”Jag hoppas bara vi får chansen.”

”Du, jag och alla andra.” la jag till ett försök att få allt att se okej ut.

Senare samma kväll, efter att jag skjutsat hem Saige så satt jag rastlös i mitt rum och skrollade genom twitter. Saige hade postat en bild som jag och hon hade tagit för några veckor sen. Ett leende spred sig på mina läppar när jag läste texten under.

“My ride or die”

Med ett bredare leende retweetade jag och hörde sedan en knackning på dörren. Jag suckade och låste min mobil innan jag gick mot dörren och öppnade den.

”Jaxon jag är upptagen-” min mening klipptes av när jag märkte att det inte var Jaxon som stod utanför min dörr.

”Mitt namn är inte Jaxon.” sa Mikeys lillasyster, Brittany och korsade armarna över bröstet.

Jag himlade med ögonen. ”Vad vill du?”
”Vi har ett gängmöte.”
”Jag är inte intresserad.”
”Som om du har ett val.” fnös hon och greppade min handled innan hon drog mig ut ur mitt rum och sedan lägenheten.

”Damn Brittany, släpp mig. Jag vill inte vara med i det här jävla mötet. Det är fucking dumt. Jag är över det.”
Hon vände säg mot mig med en iskall blick. ”Jag bryr mig inte vart du går i livet; du kommer aldrig vara ’över’ det här gänget. Är det förstått Bieber?” hon släppte äntligen min handled, och jag fick göra allt för att inte slå henne rätt i ansiktet.

”Äpplet faller inte långt från trädet.” muttrade jag åt mig själv och jämförde henne med sin bror, Mikey.

”Vad var det?”
”Oroa dig inte för det.” jag slängde tillbaka hennes bitchiga blängande på henne innan vi gick in i den mörka gränden bakom en second hand butik.

Genast såg jag en av killarna, Darrel Causey. Han var klädd i ett par byxor tillsammans med en huvtröja; huvan slängde en mörk skugga över hans ansikte. Han såg creepy ut, men jag kände honom för väl för att vara rädd för honom. Bredvid honom stod gängets par, Marcus och Candy. De båda var allting otrogna mot varandra men fortsatte vara tillsammans. Candy bar en svart magtröja tillsammans med ett par röda short som knappt täckte hennes kroppsdelar.
Det var en av hennes bättre outfits, ibland kunde hon gå runt i Bronx i ett par spetsunderkläder.
JT satt på en metallbänk och trummade med fingrarna på sitt knä i takt med någon låt, medan Maria fnittrade bredvid honom och ibland sjöng med i låten jag inte kände igen; hursomhelst visste de vad de gjorde. Jag brydde mig inte.
Andrew och hans flickvän Diamond stod lutad mot byggnaden. Diamond var inslingrad i hans armar medan hon lämnade ett sugmärke på hans nacke. Han i sin tur snackade med en annan kille och vilade sina händer bekvämt på Diamonds rumpa. Rory, Tallulah och Mikey var också här, de satt några meter ifrån Diamond och Andrew och pratade tyst med varandra.

”What the fuck gör de här?” fräste jag.

”De är en del av det här gänget dipshit.” himlade Brittany med ögonen. ”Bara för att du inte gillar dem betyder det inte att vi inte heller gör det.”
”Han försökte våldta min flickvän!”
”Oh snälla.” fnös Brittany. ”Hon var troligen en hora som frågade efter sex, men fegade ur i sista sekund och skrek våldtäckt.”
Jag kunde känna elden i mina ådror i samband med att mina nävar knöts hårt. ”Våga säg något sådant om Saige igen.”
”Justin.” Seneca kom fram till mig från ingenstans. ”Ignorera skräpet.” hon slängde en dömande blick på Brittany. ”Hon är inte värd något.”

”Fuck you.” skrek hon åt Seneca.

”Sorry babe, jag gillar killarnas paket, tjejernas intresserar mig inte.” blinkade Seneca och greppade min handled och drog mig till JT och Maria.

”Hey.” hälsade JT med sitt vanliga leende och slutade trumma med fingrarna. Maria tittade upp och gav mig ett leende. Hon kunde vara en bitch ibland men inget jämfört med Rory, Tallulah eller Brittany.

”Hej.” vinkade hon.

“What’s up, my hoes?” frågade Seneca med ett vänligt leende.

Maria skrattade. ”Inte mycket, hur är mina bitchar?”
”Bara bra.”
Jag nickade. ”Bra.”
”Jag såg att du nästan höll på att slå Brittany.” noterade Maria. ”Gud vet hur mycket vi alla vill göra det. Hon är den mest irriterande white-yn någonsin.”
”På hennes röst låter det alltid som om hon har problem med bihålorna.” nickade JT.

”Vi borde köpa den stackars tjejen lite medicin.”
”Eller servetter.” ryckte Seneca på axlarna.

”Okej.” ropade Darrel och fick allas uppmärksamhet. Han stod i mitten så vi alla kunde se honom. ”Ni undrar säkert vad fan vi alla gör här då den här gruppen inte haft ett möte på flera månader.”
”Precis vad jag undrade.” nickade JT och fick snabbt ett hush från Maria.

”Well, så länge vårt gäng inte är aktiv så kommer inte fonderna kunna sälja våra paket, så vi måste komma tillbaka in i affärerna, med start nu.”
”Jag kan inte.” skakade jag på huvudet.

”Vad var det Bieber?” Darrel tittade förvirrat på mig.

”Jag uh… kan inte resa för att sälja längre.”
”Och varför inte?”
”Jag har en tjej bro. Jag måste vara här.”

Darrel brast ut i gapskratt. ”En tjej?” fnös han. ”Hon spelar ingen roll Justin. Dra ut huvudet från ditt arsel och kom tillbaka in i spelet. Vi har skit att göra.”
”Jag kan inte bara lämna henne utan ett ord.”
”Ta med henne.” skrek Mikey.  ”Vem bryr sig om någon slår henne under processen. Hon kan behöva det.”
”Jag kommer mörda dig.” jag började gå mot honom, men JT drog mig tillbaka genast.

”Justin och Mikey, håll käften eller så dör ni båda.” hotade Darell och himlade med ögonen. Jag suckade och satte mig mellan Maria och Seneca.

”Jag går runt och ger alla nya jobb eftersom vi har nya medlemmar.” alla slängde blickar på Brittany och Candy. De båda hade inte fått något jobb än eftersom de endast kom in i gänget för några månader sen. ”Vi kommer alla få nya positioner.”

Darell gick fram till Rory, Tallulah och Mikey först. Jag suckade och korsade armarna över mitt bröst samtidigt som jag vände blicken mot Seneca, Maria och JT.

”Jag kan inte jobba med de där jävlarna.” jag slängde en blick på dem innan jag vände tillbaka den. ”Jag skulle hellre dö.”
”Jag vill ärligt talat inte vara med i gänget längre.” erkände Maria. ”Det är inte så kul som det brukade vara, you know? Plus mitt medvetna börjar leka med mitt huvud. Sista gången jag dödade så kunde jag inte sova på en vecka. Jag vet inte; skuldkänslor är det värsta. Att veta att jag dödade fel kille, någon oskyldig… Det tar över mig ibland.” hon bet nervöst på sin underläpp och stirrade ner på sina fötter. En blind man skulle se hur obekväm hon var med att blotta sin själ för mig, JT och Seneca,

”Jag hoppas det aldrig händer mig.” mumlade Seneca. ”Jag har inte känt skuldkänslor sedan jag var femton; mitt första mord.”
”Jag antar att jag är en hjärtlös fucker, jag känner mig aldrig skuldmedveten.” ryckte JT på axlarna. ”Jag säger bara åt mig själv hela tiden om den personen inte var död, så skulle jag vara det.”
”Men du dödade inte av misstag fel kille.” Maria slängde en blick på honom.

”Du då JB?” JT vände sig mot mig. ”Hur är det med dina skuldkänslor?”
Jag ryckte på axlarna. ”Jag brukade inte ha någon, men sedan jag träffade Saige så har jag blivit mjuk.”
”Justin’s whipped.” retade Seneca.

”Jag slår vad om att Seneca också kommer bli så med hennes förhållande med… vad han nu heter.” nickade Maria.

”Toby.” skrattade Seneca. ”Och nej det kommer jag inte. Mitt hjärta är en bit kall sten.”
”Fortsätt övertala dig själv.” ryckte Maria på axlarna. ”Toby kanske kommer vända dig… det vet du aldrig.”
JT skrockade åt det dumma argumentet i samma stund som Darrel kom fram till oss.

”Roligt att se er alla igen.” flinade han. Jag kunde se hur Maria försökte hålla tillbaka en sarkastisk kommentar.

”Vad ska vi göra?” suckade Seneca och justerade sin position.

”Jag vill att JT och Maria ska åka till vårt lager i Ontario-”
”Canada?” avbröt Maria. ”Hell no! Tänk igen. Jag tänker inte lämna Bronx.”
”Du gör som jag säger.” väste Darrel. ”Du och JT åker imorgon, en av mina vänner kommer köra er.”
”What the fuck, du kan inte få mig att lämna New York.” protesterade JT.

Darrell drog ut en pistol från sin ficka och pekade den mellan JTs ögon. ”Oh… kan jag inte?”
JT stirrade på pistolen med ögonen i kors, utan att våga säga någonting. Med det gjort sänkte Darrel pistolen.

”Seneca.” han vände sig mot henne.  "Du är ansvarig för att förföra alla som försöker att bråka med oss och döda dem i samma stund som de känner sig säkra med dig.”
”Jag har en pojkvän.”
”Och jag har en katt. Ska jag säga något mer som inte spelar någon roll?” han höjde på ögonbrynen. ”Du borde vara glad att jag inte tvingar dig att ha sex med idioterna, allt du behöver göra är att få dem nakna och sedan skjuta dem eller knivhugga. Jag vet inte vad du föredrar.”
”Jag vill inte se dem nakna!”
”Well, vi alla behöver göra saker vi inte är bekväma med… så kom över det.”

”Bieber.” han vände sig äntligen mot mig. ”Jag har ett speciellt jobb för dig.” ett flin växte på hans läppar.

Jag valde att dela detta kapitel i två då jag annars inte skulle få ut det. Jag hoppas det inte gör någonting :)

”Ja.” tjöt jag och lutade mig över bordet så jag kunde pressa mina läppar mot hans. ”Ja jag vill bli din flickvän Justin.”

Toby Cameron’s POV
Ljudet av gråt från rummet bredvid väckte mig. Förvirrat mumlade jag något osammanhängande innan jag gnuggade mina ögon och satte mig upp. Min syn var suddig men det stoppade mig inte från att försöka ta reda på vad ljudet berodde på. Jag gäspade och slängde mina ben över kanten innan jag ställde mig upp. Trägolvet var kallt under mina fötter vilket fick mig snabbt att hämta ett par strumpor från garderoben innan jag steg ut ur rummet. Gråtljudet kom från Saiges rum.

Jag suckade. ”Vad gjorde den dumma killen nu då?” frågade jag mig själv och knackade högt på hennes dörr vilket fick snyftningarna att genast sluta.

”Saige?” ropade jag högt. ”Är du okej?”
”Ja Toby, snälla gå.”
”Jag hörde dig gråta.”
”Jag sa gå!” skrek hon i samband med att jag hörde något mjukt kollidera med dörren, troligen en kudde.

”Visst.” fräste jag och började gå tillbaka till mitt rum utan att tvinga henne berätta vad fan som var felet. Om hon ville snacka om det med mig, så skulle hon. Jag tänkte inte tvinga henne att spilla ut sin själ till mig.

”Babe.” ropade en hes röst från mitt rum. Jag nådde dörrkarmen och möttes av synen av Seneca i min säng. Hon bar en av mina skjortor. Knapparna var oknäppta och avslöjade hennes linne samt mina svarta boxers. Ett leende spred sig över mina läppar i samma stund som mina ögon hungrigt gled över hennes kropp.

”Hej baby.” jag gick in i rummet och stängde dörren efter mig innan jag klättrade in i sängen.

”Vad hände?” frågade hon och slingrade en av sina smala armar runt min biceps.

”Jag hörde bara ett konstigt ljud och kollade vad det var.”
Seneca stelnade till då både jag och hon visste att konstiga ljud i Bronx aldrig var något bra. ”Är allt okej?”
Jag nickade. ”Allt är okej.” jag pressade mina läppar mot hennes panna. ”Oroa dig inte baby.”
”Okej.” gäspade hon och drog mig närmare sig.

”Jag är så glad att vi är tillsammans igen.” jag lämnade en kyss som endast varade i några korta sekunder på hennes läppar.

”Jag med.” rodnade hon. Hennes naturligt lockiga hår ramade in hennes ansikte slarvigt, men det fick henne att fortfarande se sexig ut. ”Men om du gör något sånt där mot mig igen,” hon gav mig en menande blick. ”Så kommer jag att skära av din penis och tvinga Rory äta den, förstått?”
”Förstått.” svalde jag hårt.

Hon fnittrade och pussade mina läppar igen innan hon drog täcket över oss.

Efter att jag hörde Tobys steg tona bort så suckade jag och drog ut bildramen från under sängen igen. Det var ett gammalt familjefoto. Min mamma och pappa hade sina armar runt varandra medan Toby och jag stod framför dem. Vi alla bar Musse Pigg hattar eftersom vi var på Disney Land. Bilden var troligen tagen för tre år sen, då det inte var det nyaste familjefotot vi hade. Men den här bilden var fortfarande min favorit.

”Varför lämnade du oss?” skrek jag åt bilden.

Någonstans i mitt bakhuvud, visste jag att det var dumt av mig att skrika såhär. För det första så var det en bild. Det skulle inte precis bli skillnad av att jag skrek åt en bild som togs för tre år sen. Men också, så var det inte min fars fel att han togs ifrån oss. Han var mördad. Det var inte självmord eller något som kunde bli stoppad, detta var helt från ingenstans. Jag tvingade mig själv att tro att han var på fel plats vid fel tidpunkt.
Jag kunde inte föreställa mig någon i den här staden ha honom som sitt mål. Men det var fortfarande Bronx, man visste aldrig vad fan som hände här.

Jag suckade och kände ramen glida genom mina fingrar och möta det hårda golvet. Mina rörelser verkade gå i slow motion och jag hann aldrig fånga bilden innan glaset som täckte den slogs sönder i flera bitar.

”Nej!” skrek jag och slängde mig på golvet.

”Saige?” hörde jag en röst från utsidan av min dörr. ”Jag kom för att överraska dig, din bror lät mig in.” jag kände genast igen rösten som Justins. Jag kunde inte låta honom se mig så här. Jag var tvungen att behålla min fasad framför honom, Willow, Emma, min familj och alla andra. Jag agerade som den glada tjejen men inombords höll jag på att dö. Jag visste inte hur jag skulle reagera till att någon så nära mig har dött. Jag antar att man kunde säga att jag led i tystnad.

”Gå härifrån.” lyckades jag få ut samtidigt som jag började städa upp röran. Jag kände hur en glasbit lyckades fastna i min hud, och utan att bry mig om smärtan så kramade jag om de och tittade på bloden som började rinna.

”Saige?” ropade Justin. ”Är du okej baby?”
”Jag sa gå härifrån!” jag slängde slumpmässiga glasbitar på argt på dörren, och några droppar skvätte runt på golvet. Perfekt, nu såg mitt rum ut som en mordscen.

”Baby, vad är felet?”
”Justin fucking lyssna på vad jag säger, damn!” skrek jag. ”Försvinn, jag vill inte prata med någon just nu!”

”Toby!” hörde jag Justin ropa. ”Har du nycklar till sovrummen?”
Jag började genast plocka upp glasbitarna snabbare. Jag kunde höra Justin, Toby och Seneca prata i vardagsrummet medan Toby letade efter nycklarna och Justin som desperat försökte hjälpa honom samtidigt som han försökte få information om vad fan som var felet med mig. Toby gissade att jag hade min mens, Seneca gissade att jag gick genom den vanliga tonårstiden som varje tjej gick igenom och genast behövde choklad, och Justin antog att jag var självmordsbelägen.

Jag stängde mina ögon och hörde det vanliga ängel och djävul argumentet eka genom mitt huvud.

”Ingen skulle sakna dig om du blev självmordsbelägen.” sa djävulen på min vänstra axel.

”Det skulle krossa Justin, dina vänner, din familj...” försökte ängeln resonera.

”Varför skulle någon sakna dig? Lilla Saige Cameron. Du är inget speciellt. Du har aldrig varit och kommer aldrig vara. Det är bättre om du är död tillsammans din pappa.”

”Förresten så lever du i Bronx. Det är bara en tidsfråga innan du blir dödad, så bara ta hand om det själv. Jag är säker på Rory redan planerar din död ändå.”

”Sluta!” morrade jag åt de båda rösterna. Jag glömde helt bort glasskivorna jag hade i händerna och pressade dem mot mina tinningar vilket fick dem att täckas av små sår.

Något vickade i nyckelhålet på dörren. Jag tittade upp i samma stund som den slängdes upp och Justin avslöjades. Han var klädd i ett par svarta läderbyxor, en röd T-shirt tillsammans med hans favorit Supras och snapback.
Han tappade hakan när han tog in synen av mig. Med en försiktig rörelse stängde han dörren och låste, då han visste att jag inte ville att Seneca och Toby skulle se mig såhär.

”Saige…” hans röst var inte mer än ett viskande. Det såg ut som om han skulle börja gråta. Om det inte var för det faktum att jag hade två röster i mitt huvud som bråkade om att jag skulle döda mig själv eller inte, så skulle jag tycka hans oro var gullig.

”Jag sa gå iväg.” min blick föll till mina blodiga händer som nu var placerade i min famn. Jag kunde knappt föreställa mig hur galen jag såg ut just nu.

”Jag kan inte göra det.” långsamt gick han fram till mig. ”Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag lämnade dig såhär.” hans händer greppade mjukt mina handleder. Så smärtfritt som möjligt började han dra ut de små skärvorna. Jag ryckte till och pressade ihop ögonen hårt då och då, men för det mesta skulle det kunnat vara värre.

”Vad höll du på att göra babe?” undrade han nästan ohörbart och fortsatte dra ut de små glasbitarna och slänga dem alla i min papperskorg.

”Jag uh…” klumpen i min hals växte. ”Jag tappade en foto ram och försökte städa upp det.”
”Varför gråter du?” hans ögon mötte mina. ”Du kan alltid köpa en ny, du behöver inte gråta över det.”

Hans blick följde min som nu vilade på bilden som fortfarande satt i den förstörda ramen, och han förstod,

”Oh Saige…” flämtade han. ”Om jag visste att du fortfarande var ledsen över din fars död-”
”Säg det inte.” stoppade jag. ”Du vet inte hur det känns.” skakade jag på huvudet. ”Försök inte förstå heller.”
”Saige, flera av mina vänner har blivit dödade, jag vet vad du går igenom. Jag vet att det är svårt och ibland kanske du undrar varför du fortfarande andas, men du behöver bara hitta ett sätt att ta dig igenom det, okej? Inte bara för dig men för mig också.” viskade han i samband med att jag suckade och försökte blinka tillbaka tårarna.

”Jag…” jag visste inte hur jag skulle fortsätta meningen, och en tår föll längst min kind.
Justin hade vid detta lag tagit ut alla glasskivor och började nu med dem som låg på golvet.

”Jag kan inte göra detta utan honom… förstår du?”

”Du kan, och du måste tro på det." han kramade om min ena arm.

”Vart finns det bandage?” han valde att ändra ämne och undersökte nu mina händer.

”Det finns en förstahjälpen låda i min garderob.”
”Okej.” med en kyss på min panna ställde han sig upp och gick över till min garderob där han snabbt hittade lådan. Han kom tillbaka och öppnade den vita boxen, och började genast leta efter något som kunde hjälpa oss. Han drog ut en anti-bakteriell spray och skakade den innan han började spraya över mina sår. Det sved, men för någon anledning så kändes det bra.

Innan han började bandagera smörjde han in min ena hand med Neosporin. Några tejpbitar satte han även på för att hålla det hela på plats, innan han började göra exakt samma sak med min andra hand. Han lämnade iallafall ut alla mina fingrar, så jag var inte helt handikappad.
När han var klart hjälpte han mig upp och torkade bort mina tårar samt sminket som runnit.

”Jag slår var om att jag ser galen ut.” suckade jag och kollade i skam ner på mina fötter.

”Nej.” han la sitt finger under min haka och lyfte mitt ansikte. ”Du kommer alltid se vacker ut baby.”

Jag gömde genast mitt ansikte i hans axel och slingrade mina armar runt hans midja. ”Tack.”
”För vad?” skrockade han. ”För att jag sa sanningen?”
”Du är för söt mot mig.” skakade jag på huvudet. ”Jag förtjänar dig inte.”

”Säg inte det.” jag kunde känna hans läppar mot toppen av mitt huvud. ”Du förtjänar så mycket mer än mig.”
”Nej.” mumlade jag och drog bak mitt huvud så jag kunde få ögonkontakt. ”Du förtjänar så mycket bättre, men jag antar att du får nöja dig med mig.”
"Oh, jag är mer än nöjd för jag gjorde en fantastisk affär när jag fick dig.” han sköt mig en bedårande, snett leende som gjorde att mitt hjärta smälte.

Jag vet inte vad för bra jag gjorde för att förtjäna någon så bra som Justin.

Visst, han hade troligen dödat någon eller några under sitt liv, han var med i fighter regelbundet och han var även med i Bronx langargäng, men han var perfekt för mig och jag skulle aldrig fråga efter någon annan.

”Vad har jag gjort för att få en sådan välsignelse som dig?” han la tillbaka en hårslinga bakom mitt öra och pressade ihop våra pannor.

”Jag vet inte, men jag höll på att tänkta precis samma sak.” våra läppar pressades samman, och vi båda tog det lugnt då jag var i en skör stadie och kunde bryta ihop närsomhelst utan varning.

”Vad säger du om att vi går och gör något kul istället för att deppa i ditt rum?”

Jag skakade på huvudet. ”Jag är inte på humör för något kul.” min uppmärksamhet drogs då tillbaka till familjefotot på golvet bredvid mig. Jag tog upp det och började ta in varje drag av min fars ansikte. De små, nästan osynliga påsarna under hans ögon, skrattrynkorna som syntes tydligt då han var i mitten av ett skratt när bilden togs, troligen på grund en av min mors kända men också fåniga skämt som hon alltid sa för att få oss att le när vi tog bilder.

”Jag skulle döda för att komma ihåg vad som gjorde att min pappa skrattade… Jag skulle döda för att höra hans skratt en sista gång. Han hade den sortens som ljusnade upp hela rummet. Jag bryr mig inte om hur stor idiot han var mot mig i slutet av sitt liv, för jag skulle aldrig glömma min pappa som tog mig till nöjesfälter på mina födelsedagar, lärde mig att cykla och liknande saker…” min röst slutade fungera när jag försökte stoppa gråten.

”Du kan gråa baby.” han hade självklart märkt. ”Så länge du inte skadar dig själv, så är det okej. Ibland behöver man gråta för att bli bättre.”
Vid hans ord tappade jag det helt och snyftningarna bröt ut i samband med att jag lutade mig mot hans bröstkorg och höll i bilden för brinnande livet.

”Jag saknar honom så mycket.” grät jag medan Justin höll i mig utan att säga något.

”Scooter bestämde att han inte skulle träffa oss förrän vi gått ur high school.” Emma himlade med ögonen. ”Han valde att signa en kille som gjorde den fucking dumma Gangnam låten, och han sa att han skulle prata med oss senare. Jag fick hans jävla visitkort, like what the hell… jag är en tonårstjej, jag använder inte sådana saker!” hon var fylld av ilska och irritation över att vi i princip hade ignorerats av "Scooter" eller Scott Braun för den koreanska killen som sjöng Gangnam Style.

”Vad heter han egentligen?” Willow höjde ett välplockat ögonbryn, troligen också arg över det faktum att vi inte blev signade.

”Jag tror att det är Pie eller något.” sa Jaxon.

”Det är Psy.” namnet gled ut som smuts från Emmas mun.

”Sigh?” Jazmyn gav henne en förvirrad blick. ”Som engelskans suck?” hon suckade för att förtydliga det hela.

”Nej.” Emma skakade på huvudet. “Psy… P-S-Y.”
”Hur blir det till sigh?” fnittrade Seneca och skakade på huvudet.

Justin ryckte på axlarna “Det är koreanskt.”
“Oppa Gangnam Style.” sjöng JT tyst för sig själv.

”Säg det inte!” Emma höll upp sina händer för att tystna JT. ”Den sången är förbjuden att sjungas inom tjugo meters radie från mig.

”Någon överreagerar.” sjöng Seneca och skickade sitt välkända flin till Emma.

”Det gör jag inte.” suckade hon. ”Jag ville detta bara mer än något annat, och att få det bortdraget ifrån mig innan jag fått det… det suger.” hon rynkade pannan och putade med underläppet.

Jag nickade utan att säga någonting, då jag inte kände för att prata.

”Är allt okej Saige?” Willow gav mig en menande blick, och visste självklart att det var ovanligt att jag inte deltog i samtalet.

”Jag är okej.” sa jag tyst utan att gå djupare, och höll mina ögon på bordet.

”Är du-”
”Willow.” avbröt Justin. ”Lämna det.”
”Men hon är min bästa-”  
”Gör det inte.” skakade Justin på huvudet. ”Bara lämna henne ensam för nu.”
Willow blåste ut ett djupt andetag och gav mig en sorgsen blick innan hon vände sig mot vem nu som pratade.

Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan och drog genast upp den för att kolla igenom meddelandena.

“Austin: Är du upptagen ikväll?”
“Saige: Jag har en pojkvän nu Austin, och jag såg dig på dejt med en annan tjej så… jag tror vi kan säga att du och jag är över.”

“Austin: Jag var inte på en dejt? Jag hängde bara med en vän som hände vara en tjej.”
“Saige: Jag har fortfarande en pojkvän nu…”
“Austin: Oh uhm… okej… lycka till med det.”

”Vem sms:ar du?” hörde jag Emma fråga och visste att det var riktat mot mig.

”Ingen.” viftade jag bort och la tillbaka min mobil i fickan innan jag kastade en blick på alla. ”Ni kan återgå till era samtal.” sa jag entonigt och flätade ihop mina fingrar. Alla suckade, men gjorde som jag sa medan jag satt tyst på min plats och önskade att jag kunde vara i mitt rum och sova bort all smärta och depression.

Jag kunde känna Justins brännande ögon på min kind. Han hade kollat på mig under hela den stund jag varit här som om jag var ett djur som skulle springa iväg så fort du slutade ge uppmärksamhet till dem.

Obekvämt suckade jag och skiftade i min stol innan jag tog upp min mobil igen, och började rastlös skrolla igenom Instagram i ett försök att få det att se ut som att jag inte gav någon uppmärksamhet till Justin.

Min mobil vibrerade än en gång och jag klickade in på meddelandet.

“Justin: Snälla muntra upp baby, jag kan inte stå ut med att veta att du är olycklig.”
“Saige: Jag kan inte genast känna mig bättre Justin, jag behöver tid att läka.”

“Justin: Jag är ledsen. Jag önskade att det skulle finnas ett sätt jag kunde hjälpa dig på.”
“Saige: Att sluta stirra på mig skulle vara en bra början. Jag behöver inte vara under en konstant uppsikt.”

Jag la tillbaka min mobil i samma stund som jag fångade upp hans ögon och därmed tydligt visade att jag var klart med konversationen. Han suckade och la sin mobil på bordet med skärmen nedåt.

”Så, jag kommer definitivt kontakta honom när vi slutat high school och se vad som händer.” suckade Emma. ”Jag är bara arg att vi inte kan göra det nu.”
”Hey, det är bara några månader. Ni kommer snart få jullov och innan ni vet ordet av tar ni examen och flyttar till större och bättre saker.”
”Som att sälja ut Madison Square Garden.” fantiserade Willow.

Jazmyn nickade. ”Det skulle vara helt sjukt.”
”Rätt coolt ändå.” slängde Justin in i konversationen.

”Jag hoppas bara vi får chansen.”

”Du, jag och alla andra.” la jag till ett försök att få allt att se okej ut.

Jag är ledsen att detta kapitel tog extra lång tid, men jag hoppas jag gjorde upp för det. ♥

Justins ögon vidgades och han tittade ner på mig utan att veta hur han skulle svara henne.

”Va..?” svalde jag.

”Kyss henne.” repeterade hon

Saige Cameron’s POV
”Kyss henne.” repeterade Rory.

”Vi behöver inte lyssna på dig.” Justins ord var hårda.

Hon flinade. ”Då är det bara självklart att ni två inte är i någon sorts förhållande. Justin skulle till och med kyssa sina knullkompisar, men inte dig.” skrattade hon i mitt ansikte.

”Jag kanske respekterar henne.”
”Justin Drew Bieber respekterar någon?” fnös Rory. ”Oh snälla, vi alla känner dig bättre än det Justin. Det finns en anledning till att jag vet att du inte har respekt för kvinnor.”
”Han har ingen respekt för kvinnor som slänger sig över honom som skräp, som du gör Rory.” sköt jag tillbaka med ett blängande.

”Vad kallade du mig din bitch?”

”Rory!” ropade en röst från bakom henne. Genast vände sig hon om och vi alla möttes av synen av Mikey. Hela min kropp frös till is och mina ögon vidgades. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte prata. Jag kunde inte ens andas.

”Oh, jag såg inte att du pratade med dina vänner.” flinade Mikey och kom närmare.

”Nej.” lyckades jag få ut i samband med att mina ben började röra sig bakåt och jag åkte rakt i en hylla med jordnöttspaket, vilket fick dem alla att falla till golvet.

”Justin.” suckade Rory. ”Din flickvän orsakar en röra i mataffären! Tisk, tisk, Saige.” blängde hon på mig. ”Du måste kolla vart du går.”
”Mikey, du borde fucking försvinna… nu.” väste Justin. ”Jag menar det.”
”Är det meningen att jag ska vara rädd för dig Justin?” skrockade Mikey. ”För just nu är jag långt borta från det.”
”Kom igen Mikey.” skrattade Rory och länkade sin arm med honom innan de försvann.

Jag vände mig om mot röran jag skapat men den täcktes snart av Justin. Jag fick nu chansen att på riktigt granska honom, vilket fick mig att märka den stora blåtiran runt hans vänstra öga. Området var en aning svullet men inte tillräckligt mycket för att märka det direkt.

”Vad hände med ditt öga?”

”JT hörde om mig och Willow och ja…”
Jag försökte hålla in mitt skratt. Det är karma!

”Oh well, jag borde gå.” jag vände på klacken och gick snabbt bort från jordnötterna och lämnade Justin kvar så jag iallafall inte skulle hamna i trubbel.

”Saige, vänta!”
Jag suckade och saktade ner så han hann ikapp. ”Vart ska du?”
”Willow och Emma är här någonstans, så jag behöver hitta dem.”
”Tre Brooklyn tjejer ensamma i Bronx?” han höjde på ena ögonbrynet. ”Ja… det är verkligen en bra ide.”

”Inget kommer hända Justin, du kan återgå till vad du nu gjorde.”
”Jag räddade dig precis.” han verkade vara förvånad att jag vände ryggen åt honom. ”Borde du inte tacka mig?”
"Borde inte du be om ursäkt till mig efter att ha lekt med mig som en Barbiedocka?"
”Jag har aldrig lekt med Barbies.” skämtade han.

Jag himlade med ögonen och upptäckte samtidigt ett blont huvud som jag kände igen som Willow. Hon stod vid chipshyllan och valde troligen ut mer skräpmat till oss.

”Saige…” mumlade Justin och stoppade händerna i sina fickor. ”Du vet… vi borde prata någon gång.”
”Den gången är inte nu.”

”Du kan inte undvika mig föralltid Saige.”
”Men jag gör det så länge jag kan.” med det lämnade jag honom och gick snabbare mot Emma och Willow. 

“Vad?” suckade jag.

”Justin ville prata, eller mer säga förlåt för att ha varit en fucking idiot, och du bara går därifrån för att hitta Willow och mig? Girl, vi höll på att välja mellan cheddar chips och sour cream, vad fan är så viktigt med det så att du känner att du måste springa och hitta oss?”
”Du borde ringa honom.” la Willow fram som förslag.

”Jag kan inte bara ringa honom.” andades jag tungt ut.

”Och varför inte?” Emma korsade armarna över bröstet.

”Jag lär honom en läxa!”
”En läxa?” fnös hon. ”Vad fan är detta, grundskolan?”
”Jag kan inte låta Justin gå rakt över mig!”
”Jag håller med dig där.” började Willow. ”Men du borde fortfarande lyssna på honom om han försöker be om ursäkt. Den killen förtjänar iallafall det.”
Jag himlade med ögonen. ”Visst.”

”Vi måste välja ut en outfit, sen kan du ringa honom och fråga om han kan möta dig någonstans!”
”Jag ska inte på dejt med honom.” jag gav Emma en menande blick. ”Det kommer endast vara ett samtal, inget annat.”
Nu var det Willow som gav mig en menande blick. ”Oh snälla, har du sett Justin? Det kommer inte bara vara ett samtal.”

Jag satt vid ett bord med en karamell-latte framför mig som jag beställt tidigare. Justin var fem minuter sen och det hjälpte mig inte alls. Plötsligt slängdes dörren upp, och med mig som enda kund så var det enkelt att märka när någon kom in. Justin.
Andfått gled hans ögon över rummet tills de stannade på mig och genast stod han vid bordet. Han var klädd i en grå hoodie och ett par jeans. Några centimeter av hans tröja stack ut under hoodien och en klocka var knäppt runt hans handled.

”Shit, jag är ledsen.” han satte sig i stolen framför mig. ”Min mamma höll på att ställa hundra frågor om vart jag skulle; jag svär det var inte mitt fel. Jag försökte komma i tid.”
”Jag är inte arg.” ryckte jag på axlarna.

”Bra.” andades han ut och slappnade av på sin stol. ”Jag är så glad att du ringde mig och fråga om detta. Jag har verkligen velat prata med dig om allt som hände och-”
”Prata då.” avbröt jag, trött på att höra honom rabbla onödiga saker istället för att komma till själva poängen.

”Okej.” jag märkte genast av han var lite chockad över hur jag pratade med honom, men samlade snabbt ihop sig.
”Saige… jag menade aldrig att såra dig.” han sträckte sig över bordet för att lägga sin hand över min men jag flytta snabbt bak den, fortfarande osäker på om jag kunde lite på honom eller inte. ”Rory är så fucking dum, jag kan inte ens tro att jag gick efter henne… God jag är en idiot.” han skakade på huvudet och släppte vår ögonkontakt.
”Yeah.” höll jag med. ”Det är du.”
”Jag antar att jag aldrig tänkte på hur mycket jag faktiskt hade innan det försvann, och en annan kille kom in och försökte lägga sina äckliga, perversa händer på dig.”
Jag visste att han menade Austin, han var den enda som var efter mig just nu. ”Han var där för att samla ihop delarna efter dig-”
”Sluta.” avbröt jag. ”Jag kan inte lyssna på hur bra Austin är. Jag vill inte att du ska tycka några andra killar är bra för dig… för jag vill vara den enda.”
”Du hade din chans, men slängde den åt sidan när du hade sex med Rory när jag äntligen trodde att du höll på att… Glöm det.” suckade jag.

”Vad?”
Jag nafsade på min underläpp. ”Glöm det.”

”Kom igen Saige.” suckade han. ”Det behövs två personer till att fixa ett förhållande… Jag vill inte bråka med dig längre. Jag vill bara hålla dig, krama dig, hålla i din hand, mysa med dig, kyssa dig… precis som vi brukade.”
Jag kunde känna hur väggarna jag byggt upp började skaka, men jag var tvungen att stanna stark och inte ge in så lätt. ”Vi höll på att exakt göra det innan du sprang till Rory.”
”Jag vet, jag fuckade upp.” suckade hon. ”Jag försöker be om ursäkt här Saige, men det verkar inte som om du ens accepterar något jag säger.”
”Vad vill du att jag ska säga Justin? Att det är okej för dig att gå och knulla andra tjejer medan jag gör allt för att vara med dig?”
”Jag sa att jag var ledsen!”
”Ibland är inte ledsen tillräckligt Justin!”
”Vad mer vill du ha från mig?” han drog frustrerat handen genom sitt hår. ”Hjälp mig ut Saige! Jag är ingen jävla tankeläsare.“
”Handling säger mer än ord” sa jag och ställde mig upp.

Jag vände mig om men Justin fångade snabbt upp min handled och drog mig tillbaka; min panna stötte mot hans.

”Vad… vad gör du?” min röst var inte högre än ett viskande.

”Du sa att handlingar säger mer än ord… så säg mig vad detta betyder för dig.”
Han pressade sina läppar mot mina. Förvåningen var stor och jag visste inte hur jag skulle reagera. Mina händer var hopplöst i luften och mina läppar stela i chock, inte för att Justin verkade märka då han fortsatte röra sina mot mina tills jag långsamt började besvarade den. Hans armar slingrade sig runt min midja och drog mig så nära som möjligt utan att jag skada mig. Mina fann sin väg runt hans nacke och genast flätade jag in mina fingrar i hans ljusa lockar.

Hans tunga gled längs min underläpp, och utan att tänka två gånger öppnade jag munnen. Ett stön kom från oss båda och det var då jag insåg att vi fortfarande var i mitten av ett offentligt café. Genast drog jag mig bak. Ett tunt lager svett täckte hans panna av hettan och vi båda stirrade på varandra.

”Holy shit…” flämtade jag.

”Vad den handlingen bra nog för dig?”
”Justin… jag… jag… jag är ledsen.” andades jag ut.

Han tittade förvirrat på mig.

”Vad fan är du ledsen för? Jag är den som ska säga det.”

”Jag borde inte överreagerat som jag gjorde. När du var med Willow, du var rätt… jag kom med Austin så du och Willow var inte min sak.”
”Vad jag och Willow än hade så är det över nu, du behöver inte oroa dig för det längre Saige.” hyssjade han mig.

”Jag måste också göra upp för alla fel jag gjorde.”

”Oh Saige, du kan aldrig göra något fel.” försäkrade han.

Jag skakade på huvudet. ”Sluta ljuga, både du och jag vet att jag är en hycklare.”
”Bara lite.” bet han sig i läppen och såg extremt söt ut.

”Det är därför jag ber om ursäkt.”
”Du behöver verkligen inte-”
”Jag vill.” avbröt jag

”Okej.” andades han ut.

”Tack.” jag rullade in mina läppar i min mun i samband med att vi båda satte oss tillbaka. Katy Perrys låt ’It Takes Two’ började tyst spelas i bakgrunden.

“It takes two, two sides to every story. Not just you, I can’t keep ignoring. I admit half of it, I’m not that innocent. It takes two, two sides to every story. Not just me, you can’t keep ignoring. Let me be, first baby, to say I’m sorry.”

”Den här sången har en väldigt ironisk timing.” skämtade Justin.

Jag lät ut ett litet skratt och nickade. ”Katy Perry ganska ironiskt.”

”Ganska.” retade han mig för mitt ordval, vilket fick mig att fnittra smått innan vi båda satt helt bekväma på våra stolar.

”Hej.” servitrisen som tidigare kommit med min latte återvände till bordet. Hon var klädd i ett par svarta skinny jeans tillsammans med en polotröja med caféets logo på den. Hennes ljusbruna hår var i en hästsvans och en visorhatt med kompaniets namn på täckte hennes huvud. ’Nevaeh’ var vad som stod på hennes namnskylt.

”Hej.” hälsade Justin snabbt utan att ge henne mycket uppmärksamhet.

"Kan jag få er något att äta eller dricka?" log hon sött.

”Saige, du först… jag måste fortfarande kolla.” Justin öppnade sin meny och började snabbt skanna igenom den efter något som såg aptitretande ut för honom.

”Jag tar spagettin.” log jag.

”Vill du ha köttbullar med det?” undrade Nevaeh artigt.

Jag nickade. ”Varför inte.”
”Gör det till två.” Justin stängde sin meny och gav båda våra till henne.

”Något att dricka?”
Jag tittade ner på min tomma lattekopp. ”Jag tror jag tar en Pepsi denna gång.”
Hon nickade och vände sig mot Justin. ”Och till er sir?”
“E Dr. Pepper, eller Mr. Pibb, vilken ni än har.”
“Okej.” nickade hon innan hon vände på klacken.

”Wow, en servitris som inte slänger sig på dig. Jag måste säga att jag är imponerad av hennes självkontroll.” skämtade jag.

Justin skrockade. ”Tjejer som slänger sig på mig?” fnös han. ”Jag har ingen aning om vad du snackar om.”
”Oh snälla.” fnittrade jag. ”Minns du den dagen du pekade ut tre eller fyra av dina många knull?”
”Det var den dagen jag pekade ut Rory.” skakade han på huvudet.

”Jag önskade att hon aldrig kommit in i våra liv.”
”Både du och jag Saige.” nickade han. ”Både du och jag.” upprepade han mer ödmjuk, som om att han bekräfta för sig själv att han verkligen var över Rory och galen i mig.

Nevaeh kom tillbaka med våra glas och la dem på bordet tillsammans varsin sugrör inpackat i vitt papper.

”Er mat kommer strax.” lovade hon och lämnade oss utan att ge oss tid att tacka henne eller fråga efter något annat.

”Den här platsen är så fin.” jag tittade runt i det lilla caféet. Väggarna var målade som ett gammaldags, tegel, italiensk hem. På andra sidan rummet, långt borta från bordet fanns en pizzaung som det syntes att den inte användes till sitt rätta bruk och istället en eldstad. Golvet var gjort av röda plattor och det fanns endast två fönster vid glasdörren.

”Har du varit här förut?” undrade jag och vände blicken mot Justin.

Han nickade. ”Många gånger. Jazmyn, Jaxon och mina föräldrar älskar att komma hit när de känner att vi ska äta utanför huset.” log han som om han kom ihåg ett bra minne härifrån. ”Min pappa och ägaren är ganska tighta.” ryckta han på axlarna. ”Det är ett bra ställe.”
”Så… känner du den där servitrisen då?”
”Avundsjuka är inte den mest vackraste färgen på dig Saige.” flinade han. ”Men nej, hon måste vara ny.”
Jag andades lättat ut över att inte behöva gå igenom ännu en av Justins ex-fling. Fast jag är säker på att ingen av dem skulle vara lika hemska som Rory eller Tallulah.

”Så när får jag träffa dina ex?” undrade han och klappade ihop sina händer.

”Vad sägs om aldrig?” flinade jag.

”Jag vill dock vekligen känna Austin.” log han, troligen ett falskt leende.

Jag skakade på huvudet. ”Nej det vill du inte. Du kommer skrika av hans öron eller något.”
Precis som om han visste att vi snackade om honom så steg Austin in genom dörren. Han höll på att prata med en av lärarna från Bronx kommunala skola, Ms. Hawkins.

”Varför hänger han med henne?” höjde jag på ögonbrynet och såg på hur den blonda kvinnan följde Austins varje rörelse. Då och då kunde ett fnitter lämna hennes läppar.

”Spelar det någon roll?” Justin slet min uppmärksamhet från dem och täckte min hand med sin egen. ”Vi har varandra nu Saige. Jag vet att detta kan vara långt från vad du känner för mig nu men… jag gillar verkligen dig och jag vill inte förlora dig.”

”Justin.” mentalt aw:ade jag åt hans ord.

”Saige… jag-”

”Saige?” avbröt en röst vilket fick Justin att morra och blänga upp på Austin som vilade över vårt bord.

”Kan vi hjälpa dig?” undrade Justin ohyfsat.

”Oh ledsen, jag försökte bara säga hej till min vän.” svarade Austin med samma ton och fånga mina ögon i samband med att ett varmt leende drog över hans läppar. ”Hej Saige, hur mår du my love?”
”Din love?” fnös Justin. ”Jag tror min näve säger att du ska ge henne ett annat smeknamn eller så möter du honom.”
”Är det meningen att jag ska vara rädd för dig?” Austin höjde på ögonbrynen.

Justin nickade. ”Testa mig inte.”

”Justin.” jag gav honom en menande blick. ”Lugna dig… det är okej.”
”Det kommer inte bli okej innan den här fuckern försvinner härifrån. Jag hade en väldigt viktigt fråga att ställa och den här assholen avbröt mig.”
”Visst, jag går bara tillbaka till min dejt.” ryckte Austin på axlarna och höll medveten ögonkontakt med mig när han sa dejt.

Jag gav honom en nickning. ”Ha kul. Jag ska återvända ditt min dejt också.” jag slängde tillbaka d-ordet på honom och såg hur han muttrande något under sitt andetag innan han gick tillbaka till blondinen vid deras bort.

Justin skakade på huvudet. ”Han är en jobbig fucker, det vet du va?”
”Iallafall.” jag ändrade ämnet. ”Vad skulle du fråga mig Justin?”
”Oh yeah.” han kom ihåg frågan och ett stort leende målades över hans läppar vid tanken.

”Så Saige, du vet hur vi brukade vara.”
”Uhm… hur långt tillbaka? För om du menar för tjugo minuter sen så höll vi på att skrika på varandra innan vi började hångla…”

”Jag menar några veckor sen.”

”Oh.” skrattade jag i samband med att minnen började spelas i mitt huvud. Allt från när Justin tröstade mig i mitt sovrum till då jag hade en sexfantasi om honom i duschen till vår första kyss, och till och med första gången jag träffade honom och han puttade mig mot en tegelvägg argt.

”Saige…”

”Ja?”

”Jag… uhm… jag har aldrig varit bra med… uhm…”
”Justin, du gör mig verkligen nervös.”
”Ledsen.” skrockade han och verkade nervös för första gången sedan jag träffat honom. ”Jag, uhm-”
”Säg det bara för guds skull!” skrattade jag.

”Okej, okej.” han tog ett djupt andetag.

”Jag har aldrig varit bra när det kommer till förhållanden. Efter att Rory gjorde slut med mig gav jag upp allt som handlade om kärlek och min besatthet av knullkompisar startade. Men sen träffade jag dig och all bara… ändrades. Jag vill ha dig för mig själv, och jag vet att jag troligen inte är den bästa pojkvännen men jag vill iallafall försöka… så Saige, vill du bli min flickvän?”

”Ja.” tjöt jag och lutade mig över bordet så jag kunde pressa mina läppar mot hans. ”Ja jag vill bli din flickvän Justin.”

”Tack Mrs. Cameron. Nu måste jag och Saige studera så… vi syns lite senare.”
”Okej.” log hon och gick iväg.

Austin stängde dörren och vände sig mot mig. ”Du måste demonstrera dina hångeltekniker med mig.”
”Mer än gärna.” flinade jag och pressade mig mot honom.

Saige Cameron’s POV
Eftermiddagen hade kommit och jag satte i Emmas rum i Brooklyn, medan en av top fyrtio låtarna spelades i bakgrunden.

”Jag kan spela den här låten på min gitarr.” hon slog sin tumme i takt med radion och tvingade mig att faktiskt vara uppmärksam på vad som spelades.

“Well life will pass me by if I don’t open up my eyes, but that’s fine by me. So wake me up when it’s all over, when I’m wiser and I’m older.” 
Wake me up med Avicii fortsatte spela i samband med att Emma gick och hämtade sin gitarr.

”Vill du höra det?”
Jag ryckte på axlarna. ”Visst.”
"Men du sjunger." Fnittrade hon "Jag kan inte sjunga alls."
Jag rullade mina ögon, "Jag är inte bättre!"
"Åh snälla, du hade alltid varje solo i kören på skolan."

Jag himlade med ögonen igen. ”Hade jag inte alls!”
”Jo det hade du.” skrattade hon och placerade sin gitarr rätt. ”Nu, sjung med den jävla sången. Jag är bara med i refrängen.”
”Okej Emma.”
Hon började spela igenom noterna samtidigt som jag sjöng och inte försökte skratta.

“So wake me up when it’s all over, when I’m wiser and I’m older. All this time I was finding myself and I didn’t know I was lost.”

Hon slutade spela i samband med att refrängen tog slut. Vi båda tittade på varandra en kort sekund innan vi brast ut i skratt.

”Det var bra. Vi borde bege oss på tour.” fnittrade hon.

”Oh yeah, jag kan se tomaterna komma i mitt håll.”

”Om du menar tomater som i killar som slänger sina kalsonger på dig… så ja.”
”Oh sluta.” skrattade jag. ”Aldrig!”
”Jo, både du och jag vet att din framtid innehåller en nittio procent chans i att du blir känd.”
”Inte sen jag flyttade till Bronx.”
”Varför inte?”
Jag gav henne en menande blick. ”Människor från Bronx får inte ljusa och glada framtid.”
”Det finns en första gång för allt.” ryckte hon på axlarna.

”Det kommer inte hända.”

”Jag är seriös dock.” sa hon. ”Jag hittade en gammal video på dig, Willow och mig där vi gjorde en cover av Rihannas sång Diamonds. Jag visade den för min mamma och hon sa att en av hennes vänner letade efter någon att dra in i, du vet… den kända världen. Så min mamma skickade videon till honom och han sa att han vill träffa oss imorgon. Jag skulle faktiskt ringa dig ikväll, men du kom hit… men jag behöver fortfarande prata med Willow. Kanske till och med din vän från Bronx… shit vad var hennes namn… två vänner förresten… Sin… nej Seneca och uhm…” hennes ansikte avslöjade att hon tänkte hårt ”Shit… Justins syster, Jazmyn?”
”Hur känner du Seneca och Jazmyn?”
”Genom Willow.” ryckte hon på axlarna. ”Jazmyn är en sjukt bra sångare, Seneca har jag inte hört än.”

”Du får prata med dem.”

”Och det ska jag.” log hon.

Mannen hennes mamma hade pratat med, Scott Braun, hade sagt att han skulle vilja träffa Emma, Willow och mig imorgon. Emma hade i sin tur ringt Willow men hade bara hamnat i röstbrevlådan.

”Jag hoppas bara att Willow fick min röstmeddelande och kommer till mitt hus imorgon.” Emma korsade sina fingrar.

”Jag är säker på att hon kommer göra det.”

En knackning på ytterdörren fick både mig och Emma att hoppa till.

”Vem knackar på klockan…” hon slängde en blick på klockan som hängde på väggen. ”elva på natten?”
”Oh my God… borde jag öppna? För det är Bronx på natten och man vet aldrig då.”

”Har ni ett kikhål?”
”Ja.”
”Titta där först.”
Jag gick försiktigt till dörren och kände hur mina never bubblade av nervositet. ”Jag är rädd.”
”Oh my gosh, bara kolla igenom det jävla kikhålet.”
"Vad gör vi om det är en muskulös kille med en pistol?"
”Vi springer.”

”Vart…? Vi är en lägenhet.”
”Jag vet inte.” ryckte hon på axlarna. ”Vi hittar på något.”

Jag suckade och tittade genom hålet och fann genast ett blont huvud. Förvirrat backade jag undan.

”Det är någon blond.”
”Öppna det.”

Sakta vred jag på låset och öppnade dörren för att mötas av Willow. Tårar gled längst hennes kinder och hon snyftade okontrollerat. Hennes hår var tovigt och det såg ut som att hon hade dragit fingrarna igenom det oräkneligt många gånger; något hon gjorde när hon övertänkte saker. Mina ögon mjuknade vid synen. Det spelade ingen roll hur arg jag var på henne, hon var fortfarande min bästa vän och en av de värsta sakerna var att se henne gråta.

”Willow…”
”Jag är ledsen.” exploderade hon och nya tårar började genast rinna. ”Jag är den värsta bästa vännen någonsin.”
”Oh Willow.” suckade jag och drog in henne i en kram.

”Missade jag någonting?” Emma höjde på sina ögonbryn. ”Jag visste inte att ni två bråkat.”
”Jag är en idiot.” muttrade Willow. ”Jag skulle inte ha gjort något med Justin! Jag bröt tjejkoden.”
”Willow.” jag gav henne en menande blick. ”Du vet att jag aldrig tyckte att tjejkoden var något riktigt. Om du gillar Justin så har det inget med mig att göra. Jag överreagerade, du gjorde ingenting.”
”Jo det gjorde jag.” grät hon. ”Jag stannade inte ens upp och tänkte på om du fortfarande gillade honom! Jag trodde bara för att du hade Austin så var det okej! Jag är en hemsk vän!”
”Nej det är du inte.”
”Jag sa till Justin att han och jag inte kan vara tillsammans för din och min vänskap kommer först.”
”Willow.” flämtade jag. ”Låt mig aldrig komma mellan dig och en kille du gillar. Om du gillar Justin så kan du vara med honom. Jag kommer bli avundsjuk men jag kommer inte vara arg på någon av er-”

”Nej.” avbröt hon. ”Jag gillar inte ens Justin.” hon begravde sitt ansikte i sina händer i skam. ”Jag är kär i tanken av att vara kär. Jag kan bara inte hitta min perfekta fantasi. ”
”Det är för att den perfekta fantasin inte existerar.” slängde Emma in. ”Något kommer alltid förstöra, men det är okej för det är livet.”

Willow suckade och kom in lägenheten och ploppade ner på soffan samtidigt som jag stängde dörren efter henne. ”Jag är… jag är bara så ledsen Saige.”

”Var inte det.” skakade jag på huvudet. ”Jag äger inte Justin eller dig. Ni kan göra vad ni vill och det angår inte mig.”

”Vad fan missade jag egentligen?” Emma gav oss varsin menande blick.

”Detta är vad som händer när du inte kommer och träffar mig i Bronx.” flinade jag.

”Inte mitt fel att min mamma var för rädd. Hon trodde att om hon skickade mig hit så skulle det i princip vara samma sak att fördöma mig till helvetet. Jag är överraskad att jag står här just nu.” skrattade hon och la tillbaka en slinga av sitt chokladbruna hår bakom örat.

”Min mamma var också sådär först.” nickade Willow. ”Hon trodde också människor skulle prata dåligt om mig om jag kom hit, och det skulle skada min familjs ryckte. Så ingen vet egentligen att jag kommer hit. We just keep it our little secret.”

“Am I your dirty, little secret.” flinade jag och tog upp All-American Rejects sång.

“I’ll keep you my dirty, little secret.” Willow förstod vad jag försökte göra och fortsatte texten.

“Don’t tell anyone or you’ll be just another regret.” hoppade Emma in.

“My dirty, little secret, dirty, little secret, dirty, little secret.” sjöng jag.

“Who has to know?” sjöng vi alla tillsammans innan vi brast ut i skratt av vårt rockband stund.

”På tal om sång.” ett stort leende målades över Emmas läppar. “Boy Willow… do I have a surprise for you.”
”Åh gud…” Willow bet sin läpp. ”Vad är det?”
Emma hoppade genast in och började berätta om Scott Braun och sin mamma och troligen Jazmyn Bieber och Seneca Deets.

Jag gick in i köket klädd i endast ett par rutiga pyjamasbyxor.

”What the fuck…” Jazmyn tittade skräckslaget upp på mig.

”Vad?”
”Vad fan hände med ditt öga?” gapade hon.

Jag kände med handen men drog den lika snabbt tillbaka när jag kände hur ett pang av smärta åkte genom mina nerver. Ett djupt andetag sög jag in samtidigt som jag stängde mitt öga, endast för att öka smärtan.

”Vad fan hände med dig?”
”JT… uh… blev arg på mig.”
Jazmyns ögon vidgades. ”Gjorde den fuckern det här mot dig?”

”Jag var anledningen till att han gjorde det.” ryckte jag på axlarna innan jag gick förbi henne mot kylen och drog ut apelsinjuices.

”Och hur exakt hände det?” undrade Jazmyn högt.

”Jag uh… fuckade upp med Saige och Willow, och JT blev arg och tog ut det hela på mitt öga. Det kunde varit värre, han kunde ha gått helt WWE-brottare på mig, men tack och lov fick jag bara ett svart öga. ”
”Gav du honom en också?”

”Nej.” skakade jag på huvudet. ”Jag slog honom inte; han förtjänade inte att bli slagen. Jag var den som förtjänade varje slag jag fick.”
”Damn…” Jazmyn stirrade chockat på mig. ”Vad gjorde du egentligen?”
”Inget du behöver veta.”

Hon himlade med ögonen i samband med att Jaxon kom in i köket i ett par mörkblåa boxers och en bandtröja med tourdatumen på ryggen. Hans blonda hår var rörigt och det såg ut som sexhår, vilket inte skulle förvåna mig om det var det.

”Snyggt öga…” flinade han.

”Snyggt hår.” jag sände samma flin tillbaka.

”Jaxon?” ekade en feminin röst från hans rum vilket fick både mig och Jazmyn att vände uppmärksamheten ditåt.

”Vem är i vårt hus?” Jazmyn korsade armarna över bröstet.

”Uh…” Jaxon tittade ner på sina fötter. ”Ingen? Det är en videochatt.”
”Sen när har du en webbkamera?” skrockade jag och såg genom hans lögn.

”Jaxon?” en blond tjej ställde sig vid hans dörrgavel. Hon var klädd i endast en svart bh och ett par av Jaxons boxers.

”Oh my God.” Jazmyn bet sig i tungan i ett försök att hålla tillbaka sitt fnitter och vände sig bort från den halvnakna tjejen. Hon drack ur sitt glas som var fylld med apelsinjuice och fortsatte pressa ner sitt skratt.

”Nu, vad gör en tjej som henne i ditt sovrum och inte mitt?” jag gav tjejen ett charmerande leende. ”Trevligt att träffas beautiful. Jag är Justin.”
”Och jag är upptagen.” skickade hon tillbaka.

”Det är min tjej.” log Jaxon triumferande innan han gick över till henne och pussade hennes kind.
”Justin… Jazmyn… det här är Jen. Jag önskade att ni kunde träffats i en mer… annorlunda situation men jag antar att detta funkar också.
”Låt henne klä sig så hälsar vi sen.” sa Jazmyn som fortfarande hade ryggen mot paret.

”Sweet.” Jen gick tillbaka till sovrummet medan Jaxon lutade sig mot dörrgaveln och flinade åt mitt håll.

”Oh, torka bort det där flinet från ditt ansikte Jaxon.” jag gav honom en menande blick.

”Du är bara arg för att du försökte flörta med min flickvän och hon nekade.” skrockade Jaxon.

Jazmyn vände sig mot Jaxon och gav honom en arg blick. ”Vad för bror är du? Du berättar inte ens till din egen tvillingssyster att du har en flickvän!”
”Eller din äldre, snyggare broder.” la jag till.

Jazmyn blängde på mig. ”Oh snälla, minska ditt ego!”
”Det är omöjligt.”
Jazmyn fnittrade. ”Jag har märkt det.”
”Jazmyn.” avbröt Jaxon. ”Jag har sett dig i skolan med den här killen Dylan-”
”Han är gay!” sköt hon tillbaka.

”Dammit.” väste Jaxon. ”Jag trodde jag hade dig.”
”Bra försök, han har en pojkvän som heter Clay.” log Jazmyn i seger.

Jen kom ut ur Jaxons rum klädd i ett par röda skinny jeans och en av hans vita V-necks.

”Mycket bättre.” nickade Jazmyn uppskattande och sträckte ut sin hand.

”Trevligt att träffas.” skakade Jen den. ”Jag är Jen.”
”Detsamma. Jag är Jaxons tvillingsyster Jazmyn.”
”Jag har hört en massa om dig.” nickade hon innan hon vände sig mot mig. ”Och jag antar att du är hans storebror Justin.”
”Det är jag.” nickade jag och skakade hennes hand. ”Trevligt att träffas. Ledsen för hela flörtigheten… skojade väl antar jag.”
”Han är kär i en tjej som heter Saige.”

Jag himlade med ögonen. ”Det är jag inte Jazmyn.”
”Oh snälla.” hon gav mig en menande blick. ”Det är du.”
”Vad du än säger.”

”Anyway.” Jaxon avbröt mitt och Jazmyns tjafs. ”Jag ska ta ut Jen för frukost. Vi syns senare tror jag.”
”Så du tar inte ens ut oss?” undrade Jazmyn och agerade sårad. ”Jag är förolämpad Jaxon!”
”Något säger mig att du kommer igenom det.” Jaxon klappade hennes axel.

Hon i sin tur gav honom en blick. ”Dum!”
”Yeah well…” ryckte han på axlarna. ”Du borde ha vant dig vid det nu.”
”Sorgligt nog har jag det.”
Jen skrattade. ”Din familj är rolig Jaxon.”
”Oh babe, vänta bara tills du träffar dem ofta.” ryste Jaxon. ”Du kommer aldrig vilja se dem igen!”
”Oh sluta.” himlade jag med ögonen. ”Du vet att jag och Jazmyn är bäst!”
”Uh… visst…” han gav oss ett falskt leende. ”Kom igen Jen.”
”Okej.” fnittrade hon. ”Hejdå guys, roligt att träffas!” vinkade hon innan hon försvann tillsammans med Jaxon.

Jag stod i den lokala mataffären tillsammans med Emma och Willow i samband med att vi kollade igenom godishyllan och letade efter något till vår sockersug.

”Oh, Snickers.” tjöt Emma glatt och greppade några mini Snickers och la dem i korgen vi hade.

”Skittles.” Jag greppade en extra stor förpackning och placerade den bredvid Emmas choklad.

”Jag vill bara ha Nutella.” ryckte Willow på axlarna.

”Kom så letar vi efter den. Saige du stannar här och vaktar korgen.”
”Okej.” fnittrade jag och såg hur de försvann mellan hyllorna.

“Well… well… well… Saige Cameron.”
Jag vände mig om och möttes av Rory Matthews. Fuck my life.

”Ja Rory?”
”Jag hörde att du och Justin inte träffas längre.”
”Det är korrekt. Gå iväg nu.”
”Varför det?” flinade hon och tog några steg närmare.  ”Jag har dig äntligen oskyddad; vet du alla de saker jag kan göra? Jag kan ta dig dit din far är-”
”Våga inte prata om min far din bitch.” fräste jag åt henne.

”Oh men jag kan ta dig till honom, du borde tacka mig.” hon tog ännu ett steg fram.

”Försvinn från min syn.” jag tog ett steg tillbaka.

”Babe, där är du.” jag kände hur en muskulär arm slingrade sig runt min midja och drog mig närmare sig. Snabbt slängde jag en blick på personen; Justin.

”Hej Rory… vad gör du?
Hennes ögon vidgades och hon backade undan. Jag visste att hon inte vågade göra något emot mig med Justin runt. Hon försökte få Justin att tro att hon var en oskyldig tjej, men han visste bättre.

”Oh uh… så ni är fortfarande tillsammans?”
”Självklart.” Justin spände sin arm runt min midja. ”Varför trodde du att vi inte var det?”
”Bara något jag hört… Varför bevisar inte ni två att ni fortfarande är tillsammans?” hon korsade sina armar över bröstet.

”Hur?”

”Vi behöver inte bevisa någonting för dig.” svalde jag och visste inte vad jag skulle göra då jag och Justin inte var ’romantiska’ längre.

”Jag håller henne nära mig just nu, är det inte tillräckligt med bevis?” skrockade Justin. ”Rory varför spelar det någon roll? Hon och jag är tillsammans, jag fattar inte varför vi behöver bevisa något för dig.”
”För det känns som om du försöker undvika mig Justin.” hon la en hand på sin höft. ”Så jag vill ha bevis på att ni två faktiskt är tillsammans. Är det ett problem? Kan du inte bevisa det för ni två är faktiskt inte tillsammans?”
”Vi är.” avbröt jag. ”Vi är… faktiskt tillsammans.”
”Så varför är det då så svårt att bevisa det för mig då?”

”För det är privat…”
”Förhållanden i Bronx är inte privata sweetie.” Rory tittade på mig. ”Jag är ledsen att jag behövde säga det till dig. Eller förresten… det är jag inte.”

Justin suckade. ”Hur vill du att vi ska bevisa det Rory?”

Ett flin drog på hennes läppar och jag visste genast att vad hon än skulle säga skulle vara något man inte gjorde om man inte dejtade. ”Kyss henne.”

Justins ögon vidgades och han tittade ner på mig utan att veta hur han skulle svara henne.

”Va..?” svalde jag.

”Kyss henne.” repeterade hon

Saige Cameron’s POV
Jag stod utanför Senecas lägenhet. Hon hade bjudit mig och överraskanda nog Toby också för att följa med henne och JT att festa. På tal om JT så hade han och Willow tydligen gjort slut, och Seneca hatade att gå till klubben ensam; attraherade törstiga, perversa killar – hennes ord. Men det var inte så att Toby inte ville följa med, för han ville göra allt för att vinna hennes hjärta tillbaka.
Det kändes awkward att gå som JTs ’date’ men vi båda visste att inget romantiskt fanns mellan oss. Jag hade till och med bjudit med Austin som glatt agerat och skulle möta oss på klubben.

”Jag är lite nervös.” mumlade jag och slätade ut mina kläder för hundrade gången sedan vi knackat på Senecas dörr.

”Du vet att du tillslut kommer dra ut trådarna på dina kläder om du fortsätter dra i dem.” retade Toby.

Jag gav honom en irriterad blick. ”Håll käften.”

”Jag försökte bara vara en bra bror.” ryckte han på axlarna.

Dörren öppnades och avslöjade Seneca i en svart, tight klänning tillsammans med glittriga pumps. Hennes hår var spikrakt och hennes lugg var flätad bakåt. Ur ögonvrån kunde jag se Tobys haka nå marken vid synen av henne.

”Om du inte stänger munnen så kan du fånga flugor Toby.” flinade Seneca.

”Led… led… ledsen.” stammade han i samma stund som JT kom fram bakom henne i ett par svarta läderbyxor, en vit T-shirt och en svartguldiga snapback över hans buzz frisyr.

”Är vi redo att gå eller behöver Toby mer tid att dregla?”
”Håll käften.” hans kinder tonade till rött.

Jag fnittrade. ”Snälla kan vi skämma ut Toby hela natten?”
”Gör det inte.” gnällde han.

”Det tror jag vi ska göra.” nickade Seneca.

Trettio minuter senare kom vi fram till klubben. Rihanna och Eminems låt ’The Monster’ spelades högt.

“I’m friends with the monster that’s under my bed; get along with the voices inside of my head. You trying to save me, stop holding your breath. And you think I’m crazy, yeah, you think I’m crazy, well that’s not fair, well that’s not fair. Now I ain’t much of a poet but I know somebody once told me to seize the moment and don’t squander it. Cause you never know when it could be over, Marshall. So, I keep conjuring. Sometimes I wonder where these thoughts spawn from.”

”Jag älskar den här sången.”

”Jag med.” nickade Seneca. ”Kom så dansar vi så skaffar ni två killar drinkar, okej?”
”Okej.” log Toby och var totalt slingrad runt hennes lillfinger, innan han hastigt började gå mot baren. JT himlade med ögonen.

”Den killen är whipped, och ni dejtar inte ens längre.” skrockade han.

Seneca ryckte på axlarna. ”Jag har den effekten på killar, nu behöver jag få ligga… så… gå och köp drinkar under tiden jag visar mina godsaker på dansgolvet.”
”Okej…” JT gav henne osäker blick men vände sig om och följde efter Toby.

”Ska du verkligen visa dina godsaker för att få ligga?” höjde jag på ögonbrynen.

Hon nickade.” Ja det ska jag… och du med!”
”Va?”
”Oh kom igen. Är du inte sexuellt frustrerad efter att du och Justin ’gjorde slut’?”
”Justin och jag gjorde aldrig-”
”Oh snälla, känner du Justin? Han kan inte vara med en tjej utan sex…”
Jag skakade på huvudet. ”Vi gjorde aldrig något Seneca.”
Hon pausade och stirrade på mig från huvud till tå. ”Damn… ni hade faktiskt en fling utan att han bad om sex. Jag är imponerad Cameron.”
”Tack.” log jag innan jag pausade och tänkte på komplimangen. ”Tro jag…”
”Varsågod.” flinade och hon började dra mig mot dansgolvet. ”Well… låt oss få varsitt ligg ikväll, eh? Om inte du fortfarande är oskuld.”
”Det är jag inte.” avbröt jag.

”Oh thanks go. Jag hatar att festa med ett oskyldigt barn.”

“Saige.”
Jag vände mig om och såg Austin komma fram till mig.

”Oh my gosh, vem är han… så yummy.”
”Austin, han är uh…”
”Ny boy toy redan? Damn girl du är bra på detta.”
”Han är en gammal fling som jag sprang in igen… han var mitt första knull.”
”Oh my gosh!” tjöt hon. ”Gå tillbaka för mer för han är snygg! Om du inte gör det så gör jag!”
Jag rodnade. ”Jag försöker.”
”You go girl!” log hon innan hon vände sig om och lämnade mig med Austin som nu stod framför mig. Han var klädd i ett par mörka denimjeans, en vit T-shirt och en rödsvart flanellskjorta.

”Du ser fantastisk ut.” gav han som komplimang.

”Du med, även om du inte passar in.”
”Inte du heller.” han lät sin blick glida över mina skinny jeans och svarta långärmade tröja. Mitt hår var uppe i en messy bu och jag hade knutit en röd bandana runt den. ”Men du ser fortfarande helt perfekt ut. Jag är förvånad över hur varje kille här inne inte försöker få en bit av dig.”
”Jag kanske varnat dem om att jag redan har ögonen för någon…” blinkade jag.

”Oh shit,” rynkade han på pannan. ”Vem behöver jag slå sönder?”
”Planerar du att slå dig själv?”
Han skrockade och la varsin hand på mina höfter. ”Så… jag antar att du menar att du har ögonen för mig då, eh?”
”Kanske.” sänkte jag min röst med ett flin.

”Jag har ögonen för dig också.” han följde min tonoktav och kom närmare.

”Justin!” hörde jag någon flittra. Genast backade jag undan från Austin och kände hur mitt hjärta smärtade av att höra Justins namn.

“Ju… Justin.” undrade jag och tittade runt i rummet.

”Vem?” Austin stirrade förvirrat på mig.

”Vänta en sekund.” jag pussade honom på kinden innan jag började gå mot det bekanta fnittret och Justins skrockande. Jag kunde inte sätta fingret på vems fnitter det var, men det var väldigt bekant.

”Justin, sluta… du vet att jag är kittlig!” tjöt tjejen, och rösten var väldigt bekant men jag kunde inte placera det till ett ansikte.

"Det är vad du får för att ha stulit min dryck, Willow."
Mina ögon vidgades. Willow? Vad gör hon här… hon och JT gjorde slut. En viktigare fråga var, varför var hon här med Justin och inte mig eller JT.

Jag tog ännu ett steg och såg genast hur de delade på en stol vid baren. Willow satt i Justins knä och deras pannor var pressade mot varandra i samband med att de stirrade i varandras ögon.

”Oh my God.” mina knän började skaka. Det här kan inte hända.

”Har jag sagt till dig hur söt jag tycker du är?”

”Du gjorde precis det.” fnittrade Willow och jag kunde se hennes kinder ändra färg.

Jag ville spy upp allting jag ätit i mitt liv och mer, jag var äcklad av att min bästa vän kunde gå och vara flörtig med någon hon visste jag kände romantik mot… och gjorde fortfarande.

Jag valde att göra en av de dummaste sakerna någonsin och marschera upp till dem. Jag hade planerat att prata tyst, men det var tills de pressade samman sina läppar. Mitt blod kokade.

”Jag kan inte fucking tro er!” mina ögon vattnades.

”Saige… jag är ledsen; jag menande inte-”
”Nej!” väste jag. ”Lämna mig bara ensam.” skrek jag mot Willow. ”Fuck you.”

”Saige…” flämtade hon.

”Vad för bästa vän är du?” undrade jag utan att bry mig om hennes känslor.

Jag kunde se tårarna i hennes ögon.

”Saige, chilla.” morrade Justin och jag kunde genast se hur han blev beskyddande över Willow.

”Och du.” jag pekade mot honom. ”Vad fan är ditt jävla problem? Jag trodde du gillade mig, men istället går du och byter spott med min så kallade bästa vän! Din asshole! Först går du till den där horan Rory, och nu min bästa vän! Det är som om du valde den personen som jag minst anade… jag kan inte tro någon av er!”

”Saige… du skapar en scen.” konstaterade Justin och gav de fulla människorna runt oss som observerade oss noga en menande blick.

”Jag låter dig veta när jag bryr mig!” skrek jag. ”Fuck er båda, men ni knullar säker varandra så det är okej!” jag vände på klacken och stormade iväg samtidigt som jag fångade Austins flanellskjorta och såg till att Willow och Justin hade perfekt utsikt över oss.

”Vad-”
Jag avbröt honom genom att pressa mina läppar mot hans. Han var chockad först men reagerade efter några sekunder. Hans armar slingrade sig runt min midja och drog mig närmare samtidigt som mina fingrar flätades in i hans hår.

”Jag behöver dig Austin… hela dig.” viskade jag. ”Få mig att glömma alla mina problem.”
Han sträckte sig efter sin ficka och greppade sina bilnycklar. ”Jag är din, kom igen så åker vi hem till mig.”

“Willow: Snälla prata med mig Saige. Låt mig förklara!”
“Justin: Svara din jävla mobil Saige.”
“Justin: Sluta vara en bitch om det här! Vi var aldrig ens tillsammans Dessutom verkade du väldigt glad med din perversa lärare. ”

“Seneca: Jag hörde var som hände… jag sparkade Justin, med missade hans kulor :( Oroa dig inte, jag lämnade i alla fall ett blåmärke på hans lår.”
“Toby: Kommer du hem ikväll?”
“JT: Toby och Seneca vägrar berätta för mig vad som händer… kan du göra det?”

Jag suckade och sms:ade JT hela historien innan jag stängde av in mobil och la tillbaka den på bordet. Med en suck myste jag ner mig i Austins bara bröstkorg och hörde hans stön – ett tecken på att han började vakna upp.

”Saige?” ekade hans raspiga röst.

”Jag är här.” jag smekte hans kind med min tumme och log mot honom när han öppnade ögonen. ”God morgon sömntuta.”
”Varje morgon där jag får vakna bredvid en skönhet som dig är en bra morgon.”
”Tack.” fnittrade jag.

Jag lutade mig in och pressade mina läppar mot hans i en kort kyss.

”Du vet…” började han. ”Igår kväll var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Jag anade aldrig hur mycket jag saknade att kunna röra dig, kyssa dig, hålla dig och till och med få dig att skrika mitt namn hela natten.” han skrockade den sista delen.

”Du gjorde definitivt det.” jag pussade hans läppar igen. ”Det får mig att vilja gå för runda två nu.”
”Jag menar… vi båda är fortfarande nakna… vi skulle kunna göra det.”
Jag skrattade. ”Precis.”
Han flippade runt oss så han var överst. ”Precis.” 

Mitt blod kokade i samband med att jag slängde min mobil från mig.

Hur fan vågar Justin göra det där mot mig? Med min tjej? So what om vi bråkade, han hade fortfarande inte rätten att göra så!
”Den fuckern dör ikväll.” fräste jag åt mig själv och sprang ut ur min lägenhet och vidare till Justin. Det var bara en två minuters promenad så jag var framme inom nolltid. I samma stund som jag nådde trädörren började jag banka med mina nävar mot den i hundra kilometer per timmen.

”Jesus fucking Christ, vem har ett utbrott på dörren?” öppnade Jazmyn, Justins syster dörren irriterat.

”Vem fan var det?” Hans bror, Jaxon kom fram. ”Oh hej JT… varför ser du så pissed off ut?”
”Oh jag ser bara inte ut Jaxon.” skrattade jag som en galning. ”Jag är pissed off.”

”Så varför kom du it…?” undrade Jazmyn förvirrat.

”För jag är pissed off på din bror.” informerade jag.

Jaxon höjde sina händer i försvar. ”Jag gjorde inte ett skit mot dig JT.”
”Inte du Jaxon.” sa jag menande. ”Vart är Justin?”
”I hans sovrum… varför undrar du?”
Jag trängde mig förbi de båda syskonen och ignorerade deras rop och gick in i Justins sovrum. Han låg på sin säng med sina hörlurar i öronen. Volymen var så högt att jag kunde höra basen i sången.
Jag smällde igen dörren vilket fick honom att hoppa till och stirra upp på mig förvirrat.

”Oh hej man… what’s up?” han drog av sig hörlurarna och satte sig rakt upp.

”Vad fan är fel på dig?” fräste jag.

Han ryckte tillbaka av min orden jag använde. ”Vad menar du…?”

”Jag fucking hörde om dig och Willows hångelstund och vad fan ni mer gjorde. Det var min tjej man! Vad är ditt jävla problem?”
”Jag uh… tog henne hem den dagen ni… uh… hade bråkat och på tunnelbanstationen så… uhm… kysstes vi. Det var helt av misstag, men jag antar att vi… började hänga ut mer? Jag tror jag gillar henne man…”
”What the fuck?!” väste jag. ”Du gillar Saige!”
”Saige gillar läraren, och jag gillar henne fortfarande men jag kan inte vara efter henne för alltid.”
”Du är sjuk, vriden fucker, Justin Bieber.”
”Som om du har rum att prata JT Withers.”
”Ursäkta mig?”
”Du hörde mig.” utmanade han.

”Vill du ha en blåtira?”

Jag satt i mitt sovrum nästa dag och kladda tanklöst i mitt häfte. Sträckgubbar, stjärnor, regnbågar och djur.
Jag var uttråkad, men hade för mycket i huvudet för att bara sitta där och tänka på det. Jag vägrade tänka på Justin Bieber, min crush som jag hatade att erkänna att jag fortfarande gillade, eller min bästa vän som strulade med honom bakom min och JTs ryggar. Jag ville inte tänka på att jag fick mitt hjärta krossad av en kille som inte ens visste att han höll i det.

Jag suckade och rev ut kladdpappret innan jag skrynklade ihop den och slängde den mot papperskorgen. Jag missade med några centimeter och den hamnade på golvet.

”Saige, din lärare är här.” min mor stack in sitt huvud i rummet.

”Min lärare?” undrade jag. ”Vilken lärare?”
”Jag hittade en lärare som kunde vara din och Tobys helt gratis för hemundervisning. Är det inte perfekt?”
”… Jag antar det.”
”Jag tror du kommer gilla vem det är.”

Austin kom fram bakom henne. Han var klädd i en vit skjorta och ett par kakibyxor.

”Hej Saige.” log han formellt. ”Roligt att träffas igen. Det är överraskande att springa in i din familj här i Bronx, tycker du inte det?”
”Ja sir.” Jag ställde mig upp och skakade hans hand. ”Roligt att träffas igen Mr. Clark.” flinade jag när min mamma vände ryggen åt.

”Okej, jag lämnar er två ensamma. Tack så mycket Austin… jag… uh… jag menar Mr. Clark.”
Austin skrockade. ”Inga problem Mrs. Cameron.”
Min mor log innan hon gick ut ur mitt sovrum och stängde dörren efter sig.

Utan att låta någon tid gå till spillo, la Austin mig i sängen och länkade sina läppar med mina i samband med att han la sig över mig.

”Damn Saige, jag älskar dig så mycket.” erkände han och sög på den känsliga huden vid mitt öra.

”Jag… jag älskar dig också.” stammade jag, och fann det nästan omöjligt att prata normalt med honom över mig.

”Har jag den här effekten på dig?” viskade han.

“Ye… ye… yeah,” stammade jag. ”Det har du.”
”Det är jag glad för.” log han. ”Jag kan använda det till min fördel, eller?”
”Jag… antar det.” fnittrade jag.

Han pressade sina läppar mot mig igen. Hungrigt drog jag honom så nära det gick i samband med att hans tunga fann sin väg in till min mun. Vi började genast slåss om dominans men mitt leende förstörde allt.

”Du är en sådan bra kyssare.” mumlade han mellan kyssarna.

”Du är mer än bra.” gav jag som komplimang och höll mitt stadiga grepp på hans kinder.

”Saige!” ropade min mor.

Jag och Austin hoppade ifrån varandra och hastigt rätade jag till mitt hår och gick till dörren. Jag öppnade den och avslöjade min mor.

”Ja?” mitt hjärta slog i dubbelt hastighet, i rädsla för att hon hört mig och Austin och nu visste att något var på gång mellan oss.

”Du lämnade din ryggsäck i vardagsrummet.” skrattade hon och höll min väska i handen. ”Hur ska du och Mr. Clark studera om du inte har dina böcker med dig?”
”… Dumma mig.” mentalt pustade jag och greppade min väska. ”Tack mamma.”

”Inga problem gumman. Jag är din mamma och att försäkra mig om att du har allt du behöver är ett deltidsjobb.”

”Tack Mrs. Cameron. Nu måste jag och Saige studera så… vi syns lite senare.”
”Okej.” log hon och gick iväg.

Austin stängde dörren och vände sig mot mig. ”Du måste demonstrera dina hångeltekniker med mig.”
”Mer än gärna.” flinade jag och pressade mig mot honom.

”Jag tror inte de bryr sig om vi lämnar dem… så, kom igen.”
Han log och vi båda gick ut med våra händer sammanflätade.

Justin Bieber’s POV
Jag fuckade verkligen upp. Visst Rory var kul för stunden, men Saige var… någon jag någon dag skulle kunna se mig själv tillsammans med.

”Dammit.” suckade jag och fortsatte ner för trottoaren under tiden jag sparkade ner bänkar och papperskorgar i ilska.

Jag förtjänade detta.

Jag lät henne gå iväg.

”Dammit!” jag boxade till närmaste vägg, och ignorerade när min hand domnade bort av smärtan.

”Du borde verkligen inte boxa tegelväggar Justin.” sa en bekant röst från bakom mig som jag placerade som min systers. Jag vände mig om och mötte hennes ansikte tillsammans med Jaxons. Hon bar ett par svarta skinny jeans och en simpel band T-shirt, medan Jaxon bar ett par jeans och hans favorithoodie som var svart.

”What’s up loser?” flinade Jaxon.

”Jag är inte på humör Jaxon.” himlade jag med ögonen.

”Är du inte på humör att vara en loser? Jag tror inte det finns ett specifikt humör för det Justin, det är mer ett adjektiv och det är inget du kan bestämma över… det bara händer.” skrockade han.
”Jaxon.” Jazmyn gav honom en iskall blick och han höll genast upp sina händer i försvar men sköt ett flin mot mig.

”Lust att förklara varför du slår till väggar?” Jazmyn vände sin blick mot mig. ”Eller är det meningen att jag och Jaxon ska låtsas att vi inte såg ditt försök till att stå sönder en tegelvägg?”
”Tegelvägg Justin.” påminde Jaxon. ”Tegelväggar vinner alltid i fighter.”
”Jag bråkade inte med en vägg.” blängde jag på dem. ”Jag är bara frustrerad… okej?”
”Alla blir frustrerade.” sa Jazmyn medlidande.

"Men när man blir frustrerad betyder inte att man ska utmana döda objekt i fight med knytnävar… det är lamt Justin.” sa Jaxon.
”Är du färdig med att vara en asshole än?” Jaxon skrattade endast åt min ilska.

”Du borde sett ditt ansikte!” pekade han på mig medan skrattsalvorna fortsatte. ”Du ser så arg ut och det är underhållande!”
”Jag ser inte arg ut.” rättade jag. ”Jag är arg Jaxon.”
”Oh du är arg… ursäkta mig.” dramatiskt blinkade han åt mig. ”Vi vill inte ha arga prinsessan Justin.”
”Kallade du mig nyss tjej?”
”Guys.” avbröt Jazmyn och såg irriterad ut. ”Kan ni båda bara hålla käften i två sekunder?”
”Nope.” svarade Jaxon.

”Håll käften man.” jag puttade bak honom.

”Sluta!” väste Jazmyn åt mig. ”Jesus fucking Christ, Jaxon och jag går hem.”
”Gör det.”
”Jag vill inte gå än.” gnällde Jaxon.”

”Too bad blondie.” flinade jag.

”Det är typ mörkblont, typ ljusbrunt… så jag är ingen dum blond Justin.” han gav mig en menande blick.

”Vad du än säger prinsessa.” jag klappade hans huvud och använde hans egen förolämpning mot honom.

”Justin.” varnade Jazmyn. ”Jag är din lillasyster men det betyder inte att jag är rädd för att skada dig.”

”Oh, Jazmyn the badass.” skämtade jag.

Hon slog till min arm. ”Håll käften Justin.”
”Vad? Jag gav dig bara ett smeknamn.”
”Du är assholen i familjen jerk.”
"Det är en välsignelse och en förbannelse."
Hon suckade och vände sig mot Jaxon som nu stirrade ner i sin telefon. ”Kom igen Jaxon.”
”Va? Är bråket redan över? Justin och jag höll på längre än det Jazzy, jag vet att du har mer eld i dig än det där.”

”Jag kommer slå er båda senare.” lovade hon innan hon stampade iväg.

Ett leende spred sig på mina läppar. ”Jag skulle gilla att se hennes försöka.”
”Jag vet inte, hon tog ner en bitch på skolan häromdagen. Skiten var underhållande, du skulle sett det. Jazmyn höll på att dra av henne peruken och allt.”
”Filmade du det?”
”Självklart! Vad för bror skulle jag var om jag inte fångade det värdefulla minnet av Jazmyns första fight där hon använde knytnävar i skolan?”
”Första. Oh snälla, lite mer än hundra skulle jag säga.”
”…Sant.” nickade Jaxon. ”Den tjejen har ingen självkontroll.”

”Kom igen asshole!” skrek Jazmyn från ett par meter bort. ”Pappa förväntar oss vara hemma om fem minuter för vi ska ut och handla kläder.”

”Oh yeah… Jaz, pappa och jag ska till Brooklyn idag… Vill du följa med? Pappa fick bonus på jobbet och han sa att vi skulle bjuda med dig men jag glömde det fram tills nu.”
”Tack Jaxon.” jag klappade honom på axeln.
”Varsågod.” flinade han.

”Men nej tack.” skakade jag på huvudet. ”Jag behöver rensa mitt huvud just nu och det skulle bli en pain in the ass om jag skulle göra det under tiden jag gick runt på de högljudda gatorna av Brooklyn.”

”Yeah.” nickade han. ”Lycka till med var som än stör dig. Jag är här om du vill snacka.”
”Yeah bro. Tack.” log jag.

”Hey, jag kanske är en asshole till bror men det betyder inte att jag inte bryr mig. Det betyder egentligen att jag bryr mig så mycket att jag känna mig bekväm när jag beter mig som en dick runt dig.”

”Okej Jaxon.” skrattade jag. ”Ha kul i Brooklyn.”
”Ha kul rensa ditt huvud.”
”Det kommer jag inte.” lovade jag innan han sprang förbi mig till Jazmyn. De båda skickade mig vinkningar innan de snabbt gav sig iväg mot vårt hus där vår far väntade på att ta dem till Brooklyn.

Jag önskade jag kunde gå till Brooklyn med dem, men allt jag skulle tänka på då skulle vara Saige.

Dammit jag fuckade upp riktigt.

”Fuck.” väste jag nu när jag blev medveten om smärtan i min hand. Jag stirrade ner på den och möttes av min uppskrapade näve som blödde lite. Arean runt den höll på att förvandlas till ett lilabrunt blåmärke.

Jag antar att det såg badass ut.

”Saige.” skrockade en manlig röst. ”Sluta det kittlas!”
”Varför?” svarade Saiges bekanta röst. ”Du är den som började kittla mig först, du förtjänar det!”
Jag snabbade på mina steg tills jag kunde se de båda figurerna tydligt. Saige stod utanför hyreshuset hon bodde i med en box i sin hand som det stod ’BRÄCKLIG’ på.

”Jag är så glad att bo på våningen under dig.”
”Jag med Austin.” log hon.

Varför var det namnet så bekant?

Okej, jag blev av med oskulden när jag var sexton, till min historielärare… han var tjugosex och jävligt attraktiv. Hans namn var Mr. Clark men för mig var det Austin.

Mina ögon vidgades vid synen av mannen framför Saige. Han såg äldre ut än henne, men inte mycket. Jag skulle aldrig gissat på tio år, men jag antar att han såg yngre ut än vad han var. Vad fan gjorde han i Bronx?

Mina knytnävar spändes när jag såg hur de tillsammans gick in i byggnaden. Tyst följde jag dem in där de ignorerade min mor som satt vid sitt bort och som vanligt läste genom stora högar med papper, och istället gick upp för trappan.

”Mamma.” bröt jag tystnaden. Hon hoppade till och hennes ögon smalnade mot mig.

”Skräm mig inte Justin.” sa hon och gav mig all sin uppmärksamhet. ”Vad behöver du sweetie?”
”Vem är killen som nyss flyttat in?”
Hon tittade igenom ett papper. ”Austin Clark.” läste hon entonigt. ”Han flytta nyss hit från Brooklyn och ska vara lärare på skolan. High school rättare sagt.”

”Han verkar vara väldigt vänlig med Saige… hon är en elev på skolan, är det inte olagligt mamma?”
”Det skulle bara vara olagligt om hon fortfarande gick där. Men eftersom Mrs. Cameron bestämde sig för hemundervisning för Saige och Toby så det inte problem.”
”Men hon jobbar varje dag, vem är läraren?”
”Jag är.” log hon. ”Jag la fram förslaget och Mrs. Cameron tog mer än gärna emot det. Saige sa häromdagen att hon hade berättat några av de hemska sakerna som hänt henne på den skolan.”
”Vet Austin Clark att hon inte går där?”

”Jag skulle anta det.” ryckte hon på axlarna. ”Jag har inte haft en konversation med honom än. Justin, varför är du så nyfiken i vad han vet och gör?”
”Ingen anledning.”

Saige Cameron’s POV
Vi var äntligen klara med att flytta in alla boxar in i Austins lägenhet.

”Väggen ser så bar ut.” skrockade han.

”Du har inte börjat dekorera än,” flinade jag. ”dummy.”
”Det är inte snällt att kalla folk det.” flinade han tillbaka.

Jag ryckte på axlarna. ”Vem sa att jag var snäll?”
”Bra fråga…”
”Så… jag såg en bowlinghall, vill du gå dit? Jag kan fortsätta packa upp senare.”
”Okej.” fnittrade jag. ”Det skulle vara kul." 

Willow Anthony’s POV
”Jag kan inte fatta att Justin kunde vara så dum.” himlade jag med ögonen. JT och jag satt i hans vardagsrum medan jag babblade om dramat mellan Saige och Justin över Rory.

”Han är en kille.” ryckte JT på axlarna. ”Det är inget stort.”

Jag stannade upp och höjde på ena ögonbrynet. ”Inget stort? Justin skulle bitcha utan slut om det var Saige som varit otrogen-”

”Tekniskt sett var han inte otrogen.” avbröt han. ”Saige och han dejtade aldrig… de båda var fria att göra vad de ville.”

”Men de agerade mer eller mindre som ett par, så det var riktigt dåligt av honom att-”
”Willow.” klippte han av.

”Vad?”
”Jag vet att saker fungerar annorlunda i Brooklyn, men här i Bronx så är alla killar manwhores… det är bara hur det är.” ryckte han på axlarna.

Jag kunde inte tro att han sa det. ”Vad är det i vattnet här i Bronx? Alla par faller samman.” suckade jag.

”Oh här kommer ditt mäktiga Brooklyntal, som om vårt vatten är förgiftat eller något”
”Jag sa aldrig det-”
”Glöm det.” han ställde sig upp. ”Du borde gå.”

”Vad fan är felet på dig? Varför är du en asshole nu JT? Du behöver lugna ner dig-”
”Säg inte åt mig att lugna mig.”
”Okej, någon är på sin manperiod.”
JT himlade med ögonen. ”Gå Willow.”
”Om du gör så att jag lämnar, så kommer jag inte komma tillbaka och inget kommer ändra mig.” hotade jag.

”Jag antar att vi har gjort slut då. Ha en bra dag.” han började lätt knuffa mig mot dörren innan han smällde igen den i mitt ansikte och lämnade mig helt förvirrad.

”Asshole.” morrade jag och vände mig om för att börja gå längst gatorna, utan att riktigt veta vart jag var.

”Willow?”
Jag tittade upp och möttes av Justins figur som höll på att komma närmare. Han var klädd i en svartvitrandig T-shirt tillsammans med ett par khakibyxor. Hans hår var uppspikad precis som alltid.

”Hej.” jag gav honom ett leende.

”Vad gör du på gatorna helt ensam?”
”JT sparkade ut mig.” ryckte jag på axlarna. ”Jag har ingen annanstans att gå.”
”Varför sprakade han ut dig?”
”Vi kom inte överens och jag antar att han blev riktigt arg över att jag inte tyckte som han gjorde så… han sprakade ut mig.
”Den idioten.” skakade Justin på huvudet. ”Vill du att jag ska ta dig tillbaka till Brooklyn?”
Var Justin plötsligt snäll mot mig? ”Visst.”
”Hoppas du inte är rätt för tunnelbanor.” flinade han.

”Jag är inte rädd för tunnelbanor.” Lögn. Jag hatade tunnelbanor. Alla och allt luktade som gamla cigaretter, och män med hår längre än Rapunzel log mot dig och avslöjade därmed tänder de inte hade.

Knappt någon tid hann passera innan jag befann mig på närmaste tunnelbanstation med Justin. Han köpte vänligt oss båda biljetter utan att ens ge mig tid att ta upp min plånbok.

Den ovänliga damen gav oss de båda biljetterna. ”Ni borde skynda er. Tunnelbanan kommer vara här inom någon minut.”
”Shit.” svor Justin och greppade min handled innan vi båda började springa; jag i mina killklackar.

”Justin jag har klackar, det gör ont!”
”Yeah, well det är ditt fel att du valde fel skor.”
”Jag är ledsen att jag inte planerade in att jag skulle springa på tunnelbanstationen som om mitt liv berodde på det. Det kommer alltid flera tunnelbanor Justin!”
”Yeah well, jag gillar inte att förlora. Vi ska hinna med denna.”

Efter vad som kändes som hundra år i helvetet så drog han mig in i rätt tåg och dörrarna smälldes genast efter oss. Vi båda kollapsade på de gamla, plastbänkarna medan vi andades tung.

”Gör det aldrig igen asshole.” jag slog till hans bröst.

”Snobbiga tjejer från Brooklyn gillar inte att springa, eh?” retade han.

”Oh snälla du behöver inte stereotypa. Du kommer från Bronx och jag skulle enkelt kunna göra det tillbaka.”
”Yeah, yeah, yeah.” skrockade han. ”Det vet jag att du skulle göra.”
”Då så, inga fler stereotypade krig, okej?”
”Visst.” han sjönk skämtsamt ner i sätet vilket fick mig att skratta.

”Så hur länge hade du gått runt innan jag hittade dig?”
”Typ trettio sekunder.”
”Oh, jag hade perfekta timingen.” nickade han imponerat åt sig själv.

”Det hade du.” log jag. ”Tack för att du tar mig hem…”
Han ryckte på axlarna. ”Inga problem.”
”Jag tror killen som ser ut som tomten stirrar på oss.” jag sneglade diskret på mannen på motsatt sida av oss. Han bar en röd T-shirt och ett par slitna jeans, och hade långt, vitt skägg och hår i samma färg, dock hade han en skallig fläck på toppen av huvudet.

”Jag ger dig tio bucks om du sätter dig i hans famn och berättar för honom vad du vill ha till jul.”
”Nej!” fnittrade jag tyst. ”Jag tänker inte göra det, du får.”
”Mer än gärna.” han ställde sig upp.

”Vänta Justin, nej! Jag skojade bara!”
Men han ignorerade mig och gick fram till mannen och satte sig i hans famn.

”What the-” mannen såg förvånad ut.

”Tomte!” log Justin. ”Det här året vill jag ha-”
”Gå av mig idiot!”

Justins ögon vidgades. ”Tomten använder svärord?”
Dörrarna öppnade och Justin hoppade genast av mannen och sprang ut. Jag suckade och greppade mina saker innan jag jagade efter honom. Tillslut stannade han av att skrattsalvorna blev så mycket.

”Din idiot.” himlade jag med ögonen.

”Det var roligt.” skrockade han och försökte lugna sig.

”Väldigt.” muttrade jag sarkastiskt.

”Var inte arg Willow.” han nöp min kind.

”Rör mig inte.” jag slog bort hans hand medan ett flin lekte på mina läppar.

Han skrockade och gjorde det igen. Jag vred på mitt huvud och lät mina tänder fånga hans fingrar vilket fick honom att illa kvickt rycka tillbaka sina fingrar.

”Bet du mig nyss?”
”Kanske.” ryckte jag på axlarna. ”Kanske inte.

”Jag såg det… du bet mig.”
”Du såg inget Bieber.” blinkade jag och började gå ifrån honom.

”Du är en konstig person Anthony.” han jagade efter mig.

”Tro mig eller inte, du är inte den första som sagt det.”

”Varför är jag inte överraskad?”

”Det är en fråga bara du kan svara Justin.” ryckte jag på axlarna.

”Du har en sarkastisk, asshole sida inom dig… jag gillar det.”
”Jag är glad att du gillar min personlighet.”
”Inte bara din personlighet baby.” blinkade han och stirrade mig från huvud till tå.

”Här upp Bieber. Jag är inte en bit kött.”
”Jag skojar Willow.”

”Gör du verkligen det?” utmanade jag och korsade mina armar över bröstet.

Vi båda tystnade och stirrade på varandra.

”Ja, det gjorde jag.” han tappade inte ögonkontakten.

”Verkligen?” jag tog ett steg närmare.

Utan en varning pressade han sina läppar mot mina. Jag flämtade med mina ögon vidöppna medan hans var stängda. Hans hand greppade tight på mitt lår medan min slingrade sig runt hans nacke och jag fann mig stänga mina ögon. Han drog mig så nära som möjligt under tiden hans läppar slarvigt fortsatte röra sig mot mina. Tunga var inte inblandad vilket var skönt. Men allt försvann när vi packade undan och stirrade med ögon lik golfbollar på varandra.

”Oh my…” flämtade jag.

”God.” avslutade han.

Someone hold me back from beating Willow up

Justin började blänga på henne. ”Jag är inte en hund Jazmyn.”
Hon i sin tur gav honom en axelryckning och vände sig tillbaka till Jaxon.

”Dina syskon är coola.” log jag.

”Oh babe, du håller bara på att känna en liten del av den riktiga Bieber familjen.” skrockade Justin.

Saige Cameron’s POV
Nästa morgon stod jag i köket och letade i skafferiet efter något jag kunde överraska Justin med. Jag vill gå över, men ville inte se konstig ut, så jag antog att om jag tog med mig mat så skulle han låta mig komma in. Jag fortsatte kolla igenom de alla paket som fanns tills min hand greppade ett oöppnat Oreopaket.

”Perfekt.” viskade jag åt mig själv och började gå mot dörren och nerför trapporna till receptionen. Pattie satt vid bordet och sorterade genom någon pappershög. Som vanligt klädde hon sig för att imponera; en beige klänning tillsammans med en brun cardigan.

”Du ser fin ut idag Mrs. Bieber.”
”Oh Saige, kalla mig bara Pattie.”
”Okej.” skrattade jag. ”Jag antar att vi ses någon annan gång.”
”Det gör vi. Ha en bra dag Saige.”

Jag gick ut ur byggnaden och började gå mot Justins. Den kalla New York vädret slog mig hårt och jag snabbade genast på mina steg för att komma undan kylan. Inom nolltid var jag utanför den bekanta byggnaden. Snabbt sprang jag upp för trapporna tills jag stod utanför rätt dörr. Mjukt knackade jag och väntade samtidigt som jag hörde röster från andra sidan.

”Jag tar det.” sa en ljus, men som jag antog var Justin.

Några sekunder senare öppnades dörren och avslöjade ett oväntat ansikte. Hennes blonda hår var som alltid trassligt runt hennes ansikte. Hon bar endast en spetsbehå tillsammans med ett par shorts som knappt täckte hennes rumpa. Det var fucking Rory.

”Oh…” mumlade jag utan att veta hur jag skulle uttrycka min ilska.

”Baby, vem är det?” smeknamnet Justin kallade henne var som en monster truck som åkte genom mitt hjärta. Jag trodde han gillade mig? Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

Rory flinade när hon upptäckte hur en lämnade mitt öga. ”Din Brooklyn vän… oh vad heter hon… Samantha eller något?”
Jag hörde springande steg innan Justin dök upp bakom henne i endast ett par rutiga boxers och svarta strumpor. Hans ögon vidgades och han såg genast skräckslagen ut vid synen av mig. ”Saige…”

”Spara det.” det lät som om någon höll på att kväva mig. ”Jag tog med din favorit asshole.” jag kastade Oreopaketet på honom. De träffade hans mage vilket fick honom att snubbla tillbaka i chock innan de föll till golvet. Paketet öppnades och gjorde att några föll ut.
Allt detta hände och Rory hade fortfarande inte vänt sitt flinande ansikte från mig.

”Hur fucking vågar du?” fräste jag argt.

”Jag uh… jag…”
”Bara glöm det.” Jag vände mig om och började gå ner för några av trapporna.
”Saige sluta!”
Jag vände mig om och såg hur Justin nu stod framför Rory.

”Jag hoppas den gående STD bakom dig ger dig aids eller något.” Med de sagt sprang jag ner för resten av trapporna och ut ur den förbannande byggnaden.
Jag hade aldrig i mitt liv sjunkit så lågt med ett diss, men jag var sårad. Justin sa att han var över med henne, och gjorde så att det till och med såg ut som att han hatade henne, men nu… jag upptäckte honom endast några minuter han skulle knulla henne, eller så höll de på att klä sig efter att de redan knullat.

Jag drog upp min mobil och ringde upp Willow, medan min syn var suddig av alla tårar.

”Saige?” svarade hon efter första signalen. ”Hej babe!”
”Willow.” min röst var otydlig medan jag torkade bort tårarna.

”Oh God… varför gråter du?”

”Justin… jag… jag fann honom ha sex med Rory.”
Jag hörde Willow höga flämtning. ”Är du fucking seriös? Den där rövtorkaren skulle hellre ha STD än dig?”
”Det är vad jag kallade henne också!”
”Bästa vänner tänker lika. Okej, gå till ditt hus så kommer jag och hämtar upp dig. Du, jag och kanske Emma om du vill kan hänga i Brooklyn. Jag hatar att du gillade honom… men din gamla lärarpojkvän har flyttat tillbaka och fick mig att stanna upp i korridoren igår så han kunde fråga vart du var… Så du kanske kan träffa honom också…
”Är Austin tillbaka?” flämtade jag. ”Jag menar… Mr. Clark.”
”Ja, Mr. Clark är tillbaka.”
”Okej, kan du hämta mig så snabbt som möjligt?  Jag vill komma ut ur den här staden.”
”Jag kan inte hålla dig därifrån för alltid, men jag kan kolla om du kan stanna hos mig i några dagar.”
”Okej.” viskade jag. 

Någon timme senare satt jag i Willows bekanta hem. Vi satt på hennes säng medan hon målade mina tånaglar och försökte få mig på bättre humör, men allt jag kunde göra var att luta mig mot hennes kuddar och tjura.

”Hur kunde han göra det mot mig…?” suckade jag.

”Jag vet inte.” ryckte hon på axlarna. ”Men vad jag vet är att din sexiga lärare slash boy toy är tillbaka och letar efter dig. Har du fortfarande hans nummer?”

”Yup.” jag poppade p:et och stirrade på hans kontaktbild. Det var en bild han hade tagit själv när han hade snott min mobil. Minnet fick mig att le när jag tänkte tillbaka på hur jag försökt ta tillbaka min mobil medan han hade sprungit runt i huset och tagit minst tjugo bilder, på några av dem kunde man se hur jag hjälplöst sprang efter honom.

Utan att ge mig någon tid att reagera, sträckte sig Willow över och pressade på. Mina ögon vidgades och jag frös till is när jag stirrade på mobilen.

”Willow!” tjöt jag.

Hon flinade och ställde sig upp. ”Jag låter dig prata med honom ensam.” hon gick ut ur sovrummet och lämnade nagellacken på fönsterbrädan.

”Hallå?” svarade en raspig röst som förevigt skulle vara inristat i mitt huvud.

Jag svalde hårt innan jag började prata. ”Austin…”
”Oh my God.” viskade han. ”Saige? Vart är du? Jag behöver se dig. Jag är så ledsen för att jag lämnade dig, jag är en asshole-”
”Austin.” avbröt jag honom.

”Jag saknar dig så mycket att det gör ont.” erkände han. ”Snälla låt mig se dig. Jag hörde att du flyttade till Bronx, och jag behöver se att du är okej. Att inget dåligt hänt dig.”
”Jag är i Brooklyn just nu. Jag sms:ar dig adressen, okej?”
”Okej.” jag kunde höra honom svälja. ”...jag älskar dig fortfarande Saige.”

Mina ögon vidgades och jag drog tillbaka mobilen och avslutade samtalet.

”Är du klar än?” Willow kom tillbaka och höll i en burk Nutella och en box med Graham kex. ”För jag har snacks, och mat är alltid bättre än killar.”
Jag log och greppade kexen innan jag öppnade paketet. ”Du vet alltid hur du ska få en tjej att må bättre Willow.”
”Bästa vän telepati.” svarade hon simpelt och greppade en kaka som hon började täcka med en lager Nutella.

 

Rory Matthew’s POV
”Bye babe.” Justin kysste min panna när jag stod vid dörren.

”Jag hade kul idag.” flinade jag och en flashback av vad vi gjort i hans sovrum tidigare spelades i mitt huvud.

Ett leende drog sig över hans läppar. ”Då är vi två. Är du säker på att du inte vill sova över?”
”Jag är säker.” nickade jag. ”Jag sa till Tallulah att jag skulle ha middag med henne, och jag har redan dissat henne typ tre gånger den senaste veckan, så jag skulle känna skuldkänslor om jag gjorde det igen-”
”Det är okej.” log han. ”Du är en bra vän för henne. Hon kan behöva någon så hon kommer ut ur affärerna hon är inne i just nu.”
”Yeah.” log jag falskt innan han gav mig ännu en kyss. Jag lät min tunga glida in i hans mun så jag skulle vara säker på att han inte skulle springa tillbaka till Saige. ”Ha en bra kväll Justybear.” blinkade jag innan jag vände på klacken och fann min väg ut från byggnaden.

Genast torkade jag äcklat bort hans spott från min mun. Mitt ansikte förvrängdes vid tanken av vad vi gjort igår kväll.

”Äckligt.” muttrade jag.

Jag gillade ärligt talat inte Justin. Men vad jag gillade var att riva ner den nya white-yn som trodde att hon kunde komma till Bronx från ingenstans och tro att hon kunde förändra Bronxs snyggaste bachelor som om hon ägde platsen. Något mer jag gillade var att lura bitchen och kanske döda henne i processen, precis som jag och Mikey hade gjort med hennes far.

”Rory.” ropade en röst. Jag flinade och vände mig mot Toby, Saiges bror. Jag hade träffat honom igår och frågat om han kunde möta mig utanför bowlinghallen. Han hade gått med på det, och trodde att det bara var ett vänligt möte. Men han hade så fel. När jag hade upptäckt att han var Saiges bror, så visste jag att det inte bara skulle skada Saige om jag knullade honom med också den största bitchen i stan, Seneca Deets. Döda två flugor i en smäll? Varför inte.

”Hej Toby.” jag gick över till honom och kramade honom. Han la sina armar runt mig i en kort stund innan han började dra sig undan, men det fick mig bara att hålla om honom hårdare och låta mina händer glida söderut och vila precis ovanför hans rumpa.

”Woah Rory.” skrockade han. ”Du gillar att röra.”
”Vad kan jag säga?” jag drog tillbaka och stirrade in i hans ögon. ”Jag gilla att får saker att röra på sig snabbt.” jag sänkte min röst. ”Och du skulle exakt vara den killen jag vill göra det med.”
Hans ögon vidgades. ”Jag?”
”Mhm.”
”Men jag dejtar Seneca.”
Jag himlade med ögonen. ”Din och Senecas relation är inte skrivet i sten Toby. Du behöver inte stanna med henne…”

”Men…”
”Och du hörde inte detta från mig men… jag såg Seneca och Mikey i gränden bakom mataffären, och du kan ju gissa vad de gjorde.” ljög jag. Seneca hade överraskande nog varit helt trogen mot Toby, vilket var en 180 om du kände Seneca.

Jag kunde se hur Toby var mållös. ”Hon… hon… va?”
”Mhm.” nickade jag. ”Hon och Mikey hade sex…”
”Den Mikey som-”
”Som nästan våldtog din syster? Ja den Mikey. Seneca är äcklig Toby.”
”Hon… hon kan inte.”
”Men hon gjorde det.” ryckte jag på axlarna. ”Så det är därför jag tycker-”

Toby avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Min plan funkade.

”Inte här.” viskade jag.

Tobys ögon vidgades när han förstod att jag ville ha sex med honom.

”Jag är ingen smutsig tjej Mr. Cameron. Jag skulle gärna vilja gå till ditt sovrum tack.” jag gav honom valpögonen.

”Vet du vad?” han greppade mig och bar sekunder efter upp mig samtidigt som jag slingrade mina armar runt hans midja. ”Fuck it… vi går hem till mig.”
”Okej.” log jag. Jag drog upp hans mobil ur hans ficka utan att han märkte något och gick in på Senecas kontakt och vidare till sms.

”Hej babe, kom över till mitt hus!” sände jag och flinade samtidigt som jag lät mobilen glida tillbaka in i hans ficka.

Seneca Deet’s POV

Jag kände hur min mobil vibrerade i bakfickan på mina jeans. Med en suck slängde jag cigaretten som jag hade mellan mina fingrar på cementgolvet och stampade på den innan jag greppade telefonen. Det var ett sms.

Toby: ”Hej babe, kom över till mitt hus!”

Seneca: På min väg! <3

Jag stoppade tillbaka mobilen och greppade hårdare i min väska innan jag började gå mot hyreshuset Toby bodde i. Känslorna inom mig svallade. Jag älskade att spendera tid med honom, och ärligt talat var han den första killen jag kunde se mig själv gift med, ha barn med, bli gammal med. Han var allt jag önskade mig. Det långa håret som ibland trasslade sig, hans ögon som gnistrade i mörkret och leendet som lyckades få mig galen. Han var perfekt, och jag ville aldrig förlora honom.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli mjuk för en kille, och speciellt inte en som kom från den snobbiga sidan av Brooklyn, New York. Men jag antar att man alltid ska förvänta sig det oväntade.
Jag gick in i lobbyn där Pattie satt; hon var fokuserad på det hon gjorde att hon inte upptäckte när jag kom in.

”Hej Pattie.”
Hon hörde mig antingen inte eller ignorerade mig.

”Eller inte.” skrattade jag åt mig själv. ”Jag ska stjäla allt här inne…”
Ingen respons.

”Okej, du har tur att jag inte är en riktig tjuv Pattie.” log jag och skakade på huvudet innan jag gick upp för trapporna tills jag var utanför familjen Camerons hus. Dörren var vidöppen så jag gick endast in.

”Toby?”
Inget svar så jag bestämde mig för att titta in i hans sovrum. Precis som ytterdörren var denna också vidöppen. Men denna gång önskade jag att den inte var det. Jag kunde se en blondin ligga under hans täcken medan Tobys figur låg över henne. Deras kläder var utspridda på golvet och flera stön ekade mellan väggarna från båda. Jag kunde känna tårarna och hur min underläpp skakade.

”Toby?” viskade jag.
Genast hörde han mig och hoppade bort från tjejen och avslöjade sin nakna kropp. Jag ryggade inte ens tillbaka, utan stirrade honom i ögonen och kände hur tårarna rann nerför mina kinder och en stor klump bildades i min hals.

”Seneca.” flämtade han. ”Vad gör du här?”
”Du… du sms:ade mig att komma.”
”Nej det gjorde jag inte.
Jag drog fram min mobil och visade honom sms:et i samband med att han drog på sig sina boxers.
”Jo det gjorde du.”

Blondinen satte sig upp och avslöjade sina bröst utan någon skam. Jag kunde känna igen det flinande ansiktet från tusen mil bort.

”Du knullade Rory.” fräste jag.

”Oh lugna dig Deets.” himlade Rory med ögonen. ”Vi hade inte chansen att gå hela vägen… du kom in och förstörde det.
”Hur fucking vågar du?” morrade jag och slängde hennes bh på henne.
Långsamt drog hon på den medan jag fortsatte blänga på henne.
”Älskar du att gå runt och fucka upp allt du rör?”
”Mer eller mindre.” ryckte hon på axlarna.

Jag vände mig mot Toby. ”Vad gjorde du med henne?”
”Hon sa att du var otrogen med Mikey och jag-”
”Hon vad!?” exploderade jag och vände mig mot henne. Jag drog bakom min hand och smällde henne rakt över ansiktet. ”Fuck ut härifrån.”
”Det är inte ditt hus Seneca.”
”Hör du dåligt?” frågade jag. ”Jag sa att du skulle försvinna härifrån.”

”Jag går ingenstans.” hon korsade armarna över sitt bröst.

”Fine.” jag greppade min väska som hamnat på golvet någon gång under det hela, och slängde den över axeln. ”Fuck you.” väste jag innan jag vände mig mot Toby.

”Och om du föredrar en hora istället för mig så visst… fuck you too.”

Saige Cameron’s POV
Jag satt i Starbucks med Willow, vilket troligen var vår favoritplats att hänga på. JT var också var med för Willow bjöd med honom då hon inte ville vara tredje hjulet med mig och Austin.

”Kommer han?” hon sippade på sin pepparmint kaffe och fick lite grädde på sin överläpp. JT som också märkt detta flinade och torkade bort det med sin servett, vilket gjorde att hon rodnade.

”Det är tänkt så.”

”Sa han vilken tid.”
”Fem-trettio.”
”Vad är klockan nu?”
”Fem-tjugonio.”
”Han kommer.” ryckte hon på axlarna. ”Jag vet att jag inte gillar honom… men han är mer punktlig än vad Justin någonsin var.
”Justin behövde inte vara i tid. Jag sa alltid till honom att komma över och han sa antingen ja eller nej, det var aldrig en speciell tidpunkt när vi gjorde något.”

”Saige.”
Jag vände mig om och möttes av Austin som stod några meter ifrån mig, Willow och JT.

”Hmm… inte dåligt… Justin är bättre.” dömde JT honom.

Han var klädd i en grön V-neck tillsammans med en läderjacka och svarta skinny jeans. Det hela kompletterades med hans vita sneakers som såg dyra ut. Han kom fram till oss med ett stort leende som täckte hans läppar i samband med att jag ställde mig upp. Vi fångade varandra i en kram och jag fann mig själv sluta ögonen och gilla känslan av att vara i hans armar igen. Jag visste inte om jag skulle vara glad över att träffa honom igen eller fortfarande vara arg att Justin valde Rory över mig.

”Du ser fantastisk ut.” han släppte mig och lät sina ögon glida över min kropp.
”Tack.” fnittrade jag och kände hur mina kinder hettade upp. Jag tittade ner på min simpla outfit, en sweater tillsammans med ett par jeans och mina favorit-Uggs.
”Du ser bra ut själv.” Han gav mig ett leende innan han tittade över min axel.

”Gör det något om jag stjäl henne för en stund?”

”Det är lugnt man.” ryckte JT på axlarna. ”Vi ska inte gå någonstans.”

”Tack uh…”
”JT.”
”Trevligt att träffas JT, jag är Austin.”

”Vi kan träffas mer sen.” skrockade JT. ”Gå och ha ditt snack med henne.”

”Tack man, du är cool.”

JT flinade. ”Tack Austin.”

Med det sagt drog Austin mig till ett bord med två stolar.

”Vad behövde du prata om?”
”Jag pratade med några personer idag och förflyttades till en skola i Bronx så vi kan träffa varandra mer, och kanske… gå tillbaka dit vi slutade.” han la sin hand över min som vilade på bordet. ”Jag saknar dig verkligen Saige.”
”Oh my God.” flämtade jag. ”Austin du kan inte flytta till Bronx… det är inte säkert där.”
”Jag flyttar faktiskt in i samma hyreshus som du bor i, så vi kan hålla varandra säkra, yeah? Jag pratade med din mamma, och berättade om att jag hört er flytta till Bronx, och hon sa att det fanns en lägenhet ledig på våningen under er som var billig. Med det gjort så tog jag det.”
”Wow.” mumlade jag. ”Flyttar du verkligen till en av de mest farligaste städerna på grund av mig?”

”Gör jag upp för dig än? För jag kan göra mer för att visa hur ledsen jag är för att ha flyttat till fucking Arkansas, vilket var det värsta misstaget jag gjort i hela mitt liv. Jag önskade att jag inte lämnat dig.”

”Austin.” log jag. ”Det är så gulligt av dig att säga det…”

”Förlåter du mig Saige?”
”Jag… jag antar det.” jag bet på min underläpp.

”Har du saknar mig?”
Jag nickade. ”Mer än du kunde ana.”
Osäkert lutade han sig över bordet och närmare mitt ansikte. Jag följde hans rörelser och pressade mina läppar mot hans. Jag ville känna gnistor, och jag gjorde det. Men bara några, inte lika många som när jag kysste Justin, min lip-lock kompis.

”Det kändes så bra.” log han när vi backat undan. ”Jag har saknat dina kyssar Saige.”
”Jag har saknat dina också.” log jag.

”Vill du hjälpa mig flytta in mina saker? Jag har allting packat.”
Jag tittade över på Willow och JT som gulligt höll på att kyssa varandra.

”Jag tror inte de bryr sig om vi lämnar dem… så, kom igen.”
Han log och vi båda gick ut med våra händer sammanflätade.

Rory, Rory, Rory... finns ingen värre eh?