Previously:
Dom skulle tro att jag var någon jävla pussy. Frustrerat grymtar jag till och ställer mig upp och knäppte händerna bakom nacken. Jag började vandra runt i rummet samtidigt som jag pratade. ”Vi tar ingenting för givet. Håll alla sinnen på helspänn, det kan vara en fälla.” Jag stannade upp för att se att de förstått. När de nickade så lät jag mig själv slappna av en aning. ”Bra.” det var mitt sista ord innan jag försvann upp till övervåningen. Jag stoppade mig själv halvvägs från att sparka upp dörren när tanken på att Scarlett var därinne slog mig. Försiktigt öppnade jag dörren med ett djupt andetag och började le av synen. Scarlett låg i sängen med slutna ögon. Hennes nu röda lockar omringade hennes ansikte och jag kände själv hur ännu ett band från henne fäste sig i mitt hjärta. 
Med ett ryck drog jag av mig T-shirten och jeansen och la mig bredvid henne i sängen. Jag lindade min arm kring hennes midja och drog henne några millimeter närmre mig och slöt ögonen. Det skulle vara självmord att lämna henne nu.

Scarletts perspektiv:
”Hur kan ni alltid ha så tråkigt efter skolan?” frågar jag med en aning svårighet då jag börjar gäspa i slutet av meningen. Vi satt precis som alltid och slöade framför TV:n, men skillnaden denna gång var att filmen inte fångade mitt intresse. Fast det var egentligen förståndigt, jag har aldrig varit intresserad av boxning och att behöva sen en boxningsfilm nu fick mig inte att ändra åsikter. Uttråkad var en underdrift att jag var egentligen. Det skulle vara roligare att stirra in i en vit vägg och jag skulle ha mer roligt än att kolla på två män som slår den andra blodig. Jag förstår inte vad Justin och killarna ser i det som verkar vara så roligt. 
Ingen hade fortfarande svarat på min fråga och med en tyst grymtning lutade jag mig bakåt mot Justins bröstkorg och tryckte läpparna mot hans käke, i hopp om att han skulle släppa fokusen på TV:n. ”Scar, babe…sluta.” mumlade han och jag gjorde som han bad om. Jag kände mig en aning sårad över att han struntade i mig för en film som ändå inte hade någon mening. 
Sakta himlade jag med ögonen och började gå mot hallen för att dra på mig mina sandaler. ”Vart ska du?” Justins röst hördes plötsligt bakom mig när jag var på väg att stiga ut ur huset. ”Till Caroline.” svarar jag entonigt.
”Babe förlåt. Kom igen vi går upp till rummet.” hans hand var utsträckt mot mig och ett retsamt leende täckte hans läppar. Jag sprack upp i ett leende av hans ord innan jag hann stoppa det men skakade sedan på huvudet.  ”Även om det låter frestande, så nej. Syns sen Justin.” jag pussade honom snabbt på munnen och skyndade mig sedan ut innan han övertalade mig hela vägen nästa gång. ”Scar!” stönade han uppgivet bakom mig och jag gav honom ett leende och gick hela vägen till Carolines dörr och ringde på. Till min förvåning öppnade Bree dörren. ”Hej Scarlett.” log hon. Om jag ska vara ärlig så var hon sockersöt. ”Hej Bree.”
”Scarlett!” tjöt Caroline och studsade ner för trapporna. Jag började skrattade och steg in när Bree flyttade sig ur vägen. Jag kramade om båda två. 
Det var skönt att ha tjejkompisar igen. Dom sista jag hade haft, var när jag gick i trean, resten av tiden så var det bara killar som gällde. Inte att jag ville imponera och sånt utan för att dom var enklare att umgås med. Dom hade negativa sidor som att man inte kunde prata om allt med dom. Men trots det så var dom mycket enklare att umgås med än tjejer. Man behövde inte tänka lika mycket på vad man sätter på sig och hur man ser ut i ansiktet. Sålänge det var bekvämt så brydde sig killar inte om det. Man kan mer eller mindre säga att jag var en tomboy i mina yngre dagar, inte för att jag är så gammal nu men ändå.
”Var killarna inget vidare sällskap?” flinar Bree och syftar på Justin och resten av Five. Jag skrattar men skakar på huvudet. Vi sätter oss i soffgruppen i vardagsrummet. 
”Alla var inne i någon tråkig film på TV:n. Justin märkte inte ens att jag var närvarande, förrän jag var påväg ut.” 
”Typiskt killar.” log Caroline och jag nickade instämmande. Carolines hus var som ett andra hem för mig. Fast killarnas hus var inte långt ifrån. Jag sträckte mig efter ett äpple i fruktskålen och började äta på den. ”Så kan vi göra någonting annat än att titta på TV?” 
”Vi kan gå till stranden!” sa Caroline och ställde sig upp på mindre än en sekund. Jag ryckte till av hennes plötsliga rörelse och la handen på hjärtat. ”Du skrämde livet ur mig din idiot.” sa jag men började skratta efter sekunden efter. ”Visst, vad som helst än TV:n.” jag nickade mot platt Tv:n för att förtydliga mitt budskap. 
Jag fick en bikini tryckt in i min hand när jag stod mitt i Carolines gigantiska rum. Jag kollade sakta ner på dom två delarna jag hade i handen. Underdelen var turkos med rosetter på sidorna medans överdelen var en vit axelbandslös och hade en turkos blomma mellan brösten. Jag nickade gillandes och gick snabbt in till badrummet för att sätta bikinin på mig under den blommiga klänningen som även den var Carolines. ”Ska vi bjuda med killarna?” ropar Caroline från rummet och jag drar munnen i ett leende och stiger ut. Innan jag hinner svarar så har Bree redan gjort det. ”Det var längesen jag bara umgåtts med endast tjejer.” 
”Jag håller med.” slängde jag in och Caroline ryckte på axlarna med ett leende och vi skyndade oss ner till Range Rovern som var parkerat prydligt på uppfarten. Jag trodde det var Carolines först men än en gång överraskade Bree mig. Hon hoppade in till förarsätet och Caroline i passagerarsätet så jag hade inget annat val än att hoppa in i baksätet. Jag gav Caroline en sur blick och hon fnittrade bara glatt till svars. 

Mina tår begravdes ner i sanden och jag drog in den salta havslukten. Stranden var ovanligt tomt, trots att det var över tjugo grader. En svettdroppe bildades i min nacke och började rinna längst min rygg. ”Vart ska vi sitta?” frågade Caroline och snurrade runt mot oss. Min blick fastnade på strandväskan hon höll i jag tidigare inte sett. Jag började gå framåt utan ett ord och tjejerna hängde med i släptåg. Jag stannade upp knappt tio meter från havet och tittade med ett leende på dom. Caroline tog ut tre handdukar och gav varsin till mig och Bree som vi la ner i sanden. 
Jag drog av mig klänningen och la den prydligt bredvid väskan. Vid det här laget hade redan Bree och Caroline lagt sig på handdukarna och börjat att sola. Jag himlade med ögon och tänkte vända mig om och gå ut till havet när tre välbekanta ansikten fångade min uppmärksamhet. Jag sprack upp i ett leende och styrde stegen mot killarna. ”Hej sis.” sa Kevin och blinkade med ögat. Det värmdes inom mig över hans ord men jag spelade oberörd, och var noga med att skydda mina tankar från honom i den sekunden så hans ego inte skulle bli ännu större än vad den redan var. ”Hej.” log jag och kramade om honom, tätt följt av Lucas och Cody. 
Vi började genast prata om vad dom gjorde här och vad som hade hänt hemma under tiden jag inte varit där. ”Ingenting. Absolut ingenting.” suckade Lucas och jag skrattade åt hans trumpna min. ”Skönt att höra.” sa jag för att reta honom ännu mer och han började snabbt blänga på mig men hans blick klarnade upp när han mötte på någonting bakom mig. 
”Hej tjejer.” sa han och jag rynkade på pannan. Men när jag mötte Bree och Carolines ansikte förstod jag att det var dom han hälsade på och jag och börjar le. ”Hej killar.”
Alla börjar genast prata med varandra och jag stod tyst med leendet fortfarande fasklistrat på mina läppar och lyssnade på. Jag såg hur Kevin slänger frustrerade blickar på Caroline och Bree var och varannan sekund. Jag rynkar på pannan och börjar genast fundera över saker som kan störa honom men ingenting låter trovärdigt.
Kan jag prata med dig? Han vänder genast huvudet mot mig och nickar. Vi går lite längre bort från gruppen och han börjar genast prata. Han hade redan fångat vad jag undrar genom mina tankar och jag kan inte bli mer än chockad över hans svar. ”Varken Bree eller Carolines tankar är tillgängliga.” säger han desperat och slår ut med händerna. Jag trycker ihop läpparna till ett sträck och tittar sedan uttryckslöst på honom. ”Dom kan inte ha någonting med det att göra. Jag har hängt med dom nästan varje dag och inget är ovanligt har hänt. Kevin du överreagerar.” det sista säger jag lite tystare för att inte få honom på dålig humör för att jag inte tror på honom. ”Om jag säger såhär istället då.” han tar en paus. ”Jag säger inte att någon av dom är fightern, men tänk om dom ljuger. Fightern har suddat bort Fives tankar från mig för att hon har kontakt med dom, tänk om någon av Caroline eller Bree också har det?” 
Han hade en poäng i det han sa. ”Jag vet.” besvarade han min tanke med ett leende och jag himlade genast med ögonen. Men dom verkar inte vara någon som köper eller säljer droger. Två söta tjejer som endast tänker på mode, det stämmer inte att någon av dom kan vara eller har kontakt med en… fighter.
”Jag ska vara på min vakt.” sa jag tillslut. Han nickar och vi går tillbaka där alla kollar med nyfikna ögon på oss. ”Ska vi bada?” frågar jag för att bryta tystnaden och få bort deras uppmärksamhet från oss. Caroline börjar genast nicka glatt och Bree följer hennes exempel efter några sekunder. Cody och Lucas ger mig berätta-sen-blicken. Jag trycker ihop läpparna men nickar och följer efter tjejerna till vattnet. Jag stelnar till över hur kallt det var när mina fötter är under vattenytan. Jag börjar vingla på kanten till att gå längre ut och verkligen fullborda min plan om att bada eller lägga mig på handduken och sola. Den sistnämnda låter som den bästa altenativen men innan jag hinner reagera känner jag två armar kring min midja som bär upp mig. Skräckslaget titta jag upp och möter Lucas skrattande ansikte. ”Släpp ner mig!” tjuter jag och sprattlar med benen. Han skrattar bara ännu mer och går längre. Över hans axel ser jag hur Bree och Caroline nästan viker sig av skratt, men det håller inte länge till förrän Kevin lägger armen kring Brees knäveck och den andra under henne kropp. Cody gör samma sak med Caroline och dom börjar skrika och skratta allihop. Mina tankar avbröts när jag känner hur den kalla havsvattnet nuddar min rumpa och genast slänger jag armarna kring Lucas hals. 
”Din ära är min lag.” säger han och slänger ner mig i den kalla vattnet. Jag simmar snabbt upp till ytan för att få tillbaka mina andetag till sin normala takt och blänger på honom där han står och skrattar. 
”Jag kunde ha dött.” skrattar jag sedan och börjar skvätta vatten på honom. Genast stänger han munnen och börjar skvätta dubbelt så mycket vatten tillbaka.
-

”Babe vart är du? Jag är orolig.”

Jag börjar genast le åt Justins sms och knappade in ett snabbt svar om att vi befann oss på stranden. Jag drog upp blicken mot klungan som skulle föreställa mina bröder och vänner. Alla skvätte vatten på varandra och skrattade för fullt. Det skulle inte förvåna mig om dom fick i sig en stor mängd saltvatten under dagen. Min mobil vibrerade till i min hand och jag öppnade genast sms:et.

”Jag och killarna kommer om 10. Puss.”

Fjärilarna började genast röra sig i min mage och jag fick svårt att sitta still. Han hade skrivit ”puss.” Jag blev överdrivet glad av det lilla ordet. Jag skickade snabbt ett ”puss” tillbaka och drog på mig mina Ray Bans och la mig ner på handduken för att försöka få lite färg. Men det hann inte gå många minuter förrän solen skyms av någon och vattendroppar möter min varma hud. Jag spärrar upp ögonen av kylan och möter en flinande Cody ovanför mig. ”Följ med och bada.” jag skakar på huvudet.
”Ni har lika roligt utan mig.” mumlar jag och hoppas han går så jag kan finna den lugna platsen jag tidigare befunnit mig i. Jag var påväg att slappna av när jag kände hur hans kalla händer tog tag i min kropp och slängde mig över hans axel. ”Cody, våga inte slänga mig i vattnet.” tjuter jag och hatar den faktum att detta var en deja vu av vad Lucas gjorde mot mig tidigare. 

Justins perspektiv:
Vi steg ut ur bilen och genast fann jag Scarletts bröder tillsammans med Caroline och någon annan blond tjej. Men ingen Scarlett syntes till… eller Cody. Hans namn hade fastnat i mitt huvud sedan igår, från den stunden då Scar direkt gick upp till honom när hon trodde vi pratade om henne. Någonting med honom störde mig trots att han bara var hennes bror. 
Jag slog till mig själv mentalt för att överanalysera allting. Jag styrde stegen mot Kevin med killarna efter mig. Precis när jag var påväg att hälsa nådde ett skratt mina öron och jag spricker genast upp i ett brett leende. Skratten jag skulle kunna lista ut vems det var i sömnen. Skratten jag skulle döda för. Scarletts skratt.
Jag skymmer henne snabbt henne i havet där hon står med Cody framför sig och skrattar högt. Sekunden efter sprider sig ett vattenkrig mellan dom och hon närmar sig honom. Hjärtat stannar i halsgropen när jag ser hur hon lägger sina händer på hans bröstkorg. Jag sväljer avundsjukan och ilska medans jag väntar på fortsättningen. Bror. Bara bror Justin.
Jag släpper dom en sekund med blicken för att i alla fall kunna hälsa. ”Tja.”
Alla vänder sina blickar mot oss och reser sig upp för att hälsa med varsitt leende på läpparna. Caroline kommer genast fram och kramar om mig och killarna. Vi gör ett snabbt handslag med Kevin och Lucas, innan jag fokuserar blicken mot den blonda tjejen som står och tittar ner i sanden. När hon känner min blick mot sig så kollar hon upp med ett blygt leende. ”Justin.” säger jag och sträcker ut handen som hon skakar. ”Bree.” 
Jag nickar och släpper hennes hand. Min blick finner Scarlett och Cody i perfekt stund för att upptäcka hur Scarlett knuffar ner honom i vattnet och börjar springa åt vårt håll. Cody är uppe sekunden efter och springer efter henne. Jag måste medge, hon är snabb.
”Justin!” tjuter hon båda glatt och rädd och jag tar emot henne in till min famn med ett leende.
”Hej babe.” jag lyfter upp hennes kropp och snurrar runt. Hennes klingande skratt fyller ännu en gång mina öron och jag kan inte låta bli att skratta jag också. Sakta ställer jag henne på sina ben igen och lämnar en puss på henne blöta kind. Ur ögonvrån ser jag hur Cody tittar på oss med ett leende. Vi hälsar snabbt på varandra med en typiskt handslag innan jag sätter all min fokus på Scarlett igen. 
”Du vet inte hur sexig du ser ut just nu, med blöt hår och bikini.” viskar jag i hennes öra och biter henne lätt i örsnibben. Hon stönar tyst och begraver huvudet i min hals.  Jag skrockar till och backar smått för att kunna studera hennes kropp. Jag försöker låta bli att stirra på hennes bröst för mycket trots att det är frestande. 
”När gjorde du den?” jag biter mig i läppen och drar med handen löst över hennes tatuering som var ett textstycke på hennes sida. Hon ryser till under min beröring och sluter ögonen, men svarar mig inte. Jag försökte läsa textraderna men det var nästintill omöjligt. Skrivstilen gjorde att bokstäver slingrade sin i varandra ännu mer än vanligt. ”När jag var 15.” viskar hon tillslut och kollar med glimtande ögon mot mig. Jag nickar och tar ett löst tag om min underläpp.
Jag vet inte om det var solen, Scarlett eller bara det faktum att skinnjacka och jeans inte var ett bra altenativ på stranden, men det kändes som om jag skulle få värmeslag vilken minut som helst. En svettdroppe rann nerför sidan av mitt ansikte och direkt Scarlett märkte det så strök hon bort den. 
Killarna och companiet pratade och skrattade bakom oss men trots det så kände jag bara tystnad och den enda person jag såg var Scarlett. Hon tittade intensivt på mig och det kändes som om hon skulle säga någonting men det kom ingenting kom ut. Jag var en rörelse ifrån att trycka ihop våra läppar när hennes blick fastnade på någonting bakom mig. 
”Damon varför haltar du?” jag stelnar genast till och hon verkar märka den för hennes fingrar som fortfarande var kvar på min kind börjar sakta röra sig i en mjuk cirkelrörelse.
”Jag råkade trampa snett när vi steg ut ur bilen förut.” jag hade bara lust att göra en high five med honom, över den simpla lögnen. Sanningen var mycket värre än det. 
Scarlett fick en rynka mellan sina ögonbryn som jag hade märkt kom fram alltid när hon överanalyserade allting. Innan hon faktiskt hann kom på någonting krockade jag mina läppar mot hennes och hon blev stel i en sekund men var sedan inte sen med att besvara den.

---

Jag vet inte att det är den faktum att jag läser om mina kapitel flera gånger om för att rätta till stavfel och konstiga meningar eller att kapitlerna bara blir anmält tråkigare. Jag hoppas ni säger till om det börjar hända! ^^
Varför tror ni Damon haltar?
Kommentera. 26+