Nästa morgon vaknade jag av mig själv för första gången. Jag kollade åt höger sida och såg att Justin sov på mage med händerna under kudden.  Lätta andetag lämnade hans mun och hans hår var rufsigt.
Täcket var vid hans höfter och han hade bar bröstkorg. Minnena från nattens upplevelser började spelas på min näthinna. Rodnaden tog snabbt plats på mina kinder.
Jag slängde en blick på klockan och såg att det stod 13.17
Förvånad var jag inte i alla fall. Vi hade kommit hem runt klockan 1-2 och la oss säkert runt 4.
Jag hörde mummel och ljud från tallrikar från nedervåningen och antog att det var Ryan och Nicki.
Justin började smått röra på sig och snabbt fladdrade hans ögon upp.
Ett stönliknande ljud lämnade hans strupe vilket fick mig att skratta smått.
”God morgon babe.” sa han.
”God morgon.” sa jag och log.
”Jag gillar din frisyr.”
Jag la händerna på huvudet och började känna på mitt hår – tovigt.
”Ha-ha.” sa jag sarkastiskt och gömde mig under täcket.
”Kom ut med dig, det finns en anledning till den där frisyren.” sa han och drog bort täcket.
Snabbt spred rodnaden sig över hela mitt ansikte när jag förstod vad han menade och jag borrade in ansiktet i hans hals.
”Du var helt awesome igår kväll.” viskade han vid min öra och en snabb rysning for genom hela mig.
”Du med.” viskade jag tillbaka och kysste honom på halsen.

Mysande med Justin på morgonen är aldrig fel men till slut bestämde jag mig för att gå upp.
Jag drog mig från Justins omfamning och satte mig upp.
”Vart ska du?” frågade han.
”Duscha.”
”Får man joina?”
”Visst.” sa jag och flinade.
Jag började krypa ut ur sängen och ställde mig tillslut upp.
Jag tog ett steg mot byrån för att hämta en handduk men det var ingen bra idé.
Smärtan dunkade från mitt underliv och jag föll ihop. Som tur fick Justin tag i mig i sista sekund.
”Jag är så ledsen men det kommer gå över.” sa han och förstod vad som hände.
Jag kollade upp mot ansikte och det hela avspeglade medlidsamhet.
Jag nickade bara och försökte ställa mig upp igen. Han hjälpte mig smått på traven.
Varje muskel i min kropp spände sig när jag började gå.
Första steget, andra steget, tredje steget…
Jag räknade varje steg jag tog för att försöka att inte tänka på den hemska smärtan.
Småskratt hördes bakom mig och jag vände på huvudet för att blänga på Justin.
”Sorry babe men det ser ganska roligt ut.”
Jag skakade på huvudet och ett litet leende spred sig på mina läppar.

Väl påklädda båda två – jag hade en grå linne, vita korta jeansshorts och en röd lång genomskinlig cardigan och Justin hade på sig en turkos T-shirt tillsammans med ett par Jeans - efter duschen – ingenting hände – så började vi gå ut ur sovrummet.
Jag gick fortfarande som en robot men det började sakta försvinna.
”God morgon.” sa vi till Ryan och Nicki som satt vid frukostbordet och åt.
”God morgon.” svarade dom båda.
”Sovit gott?” frågade Ryan med vickade ögonbryn.
”Ja hurså?” frågade Justin och flätade in sina fingrar i mina samtidigt som vi satte oss ner.
”Nej jag undrade bara. Då var det väl inte erat rum stönljudet kom ifrån.”
Nicki brast i skratt och jag gömde in min ansikte i Justins hals.

”Så hur kändes det?” frågade Nicki när vi hade fått en stund själva medans killarna diskade.
”Kändes vad?” frågade jag i hopp om att dra ut på det.
”Du vet vad jag menar Lina.” sa hon och log.
Jag suckade men började sedan berätta.
”Underbart fast känslan på morgonen är inget jag vill gå in på.”
”Du har rätt, du såg ut som en levande robot när du gick.”
Jag suckade igen och drog händerna genom mitt lockiga hår.


Det är lustigt det där med rädsla. Oftast vill man inte ha den, men ibland känner man sig död utan den.
Precis så kände jag när vi var på väg in genom dom stora portarna in till polisstationen.
Det var nu jag skulle träffa dom.
”Miss Smith?” frågade en man i 40-årsåldern när vi hade kommit in.
Han hade svart kortklippt hår och såg väldigt muskolös ut. Han var några centimeter längre än Justin och hade en svart polisuniform på sig,
Jag nickade och han kom fram för att skaka min hand. Detsamma gjorde han med Ryan, Nicki och Justin.
”Johan.” presenterade hans sig som.
Jag har nog aldrig sett den där blicken på Justin. Han hade sammanbitna käkar och såg riktig arg ut i blicken.
Han kollade till sidan innan han vände blicken mot Johan igen.

”Följ med här.” sa Johan och började gå igenom en gråaktig korridor.
Pulsen började snabbt höjas och jag började bli svettig. Jag slängde en panikslagen blick till Justin och han la snabbt en hand på min korsrygg.
Johan öppnade en dörr som jag hann få ett skymt att det stod Mr. Hasting på.
”Varsågod att sätta er ner.”

Vi satte oss ner och jag la snabbt en hand över Linas axlar för att visa henne min närhet.
Hon flätade in sina fingrar i mina. Iskalla.
Det var min enda tanke när jag kände hennes hud mot min.
”Jag kommer ta in de tre personerna vi tror ha misshandlat er och sedan får ni fylla i några papper Mrs. Smith. Det kommer vara två poliser med och dom kommer ha handbojor så ni behöver inte vara oroliga” Sa Johan
Alla nickade och dörren öppnades.
Allas huvud vändes ditåt och jag kände snabbt hur Lina blev tyngre i mina armar och började skaka.
Du måste fucking skoja med mig!

VEM ÄR DET???
Hur tror ni det kommer gå för Lina och vad hände med henne där på slutet?
Tack för alla era kommentarer på förra kapitlet och fortsätt så. Om ni är duktiga på att kommentera som kommer ni få ett kapitel redan på söndag! :)

Kommentera alla era tankar och åsikter! ♥