"Toby.” mamma drog in honom i en kram. ”Stirrandet kommer sluta snart, jag lovar. Jag känner dem också. Som om vi är kändisar på grund av det som hänt.”

Jag greppade en servett från min väska och började torka mitt ansikte. Den svarta mascaran var över hela det vita pappret. Jag suckade och undrade varför jag ens brydde mig om att ha smink idag.

”Jag saknar dig pappa.” jag tittade upp på taket och undrade om han hörde mig från vart han nu var. 

Justin Bieber’s POV
En dag passerade utan att jag sa ett ord till Saige. Kunde inte rättare sagt. Hon stannade i sitt hus hela dagarna och vägrade tillåta några besökare. Seneca sa att hon i skolan låste sig inne i ett toalettbås och skolkade från alla sina lektioner, inte för att lärarna brydde sig. Lärarna i Bronx skulle ge dig ett A om de var på bra humör, så jag antog att Saiges betyg inte var hotade.

Alla satt på läktarna vid basketplanen med varsin självrullad cigarett i handen.

”Har någon sett Toby lämna sitt hus än?” suckade Seneca; hon var självklart påverkad av att Toby inte lämnat sitt hus alls sen begravningen. Toby gick inte ens till skolan och deras mor hade inte styrkan att kontrollera sina deprimerade barn och eventuellt få dem professionell hjälp, inte för att det fanns några bra rådgivare i Bronx; så med andra ord så gick inte Saige och Toby miste om den hjälpen.

”Nope.” muttrade Jazmyn och tog ett bloss från cigaretten som låg mellan hennes pekfinger och långfinger. Ta mig inte fel, som hennes storebror hatade jag se henne bli hög och röka, men jag hade ingen kontroll över henne. Om jag skulle säga till henne att hon inte skulle göra det, så skulle hon bara skrika att jag var en hycklare och gå och köpa gräs från vår vanliga langare.

”Varje gång Willow kommer hit så går hon till Saiges. Hon verkar vara den enda personen Saige låter komma in.” fnös JT. ”Jag vill att hon ska hjälpa Saige, men jag saknar den tiden Willow brukade spendera ensam med mig.”
”Åtminstone så låter Saige någon komma in.” jag tog ett bloss.

Jag tittade upp och såg hur en liten figur närmade sig oss.

”Vem är det där?” frågade Jaxon som var den enda som inte rökte.

”Tror du jag har ögon som en örn eller?” sköt Jazmyn mot honom. ”Jag berättar när jag kan se personens ansikte klart.”
”Syskonkärlek.” flinade Seneca orden som det droppade sarkasm ifrån.

”Holy shit.” mina ögon vidgades när jag såg vem det var.

Saige.

Hennes hår var klippt några centimeter kortare, det låg kanske två, tre centimeter nedanför hennes axlar. Delar av det var färgat i olika färger.

”Holy shit.” repeterade jag och rökte klart cigaretten innan jag slängde den åt sidan och ställde mig upp. Genast började jag kisa för att se henne ännu tydligare.

”Shit… är det Saige?” höjde Seneca på ena ögonbrynet nyfiket, och stirrade på tjejen med det färgglada håret.

”Vad gjorde hon med sig själv?” JT drog ett bloss.
”Damn hon ser bra ut.” flinade Jaxon.

Jag vände mig mot honom med en kall blick. ”Tänk inte ens på det Jaxon.”
”Damn, okej.” suckade han och kollade bort i samma stund som Saige kom fram.

”Hej guys.” log hon svagt.

”Saige.” jag gick fram till henne, glad att äntligen se henne efter en vecka men också förvånad på grund av det nya håret. ”Jag märker att du har fått en ny frisyr.”
Hon nickade och tog upp några hårstrån från hennes nyklippta och fräscha hår. ”Gillar du det?”

”Det är perfekt.” jag stoppade in mina händer i mina fickor. ”Bara lite oväntat.”
”Vad menar du?”

”Jag trodde aldrig du skulle färga ditt hår i olika färger.” ryckte jag på axlarna.

”Låt oss säga att jag provar nya saker…”

”Well, vad annat har du experimenterat med?”
”Jag vill experimentera med det där.” hon pekade på JTs cigarrett.

”Vill du röka?” JT höjde ögonbrynen i chock. ”Duktiga white-y tjejen, Saige Cameron vill känna på droger… jag trodde aldrig jag skulle se den dagen.”
”Nej, nej, nej.” jag höll upp mina händer och stoppade Saige från att greppa cigaretten från JTs utsträckta hand. ”Jag vill inte att Saige ska bli beroende till den här skiten.”

”Beroende?” fnös Seneca. ”Det är hennes första cigarett, så hon kommer inte bli beroende. Lugna dig Justin. Don’t get your panties into a twist.”
Jag blängde på henne. ”Det gör jag inte. Jag skyddar Saige.” jag tog cigaretten Saige nu fått i handen och slängde den på marken innan jag trampade på den med mina high top skor.

”What the fuck,” morrade JT. ”du slösade bort en bra cigarett bro. Den var även perfekt rullad din lilla fucker.”
Jag greppade Saiges handled. ”Kom igen, jag tar dig hem.”
”Nej.” hon ryckte sin arm ifrån mig. ”Jag vill ha lite kul Justin. Med all skit och depression jag gått igenom så förtjänar jag att ha lite kul.”

”Vad hände? Sist jag såg dig var du helt förstörd.”

”Bara glöm det, du kommer inte förstå.” hon vände sig om och började gå bort från fältet.

”Du borde jaga din babe Bieber.” flinade JT.

Jag tittade på honom över min axel. ”Hon är inte min babe JT.”
”Oh snälla.” fnös Jazmyn. ”Man kan se det i dina ögon hur mycket du gillar den där tjejen. Spring efter henne nu och muntra upp henne. Jag säger till mamma att du sover hos JT ikväll, medan du spenderar hela kvällen med henne och bara pratar med henne och får henne att känna sig bra. Och detta säger jag bara för att jag är en tjej som gått igenom depression-”
”Har du gått igenom depression” avbröt Jaxon och gav henne en skyddande broderlig blick. ”När?”
”När Matt gjorde slut med mig.” ryckte hon på axlarna och nämnde assholen som är hennes expojkväns namn, innan hon vände sig tillbaka mot mig. ”Som en tjej som gått igenom depression, så behöver du trösta henne. Lita på mig när jag säger att hennes ’nej’ är i verkligen hopp om att du ska kyssa henne för att få henne tyst, eller massera hennes rygg när hon försöker somna eller något.”
Jag gav henne en broderlig kram. ”Tack Jaz, du är räddaren i nöden.

”Jag vet, jag vet. Gå nu.”

Hon gav mig en uppmuntrade leende innan jag vände mig om och började springa efter Saige.

Saige Cameron’s POV
”Saige!” hörde jag mitt namn bli ropad. Jag brydde mig inte om att vända mig om, det var troligen en annan Saige här i Bronx, för ingen pratade med mig sedan begravningen. Det var som om de var rädda att prata med mig. Det var som om jag var en del av Fine China som husägarna var rädda för att röra i rädsla av att de skulle tappa det och det skulle gå sönder.

”Saige!” repeterade rösten igen.

Jag tog upp min mobil och tittade på klockan; det var bara tre. Jag suckade och fortsatte gå.

”Saige!” personen greppade min arm och vände mig om. Det var Justin. Han bar en svart T-shirt och svarta jeans tillsammans med röda high top skor.

”Hej.” jag klistrade på ett falskt leende. Det var svårt att ge någon ett leende nuförtiden; det kändes inte rätt.

”Hörde du inte när jag ropade ditt namn?”
”Jag trodde du ropade efter någon annan.” ryckte jag på axlarna nonchalant. 

Justin skrockade. ”Jag tror du är den enda Saige i Bronx babe.”
Sättet han kallade mig babe på gav fjärilar i magen. Han och jag hade inte varit flörtiga sedan begravningen.

”Tror du det?” jag gav honom en menande blick.

Han gav mig en axelryckning. ”Det är ett ganska ovanligt namn.”

”Det är det inte.” fnittrade jag, och självklart var det falskt men det var i alla fall något.

”Du är den första Saige jag träffat, så det är ovanligt.”
”Ursäkta mig då för jag inte har ett vanligt namn som du Justin.”
“Don’t hate me because you ain’t me,” flinade han.

”Oh, det är inte anledningen till att jag hatar dig.” blinkade jag.

Han skrattade som svars. ”Vart går vi?”
”Jag ska hem, vart ska du?”
”Följa efter dig.”

”Creep.” retade jag.

”Nah… jag vill bara hänga med dig.” ryckte han på axlarna.

”Och vart kom brådskan med att hänga med mig ifrån?” jag tittade upp på honom. ”Under den senaste tiden har du ignorerat mig som om jag är pesten.”

”Pesten?” höjde han på ögonbrynet. ”Vad är detta, SO-klassen?”
Jag himlade med ögonen. ”Du fattar vad jag menar i alla fall, eller hur?”
”Ja.” nickade han. ”Jag är ledsen, jag antar bara att jag-”
”-är rädd för att säga något fel?” gissade jag.

”Hur visste du-”
”Alla är det. Toby, min mamma och jag måste i princip bara prata med varandra för alla andra är stora pussies. Människor är till och med rädda för att fråga en enkel fråga som ’hur mår du’ för de är rädda att vi ska brista och börja gråta eller något. Jag antar att de inte har helt fel för jag har gråtit mig själv till sömn de senaste nätterna, men… jag saknar att bara ha normala konversationen med folk. Som nu till exempel… du och jag har inte haft en normal konversation.” suckade jag. ”Det känns så… jag känner mig så… jag vet inte hur jag ska förklara det.”
Justin nickade bara. ”Du behöver inte om du inte vill.”
”Tack.”

”Så vad säger du om att gå och köpa lite skräpmat från macken?”
”Jag har inga pengar med mig.” skakade jag på huvudet.

”Jag har,” ryckte han på axlarna och flätade sina fingrar med mina. ”så jag betalar för dig.”
”Nej, nej, jag tänker inte låta dig.” jag höll upp min hand när han höll på att säga något. ”Det känns som om alla har gjort så mycket för mig redan, jag förtjänar inget mer.”
”Saige.” han stannade upp tillsammans med mig och placerade varsin hand på mina armar. ”Du är perfekt; du förtjänar varje liten sak som du får, okej? Låt inte det negativa ta över dig.”

”Tack Justin.” jag kände mina kinder hetta upp.

”Jag älskar när du rodnar, du ser så söt ut.” log han.
”Sluta.” muttrade jag och placerade mina handflator på mina kinder. ”Jag ser ut som en ful tomat.”
”Nej.” han flyttade mina händer och kysste mina båda kinder. ”Du ser söt ut.”

Utan att tänka pressade jag mina läppar mot Justins. Mina ögon vidgades genast och jag drog tillbaka och stirrade upp på honom i rädsla.

”Oh my God, jag är så ledsen, jag menade inte att-”
Han avbröt mig genom att trycka sina läppar tillbaka mot mina. Hungrigt kysste jag honom tillbaka och slingrade mina armar runt hans nacke, i samband med att han drog mig så fysiskt nära som möjligt.

”Du är bra på att kyssas.” informerade han mig mellan varje.

”Tack.” jag kysste honom tillbaka och lät min tunga glida in i hans mun. Genast började vi slåss om dominans.

”Saige, jag gillar dig verkligen.” stressade Justin och lutade sin panna mot min och log när vi släppt varandras läppar.

”Jag gillar dig också.” log jag; troligen mitt första äkta leende sedan den största tragedin i mitt liv.

Han drog mig mot sin bröstkorg och smekte min rygg i lugnande rörelser samtidigt som han vilade sitt huvud på min axel.


”Du är så perfekt Saige.” viskade han.

”Tack.” rodnade jag. ”Du med Justin. Mina gamla pojkvänner i Brooklyn skulle troligen aldrig jaga efter mig när jag var upprörd. Det skulle lämna mig ensam och sluta prata med mig.”
Justin släppte mig och började stirra rätt in i mina ögon. ”Jag är inte som de flesta killar, jag är original och kommer göra mitt bästa för att behandla dig som en prinsessa varje sekund av varje minut av varje timme av varje dag av varje vecka av varje månad av varje år-”
”Okej Justin.” avbröt jag honom med ett skratt. ”Jag fattar.”
”Bra,” han pussade tippen av min näsa. ”för du måste höra hur perfekt du är varje gång Saige.”

”Nej, för jag är inte precis så perfekt.”

Han fnös till svars. ”Har du sett dig själv Saige? Du är troligen, eller vänta stryk troligen. Du är den mest underbara tjej jag träffat Saige. Jag kan ärligt talat aldrig få dig ur mitt huvud, och det har aldrig hänt mig förut. Om det inte bevisar hur perfekt du är, så har jag ingen aning om vad som vill.”
Utan en varning greppade jag hans ansikte och tryckte hans läppar mot mina. ”Ju mer sådana saker du säger, desto mer värd blir du att bli kysst Mr. Bieber.” blinkade jag och pussade honom snabbt igen på läpparna.

”Well… du snackade om att du ville prova nya saker och jag kan gärna presentera något för dig.”
”Som vad?”
”Det är en Halloween fest imorgon kväll, vill du bli min dejt?”
”En Halloween fest...” repeterade jag. ”jag det skulle jag.”
”Awesome.” log han.

”Kan inte vänta.”

”Inte jag heller.”

Den kvällen låg jag och Justin i min säng och hade allmänt roligt. Förut hade vi kollat på två skräckfilmer, The Grudge och the Grudge två, men nu var vi här och pratade bort natten.

”Jag har saknat att hänga med dig.” tänkte Justin högt. ”Du är rolig att vara runt och får mig att känna mig bättre.”
Hettan reste på mina kinder i samband med att färgen blev rödare. ”Tack… när jag är med dig känns det som om fyrverkerier sprakar non-stop i mitt bröst. Du får mig att bli crazy Justin Bieber.
”Du gör mig crazy också Saige Cameron.”

Vi båda skrattade och drog täcket längre upp och genast kände jag värmen omringa mig där jag glatt begravde mig längre in i min kudde.

”Varför mysa med kudden när jag är bredvid dig?” undrade Justin och skrattade åt mig.

”Jag visste inte att vi var i det stadiet där vi bara kan mysa när vi vill.” ursäktade jag med ett flin.

Hans ögon vidgades. ”Jag finns tillgänglig att mysa med när du än vill babe.” flinade han.

Jag flyttade mig bort från kudden och istället in i Justins varma armar. Han slöt sina armar runt mig och pressade mig närmare.

”Det är här du hör hemma.” sa han bestämt.

Jag fnittrade endast och slingrade mina armar runt honom.

”Saige!” ropade min mors röst. ”Är Justin fortfarande här?”
”Ja mamma!” svarade jag. ”Han kommer gå hem snart, okej? Gå och lägg dig mamma.”
”Okej, tack för att du stannade Justin. Jag hoppas jag ser dig snart, för du är en bra person för min dotter att vara med just nu. Jag är verkligen skyldig dig för att du lyckades muntra upp henne.”
”Mina tjänster kommer gratis Mrs. Cameron.”

Jag kunde nästan se hur hon log svagt vid ljudet av sitt äktenskapsnamn. ”Tack igen Justin, hälsa din mamma.”
”Det ska jag göra.” nickade han.

Hennes steg försvann från min dörr och fram till Tobys där jag hörde henne säga god natt till honom och Seneca som tröstade honom. Han hade brutit ihop hela tiden. Jag hade inte sett honom le på flera dagar, hans snyftningar var det som alltid ekade i huset. Han hade vägrat att prata med Seneca sedan begravningen, men ikväll var det ett undantag.

Att säga att Toby var krossad skulle vara en underdrift.

Familjemiddagar var troligen det värsta. Vi satt alla runt bordet utan att säga någonting, men vi visste fortfarande vad de andra tänkte.

Vi tänkte på räkningarna mamma nu var tvungen att betala ensam, den tomma stolan som var pappas men som nu stack ut som en skadad tumme. Vi tänkte på semestrarna som skulle vara helt tomma och glädjelösa utan pappa som sprang runt och orsakade trubbel när han försökte hjälpa mamma baka godsakerna. Han brukade alltid dela ut godis som en langare.

”Jag är trött.” suckade jag mot Justins bröstkorg och kände hur mina ögon var oerhört tunga.

”Du kan sova beautiful.” lät han mig. ”Jag kommer inte bli arg eller något, du kan sova och jag lovar att jag inte kommer gå någonstans. Jag är kvar här när du vaknar, okej?”

”Okej.” log jag och flyttade mig ännu närmare för att kunna trycka mina läppar mot hans. Jag kände hur de började röra sig i synk innan hans tunga gled längst min underläpp.

Jag öppnade min mun och lät hans tunga utforska precis som min gjorde i en kort stund, innan jag drog tillbaka och la mitt huvud på hans axel. “Will you sleep with me?”

”Uh... Saige, jag vet att du är upprörd och men jag vill verkligen inte att du ska ångra någonting, och jag har inte någon kondom med mig och jag vet inte om du har något skydd och-”
”Inte den sortens.” avbröt jag och skakade på huvudet. ”Utan den sortens där du somnar bredvid mig…”

”Oh…” skrockade han awkward. ”Ledsen, jag visste inte… jag antog bara och nu gjorde jag allting pinsamt.” hans skratt dog ut.

”Det är okej.” skrattade jag. ”Men… du svarade aldrig på min fråga.”
”Oh ledsen.”

”Ja, jag skulle älska att sova med dig… och med sova menar jag inte sticka in min penis in i din-”
”Justin!” avbröt jag. ”Sluta.” fnittrade jag. ”Min mamma är hemma och väggarna är inte precis ljuddämpade.”
”Well, hon har inte marscherat in här så jag antar att hon inte hörde mig.”
”Pressa inte din lycka.”
”Damn, jag älskar att pressa min lycka.” flinade han.

”Få mig att inte skada dig Bieber.”
”Jag är inte rädd för dig Cameron.”
Jag fnös. ”Är du inte? Oh snälla, jag är skrämmande.”

Justin tittade på mig från huvud till tå. ”Skrämmande? Darling, du är den minst skrämmande personen i Bronx, du skulle inte ens skada en fluga.”
”Jo det skulle jag, jag skulle döda Rory om jag fick chansen.”

”Och hur planerar du att göra morden på Rory?”
”Med mina bara händer.”
”Polisen kommer finna dina fingeravtryck dock.”
”Om hon är död, så är det värt det.” blinkade jag.

Justin skakade på huvudet. ”Sov Saige.”
Jag pussade hans läppar en sista gång. ”God natt Justin.”
”Night Saige.”

Justin Bieber’s POV
Jag stod i mitt rum framför spegeln och stirrade med en suck på den formella klädseln jag bar. Det var en enkelt vit skjorta med en svart slips och ett par svarta kostymbyxor. Jag hade inte haft något sådant här på mig i år, men mamma hade helt enkelt sprungit och köpt dem. Jag kunde bara inte förstå att han var borta. Jag hade snackat med honom för endast några dagar sedan. Det var overkligt, men detta var Bronx.

”Justin,” min mamma stack in huvudet och bar inte det leende hon alltid gjorde. ”vi måste gå…”
”Okej.” suckade jag och följde efter henne. Hon var klädd i en långärmad, svart klänning som stoppade vid hennes knän. Jazmyn steg ut ur sitt rum. Hon bar en svart, spetsklänning tillsammans med ett par klackar som lät högt för varje steg hon tog. Jag visste att hon inte kände honom, men hon ville fortfarande vara där och trösta dem hon visste behövde det.

”Jag hatar begravningar.” muttrade hon och korsade armarna över sitt bröst.

Jag nickade. ”Jag med.
Min pappa steg ut ur sovrummet han delade med min mamma klädd i en marinblå kostym. ”Kom igen.”

I samband med hans ord steg Jaxon ut ur sitt rum klädd i en svart piketröja och hans finaste jeans.

Jazmyn himlade med ögonen. ”Självklart så bär Jaxon jeans till en begravning.”
”Shut the fuck up.” han himlade med ögonen.

”Språket.” varnade mamma dem och gav dem en menande blick.

Vi alla gick ut ur huset och till kyrkan som vara endast några kvarter bort. Det höll på att bli kallare och kallare ju närmare oktober vi kom. Jazmyn och mamma började gå snabbare när de märkte att det började dugga.

”Tjejer och deras hår.” min pappa kvävde ett skratt när han stirrade på min mor och Jazmyn som inte saktade ner förrän de nått kyrkan, där de inte ville se konstiga ut mitt i folkmassan som endast bar svart.

”Då var det dags.” suckade pappa när vi stod utanför. ”Jag hatar känslan man får på begravningar.”
”Jag med.” nickade Jaxon. ”Jag vet inte ens vem den här killen är.”
”Bara kom igen Jaxon.” muttrade jag och följde efter personerna som var framför oss. Mina ögon flög till första raden där jag fann Saige. Mitt hjärta föll samman när mina ögon mötte hennes ansikte. Hon såg helt krossad ut. Linjer efter maskara fanns på hennes kinder tack vare tårarna som fortfarande föll, och det såg ut som om hon hade dragit handen genom sitt hår oräkneligt många gånger de senaste minuterna, men det värsta var hennes röda, blodsprängda ögon efter de många gånger hon gnuggat dem. Jag kunde känna hur min kropp skakade när jag fortsatte stirra på hennes hjälplösa figur, och än en gång började tillbakablicken från när Seneca berättade för oss spelas i mitt huvud.

”Oh my…” skrattade jag. ”Nu måste vi skära ett hål i väggen på din lägenhet för ditt ego.” repeterade jag hennes tidigare skämt och fick henne att skratta högt innan jag lät henne upp på min rygg och gav henne en piggyback ride.

”Guys!” avbröt en röst oss. Vi vände oss om och mötte Seneca som stod vid parkbänken. Hon såg stressad och en aning sorgsen ut. Hon bar ett par högmidjade jeansshorts tillsammans med ett svart linne och en mörkgrå cardigan över. Hon hade armarna korsad över bröstet och stirrade ner i marken.

”Vad har hänt…?” Saige hoppade försiktigt ner från min rygg och gick bredvid mig. Jag flätade mina fingrar med hennes när vi kom närmare Seneca.

”Vad har hänt?” repeterade jag Saiges ord med oro som spetsade mina ord.
”Är allting okej?” undrade Saige.

”Nej,” Seneca skakade på huvudet. ”allting är allt annat än okej.”

Hur kunde en perfekt dag med Saige bli förstörd just när vi var på väg att avsluta den?

”Vad har hänt?” frågade jag igen och försökte se om jag kunde få ett svar.

”Det var en… en…” hon kunde inte hitta orden för att beskriva vad som än hänt.

”En vad Seneca?” frågade Saige, och blev mer och mer nervös när Seneca inte berättade vad fan som hänt.

”Det var en uhm…”
”Jesus fucking Christ Seneca, spotta ut det.”
”Det var en död i familjen.”
Mina ögon vidgades. ”Vems familj…?”

Senecas ögon låste sig med Saiges vilket fick henne att tappa hakan.

”Nej… snälla.” tårarna hade redan fyllt hennes ögon trots att hon inte visste vad som hade hänt ännu.

”Det är…” Seneca tittade ner och svalde hårt.

”Vem?” krävde Saige att få veta och tog ett steg närmare Seneca. ”Dammit Seneca, sluta leka. Vem fan är det?” hon höll på att bli arg nu

”Din… din… det är din pappa.

Saige tog ett steg tillbaka, och skakade våldsamt på huvudet. ”Nej… du ljuger! Sluta ljug Seneca, det är inte roligt!”
”Jag ljuger inte.” Senecas röst skakade; jag hade aldrig sett henne så nervös runt någon förut. Men jag gissade också på att det var hennes första gång att meddela någons död till en familjemedlem.

”Sluta!” skrek Saige med, medan tårarna forsade nerför hennes kinder och gjorde hennes ord oklara.
”Du har inget bevis!”
”Jag var hos dig när din mamma berättade för Toby-”
”Nej!” klippte Saige av.

”Han blev knivhuggen…” Seneca tittade på hennes sorgset. ”han vägrade ge sina pengar till några killar från något gäng, och de knivhögg honom.”

”Nej!”

”Saige.” suckade jag och vände mig mot henne. ”Jag tror inte hon ljuger för dig.”
Vid mina ord bröt hon ihop helt och klumpen i min hals växte när jag såg henne falla ner till marken, men jag var snabbt efter henne och fångade henne och vi båda landade i en knästående ställning. Hon gömde sitt ansikte i mitt bröst samtidigt som snyftningarna slet sönder hennes hals som en orkester. Jag gjorde mitt bästa med att lugna henne genom att långsamt massera hennes rygg.

Jag tittade upp mot Seneca. ”Tack för att du levererade nyheterna.”
Hon torkade bort en tår. ”Jag vill aldrig göra det igen.
”Jag antar att det inte är en lätt sak att göra.”

”Det är det inte.” hennes röst sprack och hon vände sig om.

”Seneca.” ropade jag för att fånga hennes uppmärksamhet igen.

Hon vände sig om och tittade på mig samtidigt som ännu en tår rann längst hennes kind. ”Ja?”
”Du gjorde vad du skulle göra.”
”Tack.” hon gav mig ett svagt leende, innan hon vände sig om och gick iväg troligen för att trösta Toby.

Jag svalde en tjock klump och fortsatte titta på Saige. Ingen satt runt henne. Hennes mor satt på knä vid hennes Mr. Camerons kista. Även om de skulle skiljas så kunde man se kärleken i Mrs. Camerons ögon och desperationen att få tillbaka honom i hennes tårar. Toby var längst bak i rummet och kramade om Seneca som om hans liv berodde på det. Hans ansikte var gömt i hennes axel samtidigt som hon viskade någonting till honom. Jag kunde inte veta vad det var, men det angick mig ändå inte. Jag tittade tillbaka på Saige och började gå fram till henne.

Saige Cameron’s POV
Han var borta. Min pappa var bort. Han skulle inte komma tillbaka. Detta var inte som hans gamla affärsresor där han åkte från måndag till fredag, men på lördag var hela familjen samlad igen. Han var verkligen borta. Jag slog till bänken jag satt på och kände smärtan finna sin väg genom mina fingrar. Inte för att jag brydde mig.

”Saige.” skrämde en röst mig. Jag tittade upp och mötte Justins ögon. Han bar en vit skjorta tillsammans med en svart slips och svarta byxor. I vanliga fall skulle jag ge honom en komplimang, men idag ville jag bara avsky allting och inte prata med någon.

”Snälla, lämna mig ensam.” det var som om orden kvävde mig.

”Jag är rädd att jag inte kan göra det.”
Jag tittade på honom argt. ”Och varför inte?”
”För du behöver en axel att gråta mot.”
”Om jag behövde det så skulle jag låta dig veta. Gå iväg.”
Justin ignorerade mig och satte sig bredvid. ”Saige… ingen vill vara ensam när det gör ont. De vill ha en kram. Någon de kan berätta sina problem gör. Låt mig vara den personen. Låt mig krama dig under tiden du gråter och torka bort dina tårar, låt mig lyssna på dina problem.”
”Jag vill inte ha någon. Jag vill inte bli nära med någon. Dåliga saker händer när jag blir nära med någon.”
”Vad för dåliga saker?” han lyfte på ögonbrynen.

Jag skakade på huvudet och pekade mot kistan. ”De slutar upp sådär.”
”Skyller du din fars död på dig själv?” han tittade chockat på mig. ”Hur fan länkar detta ens till dig? Du är inte anledningen till detta.”
”Kanske om jag inte hade varit en bortskämd bitch i Brooklyn så skulle vi ha pengarna till att fortfarande bo där och han skulle inte ha blivit fucking knivhuggen Justin! Och jag är den personen som sa till honom att gå ut ur huset! Om jag inte hade gjort det så skulle han vara hemma med mamma!”

Justin sa inget; istället greppade han mig och slingrade sina armar runt min kropp.

Till en början försökte jag få honom att släppa mig, men jag kunde inte låta bli att absorbera värmen hans kram gav. Jag gav upp och lutade huvudet mot hans axel.
Har du hört talesättet när du gråter och någon kramar dig så vill du endast gråta mer? Detta var den situationen. Jag kände hur alla snyftningar som en och en förut lämnat min strupe, rann ut alla på en gång. Jag tror jag aldrig gråtit såhär förut. Jag kunde knappt andas. Rummet snurrade runt i samband med att jag fortsatte säga min fars namn.

”Pappa.” grät jag och kramade Justin så hårt att jag snart skulle kväva honom. ”Varför var det tvungen att bli han? Jag vill ha min pappa Justin!”
”Jag vet, jag vet.” tröstade han och smekte min rygg. ”Det vet jag att du gör baby.”

”Jag behöver min pappa Justin, jag kan inte leva utan honom.”

”Shh.” han kysste toppen av mitt huvud.

”Vem ska gå med mig längst altaret på mitt bröllop? Vem ska kalla mig sin lilla prinsessa? Ingen kommer vara där och svära ut mina pojkvänner, eller hota de dåliga med polisen eller sitt hagelgevär. Jag bryr mig inte att han hade sina idiotiska stunder Justin. Det var in pappa! Jag behöver honom!” grät jag och torkade våldsamt bort tårarna.

”Sluta.” Justin greppade mina händer och tvingade mig att möta hans ögon. ”Du mer eller mindre slår dig själv, du kommer få en blåtira.”
”Jag låter dig veta när jag bryr mig.” snyftade jag.

Justin suckade och torkade försiktigt bort mina tårar.

”Saige…” han stirrade på mig. ”skulle du tro mig om jag sa att alltid skulle bli okej?”
”Nej!” tjöt jag högt och kände hur alla stirrade på mig. Inte för att jag brydde mig.

Jag vände mig om när jag kände en annan persons närvaro. Jag kunde känna igen det blonda håret överallt.

”Oh my God… babe, jag är ledsen.” viskade hon, osäker på hur jag skulle reagera.

”Willow!” grät jag och flyttade mig bort från Justin för att kollapsa på henne. Hon smekte min rygg precis som Justin gjort och kramade om mig hårt.

”Shh, det är okej.” viskade hon. ”Allting kommer bli okej. Jag vet hur du känner dig, men jag kan hjälpa dig igenom det här, okej?”

Willow hade förlorat sin pappa när hon var femton. Han hade dött från lungcancer som han fått när Willow varit tolv. Han kämpade hårt i striden mot cancern. På Willows femtonde födelsedag berättade han att han var fri från cancern, och Willow ord var då ’den bästa presenten jag någonsin fått, och kommer att få.’ Det var tills cancern plötsligt kom tillbaka tre månader senare och dödade honom efter en vecka. Läkarna hade ingen aning om hur de skulle förklara det hela. Willow, hennes mor och hennes lillasyster var alla krossade. Varför skulle något sådant hända en snäll man som Mr. Anthony? Det hemskaste jag sett honom göra var att ge utegångsförbud till sina döttrar. Han var den mest trevligast man jag någonsin träffat, men ändå fick han den dödliga sjukdomen som tog hans liv.

”Jag vill bara att du ska veta att han kollar ner på dig just nu.” tröstade hon. ”Jag vet att han alltid tyckte att du var en stark person, och han behöver dig att vara just det nu. Du behöver vara stark för din mamma.”
”Jag kan inte vara stark…” jag stötte bort henne och stirrade rakt in i hennes ögon. ”Hur kan jag vara stark för någon annan när jag inte kan vara stark för mig själv?”

Innan Willow hann svara som kom min mor, Toby, Seneca och JT och satte sig bredvid oss i samband med att prästen började prata.

”Kära vänner, vi har samlats här idag för att sörja bortgången av Charles Owen Cameron. Charles var en kär vän, son, bror, far, barnbarn och syskonbarn. Men det viktigaste är att Charles kommer bli ihågkommen för sin mod emot synden i denna värld. Natten till Charles död, kämpade han för de pengar han skulle ge sin fru för sina barn, men hans liv togs i den kampen.”
Jag torkade bort mina tårar vid de orden.

”Hans dotter, Saige, vill säga några ord.”

Jag ställde mig upp och kände hur hela min kropp skakade. Justin flätade ihop sina fingrar med mina i några sekunder, innan han gav mig en lugnande nick som gjorde att jag gick upp där prästen tidigare hade stått. Jag harklade mig och öppnade pappersarken som jag hade skrivit mina ord på.

”Hej.” min röst skakade. ”Mitt namn är Saige Cameron, och de flesta av er känner mig. Den mannen vi alla samlats för här idag var inte vem som helst, det var min pappa.” min röst brast samtidigt som fler tårar började rinna. ”Den mannen…” ljudet av mitt tal höjdes några oktaver. ”han var allt för mig.”
”Vi hade våra bråk precis som vilken annan far och dotter, men i slutet av dagen var han min pappa och jag hans prinsessa.”

Jag krossades helt inombords vid smeknamnet och täckte mitt ansikte med mina händer och kände hur mina knän började skaka, men innan jag föll fångade de bekanta armarna mig.

”Det här kan inte vara verkligheten.” grät jag hysteriskt mot Justins axel under tiden han hjälpte mig tillbaka till bänkarna och lät mig inte gå under hela ceremonin.

Jag satt vid receptionen och lyssnade på hur några av min fars favoritlåtar spelades tyst i bakgrunden. Jag hade ett glas rött saft framför mig, min fars favoritfärg samt en tallrik med plockmat som jag inte ens ville röra. Jag rörde runt i glaset med sugröret hela kvällen och lyssnade på hur Willow, Justin, JT och Seneca alla skrattade och skämtade som om detta bara var en vanlig middag och hela min värld inte krossats. Toby och jag sa inte ett ord. Vi båda stirrade på våra orörda tallrikar hela natten. Min mor fick springa runt och acceptera varje beklagande och allt annat skit människorna sa som inte hade en gnutta sympati i sig. Allt var fejkat, för ingen visste vad vi gick igenom. Jag ville se hur de skulle reagera om någon av deras älskade blev rånad i fucking Bronx.

”Saige...” Justin märkte hur jag inte öppnat min mun i över två timmar. ”Jag hatar att se dig såhär tyst.”
Jag stirrade bara på honom utan att veta vad jag skulle säga. Förväntade han sig att jag skulle vara pratglad och skämta som förut? Mina ögon smalnade smått innan jag stirrade ner på min tallrik. Tanken av att äta något av det gjorde mig illamående.

”Jag förstår varför hon är tyst.” harklade Willow sig. Jag vågade inte möta hennes ögon. ”I receptionen till min fars begravningen ville jag att varje person i rummet skulle gå igenom samma sak som jag hade gjort.”
Bingo, mitt i prick.

”Hon känner att det inte finns någon som vet vad hon går igenom. Hon känner sig ensam. Ärligt talat tror jag hon tonar ut våra röster just nu, men jag klandrar henne inte. Justin, någon måste verkligen vara där för henne nu. Jag kan inte göra det, för det tar långt tid att komma hit,” hon pausade och troligen tittade runt på alla vid bordet. ”så jag litar på er att ni inte släpper Saige och Toby ur sikte.”

”Jag är inte ett barn.” pratade Toby äntligen. Jag tittade upp på honom.

”Jag vill inte ha någon som tittar till mig som om jag skulle vara det heller. Jag vill vara ensam.” han reste sig och slog till sitt glas under processen. Den röda vätskan spillde över den svarta, plastduken som täckte bordet och han stormade iväg. Seneca reste sig genast och började springa efter honom samtidigt som hon ropade hans namn hjälplöst.

Jag stängde mina ögon och masserade mina tinningar i ett försök att stoppa huvudvärket som börjat forma på grund av all stress. Jag kände hur en maskulin hand masserade min rygg för troligen miljonte gången idag. Var detta den enda tekniken till tröst han kunde? Massage är perfekt men det kommer de tider där du vill att personen ska göra mer än att bara fucking smeka din rygg som om du vore en katt eller något. Jag suckade och ställde mig upp, vilket drog till sig JT, Justin och Willow blickar.

”Jag borde gå och träffa mina familjemedlemmar.”  Jag vände mig om och sprang till min mamma. Hon drog omedelbart in mig till sin omfamning och vi grät tillsammans innan vi gick över till min fars föräldrar, vars ögon var röda och svullna från alla tårar.

”Saige.” log min farfar svagt och kramade om mig. Jag satte mig bredvid den åttio år gamla mannen och slingrade mina armar runt hans stora figur. Vår omfamning varade i några sekunder längre än vanligt, innan jag gick över till min farmor.

”Varje mor hatar att leva längre än sitt barn.” hon skakade sorgset på sitt huvud. ”Men han var modig, och jag vet att han är i himlen och tittar ner på oss just nu.”
”Jag vet.” svarade jag med en viss svårighet och torkade bort en tår.

”Vart är din bror?” frågade min farfar och vände sig mot mig.

Jag ryckte på axlarna. ”Han stormade ut.”
”Vissa personer hanterar dessa situationer med ilska.” suckade farmor. ”Toby är uppenbarligen en av dem. När han kommer tillbaka så pratar vi med honom och försökter flytta hans till något annat.
”Det är ingen idé.” skakade jag på huvudet. ”Vår far är död, är det inte meningen att han ska vara arg? Jag är. Han var dödad. Jag vill hitta vem som än gjorde det och slita av deras-”
”Nu Saige,” avbröt min mamma. ”vad händer när man bekämpar eld mot eld?”
”Min eld vinner.” ljög jag.

Farmor skrattade svagt och skakade på huvudet. ”Nej Saige, du bränner dig. Så småningom kommer polisen ta reda på vem som gjorde det och brottslingarna kommer få det de förtjänar.”

”Tänk om det inte händer?”
”Du måste tro.” klappade min farfar mig på ryggen. ”De kommer hitta dem.”

”Det här är inte rättvist.” jag kände tårarna bränna bakom mina ögonlock igen.

”Jag vet.” suckade farmor och drog mig närmare i samma stund som Toby kom tillbaka igen. Genast började han gå över till oss i samband med att Seneca gav upp och gick tillbaka till JT, Justin och Willow.

”Jag hatar detta.” morrade Toby. ”Alla stirrar på mig som om jag kommer bryta ner vilken sekund som helst. Jag är inte ett djur i bur; jag vill inte att de ska stirra på mig hela tiden.”

”Toby.” mamma drog in honom i en kram. ”Stirrandet kommer sluta snart, jag lovar. Jag känner dem också. Som om vi är kändisar på grund av det som hänt.”
Jag greppade en servett från min väska och började torka mitt ansikte. Den svarta mascaran var över hela det vita pappret. Jag suckade och undrade varför jag ens brydde mig om att ha smink idag.

”Jag saknar dig pappa.” jag tittade upp på taket och undrade om han hörde mig från vart han nu var. 

“So stinking cute,” muttrade jag åt mig själv och hörde min smssignal. Jag tog upp mobilen och hoppades att det skulle vara Justin.

JT: Såg från klassrummets fönster hur Justin höll på att slå Mikey till döds. Shit is going down.

Mina ögon vidgades i samband med att jag stirrade på sms:et.

Justin’s POV
”Kom igen Mikey!” skrek jag åt honom. ”Om du tror att du är man nog att gå efter en tjej som inte vill ha sex med dig, så är du man nog att slåss tillbaka!” min knytnäve kolliderade med hans kind igen och ännu ett stön sipprade ur hans mun.

”Kom igen, upp! Om du tror att du är man nog att ha sex med någon så kan du också slå tillbaka! Slå mig Mikey, kom igen! Du har tur att jag låter dig andas fortfarande!”

Jag placerade min fot på hans bröstkorg. ”Du har sextio sekunder på dig att ge mig en anledning till varför jag inte ska trycka till och döda dig.”
”Sluta.” hostade han. ”Jag kommer inte prata med henne längre, snälla…”
Jag lade till lite tryck och såg hur han led genast.

”Justin!” ropade en skör röst. Jag vände mig om för att se Saige stå där. Hur fan hittade hon mig? Hon var klädd i ett rutiga byxor tillsammans med en sweater. Hennes hår var kaos och det fanns ränder efter mascara och tårar längst hennes kinder.
”Sluta.” hostade hon.

Jag drog tillbaka min fot och gick över till henne, medan Mikey inte vågade röra sig en millimeter.

”Vad gör du här?”

Hon tog ett halvt steg tillbaka från mig och bröt ögonkontakten. ”Jag hörde att du håll på att slå Mikey… jag vet att han är ett kräk, men jag ville inte att polisen skulle hitta dig eller något och då skulle allt vara mitt fel-”
”När ska du sluta skylla allt på dig själv?”
Hon tittade förvirrat upp på mig. ”Va?”
”Saige, du är inte anledning till att nästan blev våldtagen, Mikey är det. Jag höll på att ge honom precis det han förtjänade. Du borde tacka mig.”
Hon suckade. ”Kan vi bara gå hem… snälla?”

Jag slängde en blick över axeln på Mikey som kämpade med att ställa sig upp.

”Du är säker för nu, fucker!” skrek jag åt honom. ”Men jag kommer komma tillbaka, gör dig inte för bekväm!” jag vände mig tillbaka för att se på Saige. ”Okej, kom igen.”
Hon tog grovt tag i min arm och började leda mig bort från Mikey.

”Varför är så arg? Jag försvarade dig Saige.”
”Jag bryr mig inte om du försvarade mig Justin, tänk bara om Mikey hade en kniv, pistol eller något och dödade dig? Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om du dog för min skull.”

Jag suckade. ”Saige… Mikey är en mes.”
Hon slutade gå och gav mig en menande blick. ”En mes? Han lämnade blåmärken över hela min kropp Justin… jag kunde inte komma ur hans grepp. Han är allt annat än en mes. Han är ett monster.”

Shit, det var fel sak att säga. ”Saige…okej, jag är ledsen. Jag skulle ha stannat med dig, jag är en fuck up.”

Jag flyttade mig fram lite extra och pressade hennes rygg mot tegelväggen som tillhörder bageriet vi höll på att passera. Hennes andning stoppades och hon stirrade med stora ögon på mig.

”Du är… du är inte en fuck up.” sa hon nästan ohörbart, och lät sina tänder fånga hennes underläpp.

Jag tog ett steg närmare henne. ”Om jag inte är en fuck up… är det okej att vara såhär nära dig Saige?”
”Ye-yeah.”
Jag flyttade mitt ansikte närmare henne. ”Och här?”
”Det… det är okej.” viskade hon utan att bryta vår intensiva ögonkontakt.

Min panna mötte hennes försiktigt i rädsla för att jag skulle vara för aggressiv med henne. ”Hur är det här då? Har jag gått över gränsen än?”

Hennes ögon föll samman medan hennes läppar var smått separerade. ”Du är… du är bra.”

Utan varning pressade jag mina läppar mot hennes. Jag kände hennes chock innan hon genast började kyssa tillbaka. Hon slingrade sina smala armar runt min nacke medan jag höll henne vid korsryggen och pressade henne skyddade mot min bröstkorg. Jag kände hur hennes fingrar masserade min nacke när jag drog tillbaka. Det sista jag ville var att ta det hela till nästa nivå när jag visste att hon fortfarande var omskakad efter det Mikey gjort mot henne.

”Woah…” viskade hon och tittade förbi mig borta i sina tankar.

”Du är en perfekt kyssare.” flinade jag mot henne, och hörde genast hennes fnitter som fyllde mina öron som en lugn melodi.

Hennes kinder hettade upp i samband med att hon pratade. ”Tack… tror jag. Du är fantastisk också.”

”Jag måste visa dig vad mer jag kan göra med min runga senare.” blinkade jag.

”Oh my…” skrattade hon under tiden jag backade undan och flätade mina fingrar med hennes. Något med hur min hand kändes mot hennes var rätt, som om mina fingrar var gjorde för hennes. Jag hade aldrig känt såhär sen Rory, men till och med detta var lite starkare än det med Rory.

”Jag har en ide.” jag vände mig mot henne i mitten av vår promenad tillbaka till hennes hus.

Hon vände sig mot mig och vi båda stannade upp. ”Vad är det?”
Jag pekade tillbaka mot bageriet vi kysst vid. ”Jag säger att vi går tillbaka där, köper några cupcakes eller något och får reda på allting om varandra.”
”Okej.” hon log som ett barn på julafton. ”Det låter roligt.”
Jag vände mig om och började gå mot bageriet med hennes hand fortfarande i mitt. Mannen vid kassan hälsade genast på oss när vi gick in i den lilla byggnaden.

”Välkommen till Dan’s Bageri, hur mår ni?”

”Bara bra,” nickade Saige och gick fram till disken och började kolla igenom menyn som hängde bakom mannen innan hon mötte hans ögon igen. ”och du?”
Han nickade. ”Jag mår bra tack, vad kan jag ge er?”
Jag stirrade på menyn i några sekunder innan jag bestämde mig. ”Jag tror jag tar en chokladcupcake och en kopp kaffe, tack.”
”Och för denna vackra dam?” han vände sig mot Saige.

”En red velvet cupcake och varm choklad.” log hon.

”Kommer strax.” han vände sig om för att hämta allting medan Saige gick och satte sig vid ett bord. Jag betalade och tog emot allting innan jag följde hennes spår och satte mig framför henne.

”Tack,” log hon. ”men jag kunde betala åt mig själv.” muttrade hon.

Jag skakade på huvudet. ”Det behövde du inte.”

Hon bestämde sig för att inte argumentera tillbaka och istället tog ett bett från sin cupcake. De i sin tur var mer eller mindre i samma storlek som ett människohuvud.

”Så… vad borde vi starta med?” undrade hon.

”Hur låter det med födelsedagar? Min är första mars.”

”Min är första maj.” fnittrade hon. ”Vi båda har första och månader på M.”
”Jag tror det är ett tecken.” blinkade jag och gjorde att hon rodnade.

”Nästa fråga.” harklade hon sig. ”Du har redan träffat Toby, berätta om dina syskon.”

”Jag har två yngre syskon, en bror och en syster. De är tvillingar, men min syster är äldre med tre minuter. Hon heter Jazmyn och är femton, men vi kallar henne Jazzy eller Jaz, endast Jazmyn när hon är i trubbel. Min bror heter Jaxon, och ibland kallar vi honom Jax; vilket som känns enklare för dig. Han är självklart också femton. De är coola.” ryckte jag på axlarna. ”Men de är mina syskon och de ska tro att jag hatar dem, så säg inget om vad jag nyss sa om dem.” skrockade jag. ”Berätta mer om Toby som jag inte vet.”
”Well, han är någorlunda blyg här i Bronx men tillbaka i Brooklyn var han din vanliga populära kille. Tjejer flockade runt honom, killar ville vara hans bästa vän, och han var med i varje sportgrupp i skolan förutom cheerleading och dans och allt sådant. Han var den snabbaste löparen på banan, och slog även skolrekordet där man skulle springa fem mil snabbast.”
”Han skulle vara en bra tillgång för att bryta sig in i en bank.” skämtade jag.

Saiges ögon smalnade. ”Om du inte skojar nu så svär jag…”
”Chill.” jag höll upp mina händer i försvar. ”Jag skojade Saige.”
”Du har en vriden humor Mr. Bieber.”
”Tack Ms. Cameron.”

Jag tog ett bett av min cupcake och ett sipp från mitt kaffe innan jag började på nästa fråga. ”Om du skulle kunna gå tillbaka till Brooklyn och bo där igen, skulle du?”
Hon tänkte i någon minut. ”Om jag kunde ta med dig, JT, Seneca och min familj med mig så skulle jag.”

”Aw du gillar oss.” retade jag. ”Vem skulle tro att när du flyttade hit så skulle du börja gilla några här och hata några i Brooklyn?”
”Jag tror vi behöver skära ett hål i väggen.”
”The fuck?” skrattade jag åt det plötsliga samtalsbytet. ”Varför?”
”För ditt ego är så stort att det inte skulle kunna gå igenom dörren.” flinade hon.

”Oh shit, you burned me.
Hon skrattade och smuttade på sin varma choklad och tog ännu ett bett från sin cupcake. ”Självklart.”

”Vad är din favoritfilm?”
”Mean Girls.” fnittrade hon. ”Jag tror de flesta tjejer älskar Mean Girls, den är så bra. Vad är din?”
”Rocky filmerna.”

”Jag har bara sett den första.” erkände hon.

”Du får bara komma hem till mig någon gång och se resten av dem.”

Hon nickade. ”Bara säg när så kommer jag.”

”Jag ska se när jag är ledig,” skrockade jag. ”låt mig checka min kalender.”
Hon skrattade som svars och började tänka på ännu en fråga.

Efter att vi var klara med våra muffins så gick vi ut till lekplatsen som fanns utanför grundskolan. Jag log och ledde henne över till gungorna. Hon ploppade ner på en innan jag drog den tillbaka och började pusha henne, vilket gjorde att ett lätt skratt lämnade hennes läppar i samband med att hon gungade högre och högre.

”Jag kan inte tro att jag leker på en lekplats igen.” log Saige under tiden jag fortsatte pusha henne.

”Har du kul?”

”Ja!” tjöt hon.

”Det känns som om jag är tio igen eller något.” erkände jag och tittade runt på lekplatsen. Jag hade aldrig lekt här då jag brukade gå i grundskolan bredvid.

”Var du här mycket?” undrade Saige.

”Inte här men bredvid.” jag nickade mot den första skolan jag någonsin gick i. ”Jag brukade hänga där med JT och Seneca, och vi brukade låtsas att vi var pirater, piloter, kändisar eller astronauter; vi brukade alltid tvinga Seneca att vara alien. Vi brukade också vara med en tjej som hette Brittany… hon uh… hon är Mikeys syster.” Jag visste inte hur hon skulle reagera på det blod Brittany delade.

”Coolt.” ryckte hon på axlarna i samband med att hon fortsatte gunga.

”Brittany och Seneca försökte alltid få mig och JT att leka mamma, pappa, barn med dem men vi vägrade.” skrockade jag. ”Den leken var för tjejig för oss.”

”Flera tjejer lekte den leken. Den eller att vara prinsessor typ.”

Saige nickade. ”Jag gillade tebjudningar också, typ de med mjukisdjur… those were the shit.”
”Tjejlekar var alltid så konstiga.” skakade jag på huvudet.

”Jag måste säga att jag inte håller med dig där.”
”Det slår jag vad om att du inte gör.”

Jag slutade pusha henne och stoppade istället gungan innan vi gick över till rutschbanan.

”Du först.” log hon och jag besvarade den innan jag klättrade upp och satte mig på toppen.

”Den här saken ser mycket mindre ut nu när jag är två meter.” putade jag med läpparna.

Saige skrattade. ”Det är vad som händer när du växer upp Justin.”
”Jag vill inte växa upp.” jag rynkade på näsan. ”Låter inte kul.”
”Bara tänk på när vi ska betala räkningar och sådant.”
Jag stönade. ”Få mig inte att tänka på sådant, det får min hjärna att göra ont vid tanken av hur jag ska klara mig själv ekonomiskt.”

”Jag slår vad om att du kommer hitta en perfekt jobb och då kunna köpa din egen mansion.” uppmuntrade hon.

”Kanske om jag blev en awesome knarkgud.” muttrade jag för tyst för henne att höra.

”Va?” stirrade hon upp på mig.

”Inget.” viftade jag bort och gled ner för banan.

”Om du säger så.” hon gav mig en blick som tydligt sa att hon inte trodde mig.

Jag ställde mig upp framför henne med ett flin på mina läppar. ”Det gör jag… nu gå upp på rutschbanan pretty lady.”

”Bara för att du insisterar.” fnittrade hon och klättrade upp för stegen och ploppade sig ner på banan. Jag gav henne tummen upp och hon sköt sig ner från den två och en halvmeters banan, innan hon ställde sig upp och kom över till mig.

”Nu då?”
”Gungbrädan?” jag slängde bak min tumme bakom mig där gungbrädan satt. Den var hög nog för att tonåringar skulle kunna använda den; som barn var den enorm.

”Ja!” tjöt hon exalterad och sprang över till den. Hon satte sig på ena sidan i några sekunder innan hon ställde sig upp så jag kunde sätta mig på andra sidan. Vi började pusha varandra upp från marken medan vi skrattade, skämtade och snackade om slumpmässiga saker som kom och tänka på.

”Vad är din favoritglassmak?” frågade hon.

”Choklad.” ryckte jag på axlarna. ”Din?”
”Birthday cake.” log hon. ”favoritbok?”
”Uh…” jag var inte precis den personen som läste mycket på min fritid. ”Dödssynden antar jag.” det var den första boken som jag kom och tänkte på, för jag minns hur jag skulle lämna in en recension om den i nian.

”Cool.”
”Vad är din?”
”Jag gillar Hungerspels böckerna.” log hon.

”Jag trodde du skulle vara en Twilight fan.”
Hon gav mig en menande blick. ”Yeah… som mellanstadiet. Jag har vuxit ur Twilight fasen, tack så mycket.”
Jag skockade. ”I was just assuming.”
”Don’t assume things, it makes an ass out of ’u’ and me.”
”Ahh, jag ser vad du gjorde där.”

Hon blinkade lekfullt i samband med att vi fortsatte gunga på gungbrädan.

Efter att vi lekt klart på lekplatsen, så bestämde vi oss för att gå tillbaka till hennes hus, och självklart tog vi den långa vägen.

”Tack för en rolig dag.” log hon när jag smög min arm runt hennes midja och drog henne närmare mig.

”Tack för att du underhöll mig idag.” skrockade jag.

”Jag hade kul.” log hon.

”Jag med babe.”

Skulle hon nämna kyssen?

Ville hon att jag skulle göra det?

Dammit Justin, varför är du så nervös runt en tjej plötsligt? Don’t turn soft.

Jag kollade på min mobil för att se vad klockan var; kvart över fem.

”Tror du din mamma kommer bli arg för att jag höll dig ute så länge?” flinade jag.

Hon skakade på huvudet. ”Hon kommer inte hem förrän sex, så hon kommer aldrig få reda på det.”
Jag skrockade. ”Du någon sneaky eh?”
Saige nickade. ”Och glöm aldrig det Justin. Jag kan titta på dig vilken sekund som helst och du skulle inte veta det.”
”Okej, det är bara creepy.”
”Det är poängen.”

”Du en något annat Saige.” retade jag.

”Don’t hate me because you ain’t me.” lekfullt boxade hon till mig.
Utan varning var hon i mina armar medan jag kittlade henne. Skrattsalvor började rinna ur hennes mun i samband med att hon desperat försökte få bort mina händer.

”Nej!” tjöt hon. ”Jag är för kittlig för den här leken!”
”Det är poängen.”

”Nej!” skrek hon mellan skrattattackerna. Jag skrockade och kunde inte låta bli att lägga märket till hur våra skratt harmoniserade med varandra, innan jag släppte henne och stoppade mina fingrar när vi stod vid ingången till parken.

”Tack.” hon försökte ta sig samma, men misslyckades och brast ut i skratt.

Jag flinade till svars när hon fixade sin sweater som åkt upp.

”Du vet, de flesta tjejer kan inte se bra ut när deras hår är en hot mess, men du ser faktisk ganska attraktiv ut.”
”Jag jobbar på det.” skrattade hon och knäppte kaxigt med fingrarna.

”Oh my…” skrattade jag. ”Nu måste vi skära ett hål i väggen på din lägenhet för ditt ego.” repeterade jag hennes tidigare skämt och fick henne att skratta högt innan jag lät henne upp på min rygg och gav henne en piggyback ride.

”Guys!” avbröt en röst oss. Vi vände oss om och mötte Seneca som stod vid parkbänken. Hon såg stressad och en aning sorgsen ut. Hon bar ett par högmidjade jeansshorts tillsammans med ett svart linne och en mörkgrå cardigan över. Hon hade armarna korsad över bröstet och stirrade ner i marken.

”Vad har hänt…?” Saige hoppade försiktigt ner från min rygg och gick bredvid mig. Jag flätade mina fingrar med hennes när vi kom närmare Seneca.

”Vad har hänt?” repeterade jag Saiges ord med oro som spetsade mina ord.
”Är allting okej?” undrade Saige.

”Nej,” Seneca skakade på huvudet. ”allting är allt annat än okej.”

Hur kunde en perfekt dag med Saige bli förstörd just när vi var på väg att avsluta den?

”Vad har hänt?” frågade jag igen och försökte se om jag kunde få ett svar.

”Det var en… en…” hon kunde inte hitta orden för att beskriva vad som än hänt.

”En vad Seneca?” frågade Saige, och blev mer och mer nervös när Seneca inte berättade vad fan som hänt.

”Det var en uhm…”
”Jesus fucking Christ Seneca, spotta ut det.”
”Det var en död i familjen.”
Mina ögon vidgades. ”Vems familj…?”

DE KYSSTES WOHOO x)
-
Usch hatar det som kommer hända *rysning*

”Saige, jag skulle aldrig göra det där mot dig…”
”Du kallade mig slampa!” grät hon. ”Bara gå härifrån Justin! Du brydde dig inte om mig när Rory var runt och jag är helt säker på att du inte fucking bryr dig om mig nu heller! Du vill bara känna dig bra! Jag behöver inte dig!” skrek hon och pekade mot dörren.

Saige’s POV
”Jag vet att du egentligen inte vill att jag ska gå Saige.” skakade Justin på huvudet.

”Jag vill att du ska gå.” jag kunde nästan känna hur mitt blod kokade.

En enda sekund hann passera innan han flyttade sig närmare och gjorde att jag stelnade till. ”Varför vill du att jag ska gå? Vill du inte ha någon som kan trösta dig Saige?”

”Det funkar inte såhär Justin!” skrek jag och fick tillbaka kontrollen över min kropp. ”Du kan inte behandla mig som ingenting när Rory är med, och agera som fucking Prince Charming eller någon hjälte när jag är sårad. Detta är inte en film Justin, gå nu!”
”Jag går ingenstans Saige.”

Jag skakade på huvudet. ”Jag vill inte ha dig här.” jag släppte hans ögon och kollade ner på täcket jag satt på.

Justin ignorerade mig och slingrade sina armar runt min kropp. Jag stelnade till och kände hur klumpen i min hals växte, men jag vägrade gråta framför honom.

”Du behöver inte låtsas vara stark.” viskade han i mitt öra. De orden gjorde att jag föll samman helt inombords. Kraftiga snyftningar lämnade min mun i samband med att jag gömde mitt ansikte i hans axel. Hans hand åkte längst min rygg i lugnande rörelser samtidigt som han drog mig närmare.

”Varför hände det mig?” lät jag ut mellan snyftningarna. ”Jag förtjänade det inte!”
”Jag vet Saige, jag vet.” viskade han. ”Mikey kommer vara en död man när jag hittar honom, oroa dig inte för det, okej?”
”Jag kan inte gå till skolan imorgon. Han kommer vara där, vad händer om han hittar mig ensam i korridoren?”
”Jag svär, jag kommer låta min mamma snacka med din om att ge dig hemundervisning.”

”Då tror han att jag är någon pussy.” grät jag.

”Saige.” Justin gav mig en menande blick. ”Jag är säker på att jag inte bara talar för mig själv, utan dina föräldrar och din bror också när jag säger att jag mycket hellre vill att du ska vara säker. Om människor visste vad Mikey gjort så skulle det sista i deras huvud vara att kalla dig ´pussy.´”
”Vem skulle tro den nya white-yn?” mumlade jag.

”Alla skulle det om jag bekräftade det du berättade. Har du glömt vilken inverkan jag har på den här staden?”
Jag ryckte på axlarna. ”Jag vet ingenting längre Justin. För allt jag vet så skulle du kunna försöka våldta mig nu. Hur vet jag vem jag ska lita på längre? Jag kände inte ens Mikey. Jag sa bara någon random namn och med min otur, så var det en riktig person. En riktig person som ville våldta mig dammit!” jag boxade till vägen, men skrek genast ut i smärta.

”Shit Saige.” Justin greppade min hand och började undersöka den för att se om jag skadat mig själv.

”Du borde verkligen inte gå runt och boxa till väggar.” han försökte lätta upp stämningen med ett skämt. ”Minns du inte hur ont du hade förra gången?”

Jag himlade med ögonen och drog tillbaka min hand.

Han suckade. ”Hur många gånger behöver jag be om ursäkt innan du förlåter mig? Jag är ledsen Saige. Jag är en asshole, jag vet.”
”Mer än en asshole.” jag stirrade in i hans ögon. ”En mega asshole.”
Han log och drog tillbaka mig till sin famn. ”Betyder dina skämt att du förlåtit mig? Eller i alla fall kan stå ut med mig?”
Jag suckade och slingrade armarna runt honom. ”Jag antar det…”

En rap sång började eka högt mellan väggarna i mitt rum. Justin och jag drog oss isär innan han fiskade upp sin mobil från fickan på sina skinny jeans och stirrade på skärmen.

”Rory ringer mig.” informerade han.

Jag suckade. ”Svara då… gå och snacka med din sexleksak.”
”Nej.” han skakade på huvudet och slängde sin mobil på sängen. ”Hon är inte viktig.”

Jag tog upp hans mobil och lät min tumme glida över den gröna knappen innan jag pressade den mot mitt öra i samband med att låten avbröts.

”Hallå?” svarade jag med en gnutta attityd i rösten.

”Vem är detta?” svarade Rorys bitchiga ton. ”Och varför hänger du med Justin?”
”Det är oviktig information för dig. Kan jag nu hjälpa dig Ms. Rory?”
”Ge telefonen till Justin.” morrade hon.

Jag tittade över på honom, och fick genast ögonkontakt. ”Han är lite upptagen just nu…”
”Med…?”

”Damn bitch, sluta vara nyfiken.” jag la på och slängde mobilen tillbaka på min säng. ”Din sexleksak är för nyfiken.”
Justin skrockade. ”Jag antar att jag inte är bra på att välja första kärleken, eh?”
”Du väljer dem inte.” ryckte jag på axlarna. ”De faller bara på dig. Men du behöver inte alltid stanna kvar med dem, vet du.” Flörtade jag nyss?

”Jag vet.” flinade han.

Vi stirrade på varandra en lång stund innan Justin flyttade sig närmare. En flämtning lämnade min mun i samband med att han lutade sitt ansikte mot mitt. Glimtar av Mikey trängde sig in i mitt huvud, men blev snabbt ersatta av Justin som sparkade honom och snart ersatte honom på ett lugnande sätt för mig. Hans läppar var nästan pressade mot mina innan en hög knackning gjorde att vi båda hoppade isär.

”Justin!” skrek Seneca. ”Är hon okej?”
”God dammit.” muttrade Justin innan han höjde sin röst. ”Vi pratar bara!”

”Saige, jag älskar dig!” skrek hon på ett tröstande sätt.

”Jag älskar dig också Seneca!” skrek jag tillbaka och lutade mig mot mina kuddar i samma stund som Justin placerade sig själv ovanför mig. Jag kunde känna hur mitt hjärtas normala takt ökade.

”Behöver du något?” ropade Seneca från andra sidan dörren.

”Jag behöver dig.” viskade jag till Justin innan jag höjde rösten för att svara Seneca. ”Nope!”

”Går detta för snabbt?” undrade han försiktigt. ”Jag har ingen aning om hur du känner nu sedan händelsen, och jag vill inte gå fram för hastigt och göra så att du freakar ut och stänger ut mig helt.”
Var den skrämmande Bronx gangstern, Justin Bieber, gullig mot mig och brydde sig om mina känslor?

Ett leende sträckte sig längst mina läppar vid tanken av hans omtänksamhet. ”Mys med mig.”
Han flyttade sin position så han istället låg bredvid mig. Han slingrade sin starka, muskulösa arm runt min kropp och pressade mig närmare sig. Mitt hjärta dunkade häftigt men jag lät inte det stoppa mina rörelser som var identiska med hans. Jag begravde mitt ansikte i hans bröst och kände mina ögon falla ihop.

”Jag är så ledsen.” viskade han i mitt öra än en gång.

Jag vaknade nästa morgon och fann mig fortfarande i Justins armar. Inte för att jag inte ville.
Tyst gäspade jag och stirrade på hans stilla kropp. Det enda som rörde sig var hans bröstkorg på grund av hans andning. Hans ögon var hårt stängda och hans läppar var i en rak linje. Jag lät mina fingrar åka genom hans hår och fixa de hårstrån som inte låg på sin plats. Jag hörde hur han lät ut ett djupt andetag innan han öppnade sina ögon för att fånga mina.

Ett leende placerades på hans läppar. ”God morgon.”
”God morgon.” jag harklade mig och placerade min hand vid min sida igen.

”Du behövde inte sluta.” skrockade han.

”Jag vill inte tränga mig in i ditt personliga utrymme.”

”Med dig är det okej babe.” ryckte han på axlarna.

Mina kinder hettade upp och jag gömde genast mitt ansikte under täcket.

”Vad är klockan?” jag dök upp igen när jag kände att mitt ansikte hade svalnat, och tittade på klockan som var på Justins sida. Det var nio.

”Fan, jag är sen till skolan.” jag hoppade upp ur sängen och slängde hela täcket över Justin.

”Saige.” Justin satte sig upp. ”Bry dig inte om skolan, och bara stanna hemma och häng med mig idag.”
”Jag kan inte missa skolan redan, det är fortfarande tidigt på terminen.”
”Well, förhoppningsvis kan jag övertyga dina föräldrar om hemundervisning, så det kommer inte spela någon roll ändå.”
Jag himlade med ögonen. ”Jag vill inte ha hemundervisning. Hur ska jag då träffa nya personer?”
”Vill du se Mikey varje dag?”
Mitt ansikte föll genast och jag tittade ner i golvet. ”…nej.”
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag försökte genast blicka bort dem.

”Shit Saige, gråt inte.”
Jag viftade bort honom. ”Jag är okej.”
”Jag kommer mörda den killen.”
”Det är okej Justin.” suckade jag och föll tillbaka i sängen. ”Bara somna om.”
Han la sig tillbaka bredvid mig och lät sina armar hitta sin väg runt mig.
”Vad ska jag göra?” undrade han.

Jag vände ansiktet mot honom. ”Med vad?”
”Jag tror, jag… jag gillar dig Saige.”
Mina ögon vidgades i samband med att Justin ställde sig upp.

”Jag måste ta hand om en sak men jag kommer tillbaka senare.” han gick ut ur mitt rum som om han nyss inte berättat att han håller på att utveckla en crush på mig, medan jag endast satt där med vida ögon och en haka nere i marken.

Justin’s POV
Jag gick upp de tre stentrapporna till Rorys lilla hus. Högt knackade jag på dörren innan jag lutade mig mot staketet som höll vem som helst från att falla från den en meter höga verandan. Inom några sekunder öppnade hon dörren. Hon var klädd i ett par svarta leggings som hade hål på ena knäet, en av mina vita V-halsar tillsammans med en kamouflagejacka.

”Justin!” tjöt hon högt och drog in mig i en kram. Hon stank starkt av alkohol och marijuana.

”Är du hög Rory?”
Hon ryckte på axlarna. ”Kanske lite. Vad behöver du baby?”
”Rory, jag vill inte vara med dig längre-”
”Va?” avbröt hon innan jag kunde förklara vidare. ”Why the hell not? Njuter du inte längre av allt jag gör för dig asshole!?”
”Rory jag vill inte ha meningslöst knull.”
Hon brast ut i skratt. ”Vad fan? Sen när blev du så corny? Om du inte vill ha meningslöst knull, vad vill du ha då?”

Jag suckade och stoppade mina händer i mina fickor. ”Rory, jag gillar någon annan.”

”Jag visste det!” väste hon. ”Jag hörde en tjej som svarade på din telefon igår… vem är det?”
Jag skakade på huvudet. ”Oviktigt för dig.”
”Jag tror det är viktigt för mig, du slänger bort allt vi hade för att vara med henne… vilket gör det mer än viktigt för mig.”
”Bra försök Rory.” suckade jag. ”Det är inte den rätta tiden för oss nu, kanske någon annan gång?”
”Oh kom igen Justin.” hon greppade min hand. ”Jag vet att du älskar mig och inte vill förlora mig, så varför gör du det så svårt? Vi var varandras första kärlek. Jag tog din oskuld och du tog min. Kommer du ihåg alla-”
”Bara sluta Rory. Du skämmer bara ut dig själv. Jag gillar dig inte sådär längre. Vi såg bara varandra vid fel stund och plats. Detta är ingenting, jag är ledsen.”

”Justin?” undrade en annan bekant röst från bakom oss.

Jag vände mig om för att se en mörkhyad tjej stå i hallen av huset. Hon var klädd i en svart, kort klänning som avslöjade att hon kraschat hos Rorys efter en lång natt på klubben. Hennes hår var uppe i en messy bun, och lite av hennes smink hade kletats under hennes öga.

”Hej Tallulah.” jag stirrade förvirrat på henne och undrade varför hon hängde med Rory.

Hon log och drog in mig i en kram, och genast fylldes min näsa av lukten från cigaretter och alldeles för mycket parfym. ”Oh Justin, du vet att du kan kalla mig Tally. Vart fan har du varit? Du lämnade mig och mina tjejer helt.” hon släppte mig och tog ett steg tillbaka.

”Platser.” ryckte jag på axlarna.

”Okej.” hon gav mig en menande blick. ”Vad för platser?”
”Platser som inte berör dig… vad fan är du så nyfiken för helt plötsligt?”
Hon gav mig ännu en blick. ”Jag försöker bara vara vänlig Justin, damn.”
”Jag behöver inte din vänskap.”
”Jag tror han vaknade på fel sida av sängen.” slängde Rory in.

”Håller med.”

”Till er information, så vaknade jag upp vid sidan av en av de vackraste tjejerna i Bronx, tack så mycket.”

”En av mina tjejer?” flinade Tallulah.

Jag brast ut i skratt. ”Som om. Alla dina tjejer är så fake solbrända att de är orangea, och deras rumpor sticker ut mer än Nicki Minajs. Snälla Tallulah, du skulle inte ens hitta mig död med en av dina tjejer.”

Hon fnös. ”Jag är helt säker på att jag har ditt namn i min bok där jag har namnen på alla mina kunder. Något annat jag är säker på är att jag sett ditt namn där mer än en gång.”
”Måste vara en annan Justin Bieber i Bronx, för jag skulle aldrig hoppa i säng med dina horor även om mitt liv var på spel.”

Tallulah himlade med ögonen. ”Justin, Justin, Justin, du är så överdramatisk. Även om ditt liv stod på spel?” hon fnös igen. ”Oh snälla, båda jag och Rory vet båda hur du blir när du är ensam och sexuellt frustrerad.”
”Såklart vi för.” fnittrade Rory.

”Håll käften för fan Tallulah, vi knullade en gång.”

”När du var sexuellt frustrerad och behövde någon, har jag rätt?”
Jag himlade med ögonen. ”Bara håll käften, ingen vill höra dig snacka.”
”Jag kan berätta exakt hur du är när du vill ha sex.”

”Vi var barn Rory, barn. Du vet inte ett skit om mig nu.”
”Jag är säker på att vi hade sex för några dagar sedan när du var i nöd… jag gjorde att du njöt helt enkelt, men nu är du här och säger att du inte vill ha mig för vill ha ett riktig förhållande.” hon stirrade på mig.

”Justin Bieber vill ha ett riktigt förhållande?” fnös Tallulah. ”Som om det skulle funka. Inom en vecka skulle du vara trött på tjejen och förflytta dig till nästa.”
”Jag dejtade Rory i år.”
”Vi var barn Justin, barn.” hånade hon mig med ett leende.

”Ni båda är bitchar.” väste jag.

”Oh vi är bitcharna?” flämtade Rory. ”Låt oss snacka om slampan som du var med igår som svarade på telefonen.”

”Var han redan med en annan tjej igår kväll?” flinade Tallulah. ”Det förvånar mig inte.”
”Du vet inte ens något Tallulah, sluta snacka.” blängde jag på henne.

”Jag vet att du knullade mig en gång och ignorerade sedan alla mina samtal, sms, röstmeddelanden och Facebook meddelanden. Du ringde mig inte ens tillbaka Justin, det är lågt.”
”Bor ni två i det förflutna eller…?”

”Vi bor inte i det förflutna.” avbröt Rory. ”Vi gillar bara inte att du tror att du kan gå över oss och sedan gå och behandla en annan tjej som om hon är en prinsessa.”
Jag himlade med ögonen. ”Whatever man. Jag går nu, fuck er båda.”

”Du kommer tillbaka.” hon korsade sina armar över sitt bröst. ”De kommer alltid tillbaka.”
Jag stirrade på henne och himlade irriterat med ögonen. ”Okej Rory…”
Hon rullade sina ögon och smällde igen dörren i mitt ansikte. Jag suckade och vände mig om för att endast krocka med någon som skulle in i Rorys hus.

”Oh hej, ledsen man.” jag kände genast igen Mikeys röst.

Jag tittade på honom och kände ilskan ta över mig. ”Mikey… nice att träffa dig här.”

Saige’s POV
Jag satt i mitt sovrum och stirrade på mig själv genom spegeln som hängde på dörren, och försökte bestämma vad jag skulle ha på mig när Justin kom tillbaka. Jag hade av misstag somnat i outfiten jag haft igår så jag hade bytt om till pyjamas.
Tillslut bytte jag om till ett par blå, svart, vitrutiga bomullsbyxor tillsammans med en långärmad sweater. Jag var fortfarande obegripligt trött, trots att jag sovit bredvid Justin som troligen hade gett mig den bästa sömnen jag fått sedan jag flyttat till Bronx, eller kanske i hela mitt liv.
Långsamt tittade jag runt på min hals och upptäckte alla sugmärken. Jag kunde inte hjälpa att släppa ut några tårar i samband med att jag fann min sminkväska. Jag greppade tag i Foundationet och började genast smälla den mot min nacke. Röda märken formade på grund av trycket jag använt för att täcka de otäcka lila och bruna märkena på min hud, där Mikeys äckliga läppar hade varit i kontakt med. Jag var säker på att jag hade likadana sugmärken över hela min kropp, men jag vägrade kolla i rädsla över att bryta ihop.

Jag suckade och drog borsten genom mitt trassliga hår tills den var helt slät och gick sedan ut till köket, där jag fann en liten pappersark på bordet.

Kära Saige,

Toby berättade att något hemskt hade hänt dig igår, och att du skulle stanna hem från skolan. Jag sprang också in i Justin när han var på väg ut och han berättade att han vill prata med mig senare om hemundervisning. Jag är orolig. Vad som än är felet gumman så kommer jag hjälpa dig genom det. Du har också din far, Pattie och alla dina nya vänner. Ge inte upp hoppet sweetiepie. Jag älskar dig så mycket.

Kramar,

Mamma xo

Jag log när jag läste den kärleksfulla texten innan jag vek ihop den och stoppade den i fickan på mina byxor. Jag gick över till kylskåpet och tog ut apelsinjuicen, och fyllde genast ett glas innan jag la tillbaka den, och tog en klunk från röda koppen. Jag letade i skafferiet efter något att äta och genast mötte jag paketet som var fylld med engelska muffins.

”Räcker för nu.” mumlade jag åt mig själv och drog ut en och la den i brödrosten. Jag lutade mig mot disken och drog upp min mobil för att se om jag hade några nya meddelanden.

Willow: Toby berättade för mig att du lät Justin in i ditt rum igår kväll, hjälpte han?

Willow: Saige…? Är du vaken? Jag är orolig för dig!

JT: Om jag ser Mikey idag så kommer han hamna på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset.

Seneca: Mikey skolkade idag. VILKEN FEGIS! Han visste att vi alla skulle slå honom sönder och samman. Den fuckern!

Justin: Måste ta hand om en sak till som kom upp, sen går jag hem och byter om. Jag kommer tillbaka direkt efter, troligen runt middagen, okej?

Jag skrev ett snabbt svar till alla innan jag tog ut min engelska muffins och täckte den med ett lager jordgubbsylt innan jag tog en tugga. Snabbt åt jag resten och tvättade mina klibbiga händer innan jag gick till vardagsrummet.

Jag la mig ner på soffan och kände tröttheten rinna över mig i samband med att jag kramade om en av kuddarna. Jag greppade tvkontrollen och satte på tv:n och genast visades Say Yes To The Dress. Jag log åt tjejerna som var klädda i sina vita klänningar, medan de tvinnade runt framför spegeln och utstrålade glädje. Deras hud lyste när de skrek det magiska ordet, yes, till sin favoritklänning. Alla arbetare klappade tillsammans med tjejens familj och vänner.

“So stinking cute,” muttrade jag åt mig själv och hörde min smssignal. Jag tog upp mobilen och hoppades att det skulle vara Justin.

JT: Såg från klassrummets fönster hur Justin höll på att slå Mikey till döds. Shit is going down.

Mina ögon vidgades i samband med att jag stirrade på sms:et.

Ser inte bra ut detta... vad tror ni Saige kommer göra?

Saige’s POV
Efter skolan så gick jag ut och satte mig på en av bänkarna.

”Väntar på Mikey?” fnittrade Seneca och kom över.

Jag ryckte på axlarna. ”Jag sa till honom att vi skulle hänga efter skolan.”
”Okej, var bara försiktigt. Han är en tonårskille och du är en fin tjej-”
”Seneca,” jag gav henne en menande blick. ”han är oskuld.
Nu var det hennes tur att rycka på axlarna. ”Han kan ljuga Saige.”

”Jag antar att vi får reda på det senare Seneca.” skrattade jag.
Hon nickade. ”Okej, jag och din bror ska gå över till mitt hus-”
”Ew! Sluta, bara gå och berätta inget mer.”
Hon flinade och gick över till Toby som stod tillsammans med några killar.

”Och han sa att han inte skulle hitta vänner.” muttrade jag åt mig själv och lutade mig tillbaka.

”Saige.” rösten från bakom mig fick min kropp att hoppa till. Jag vände mig om och möttes av Mikey som hade ett brett leende över sina läppar. ”Jag trodde faktiskt att du inte skulle komma.”
Jag stod upp och gick fram till honom. ”Så klart jag kom. Jag skulle aldrig missa en chans att få en vän här.”
Han skrockade. ”Well, jag har en rolig eftermiddag planerad. Kom med mig my lady.”

Han länkade sin arm med min under tiden vi gick längst trottoaren.

”Vart ska vi?”

”Du får se.” lovade han och gick genom parken och vidare till skogen.

”Uhm… Mikey?” undrade jag. ”Varför är vi i skogen?”
”Du frågar så många frågor.”
”För att jag vill ha så många svar.

Han skrattade i samband med att vi gick in i en äng som verkade vara den enda fridfulla platsen i hela Bronx.

”Woah.” jag möttes av träden som verkade vara ljusare än allt annat, och gräset som såg ut att aldrig ha klippts. Olika sorters blommor växte överallt på den lilla ängen som inte var större än ett vardagsrum.

”Det är vacker, tycker inte du det?” Mikey ställde sig bakom mig och vilade sitt huvud på min axel.

Jag nickade. ”Det är perfekt.”

Jag kände hur hans läppar pressades mot min nacke och mina ögon vidgades.

”Mikey… vi träffades nyss, sluta. ”
Jag tog ett steg åt sidan och kom bort från honom.

Han skrockade och ställde sig bakom mig igen. ”Kom igen Saige, du berättade för killarna hur söt du tyckte jag var. Jag blir retad varje dag för att jag fortfarande är oskuld, snälla ta det ifrån mig.”

”Nej.” jag puttade iväg honom. ”Jag vill inte ha det.”
Han suckade. ”Jag tog dig till den här hemliga ängen… kom igen Saige.” han kom över till mig och greppade mina höfter innan han drog mig närmare.

”Släpp mig.” jag kämpade med att komma ur hans grepp men misslyckades.

”God, jag hatar dessa otydliga signaler.”

”De är inte otydliga.” protesterade jag. ”Jag vill inte ha sex med dig, inget är otydligt med det.”
Han grepp hårdnade. ”Varför vill du inte?”
”Varför skulle jag?”
Han ignorerade och pressade sina läppar mot mina. Jag lät ut ett skrik och försökte komma bort från honom. Han flyttade en hand till baksidan av mitt huvud och tvingade mitt ansikte att vara i kontakt med hans. Jag försökte sparka på hans fötter för att få honom att flytta på sig, men det funkade inte. Istället använde jag mitt knä och träffade honom där solen inte sken, vilket gjorde att han snubblade tillbaka och lät ut en grymtning.

”Vad fan var det där?”
”Kom inte nära mig!” jag vände på klacken och försökte springa ut från ängen, men jag hörde hans steg bakom mig och snart kände hans fingrar runt min handled som ryckte mig tillbaka, och nästan drog min axel ur led med den styrkan han använde.

”Sluta!” bad jag. ”Släpp mig!”

”Håll käften.” himlade han med ögonen. ”Vet du hur mycket beröm jag skulle få i skolan om folk fick reda på att jag knullade den nya white-yn?”
”Du kommer inte knulla mig! Släpp mig!” jag försökte putta bort honom men misslyckades igen.

”Oh kom igen baby girl.” viskade han i mitt öra. ”We can make some sweet love-”

”Nej, det skulle innebära att jag älskade dig.”
Han skrockade. ”Som om det skulle spela någon roll. Det är bara sex!”
Hans hand ryckte i min flerfärgade cardigan tills den var helt av min kropp.

”Sluta!” skrek jag. ”Gå bort från mig!”

Han slängde bort min cardigan i gräset och ignorerade mina skrik när han trevade med sin hand under min tröja och upp till mina bröst.

”Damn girl, du har en fin hylla.”

Jag höjde min knytnäve och träffade honom svagt på käken.

Han skrockade. ”Tror du det där gjorde ont?” Han greppade båda mina händer med en av sina och pressade tillbaka hans läppar mot mina och än en gång försökte jag komma ur hans grepp.

Hans fria hand åkte till toppen av min kjol han började långsamt dra av dem. Så småningom kunde jag backa från kyssen och spotta honom i ansiktet, vilket landade på hans vänstra kind.

”Din fucking bitch.” han torkade bort det. ”Look girl, detta är inte första gången du har sex så varför tvekar du och försöker komma ur?”
”Du känner inte mig.” jag försökte nå min kjol, men han stoppade mig genom att dra i mitt linne.

”Sluta!” skrek jag. ”Snälla hjälp!”

Hans hand täckte min mun i samband med att han började treva efter mina underkläder. 

JT’s POV
Jag satt på en av bänkarna i parken tillsammans med Willow. Hon var klädd i en svart T-shirt tillsammans med ett par neonrosa shorts.

”Så vacker.” jag pressade mina läppar mot hennes tinning medan en av mina armar var lindade runt hennes axlar. Hon fnittrade och gömde sin rodnad genom att borra ansiktet in i min bröstkorg.

”Nej.” jag la en finger under hennes haka och tvingade hennes tomatröda ansikte att möta min. ”Du ser vackrare ut när du rodnar.”

Min komplimang fick hennes kinder att endast hetta upp mer. ”Sluta, och nej det gör jag inte.” log hon.

”Jo det gör du.” jag pussade toppen av hennes näsa.

”Jag är så glad att jag träffade dig.” hon flätade ihop våra fingrar. ”Jag gillar att hänga med dig.”
”Jag gillar att hänga med dig också sweetheart.”

”Jag är glad att du frågade mig ut, jag gillar verkligen att kalla dig min pojkvän.”

”Och jag gillar att kalla dig min flickvän, Willow.”

Hon pressade sina läppar mot mina i samma sekund som vi hörde ett svagt skrik, vilket gjorde att vi bröt isär.

”What the fuck.” hon tittade åt det håll skriket kommit ifrån.

Jag ryckte på axlarna. ”Det är Bronx, det är säkert inget.” försäkrade jag.

”Sluta!” skrek den svaga rösten igen. Det lät bekant men jag kunde inte placera den med ett ansikte. ”Snälla hjälp!” skrek det igen.

”Oh my God.” Willow hoppade upp. ”Det är Saiges röst!”
Mina ögon vidgades och jag följde Willows rörelser. ”Shit, vi måste hitta henne.”
”Rör på dig.” Willows ögon började tåras i samband med att hon började springa mot ljudet av de kontinuerliga skriken.

”Gå bort från mig!”skrek Saiges svaga röst igen. ”Snälla hjälp någon, snälla!”

Jag satt på tegeltrapporna framför byggnaden jag bodde i med en tänd cigarett mellan mina fingrar.

”Bieber, vad sa jag till dig om att röka de där äckliga cigaretterna?”
Jag vände mig om och möttes av Seneca som höll hand med Toby.

”Är ni två tillsammans?” jag ignorerade hennes fråga och lät ut ett rökmoln.

Seneca ryckte på axlarna. ”Antar att du kan säga det.” hon vände sig mot Toby och pussade honom på kinden i samband med att ett leende spred sig längst hans läppar.

”Har ni gjort det då?” jag vände mig mot Toby.

”Inte helt, men vi är på tredje basen.” flinade han.

”Ahh… homerun ikväll då man, alright?”
”Vi ser vad som händer.”

”Vart är din hemlösa, missbrukar-hora, slampa som du kallar din flickvän då?” Seneca placerade en hand på sin höft.

Jag himlade med ögonen. ”Hon är inte min flickvän Seneca.”
”Så hon är din hemlösa, missbrukar-hora, slampa knullkompis?”
Jag gav henne en blick. ”Seneca, sluta.”
”Jag frågade bara en fråga, du behöver inte bli känslig.” skrattade hon.

Istället för att svara henne, så sög jag in mer från cigaretten innan jag blåste ut det.

”But really… vart är Rory?” Seneca tittade sig runt.

”Varför bryr du dig?”
Hon ryckte på axlarna. ”Jag gör det bara… svara på frågan nu.”
Jag suckade. ”Hon behövde gå till jobbet…”
”För Tallulah.” skakade Seneca på huvudet. ”När kommer du snappa ut ur det hela? Hon är inget annat än en ond häxa Justin.”
”A witch with a B.” flinade Toby.

”Håll käften Toby.” blängde jag på honom.

”Säg inte till min pojkvän att hålla käften.”
”Pojkvän?” jag höjde på ögonbrynen. ”Har du äntligen låtit någon kalla dig flickvän?”
”Ja det har jag.” hon rätade på ryggen. ”Och om du kunde sett hur Saige höll på att falla för dig, så kunde du ha låtit en tjej att kalla dig sin pojkvän.”
Jag himlade med ögonen. ”Saige gillar mig inte, hon gillar Mikey.”
”Det är bullshit.” skrek Seneca. ”Jag vet att hon gillar dig! Hon visste inte ens att Mikey existerade. Hon kallade honom Michael om du kommer ihåg vad du berättade för mig, och så vitt jag vet så presenterar han sig aldrig som Michael; det är alltid Mikey, även om du är en främling eller inte.”

Mina ögon vidgades när jag tog in Senecas ord.

”Och nu låter du Mikey få henne, din idiot.”

”Sluta!” skrek jag nu när jag var i endast mina underkläder i mitten av ängen. ”Ta bort dina smutsiga händer från mig!”
Hans läppar trevade runt på min hals i samband med att han viskade äckliga saker till mig och lämnade sugmärken över hela min kropp.

Tårar föll från mina ögon och min röst var hes efter alla rop för hjälp.

”Kom igen baby.” han flyttade mitt chokladbruna hår till sidan och började bita min nacke, vilket gjorde att jag skrek ut i smärta.

”Sluta!” bad jag.

Han knäppte upp sina byxor och ryckte av dem tillsammans med sin tröja vilket lämnade honom i ett par svarta kalsonger.

”Någon hjälp.” mitt skrik var svagare nu av alla tårar.

”Ingen kommer och räddar dig darling, du är bara min. Jag lämnar dig så fort vi knullat, okej?”

”Jag tror att du ska lämna henne nu.”
Mikey frös, medan mina ögon vidgades i samband med att möjligheterna av att jag var räddad åkte runt i mitt huvud. Var jag det? Jag tittade runt och såg JT och Willow stå vid kanten av ängen.

”Släpp henne!” skrek Willow och såg ut som en kattunge som var redo att attackera ett snöre som dinglade framför henne. Jag tog Mikeys lilla frånvaro till min fördel och började samla mina kläder och snabbt slänga på dem, innan jag började springa åt motsatt håll från alla med tårarna som fortfarande rann längst mitt ansikte.

”Saige!” ropade Willow efter mig. ”Kom tillbaka! JT och jag tar dig hem, det är okej!”
Jag ignorerade henne utan att veta vem jag kunde lita på. Jag trodde Mikey var vänlig, men allt han ville var att våldta mig för att bli av med sin oskuld.

Jag slutade inte springa förrän jag fann mig i mitten av vardagsrummet av mitt hus. Seneca och Toby satt i soffan och hånglade. Tobys armar var runt Senecas kropp medan hennes var runt hans nacke. Jag smällde igen dörren vilket fick de båda att slitas ifrån varandra och titta upp på mig.

Senecas ögon mjuknade. ”Vad hände?”
”Saige vad händer?” den skyddade sidan av Toby kom till ytan när han ställde sig upp och började gå mot mig med Seneca bakom sig.

Jag skakade på huvudet och gick snabbt bort från dem och till mitt rum, där jag smällde igen dörren och föll hjälplös till marken där jag skrek och grät.

”Saige!” ropade Seneca från andra sidan och bankade på dörren. ”Vad hände?”

Jag ignorerade henne och hennes bankningar och begravde istället mitt ansikte i mina händer och kände hur mina blev snyftningar kraftigare.

”Är hon där?” hörde jag JTs dova röst.

”Yeah, hon kom hem och sprang till sitt rum gråtandes.” förklarade Toby.

”Saige!” skrek Willow och knackade mjukare än Seneca gjort på min dörr.

Jag ringde på dörrklockan till JTs lägenhet och lutade mig mot väggen. Inom några minuter öppnades dörren och avslöjade JTs stressade och trötta ansikte.

”Hej.” suckade han och öppnade dörren ytterligare.

”Hej man. Vad har hänt med dig?”
”Inget.” skakade han på huvudet.”

”Vart var du förut? Jag kom förbi men du öppnade inte dörren och svarade inte heller på din mobil.”
”Jag var hos Saige.” förklarade han.

”Vad gjorde du där? Tror du Willow skulle tycka om att ni två var ensamma?”
”Willow var där också.” ryckte han på axlarna.

”Oh, hon hängde med Saige och du hängde med henne.” nickade jag.
Han skakade på huvudet. ”Inte precis.”
”Vad gjorde ni då?”

”Du skulle inte bry dig.” ryckte han på axlarna.

”Antagligen inte,” erkände jag. ”men du kan fortfarande berätta.”

Han suckade. ”Fine. Så idag hängde Saige med Mikey efter skolan-”
”Varför drar alla upp det hela tiden? Jag är inte avundsjuk.”
”Låt mig prata klart.” JT stirrade irriterat på mig.

”Ledsen, fortsätt.” jag höll upp mina händer.

”Mikey tog med henne till ängen och försökte våldta henne…”

Mina ögon vidgades och jag ställde mig rakt upp.

”Han gjorde vadå?”
”Han försökte våldta henne.” JT masserade sina tinningar som om han hade huvudvärk.

”Hur vet du det?”
”Jag hörde hennes skrik och fann henne i endast underkläder medan hon försökte komma ur hans grepp, medan han snackade om hur han bara ville knulla henne och sen skulle han lämna henne.”

”Den fucking ungen.” morrade jag. ”Varför skulle han göra det mot Saige?”

JT ryckte på axlarna. ”Antar att det beror på att hon är den nya white-yn i skolan, och precis som killen på bowlingen sa så skulle någon snart göra henne gravid, och Mikey ville att det skulle vara han.”
”Jag måste prata med henne.”
”Är du säker på att det är en bra ide?”
”Ja.” jag stormade ut ur hyreshuset utan att säga något mer.

”Vad gör du här?” Seneca stirrade upp på mig.

”Jag måste prata med henne.”
”Hon öppnar inte dörren för någon,” skakade Seneca på huvudet. ”så du kan lika gärna gå tillbaka hem till din hora.”
Jag suckade och ignorerade henne innan jag knackade försiktigt på Saiges dörr. Det enda svar jag fick var en hög snyftning som splittrade mitt hjärta. Jag sökte runt i rummet, tills mina ögon landade på en hårnål som låg på soffbordet. Jag greppade tag i den och gick tillbaka till dörren där jag började vicka med den i låset. Jag hörde dörren klicka och öppnade den. Genast stängde jag den bakom mig och låste så Seneca och Toby inte kunde komma in.

Saige satt på sin säng ihoprullad till en boll. Hon var klädd i ett par slappa, svarta mjukisbyxor tillsammans med en T-shirt som såg ut att ha använts minst hundra gånger. Henne vackra, mörka, bruna hår var uppe i en slarvig hästsvans, medan korta hårslingor ramade in hennes tårdränkta ansikte. Jag kunde se sugmärken över hela hennes nacke och armar, och jag var säker på att det fanns några på hennes mage och låt. Mikey var en död man.

”Saige…” lät jag tillslut tyst ut. Genast rätade hon på sig och mötte min blick.

”Hur… hur kom du in i mitt rum?”
Jag höll upp hårnålen, och hon suckade och vände sig om.

”Kan… kan du snäl-snälla gå.” bad hon och jag kunde höra hur hennes röst skakade.

Jag skakade på huvudet. ”Jag är rädd att jag inte kan det. Jag ska trösta dig och sen gå och döda Mikey fucking  Scott.”
Hans namn fick henne att endast bryta ut i ett nytt vattenfall av tårar, vilket fick skulden att rinna över mig.

”Fuck, förlåt.” jag satte mig på kanten av hennes säng. ”Jag skulle inte sagt hans namn.” jag placerade min hand på hennes axel vilket henne att hoppa kraftigt till innan hon kröp bort från mig.

”Rör inte mig.” en tår gled längst hennes kind.

Jag suckade. ”Saige… jag kommer inte skada dig…”
”Jag trodde att Mikey inte heller skulle skada mig.” hon brast ut i gråt. ”Jag känner ingen av er. Alla av er kan ha varit med på det där.”
”Saige, jag skulle aldrig göra det där mot dig…”
”Du kallade mig slampa!” grät hon. ”Bara gå härifrån Justin! Du brydde dig inte om mig när Rory var runt och jag är helt säker på att du inte fucking bryr dig om mig nu heller! Du vill bara känna dig bra! Jag behöver inte dig!” skrek hon och pekade mot dörren.

Jag tappade hakan när jag upptäckte att det var Justin och Rory. Rory höll på med ett stort, lila sugmärke på Justins hals, medan han hade en arm runt hennes midja medan den andra höll en cigarett.

”Vad fan gör hon här?” Seneca gjorde det klart att hon inte gillade Rory.

Saige’s POV
Rory flinade. ”Har du ett problem med att jag är här, lilla Seneca?”
”Vi är lika gamla.” morrade Seneca.

”Men på insidan så beter du dig alltid som en femåring som inte får sin väg.”

”Detta var ett bra sätt att presentera Toby och Saige för alla.” suckade JT.

”Ledsen att du behöver se spawn of Satan första gången du möter alla,” Seneca vände sig mot Toby,
”då menar jag verkligen möta alla istället för att se på när de spelar basket.”
”Jag är inte spawn of fucking Satan.” fräste Rory.
”Vad du än säger.” JT himlade med ögonen innan han gick till några andra i gruppen.

”Borde jag gå hem?” undrade jag och svalde hårt.
Jag kände mig inte bekväm runt alla.

Seneca skakade på huvudet. ”Nej, nej.”
Justin ögon fångade mina men jag var snabb med att låta mina ögon droppa ner på marken. ”Jag vill verkligen gå hem Seneca…”

”Justin, den här nya tjejen kanske är kär i dig och kan inte hantera att se dig med någon annan.” skojade Rory högt.

”Vill du ha hela min fucking knytnäve i din mun? För om du vill det, fortsätt prata bitch.” hotade Seneca, men det påverkade inte Rory eller den nu skrattande Justin.

”Jag gillar honom inte, faktum är att jag hatar honom.” morrade jag i respons till Rory.

”Oh verkligen?” fnittrade hon. ”Vad har du gjort mot den nya white-yn?” Rory armbågade Justin.

”Jag har inte gjort ett skit mot henne, jag vet inte ens hennes namn.”
Jag var på väg att försvara mig själv när Toby klippte av mig. ”Ursäkta mig?”
Justin mötte Tobys blick. ”Vad?”
”Du känner min syster damn well. Måste jag påminna dig om att du har hängt med henne varje dag den här veckan, fram tills du förolämpade henne och hon dumpade dig?”
”Han ljuger babe.” Justin mötte Rorys ögon.

Hon ryckte på axlarna. ”Jag tror dig. Varför skulle du ens vilja hänga med en piece of trash som henne.”
”Precis.” skrockade Justin.

”Håll mig tillbaka.” morrade Toby. Genast höll jag honom runt bröstkorgen, och försökte mitt bästa med att hålla honom tillbaka från att slå livet ur både Justin och Rory.

”Oh shit.” hörde jag JT från bakom tätt följt av hans snabba steg, men under den processen kom Toby ur mitt grepp och började marschera över till Justin och Rory.

”Nej!” skrek jag.

JT greppade Toby och förde honom över till mig igen. ”Kom igen man, Justin är inte värd det. Han agerar som en fake bitch runt Rory. Bara ignorera honom; han kommer så småningom slänga henne på trottoaren där hon redan bor. Hon är fucking hemlös och luktar som skit, fattar inte varför han tycker hon är attraktiv.”

Toby suckade. ”Jag tänker inte hänga här om de ska vara kvar.”
JT vände sig mot Rory och Justin. ”Antingen stänger ni båda käften eller går härifrån.”
”Ursäkta mig.” Rory höjde ena ögonbrynet.
”Du hörde mig.” JT krossade armarna över sitt bröst. ”Du behöver antingen respekterar mina vänner eller gå… båda av er.” JT blängde på Justin. ”Speciellt om du ska agera fake Justin.”
”Well, tur för er så måste jag gå.” suckade Rory.
”Vart ska du?” undrade Justin förvirrat.

”Oroa dig inte för det.” Rory greppade hans nacke och förde deras ansikten närmare. Vi alla stönade och lämnade paret till att hångla som de ville.

”Hon jobbar för Tallulah, hon ska knulla någon kille.” informerade Seneca. ”Jag har sett henne gå in i byggnaden Tallulah hyrt ut. Det är vid pizzerian.” hon vände sig mot mig och Toby. ”Hon kallar det ’Tallulah’s Entertainment’ och det är inte någon filmbutik eller något, utan platsen där männen kommer och bokar deras tid med de prostituerade. Så gå aldrig in dit om du letar efter en film för kvällen.” varnade hon.

”Slampans högkvarter.” skämtade JT.

”White-y är tillbaka.” kommenterade tjejen som jag kände igen som Maria, när jag gick fram till den övriga gruppen. ”Välkommen tillbaka.”

”Tack.” jag rynkade på pannan och tog plats på en av metallbänkarna.

”Du behöver inte vara nervös eller blyg runt mig white-y, jag är riktigt trevlig.”

”Det är jag säker på.” nickade jag.

”Håller hon på att bli sarkastisk med mig? Den bitchen måste lära sig en läxa.” muttrade Maria under sitt andetag, men fortfarande tillräckligt högt för mig att höra.

Jag valde att ignorera henne istället för att starta ett bråk, och tog upp min mobil från min ficka för att kolla igenom mina meddelanden.

Willow: Kommer till Bronx idag, och är så glad att se dig igen! Jag, du, JT och Justin kan äta middag senare!

Saige: Det kommer bli svårt när Justin är en douche.

Willow: Oh, jag får honom att hänga med. Oroa dig inte, men gå bort från alla och möt mig vid pizzerian bredvid den där filmbutiken eller vad det nu är för något.

Saige: Inte filmbutiken, gå aldrig in där. Och jag försöker.

”JT.” jag tittade upp på honom. ”Willow vill att du, jag och Justin ska gå till pizzerian.”

”Resten av oss då?” Maria höjde på ögonbrynen.

Jag ryckte på axlarna. ”Jag följer bara orderna hon gav mig.”
”Orderna?” Maria gav mig en blick. ”Ni white-ys är verkligen konstiga.”
”Tack.” jag tog det som en komplimang och stoppade tillbaka min mobil i min ficka innan jag stod upp. ”Toby du kan gå hem om du vill.”
”Nah.” Seneca slingrade en arm runt hans axlar. ”Stanna med mig pretty boy.”
”O-okej.” han harklade sig i ett försök att gömma sitt överraskande skrockning.

Jag gav Seneca en menande blick. ”Sno inte min brors V-card ikväll.”
Hon vände sig mot Toby. ”Har du fortfarande kvar oskulden homeboy?”

”Du kan låta henne ta den man.” JT boxade Tobys axel. ”Vem vet, du kanske kan få den där tjejen att hålla sig till en kille.”
”Som om det skulle gå.” sa en av killarna, Darrel.

Seneca sände en irriterad blick till honom innan hon vände sig tillbaka till Toby. ”Man vet aldrig, och jag tycker du är ganska söt. Man vet aldrig vad som kan hända.” sade hon oskyldigt med en axelryckning.

”Ew, okej. Jag går nu.”
”Hejdå!” skrattade Seneca när jag ställde mig upp och ryckte med mig JT till där Justin och Rory fortfarande hånglade.

JT greppade huvan av Justins tröja och drog bort honom från sin ’älskade’ utan att säga ett ord.

”Hey!” skrek Rory argt och sprang över till oss. ”Vad fan är ert problem?”
”Hade du inte någonstans att gå?” jag stirrade på henne. ”Shoo, nu, shoo.” jag gestikulerade med händerna. Hon himlade med ögonen innan hon vände sig om och gick.

”Wow, trodde inte hon skulle ge upp så enkelt.” erkände jag.

”Hon är en pussy.” ryckte JT på axlarna. ”Och hon bryr sig dessutom inte om Justin-”
”Hon älskar mig!” klippte Justin av.

”Hon bryr sig bara om sex,” han ignorerade Justin och fortsatte prata med mig. ”hon är en hora, vad mer ska jag säga?”
”Hey man, jag snackar inte om Willow sådär.”

JT såg ner på Justin för ett ögonblick. ”Och du kommer inte heller om du inte vill leva i ett jävla sjukhus hela livet. Det är stor skillnad mellan Rory och Willow.”
Justin rullade med ögonen innan han bytte ämnen. ”Vart ska vi? Kan du låta mig gå.”
”Du ska ha middag med Willow, Saige och mig, och nej det kan jag inte.”
Justin suckade och när vi gick in i pizzerian.  Vi hittade ett bord, och JT lät äntligen Justin fri under tiden jag satte mig på andra sidan borden och var noga med att inte få ögonkontakt med Justin. Awkward ögonkontakt var det sista jag ville och behövde.

”Hej!” hörde jag en bekant röst innan en smal blondin kom till vårt bord.

”Willow!” tjöt jag glatt och kramade om henne innan hon satte sig bredvid mig.

”Hur var första dagen i skolan?” frågade hon och la ner sin väska.

Jag suckade. ”Det sög.”
”Varför?” hon gjorde en ledsen min.

”Jag blev puttad, kallad namn, mobbad, och allt sådant.”
Willow rynkade på pannan. ”Det finns en hel del skitmänniskor i världen, och de alla verkar gå i din skola, eh?”
”Hey.” avbröt JT med en skrockning. ”Jag går på hennes skola.”

”Precis vad jag menar.” svarade Willow. Hon väntade i några sekunder innan hon log och lät ut ett fnitter. ”Skojar bara.”
”Du tycker du är rolig eh?” skrattade JT.
Hon ryckte på axlarna. ”Kanske lite.” blinkade hon mot honom.

”Kan ni två sluta flörta innan jag spyr?” Justin himlade med ögonen.

”Vad du säger nu spelar ingen roll Bieber.” blängde JT på honom. ”Du försökte dra ut din knullkompis tunga ut ur hennes mun in i mitten av en damn park.”

”Ew.” Willow rynkade på näsan. ”Det är äckligt.”
”Bra sak att jag inte frågade efter din åsikt, eh?”
”Damn, Saige skojade verkligen inte när hon sa att du var en asshole.”
Jag kände Justins blick på mig men jag vägrade titta upp från gaffeln som låg på bordet.

”Så jag är en asshole Saige?” frågade Justin när han märkte att jag inte skulle kolla upp på honom.

Jag svarade inte och försökte låtsats som om jag var vilsen i mina tankar. Jag såg hur han började vinka med sin hand framför mig, vilket var svårt att ignorera men jag gjorde mitt bästa.

”Vad tänker du på?” Willow skakade min axel. Jag låtsades snappa ut ur mina tankar och vände mig mot henne.

”Hmm?”
”Du dagdrömde.” fnittrade hon. ”Är det någon snygg kille på skolan eller något?”
”Yeah.” mumlade jag och försökte få Justin att bli avundsjuk. Jag kastade en blick på honom och kunde se lite ilska i hans ögon. ”Det är det.”

”What the fuck? Varför berättar du inte sånt här för mig?” klagade Willow. ”Vad är hans namn? Hur ser han ut?”
Jag gick sökte genom mitt huvud efter ett killnamn jag lärt mig idag, men utan framgång. ”Michael Scoot.” hittade jag på

”What the fuck, Mikey?” JT höjde på ögonbrynen. ”Du är attraherad av honom.”
Vad fan. Fanns det verkligen en kille i skolan som hette Michael Scott?

”Uh… yeah.” jag försökte låta trovärdig.

”Hur träffade du Mikey?” undrade Justin.

Jag ryckte på axlarna. ”Jag såg honom bara, hörde hans namn och tyckte han var söt.”
”Hur ser han ut?” tjöt Willow.

Boy, I wish I know. ”Han är verkligen söt.” blinkade jag.

”Inte lika söt som mig.” morrade Justin.

”Lugna ditt ego, du har din sexleksak.” flinade JT.

Justin himlade med ögonen. ”Antar att vi behöver bjuda in Mikey till vårt pizzaparty, eh?”
Mina ögon vidgades och mina kinder hettades upp. ”Nej, gör inte det.”

Justin’s POV
Efter middagen gick Willow, Saige och JT till lägenheten han ägde för att se på filmer. Jag ville hellre hänga med Rory så jag dumpade dem. Jag drog ut min mobil ur min ficka och ringde upp hennes nummer jag kunde utantill och pressade på grönt innan jag la mobilen vid mitt öra. Det pep några gånger innan jag nådde till röstbrevlådan. Jag suckade och lyssnade på hennes röstmeddelande innan ett högt pip ekade.

”Hej Rory,” jag harklade mig. ”det är Justin. Ring mig tillbaka när du hör detta, jag vill hänga. Jag saknar dig och uh…” jag kunde inte komma på mer att säga. ”Ring mig, syns.” jag pressade på den röda knappen innan jag la tillbaka mobilen i min ficka.

”Bieber, my man!” hörde jag en hes röst från bakom. Jag vände mig om och möttes av Mikey Scott och hans syster, Brittany.

”Mikey,” flinade jag. ”en av tjejerna snackade om dig idag.”
”Vem?” han höjde på ena ögonbrynet.

”Någon har äntligen en crush på den här losern.” Brittany klappade Mikeys axel. ”Grattis. Det kommer vara hans första flickvän; kanske kan ha äntligen bli av med sin jävla oskuld.”
Mikey himlade med ögonen och vände sig mot mig. ”Anyway… vem är hon?”
”Saige Cameron, den nya tjejen som nyss flyttat hit. Hon snackade om att hon sett dig i skolan idag och tyckte du var söt.”
Ett brett flin tog plats på Mikeys läppar. ”Jag försöker hitta henne imorgon.”

”Gör det, kanske du kan få henne att sluta vara så pryd och lägga näsan i blöt.”

 

Saige’s POV
Jag gick in i skolan nästa morgon klädd i en av mina favoritoutfits. Jag gick i en B-linje fram till mitt skåp och öppnade den, innan jag tog ut allt jag behövde till den första perioden och slängde tillbaka allt annat och stängde skåpet. Det var då jag upptäckte killen som stod lutad bredvid mig och log.

Jag hoppade till och la en hand på mitt bröst där mitt hjärta dunkade hårt. ”God, ledsen… uhm… hej?”
Han skrockade innan han sträckte ut sin hand. ”Mikey Scott.”
Oh fuck, någon skvallrade. Och jag är säker på att den personens namn rimmade med Bustin Jieber.

”Saige Cameron.” jag skakade hans hand och harklade mig.

”Så…” började han ”en liten fågel viskade i mitt öra igår att du tyckte jag var söt.”
”En liten fågel som heter Justin Bieber?” Jag höjde på ögonbrynen, och visste redan svaret.

”Tystnadsplikt Madame.” han blinkade.

”Well Monsieur, jag är ledsen men jag kan varken bekräfta eller neka det du nyss sa utan att vara informerad om vem som berättade det för dig.”

”Du är feisty, jag gillar dig.” skrockade han.

”Och ditt smickrande kommer inte ta dig någonstans, Mr. Scott.”
”Wow, jag antar att Justin informerade mig fel.”
”Ha!” jag pekade på honom. ”Du erkände att Justin berättade.”
”Oh dammit, du är bra.”
Jag ryckte på axlarna. ”Du är inte den första som säger det.” mitt grepp runt mina böcker som var tryckta mot mitt bröst blev hårdare.

”Well, är det inte Michael Scott?” Seneca kom över med ett ansikte som visade misstro. ”Jag trodde du inte brydde dig om den här gruppen längre.”
”Oh du behöver inte vara så formell Seneca, du vet att du bara kan kalla mig Mikey.”
”Jag använder endast smeknamn på mina vänner.”
Mikey skrockade. ”Det är svårt att vara din vän när du flörtade med mig och sedan började ignorera mina samtal när jag berättade att jag inte ville ha sex med dig.”
Hon himlade med ögonen. ”Kom igen Saige.”
”Vänta, jag vill prata med Mikey.”
”Yeah Seneca, hon vill prata med Mikey.” blinkade han.

Hon suckade. ”Fine, vi syns i klassrummet. Hoppas du hittar vägen dit.” hon vände på klacken och gick iväg.

”Hon gillar dig verkligen inte.” fnittrade jag.

Mikey ryckte på axlarna. ”Haters gonna hate, hm?”
”Jag borde nog också leva på det mottot nu när jag bor här.”
”Mycket hat?” gissade han.

Jag nickade. ”Bland annat från Rory och Maria.”
”Damn, håller Bieber fortfarande på med Rory? Hon är en piece of trash, och luktar som en också. Och Maria hatar alla.” han viftade avfärdande med handen vid tanken av Maria. ”Jag skulle inte ge two shits om vad den tjejen tycker.”

”Brukade du hänga med dem?”

Han nickade. ”Tills några av killarna började med riktigt olagliga skitsaker, som jag inte ville vara en del av. Fattar du vad jag menar?”

”Vad gjorde de?”
Han flinade. ”Jag kan inte berätta för dig, du får försöka få ut den informationen från dem.”

”Värd en shot.” ryckte jag på axlarna.

Mikey skrockade. ”Du är söt… jag gillar dig.”
Jag rodnade. ”Tack…”
”Hur låter det med att du och jag hänger efter skolan, eh?”
”Det kan vi göra.” nickade jag. ”Har du en mobil?”
Han fiskade upp en gammal, repad Blackberry från sin backficka och gav den till mig.
Jag skrev snabbt in mitt nummer och sms:ade mig själv så jag skulle få hans.

”Vi syns efter den sista perioden så hittar vi någonstans att gå till, okej?”
Han nickade. ”Låter som en plan.”
Klockan ringde i en sista varning och informerade oss om att vi hade fyra minuter på oss att komma till klassrummen.

”Syns senare.” jag vinkade och vände mig om för att snabbt gå till den första perioden, som jag lyckligtvis mindes platsen till.

Jag gick in i precis i samma sekund som klockan ringde, och tog min plats bredvid Seneca.

”Jag måste säga att jag är imponerad.” skrattade hon. ”Du hittade till första perioden utan mig.”
”I’m good.” ryckte jag på axlarna.

”Så, hookar du och Mikey upp eller något?”
Jag skakade på huvudet. ”Nej, men vi ska hänga efter skolan idag. Hookar du och min bror upp?”
”Vi strulade igår kväll,” ryckte hon på axlarna. ”men vi gick inte hela vägen.”
”Vad menar du med strular?”
”Vill du verkligen veta?”
”Uh… visst.”

”Jag sög på din brors kuk och han sög på mina bröst och fingrade mig, men han behövde fortfarande sticka in sin penis i min-”
”Sluta!” jag höll upp min hand och kände hur illamåendet började dra över mig. ”Strunta i vad jag sa, berätta inget mer. Jag lämnar det till min fantasi.”

Hon fnittrade. ”Du frågade om det Saige.” hon klappade mig på huvudet.

”Jag kan inte fatta att du och min bror…”

”Han är söt… vad kan jag säga?” ryckte hon på axlarna.
”Oh my God,” jag rynkade på näsan. ”det är äckligt.”
”För dig kanske… men för mig var det rena himlen.”

”Bara… krossa inte hans hjärta, okej?”
”Det skulle jag aldrig!” lovade hon.

Du krossade Mikeys, jag vill bara vara säker nu när det är min bror.”

”Okej Mikey är en baby, och jag vet inte… din bror kanske kan få kontroll på mig.”

Seneca är något extra.. eh? xD
Well... vad tycker ni om Justin och Rory? Tror ni på det Seneca sa om henne eller inte?

Saige’s POV
Jag stod i mitt sovrum nästa morgon och stirrade blankt på min garderob. Vad skulle jag ha på mig på min första dag i skolan i Bronx?

”Saige, skynda!” ropade min mor. ”Du måste skynda dig till skolan snart.”
”Jag försöker så gott jag kan.” skrek jag tillbaka med en röst som var spetsad med irritation. Jag suckade och sträckte mig efter en neon gul tröja som jag slängde på mig över mitt linne, tillsammans med ett par högmidjade shorts. Jag satte upp mitt hår i en messy bun och knöt en bandana runt den, innan jag knäppte på en klocka runt min handled. Jag la på ett tunt lager smink på mitt ansikte innan jag använde samma skolväska som förra året, en simpel persikofärgad Jansport väska som jag slängde över min axel och kände vikten av alla böcker som jag redan fått. Jag öppnade sovrumsdörren och steg ut och vidare till köket. Toby stod lutad mot diskbänken med sitt svarta backpack bredvid sina ben samtidigt som han tugga på en stor, röd äpple.

”God morgon.” han sände mig en snabb vinkning i samma stund som jag greppade ett eget äpple från fruktfatet.

”God morgon.” log jag svagt och tog ett stort bett.

”Redo för första dagen?” stönade han.

”Jag kan inte vänta.” sarkasmen droppade från varje ord, och jag himlade med ögonen.

Toby skrockade. ”Känner precis samma. Önskade bara att vi var tillbaka i Brooklyn.”
”Då är vi två.”

Mamma kom in i köket och slängde över sin över sin axel. ”Är vi redo att gå?” undrade hon.

”Nej.” tjurade jag.

”Varför? Kom igen Saige, vi måste verkligen gå nu om du vill komma i tid till skolan och jag till jobbet.”
”Hon menar att hon inte vill gå mamma.” Toby gav henne en menande blick

”Oh, Saige kom igen. Jag har inte tid för skämt.” andades hon ut tungt.

Toby och jag sa inte ett ord under tiden vi följde henne ut och nerför trapporna. Mamma såg djupt vilse ut i sina tankar när vi steg ut i den friska luften, well så frisk den nu kunde bli här i Bronx. Morgonen var en aning kylig och gav mig gåshud.

“Är du säker på att de där shortsen är lämpliga för skolan?” mamma tittade ner på mina bara lår.

”Ja mamma, detta är Bronx. Jag är säker på att någon tjej kommer komma i sportbehå eller något liknande, mina short kommer inte vara något jämfört med dem.”
”Okej.” hon slet bort blicken från mina kläder och mötte istället mina ögon i några sekunder innan hon vände sig mot Toby och gav honom samma tresekundersblick. ”Ni båda sköter er, okej?”
”När har jag inte gjort det?” flinade Toby.

Mamma gav honom en menande blick. ”Måste jag påminna dig om alla gånger jag fick samtal från din förra skola om att du inte skötte dig i skolan? Eller den gången någon upptäckte dig hångla med en tjej du inte ens kände i killarnas toalett, eller kanske den där gången du sa till mattanten att hon kunde trycka upp den ångade broccolin upp i hennes-”
”Okej mamma.” han avbröt henne. ”Jag fattar.”
”Jag är glad att du ser poängen.” flinade hon.

”Kristallklart, mamma.”

Hon nickade innan hon slukade upp oss en gruppkram. ”Lycka till idag. Jag hoppas ni får en bra dag och inte hamnar i trubbel.”
”Toby.” hostade jag och sände honom en retande blinkning.

Han puttade mig på skoj. ”Håll käften Saige.”
”Oh, ni två måste lära er komma överens.” skrattade mamma och visste väl att vi båda skojade,

”Ha en bra dag på jobbet.” log jag.

Hon gav mig ännu en kram. ”Tack gumman.”
Hon omfamnade Toby, precis som mig, en gång till innan hon började gå åt det motsatta hållet från oss.

”Redo?” Toby vände blicken mot mig.

Jag drog in ett djupt andetag, blåste ut den och nickade. ”Redo.”

”Kom igen.” han skickade mig en svag leende innan vi började gå mot skolan som låg några kvarter.

”Vad är du mest nervös över?” frågade Toby, men sina ögonbryn en aning högre än vanligt.

Jag ryckte på axlarna. ”Antar att hitta vänner. Jag känner inte precis någon av dem här människorna-”
”Du hittar vänner lika enkelt som du andas.” fnös Toby. ”Om någon borde vara nervös för det så borde det vara din töntiga bror Toby.”
Jag himlade med ögonen. ”Du kommer enkelt finna vänner Toby. Jag är säker på att alla tjejer komma falla vid dina fötter och ge dig allt för att du ska vara bekväm.”

”Okej.” han fnös igen innan han brast ut i gapskratt. ”Det är vad du säger Saige.”
”Det är det.” jag rufsade till hans hår. ”Det kommer gå bra för dig.”
”Det kommer gå bra för oss båda.” han boxade min axel på ett broderligt sätt.

Vi kom fram till skolbyggnaden, och där stannade vi bara upp och stirrade på det medium stora tegelbyggnaden. Jag kunde se barn springa ut och in i alla möjliga outfits och hårstilar. Vissa bar klänningar som du kunde ha på dig i en nattklubb, medan andra bar kläder du endast kunde se på en nunna. Vissa hade ljust, neon hår som såg ut att blivit klottrat av highlighter-penna, medan andra hade mörkt, svart hår som var lite mörkare än den vanliga svarta färgen. Vissa hade inte hår överhuvudtaget.

”Det här är en konstig plats.” observerade Toby.

Jag nickade instämmande. ”Jag tror vi borde be mamma om att ge oss hemundervisning.”
”Du har inte ens gett det en chans än Saige.” skrockade han. ”Men om skolan fortfarande suger i eftermiddag så kommer jag hålla med dig.”
”Okej, vi ser hur det blir i eftermiddag då.” jag nickade och fixade mentalt en plan.

”Tjugo spänn på att vi båda kommer hata det.”
”Jag tänker inte slå vad om det, för jag är helt säker på att vi båda kommer hata det, så då kommer jag förlora pengar.”
”Damn.” muttrade han. ”Jag hoppades på att du skulle gå på det.”
Jag knuffade honom lekfullt. ”Jag är inte så dum.”

”Ska du gå in eller inte white-y?” undrade en bekant röst från bakom mig vilket fick mig att hoppa till. Jag vände mig om och såg hur Seneca stod där med ett leende som lekte på hennes läppar. Hon var klädd i en Phillies tröja som var instoppade i ett par högmidjade jeansshorts. Hon hade några smycken på sig, och hela outfiten kompletterades av hennes high top, vita converse.

”Oh, hej Seneca.” log jag.

”Skrämde jag dig?” fnittrade hon.

”Bara lite.” erkände jag och det fick henne att skratta mer.

”Phillies fan, eh?” Toby observerade hennes tröja.

Hon ryckte på axlarna. ”Killen jag låg med igår lämnade det i mitt hus, så varför skulle jag inte bära den? Om han lämnade den så brydde han sig troligen inte om den.”
Tobys ögon vidgades vid hennes förklaring. ”…okej.”
”Vem är detta? Har du en pojkvän? Hon studerade Toby från huvud till tå.

”Nej, han är min tvillingbror.” skrattade jag och kände mig endast awkward.

Hon nickade. ”Jag var på väg att kommentera om hur lika ni såg ut, att ert förhållande kunde betraktas som en incest.” Hon vände sin uppmärksamhet mot Toby. ”Så är du singel, Mr. Cameron?” blinkade hon.

”Oh uh… y-yeah.” stammade han och kände sig troligen lika awkward som jag gjort tidigare.

”Vill du bli nästa kille som lämnar en tröja i mitt sovrum?”

”Oh good Lord.” Jag himlade med ögonen och greppade Senecas armbåge. ”Vi syns sen Toby. Försök att inte dra till dig sexhungriga tjejer som Seneca.”
”Jag är inte sexhungrig!” försvarade hon sig i samband med att jag drog henne ifrån min bror som i nuvarande stund såg ut att ha svårt att andas mellan alla sina skrattsalvor.

”Bara hjälp mig vart fan jag ska gå.” suckade jag och drog ut mitt schema från min shortsficka. Seneca ryckte pappret från mina händer.

”Vi har alla klasser tillsammans.” hon vek pappret och gav den tillbaka. ”Så häng bara med mig hela dagen så hittar du dem.”
”Okej.” nickade jag och kände mig smått lättad över att i alla fall känna en person i alla mina klasser.
”Är någon annan från er grupp fortfarande i high school?”
”JT, Justins syskon, och två tjejer som heter Rory och Tallulah, men du har inte träffat dem än-”
”Rory är Justins ex och Justin och Tallulah brukade ligga, korrekt?”
”Damn.” Seneca nickade. ”Imponerande, hur i världen kan du redan känna till dem.”
”Justin berätta om sitt sexliv igår.”
Hennes ögon växte. ”Nämnde han-”
”Dig?” gissade jag. ”Ja det gjorde han.”
Hon gömde sitt ansikte med sina händer. ”Oh my God… jag är så ledsen att du behöver höra det-”
”Han gick inte in i detalj.” avbröt jag henne. ”Oroa dig inte.”
Lättnad sköljde över hennes ansikte. ”Thank God.”
”Men han kallade mig slampa.” jag korsade armarna över mitt bröst.

”Varför?”
”Lång historia.” sa jag nonchalant, och lät mina armar falla.

”Skojade han eller var han seriös?”
”Han hävdar att han skojar, men-”
”Oh, då är det okej.”

”Okej?” jag höjde ena ögonbrynet. ”Om du kallade någon slampa i Brooklyn, så var du en asshole och det ordet beskrev en tjej som hade sex med tio killar per dag, inte någon som bara har haft sex några få gånger i sitt liv.
”Har du haft sex?” flämtade hon. ”Jag trodde du var oskuld.”

”Jag antar att jag är fylld med överraskningar, eller?”

Hon nickade. ”Antar det.” hon la till ett lätt skratt i slutet.

Jag vandrade tills jag hittade skåpen, medan Seneca gick bakom mig och fortsatte babbla om slumpmässiga saker jag inte hade någon aning om. Jag slog in sifferkombinationen som stod på mitt schema innan jag öppnade det rostiga, tomma skåpet. Jag slängde in min väska och öppnade den innan jag drog ut pärmen som var till första perioden.

”Och det är varför jag hatar Oreo pudding.”
Jag vände mig mot henne. ”Intressant.” log jag och spelade som om jag lyssnat hela tiden, när jag i verkligheten endast tänkte på min och Justins bråk igår kväll. Jag vände mig tillbaka mot mitt skåp och smällde igen den. Ljudet ekade men ingen verkade märka eller bry sig.

”Så vad hände efter att Justin kallade dig slampa?” hon gick tillbaka till vår tidigare konversation.

”Jag gick hem.” ryckte jag på axlarna. ”Jag tänkte inte stå ut med sådant bullshit. Jag vet att jag inte är en slampa, och han har ingen rätt att gå runt och kalla mig-”
”Woah, woah, woah.” lugnande hon. ”Han skojade bara Saige, det är ingen ide att ta vad Justin säger seriöst.”
”Jag bryr mig inte om han skojade, han kallade mig fortfarande slampa... Det är inte coolt. Varför skulle jag hänga med personer som förödmjukar mig som ett ’skämt?’”

Hon ryckte på axlarna. ”Jag trodde alla hade sådana skämt…”

”Yeah, men då kallar du dem weirdo, loser eller något, inte en jävla slampa.”
”Du överreagerar.”
”Jag överreagera?” grymtade jag. ”Du var inte ens där Seneca.”
”Självklart vet jag det-”
”Bara glöm det.” avbröt jag. ”Kan vi snälla inte prata om det längre?”
”Deal.” ryckte hon på axlarna.

”Tack.” suckade jag.

Jag satt på parkbänken med en cigarett mellan min pekfinger och långfinger. Jag fumlade genom mina jeansfickor på jakt efter min röda, gamla tändare. Så småningom mötte mina fingrar den och jag drog ut den.

”Vad gör du på parkbänken?” hörde jag en bekant, feminin röst fråga. Jag tittade upp och mötte Rory. Mina ögon vidgades

”Borde du inte vara i skolan Rory?”
Hon ryckte på axlarna med sin oversize jacka som inte var vikt runt hennes bräckliga armar. ”Jag hoppade av, no big deal.”
”Varför skulle du göra det?”
Jag tände änden av min cigarett och jag la undan tändaren i fickan av min hoodie innan jag placerade cigaretten mellan mina läppar.

”För jag hatar det där. Det känns som om sedan den där missfallet du och jag hade för några år sedan så har alla börjat kolla annorlunda på mig. Som om deras ögon skrek sympati för barnen som ingen av dem ens kände, hell du visste inte om barnet innan den dog. Jag var bara sex månade gravid, vi hade inte ens gett den en identitet-”
”Sluta.” jag höll upp en hand och blåste ut ett rökmoln. ”Jag hatar verkligen det där samtalsämnet Rory. Jag trodde vi hade kommit över det nu. För så fort det hände så sprang du iväg och var otrogen mot mig med den där döda douchebagen, så det är inte precis som om du brydde dig.”

Hon himlade med ögonen. ”Det är bara att personer från skolan är antingen sympatiska eller hycklande. Jag kunde inte ta det längre.”
Jag suckade. ”Vi var sexton Rory, människor borde veta att vi skulle vara unga och dumma.”
”De visste inte att vi skulle vara så dumma att bli gravida vid sextonårsåldern Justin.”
”Well, de vet nu.” jag stoppade in cigaretten tillbaka mellan mina läppar.

”Jag tror alla vet att du är dum nog att ha sex nu Justin.” hon satte sig på kanten av bänken.

Jag andades ut röken och gav henne en äcklad blick. ”Ursäkta mig.”
”Du hörde mig.” fräste hon. ”Hur många tjejer har du haft sex med i den här staden? Jag vill ha en lista. Faktiskt så tror jag det skulle bli en kortare lista om jag frågade hur många tjejer du inte knullat med i Bronx.”
”Du behöver bli hög, full eller något Rory, du är alldeles för spänd.”
Jag viftade bort henne och stoppade in cigaretten in i min mun, andades in innan jag lät allt tillbaka ut.

”Min styvmor tar regelbundna drogtester på mig, så jag kan inte bli hög. Hon sa om jag misslyckades en gång till så skulle hon vända in mig mot polisen för illegal droganvändning.”
”Du borde köpa ett eget ställe.” ryckte jag på axlarna. ”Det skulle lösa alla dina problem.”
”Visst, om du betalar för det.”
Jag skrockade. ”Bra försök. Jag köper dig inte ett damn hus.” jag tog ännu ett bloss av cigaretten.

”Well, föreslå inte att jag ska flytta ut då du vet att jag inte har råd med det.”
Jag skakade på huvudet. ”Du är så uptight baby doll.” jag slängde cigarettfimpen på marken och stampade på den med den dyra Supra skon jag stulit för några dagar sedan.

”Jag känner till ett naturligt sätt som du kan lugna mig med.” flinade hon.

Jag vände mig mot henne. ”Oh yeah? Hur ska jag kunna lugna ner dig. Vad är jag, din rådgivare?”

”Om rådgivarsessioner endast innehåller sex och hångel, så ja, du är”
Jag höjde på mina ögonbryn. ”Försöker du komma in i mina byxor Rory?”
Hon nickade och hasade sig närmare. ”Det beror på…” hennes finger gled över min bröstkorg. ”är du villig att låta mig in i dina byxor.” hon la sin hand över hårdnaden i mina byxor. Jag svalade lite i samband med att mina ögon fångades av Rorys. Hon var min första kärlek, hennes ögon var som min kryptonit.

”Ditt hus eller mitt?” gav jag in.

Hon flinade. ”Tror du inte det skulle vara mer sexigt att ha det i någon gränd, bakom en restaurang eller något?”
”Nej.” jag skakade på huvudet. ”För de ställena är fyllda med STD, och jag är på något obegripligt sätt ren och vill inte infektera mig själv.”
Hon suckade. ”Well, min mor är hemma och tror jag är på skolan, är inte din familj hos dig just nu?”
”Nej.” jag skakade på huvudet igen. ”Min mamma jobbar i ett hyreshus till sex, och min pappa jobbar på den där biltvätten några kvarter bort härifrån. Han kommer inte vara hemma innan kvart i sex. Kommer du inte ihåg det efter alla gånger du brukade komma över?”
”Jag är glömsk.” ryckte hon på axlarna och stod upp samtidigt som hon greppade min hand i sin. ”Nu kan vi gå och ha vår första terapisession Dr. Bieber.”
Hon viskade smeknamnet med en lustfylld ton

Jag kände nederdelen av min kropp pulsera med behov när vi snabbt började gå till mitt hus, men så småningom så förvandlades det till en fullskaligt sprint när vi nådde trapporna. Så fort vi kom in så smällde jag igen dörren och knuffade henne mot den. Slarvigt klistrade jag mina läppar mot hennes i en het hångelsession. Jag drog av mig den stora hoodien som luktade cigaretter och slängde iväg den.

”Du gör mig så het.” viskade hon och började forma ett sugmärke på min nacke. ”Det här kommer alltid vara mitt territorium Justin.” mumlade hon. ”Andra kan röra det, men låt dem aldrig få det. Fattar du?”
”Oh håll käften, och ge mig njutning.” jag ryckte i hennes tröja vilket fick den att rivas sönder i två delar och avslöja att hon inte hade någon bh.

Jag flinade. ”Precis som jag alltid brukade instudera dig att göra.” hungrigt attackerade jag hennes bröst med min mun. Jag kände hur hon svankade samtidigt som ett stön lämnade hennes strupe.

”God Justin.”

”Jag vet baby, men jag kan få dig att känna dig bättre.” jag knäppte upp hennes bälte och drog av hennes jeans i samband med att hon gjorde samma sak, innan vi slutade upp i sängen.

Saige’s POV

Efter en lång dag med att bli puttad, kallad white-y flera gånger, kallad andra namn, blivit narr av och många andra sätt i ett försök att få mig att bryta ihop så slutade skolan. Så småningom tonade jag ut människorna omkring mig ut och hittade Seneca och Toby vid ingången där de pratade tätt. Gjorde Seneca verkligen ’komma in i Tobys byxor’ till sin mission?

”Hej guys.”

Seneca log mot mig. ”Hej Saige, Ledsen att jag inte stannade med dig efter att sista perioden var slut, men jag såg Toby stå ensam så jag tänkte att han behövde lite sällskap.”
Mina ögon smalnade. ”Om ni två planerar att knulla så gör det snälla hos dig, för jag tror inte jag kan sova på natten om jag hör ljuden ni två gör. Det skulle troligen sluta med att jag kräks.”
Seneca rullade med ögonen. ”Vi planerade inte att göra något Saige, lugna dig.”
”Lugna dig Saige.” Toby rufsade till mitt hår vilket fick mig att morra åt honom samtidigt som jag fixade mitt hår innan vi började gå hem.

”Vill ni hänga med gänget idag?” erbjöd Seneca.

”Sure.” svarade Toby snabbt med ett leende.

”Well, kom igen, vi möts alltid i parken efter skolan. Men för att varna er båda, majoriteten av dem kommer antagligen vara höga eller fulla, och andra kommer röka.”
”Vilka egenskaper dina vänner har. Seneca.” skojade Toby.

”De är bra personer när du lär känna dem.” ryckte hon på axlarna.

”Seneca!” JT joggade fram till oss. ”Oh hej Toby, nice att se dig igen man.”
”Hej.” Toby sände honom en liten vinkning.

”Hej Saige.”
”Hej JT.” log jag. ”Har du snackat med Willow den senaste tiden?”
”Sms:ar henne just nu.” nickade han. ”Försöker att få hit henne i eftermiddag.”
Jag skrattade. ”Lycka till med det.”
”Jag tror hon kommer, eller det var i alla fall vad hon sa var vad hon ville.”
”Wow, att få en rik, vit tjej att villig komma till Bronx är imponerade JT, även för en stor charmör som du.”
”Tack Seneca.” skrockade han.

Vi gick in i parken och till en början såg vi ingen.

”Vart är era vänner?” Toby tittade runt.

”Där.” Seneca pekade åt ett håll innan hon började gå. Jag följde efter och upptäckte en stor grupp vid tegelväggen. De flesta höll på att röka, vilket var uppenbart av den stora dimman som hängde ovanför hela gruppen. Jag kunde urskilja några killar, två tjejer och ett par som klängde på varandra.

”Vilka är paret?” undrade jag.

”Ingen ide. Senaste gången jag kollade så dejtade ingen i vår grupp. Kanske är det en av killarna som drog med deras favorit prostituerad, eller någon av tjejerna som visar upp sin nya sugar daddy eller något.” antog hon och gick närmare.

Jag tappade hakan när jag upptäckte att det var Justin och Rory. Rory höll på med ett stort, lila sugmärke på Justins hals, medan han hade en arm runt hennes midja medan den andra höll en cigarett.

”Vad fan gör hon här?” Seneca gjorde det klart att hon inte gillade Rory.