Previously:
”Ursäkta besväret.” sa Alicias mamma när vi hade skrivit varsin autograf och tagit flera bilder.
”Inget att be ursäkt om. Fansen är det viktigaste i våra liv.” sa Justin som svarade för oss båda.
Helen – som jag fått reda på att hon heter – log mot oss och vi gick tillbaka till gänget. 
Deras leenden smittade av sig på oss.

Resten av dagen slappade vi bara framför TV:n tills det blev sent nog att sova.
"Lina jag måste berätta en sak." sa Justin när vi hade lagt oss i sängen.

”Vadå för något?” frågade hon och leendet som jag trodde var permanent började sakta med säkert tona bort från hennes läppar.
Jag svalde. Jag vill inte vara glädjedödare.
”Jag har hittat en advokat.” sa jag och förberedde mig på följfrågor.
”Advokat till vadå?”
”Polisförhör.” sa jag och hoppades att hon skulle förstå.
Hon kollade oförstående på mig men sedan klarnade något i hennes blick och hon började stamma.
”D...det…har…hitt…hittat…honom.” fick hon fram tyst.
”Närmare bestämt 3 stycken.” svarade jag och började smeka hennes kind sakta.
Hon blev helt tyst men nickade sedan.
”När?” frågade hon efter några minuter i tystnad.
Jag förstod att hon menade polisförhöret så jag svarade måndag.
”Om fyra dagar.” viskade hon.
Hon ställde flera följdfrågor om advokaten och jag berättade hela historien om domstolen och polisen som var på besök i sjukhuset. Hon nickade även denna gång och inom några minuter fördjupades hennes andetag.
Jag pussade henne på kinden innan jag la mig lite bekvämare och slöt ögonen.

Nästa dag:

”Aldrig!” skrek jag.
”Kom igen babe, vi kommer ha så kul.” svarade Justin.
”Jag börjar tveka på om du verkligen förstår innebörden med ordet kul. ”
Han skrattade och jag hörde hur Ryan, Chaz och Nicki – som stod bakom mig – stämde in.
”Sätt dig här och ta denna ’sak’. ”
”Varför pratar du så med mig?” frågade jag och höjde ögonbrynen.
”För att det ser ut som om det är det enda sättet att förklara för dig hur man ska spela Tv-spel. ” svarade han nonchalant.

”Jag slår vad om att jag kommer vinna om vi spelar, ingen behöver prata med mig som om jag är en dum blondin.”
”Babe, jag älskar dig, men inse fakta – det finns inget sätt att du kommer vinna.” sa han överlägset och det hördes ett ”ooo” från company som satt med oss i soffgruppen.
”Utmanar du mig Bieber?” frågade jag lika överlägset som honom.
”Hell yeah. Du vet inte ens vilka knappar du ska trycka på.”
”Åh, oroa dig inte för mig. Jag är bra på att trycka på de rätta knapparna.” sa jag och flinade mot Justin som svalde hårt.
”Vem bryr sig. Jag ska börja spela först och när jag förlorar, vilket inte kommer hända – någonsin – så får du spela och se hur långt du klarar. Spelaren med längst tid vinner.”
”Sure Bieber. Visa mig vad du går för.”
”Kanske vill du spela först?” frågade han och höjde ena ögonbrynet.
”Åh du är en sån gentleman. Jag skulle gärna spela först.”
Jag startade att spela. 15 minuter hade gått och en zombie dödade mig.
Jag var nöjd med min resultat och Justin var imponerad. Såklart försökte han att inte visa det men jag förstod det. Killarna och Nicki klappade och tjöt glatt.
”Ser du, jag är inte så dålig på att spela Tv-spel.”
”Vad du än säger babe.”
Nu var det hans tur att spela och jag började förverkliga min plan. Min hand la jag på hans lår och började sakta röra den upp och ner. Blickenhade jag fortfarande fast på TV:n. Han gjorde allt för att koncentrera sig men min jag närmade mig hans skrev och han svalde hårt ännu än gång och kollade på mig.
”Vad tror du att du håller på med?” frågade han och flinade.
”Kollar på dig när du spelar. Vad tror du?”
Jag vände ansiktet mot honom och bet mig löst i läppen. Han bet sig också i läppen men fortsatte att spela. Det klickade i min hjärna och jag kom på världens bästa idé.
Jag flyttade mig närmare honom och viskade sedan i hans öra.
”Du ser så sexy ut när du är koncentrerad.”
Jag bet honom i hans örsnibb. Det var precis vad jag behövde göra för att distrahera honom från att spela. Han vände huvudet mot mig och jag kysste honom. Kyssen började hetta till och jag hörde de avgörande orden från TV:n.
”The End.” 
Jag tjöt glatt och puttade Justin ifrån mig. Jag log brett.
”Det där var fusk.” skrek Justin från soffan och slängde kontrollen bredvid sig.
”Nej, nej, nej! Du sa inte att det var förbjudet att kyssa min pojkvän när han ser sexy ut när han spelar Tv-spel.
”Det är tillåtet att kyssa, men inte att förföra.”
”I alla fall jag vann och du förlorade, babe.” sa jag och betonade ordet babe.
”Grattis.” sa han sedan .
Han såg så söt ut där han satt i soffan framför mig i sin ljusblåa one piece – så nära mig – och log.
”Jag älskar dig.” sa jag och Nicki och company bröt ut i ett ”aw.”
”Jag älskar dig också, men säger du det för att få mig att må bättre?”
”Nej, men funkar det?”
”Ja.”
”Jag ska vara ärlig. Jag älskar dig och allting om dig. Du är så perfekt.”
”Du är kärleken av mitt liv. Kyss mig nu.” fortsatte han.
Alla började att skratta och jag böjde mig fram för att trycka mina läppar mot hans.
Det var en bra kyss, en enkel kyss, en romantisk. Jag var fast i stunden.
Det var så skönt att vara med Justin så här, vara normal, ingen kändisskap och definitivt inga paparazzi.

Kände att jag skulle avsluta där - nästa kapitel kommer imorgon och förbered er på något oväntad! =)
Hur tror ni det kommer gå på polisförhöret?
Förresten vill ni att jag ställer till exempel en helt random fråga efter varje inlägg som ni får svara på? 
Ex: Jordgubbar eller hallon?
Kommentera. ♥