Vi gick in genom bakdörrarna till flygplatsen för att inte dra till oss ännu mer onödig uppmärksamhet. Paparazzoerna och fansen hade följt oss som klister hela vägen till LAX flygplats.

”Då var det dags då…” viskade jag för mig själv innan jag vände mig mot Nicki.

”Jag kommer sakna dig så mycket.” sa hon efter x antal kramar.
Tårarna som samlats i Nickis ögon under kramarna började rinna när hon sa meningen.
”Jag kommer också sakna dig sis, lova att ringa när ni har landat.” sa jag.
Ögonen sved av alla tårar. Min bästa vän – min andra hälft – ska åka tillbaka till Sverige.
Hon nickade innan vi båda kramade om varandra en sista gång.
Ur ögonvrån såg jag hur Justin drog in Ryan och Chaz i broderliga kramar.
Min blick mötte Ryans när Nicki hade gått vidare till Justin.
Jag gick fram till honom och han sträckte ut armarna.
Ryan och Chaz var som storebröder jag aldrig haft.
”Ta hand om henne annars dör du.” viskade jag i Ryans öra.
Han drog bak huvudet och kollade skräckslaget på mig.
Jag bländade av ett litet leende vilket fick honom att inse sarkasmen i slutet av min mening.
Han nickade till innan jag gick fram till Chaz.
”Jag kommer sakna dig så mycket Chazzie.” sa jag och slängde armarna runt hans hals.
Han rynkade pannan åt mitt smeknamn, men la sedan armarna runt mig och besvarade min kram.
”Jag kommer sakna dig också Lina. Ta hand om Justins så syns vi snart igen.”
”Gate 24 till Göteborg är nu öppen.” ekade det i hela lokalen.

Så snart deras ryggtavlor försvann vände jag och Justin oss för att gå tillbaka till bilen.

-
Ett högt irriterad suck lämnade min strupe när mina ögon mötte de knivhuggande blixtarna och skriket nådde mina ögon.
Jag böjde ner huvudet och lät mitt hår skymma en del av mitt ansikte. Jag drog även ner mina Ray Bans över ögonen.
Vakterna runt oss försökte det bästa med att knuffa bort alla men Justin är som han är – han fick slut på tålamod – vilket orsakade att han gick med 2 meters långa steg till bilen och när han märkte att jag inte hann med tog han min hand. Kaoset blev värre.
Detta kommer skapa rubriker.

-

Stjärnklar himmel, kalla vindar.
Han virar filten tätare runt oss och håller om mig.
”Ser du Karlavagnen?” undrar han och pekar mot himlen.
Jag ler – ler mot stjärnorna som ser ner på oss – och nickar.
Plötsligt hör vi fyrverkerier en bit bort. Han tar min hand och vi ställer oss vid kanten av berget.
Där borta – andra sidan av havet – förvandlas himlen till en färgsprakande dans som speglar sig i vattnet.
Vi står där tätt intill varandra, nära kanten med i vinden i ansiktet.
När himlen återfår sina svarta nyanser vänder vi oss om. På andra sidan av berget syns fullmånen – den största jag sett.
Runt omkring oss är det mörkt, men där precis på berget lyser skenet från månen upp.
”Det här är att leva.” viskar han och kysser mig.
Då existrerar bara vi. Jag och Justin under månskenet.

Jag är så ledsen att kapitlet kom ut så sent men jag har verkligen mått dåligt - det ända jag har gjort är att sova och dricka varma drycker. Jag hoppas i alla fall ni gillar detta kapitel.
UPDATE: bilderna är inne nu!
Kommentera nu! :)