Previously:
Chaz svalde.
”Du sprang fram till dom och där hittade vi Lina medvetslös på marken helt blodig.” Han tog ett djupt andetag och Ryan fortsatte åt honom.
”Du svimmade och vi ringde ambulansen, sen så fick du nån slags anfall efter nån timme på sjukhuset så det var nästan som om du låg i koma efteråt.”
”Lina?” frågade jag med en skakig röst.
”Läget är stabilt och hon ligger i koma.”
Jag svalde och vände upp blicken mot taket.
Hon måste vakna.

---

”Justin du måste äta, hon blir inte bättre av att du svälter ihjäl dig.” sa min mor när jag satt och kollade på Linas bekymmerslösa ansikte.
Jag skakade på huvudet.
Jag visste att hon hade rätt men jag fick inte i mig nånting, jag hade varken ätit eller sovit på tre dagar. Juste, tre dagar sen jag blev utskriven från sjukhuset men ändå hade jag varit kvar. Ryan, Chaz och Nicki hade blivit tvingade att åka hem och vila men de besöker Lina varje dag.
”Justin det räcker nu, förstår du inte att jag är rädd om dig?” sa hon med skakig röst.
Jag bröt min blick från Lina och fick genast skuldkänslor när jag såg att mamma hade tårar i ögonen. Jag fick min egen mamma att gråta på grund av att en idiotisk anledning.
”Förlåt. Men jag är bara rädd om henne, jag ska gå och köpa nånting och äta.” sa jag och gick fram för att krama om henne.
”Behövs inte, har redan gjort det.” hon sträckte fram handen där hon höll i en macka från subway och en vattenflaska. När jag såg mackan kände jag verkligen hur hungrig jag var.
”Ska vi gå och sätta oss utanför för man får inte ha mat här inne, vad jag förstod?” frågade hon.
Jag kollade bak på Lina som inte hade rört en enda fena och vände huvudet mot mamma igen och nickade. Hon öppnade dörren och jag gick ut efter henne. Vi gick till kafeterian och satte oss vid ett bord där jag högg in på mackan. Det var kyckling, min favorit.
När jag hade druckit det sista klunket av mitt vatten ville jag bara lägga mig och sova.
”Är du trött gubben?” frågade mamma som satt med händerna under hakan och kollade på mig.
Jag nickade, men jag kunde inte lämna Lina.
”Men du kan inte lämna Lina, eller?”
”Du läser mina tankar.” sa jag och skrattade ett glädjelöst skratt.
Hon log mot mig.
”Ska du åka hem och vila och så ringer jag direkt det händer nånting?”
”Lovar du?” frågade jag.
Nu var det hennes tur att nicka. Jag reste mig och tog upp mobilen och ringde Kenny.

”Se till att få nån sömn nu.” sa Kenny när han hade släppt av mig vid mitt hus.
Det hade varit fullt med paparazzi utanför sjukhuset som hade följ efter våran bil men Kenny hade tagit en lång omväg så att de tappade bort oss.
”Det ska jag göra.” sa jag och gick ut ur bilen.
Jag öppnade ytterdörren och hittade Ryan, Chaz och Nicki ligga på soffan och stirra rakt fram. När de hörde ljudet från dörren kollade de upp och sprang fram till mig för att dra in mig i en kram. Jag kramade tillbaka och tårarna som jag hade hållit inne rann för fullt.
”Jag går och lägger mig.” sa ja och gick upp till mitt sovrum och la mig i sängen. Jag somnade innan jag hade hunnit att lägga ner huvudet på kudden.
Jag vaknade av att min mobil ringde. Jag slängde mig över den.
”Gubben hon har vaknat.” hörde jag mammas röst säga.
Jag sa snabbt att jag kommer innan jag la på och skyndade mig ner för trappan.
”Hon har vaknat!” skrek jag så att killarna och Nicki som satt och halvsov i soffan hoppade till. Jag skrattade till. Ett äkta skratt sen jag kom ut från sjukhuset.
De slängde på sig skorna innan vi hoppade in i bilen och jag körde till sjukhuset.

Vi kom till väntsalen där mamma, Maria och Jake stod.
”Kan vi gå in?” frågade jag.
”Snart, de ska ta några prover på henne först.” sa Maria och log mot mig.



Den stickade känslan från nålen gjorde ont.  Jag har aldrig gillat sjukhus. De vita väggarna, den äckliga lukten och sängarna.
”Då var det klart, du kommer nog bli utskriven imorgon.” sa sköterskan som hade tagit blodproven på mig.
Jag nickade. Jag försökte få mig en blund när hon hade gått ut men det funkade inte eftersom dörren slogs upp igen. Jag hann inte ens reagera innan jag kände Justins väldoftande lukt. Jag kramade honom tillbaka.
”Lämna mig aldrig igen.” viskade han.
”Jag lovar.”
Nicki kom fram och kramade om mig när Justin hade släppt mig. Jag torkade bort hennes tårar så gott som det gick.
”Gumman gråt inte, jag lever.” sa jag lugnande.
Ryan och Chaz kramade också om mig.
Alla hade gått ut efter många om och men, bara jag och Justin var kvar.
”Jag har saknat att se dina bruna ögon tindra.” sa han och log mot mig.
Jag rodnade och vände bort huvudet. Men det tillät han inte utan han höjde handen till min kind och vände mitt ansikte mot hans igen.
”Vet fansen om att vi lever?” frågade jag och skrattade.
”Nej, jag har inte varit inne på twitter nånting under de senaste dagarna. Kanske det är dags nu.”
Jag nickade och han tog upp mobilen.
Både min och Justins fans hade skrivit en massa gulliga saker.
Justin uppdaterade sin twitter och skrev ” Thank you for your support. Me and @LinaSmith is back on track again! #BELIEVE ”
Han la ner mobilen igen och kollade med en genomträngande blick på mig. Jag höjde handen och smekte hans kind. Han böjde ner huvudet sakta och tryckte sina mjuka läppar mot mina.

---

 

Tråkigt kapitel men jag behövde ett mellankapitel. 
Hoppas ni inte hatar mig nu.
Kommentera. ♥