Efter lite gullande med Lina på de lilla sjukhussängen blev jag tvungen att gå ut ur rummet för att det var nån person som ville prata med mig, men även för att hon skulle få lite sömn.
Jag gick ut i den vita korridoren utanför Linas rum och såg att det var en man med en svart kostym satt på en av stolarna i väntsalen med en liten portfolio bredvid sitt ben.
”Justin Bieber?” frågade han.

”Vi är hemma, sweetheart.” sa Justin och ruskade om mig försiktig. Jag ryckte till men nickade och log ett snett leende mot honom.
Jag var helt inne i mina egna tankar och dialoger om varför Justin hade varit så konstig efter att han kommit tillbaka – efter sitt så kallade möte – som han hade uttryckt det, men valde att ta upp det vid ett lämpligare tillfälle. Nu skulle jag bara njuta av att komma hem från sjukhuset.
”Home sweet home.”
Jag klev in genom ytterdörren och kom in till hallen. Justins skrattade till bakom mig – skrattet jag skulle kunna döda för. Det var som en vacker melodi i mina öron.
Melanie kom ut i hallen och var på väg att slänga sig i min famn men pappa fick tag på henne i sista sekund. Jag rynkade pannan och kollade oförstående på honom, får jag inte krama om min egna lillasyster?
”Dina revben, remember?” sa Justin som stod bakom mig.
Mina brutna revben, juste. Jag hade blivit helt uppslukad av tanken av att jag var hemma, efter jag vet inte hur länge, så jag hade glömt bort att flytta mig från dörröppningen så han skulle kunna komma in. Han hade sagt - snarare tvingat -  mina föräldrar att stanna hemma bara för att han ska kunna hämta mig från sjukhuset.
Jag nickade som svar till honom och flyttade mig åt sidan. Han log ett brett leende och gick fram för att ta av sig skorna. Pappa kom fram med Melanie i famnen så jag kunde krama om henne. Hon doftade jordgubbar och sin ”Melaniedoft.”
”Är ni hungriga?” frågade mamma och vi nickade.
Äntligen skulle jag få äta riktig mat.
Jag var påväg att böja ner mig för att knyta upp mina converse men det hög till i bröstet på mig, och jag blev andfådd helt plötsligt. Det kändes som om nån kastade stenar igenom mig och träffade mina lungor. Jag gnydde till och jag fick allas oroliga blickar på mig.
”Är du okej?” frågade mamma oroligt.
Jag pekade bara på bröstet och försökte få kontroll över min ansträngda andning.
”Revbenen?” frågade pappa denna gång.
”Lungorna också. Kan du hjälpa mig med skorna?” frågade jag och kunde äntligen andas ordentligt igen.
Han var påväg att böja sig ner men Justin stoppade honom.
”Jag kan göra det. Visste du att det inte är bra för vuxna att böja sig ner för mycket?” frågade Justin och flinade.
”Menar du att jag är gammal unge man?” frågade pappa och rynkade pannan.
Skådespel tänkte jag innan vi – jag, Mel och mamma - började skrattade till åt deras plötsliga samtalsämne. Jag menar, han skulle bara hjälpa mig att knyta upp skorna.
”Det sa jag inte, jag är bara rädd om eran rygg.” sa Justin och flinade ännu en gång.
Pappa skrattade till och la undan sina skådespelartalanger. Han nickade och flyttade sig åt sidan så Justin skulle knyta upp mina skor. Familjen passade på att gå in till köket och sätta sig vid matsalsborden.
”Tack.” sa jag och klev ur skorna.
Han la dom på skohyllan precis som han gjorde med sina skor.
”Varsågod.”
Han ställde sig upp igen och rättade till T-shirten och håret. Bara för att retas rufsade jag till honom lite i håret.
”Oops.” sa jag och skrattade.
”Du kommer få igen, precis som du fick i sjukhuset.”
”We’ll see, Bieber.” sa jag och började gå framåt.
Justin kom fram till min sida och drog en hand genom sitt hår och la sin andra hand på min korsrygg.
”Jag kommer inte svimma, kollapsa eller vad du nu vill kalla det.” sa jag och syftade på hans hand.
Han skrattade och skakade på huvudet.
”Vadå?” frågade jag och ville också veta vad skämtet var.
”Ingenting.” sa han och log mot mig.
”Okej Juju.”
”Juju?” frågade han oförstående.
Jag rykte bara på axlarna och klev in till köket. Vi hade en stort köksö gjord av marmor i mitten av köket och till höger om den var spisen och dubbelugnarna och på vänster sida fanns matsalsbordet. Jag styrde stegen ditåt och Justin följde mitt exempel. Jag drog in doften av kycklingen och pastan.
Jag satte mig framför mamma som hade pappa på höger sida och Mel på vänster sida. Justin satte sig framför pappa bredvid mig. Skratt och prat hördes runt hela bordet även om vi var så få.

”Tack så mycket för maten Mrs. Smith.” sa Justin och lutade mig lite tillbaka i stolen.
”Varsågod, åh snälla kalla mig Maria.”
”Maria.” sa han och log sitt bländande leende. Gud vilka vita tänder han har – har aldrig tänkt på det. Jag började skratta tyst åt mina knäppa tankar men slutade så fort jag kände av smärtan i revbenet.
Alla runt bordet kolla på mig och jag skakade på huvudet och rodnade, självklart.
”Ska vi gå upp?” frågade jag Justin när jag hade ätit färdigt.
Han nickade och jag sa ett enkelt tack till mamma och vi gick upp till mitt rum. Vi gick upp för trappan och Justin gick in före mig, när jag stängt dörren så vände sig han mot mig med ett busigt leende.
”Juju, huh?” frågade han och vickade på ögonbrynen.
Jag bet mig själv i läppen och nickade lite diskret.

Hon vet inte vad hon gör med mig när hon biter sig på underläppen. Jag ville bara kasta mig över henne men jag måste påminna mig själv hela tiden om hennes skador och att det är början av vårt förhållande. Jag vill inte att allt ska gå åt skogen denna gång också bara för att jag inte kan tänka, så allt ska gå i henne tempo.
”Varför gör du såhär mot mig?” viskar jag och går lite framåt.
”Gör vadå, jag gör ju ingeting.” sa hon och flinade.
”Biter dig i läppen, kollar på mig sådär och kallar mig Juju, är det ingenting?”
”Nepp.” sa hon och skrattade.
”Vet du att jag skulle döda för din skratt.”
Hon slutade skratta och kollade med lite uppspärrade ögon på mig. Jag blev orolig, vad hade jag nu sagt?
”Vadå?” frågade jag oroligt.
”Det var exakt det jag tänkte om din skratt idag när vi kom hem.”
Jag log mot henne och hon rodnade till och gömde ansiktet i händerna. Varför döljer hon den söta röda färgen som blossar upp på henne kinder varje gång jag slänger nån kommentar. Jag vill veta hur jag påverkar henne. Jag tog tag i hennes händer och drog ner dom, hennes genomträngande blick kollade i min. Jag drömde mig bort för en sekund i hennes bruna ögon. Dom tindrade till av solljuset. Jag böjde mig fram och tryckte mina läppar mot hennes i en mjuk kyss. Hon kysste mig tillbaka ömt. Jag släppte hennes händer och la dom på hennes korsrygg för att trycka henne närmare mig.  Jag smekte henne sakta upp och ner. Hennes händer höjdes till mitt huvud och hon började leka med mitt hår. Hon drog fingrarna igenom det och jag ryste till och fick gåshud över armarna. Sakta avslutade vi kyssen för att hämta andan båda två.
”Du kan inte ana vilken effekt dina beröringar och kyssar har på mig.” sa jag och lutade min panna mot hennes.
Hon bet sig löst i läppen, vilket gör mig crazy och puttade bort mig försiktigt. Jag kollade oförståendet på henne, men hon log bara och gick vidare till sin helfigurspegel som hon hade vid öppningen av hennes WIC. Hon studerade sin kropp noga och jag rynkade pannan.
”Jag måste börja träna igen snart, fettet börjar sätta sig på låren.” sa hon och drog upp tröjan lite för att hon skulle se bättre. Hon studerade sig själv från alla vinklar.
”Babe, du är perfekt.” sa jag och tittade på hennes ansikte i spegeln.
Hon sa inget utan bara fortsatte kolla på sin kropp. Jag gick fram till henne och skakade löst hennes armar från hennes tröjkant och lutade huvudet mot hennes axel.
”Vill du veta en sak?” viskade jag sexigt i hennes öra.
Hon nickade.
”Visste du att man förbränner cirka nio kalorier under en kyss? Det kan ju nästan kallas träning.”
Hon började skratta så hon vek sig nästan.
”Då kanske det är dags att börja.” sa hon innan hon tryckte sina magiska läppar mot mina.

Vem tror ni det var som pratade med Justin i början??
4 kommentarer på förra kapitlet? :(
Kommentera loves ♥