"Skojar du-" 
"Ja." skrattade jag, "Det var freaking fantastiskt!" 
"Fan, önskar jag hade fötts i ett rikt liv." 
"Det är över nu, nu får jag tillbringa min fritid med att äta mac-n-cheese i Bronx." 
“Hey, that’s where the party is at.”

Justin Bieber’s POV
Mina armar cirklade sig runt hennes överkropp och slet snabbt av hennes tröja.

“Justin, det var min favoritskjorta.” gnällde hon.

”Jag köper dig en ny.” morrade jag i hennes öra och kysste henne snabbt under den. Hennes mjuka stön ekade genast genom mitt rum.

”Du är så vacker.” fortsatte jag viska.

Hon fnittrade. ”Jag älskar dig Just-”

"Justin, vakna för fan." ringde Jazmyn röst i mina öron. Mina ögon öppnades och jag insåg att det bara varit en dröm.  Jag var ensam i min säng, Saige fortfarande förbannad på mig, och Jazmyn stod vid min dörr med stora ögon och såg rädd ut som fan.

”Jazmyn vad är det?”

"Det är... det är... en främling vid dörren... han har en pistol, och har mamma pressad mot en vägg."
"Oh my God.” jag slängde av mig täcket och hoppade upp.

"Han sa till mig att han skulle släppa henne om jag hämtade dig."
"Fan." Misstankar om vem killen kunde vara började snurra igenom mitt huvud. Mikey? Darrel? Jag kanske inte ens kände jäveln.

Jag gick in i vardagsrummet. Min mor var pressad mot väggen med tårdränkta kinder samtidigt som min far försökte slåss för att nå henne. Jaxon höll honom tillbaka då han visste att de alla skulle bli skjutna annars.
Jag kunde inte säga vem det var på grund av den svarta luvtröjan som täckte hans ansikte.

“Hey, hey, hey, låt henne gå.” jag gick fram. “Jag är här nu så lämna min mamma ut ur skiten du är här för.”
Killen hoppade inte ens till utan fortsatte hålla pistolen centimeter ifrån min mors ansikte.

”Sluta!” bad jag. ”Låt henne gå!”
Killen vände sig om. Jag kände inte igen honom men han verkade veta exakt vem jag var.

Han var skallig, men det såg ut som han hade rakat sitt huvud i stället för att ha tappat håret. Hans ansikte solbränd och en stor, röd ärr reste från hörnet av hans högra öga ner till hakan. Hans ögon var oerhört mörkbruna, några grader ifrån svart. Han klädd i en svart V-ringad tröja under hans hoodie och ett par mörka jeans med svarta Vans. Det såg ut som om han var i sen trettio eller tidig fyrtio.
Jag skulle inte ljuga, killen såg skrämmande ut, men jag visste att jag var tvungen att hålla mig lugn, inte bara för mig utan för min familj också.

"Bieber." Ett flin växte på hans läppar och han flyttade pistolen från min mor och siktade på mig.

"Nej!" skrek min mamma i samband med att pappa gick fram och tog tag i henne och drog henne in i sin famn där hon började snyfta häftigt.

Jazmyn frös bredvid mig och hennes ögon vidgades när hon insåg att om den här killen sköt så hon var hon i siktområdet också.

Saige Cameron’s POV
Jag var tillbaka i mitt hus och smuttade tyst på en kopp varm choklad samtidigt som Toby, Seneca, och min mor satt vid bordet. Min bror ville sätta sig ner med hela familjen för att formellt presentera Seneca. Min mor hade redan träffat henne, men det var mer att de vinkade snabbt till varandra än att de träffades ordentligt. Jag var ganska säker på att jag bara var här som känslomässigt stöd. Jag älskade redan Seneca som om hon var min egen syster.

"Så, vad har du för avsikter med min son?" min mor var i mitten av sitt hårda förhör i samband med att Toby gömde sitt ansikte generat.

”Att göra honom lycklig.” svarade Seneca proffsigt.

”Och hur planerar du att göra det?”
”Mamma.” Toby gav henne en menande blick men hon ignorerade honom och fortsatte vänta på ett svar.

"Jag planerar att göra honom lycklig genom att älska honom, skydda honom från allt jag kan, ha honom en som min första prioritet, och bara vara den bästa flickvän jag kan vara för honom."
"Well det är gulligt." kommenterade min mor.

"Kan vi stoppa detta vansinne nu?" stönade Toby. "Du ifrågasatte aldrig Justin, men med Seneca får du aldrig slut på frågor.
"Toby, det är inte en stor grej." ryckte Seneca på axlarna.

"Well, jag känner redan Justin."
"Nej, du känner hans mamma."
"Visst." hon låste sina ögon med mina. "Låt oss sätta oss ner med Justin någon gång, hm?"
"Öh... visst" svarade jag oroligt då jag och Justin inte var på god fot just nu.

Hon ställde sig upp efter det och råkade knuffa stolen in i väggen bakom sig. "Jag måste gå till jobbet nu, uppför er."
"Självklart, det gör vi alltid." Toby skickade henne ett stort leende.

Hon himlade med ögonen lekfullt. "Saige... se till att din bror är bra."
"Det ska jag mamma."
"Hejdå barn, det var roligt att prata med dig Seneca."
"Du med, Mrs Cameron."
Mamma stack armarna in på sin jacka innan gick ut genom dörren och stängde den tyst efter sig.

Jag suckade. "Well... det var underhållande."

”Jag ber om ursäkt för det där.” sa Toby.

Seneca skrattade och viftade bort honom. ”Hon är okej. Jag förstår vart hon kommer ifrån. Hon vill bara att du inte ska vara tillsammans med någon Bronx hora eller något, hon hade all rätt att fråga mig.”

”Det känns fortfarande som om hon förhörde dig.”
”Well, det gjorde det inte för mig.” ryckte Seneca på axlarna.

"Well, under tiden ni argumenterar om mamma gjorde Seneca obekväm eller inte så ska jag gå ta en tupplur." Skrattade jag och gick till mot mitt sovrum.

”Ha kul!” ropade Seneca.

”Tack, du med!”
Jag öppnade dörren och gick in och stängde den bakom mig i samband med att mina ögon började skannade rummet. Det såg ut som en tornado hade varit här vilket var raka motsatsen till hur jag hade lämnat det när jag gick ut för att sitta med Toby, Seneca, och mamma.

"Vad i helvete?" Jag såg mig omkring och märkte hur alla mina bilder som tidigare varit på min byrå nu låg på golvet. Jag böjde mig ner och tog en bild av mig, Willow och Emma från när vi hade tagit en semester tillsammans i Italien. Vi poserar vid en fancy fontän, och Emma stod bredvid killen hon mött där och haft ett förhållande med som varade hela sommaren tills vi var tvungna att gå hem. Willow och jag poserar som om hon var på väg att kasta mig i fontänen, stora leenden var på våra ansikten som kunde avslöja att vi var på väg att skratta.

Jag suckade och plockade upp den trasiga ramen och tog bort den från bilden. Tack och lov var bilden oskadd så jag la den försiktigt tillbaka den på min byrå. Plötsligt kände jag armar linda runt min midja. Jag drog efter andan när jag kände hur jag kastades över någons axlar.

"Vad fan!" Jag började slå på personens rygg och sparka med benen för att försöka komma loss. "Låt mig gå! Vem fan är du?"
Personen svarade inte, utan öppnade bara min sovrumsdörr. Seneca och Toby var självklart inte kvar i rummet längre utan hade flyttat sig till hans rum då jag kunde höra deras skratt.

"Skrik och jag kommer att döda dig här och nu utan att tänka två gånger.” varnade den mörka rösten. Mina ögon vidgades i samband med att jag tvingade mina läppar ihop.

Han öppnade dörren och stängde den tyst efter oss innan han började jogga ner för trapporna och ut till en väntande bil. Snabbt slängde han mig i baksätet och stängde dörren. Genast sträckte jag mig efter handtaget men den var låst. Jag började banka med mina nävar mot fönstret.

"Hjälp mig!” skrek jag fortfarande förvirrad över var jag var och varför jag blev kidnappad.

Förardörren öppnades och killen kom in. Jag fick bara en snabb blick på honom.
Han såg ut att vara äldre, runt fyrtio skulle jag gissa. Han klädd i en vit V-ringad T-shirt och svarta jeans. Det bruna håret på hans huvud hade slingor av grått och det var stylat uppåt. Det såg inte alls like bra ut som det gjorde på Justin.

"Vad fan är ditt problem?" Jag lutade mig framåt i sätet och började riva honom på nacken. Han gick genast ut ur bilen och öppnade bakdörren.

 "Du vet, jag trodde du skulle vara en bra tjej så vi kunde göra det hela på den enkla vägen, men nu inser jag att vi inte kan." han tog tag i en av mina händer och slog en handboja runt den.

"Nej, sluta!" Jag försökte flytta mitt ben för att sparka honom, men missade honom. Han fångade upp min andra handled i handbojan. Utan att jag förstod vad som hände hade han knutit upp mina hände så att de nu var i luften och inte i närheten av honom.  

"Uppför dig nu." flinade han mot mig och klappade mitt huvud som om jag var en hund. Han smällde igen dörren innan han satte sig tillbaka i framsätet.

"Vem fan är du?" morrade jag.

"Du kan kalla mig Spikes."
"Spikes?" Jag höjde ett ögonbryn, "Varför sitter jag i din jävla bild med handbojor... Spikes?" namnet var som gift.

“Oh, get your panties out of your ass. Jag är inte den du borde tacka för att ha bli kidnappad. "
"Vad pratar du om? Det var du som gjorde det." fräste jag.

"Jag följde order; Jag var inte den som bestämde det. Du var inte något slumpmässigt urval som jag gjorde bara för att jag var uttråkad. Det finns ett syfte till allt jag gör med dig. "
"Vad är det som händer?"
Jag kunde se honom flina i backspegeln. "Tacka din pojkvän."

"Justin...? Vad har han med detta att göra? "
"Allt." Skrockade Spikes. "Justin Bieber har allt att göra med fel i människors liv."
"Vad pratar du om?" spottade jag ut.

"Din underbara pojkvän är en del av ett gäng som planerade att döda ledaren av vår, och din pojkvän var ansvarig för att döda honom."

Mina ögon vidgades, Justin var inte en mördare.

"Så," fortsatte Spikes. "istället för att låta honom döda vår ledare så ska vi döda dig framför honom. Allt för att se honom bli galen och sedan ta itu med honom."
"Nej." jag sparkade till hans säte. "Det är inte rättvist! Jag har inte gjort något! Om du skadar Justin så svär jag till Gud att jag kommer jag att döda dig-"
"Med vad?" skrattade han. "Från vad jag har hört så är du är en oskyldig, liten, Brooklyn flicka. Vill du verkligen att jag ska vara rädd för dig? "
"Du kommer att kastas i fängelse!"
"Verkligen?" Han skrattade. "Älskling, var tror du att jag fick handbojorna? Jag är polis, jag kan enkelt göra mig själv till volontär för att undersöka platsen. Och med lite vita lögner säger jag att jag fanns kvinnliga fingeravtryck och ingen kommer att vara efter mig. Jag har dödat dussintals människor älskling, och jag kan garantera dig om att jag inte kommer att åka in. "

"Hjälp mig någon!" började jag skrika igen.

"Ingen kan höra dig." skrockade han.

"Släpp ut mig!"
Spikes suckade och parkerade bilen vid sidan av vägen. Han sträckte sig efter handskfacket och drog ut en tygbit.

"Nej!" skrek jag och visste redan vad han skulle göra. "Hjälp!" skrek jag i hopp om att de passerande bilarna skulle hjälpa mig. "Snälla, någon... vem som helst!"
Spikes himlade med ögonen och satte något på tyget innan han började pressa den mot mitt ansikte och samtidigt hålla mitt huvud på plats så jag inte kunde röra den.

Jag skrek när jag började känna hur mitt medvetna började glida ifrån mig. Mina skrik tystades i samband med att min styrka försvann.

"Nej... sluta." viskade jag men det dämpades av tygbiten. Mina ögon började kännas tunga och det enda som höll upp mig nu var mina armar som fortfarande var fasta i taket.

Seneca Deet’s POV
"Vill du gå på middag?" frågade Toby när vi låg i hans säng.

Jag nickade. "Låt mig klä på mig först, sedan kan vi gå och väcka Saige, så vi alla kan gå ut."
Toby nickade och ställde sig upp vilken avslöjade hans nakna kropp. Jag flinade till när minnen av vad vi nyss gjort spelades i mitt huvud. Han drog på sig ett par kalsonger och en T-shirt innan han drog på sig jeansen han tidigare haft.

"Jag hämtar Saige, klä på dig."
"Okej.” Jag slängde bort täcket ifrån mig och märkte hur Toby stirrade hungrigt på mitt bröst.

"Eller så kan vi... ha runda två." flinade han

Jag rullade mina ögon. "Gå och hämta din syster, du kan få mer senare."

"Sweet.” flinade han och gick ut. Jag tog tag i mina underkläder och satte på dem tillsammans med mina leggings och en av Tobys tröjor. Snabbt drog jag även på mig mina gråa Supras.

Jag blev klar i samma sekund som Toby oroligt kom tillbaka. "Saige är inte här."
"Varför är du orolig, babe? Hon är vuxen, hon kanske gick ut får att köpa mat eller något. "
"Nej Seneca, det är hennes rum ..."
"Vad?" Jag gick fram till honom. "Vad är fel med hennes rum?"

"Det är ett vrak."
"Det är en vanlig tonårstjej sak, babe." Jag sköt bak en bit av hans hår och kysste hans kind. "Varför oroar du dig så mycket?"
"För att allt nästan är trasigt. Det såg ut som att hon kämpade mot någon i det rummet, och hon lämnade även sin telefon vilket händer aldrig."
"Låt oss inte dra förhastade slutsatser ännu utan bara kolla igenom hennes rum. Hon är kanske är någonstans med Willow, Emma eller Justin. "
"Kanske."

Justin Bieber’s POV
Jag leddes in i ett lager av killen i mitt hus samtidigt som han höll sin pistol mot min rygg.

"Vad gör vi här?" frågade jag ilsket.

"Vi vill bara att du ska titta på en rolig liten show vi planerat Bieber."
Jag rullade mina ögon. "Blanda inte in mig i din jävla skit. Jag vill inte döda någon, jag kommer inte gå efter er fucking ledare. "
"Det är vad de alla säger." han knuffade ner mig i en metallstol. "Rör dig inte, fattar du?"
"Ja, ja." Än en gång himlade jag med ögonen och stirrade in i glaslådan framför mig där en säng var placerad. "Vad fan är det?"

"Spikes." ropade mannen. "Vi är redo!"

En dörr på baksidan av lådan öppnas och en man kom in med en tjej i famnen. Jag tittade närmare på hennes långa, bruna hår som hade draperats över hennes ansikte. Hennes kropp var slapp vilket tydligt visade att hon var drogad.
Han kastade henne på sängen med ansiktet först innan han gick till kanten av boxen. Omedelbart kände jag igen honom som Matthew Anderson, eller mer känd som "Spikes" för det sätt han stylade sitt hår ända sedan han gick i gymnasiet.

Jag rullade mina ögon. "Vad fan gör du här?"
"Jag hörde hur du planerade att döda en mycket viktig medlem i mitt gäng, och jag tänker inte acceptera det.”
"Tror du att jag vill? Darrel sa åt mig att göra det, jag argumenterade emot! "
"Oh håll käften.” Spikes himlade med ögonen. "Nu, njuta av showen."

Han vände på klacken och gick fram till sängen.

"Vem är det?" jag vände mig mot mannen med ärret i ansiktet.

"Kanske om du tittade noga så skulle du veta."

Jag suckade och vände mig tillbaka mot boxen. Tjejen hade nu börjat vakna.

”Bäst för honom att han inte rör vem det nu än är.”
"Åh, han kommer inte göra någonting."
Spikes satte en mask över tjejens ansikte. "Vill inte Bieber att ska känna igen dig än, okej prinsessan?"
Hon klagade bara som svars, uppenbarligen inte helt tillbaka fortfarande.

"Hon är redo för dig, Michael!"
Dörren öppnades igen och Mikey klev ut. Han var endast klädd i ett par svarta kalsonger.

"Vad fan gör han här?"
"Han har lite ouppklarade affärer med flickan i sängen."
Spikey fängslade tjejens armar till sängen.

"Vad fan gör han?" Jag hoppade ur stolen och gick närmare. Jag fick inte en bra känsla av detta.
"Släpp henne." jag slog min knytnäve högt på glaset.
Mikey ignorerade mig när han gick fram till sängen. "Hej prinsessan... saknat mig?"

Jag vände mig tillbaka mot mannen. "Vem är det han pratar med?"
"Du ska få se." Han ryckte på axlarna innan han korsade armarna över bröstet. Jag morrade åt honom innan jag vände mig tillbaka till boxen.

"Vi hann aldrig färdigt på ängen."
Mina ögon vidgades. Han hade Saige.

"Stick ifrån henne!" jag började sparka, slå och banka på lådan. "Släpp henne!" Jag skrek när han knäppte upp hennes byxor och drog av dem. Saige började nu freaka ut och sparka runt benen, som tur fick hon snabbt en bra träff på Mikey käke.

"Din dumma bitch." väste han och grep tag i hennes ben innan han vände sig mot Spikes. "Gå och hämta repen från bilen."
"Band du henne i bilen?" skrek jag. "Din jävel, låt henne gå nu! Det är mig du har ett problem med, inte Saige! Släpp henne! "
"Justin?" Hennes söta röst dämpas av den svarta masken som var över hennes ansikte. "Var är jag?" Hennes ögon var fortfarande stängda.

"Sluta!” min röst började bli några oktaver högre. "Snälla, låt henne gå! Hon förtjänar inte det här. "

Mikey bara flinade åt mig innan han vände sig tillbaka till Spikes, "Gå och hämta repet."

En vecka har hunnit passera och jag ber om ursäkt för det men de senaste dagarna har inte varit de bästa för mig och de har påverkat mig väldigt mycket.
Jag har även fått tankar om att sluta efter att denna novell är avklarad (5-6 kapitel kvar.)
För jag lämnar er trots allt inte i mitten av det hela då jag endast översätter denna vilket betyder att den finns online där ni kan läsa den på engelska.

”Jag önskade jag kunde kyssa dig men jag vill inte att du ska bli sjuk.”
”Fuck it.” han pussade snabbt mig på läpparna med ett leende.

Justin Bieber’s POV
Jags att än en gång vid gränden med JT, Maria och Seneca. Darrel hade gett oss alla order om att träffa honom här exakt tolv, men som vanligt var han sen.

”Det här är fucking idiotiskt.” himlade Maria med ögonen. ”Jag vill ärligt talat bara vara i en klubb nu, eller hell i sängen.”
”Jag svär till Gud, jag kommer inte åka till Kanada. Jag stanna här i USA; eller mer specifikt Bronx.”

”Åh sluta gnälla.” Darrel gjorde sig äntligen synlig. Överraskande nog var han ensam; han brukar alltid ha en backup med fyra, fem killar, ifall det skulle bli messy.

”Så trevligt att se dig Darrel.” sarkasm droppade från Senecas ord samtidigt som hon gav honom en iskall blick.

”Trevligt att se dig också Seneca.” han sköt henne en lika sarkastiskt och kallt leende. "Jag ser att du mår bra. Du vet, du kan öva din förförelse på mig när som helst, baby." Darrel la en hand på hennes höft.

”Watch it.” hon knuffade honom." Min pojkvän kommer sparka ditt arsel. "
"Åh snälla." fnös han. "Jag hörde att han är en nybörjare från Brooklyn. Jag skulle kunna döda hans röv lätt. "
"Döda honom och jag dödar dig."
Darrel flinade och höjde ett ögonbryn. "Ska du verkligen hota mannen som ansvarar för ditt jobb just nu?"
"Jag skulle kunna springa iväg och du skulle inte vara ansvarig längre."

Darrel flyttade sig närmade hennes ansikte. "Jag skulle hitta dig Seneca. Du kan inte springa ifrån mig. "Backa the fuck undan från mig.” hon knuffade honom och vände sig om.

Darrel skrockade för sig själv innan du vände sig mot resten av oss. "Ni tre är de tysta typerna just nu, eh?"
"Inte den tysta typen, har bara inget att säga." JT stoppade händerna i byxfickorna.

"Wow, för en gångs skull är JT är tyst." Skrockade Darrel. "Jag är ärligt talat chockad."
JT himlade bara med ögonen och Darrel vände sig mot mig.

"Så, Bieber." flinet fann sin väg tillbaka till sina läppar. "Vad tycker du om ditt nya jobb?"
"Jag kommer inte döda någon Darrel."
"Varför inte? Du brukade ju. Vad gör nu så annorlunda?”

"Jag vill bara inte längre-"
"Bitchen du är med har gjort dig mjuk."

Genast kände jag ilskan genom mina ådror. ”Kalla aldrig min tjej en bitch igen, jag fucking menar det. Jag kommer slita dig i stycken.”

"Jag är inte rädd för dig Bieber" skrockade han mörkt. "I alla fall," han gick tillbaka till det ursprungliga ämnet. "jag är här för att ge er alla planer till jobben ni fick."

"JT och Maria." han vände sig till dem båda. "Kommer ni ihåg hur jag sa att jag ville att ni båda skulle åka till Kanada?"
”Ja.” JTs ord var nästan förgiftade med eld samtidigt som hans ansikte visade ilskan.

”Lugn kille.” flinade han innan han fortsatte. "Jag bestämde mig att jag bara vill att Maria ska åka till vår bas i Kanada-"
”What the fuck.” avbröt Maria. "Inte nog med att jag måste åka till Kanada, men nu måste jag åka ensam?"
"Och JT, du kommer bara ta hand om kommunikationen mellan den kanadensiska basen och den här i Bronx." fortsatte Darrel och ignorerade Maria helt.

“Asshole.” muttrade hon för tyst för honom att höra. Jag bet mig i tungan för att hålla tillbaka skrattet som hotade att komma ut. 

Nästa eftermiddag hade Saige kommit över. Mamma och pappa jobbade, men det betydde inte att vi inte kunde roa oss själva. Jazmyn och Saige var i köket och letade efter choklad, medan Jaxon och jag spelade på den nya XBOX:en han stulit från en Gamestop butik i Brooklyn.

”Den här skiten är så jävla cool.” sa han.

"Jag är imponerad att du inte åkte fast. You’re like a chip off the old block." flinade jag åt honom.

Han himlade med sina ögon. "Säg inte det."
"Varför?"
"Jag vill inte bli som du." skrockade han.

”Varför?” jag höjde mitt ena ögonbryn.

”För du knullar allt som andas och har en vagina. Jag vill vara trogen mot Jen.”

”Whipped.” skrek Jazzy från köket.

”Jag tror han nyss kallade mig manwhore.”

”Du brukade vara en.” fnittrade Saige och kom ut från köket innan hon satte sig i mitt knä.

"Tack för att du kom till mitt försvar, babe." Jag lindade mina armar runt hennes midja och vilade huvudet på hennes axel.

Hennes fnitter fyllde mina öron samtidigt hon slappnade av mot mitt bröst. "Du är bedårande."
”Tack baby.” jag kysste henne under örat.

"Jag är hungrig.” Jaxon satte ner kontrollet i samband med att spelet var avslutat. Jag förlorade självklart på grund av att Saige satt i mitt knä och distraherade mig.

Jag nickade. "Jag med... Saige, baby, kan inte du göra mig och Jaxon några smörgåsar?" Jag sköt henne mina hundvalpögon och kända flin.

"I dina drömmar." Skrattade hon.

"Oh kom igen baby.” 

"Gå och gör din egen lunch." hon rufsade mitt hår.

"Jag slår vad om Rory skulle göra mig en smörgås." skämtade jag.

Saige satte upp rakt upp innan hon reste sig. "Ursäkta?"

"Åh nej." Jazmyn täckte hennes ögon med händerna för att slippa se dramat som var på väg att hända.

"Jag skojade bara..." tag tittade nervöst på henne.
"Skämt ska vara roligt, Justin." hennes ögon smalnade åt mitt håll.
"Han förstörde allt nu." Skrockade Jaxon och startade ett nytt spel på Xbox:en med Jazmyn, då han visste att det inte skulle bli några smörgåsar inom den närmaste tiden.
"Han är en död man.” nickade Jazzy instämmande.

"Jag går hem." Saige började sätta på sig jackan hon hade tagit med sig.
Jag gav henne en blick, "Saige..."

"Vad?" morrade hon.

"Det regnar."

Hon tittade ut genom fönstret för en sekund. "Gratis dusch." ryckte hon på axlarna och tog sin telefon och la den i fickan på sin jacka.

"Saige, var inte löjlig."

Hon fnös. "Jag är löjlig? Snälla, låt mig ta upp mina slampiga ex som vill döda dig och säga att det var ett skämt. Ja Justin, det är verkligen roligt!"

"Fine." morrade jag irriterat. "Njut av din gratis dusch."

"Åh, det kommer jag." hon gick mot dörren och slängde upp den i ilska.
"Se till att du använder schampo." ropade jag efter henne.

"Självklart asshole." hon gav mig långfingret innan hon försvann och smällde igen dörren efter sig.

"Du är en dum fuck." Jazzy himlade med ögonen, men vände inte bort ögonen från TV-skärmen.

"Hur är jag dum? Hon är den som överreagerade. "

Jazmyn tryckte paus innan hon irriterat vände sig mot mig. "Skämtar du med mig? Justin, tog du upp ditt dumma arsle ex. Du jämförde Saige med att bit skräp som kallas Rory, det är inte roligt. "

Jaxon suckade. "Väl detta är en rolig kväll med familjen."
"Det var bara ett skämt!" Jag kastade mina händer i luften ilsket.
"Det var inte en rolig en!"
"Inte mitt fel att ni två är så spända."

Jazmyn pausade innan hon började tala igen med gift som droppade från hennes ord. "Vad sa du?"

"Jag ... ingenting."

"Du förtjänar inte någon som henne." Hon ställde sig upp och smällde sin axel mot min på sin väg till sitt rum.

"Ursäkta?" jag vände mig om och kände hur mitt blod kokade.
"Jag sa att du inte förtjänar någon som henne." upprepade hon sakta som om jag var fem år gammal.
"Och vad fan ska det betyda?"

Jazmyn suckade, "Du är en skitstövel mot henne! Så småningom, kommer hon inte orka längre och springa tillbaka till sin gamla lärarflamma eller vad fan han är. Eller gå vidare och hitta någon ny- "

"Hon skulle inte göra det, hon är den som jag kommer att vara med."

"Då så. Fucking slå dig ner med henne och ta inte upp jävla Rory när du får chansen! Hon fucking springer hem just nu i regnet och vad fan gör du?”
Jag tittade awkward ner på mina fötter och sög in hennes ord. 

Saige Cameron’s POV
Vilken. Jävla. Asshole.
Jag drog min jacka tätare omkring mig där jag stod vid utgången på hans hyreshus och stirrade på de tunga regndroppar som föll från mot himlen.

"Fuck me." Jag suckade när åskan dånade högt på himlen, snabbt följt av en blixt. Allt för att göra det värre för mig när jag så småningom hittade modet att kliva ut och börja springa hem.

Jag vände mig till blick på trappan för att se om någon hade följt mig. Mitt hjärta sjönk när jag märkte det tomma rummet.

"Fan ta dig, Justin," Jag skrek bara för att lindra lite av min ilska och öppnade dörren. Ljudet av regnet blev ännu starkare när jag trotsade ut ur byggnaden oskyddad, utan paraply eller ens en huva på min jacka.

Jag började genast springa samtidigt som jag kände hur vattnet strömmade över mig. Jag var den enda personen ute, vilket förvånade mig då jag trodde gängen här levde efter mottot ”döda i regn och sol.”
Blixten lyste upp himlen i samband med att jag saktade ner då jag insåg att det inte spelade någon roll om hur snabbt jag sprang för jag var redan genomvåt.

Jag sparkade en sten i närheten och såg på hur den flög och träffade ett fönster där den lämnade en liten spricka. Mina ögon vidgades och jag tog upp farten igen tills jag var utom synhåll för den ilskna, italienska, maffiakillen som öppnade dörren och började skrika. Tack och lov, hann han inte se mig, men jag är säker på att han hörde mig.

Mitt tempo saktade ner när jag var nästan halvvägs hem. Min ringsignal började eka men jag vågade inte ta ut den i rädsla för att det skulle komma vatten i den.

Det var bara en tidsfråga tills jag fick fucking lunginflammation eller något.

Okej.

Jag kanske överreagerade.

Men skitstövel lät mig gå hem i regnet. Han kunde åtminstone erbjuda mig skjuts hem, eller kanske be om ursäkt och få mig att stanna. Allt detta för en jävla smörgås. Och jävla Rory. Varför skulle han ens ta upp henne? Minns han inte hur hon försökte döda mig i butiken? Eller kanske när hennes lilla knullkompis eller vad han än är försökte våldta mig mitt i en jävla äng. Ja, det är verkligen något att skämta om. Nämnde jag Justin var en skitstövel?

"Saige?" hörde jag någon ropa från en av byggnaderna. Snabbt vände jag mig om och möttes av Seneca som stod vid dörren till ett litet radhus. "Vad fan gör du i mitt i denna storm? Kom in."

Mentalt tackade Gud och började gå över till henne. Jag sprang upp för trapporna och stannade genast under det lilla taket ovanför hennes dörr.

"Kom in, du är genomblöt. Du kan låna kläder av mig "

"Tack." andades jag ut under tiden vi båda gick in. Seneca stängde dörren snabbt efter oss innan vi gick till hennes rum där hon kastade ett par gråa mjukisbyxor och en vit magtröja till mig.
"Ledsen att det är en magtröja, jag plockade bara upp den första jag såg."

Jag ryckte på axlarna, "Det är okej. Den har åtminstone ärmar." Jag studerade ärmarna som skulle gå till mina armbågar.

Hon log. "Badrummet är mittemot mitt rum."
"Tack." jag gick ut ur rummet och rakt in i badrummet. Genast tog jag en handduk och började torka mig själv innan jag lindade den runt mitt hår som var utspridd över hela mitt ansikte. Jag var en perfekt definition av en våt hund.

När jag var helt torr, bytte jag om till Seneca kläder och tackade mentalt Gud igen över att mina underkläder hade stannat torra, annars skulle jag haft en mycket obehagligt natt. Jag drog borsten som låg fram genom mitt trassliga hår innan jag fann min väg till köket där Seneca höll på att laga något.

"Damn baby, om jag var en kille och du var singel skulle jag banga dig.” blinkade hon.
"Tack, Seneca." skrattade jag. "Jag skulle banga dig också." Jag skickade tillbaka samma blinkning.

So, what’s cooking, good looking?” jag ställde mig bredvid henne och slängde en blick på grytan.

"Makaroner och ost." hon ryckte på axlarna. "Jag kan inte laga en massa saker, men skål med mac-n-cheese går bra."

Jag skrattade, "Bra för jag älskar det."

"Jag hoppas att springa i regnet gav dig en stor aptit, eftersom det stod på boxen att detta ska räcka till fem personer. Jag tänkte bjuda in Toby men han har tydligen börjat i någon basketlag han brukade spela med i Brooklyn, och nu är han och er mamma på träningen där. Så det är bara du och jag, baby." den sista delen talade hon med en konstig brytning.

"Okej, så då har vi en rolig kväll. Jag säger makaroner och ost, chick flicks och bakning av brownies? "

"Jag har inte någon brownie mix." hon rynkade pannan. "Men jag har kakdeg."
"Baka kakor är det." jublade jag glatt.

"Först måste du förklara varför ditt dumma arsel springer runt mitt i stormen. Detta är inte Brooklyn, det finns inte människor som går runt och erbjuder dig paraplyer om de ser dig utanför och vi har inte taxibilar som erbjuder dig skjuts dit du vill som om världen var din. Så ... vad gjorde du? "
"Justin och jag bråkade."
"Jag förstår inte hur det har med dig att springa i regnet att göra.”
"Jag var i hans hus och han jämförde mig med Rory, jag blev förbannad och han hävdade att det var ett skämt. Jag blev ännu mer ilsken, lämnade och han lät mig bara gå. "
Seneca ögon vidgades, "Den idioten, vad sa han?"
"När jag först sa att jag skulle gå påpekade han att det regnar och jag sa att det var en gratis dusch och han bara sa att inte glömma schampo."

Seneca skakade på huvudet. "Han är en sådan stor dummy. Verkligen, låt honom inte ta sig till ditt huvud. Han tänker inte innan han säger något.”
"Ja, men jag tänkte inte bara sitta där och ta emot det."
"Och det ska du inte heller." nickade hon. "Dessutom så är jag mer rolig att umgås med på en regnig dag."

"Ja det är du."

"Om du vill ha en gratis dusch, så vet du var mitt badrum är. Mitt schampo luktar jordgubbar." blinkade hon.

"Frestande.," fnittrade jag. "Men jag tror att jag vill hålla mig torr för nu.”
"Din förlust." hon ryckte på axlarna innan vi båda brast ut i skratt.

Seneca avslutade makaronerna och osten och dumpade allt i två stora skålar och gav mig en.

Jag stirrade på skålen i förvåning. "Jag kommer aldrig att kunna äta upp det här."
Hon ryckte på axlarna. "Inte jag heller, men jag var för lat för att ta fram en till skål till som jag kunde lägga in i kylskåpet sen. Bara sätt ett lock på skålen när du är klar.”
"Jag kan göra det." Jag tog fram en gaffel och la den bredvid maten, innan jag gick över till bordet och satte mig. Seneca satt mitt emot mig innan vi började äta och snacka om personer som levde i The Bronx och även några i Brooklyn.

"Säg mig, hur var det rika livet?"
"Oh man, fantastiskt, jag saknar det så mycket." fnissade jag. "Perfekt utsikt från balkongen över New York, snygga bilar som spann som ett lejon när de körde, och även om jag bara sa ett klädesplagg var söt så skulle mina föräldrar genast köpa det för mig, inga frågor. Jag brukade leva livet, du vet? "
"Tog det över huvud?"
"Oh hell yeah." Jag skrattade med en dramatisk nickning. "Jag trodde att jag var oberörbar du vet? Jag är verkligen skyldig Emma och Willow mycket. Om jag fortfarande var som dem och kom ner till Bronx så skulle jag nog vara den största bitchen någonsin. Jag brukade se ner på folk, du vet?” jag pausade för att äta lite innan jag fortsatte. "Jag var ett monster."
"Men, Willow och Emma vet att du är fortfarande är deras bästa vän och älskar dig oavsett hur mycket pengar du får eller tjänar. Skulle du inte göra samma sak för Emma om situationen var omvänd?”

"Ärligt talat…" Jag stirrade på henne. "Så som jag brukade vara... så vet jag vet inte. När jag fick veta att jag skulle flytta till Bronx så var det, det värsta som någonsin hade hänt mig, men nu när jag ser tillbaka på det så tror jag detta är en av de bästa saker som någonsin har hänt mig. "

"Verkligen ... varför?"
"Jag fick träffa alla sorters människor och har gått igenom upplevelser som gjort mig starkare. Jag var bortskämd i Brooklyn "
"You don’t say." retade hon.

"Hur som helst," Jag gick tillbaka till min historia, och gav henne en menande blick som fick henne att skratta. "om någon hade tagit mig till en äng som Mikey i Brooklyn, så skulle jag förmodligen varit våldtagen och mördad."
"Åh säg inte det, du-"
"Det är sant." avbröt jag henne.

"Okej, vi flyttar oss till ett lyckligare ämne... har du någonsin träffat några kändisar?"
"Åh, många.” skrattade jag. "Min pappa var advokat för massor av dem, plus när vi var bjudna på fester fick jag träffa dem också.

"Namnge den coolaste personen du någonsin träffat."
"Det svajar mellan Shia LeBeouf, Justin Timberlake och Brad Pitt."

Senecas haka föll. "Din lucky bitch!"

Jag ryckte på axlarna. "No big deal ..."
"Skojar du-"
"Ja." skrattade jag, "Det var freaking fantastiskt!"
"Fan, önskar jag hade fötts i ett rikt liv."
"Det är över nu, nu får jag tillbringa min fritid med att äta mac-n-cheese i Bronx."
“Hey, that’s where the party is at.”