Previously:
”Lovar du att det aldrig händer igen? Och nu berättar anledningen när det är rätt tidpunkt?” Scarletts huvud slängs chockar bakåt mot sin bästa vän som står med tårar rinnandes över hennes kinder – identiska till Scars. Det kommer aldrig bli rätt tidpunkt att berätta – var Scarletts enda tanke men hon nickade ändå.
”Jag gör allt som krävs för att få tillbaka dig igen.” 
Caroline kände en stor vikt tas bort från hennes axlar… medan Scarlett i andra hand kände den vikten hamna på hennes axlar. Men för tillfället sköt hon bort det och började gå fram till Caroline som stod med utsträckta armar.
”Alla förtjänar en andra chans.”

Scarletts perspektiv – 9:e oktober:
”Hon hade lämnat spår vid östra sidan av staden men var redan borta när vi kom dit.”
Ricks röst ringde i mina öron och fyllde mig med informationen jag missat igår.
”Så hon hade bara försvunnit trots att ni var knappt en kilometer efter henne?” rynkorna i min panna kunde omöjligt bli djupare än vad dom var vid just denna stund. Black fighter hade haft en chans – lika tjockt som ett hårstrå – att komma undan. En chans hon tagit och lyckats.
Med den fart en fighter kunde komma upp i, så skulle det vara en självklarhet att Rick och resten skulle kunnat fånga henne. Men gränsen är jämn slog det mig sedan. Använder hon också den farten så kommer mellanrummet vara lika hela tiden – kanske tillochmed längre ibland. Turen var på hennes sida nu… men inte snart.
”Kevin berättade nyss att du själv fann svar till frågan.”  Ricks röst ekade än en gång i mitt öra och jag nickade trots att han inte kunde se mig.
”Har vi någon plan?”
Jag tryckte upp axeln så mobilen stannade på samma ställe som den gjort tidigare utan att jag behövde använda handen. Långsamt sträckte jag mig efter den svarta klockan bredvid mig på sängen – där jag satt – och knäppte den runt min handled.
”Vi väntar med det tills Justin är helt återställd så vi också har dig hemma. Vi vet hur… aggressiv du kan bli när det inte blir som du vill.”Jag himlade med ögonen men började sedan flina och nicka instämmande.
”Det vet vi.” bekräftade jag och tog en hårslinga mellan mitt pekfinger och tumme. Måste klippa mig.
”Vad ska ni ungdomar göra ikväll då?” genast började jag skratta över hans försök att föra en ”normal” konversation.Jag hörde hans skratt på andra sidan också men samlade mig tillslut för att kunna svara.
”Vi ska till någon klubb för att fira att killarna kommit tillbaka.” flinade jag. Det var egentligen mycket mer än den oskyldiga meningen jag kunde säga men jag tror Kevin redan har informerat Rick om mina tankar.
”Det har han.” bekräftade Rick och jag ett kort skratt lämnade mina läppar.
”Jag måste gå innan Justin klampar in i ru-”
”Babe är du klar?” Justins steg lät högt från trappan och sekunden efter var han i rummet helt tillfixad och klar. En svart T-shirt smet åt hans muskolösa överkropp och ett par svarta jeans satt perfekt på hans ben. Det hela kompletterades med hans svarta Supras, guldkedja runt hans hals och uppspikat hår.
”Ba-” jag pekade på mobilen som jag nu höll mot örat med handen istället för axeln. Han tänkte säga någonting men nickade sedan och kom fram till sängen för att med en duns slänga sig över den.
”Verkar som om han redan har gjort det.” skrockade Rick från andra sidan av luren och jag himlade med ögonen men stämde kort med i hans skratt.
”När man talar om trollen.” muttrade jag tyst innan jag fortsatte med högre röst. ”Vi syns… snart.”
”Det gör vi Scar. Var försiktig.” varningstonen i dom två sista orden skulle inte ens en döv människa missa. Jag visste att dom inte var menade helt åt mig, utan Justin också. Han visste hur jag aldrig tänkte innan jag agerade och tog alla risker som för fanns när det gällde Justins säkerhet.
”Alltid.” vi la på efter det och jag vände mig om mot Justin som tittade oskyldigt på mig.
”Alltid lika ivrig inför alkohol Mr Bieber.” kontstaterade jag och han slickade sig genast om läpparna.
”Eller dig Ms Johansson.” flinade han och lyfte på överkroppen för att knuffa ner mig men jag räknade ut hans drag i förväg och ställde mig upp så han hamnade på mage på madrassen.
Samtidigt som jag hörde hans klagande stön gjorde jag min väg till spegeln och betraktade min enkla utstyrsel och skor samt sminkning och hår. Ett par ormmönstrade shorts avslöjade mina ben samt en vit skjorta med svart krage. Mina fötter pryddes av ett par svarta boots som matchade med skjortkragen. Mitt hår – som jag plattat – låg spikrakt och omfamnade mitt ansikte med mörkare smink än vanligt.
Mina ögon släppte mig själv och landade istället på Justin genom spegeln.
Hans ögon var fasta på mina ben och gled ibland uppåt. Alla hans söta kommentarer om hur bra jag såg ut var överstökade då han redan tidigare sett min outift… vilket ledde oss till lusten han förmodligen kände nu. Nöjt smackade jag med läpparna och fångade genast hans uppmärksamhet.
”Om du är klar så kan vi gå.” flinade jag och han blinkade endast med ögat och ställde sig upp från sängen samt gjorde sin väg mot mig.
”Let’s go.”

Musiken avslöjade genast klubbens identitet så fort min Lamborghini och killarnas Mercedes var parkerade utanför. Och om musiken inte skulle ha gjort det så skulle dom stora neonbokstäverna göra det. Zouk.
Inombords suckade jag men visste att det var den bästa klubben i Stratford och att killarna – Justin utesluten – skulle välja den utan att behöva tänka två gånger.
Det var här Justin blivit tagen förra gången av fightern – vilket kändes mycket längre sen än vad det egentligen var - och det var här jag tekniskt sett var otrogen. Vad hette han nu igen? Luke? Zack?
En massa högar med namn började bläddras i mitt huvud utan att jag lyckades pricka den rätta. Frustrerande var det men tillslut sköt jag bort det och dödade energin till bilen genom att ta ut nycklarna.
”Redo för kul?” flinade jag mot Caro som satt bredvid mig.
”Alltid.” skrattade hon och smittade genast av sig på mig. Situationen som hänt tidigare var helt bortglömt och man kunde blanda ihop oss med vänner som varit vänner hela livet.
”Let’s go.”imiterade jag Justin ord sen tidigare och la handen på dörrhandtaget.
Att jag och Caro fick åka själva i min bil var en svår nöt att knäcka då både Justin och Bruce vägrade men vi kan båda säga att vi lyckades med små manipuleringar.
”Tror du dom är arga?” fnittrade Caro bredvid mig men jag förstod henne. Tanken var både uppväckande och fylld med skräck.
”Om dom får vad dom vill ha senare, så nej. Annars ja.” flinade jag och mötte genast Justins ögon – helt otydliga att skilja ut under den dunkla gatlampan.
”Sex?”
”Precis det.” svarade jag när vi var framme vid killarna och blinkade mot henne som hon besvarade med ett leende.
”Ska vi gå?” frågade jag och ställde mig tätt intill Justin för att få värme då jag plötsligt blivit medveten om kylan. Justin som uppfattade den lilla rysning som for igenom min kropp la sina händer på mina höfter och pressade sig själv mot mig.
”Carlos har förengångsskull skaffat VIP så vi slipper stå här ute i kön.” ekade Justins röst raspigt i mitt öra och jag nickade omedvetet. Plötsligt hade kylan försvunnit och min uppmärksamhet fastnat på Justin. Hur hans kropp följde smidigt efter min, hans rök och parfymblandade lukt samt hans röst som nyss talat till mig.

Justins perspektiv:
Jag höjde whiskyglaset och drack dom sista dropparna från den brännande väskan. Min blick hade inte lämnat Scar en enda sekund under dom två timmar vi spenderat här, och allt jag hörde åkte in genom ena örat och ut genom andra. Allt för att ha full fokus.
Jag skulle aldrig erkänna det högt, men andledningen till min borrande blick var inte bara för att hon såg helt perfekt ut där dansade med Caro på dansgolvet – även om det var en liten del av anledningen - utan att jag var rädd. Justin Bieber var rädd.
Rädd för att någonting skulle hända henne eller att någon kille skulle komma upp till henne. Antingen var det bara jag eller så minns hon också förra gången vi var här – separerade. Jag med killarna – som drog med sig blondiner till vårat bort - och hon med killen, som fortfarande var namnlös för mig, och som hon hade hånglat med. Tanken fick mig att spänna alla muskler i min kropp och genast tog jag det nya glaset från bordet och började dricka för att slappna av igen. Struntade helt i vem som hade beställt det.
”Bro?”
Jag hummade långsamt åt Damons röst men började blänga på honom sekunden efter då han slagit mig på bakhuvudet. Något som han enkelt viftade bort.
”Du ska slappna av inte sitta på helspänn hela tiden.” påpekade han och jag himlade med ögonen innan jag vände tillbaka blicken mot Scar och Caro… som nu hade kompani. Av en tjej.
Just när jag tänkt marschera min väg bort till dom för att se vem hon var hamnade spotlighten på dom och genast skymde jag Brees ansikte och slappnade av. Hon var lika oskyldig som ett barn på julafton.
Ett leende spred sig på mina läppar när Bree sa någonting som fick alla tre att skratta högt innan dom började gå tillbaka – mot oss. Det var skönt att se Scar bekymmerlös och avslappnad. Jag kanske inte lägger allting märket till det men jag är inte dum.Jag har sett hennes spända kroppsspråk och ögon som kollar åt flera håll samtidigt ibland. Långsamt släppte jag tanken och lät mig själv njuta av nuet.
Mina ögon fokuserade extra på hennes höfter efter en stund och alla tankar som spred sig i mitt huvud i den sekunden fick mig att hungrigt slicka mina läppar. Hon är för bra. Och sedan hennes lilla förförande innan – för att köra bilen - var som pricken på i:et och jag la genast tillbaka glaset på bordet med en smäll. Direkt hon var i armlängd drog jag ner henne i mitt knä och tryckte läpparna mot hennes hals och gled sakta mot hennes mun. När chocken över mitt plötsliga drag la sig så besvarade hon kyssen och sekunden efter gled min tunga över hennes underläpp i tecken på att hon skulle öppna munnen. Hon var inte långt efter och genast började vi brottas men jag blev dominant. Syret i mina lungor började ta slut samtidigt som jag kände hur Scar drog sig tillbaka och började andas tungt – precis som mig.
”Frustrerat?” viskade hon i mitt öra när båda återhämtat sig.
”Du anar inte.” muttrade jag och kände hur hennes tunga bet tag i min örsnibb, orsakade att ett stön lämnade mina läppar.
”Om jag skulle ha haft mindre respekt för dig skulle jag slängt dig över min axel och sedan gått in i toaletten utan en endaste baktanke.” mumlade jag och lämnade en blöt kyss på hennes kind.
”Varför gör du det inte då?” jag kände hennes flin mot min hals.
”För att jag har respekt för dig.”
”Bra.” mumlade hon och täckte snabbt min mun med sin egen igen.

Scarletts perspektiv:
Min blick var fastklistrad på Bree och Carlos som pratade och skrattade tillsammans. Dom skulle passa. Jag skakade på huvudet åt mina tankar och kände plötsligt hur alla vattenflaskor jag hällt i mig började ge effekt och min blick började söka efter toaletten. Allt för att hålla mig nykter, så jag kunde köra. Polisen var mitt minsta bekymmer men att ha dom på kroken när fem kriminella killar som dessutom var fulla skulle vara i bilen var inte lika enkelt.
Den nyktraste måste nog vara Bruce – och han var full. Min tanke gjorde ingen skillnad och snabbt struntade jag i den. Justin på andra hand var nästintill stenfull men jag hade inte sett honom lägga blick på någon annan tjej här inne förutom mig. Någonting som lättade mig mer än jag vill erkänna. Men samtidigt var jag orolig – det hade inte hunnit gå fem dagar ens, sedan Justin kom tillbaka från sjukhuset och han hade redan slängt i sig en stor mängd alkohol. Men jag kunde inte berätta det för honom – han hade så mycket att tänka på och att se honom såhär avslappnad skadade inte.
”Vad letar du efter babe?” hans huvud hamnade på min axel och jag hans varma andedräkt kittlade mig på halsen. När man tänker om trollen.
”Toa.” mumlade jag i samma sekund som mina ögon fann dörrarna till just det jag sökte.
”Kommer snart.” viskade jag och pussade honom på kinden. Jag kände hans händer greppa mina höfter men snabbt slingrade jag upp hans fingrar och han stönade klagande samtidigt som jag började fnittra.
Snabbt gjorde jag min väg genom folkmassan och kom snart fram till dörrarna – den ena med en svart gubbe och den andra med samma svarta gubbe men denna gång med kjol. Snabbt öppnade jag den och började småjogga genom den gråa korridoren som innehöll dörrar på ena sida och lika många antal på andra sidan – samt handfat vid dörren jag nyss stigit in genom.
Oförmögen att hålla mig längre slängde jag upp första bästa dörr och gjorde snabbt mitt behov.
Jag himlade med ögonen åt mitt eget beteende – endast för att gå på toa – när jag höll på att tvätta händerna under det ljumma vattnet. Tvålen skummade på mina händer och genast stoppade jag dom under vattenstrålen. Min blick höjdes och jag mötte mina upprymda ögon som var omringade i svart sminkning. Att allt såg ut som det ska var ett plus i kanten.
Med ett leende slog jag upp dörren och möttes genast av Caro som stod där med uppspärrade ögon samt ett ilsket uttryck. Mitt leende tonade bort och jag fann mig själv ordlös i några sekunder men hittade snart källan till hennes beteende. Justin. Tillsammans med Bree. Kyssandes.
”Jag vet inte vad som hände. Ena sekunden har han blicken på toalettdörren och i nästa sekund vänder jag bort blicken men när jag efter det tittar på honom igen så är Bree upptryckt mot honom.” rabblar hon upp men jag lyssnar inte noga.
För första gången på länge känner jag ilskan – inte bara mot Bree utan Justin också - komma före sorgen samtidigt som jag nickar omedvetet åt Carolines fråga. Jag hade precis släppt in den där bitchen till att bli min vän och det hinner inte gå länge innan hon går bakom min rygg. Och att Justin hänger med henne är för mycket. Idioter båda två.
Långsamt greppade jag om Caros handled och visste att hon var med mig på detta samtidigt som vi båda började gå tillbaka mot bordet – i rätt sekund som Bree drar sig tillbaka från Justin.
Jag harklar mig och fångar bådas uppmärksamhet. Justin ser först glad ut men börjar sedan skuldmedvetet pendla med blicken mellan mig och Bree.
Chocken jag kände började lägga sig och alla ord jag ville säga fastnade i halsen när jag möter hans blick. Det faktum att mitt hjärta hade blivit aggressivt utdraget och stampat på gjorde sig synligt och la en grå aura omkring mig. En dimma som vägrade resa sig. Ett tillstånd av depression och chock som jag inte kunde se mig själv ut ifrån.
Det var som om en gigantisk sten lades på mina axlar, och jag inte kunde räta upp eller andas ordentligt. Långsamt börjar jag hyperventilera men kände snart en beskyddande kläm på handen som drog mig ut ur det hela. Caro.
”Jag vet inte hur du tänker eller agerar men du ska veta att nu är du anledningen till att jag gör slut. Inte mina tankar.” jag kunde inte stoppa mig själv från att glida ut med handen ur Caros grepp och höja den mot Justins ansikte. Utan att tänka två gånger kolliderade den med hans kind och jag kände tårarna börja bildas i mina ögon. Skakigt sträckte jag mig efter glaset som tidigare varit Caros och hällde den över Bree.
”Varsågod.” viskade jag ilsket - krossat – innan jag vände mig om och började trycka mig ut ur folkmassan.
Tårarna hotar att rinna över men jag lät dom inte förrän jag satt i bilen igen. Där släppte allt.

Det var någonting ont med den där klubben. Allt ont händer där.

DÖDA MIG INTE!!!
Jag vet, jag vet... Justin är otrogen bla bla bla MEN NEJ. Jag har en annorlunda baktanke till detta som ni i dom 2-3 sista kapitlarna får reda på. ;)
-
Blogg. se ska göra uppdateringar av systemet kl. 00.00-06.00 så det kommer betyda att ni inte kommer kunna nå bloggen under dom tidpunkterna. =/
-

Fråga: Ska ni se Believe Movie? :D
Mitt svar: OMFG jag ska!!! Typ dör - var helt hyper när jag köpte biljetterna. Anledningen är väl att jag inte var på hans konsert - detta är ett "närmre" sett att se honom än datorn hemma. :P♥