En gäsp slank ut ur min mun och drog till sig Justins uppmärksamhet. ”Trött?” jag skakade försiktigt på huvudet och drog en hand igenom mitt blonda hår. Vi satt fortfarande framför Tv:n och klockan började närma sig halv fem. ”Uttråkad.” mumlade jag och la handen för munnen när ännu en gäsp lämnade min mun. Justin skrockade till och ställde sig upp med handen stäckt mot mig. Utan att ifrågasätta så tog jag hans hand och lät honom dra upp mig från soffan. ”Guys, vi drar ut ett tag.” sa han och fick bara korta nickningar till svars. Killarna kollade uppmärksamt på reklamen om underkläder på Tv:n och jag himlade med ögonen. Det skulle inte förvåna mig om de inte ens hade lyssnat på Justin. Vi gick och satte på oss skorna innan vi steg ut till min bil. ”Du kör.” sa jag snabbt och slängde bilnycklarna till Justin som han samtidigt fångade. Imponerat nickade jag och fick ett bländande flin som svars.
Motorn gav ifrån sig ett fräsande läte när Justin startade bilen och började köra åt mot den motsatsa hållet jag tidigare åkt hit på. ”Vart ska vi?” han ryckte på axlarna och fortsatte köra framåt.
”Jag hade en konstig dröm igår.” sa han efter några minuter i tystnad och kliade sig i nacken. ”Vad handlade den om?” log jag. ”Du kommer tro att jag är någon jävla tönt nu men… det var typ lysande gestalter och du och dina bröder var med. Det värsta var nog att det hade känts så verkligt.” han knep ihop ögonen som att försöka få bort bilden han hade framför sin näthinna. Jag stelnade till och fokuserade med blicken framåt på vägen där en trafik hade bildats. Justins blick brände på mig och jag klistrade på ett fejkat leende och vände mig mot honom. ”Du har en livlig fantasi för att vara en vanlig tonårskille.”
”Tro mig jag är allt annat än vanligt.” svarade Justin och vände blicken tillbaka på vägen. ”Jag vet.” svarar jag och himlade med ögonen. ”Hur?” han mötte frågandes min blick och jag bet mig nervöst i läppen. ”Rykten sprider sig snabbare än pesten här omkring.” mumlar jag tyst och ryckte oskyldigt på axlarna. Jag ljög på långa vägar men han verkade gå på eftersom han nickade. Trots det visste jag inte riktigt vad han nickade åt. Nickade han som i ”okej” eller som i att han höll med mig i att rykten spred sig snabbt? ”Och du tror på alla dom ryktena?” frågade han stelt och kramade om ratten tills hans knogar vitnade. Jag svalde nervöst och började pilla med nagellacket på mina naglar. ”Ignorera mig inte.” sa han bestämd när flera minuter i tystnad hade passerat utan att han fått någon svar. ”Jag tror på tillräckligt många för att veta att du stavas kriminell.”
Ljuga hade blivit vanligare än att äta på dagarna. Jag hade inte hört en endaste ryckte om Five häromkring, men jag kanske bara inte varit uppmärksam på vad människorna runt omkring mig har pratat om. Mina tankar slingrade sig in i varandra och jag blev mer än glad när Justin fortsatte sitt förhör. Det fick mig att komma tillbaka till verkligheten. ”Och du befinner dig fortfarande nära mig trots det?” hans röst lät fortfarande lika stel men denna gång så kändes det som om han var mer nyfiken. ”Lite äventyr skadar inte livet.” sa jag i försök att lätta upp den spända tystnaden men det blev enbart värre. ”Så du är med mig bara för ”äventyr”?” han gjorde citationstecknet med sin fria hand, som inte höll i ratten på den sista ordet. Mina andetag blev snabbare och jag visste inte vad jag skulle svara. I början var jag med honom för att jag var tvungen och nu är jag med honom för att jag gillar det. Jag suckade ohörbart och stängde ögonen för att sekunden efter öppna dom och möta hans hasselbruna ögon som tittade forskande på mig. ”Nej… jag är med dig för att jag vill.” han svarade inte och ärligt talat blev jag faktiskt en aning sårad. Men vad skulle han egentligen svara? Killar och prata om känslor gick inte ihop och ännu mindre Justin. ”Vi är framme.” jag höjde blicken från mitt knä och möttes av stranden där festen hade ägt rum i fredags. Han hade parkerat på samma ställe som förra gången vi befunnit oss här och en gnutta av nervositet spred sig i min kropp men jag försökte spela så oberörd som möjligt. Jag steg ut ur bilen och stängde dörren mjukt för att sedan vända blicken mot den tätbefolkade sandstranden. Flera elever från skolan var befann sig där och alla slängde förvånade och sura blickar mot mig. Det kändes som om Justin hade någon sköld kring sin kropp som stötte bort blickarna från honom. Jag himlar med ögonen, och möter upp Justin som har sina Ray Bans framför ögonen. ”Vad har du tänkt dig att vi ska göra här?” frågar jag och biter mig nervöst i läppen. Han flinar men skakar bara i huvudet åt mig. Elevernas blickar som tittade på mig då och då förut började stirra när Justin tog tag i mina hand och flätade ihop våra fingrar. Det kändes som om eldklot på eldklot sköts mot mig för varje människa vände huvudet mot oss. Justin var tydligen allt annat än okänd här i staden. Ur ögonvrån såg jag Cassandra och hennes valpar som jag inte hade en endaste tanke på vad dom hette. Alla tre slängde bitchblickar till mig men jag kunde inte bry mig mindre. Bree befann sig också på stranden och log mot mig när våra blickar möttes. Jag som trodde Justin var hade skarpa humörsvängningar… tjejen är ju dubbelt så värre. Trots mina tankar besvarade jag hennes leende. Helt utan förvarning så började Justin dra mig snabbare framåt och jag vände min blick mot honom och försökte så gott jag kunde hänga med. Fast det var enklare sagt än gjort. Och allt berodde på klackarna jag bar, att gå i normaltakt var som snigelfart för mig i vanliga fall.
”Hur har du tänkt dig att jag ska komma upp där?” tjöt jag och pekade på stenblocken som såg ut som mer ett berg. ”Klättra.” jag himlade med åt hans simpla svar, som om det var den enklaste saken i världen. ”Med de här skorna?” jag pekade på mina skor. ”Och den här klänningen?” min hand drogs upp mot den blommiga klänningen jag bar. Han bet sig i läppen och började studera mina ben upp till min mage och tillslut mina bröst innan han sjönk tillbaka på mina ben. ”Mhm.”
”Din perv.” jag slog honom på armen och han började skratta. Jag tar tillbaka det om att Bree hade dubbelt så värre humörsvängningar som Justin, de ligger på samma nivå. ”Kom igen babe, jag hjälper dig.” Jag suckade men nickade och la foten stadigt på en liten bit som stack ut från stenen och kände snart Justins armar på min midja. Min kropp stelnade till under hans beröring men jag samlade mig snabbt och började klättra. ”Snygga underkläder baby.” sa han och visslade när jag stod rakt på berget. Jag grymtade till och strök med båda händerna på nederdelen av klänningen och försökte få bort gruset som lyckats fastna. ”Vad tycker du?” jag ryckte till av hans röst men vred sedan huvudet bakåt för att möta hans ansikte knappt fem centimeter ifrån min. ”Tycka om vad?” han nickade framåt som svars till min fråga och andan fastnade i min hals när jag mötte den vackra utsikten.

Det var avskilt, stranden vi tidigare hade befunnit oss på var inte längre inom vår syn. Vattnet skimrade till av solstrålarna som träffade ytan och fick hela utsikten att se magisk ut. Jag kom tillbaka till verkligheten av att Justins armar slingrade sig kring min midja och jag mötte ännu en gång hans blick. Ingen av oss sa någonting, vi stod bara och tittade in i varandras ögon. Han drog sin hand längst min käke och en rynka bildades mellan hans ögonbryn. Det såg ut som om han hade ett inre argument med sig själv, men jag visste inte om vad.
Jag rös till av kylan och borrade mig närmre Justins bröstkorg. Jag visste inte hur länge tid som hade passerat men solen hade hunnit dra sig neråt mot horisonten och om någon timme skulle den försvinna helt inför kvällen. Justins armar hårdnade kring mig. ”Ska vi gå tillbaka?” viskade han tyst och jag nickade. Försiktigt reste jag mig och kom till den punkt jag fruktat mest idag. Klättra ner. ”Jag hatar dig just nu.” mumlade jag. ”Babe ljug inte för dig själv, du älskar mig.” flinade han och jag stelnade till av vad han hade sagt. Du älskar mig. Trots den faktum att han skojat så kunde jag inte stoppa fjärilarna från att börja flyga åt alla håll och kanter i min mage. ”Sa jag någonting fel?”
”Nej, jag är bara rädd för att dö.” säger jag och ignorerar den främmande känslan inom mig. Han skrockar och jag vänder min blick mot honom för att uppfatta hans nickning. ”Jag går ner först och sen tar jag emot dig.” jag svalde hårt och nickade.
Smidigt började han klättra ner och jag tittade imponerat på honom där han stod på marken efter bara några få sekunder. ”Kommentera mina underkläder engång till och jag dödar dig.” jag höjde mitt finger för att se ännu mer bestämd ut. ”Vad än som får dig att sova om nätterna.” flinar han och sträcker ut händerna upp mot mig. En liten bit var jag tvungen att klättra för att han skulle kunna ta emot mig. ”Jag kommer dö.” mumlade jag tyst åt mig själv och började försökte imitera hans smidigare rörelser. Halvvägs ner så kände jag hans armar kring min midja och han lyfte mig neråt. Jag drog in ett lättad andetag och blåste sedan ut det när jag stod stadigt på marken. ”Det var väl inte farligt.” säger han och tar av sig sina Ray Bans. Det kändes som om dörren till himlen öppnades när jag mötte hans tindrade ögon. ”Jag höll på att dö.”
”Du håller på att prata, så du är nog allt annat än död.” jag himlade med ögonen åt hans självsäkra flin och vände på klacken för att gå tillbaka. ”Don’t be mad at me.” mumlade han och tar tag i min hand. Jag rodnade under hans intensiva blick och nickade sakta. ”Jag är hungrig.” sa jag när min mage kurrat för fjärde gången. Dock ohörbart och jag var mer än glad för det. ”Jag vet ett perfekt ställe.” sa Justin och styrde stegen mot backen man var tvungen att gå på för att komma till parkeringen. ”Jaså?”
”Justin?!” hördes en pipig röst bakom oss och jag himlade med ögonen när jag förstod vem det var och släppte Justins hand. ”Jag ska döda henne.” andades jag ilsket och mötte sekunden efter Justins roade men frågande blick.  Det enda roande i detta var att han trodde jag skojade, vilket jag inte gjorde. ”Hej.” sa Cassandra och försökte låta andfådd. Jag hostade till och försökte dölja mitt skratt men det stoppade inte flinet som gjorde plats på mina läppar. Hon blängde på mig och vände sig tillbaka mot Justin. ”Är du ledig ikväll?” frågade hon och la sin hand på hans axel och började smeka den neråt. Hennes hundvalpar fnittrade till bakom henne och jag hade bara lust att slå till alla tre här och nu men försökte lugna ner mig för att inte avslöja min riktigta identitet. Den där konstiga känslan jag hade känt på festen när tjejerna hade kommit fram och hälsat på Justin började bubbla inom mig igen, och jag blev chockad när jag lyckades sätta namn på den. Avundsjuka. Jag var avundsjuk på att han visade ingen tecken på att han ville bort från hennes beröring. Argt himlade jag med ögonen. ”Jag väntar vid bilen.” sa jag entonigt och vände på klacken och började raskt gå till bilen innan någon hann stoppa mig, vilket förmodligen inte ens skulle hända. Trots avundsjukan och ilskan inom mig så blev jag glad på en sekund när jag hörde Justins svar till Cassandra. ”Jag hade tid, men den är upptagen.” Jag hade ingen aning på vad som hade upptagit hans tid men jag kände mig lycklig över att han dissat Cassandra. ”Jaha, okej.” sa hon och jag visste hur besviken hon egentligen kände sig. Mina tankar avbröts när jag kände en arm kring mina axlar och jag höjde blicken för att möta Justin. ”Någon som är avundsjuk?” flinar han och jag himlar med ögonen, men kunde samtidigt inte låta bli att fundera över hur han skulle reagera om han visste hur rätt han hade. ”Jealousy in my ass.” sa jag lika entonigt som förut och förväntade mig att han skulle släppa ämnet men ack så fel jag hade. ”Jag tror dig inte.” vid den här laget var vi framme vid bilen och Justin förde mig mot motorhuvet och ställde sig närmre så jag var tvungen att luta mig bakåt. Mina andetag fastnade i halsen när han förde sitt ansikte närmre och närmre mitt. ”Babe både jag och du vet att se mig med andra tjejer påverkar dig.” andades han mot mina läppar och stödde sig på sina armar som han la tätt intill min kropp. Hans blick började pendla fram och tillbaka mellan mina läppar. ”Jag ska inte ljuga, men du påverkas av mig.”
”Bevisa det.” viskade han mot mina läppar och sekunden efter slängde jag armarna kring hans nacke och tryckte ihop våra läppar som började röra sig i synk. Jag lutade mig bakåt och drog Justins överkropp över mig. Han började smeka mig på min kind och höjde den ena handen för att lägga den bakom mitt huvud.

”Jag tror dig fortfarande inte.” säger han när våra läppar släppt varandra och ett leende sprider sig på mina läppar när jag förstår att han säger så bara för att jag ska kyssa honom en gång till. Jag byter mig löst i underläppen och närmar hans ansikte mitt igen, men vi avbröts sekunden efter att min mobil börjar ringa. Justin muttrar ut någon svordom och ställer sig rakt upp igen. ”Hallå?” säger jag och försöker få tillbaka min ansträngda andning till sitt normala med blicken fast på Justin som har en cigarett mellan läpparna. ”Du kunde tydligen inte hålla fingrarna i styr. Det är äcklande att se er grovhångla vid bilen. Förbered dig på det värsta Scarlett.” och med det var samtalet avslutat. Jag sökte runt med blicken men hittade inte en endaste person i siktet förutom på stranden, men alla gjorde olika saker och det skulle ta mig år att hitta den skyldige, om hon ens befann sig på stranden. ”Motherfucker.” andades jag fram och mötte sekunden efter Justins frågande blick. ”Vem var det?” jag skakar på huvudet. ”Ingen.” han börjar titta forskande på mig och jag visste att jag var tvungen att stoppa det innan han hinner snappa åt sig någonting. ”Jag är fortfarande hungrig.” säger jag och himlar med ögonen. Justin spricker upp i ett leende och drar upp nycklarna från sin jeansficka. Han fimpar cigaretten och gestikulerar med handen åt mig att sätta mig i bilen. Utan att ifrågasätta gör jag som han ville och sekunden efter satte han sig vid förarsätet och började köra.
Efter tio minuter i tystnad så märker jag hur omgivningen omkring oss ändras och skogen börjar pryda sidorna på vägen. Jag kände inte igen mig överhuvudtaget och precis när jag tänkt fråga svängde Justin in på en grusväg och saktade ner farten. Snart började en liten byggnad göra sig synlig bland träden och jag höjde frågandes på ögonbrynen men dom sjönk lika snabbt när jag såg namnet. Nando’s. Det var en restaurang som jag hade ätit på ofta förut, men jag visste inte att den fanns i lilla Stratford också. Justin drog ut nycklarna från bilen och motorn dog ut på mindre än en minut. Utan ytterligare ord gick han ut ur bilen och joggade till min sida för att öppna dörren. ”Tack.” log jag och steg ut. Han la en hand på min korsrygg och tillsammans gick vi in i den svala restaurangen. Jag hade inte tänk på förrän nu på sommarvärmen utanför.  ”Justin det var länge sen.” sa en äldre dam och steg fram. ”Det var det.” bekräftade han med ett leende och omfamnade om kvinnan. Hon log mot mig över hans axel och jag besvarade den. ”Flickvän?” frågade hon när dom släppt varandra och jag rodnade genast. ”Vi är någonstans i mitten.” svarade Justin och jag rodnade till ännu mer. ”Elizabeth.” hon sträckte ut handen mot mig. ”Scarlett.” log jag och skakade hennes hand.

”Det här var det godaste jag ätit.” sa jag och lutade mig belåtet tillbaka i stolen. Justin log och tog en sista klunk av sitt vatten innan han reste sig. Jag följde hans exempel och tillsammans sa vi hejdå till alla därinne och steg ut till bilen. Justin var påväg att gå mot förarsätet men jag stoppade honom. ”Jag kör.” han räckte fram nyckeln med ett retsamt leende och vi satte oss i bilen. ”Kör inte i 40km/h timmen, då kommer det ta ett bra tag att komma hem.”
”Hur lite tror du om mig egentligen Bieber?” flinar jag och startar bilen. ”Du vågar inte klättra och det förändrar snabbt min åsikt om dig och bilkörning. Jag skulle gissa på att du följer alla regler och tittar åt båda hållen innan du svänger.”
”Den sistnämnda kan jag inte neka.” jag rycker oskyldigt på axlarna och trycker ner gasen när vi är tillbaka på asfaltvägen. Kilometervisaren höjs till 120 på bara några sekunder men den stannade inte där. ”Tror du mig fortfarande inte?” sa jag och vände mig mot Justin. ”Nej.” flinar han retsamt. ”Du är omöjlig.” säger jag och saktar på farten när vi kommer in på husområdena.
”Dina humörsvängningar är värre än dig själv.” sa jag när vi stod utanför killarnas hus och Justin hade inte stigit ut på dom senaste fem minuterna. Han vände sig med ett leende mot mig. ”Vi ses imorgon.” sa han och var påväg att öppna dörren när jag stoppade honom genom att ta tag i hans svarta T-shirt. Innan han hann reagera tryckte jag ihop våra läppar och genast höjde han handen mot mitt bakhuvud och tryckte mig närmre sig. ”Hejdå.” log jag när vi släppt varandra.
”Damn babe, först kysser du mig och sen ska du slänga ut mig.” skrattar han och jag himlar med ögonen. ”Hejdå Justin.”
”Innan jag går…” han pussade mig snabbt på kinden och steg ut ur bilen. ”Hejdå.” sa han och stängde dörren. Han joggade uppför trappan och min blick var fast på honom ända tills han gav mig ett sista leende och försvann in till huset. Killen vet inte vad han gör med mig.

Blev ett längre kapitel - vilket jag inte hade trott. Över 3000 ord!
20+ Kommentarer. ♥
-

Fråga: Hur gamla är alla ni underbara läsare? :)
Mitt svar: Jag är 14 år. ;D