Scarletts perspektiv:
Jag kände hur mitt medvetande kom tillbaka till mig och det svarta framför mina ögon blev ljusare och ljusare.
Jag slog upp ögonen och möttes av Justin som sov bredvid mig med en fast grepp om min midja. Jag log lite men leendet försvann när en smärta så stark for igenom min mage. Jag knep ihop ögonen och tog så försiktigt jag kunde mig ut ur sängen för att gå ner till köket och hämta en alvedon.
Snabbt svalde jag den med ett glas vatten och var påväg att gå uppför trapporna igen när en vit pappersark på köksön fångande min uppmärksamhet.
Lugnt tog jag upp den och började läsa dom två korta raderna.

Jag och resten av familjen åkte bort för att lämna dig och Justin ensamma.
Det finns mat i kylen.
Victoria. ♥

Typisk henne att skriva ”familj” och avsluta det hela med ett hjärta. Men jag var glad att hon hade skrivit en lapp. Jag blev en aning chockad när jag läste Justins namn, men kom sedan på att Kevin säkert informerat dom. Jag var inte precis duktig med att hålla mina tankar endast till mig själv igår kväll.
Jag slängde lappen och gick tillbaka upp till sovrummet. Justin hade rört sig lite och täckte nu hela sängen än halva.

”Du har ändrat mig på bara några få dagar. Innan dig så trodde jag inte på kärlek. Det var bara någonting patetiskt för mig och det enda jag brydde mig om var… sex.” han tog en paus och jag slog ner blicken. Han la sin pekfinger under min haka och höjde min blick mot hans igen.
”Sen kom du in till mitt liv på bevisade att äkta kärlek fanns om man var tillräckligt stark för att kämpa för den. Det var det jag gjorde. Jag kämpade för dig Scarlett. Du stal mitt hjärta och nu släpper du den inte. Jag hade aldrig en chans. Du hade mig från ”Hej.” Jag kommer aldrig lämna dig Scarlett.” viskade han och tårarna blev ännu fler i mina ögon.  Denna gång av lycka.

Jag log lyckligt vid tanken och gick till min WIC för att hämta ett par rena underkläder, för att sedan stiga in till duschen.
Varmvattnet gav en behaglig effekt på min kropp men jag ville inte spendera hela morgonen i duschen.
Snabbt tvättade jag håret och sköljde kroppen innan jag steg ut och började torka mig med den fluffiga, vita handduken.
Jag drar på mig dom beige underkläderna och virrar handduken kring kroppen innan jag stiger ut ur badrummet.
Jag krockar in i en hård bröstkorg och rycker skrämt till när jag märker hur Justin står i en egen hög person framför mig.
”Varför skrämmer du mig alltid när jag har endast en handduk kring kroppen?” klagar jag och syftar på igår när han hade hoppat in genom fönstret. Han skrattade endast utan att svara på min fråga.
”God morgon på dig också.” jag lipar mot honom och går förbi för att komma till min WIC.
Jag var noga med att stänga dörrarna efter mig innan jag släppte handduken och började min jakt efter någonting bekvämt.
”Det finns handduk på byrån!” ropar jag till Justin när tanken slår mig.
”Babe skrik mitt namn i sängen istället.” viskar han och jag hoppar än en gång till. Snabbt rodnar jag vid tanken på vad han hade sagt. ”Betyder inte stängda dörrar stopp för dig?”
”Inget betyder stopp när jag vill komma åt dig.” jag rodnar kraftigare och gömmer ansiktet i hans bröstkorg.  Han skrockar och lägger sedan armarna kring min halvnakna kropp.
Det kändes naturligt när jag var med honom.

I väntan på att Justin skulle duscha klart satte jag mig i sängen med täcket hårt virrat kring min kropp. Smärtan hade halvt kommit tillbaka och det kändes som om jag skulle spy vilken sekund som helst. Jag svettades när jag hade täcket runt mig och om jag släppte den så började jag frysa ihjäl.
Varför var jag tvungen att bli en tjej?
Dörren till badrummet öppnas och Justin kommer ut med endast en handduk kring midjan. Jag möter hans blick i rätt sekund för att se hur han drar en hand genom sitt blöta hår. Det var inte varje dag man hade en grekisk gud framför sig… fast i mitt fall var det väl en kanadensisk gud.
”Stannar du?” frågade jag hopfullt. Det sista jag ville var att spendera denna tråkiga lördag alldeles ensam och med en kraftig smärta som tog andan ur mig varje gång.
”Jag skulle ha stannat om din familj inte var hemma.” sa han besviket och jag skakade endast på huvudet. 
Ett fnitter slapp ut ur mina läppar och Justin mötte frågandes mina ögon. ”Dom har saker att ta hand om, så dom är inte hemma.”

Vi båda sitter i soffan senare på förmiddagen. Mina ögon finner mitt "mål", platsen mellan hans bröstkorg och axel. Den lilla hålan där. Med ett leende förflyttar jag huvudet dit.
Lyckan fyller upp hela min kropp – topp till tå. Lycka? 
Detta kändes som en dröm. Men jag hörde hans hjärtslag klart och tydligt, som bevisade att detta är på riktigt.
Han är här, jag är här. Vi är här.
En behov av att känna hans fingrar tillsammans med mina sprider sig inom mig. Sakta fångar jag hans hand med min egna och han lägger sin fria arm runt om mig.

Min kropp fann sin normaltemperatur när jag var kring Justin så en filt var inte nödvändig.
”Så det är såhär det känns att ha hela världen i sina armar?” mumlar han och ett leende sprider sig på mina läppar. Jag hade verkligen fallit för honom. Fallit hårt.
Orden hotar att lämna mina läppar men jag stoppade dom i sista sekund. Hur rätt det än kändes så ville jag ta förhållandet sakta. Om jag ska vara ärlig så var detta endast min andra förhållande. Min första var när jag gick i sjuan. Jag hade varit lycklig med honom.

Det tog slut på sommaren. Vi skulle spendera den på olika ställen och hann aldrig se varandra förutom dom få dagarna precis efter avslutningen. Efter några veckor tappade vi kontakten och när det var dags att börja skolan igen så hade han flyttat. Utan att säga någonting. Jag minns hur jag hade gråtit i mammas famn i flera timmar för det, och efter det hade jag lovat mig själv att endast gå in i förhållande om jag var hundra procent säker på det. Men jag var det nu.
Min blick drogs sig mot basketmatchen som pågick på TV:n som Justin hade minst nittio procent av sin uppmärksamhet på. Dom andra tio var hos mig. Hans hand smekte min arm försiktigt och jag borrade in huvudet ännu mer in i hans hals.
Den här söta, underbara, kärleksfulla, perfekta sidan av Justin älskade jag. Han hade många sidor men denna var min favorit.
Precis i rätt stund för att förstöra den lugna stunden så bestämmer sig alvedonen för att sluta verka och jag känner hur smärtan kommer tillbaka till mig bit för bit för varje minut som går. Jag försöker koncentrera mig på någonting annat, som Justins hjärtslag som slog en aning fortare än sin normala takt mot min axel. Det funkade för stunden.
Jag undrade om jag var anledningen till det dom snabba slagen eller om det var spänningen matchen som pågick på TV:n.

Jag gnydde till och reste mig för att gå till köket och fixa en varm kopp te som skulle göra mig  och smärtan någorlunda rättvisa. Jag hatade att ha mens.
Killar vet verkligen inte vilken tur dom har som slipper det.
Jag doppar tepåsen i den varma vattnet. Färgen sprider sig i den färglösa vattnet. En gäsp lämnar min mun och jag lutar mig smått framåt mot köksön.

Snart känner jag två muskolösa armar slingra sig kring min midja och blöta pussar längst min käke.
Ett litet leende sprider sig på mina läppar och jag vänder mig om med en fast grepp med båda händerna om den varma koppen. Justins ögon studerar varje millimeter av mitt ansikte innan han öppnar munnen.
”Babe hur mår du? Du är helt likblek.” han smeker mig på kinden i samband med orden.
”Jag har ont i magen.”
Han nickar förstående efter några sekunder och pussar mig försiktigt på hjässan. Vi gick tillbaka till sofforna och jag lutade mig halvt mot honom. Jag för koppen till munnen och smuttar försiktigt på jordgubbstéet.
Jag känner hans hand vandra ner mot min mage och jag stelnar till. Vad ska han göra?
”Babe ta det lugnt.” viskar han lugnande och skjuter upp fållen av min tröja och börjar sakta göra små cirklar på min mage. Det kändes obekvämt att ha hans hand så långt ner men när jag märker hur hans fingrar raderade smärtan så kunde jag inget mer än att tacka honom. Jag började tvivla på den faktum att magi inte fanns.
”Vad är pojkvänner för?” han blinkar mot mig. Jag undrar om han verkligen tänkte på vad han sa nyss, eller om han bara slängde det ur sig. Pojkvän…Min pojkvän… Justin. Orden lät så rätt.
”Sa jag någonting fel?” mumlade han med höjda ögonbryn men jag skakade endast på huvudet. ”Tvärtom, du sa någonting rätt.” han sprack upp i ett brett leende jag aldrig sett honom i. ”Vill du verkligen vara min flickvän Scar?” frågade han hoppfult men hans ansikte var en aning spänd.
”Jag skulle inte vilja vara någonting annat hellre.” jag lämnade en snabb puss på hans läppar. Han kupar sin hand på min kind och tittar djupt in i mina ögon. ”Är du säker? Min livstid är ingenting att leka mig. Det sista jag vill är att du ska bli sårad eller…” han svalde hårt och slog ner blicken. ”skadad.” avslutade han.
Jag la min pekinger under hans haka och tvingade honom att möta mina ögon igen. ”Om jag inte skulle ha vetat bättre så skulle jag tro att du tar tillbaka det om jag vill vara din flickvän. Justin jag är säker. Vi alla behöver en orsak att tro, och du är min orsak.” den lyckliga glimten i hans ögon kom tillbaka och leendet tog plats på hans läppar.
Han tog min hand och la den på sin bröstkorg, nära hans hjärta. ”Kan du känna hur hårt mitt hjärta slår? Det är hur du får mig att känna.”
Hans hjärtslag var snabba och hårda under min hand. Jag sprack upp i ett blygt leende och blickade upp mot hans ansikte igen.
Det tog all min viljestyrka att inte säga dom orden, men det kändes som om dom skulle rinna ut likt vatten ur min mun närsomhelst.
Jag la den tomma koppen på bordet och vände mig om så jag satt ansikte mot ansikte med honom. ”Du accepterade mig för den jag är och inte för den du vill att jag ska vara.” viskade han mot mina läppar och raderade sedan mellanrummet mellan oss än en gång.

”Jag är sugen på glass.”
Klockan hade passerat fem och det enda vi gjort var att mysa och titta på TV. Dock ingenting jag klagar på. ”Ska vi gå och köpa det då?” log Justin och jag nickade och reste mig från mitt liggande ställning i hans famn.
”Jag ska bara byta om.” jag vände mig om men han stoppade mig genast genom att greppa i min handled.
”Babe sluta oroa dig för utseendet. Du är vacker.” jag smälte inombords vid det sista ordet men var fast besluten vid att byta kläder.
”Really Justin? Mjukisbyxor, linne och håret i en bulle. Vacker?” frågade jag med höjda ögonbryn.
”Mhm…” hans blick gled längst min kropp och jag slog honom snabbt på axeln.
”Perv!” jag vände mig om och skyndade mig upp till rummet för att sätta på mig ett par jeans och en T-shirt. Bullen på håret gjorde jag snabbt om och kladdade på ett lager mascara på mina ögonfransar för att inte helt se ut som ett spöke.
”Klar!” sa jag när jag stod med båda fötterna på ett stabilt golv igen.
 ”Då går vi.” mumlade Justin efter en kyss på mina läppar och vi steg hand i hand ut till hans bil.
Jag vred på radion men sången hann knappt hålla på i två sekunder innan Justin stängde av den. ”Men! Jag lyssnade på den!”
”Jag lyssnar inte på musik.” jag himlade med ögonen åt hans svar och satte mig surt tillbaka i sätet. ”Babe, don’t be mad at me.” han la en hand på min lår men jag fortsatte titta ut på träden som flashade förbi oss som om han inte fanns. Det var inte likt mig att bli sur för småsaker, det berodde säkert på min mensvecka.
Han suckade och efter någon minut sattes musiken på igen. ”Nöjd?” jag vände mig om med ett leende och nickade glatt. ”Japp.”
”Har jag sagt att du är konstig?” skrattade han när jag höll på att slänga med håret i tackt med Ciaras låt. ”Nej, men jag vet att du älskar det.”
”Det gör jag.” bekräftade han och blinkade mot mig.

”Kommer du någonsin berätta vad som hänt med din arm?” frågade han och jag stoppade ännu en sked chokladglass i munnen. Jag tvekade men valde att rycka på axlarna.
”Tjejer är komplicerade.” jag var glad att han släppte ämnet och gick tillbaka till sin lekfulla jag. Den sidan låg tvåa på min lista.
”Det hängde med i paketet när du frågade om jag ville vara din flickvän.” han himlade med ögonen men sprack upp i ett leende.
Jag stoppar ännu en sked glass i munnen och stönar av den goda smaken. Justin hade enbart kollat på mig efter att han ätit upp sin glass som hade varit dubbelt så stor som min på mindre än fem minuter. Killar…
Han hade ett roat leende på sina ljusrosa läppar samtidigt som kärleks och lust syntes i hans ögon.
”Varför kollar du på mig sådär?”
”Får jag inte kolla på min vackra flickvän?” han blinkar mot mig och jag fnittrar till men skakar på huvudet.
”Nepp.” han höjer på ögonbrynen och hans leende förvandlas till retsam. ”Är du säker?” frågade han lugnt och jag nickade glatt.
Jag åt upp den sista glassen som hade halvsmält i bägaren. Jag reste mig upp och slängde skålen i min hand och gick tillbaka och satte mig i Justins knä och la mina armar kring hans nacke.
Han slingrade sina armar en liten bit ovanför min rumpa och slickade sig om läpparna när hans blick fastnade på mina. ”Du har glass i mungipan.” viskade han med förförisk röst som fick en rysning att gå längst min ryggrad men jag visade det inte.
”Ta bort det då.” sa jag och närmade mig hans läppar.
I samband med att han tryckte sina varma läppar mot min mungipa så slöt jag ögonen och njöt av känslan. Han tunga började slicka mig sakta och ett litet stön lämnade min mun.
Behovet av att kyssa honom var stor.
”Baby, om du vill att jag ska kyssa dig så är det bara att be om det.” viskade han med ett flin när han backat en liten bit från mina läppar. ”Kyss mig Justin.” andades jag fram och kände snart hur hans läppar trycktes hårt och passionerat mot mina.
”You’re the one baby.” mumlade han och tittade med kärleksfulla ögon på mig.

Yay, it's official boyfriend, girlfriend! ♥
En kapitel fyllt med endast Jarlett! ^^
Vad tycker ni om det?
UGH, hatar verkligen mensveckan - man känner sig nästan halvhandikappad. :P
Klarar ni 27+ kommentarer?

Fråga: Håller ni på med någon sport?
Mitt svar: Nej, är för lat. xD Haha, men funderar på att börja på dans så småningom. :)