Scarletts perspektiv:
Justins mobil plingade till och vi drog båda oss ifrån varandra där vi satt på parkbänken. Jag rodnade till vid hur många blickar som låg på oss. Vissa log medans andra såg enbart äcklade ut.
Irriterat skakade jag på huvudet. En kyss är det underbaraste du kan få så varför se ut som om det är pesten när ett par gör delar ett?
Jag vände tillbaka blicken mot Justin och såg hur han med en rynkad panna läste sms:et och knappade sedan in ett snabbt svar.
”Baby jag måste gå.” sa han när han läst den andra sms:et som trillat in. Hans röst var en aning stel och jag blev genast orolig. ”Varför?”
”Affärer.” mumlade han och jag reste mig med ett suck från hans omfamning.

”Var försiktigt.” sa jag när han hade parkerat bilen framför mitt hus för att släppa av mig.
”Sluta oroa dig i onödan Scar. Vi syns imorgon.” sa han och lämnade en kyss på mina läppar.
”Lovar du?”
”Varför skulle jag inte vilja se dig imorgon?” frågade han oförstående och jag skakade enbart på huvudet.
”Lovar du att vara försiktigt?” förtydligade jag och han suckade. ”Justin.” bad jag.
”Jag lovar.”
”Tack.” jag kysste honom än en gång på läpparna och steg ut ur bilen.

”Åh, Justin jag älskar dig.” sa Kevin med ljus, tjejig röst. Han hade retat mig från den stund jag stigit in i huset – vilket var för nästan tre timmar sen ända tills nu. Jag hade försökt ignorera honom men denna gång gick det inte.
”Håll käften!” spottade jag fram men han skrattade endast. ”Fuck you.”
”Jag har tyvärr inte hittat någon tjej än.” fortsatte han reta och jag spände hela kroppen. ”Idiot.”
”Det räcker!” avbröt Rick våran lilla gräl. ”Han började.”
”Really Scar? Vad är vi? Fem?”
”Det räcker sa jag!” röt Rick och fick alla att hoppa till på stället där vi satt på sofforna i vardagsrummet. ”Gå och byt om. Vi möts utanför om tio minuter för träning.”
”Det är inte så bra idé Rick.” sa Victoria beskyddande och la en hand på hans axel.
”Jag ska ta det försiktigt.” hans röst hade vänts till lugn på bara några få sekunder och jag alla mina tveksamma tankar om att dom just var själsfränden försvann. 
”Det ska du också.” han tittade menande på min bandagerade arm och jag nickade. Alla försvann till respektive rum och exakt tio minuter senare började vi uppvärma.

Söndag 5:e Augusti:
Jag stirrade som ett fån på bilden Justin skickat nästa morgon. Jag bokstavligt talat dreglade.
Han var på gymmet och hade bar överkropp. Hans blåa shorts satt lågt längst hans höfter och avslöjade hans gula kalsonger. 
”Gillar vad du ser, baby? ;)” stod det under och genast himlade jag med ögonen. Han retade mig och var ett pro på det.
”Karma is a bitch, Bieber.” min tumme trycktes på sänd knappen och jag slängde mobilen bredvid mig och borrade huvudet i kudden.
Den faktum att det var söndag, att skolan det är skola imorgon och jag var rastlös gjorde att mitt humör sjönk likt Titanic. Fast jag ska inte neka att bilden hjälpte lite men samtidigt så spred det en lust inom mig. Jag kände mig desperat efter hans beröring.
Mobilen plingade till och jag tittade genast på sms:et.
”Kan knappt vänta. See U later babe. ;)”
Ett fnitter lämnade mina läppar och jag låste mobilen och reste mig för att byta mina mjukiskläder till någonting mer sofistikerat.
Jag ville inte vara ensam på en söndag, och jag ville inte hänga efter Justin varje dag. Han måste få sin grabbtid med killarna. Och vad jag vet nu så är han upptagen med gymmet.
Jag skickade ett snabbt sms till Caroline om hon ville hänga med till parken och gick till badrummet för att sminka mig undertiden.
Jag la på en lager foundation, och fortsatte därefter med en  ljusbrun ögonskugga, eyeliner, mascara och avslutade det hela med en ljusrosa läppglans. Nöjt smackade jag ihop läpparna och gick till mobilen för att se om Caroline hade svarat.
Jag pustade ut vid att läsa hennes ja till svar, annars vet jag inte vad jag skulle ha tagit mig till idag. Med ett leende lägger jag allt nödvändigt i min handväska och tar på mig ett par vita låg Converse som passade till mina jeansshorts och den neonrosa linnet jag bar.
”Jag åker till parken med Caroline! Hejdå!” jag hörde några mumlande svar och ryckte på axlarna och steg ut till min bil.

”Ska vi fråga Bruce och killarna?” frågade Caroline med ett leende när vi var påväg att stiga ut ur huset.
”Visst. På tal om Bruce….” log jag misstänksamt och såg genast hur hon blev nervös.
”På tal om Bruce vadå?”
”Någonting jag missat?” flinade jag och hon skakade snabbt på huvudet.
”Jag kommer få reda på det förr eller senare. På ett eller annat sätt.” hon skakade än en gång på huvudet och böjde sig för att ta på sig sina sandaler.
”Har ni haft sex?” hon slängde genast upp huvudet och kollade mördande på mig. Svaret var ”ja” annars skulle hon inte ha reagerat så kraftigt.
”Jag ska döda dig.” jag skrattade snabbt till och vände mig om för att springa till Fives hus med henne jagandes efter mig.
Till min lycka stod killarna på deras uppfart med varsin cigg i handen.
Dom vände sig om med höjda ögonbryn för att se vad som orsakade all skrik och skratt. Ett leende spred sig på deras läppar när dom lyckades identifiera oss.
Jag fortsatte springa och gömde mig betryggande bakom Justin.
”Scarlett. Kom. Fram. Nu.” sa Caroline strängt och jag skakade skrattandes på huvudet.
”Vad har vi missat?” frågar Justin roat när både jag och Caroline lutade oss framåt helt andfådda av springandet.
”Carol…-”
”Ingenting.” avbröt Caroline mig. Hon visste att hon hade avslöjat tillräckligt många detaljer för att jag ska veta att det var någonting mellan henne och Bruce.
Justin nickade misstänksamt medans Bruce endast hade ett roat leende på läpparna.
”Njöt du av bilden?” frågade Justin mig tillsammans med ett retsamt leende.
”Jag har saknat dig också.” sa jag sarkastiskt och kramade om honom.
”Jag tar det som ett ja.” jag kände hans flin i min nacke och jag skakade knappt märkbart på huvudet. Jag hade njutit av bilden.
Men det behövde jag inte säga för att utöka hans ego ännu mer. ”Får man fråga vad som förde er hit?” Damon börjar pendla med blicken mellan mig och Caroline med höjda ögonbryn.
”Vi ska till parken och undrar om ni vill följa med?” hennes påstående förvandlades till en fråga.
Till min förvåning brast killarna ut i skratt och jag slängde en förvirrad blick på Caroline som såg ut som en exakt kopia av mig.
”Vad är det som är så roligt?” jag lägger en hand på min höft och väntar på att någon ska svara och denna någon ska vara Justin.
”Sorry babe, men vi går inte till parken.” svarar han när han såg hur min blick låg på honom.
”Varför?”
”Vi är inte töntar.” skrattar han fram och mina ögon spärras upp smått.
Han var så långt ifrån den omtänksamma killen jag umgicks med igår. Denna Justin valde killarna och tänkte på sin popularitet.
”Ska du verkligen bete dig såhär Justin?” han nickade med ett flin och jag kände hur jag blev sårad.
Caroline möter min blick och jag ser att hon inte heller känner sig bekväm i situationen. Den faktum att inte Bruce heller lyckats dra sig ifrån grupptrycket retar mig.
”Killar är verkligen idioter.” viskar jag knappt hörbart och tar tag i Carolines arm och drar med henne till Lamborghinin.
Om Justin ska fortsätta bete sig såhär så kan jag lika gärna dö olycklig. 
”Scar!?” jag struntar i Justins rop och låser upp bilen. Caroline sätter sig genast i passagerarsätet och jag skulle också ha satt mig om inte Justin hade lyckats få ett grepp om min handled.
”Baby förlåt. Jag, vi följer med.” jag skakar på huvudet och drar gör fri min hand.
”Jag vill inte att ni ska följa med.” med det sagt satte jag mig i bilen och körde genast bort från området.
Bilresan var tyst hela vägen men det hjälpte mig att samla tankarna. Lusten av att gå till parken hade minskat drastiskt men jag ville inte åka hem och ha tråkigt.

”Vi försöker bara glömma dom.” sa jag när ytterligare tio minuter hade passerat av en stel promenad och tystnad. Innan jag hann reagera på Carolines svar så kände jag hur jag krockade i någon eller något och tappade glassen jag höll i på marken.
Jag lyfte huvudet och mötte en kille kanske ett eller två år äldre än mig själv stå med skuldmedvetande ögon framför mig. Hans blonda hår var snyggt stylat. Han var lång och den muskolösa kroppen täcktes av ett par svarta jeans och en svart T-shirt. Runt hans hals hängde en guldkedja som fick honom att se dubbelt snyggare ut.
”Förlåt mig, min idiot till bror här” han slog ut med handen till killen bredvid sig. ”puttade mig.” avslutade han med ett blängande på killen.
Jag tappade fattningen för en sekund när jag mötte hans blåa ögon som lyste klart i hans solbrända ansikte.
”Det är lugnt, jag behöver inte veta hela historien.” stammar jag och skratta nervöst för att låtsats att jag inte nyss kollat in honom. Han skrattade sträckte sedan ut sin hand. ”Jack.”
”Scarlett.” sa jag och lät en aning stabilare på rösten samtidigt som jag skakade hans hand.
”Dave.” sa den andra killen. Jag nickade och skakade hans hand. Han var en exakt kopia av Jack.
”Är ni tvillingar?” jag spärrade genast upp ögonen och började rodna. Men dom verkade inte alls besvärade av frågan utan skrattade endast och nickade.
”Caroline.” jag hade nästan glömt att hon stod bredvid mig och genast flyttade jag mig lite ur vägen så hon kunde hälsa.
”Jag är troligen skyldig dig en glass.” Jack kollade menande på den bruna sörjan som låg på marken.
Jag skakar på huvudet genast och tar upp händerna framför bröstkorgen. ”Vad sägs om att du inte har någon val.” flinar han och jag suckar.

Under hela tiden kändes det som om någon hade ögonen på oss. Jag hade tittat runt mig flera gånger men alla hade uppmärksamheten på sig själv och personerna de umgicks med. Jag inbillar mig bara.
Jack och Dave var riktigt roliga att hänga med och jag lyckades glömma bort Justin för ett litet tag. Inte helt men jag glömde bort att jag hade en argument med honom i alla fall, vilket var ett befrielse.
-

Jag hade vridit och vänt på mig minst hundra gånger den senaste timmen. Jag var trött men mina tankar fick mig att stanna vaken. Att ha en liten argument med Justin fick en orolig känsla att bubbla i min mage. Jag kanske överreagerade men sättet han betedde sig på var inte den Justin jag kände. Han bokstavligt talat valde killarna före mig.
Jag var en tjej och ville att min pojkvän skulle inte skämmas att synas offentligt med mig – vilket det kändes med Justin.
Med ett suck tände jag bordslampan och började leta efter någonting som kunde sysselsätta mig i den lilla byrån som fanns bredvid sängen.
Mina fingrar stötte på någonting hårt och genast tog jag upp den för att upptäcka att det var en bok.
Jag var inte tjejen som läste men jag tänkte inte sova och veta att Justin kommer ta över mina tankar. Utan att läsa titeln så öppnade jag boken och började läsa igenom dom första raderna.

Någonting slogs mot mitt fönster och fick mig att rycka och jag slängde genast en blick på den digitala klockan. 02.14. Vem ”kommer på besök” vid denna tid?
Jag lyssnar noga efter flera ljud men det är endast tystnad. Jag inbillar mig säkert tänkte jag och återgick till boken i min hand. Men hann inte mer än två meningar innan ljudet upprepades. En gång, två gånger, tre gånger.
Jag släppte boken och drog täcket hårdare kring min stela kropp. Jag sköt bort gardinerna och det första jag såg var Justin. Uppklättrad i ett träd.
”Vad håller du på mig?” visk-skrek jag när jag öppnat fönstret.
”Försöker säga förlåt.” samtidigt som orden lämnade hans mun så hoppade han in genom fönstret och landade med båda fötterna framför mig. Jag suckar och skakar på huvudet.
”Att se och känna hur du förödmjukande mig framför killarna fick mig med ens att ångra att jag frågade om du ville följa med.”
”Jag är ledsen babe. Jag är ledsen för att vara den jag är. Jag är ledsen för att jag är fucked up, men jag behöver dig.” han sträckte ut händerna för att nudda mig men jag backade genast. Hans ord påverkade mig men jag ville inte att han skulle se det.
”Gör mig en tjänst och åk tillbaka Justin.” jag tittar på honom för att se hur hans ansikte får ett grått skynke över sig och han vänder sig om.
Jag ville inte se den stund då han hoppar ut så jag vände mig om också och började gå tillbaka till min säng.
Jag ljög för honom och att veta att han gick på det, bevisade endast att han var trött på mig. Jag menar – vilken kriminell kille skulle egentligen bry sig om ett förhållande?
Jag hörde hur fönstret stängde bakom mig och visste att han hade hoppat ut. Med ett suck lät jag tårarna börja rinna nerför mina kinder och vänder mig om för att dra för gardinerna.
Chockat stannade jag upp i mina rörelsen när jag ser hur Justin stod lutad mot fönsterkarmen med händerna nerstuckna i hans jeansfickor och med blicken fast på mitt ansikte .
”Varför är du fortfarande kvar?” snyftar jag och torkar bort mina tårar med baksidan av min hand. Han börjar gå emot mig utan att svara och jag backar genast för varje steg han tar framåt.
Jag förbannar väggen när den trycks mot min rygg och låser mig mellan sig och Justin.
”Hörde du mig inte när jag sa att jag behöver dig?” viskar han. Hur kan en mening påverka mig så mycket?
Tårarna börjar rinna igen och utan att tänka två gånger slänger jag armarna kring hans nacke och pressar ihop våra läppar. Vi började röra oss i synk och han tog en fast grepp om mina lår och klämde till. Jag hoppade genast upp och han började föra oss mot sängen.
Han hamnade underst.
Hans händer vandrade över alla millimeter på min kropp medans mina var fast i hans silkeslena hår.
Försiktigt backade jag bak med huvudet smått för att hämta andan.
Ett stön lämnade min mun när Justins läppar började nafsa på min känsliga hud på nacken.
”Det tog all min styrka att inte komma och döda dom där killarna.” mumlar han mellan dom blöta kyssarna han lämnade efter sina läppar. Jag rynkade på pannan över hans plötsliga uttalande.
”Vad pratar du om?”
”Dom där killarna ni hängde med i parken.” förtydligade han och mina ögon spärrades upp.
”Det var dina blicka jag kände på mig hela tiden.” sa jag chockat och han flinade endast till svars.
”Jag bryr mig om dig mer än du tror baby.” viskade han och återförenade våra läppar.

The drama never leaves! =/
Jag börjar skolan på måndag! D: En helt ny skola dessutom, är skit nervös rentutsagt. :S
Jag hoppas jag kan behålla uppdateringen, men vi får se. Jag ska verkligen försöka! ♥
Hm... ska vi prova 31+ kommentarer? :D

Fråga: Vad är eran favoritgodis?
Mitt svar: CHOCKLAD! det bästa jag vet haha. Dock endast "mellanchocklad" ingen mörk med 70% kakao eller någon vit. xD