Det kändes som om såret jag i tre år försökt få läka sprängdes i bröstet. Tårarna brände bakom ögonlocket men jag bet ihop. 
Varför gick jag med att gå till denna middag? De skulle klara sig lika bra utan mig.
Han kollade på mig när han kommit närmare men jag vek bara undan blicken.
”Nämen hej Justin.” sa mamma med en glad ton och gick mot honomför att dra in honom i en kram.
”Hej på dig med Marie.” 
Jag ryste till när jag hörde hans röst. Han släppte kramen om mamma och var på väg att sträcka ut armarna till mig också för att få en kram men jag sträckte fram min högra hand i en gest att han skulle skaka den. Han kollade besviket på mig men tog min hand och skakade den. Jag vet inte om jag fanatiserade om att han kramade om min hand hårdare än vad man brukar göra eller om han verkligen gjorde det. Jag kände tårarna bakom min ögon igen, nu kände jag att jag började tappa kontrollen.
”Pattie vart är badrummet?” frågade jag. 
Min röst var svag och mamma kollade konstigt på mig men orkade inte bry mig mindre. Pattie pekade ut en riktning som jag följde efter ett snabbt tack. Jag gick in i badrummet och låste dörren sen bröt jag ihop. Jag satte mig på det kalla kakelgolvet och lät tårarna rinna. Hur kan han ha så stort effekt på mig? Varför blev jag en mjukis?


Jag vet inte hur länge jag satt där men de knackade helt plötsligt på dörren.
”Lina, jag behöver gå på toa.” hörde jag min lillasyster säga.
Borde det inte finnas mer badrum i detta hus tänkte jag för mig själv för att släppa in Mel. När hon var inne låste jag dörren igen. Jag hjälpte henne att göra sitt behov.
”Stanna här tills jag säger att vi ska gå ut.” sa jag åt min syster och hon nickade till svar.
Jag ställde mig framför spegeln. Jag fixade sminket och drog några djupa andetag. 
”Så.” jag öppnade dörren för att gå ut när jag krockade med Justin.
Jag höll på att ramla bakåt men han höll ett stadigt grepp om mina armar. Jag lyfte upp huvudet för att säga förlåt till honom men min blick fastnade i hans ögon, min ursäkt fastnade i halsen.
”Förlåt men din mamma skickade mig för att se vart ni två tog vägen.” sa han och jag förstod att han syftade på mig och Mel.
Jag nickade bara sen märkte jag att han fortfarande höll i mina armar.
”Eh…kan du släppa mig?” frågade jag.
”Oj förlåt.” sa han och drog åt sig sina händer.
”Lina kan vi gå och äta nu?” frågade Mel med bedjande ögon.
Jag log mot henne.
”Självklart gumman.” sa jag och tog hennes hand för att gå in till matsalen med Justin efter oss. Jag kände hans blick bränna i min nacke och frasen ”ögon i nacken” spelades runt i huvudet.
Det kändes faktiskt lite bättre efter att jag hade gråtit. När vi hade satt oss vid bordet så såg jag vad det var för mat. Kyckling med potatis och kantarellsås till det hade vi lite sallad som bestod av gurka, tomat, paprika och morot. 
Oturligt nog satte Justin sig framför mig. Jag slängde inte ens en blick mot honom. Eller försökte iallafall.

”Tack för maten Pattie, det var jättegott.” sa jag när jag ätit upp.
”Varsågod gumman, Vad bra att du gillade det.” sa hon.
Melanie som satt bredvid mig drog i min arm för att få min uppmärksamhet. Jag kollade mot henne och hon gjorde en gest att jag skulle böja mig. Jag rynkade pannan innan jag böjde mig ner.
”Jag vill kolla på TV.” viskade hon
”Varför frågar du inte Pattie?” viskade jag i hennes öra och skrattade.
”Jag vågar inte.” sa hon och kollade med sin hundvalpsmin mot mig.
Jag suckade och visste exakt vad hon ville, att jag skulle fråga Pattie.
”Vad sitter ni två och viskar om?” frågade pappa och kollade misstänksamt på oss. Jag suckade medan Mel fnittrade. Jag vände blicken mot Pattie.
”Pattie?” 
Hon svarade ett enkelt ja.
”Melanie vill kolla på TV och jag undrar om ni kan visa vägen eller säga vart det är.”
Pattie tänkte precis svara när hon blev avbruten.
”Jag kan visa er, har ändå ätit upp.” sa Justin och kollade med genomträngande blick mot mig.
Jag svalde men nickade. Han sa ett tack till sin mamma innan vi gick till vardagsrummet, trodde jag iallafall. Men blev lite chockad när vi kom in till ett rum som såg ut som ett hemmabio. Mel tjöt av glädje. 
Vi hade kollat på flera avsnitt av Phineas och Ferb och jag och Justin hade inte sagt ett enda ord till varandra.
”Lina jag är ledsen.” sa han.
”För vad?” frågade jag dumt nog men visste precis vad han menade.

Snälla säg att hon inte är seriös. Jag tänker inte berätta hela ”varför jag inte hade kontaktat” henne grejen. Jag sökte i hennes ansikte efter nån spår av humor men hon var ytters seriös. Jag suckade innan jag började berätta.
”För att jag inte har kontaktat dig precis som jag lovade och att jag fick dig att gråta det första du gjorde när du såg mig.” jag sa allt så fort att jag undrar om hon hörde vad jag sa.
”Du hörde mig vadå?” skrek hon nästan skräckslaget. 
Hon slängde en blick på Melanie för att se att hon inte hörde vårt samtal.
”Gråta.” sa jag och begravde ansiktet i händerna.
Det blev tyst en lång stund, det enda ag hörde var deras andetag och mina.
”Förklara varför du bröt ditt löfte och hur du hörde mig gråta på badrummet för jag är inte här för att tycka synd om dig.” sa hon med en seriös ton.
När jag kollade upp så kollade hon stelt på TV skärmen.
”Jag hade för mycket att göra och glömde helt enkelt att ringa och sms dig. Sen så sa mamma att vi skulle få gäster idag. Jag blev helt ställd när jag hörde att det var ni. Jag visste inte om jag skulle bli glad eller ledsen.” jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. ”Svaret på din andra fråga är att  jag följde efter dig när våra föräldrar hade gått till köket då hörde jag dina snyftningar.”
”Jag trodde verkligen jag kunde lita på dig. Vet du vad som svider mest?”
Jag skakade på huvudet.
”Du var den första killen jag gav mitt hjärta till men du slängde iväg den när du blev känd och kunde få vilken tjej du än vill.”
”Nej jag lovar att j..-”
”Glöm det Justin. Jag orkar inte med dina jävl..-” hon avbröt sig själv. ”dina ursäkter.” 
Hon kollade ner på sitt armbandsur.
”Vi borde gå nu.”
Jag nickade och stängde av TV:n.
”Mel ska vi gå oc..-” hon avbröts sig själv ännu en gång när hon märkte att Melanie sov.
Hon suckade innan hon försiktigt väckte henne.
”Mel? Gumman…ska vi gå till mamma och pappa?” frågade hon tyst.
Melanie mumlade något innan hon öppnade ögonen. Hon ställde sig upp för att gå men höll på att ramla. Som tur var fick Lina tag i henne i sista sekund. Hon bar upp henne i sin famn och vi gick ut.
”Mamma, Mel har somnat.” sa hon när vi kom till köket.
”Jag kan ta henne så kan du ock Justin gå och göra nånting.” sa hennes mamma och jag sprack upp i ett leende men som försvann like fort när jag hörde Linas svar.
”Me..-”
”Inga men Lina.”
Hon suckade innan hon vände sig om och gick ut till dörren.
”Vad gör du?” frågade jag henne när hon satte på sig sina sandaler.
”Kan vi gå på en promenad?” frågade hon.
”Klockan 22.20?” frågade jag med rynkad panna.
Hon nickade och jag ryckte på axlarna innan jag satte på mig mina supras.
”Mamma vi går ut en sväng.” sa jag och väntade inte på nån svar innan jag smällde igen dörren.

Jag vet inte varför jag sa att vi skulle gå ut på promenad men till min förvånad gick han med på det. Vi började gå sakta till en park där vi satte oss på en bänk.
”Vet du vad detta påminner om?” frågade han.
Jag skakade på huvudet.
”Minns du festen vi var på och vi satte oss på en bänk i trädgården, där du gav mig en alvedon och jag trodde det var droger?”
Jag skrattade till av minnet men suckade sen.  
Vi satt där på bänken ett bra tag innan jag kände hur kallt det blev. Jag ryste till.
”Fryser du?” frågade Justin.
”Lite erkände jag.”
Han började ta av sig huvtröjan han hade på sig för att ge det till mig men jag avbröt honom.
”Det behövs inte. Du kommer frysa annars.”
”Tro mig jag kommer inte frysa.” 
Jag gav upp och han höll upp tröjan som jag kunde sticka in armarna i. Det kändes genast bättre. Jag drog in doften av tröjan och den luktade precis som Justin.
 Detta kändes egentligen som rena helvetet.  Jag borde inte förlåta honom så fort. Han måste lida precis som jag gjorde i tre år. Men jag är inte den personen som får andra att lida bara för att jag vill det. Det här var enda gången vi var hemma hos dom.. eller? Jag hoppas det.
”Lina?” jag kom tillbaka till verkligheten och kollade mot Justin.
”Förlåt vad sa du?”
”Jag frågade om vi skulle börja dra oss hemåt.”
”Okej.” sa jag och reste mig.
Han följde mitt exempel och vi gick tillbaka. Denna gång lite fortare.
När vi kom tillbaka så stod mamma och pappa med Mel i famnen vid dörren.
”Åh vad bra att du kom, vi tänkte precis ringa dig.”
Jag nickade bara och höll på att dra av mig Justins tröja för att ge den till honom men han skakade på huvudet.
”Du kan behålla den.”
Nu var det min tur att skaka på huvudet. Jag ville inte ha nånting i mitt hus som påminde om Justin mer än vad jag hade blivit påmind denna kväll. Jag tog av mig tröjan och sträckte den mot honom. Han tog den och log, jag försökte le tillbaka men det gick nog inte så bra.
”Detta var jättetrevligt. Vi får göra om det nån gång.” sa mamma och kramade om Pattie.
Skojar människan med mig? Jag suckade bara innan jag gick fram till Pattie och sa hejdå och kramade om henne.
”Kan jag få en kram nudå?” frågade Justin.
Jag suckade innan jag sträckte ut mina armar mot Justin för att krama honom. Pappa skakade hand med Pattie och Justin innan vi gick ut till bilen.
”Det var väl inte så jobbigt?” frågade mamma när vi klivit in genom ytterdörren till vårat hus.
”Jo det var det, du märkte bara inget för att du hade så trevligt.” sa jag och gick upp till mitt rum.
Jag hörde mamma säga nånting bakom mig men jag brydde mig inte. Jag smällde dörren efter mig och gick in till badrummet för att borsta tänderna och tvätta bort sminket. Jag tog av mig kläderna och slängde dom i tvättkorgen för att byta om till en stor T-shirt och krypa ner i sängen. Hur kan detta dag börja som i himlen men sluta som i helvetet? Jag försökte somna men det gick inte bra det enda jag hade i tankarna var Justin även om jag försökte att tänka på nånting annat så gick det inte.
David…Justin…musiken…Justin…Nellie…Justin…Nicki...Justin.
Detta var ju värdelöst. Min mobil vibrerade på min nattduksbord. Jag rynkade pannan. Vem skickar sms kl. 00.23? Jag tog ner mobilen och såg att jag fått sms från okänd nummer.

---

Vem tror ni smsar henne?
Blev två långa kapitel idag. =)
Kapitel 7 här under!
Minst 4 kommentarer för nästa.