Previously:
Hans händer vandrade över alla millimeter på min kropp medans mina var fast i hans silkeslena hår.
Försiktigt backade jag bak med huvudet smått för att hämta andan. 
Ett stön lämnade min mun när Justins läppar började nafsa på min känsliga hud på nacken.
”Det tog all min styrka att inte komma och döda dom där killarna.” jag rynkade på pannan över hans plötsliga uttalande.
”Vad pratar du om?”
”Dom där killarna ni hängde med i parken.” förtydligade han och mina ögon spärrades upp.
”Det var dina blicka jag kände på mig hela tiden.” sa jag chockat och han flinade endast till svars. 
”Jag bryr mig om dig mer än du tror baby.” viskade han och återförenade våra läppar

Justins perspektiv:
Jag drog mig tröttsamt nerför varje trappsteg. Det kändes som en tortyr att endast  stå. Tre timmars sömn räcker inte för en natt och mina planer på att sova under dagen rök likt aska när Bruce klampade in i mitt rum precis när jag hade slumrat till. Idiot.
”Det borde vara fucking nödvändigt att jag står här istället för att fucking få sova.” grymtade jag och satte mig med en duns i soffan. Jag la upp fötterna på bordet, lutade huvudet bakåt mot ryggstödet  samt slöt ögonen och var beredd att sova mig igenom hela denna onödiga möte. Vad det än var så var det inte värd min uppmärksamhet.
”Justin för fan, sluta bete dig som en dickhead!” väste Bruce och mina ögon öppnade genast.
”Vad kallade du mig?” min röst var hård men ingenting han inte var van vid.
”En dickhead! Har du problem med sanningen?”
”Jag har en stort jävla problem med dig.” han skrockar till och genast reser jag mig och drar honom med mig genom att hålla i hans krage. ”Säg det igen och du tar dina sista andetag.” väser jag dödligt nära hans ansikte. Min bröstkorg sänks och höjs i kraftiga rörelser.
”Släpp fucking ner honom Justin.” Damon tar tag i min tröja vilket får mig att stapla bakåt och tappa greppet.
”Jävla pussies.” muttrar jag ilsket och rättar till min tröja. Ur ögonvrån ser jag hur Bruce sitter på alla fyra på golvet och jagar efter luft. Ska du sitta där som en hund eller göra någonting? Istället för att uttala dom där orden behöll jag mig stabil för några sekunder, innan jag irriterat började trumma med min fot på golvet som var allt annat än rent under oss.
Jag blängde på Bruce när han satte sig framför mig igen började prata. ”Slyders är spårlöst försvunna.” han avbröts av Carlos som aldrig kan hålla sin käft stängd.
”Varför?”
”Han skulle komma till det idiot.” om blickar kunde döda så skulle jag vara stendöd.
”Idioterna kunde inte hålla sig ifrån trubbel och blev allvarligt skadade hela högen. Dom är tillbaka i Vegas.” Wow, mina ord smittar av sig, notera sarkasm.
”Hur vet du allt det här?” frågar Damon entonigt
”Jag har killar som tittar efter dom.” imponerat nickar jag och öppnar munnen.
”Och dom killarna går att lita på?” han höjer på ögonbrynen.
”Självklart, dom har jobbat för mig i flera år.” än en gång nickar jag – dock denna gång inte imponerad - och reser mig när jag noterar att han fått det han ville säga sagt.
”Bieber vart ska du?”
”None of your damn bussiness Damon.” jag drar påväg ut med min skinnjacka och stoppar in en cigarett mellan  läpparna och sätter mig i bilen.
Jag behövde få någon som kunde få mig att glömma allt skit jag var inblandad i, även om det var för några timmar.

Jag parkerar bilen en bit ifrån Scars hus och steg ut samtidigt som jag fimpade min tredje cigarett jag rökt under femton minuter. Mina never vägrade lugna sig och jag visste att jag behövde hennes närhet, hennes beröring, hur töntigt det än låter. Jag var beroende av henne.
Jag irriterade mig själv genom att börja bli en kille vars väggar sakta men säkert började tona bort. Jag hade inte haft sex och hade inte varit på en club på veckor. Jag blev förbannad över mig själv över att jag visste att skuldkänslorna skulle bubbla inom mig om jag ens la en finger på en annan tjej som inte var Scarlett, än mindre ha sex på dom.
Jag sträckte upp armen för att få ett bra grepp om röret som sträckte sig till taket ovanför hennes fönster.
Ett väsande ljud fick mig att stanna upp i mina rörelser. Jag fokuserade mig snabbt på ljudet och hörde flera grymtningar samt smällar. Med rynkad panna hoppa jag ner tillbaka på marken igen från den lilla metern jag lyckats klättra upp. Jag började följa ljudet som kom från skogen bredvid huset.
Mina steg ökade takten när jag hörde hur det blev starkare och bekräftade att jag gick åt rätt håll.
En sista smäll hörde jag innan allting tystnade. Jag stoppade mina ben från att ta flera steg och lyssnade noga på min omgivning efter samma ljud, men utan framgång.
Mina steg börjar automatiskt röra sig framåt av skär nyfikenhet. Jag studerar den lilla gläntan, och funderar på vad som kan ha orsakat all oväsen.
 Jag stannar upp med blicken på en stenhög.  Försiktigt går jag emot den och sätter jag mig på huk och tar upp en bit. En vätska som torkat men ändå lämnat spår efter sig har sin plats på stenen.
Jag sniffar på stenen men känner ingenting.
Ett prasslande fick mitt huvud att kastas bakåt och blicka på den smala figuren som gjorde sig synlig. ”Justin?” frågar hon chockat innan hon spricker upp i ett leende. Genast slänger jag bort stenen bakom mig och reser mig upp för att hon inte ska misstänka någonting. ”Hej babe.” säger jag glatt och närmar mig hennes träningsklädda kropp. ”Vad gör du här?” frågar Scar.
”Tänkte fråga dig precis samma sak.” hon fnittrar och börjar snart förklara.
”Jag brukar gå ut på kvällarna och jogga när jag inte har någonting bättre för mig.” sakta nickar jag och lägger armarna kring hennes perfekt kurviga kropp.
”Håll dig till ett mer befolkat ställa nästa gång.” mumlar jag och kysser henne lätt i håret.
”Varför?” jag skakar endast på huvudet, inte på humör för att förklara.
”Du svarade aldrig på min fråga.”
”Får jag inte hälsa på min vackra flickvän?” hon rodnar under min blick och trycker sina läppar mot mina. Jag blev chockad över hur mycket kraft hon använde men jag bemötte den endast med ännu mer kraft. Jag drog min tunga över hennes underläpp i längtan efter att hon skulle öppna sin mun, men hon var på rethumör och höll den stängd. Min hand vandrade från hennes korsrygg till hennes rumpa och genast klämde jag till. En flämtning lämnade hennes mun och gav mig mitt tillfälle att trycka in min tunga och utöka kyssen.
”Sluta kolla på mig sådär, det såg inbjudande ut.” mumlar hon när hon ser hur min blick var fastklistrad på henne. Snabbt flinar jag och kramar om henne.
”Mina läppar ser alltid inbjudande ut babe.” jag lämnade en kyss på hennes kind och började dra henne ut ur skogen. Det sista jag ville var att hon skulle gå längre in. Över min döda kropp.
”Vad ska du göra ikväll” jag lägger min arm kring hennes axlar och drar henne mot min kropp.
”Tjejkväll hos Caroline tillsammans med Bree.” hon möter min blick med ett leende.
”Även om det är skola imorgon?”  Hon flätar sina fingrar med mina innan jag får mitt svar.
”Bieber, sen när började du bry dig om studier?
”Sen min flickvän bestämde sig att strunta i dom.” hon himlar med ögonen åt mitt svar och fortsätter gå framåt.
”Jag struntar inte i dom, om du hade lyssnat noggrannare på vad rektorn hade informerat om idag så borde du veta att det är studiedag imorgon.”
”Faktiskt så gjorde jag det, ville bara se om du hängde med.” ljög jag men visste att hon såg igenom min fasad.
”Vad du än säger Bieber.”
”Vad är det med dig och min efternamn? Inte för att jag klagar, det låter sexigt när du säger det. Frågandes höjde jag på ögonbrynen. Hon brukar alltid kalla mig Justin.
”Nothing.” flinar hon och lämnar en fjäderlätt kyss på min knoge.

Scarletts perspektiv:
Jag kippade efter luft när jag kände hur jag flög bakåt mot trädet. Ett väsande läte lämnade min strupe och jag stoppade mig själv i sista sekund från att krocka in i trädet.
Cody stod framför mig, hade ett flin på läpparna och jag himlade med ögonen. Detta var tredje gången han fick övertaget men även sista.
Jag la händerna bakom mig på barken som prydde den grova trädstammen. Mina andetag började fungera som normalt efter några sekunder och genast tog jag upp min förlust och sprang mot Cody för att kunna fälla honom från hans tron. Halvvägs föll jag ner på marken och kände hur allt ljus kring min kropp försvann. ”Vafan?”
Min blick fastnar genast på Cody som stod stel i mitten av den lilla plats som omringades av träd. Våran träningsplats.
Jag sökte runt med blicken och såg hur alla andra – förutom Kevin – såg lika förbryllade ut som jag kände mig. Deras glöd var inte heller kvar och jag kunde skymma rivmärken och små sår på deras bara armar.
Antingen så var jag väldigt försiktig eller hade endast tur för när jag slog ner blicken på mina egna armar så fanns det inte en liten skråma. Jag tror det beror på tur för jag var inte försiktig. Nu slipper bara slänga upp en lögn i Justins ansikte.
”Göm er!” genast ställer jag mig upp på benen och visste vad detta betydde om det kom från Kevin eller Cody. En människa var i närheten.
Jag svalde hårt och la mig bakom en sten som var tillräcklig för två personer att gömma sig bakom. Inte för att det hände så ofta då…
Mina andetag satte sig som en propp i min hals när jag försiktigt kikade på den nu tomma platsen som snart inte var lika tom längre. Jag skymde Justins svarta Supras stiga fram från bakom träden och börja studera platsen misstänksamt. Den faktum var att han stod på platsen vi för två minuter sen slogs helt vilda på.
”Fan.” mumlade jag när jag såg hur han gick fram till den lilla stenhögen Lucas bildade förut. Han hade inte kunnat kontrollera sig själv när Kevin lyckades brotta ner honom gång på gång och han hade tagit ut sin ilska på en sten istället för på Kevin. Genast slog jag händerna för munnen och bad till gud att han inte skulle ha hört mig.
Rick som låg bredvid mig på mage gav mig en menande blick. Jag struntade i den och förstod hur han kände en smärta i magen där han blivit huggen. Svettpärlorna i hans ansikte, hans flammande hud och dom självande andetagen som lämnade hans mun med ojämna mellanrum, gjorde att jag blev ännu mer fastbeslutet vid att han hade ont.
”Lägg dig på rygg.” viskade jag men han enbart skakade på huvudet.
”Det kommer dra till sig hans uppmärksamhet.” han nickade menande på Justin som hade hukat sig bredvid stenhögen.
Jag måste få bort Justin samt Rick och companiet härifrån. Men min första prioritet var Justin.
Jag försökte rabbla ihop en historia i mitt huvud samtidigt som jag uttalade få ord till Rick. ”Spring tillbaka till huset när hans uppmärksamhet inte längre ligger på omgivningen.”
Jag hann se en ansträngd nick från hans sida innan jag vände mig om och började tyst krypa in till skogen.
När jag var tillräckligt skymd av trädstammarna kom jag upp på fötter och sprang en båge som skulle föra mig till baksidan av Justin – samma håll han kom ifrån.
Jag saktade farten dom sista meterna så jag gick i normalt tempo. En sista gång gick jag igenom den påhittade historien om att jag brukar jogga på kvällarna
”Justin?” frågar och försökte få det att låta som om jag inte nyss hade ”spionerat” på honom. För att vara helt säker så lägger jag ett leende på mina läppar som dock vänds till en äkta sekunden efter. Med Justin i närheten kunde jag le även om jag låg på min dödsbädd.
Han reser sig chockat upp och slänger bort stenen bakom sig. Jag låtsats som jag inte märker någonting och tar några steg fram emot honom.
”Hej babe.” ler han och tar precis som mig några steg framåt så det knappt var trettio centimeter mellan våra kroppar.
”Vad gör du här?”
”Tänkte fråga dig precis samma sak.” jag fnittrar och börjar berätta ’min historia.’
”Jag brukar gå ut på kvällarna och jogga när jag inte har någonting bättre för mig.” sakta nickar han och drar in mig i en kram. Mina händer finner genast sin väg upp till hans nacke och jag lutar huvudet mot hans bröstkorg. Jag känner hur hans läppar vandra över mitt hår och lämnar lätta pussar efter sig.
”Håll dig till ett mer befolkat ställa nästa gång.”
Lika överbeskyddande som vanligt.
”Varför?” han skakar på huvudet åt mig och jag byter ämne.
”Du svarade aldrig på min fråga.”
”Får jag inte hälsa på min vackra flickvän?”
En stark rodnat spred sig på mina kinder och jag höjde blicken för att trycka läpparna mot hans. Dels för att det såg inbjudande ut och dels för att ”befria” Rick och companiet från skogen. Spring.
Sekunden efter att min tanke registrerats i Kevins hjärna så kände jag lätta vindpustar som nuddade den bara huden på mina armar. Alldeles för svaga för att Justin skulle känna dom genom hans skinnjacka och jeans.
-

”Jag fattar inte att du tvingar mig till detta. Vi skulle ha en tjejkväll som betyder relax.” jag gjorde citationstecknet på det sista orden. ”Inte att jag ska bli dubbelt så stressad och skräckslagen.” jag andades snabbt efter mitt ”tal” över att jag inte ville se ”Scream”, som låg högst upp på biodukens skräckfilmer.
Klockan var inte mer än tio på kvällen men jag tänkte inte riskera en sömnlös natt på grund av en film jag inte ens vill se.
”Vet du vad?” en gnista hopp tändes inom mig över Carolines mening. ”Du har inget val.” mitt humör sjönk och jag satte mig med en duns i soffan och la armarna i kors.

Jag svalde hårt och klamrade mig fast vid filten som var virrat hårt kring min kropp. Mina ögon vägrade flytta sig från TV:n utan fortsatte ta in den mörka scenen.
Bree och Caroline låg i varsin soffa och dom såg ut som exakta kopior av mig. Jag svalde hårt och fortsatte titta på filmen.
Klampande steg hördes och röster. Jag hade varit säker på att det kom från filmen om jag i den sekunden inte skulle ha känt andetag i nacken. Genast vred jag bak huvudet men mötte endast tomt mörker. Sakta vred jag tillbaka huvudet men var inte beredd på det skri som lämnade tjejens läppar på filmen, vilket automatiskt gjorde att jag skrek också och Caroline och Bree hängde på.
Att jag var skräckslagen var en underdrift, jag skulle dö av skräck vilken sekund som helst.
En hand på min axel fick mig att rycka till och slänga mig ner från soffan med filten överdragen över huvudet. Jag kröp ihop till en boll och andades hackigt.
Det var då mina sinnen uppfattade smärtan som dunkade från min skadade arm och dom höga, välkända skratten.
”Jävla fucking skit, jag kunde ha dött.” hör jag Carolines röst och genast slänger jag bort filten och möter Justin och killarna vrida sig i skrattsalvor.
”Vad fan gör ni här?” min skrikande mening fick dom endast att skratta ännu mer.
”Idioter.” mumlar jag och reser mig upp för att gå in till köket. Jag greppade tag i paketet ärtor som låg i frysen och la den mot min en aning svullna hand. Perfekt, nu kommer bara Victoria envisas mer med att det ska hinna läka ordentligt innan hon tar bort bandaget.
Killarnas skratt tonade bort och genast himlade jag med ögonen men kunde inte låta bli att le åt den faktum att dom lyckats skrämma oss. Och jag ska spela en fighter.
Jag hämtade en smärtstillande från min ryggsäck och gick tillbaka till vardagsrummet där alla nu satt och pratade. Tack gode gud med TV:n avstäng.
Jag la tabletten på tungan och svalde den med några klunkar från min Cola. Jag satte mig mellan Damon och Justin och var noga med att hålla ärtpåsen kvar på min arm. Justin som märkte det, slingrade en kring mina axlar och gav mig en ursäktande blick. Jag skakade på huvudet och tryckte ihop våra läppar. ”Jag har saknat dig.” han log och pussade mig på kinden.
”Jag har saknat dig med, baby.”

Med tio minuters övertalning lyckades vi få killarna att stanna kvar och vara med på sanning och konsekvens.
Jag fortsatte knapra på mina chips samtidigt som Damon snurrade flaskan och hamnade på Justin. Jag pustade ut och var glad att den inte hamnade på mig. Dom senaste tre gånger den hade gjort det så hade jag valt sanning och killarna hade bokstavligt talat tvingat mig att välja konka nästa gång flaskans topp skulle peka mot mig.
Alla suckade och jag log ett överlägset leende. ”Konka.” svarade Justin innan Damon hunnit fråga. Han började genast fundera på vad han kunde utsätta Justin med.
”Ge Bree en sugmärke på halsen.” flinade han och jag stelnade i min position. Vad fan har du fått i dig Damon?
Justin sneglade på mig och med en suck ryckte jag på axlarna. ”Regler är regler.” jag kunde skymma ett leende på Brees läppar som jag valde att ignorera.
Jag vred bort huvudet samtidigt som Justin böjde sig fram mot Bree som satt på hans andra sida. Jag kunde höra smackande och höll på att spy. Den faktum att min pojkvän markerade någon som inte var jag fick mig att må illa. Jag sände Damon en mördarblick och reste mig sedan upp och mumlade någonting ohörbart.
Med djupa andetag började jag gå upp för trappan samtidigt som jag hörde Justins röst. ”Vart gick hon?”
Perfekt, han hade inte ens märkt någonting. Sarkasm i varje ord.
Med ett suck la jag mig i sängen och ville bara spola tillbaka tiden och strunta i hela sanning och konsekvens-stunden. Men någonting som störde mig mer än att Justin gav Bree en sugmärke var att Damon sa det. Like what the fuck. Han vet om mitt och Justins förhållande och ändå så säger han det. Ärligt talat var jag inte arg på Justin, utan bara sårad. La all vikt på mig själv. Det var jag som förslagit att vi skulle köra sanning och konsekvens. Det var jag som lyckats övertala killarna.
Dörren slogs upp och där stod Justin. Ingen av oss uttalade någonting, våra blickar sa mer än ord.
För sårad för att hålla våran ögonontakt vid liv vände jag mig så jag låg med ansiktet mot väggen.
Jag överreagerade, jag visste det, men det gjorde ont. ”Babe?” jag suckade och hummade till.
”Don’t be mad.” han fick det att låta som vardagsmat. Att man går och gör sugmärken på andra tjejer som inte är ens flickvän. Det mesta av mitt lugn rann som sand genom mina fingrar och det lilla som fanns använde jag till att kontrollera min ilska.
”Arg är en underdrift Justin, jag är förbannad. Du kunde ha fucking sagt ifrån.” mina andetag var tunga och snabba.
Utan att vända mig om sträckte jag mig efter täcket - struntade fullkomligt i att det här var Carolines säng - och drog den över huvudet.
Jag hörde hur dörren stängdes och hoppades av hela mitt hjärta att Justin hade gått ut. Jag skulle inte ha klarat mig i tio minuter till innan jag förlät honom. Med en suck slängde jag bort täcket från ansiktet och fortsätta stirra in i väggen i hopp att mina ögonlock skulle falla ihop av utmattheten jag kände i min kropp. Man kan alltid hoppas.
Jag var inte arg längre – kanske lite – endast sårad. Han kunde ha sagt ifrån – den meningen snurrade likt en virvelvind runt i mitt huvud.
Jag kände hur madrassen sjönk på andra sidan av sängen och jag stelnade genast till.  En arm gled längst min midja och stannade på min mage. Jag behövde inte tänka två gånger innan jag visste att det var Justin.
Han vek upp fållen på min t-shirt och började göra cirkelrörelser samtidigt som hans läppar gled längst min käkben ner till min hals.
”Vad gör du?” andades jag fram och var fastbesluten vid att inte visa hur svag jag var inför hans beröringar.
”Ingenting. Absolut ingenting.” jag kände han flin i nacken. Känslan av lust spred sig i min mage, det var länge sen jag hade någon från den motsatsa könet så nära mig och ärligt talat saknade jag det. Men jag kunde inte förmå mig själv att åka till en club och hoppa i säng med den första bästa som jag skulle ha gjort i vanliga fall. Jag kunde inte, det skulle såra Justin och vi var faktiskt en ”sak.”
”Det känns inte som ingenting.” jag försökte höja rösten men det lät endast som en viskning.
”You know you like it baby.” envist skakade jag på huvudet och knuffade bort honom och fick en skrockning till svars.
Med en suck satte jag mig upp och drog en hand igenom håret. Killen gav sig inte.
Hans flyttade all min hår till den vänstra sidan och började lämna blöta kyssar efter sig. Han la sin hand som inte vilade på min korsrygg, på min lår. Alldeles för högt upp för att det ska vara en romantisk gest.
Jag skulle ljuga om jag inte ville ha honom här och nu men fick konstant påminna mig själv om att jag var sur på honom, att vi faktiskt inte var ensamma och att detta inte var någon av våra sängar. Caroline skulle nog inte bli glad över den faktum att jag och Justin hade sex på hennes säng.
”Sluta.” jag begravde huvudet i händerna och hörde än en gång hans skrockning. ”Aldrig.” viskade han förföriskt i mitt öra och bet tag i min örsnibb. Fuck this.
Snabbt gränslade jag honom och studerade honom där han låg under mig med ett belåtet flin. ”Jag hatar dig.” mumlar jag och krossar mina läppar mot hans.
Hans flin försvinner och genast börjar han kyssa mig tillbaka, han förde sina händer till min rumpa som han tog ett fast grepp om. Ett stön lämnar mina läppar och jag börjar försiktigt gunga fram och tillbaka, hans höfter mötte mina varje gång och jag kände hur han började växa mot mitt innerlår.
”Damn.” viskar han hest när jag har rullat av honom. Våra ben var fortfarande ihop slingrade och hans armar hade ett fast grepp om min midja.
Ett fnitter lämnar mina läppar och jag la min hand långt ner på hans mage. Hans blick följer min hand och hela hans kropp stelnar till när han ser bulan i hans byxor. En rosa nyans som knappt syntes spred sig på hans kinder och genast började jag skratta.
”Det är inte roligt.” muttrar han och gör så att jag endast skrattar ännu mer. Med en suck reser han sig och hann gå två steg innan jag tog tag i hans handled. ”Vart ska du?” orolig över den faktum att jag hade gjort honom arg.
”Jag måste fixa detta.” han cirkulerade med handen över sina byxor och jag himlade genast med ögonen.
”Lägg dig igen.” flinar jag och han skakar på huvudet ”Justin, babe, lägg dig.” med ett suck gör han som jag säger och genast trycker jag mina läppar mot hans.
”Babe är mitt smeknamn till dig.” viskar han med en sista puss. Jag skakar med ett leende på huvudet och kom på vad jag egentligen skulle göra.
”Trust me?”
”Varför skulle jag inte?” en våg av skuldkänslor bubblade inom mig men jag sköt bort dom innan dom steg mig till huvudet. Jag ryckte lätt på axlarna och mina händer fann sin väg ner till hans byxor. Jag knäppte snabbt upp dom och drog ner blixtlåset.
”Du behöver inte.” mumlar han och hasar sig upp på armbågarna när han förstår vart jag vill komma.
”Jag vill.” han sa ingenting mer utan hjälpte istället mig att dra ner sina jeans en bit och mina fingrar fann snabbt hans kalsonglinje. Med ett retsamt flin tittade han på mig och jag fnittrade till. Han var för exalterade över detta.
Jag lät min hand glida in och greppa hans paket. Sakta började jag röra handen och kände hur han spände sig. Ett litet stön lämnade hans läppar och jag höjde blicken för att möta hans lustfyllda ögon. Jag kände mig belåten över den faktum att jag får honom att njuta.
För att inte riskera att någon stampade ini rummet av Justins stön som bara blev högre tryckte jag ihop våra läppar. Sakta la han sig ner på madrassen igen och besvarade hungrigt min kyss.
Jag ökade takten på min hand och kände hur han började småskakade under mig. En sista stön ramlade mot mina läppar från honom och jag kände hur en varm vätska spred sig i min hand. Mina läppar kröktes i ett leende. Vi båda andades andfådda.
”Tack babe.” han pussade mig på kinden och började snabbt krångla på sig sina jeans igen i sin liggande ställning. Jag skakade på huvudet med ett leende och gick till badrummet för att tvätta av mina händer. Jag vände upp blicken och mötte mina röda flammande kinder, mitt smårufsiga hår och ett leende som aldrig verkade vilja tona bort från mina läppar.

La en bild på instagram om att jag hade detta kapitel klar och flera ville att jag skulle posta det som ett avslut på sommarlovet. Alla kanske inte börjar skolan som mig imorgon, men ändå. :P
Jag tänkte småskriva under lördagen och det endast ledde till ett kapitel med över 4000 ord. Måste säga att jag är stolt över mig själv, hur egoistiskt det än låter. xD
Justin var nära på att få reda på allting om fighters där en sekund. Not good.
Okej, haha ska avslöja en sak. Jag bokstavligt talat hatar skräckfilmer, har inte tittat på en enda om jag ska vara ärlig."Scream" fick jag tipsad av en killkompis - så tack vare honom så blev det en någorlunda skräck/rolig scen där i Carolines vardagsrum. xD
Lite triangeldrama där mellan Bree, Justin och Scarlett...
Vill veta allas tankar och reaktioner om den sista biten av kapitlet. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte stoppa mig själv från att vara nervös inför dessa sexscener. :S