Previously:
Jag hörde att det var personer som satt i rummet jag befann mig i som snyftade. Jag hörde även ett maskin som pep. Sen kom jag på vad som hade hänt. Mår Lina bra? Levde hon? ”Vart befinner jag mig?” Jag började bli orolig och maskinens pep blev högre och fortare. Vad händer?

Maskinen som hade koll på hur Justins hjärta slog blev hysterisk. Doktorer och sköterskor kom inspringandes in till rummet. De skrek nånting till varandra men jag kunde inte utskilja orden. En doktor kom fram till oss och puttade ut oss och följde med oss till väntsalen. Han sa det värsta man kan höra nu.
”Vi måste försöka väcka honom annars finns det en chans att han…” han stoppade sig själv
”Att han vadå?” frågade Chaz oroligt.
”…dör."

---

”VAD FAN RY!”
Jag skrattade ihjäl mig. Justin hade nyss förlorat för tredje gången mot mig i FIFA. Stoltheten var på topp just nu.
”Jag är bäst.” skrek jag.
Justins slängde x-box kontrollen ifrån sig och lutade sig bakåt i soffan och tjurade, vilket fick mig att skratta ännu mer.
”Ey guys, nån som vill ha pizza?” Chaz kom in i vardagsrummet med två pizzakartonger.
Jag och Justin, som hade glömt bort att tjura skrek ja i mun på varandra.
Chaz kom och la pizzakartongerna på bordet innan han själv satte sig på en fåtölj.
”Vad skulle ni göra om man fick reda på att jag var på gränsen att dö?” frågade Justin när han tagit en bit av hawaiipizzan.
Jag blev helt stum. Chaz började hosta som en galning så jag tror han satte pizzan i halsen.
”Varför frågar du nått sånt?” frågade jag.
Han ryckte på axlarna. Varken jag eller Chaz svarade.

Jag skakade på huvudet och kom tillbaka till verkligheten. Nånting som en gång var ett minne blev verklighet. Ja, vad skulle jag göra? Doktorn som nyss hade berättat den dåliga nyheten om Justin stod framför mig och kollade oroligt mot mig. Jag kände ingenting. Smärta, sorg, glädje, förvåning…ingenting. Jag var i chock.
”Varför står du här ute då? Gå och hjälp dom!” skrek Chaz.
”Tyvärr kan jag inte det.”

Sju timmar hade gått och vi satt fortfarande i väntsalen. Vi hade fått reda Lina låg i koma. Justin hade fått någon slags anfall och man kunde säga att han också låg i koma men läget var stabilt hade doktorn sagt. Jag och Chaz hade totalt brutit ihop medan Nicki bara satt och kollade rakt fram. Hon visade inga känslor och hon grät inte. Hennes tårkanaler såg helt torra ut och ögonen var helt rödsprängda. Jag kom och tänka på Justin och Linas föräldrar. Dom visste ingenting. Jag tog upp mobilen och ringde först Pattie. Ringsignalerna gick fram och när jag hade tänk att lägga på svarade hon.
”Pattie.”
”Hej, det är Ryan.” sa jag med skakig röst.
”Ryan? Vad har hänt?” jag tog ett djupt andetag och tårarna vällde upp igen.
Jag berättade hela historien och hon sa att hon skulle ringa Linas föräldrar och komma hit så fort som möjligt.
Jag la tillbaka mobilen i fickan och begravde huvudet i händerna. Det kan nog inte bli värre nu.
20 minuter senare hörde jag steg och jag kollade upp. Maria, Jake och Pattie kom fram och kramade om oss allihop. Jake gick fram till en doktor för att få reda på en mer detaljerad beskrivning om vad som hade hänt eftersom varken jag, Chaz eller Nicki kunde prata utan att börja gråta. Maria och Pattie hade börjat gråta och tårarna rann längst deras kinder när de fick reda på det doktorn hade berättat, även Jake hade släppt några tårar.
”Ryan?” sa en doktor.
Jag ställde mig upp.
”Jag har goda nyheter.”
Jag nickade. Tvingade mig själv att inte känna för mycket hopp.
”Om ni vill så kan ni hälsa på Justin, han har precis vaknat men han är väldigt sliten så han kan somna när som helst.” sa han och log.
 Nicki hoppade upp i Chaz famn och Pattie kramade om Maria och Jake.
”Lina då?” frågade jag.
Hans leende försvann och detsamma med mitt hopp.
”Tyvärr.” sa han.
Vi nickade. Vi fick gå in tre stycken i taget så Pattie, Jake och Maria fick gå in först. Om vi skulle ha gått in så skulle vi nog ha suttit där ett bra tag så det var bättre att låta de vuxna gå in. De kom ut efter nästan 15 minuter. Vi sprang nästan till hans rum. Där låg han och såg allmänt sliten ut precis som doktorn sa.

Ryan, Chaz och Nicki stod vi dörren och man såg på lång väg att de alla hade gråtit floder. Vad hade egentligen hänt? Jag hade minnesluckor och jag fick huvudvärk om jag försökte minnas.
Nicki kom fram först och gav mig en kram som jag försökte besvara men det gick inte vidare. Ryan och Chaz slängde sig nästan över mig.
”Vad hände? Jag kommer bara ihåg att jag såg två gestalter i parken, inget mer.” frågade jag när de hade satt sig på stolarna som var här inne.
Chaz svalde.
”Du sprang fram till dom och där hittade vi Lina medvetslös på marken helt blodig.” Han tog ett djupt andetag och Ryan fortsatte åt honom.
”Du svimmade och vi ringde ambulansen, sen så fick du nån slags anfall efter nån timme på sjukhuset så det var nästan som om du låg i koma efteråt.”
”Lina?” frågade jag med en skakig röst.
”Läget är stabilt och hon ligger i koma.”
Jag svalde och vände upp blicken mot taket.
Hon måste vakna.

---

Lyckade jag lura nån i början? =P
Kommentera babes! ♥