måste lixom få redan på hur det går och hur novellen slutar.
Svar: sweichernöt (stavas) och vanlig

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 11:09:13 / URL: http://Idabergstedt.horseworld.se



POSTAT AV: jasmina

ohh gud vad bra shiitt är fik du Justin hehheh :)) meeeeeeeeeeeeeeer svar:Desnegstive (den med kex inne) daim och jordgubbe

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 14:25:38 /



POSTAT AV: Elsa

Bra! Hihi som vanligt. :)

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 17:14:39 /



POSTAT AV: Maria :*

Du är grym tjejen! Sjukt bra kapitel. Tyckte det var taskigt av Justin när han sa att bilen är värd mer än henne. Tyckte det var sjukt taskigt. Du kanske har tappat 30 läsare MEN du kommer aldrig tappa dina äkta läsare!

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 18:24:43 /



POSTAT AV: Emelie

omg grymt bra! :D

POSTAT: 2013-11-23 / KLOCKAN: 20:42:19 / URL: http://emelajzaan.blogg.se



POSTAT AV: amanda

Det var ett jätte bra kapitel. Kul med länkbyte också. Det ska bli kul att läsa nästa kapitel där vi förhoppningsvis får läsa om deras bråk om bilen och hur Justin resonerar. Bra gjort :)

POSTAT: 2013-11-24 / KLOCKAN: 10:04:59 / URL: http://liindstrand.blogg.se



POSTAT AV: jasmina

Hatar justin för han sa så jätte bra

POSTAT: 2013-11-24 / KLOCKAN: 13:21:49 /



POSTAT AV: Sarah

Kan du göra en design till mig?

POSTAT: 2013-11-24 / KLOCKAN: 23:33:39 / URL: http://mybiebslovestorys.blogg.se



POSTAT AV: Janaaaaa

När kmr nästa?

Svar: Har skrivit smått på det men någon gång under veckan. :)
Celebnovell

POSTAT: 2013-11-25 / KLOCKAN: 17:48:38 /



POSTAT AV: Sarah

Har mailat dig nu :)

Svar: Har svarat. :)
Celebnovell

POSTAT: 2013-11-25 / KLOCKAN: 18:14:11 / URL: http://mybiebslovestorys.blogg.se



POSTAT AV: Anonym

Du är helt sjukt duktig på det du gör, skriva. Läser många noveller men din är nog en av dom bästa. Försökte skriva en novell själv men gissa hur det gick?! Det slutade med att allt var vitt, precis som när jag börja.. xD Haha.. Aja, ville bara att du skulle veta det! Hoppas du gillar vad du gör, så vi har något att läsa när man sitter helt forever alone på kvällarna. Hihi..
Svar: sweichernöt (stav) tror jag! :-)

Svar: Aww babe. Helt sjukt hur mycket jag skrattade av din lilla "story." xD♥Tack så mycket - det betyder mycket.
Celebnovell

POSTAT: 2013-11-26 / KLOCKAN: 17:32:50 /



POSTAT AV: Ariana

när kommer nästa ?:) <3 <3

Svar: Ikväll - ska bara fixa bilder. ♥
Celebnovell

POSTAT: 2013-11-26 / KLOCKAN: 19:09:23 /



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback