Igår när jag kom hem från parken gick jag raka vägen till sängen och grät mig själv söms. Jag vill varken se eller prata med nån. Om jag inte hade gått till parken så skulle säkert jag och Lina fortfarande ha nånting på g och vi skulle må bra. Hon varken svarade på mina sms eller samtal. Om jag skulle besöka henne så skulle hon inte släppa in mig. Jag har aldrig varit aggressiv av mig men just nu ville jag verkligen döda David för att han tog med henne till parken, men det var inte bara hans fel utan Selenas också.
”Justin vill du följa med till Marie?” mamma gick raka vägen in till mitt rum utan att knacka eller nånting. Jag suckade bara.
”Lina kommer vara där, och hon vill inte se mig.”
”Ni behöver verkligen reda ut era problem.” sa mamma.
”Ja det måste vi men inte idag.”
Hon suckade
”Jag åker om ungefär 10 minuter.” sa hon och gick ut.
Snarare efter 5 minuter hörde jag ytterdörren öppnas och stängas. Jag kollade ut ur mitt fönster och såg mammas bil åka ner från uppfarten. Jaha, vad ska man göra nu då?

Jag låg i sängen och kollade på TV när jag hörde Patties röst nere i vardagsrummet. Jag svalde och bad till gud att han inte skulle vara med. Jag gick sakta ner för trappan och förberedde mig för det värsta. Men jag såg inte en skymt av honom utan bara Pattie som stod och pratade med mamma.
”Hej gumman, hur mår du?” sa Pattie och kollade lidande på mig.
Jag suckade, det räcker väl med att bara jag tycker synd om mig själv. Alla andra behöver inte bry sig om det.
”Hej Pattie. Jag mår väl sådär, själv då?”
”Bara bra.” sa hon och log.
Jag nickade och gick vidare till köket för att dricka vatten. Jag skulle precis gå upp för trappan när mamma ropade på mig. Jag gick till vardagsrummet där de satt.
”Jag hoppas du inte glömt att du ska sjunga för Dan imorgon. Orkar du med det eller ska jag fråga om vi kan flytta fram det?”
Jag skakade på huvudet och blev genast på bra humör när hon sa det.
Dagen gick fortare än förväntad och det var dags att sova, men det var inte lätt. Minnena av Justin och Selena kom fram och jag grät mig själv till söms ännu en natt.

Nästa morgon när jag vaknade gick jag raka vägen till badrummet, klockan var runt 10 och vi skulle åka klockan 14.00. När jag såg mig själv i spegeln så var mina ögon röda och jag hade mörka ringar under dom. Jag fick väl använda extra mycket smink för att se pigg ut. Jag tog en dusch, mina kinder kändes så stela efter allt gråtande igår kväll. Men om allt skulle gå bra idag så skulle jag må bättre imorgon.

Jag kände hur nervös jag var när vi höll på att åka till Dans studio. Mamma märkte det så hon la en betryggande arm runt mina axlar.
Väl framme gick vi till entredörren där det stod en man med en svart kostym med papper i handen.
”Namn.” sa han uttrycktslös.
”Marie Smith”
Han kollade på pappren, när han hittade namnet släppte han in oss. Vi gick igenom en lång korridor med bilder på alla olika artister, från Beyonce till Willow Smith. Men mellan alla de där bilderna så var det en bild som fångade mitt intressen direkt. Justin Bieber.
Vi gick igenom korridoren tills vi kom fram till en dörr där det stod Dan på. Mamma knckade på och en kille i 30 årsåldern öppnade dörren.
Ingen tid för paus här, utan jag fick gå in till rummet där det fanns en mikrofon och ett par hörlurar hängde på den. Jag satte på mig hörlurarna och Dan tryckte på en knapp så att jag kunde höra honom.
”Hör du mig bra?” frågade han och jag nickade.
”Okej, vad vill du köra för låt?”
Jag hade redan funderat på det så jag sa "Va va voom" med Nicki Minaj utan att tveka. Om det var nånting jag var bra på så var det att rappa. Han nickade och satte på musiken. Jag stängde ögonen för att kunna koncentrera mig bättre och började sjunga.

If you want it, I'm gonna be
Va Va Voom Voom
It you got it, you got it
You got that boom boom

If you want it, I'm gonna be
Va Va Voom Voom
It you got it, you got it
You got that boom boom

Jag pustade ut och öppnade ögonen när jag tagit den sista tonen. Jag hängde tillbaka hörlurarna och gick ut. Dan kollade på mig med ett uttrycklöst ansikte. Jag höll andan tills han sprack upp i ett leende.
”Du har verkligen talang, och jag skulle verkligen skriva på alla papper och signa dig redan nu men...”
Nej nej, inga men. Jag höll andan ännu en gång.
”…jag har ingen penna.”
”Du skojar?!” skrek jag rakt ut och spärrade upp mina ögon.
Han skakade bara på huvudet och jag slängde mig i famnen på mamma. Hon kramade om mig hårt tillbaka.
Mamma och Dan började prata om hur jag ska göra med manager och sånt, jag reste mig efter ett tag för att kunna gå och dricka vatten. Några meter från rummet jag var stod det en bord med tillbringare och glas på. Så jag gick dit. Jag var helt uppspelt för att kunna stå still så jag stod där och stampade med foten medan jag drack mitt vatten. Det såg säkert väldigt komiskt ut.
”Lina?”
Snälla säg att jag bara drömde den där rösten. Jag vände mig om och såg Justin. Jag skulle precis vända mig om och gå till rummet när Justin tog tag i min arm så jag inte kunde röra mig ut fläcken.
”Vad gör du här?” frågade han.
”Jag sjöng.” suckade jag och undrade vart detta skulle leda.
Han nickade och det blev en besvärlig tystnad, och hans grepp om min arm gjorde ont.
”Kan du släppa mig?” frågade jag irriterad.
”Förlåt mig Lina, jag är så ledsen för allt.” sa han med tjock röst och var på väg att dra in mig i en kram.
”Glöm det Justin. Jag vill inte veta av dina ursäkter.” sa jag argt och puttade bort honom
”Lina jag gillar verkligen dig.”
”Nej det gör du inte.”
”Varför tror du mig inte?”
”För om du skulle gilla mig, skulle du inte glömma bort mig och du skulle framför allt inte kyssa sla..Selena.” Jag höll på att säga slampa men jag borde väl sköta mig eftersom jag inte direkt är vart som helst.
Jag hörde mammas röst när hon ropade mig så jag skyndade mig till henne.
”Vart har du varit?” frågade hon.
”Jag drack vatten.”
Hon nickade men var fortfarande misstänksam. Vi började gå ner till bilen.
”Hur blev det med managern?”
Hon sprack upp i ett leende. ”Dan gillade dig verkligen så han bestämde sig för att ta den rollen själv.”
”DU MÅSTE SKOJA?!” skrek jag började hoppa runt till mamma hyschade mig.
Då såg jag alla blickar jag hade på mig. Jag började rodna och kollade ner i marken.
”Lina!” Justins röst hördes bakom mig och när jag vände mig om såg jag honom springa mot mig.
”Jag låter er prata själva!” viskade mamma och fortsatte till bilen.
Jag suckade med stod kvar på min plats tills Justin kom fram till mig. Han var tvungen att dra upp byxorna på grund av att de halade ner när han sprang. Jag skulle ha börjat skratta om jag inte varit arg på honom.
”Snälla ge mig en chans till och jag lovar att förbättra mig.”
”Glöm det Justin, två chanser räcker gott och väl.” sa jag och vände ryggen mot honom. Jag var på väg att gå ut när han drog i min arm och vände mig mot honom.
Han tryckte sina läppar mot mina i en passionsfylld kyss.

Hur tror ni hon kommer reagera?
Kommentera.