"Skojar du-" 
"Ja." skrattade jag, "Det var freaking fantastiskt!" 
"Fan, önskar jag hade fötts i ett rikt liv." 
"Det är över nu, nu får jag tillbringa min fritid med att äta mac-n-cheese i Bronx." 
“Hey, that’s where the party is at.”

Justin Bieber’s POV
Mina armar cirklade sig runt hennes överkropp och slet snabbt av hennes tröja.

“Justin, det var min favoritskjorta.” gnällde hon.

”Jag köper dig en ny.” morrade jag i hennes öra och kysste henne snabbt under den. Hennes mjuka stön ekade genast genom mitt rum.

”Du är så vacker.” fortsatte jag viska.

Hon fnittrade. ”Jag älskar dig Just-”

"Justin, vakna för fan." ringde Jazmyn röst i mina öron. Mina ögon öppnades och jag insåg att det bara varit en dröm.  Jag var ensam i min säng, Saige fortfarande förbannad på mig, och Jazmyn stod vid min dörr med stora ögon och såg rädd ut som fan.

”Jazmyn vad är det?”

"Det är... det är... en främling vid dörren... han har en pistol, och har mamma pressad mot en vägg."
"Oh my God.” jag slängde av mig täcket och hoppade upp.

"Han sa till mig att han skulle släppa henne om jag hämtade dig."
"Fan." Misstankar om vem killen kunde vara började snurra igenom mitt huvud. Mikey? Darrel? Jag kanske inte ens kände jäveln.

Jag gick in i vardagsrummet. Min mor var pressad mot väggen med tårdränkta kinder samtidigt som min far försökte slåss för att nå henne. Jaxon höll honom tillbaka då han visste att de alla skulle bli skjutna annars.
Jag kunde inte säga vem det var på grund av den svarta luvtröjan som täckte hans ansikte.

“Hey, hey, hey, låt henne gå.” jag gick fram. “Jag är här nu så lämna min mamma ut ur skiten du är här för.”
Killen hoppade inte ens till utan fortsatte hålla pistolen centimeter ifrån min mors ansikte.

”Sluta!” bad jag. ”Låt henne gå!”
Killen vände sig om. Jag kände inte igen honom men han verkade veta exakt vem jag var.

Han var skallig, men det såg ut som han hade rakat sitt huvud i stället för att ha tappat håret. Hans ansikte solbränd och en stor, röd ärr reste från hörnet av hans högra öga ner till hakan. Hans ögon var oerhört mörkbruna, några grader ifrån svart. Han klädd i en svart V-ringad tröja under hans hoodie och ett par mörka jeans med svarta Vans. Det såg ut som om han var i sen trettio eller tidig fyrtio.
Jag skulle inte ljuga, killen såg skrämmande ut, men jag visste att jag var tvungen att hålla mig lugn, inte bara för mig utan för min familj också.

"Bieber." Ett flin växte på hans läppar och han flyttade pistolen från min mor och siktade på mig.

"Nej!" skrek min mamma i samband med att pappa gick fram och tog tag i henne och drog henne in i sin famn där hon började snyfta häftigt.

Jazmyn frös bredvid mig och hennes ögon vidgades när hon insåg att om den här killen sköt så hon var hon i siktområdet också.

Saige Cameron’s POV
Jag var tillbaka i mitt hus och smuttade tyst på en kopp varm choklad samtidigt som Toby, Seneca, och min mor satt vid bordet. Min bror ville sätta sig ner med hela familjen för att formellt presentera Seneca. Min mor hade redan träffat henne, men det var mer att de vinkade snabbt till varandra än att de träffades ordentligt. Jag var ganska säker på att jag bara var här som känslomässigt stöd. Jag älskade redan Seneca som om hon var min egen syster.

"Så, vad har du för avsikter med min son?" min mor var i mitten av sitt hårda förhör i samband med att Toby gömde sitt ansikte generat.

”Att göra honom lycklig.” svarade Seneca proffsigt.

”Och hur planerar du att göra det?”
”Mamma.” Toby gav henne en menande blick men hon ignorerade honom och fortsatte vänta på ett svar.

"Jag planerar att göra honom lycklig genom att älska honom, skydda honom från allt jag kan, ha honom en som min första prioritet, och bara vara den bästa flickvän jag kan vara för honom."
"Well det är gulligt." kommenterade min mor.

"Kan vi stoppa detta vansinne nu?" stönade Toby. "Du ifrågasatte aldrig Justin, men med Seneca får du aldrig slut på frågor.
"Toby, det är inte en stor grej." ryckte Seneca på axlarna.

"Well, jag känner redan Justin."
"Nej, du känner hans mamma."
"Visst." hon låste sina ögon med mina. "Låt oss sätta oss ner med Justin någon gång, hm?"
"Öh... visst" svarade jag oroligt då jag och Justin inte var på god fot just nu.

Hon ställde sig upp efter det och råkade knuffa stolen in i väggen bakom sig. "Jag måste gå till jobbet nu, uppför er."
"Självklart, det gör vi alltid." Toby skickade henne ett stort leende.

Hon himlade med ögonen lekfullt. "Saige... se till att din bror är bra."
"Det ska jag mamma."
"Hejdå barn, det var roligt att prata med dig Seneca."
"Du med, Mrs Cameron."
Mamma stack armarna in på sin jacka innan gick ut genom dörren och stängde den tyst efter sig.

Jag suckade. "Well... det var underhållande."

”Jag ber om ursäkt för det där.” sa Toby.

Seneca skrattade och viftade bort honom. ”Hon är okej. Jag förstår vart hon kommer ifrån. Hon vill bara att du inte ska vara tillsammans med någon Bronx hora eller något, hon hade all rätt att fråga mig.”

”Det känns fortfarande som om hon förhörde dig.”
”Well, det gjorde det inte för mig.” ryckte Seneca på axlarna.

"Well, under tiden ni argumenterar om mamma gjorde Seneca obekväm eller inte så ska jag gå ta en tupplur." Skrattade jag och gick till mot mitt sovrum.

”Ha kul!” ropade Seneca.

”Tack, du med!”
Jag öppnade dörren och gick in och stängde den bakom mig i samband med att mina ögon började skannade rummet. Det såg ut som en tornado hade varit här vilket var raka motsatsen till hur jag hade lämnat det när jag gick ut för att sitta med Toby, Seneca, och mamma.

"Vad i helvete?" Jag såg mig omkring och märkte hur alla mina bilder som tidigare varit på min byrå nu låg på golvet. Jag böjde mig ner och tog en bild av mig, Willow och Emma från när vi hade tagit en semester tillsammans i Italien. Vi poserar vid en fancy fontän, och Emma stod bredvid killen hon mött där och haft ett förhållande med som varade hela sommaren tills vi var tvungna att gå hem. Willow och jag poserar som om hon var på väg att kasta mig i fontänen, stora leenden var på våra ansikten som kunde avslöja att vi var på väg att skratta.

Jag suckade och plockade upp den trasiga ramen och tog bort den från bilden. Tack och lov var bilden oskadd så jag la den försiktigt tillbaka den på min byrå. Plötsligt kände jag armar linda runt min midja. Jag drog efter andan när jag kände hur jag kastades över någons axlar.

"Vad fan!" Jag började slå på personens rygg och sparka med benen för att försöka komma loss. "Låt mig gå! Vem fan är du?"
Personen svarade inte, utan öppnade bara min sovrumsdörr. Seneca och Toby var självklart inte kvar i rummet längre utan hade flyttat sig till hans rum då jag kunde höra deras skratt.

"Skrik och jag kommer att döda dig här och nu utan att tänka två gånger.” varnade den mörka rösten. Mina ögon vidgades i samband med att jag tvingade mina läppar ihop.

Han öppnade dörren och stängde den tyst efter oss innan han började jogga ner för trapporna och ut till en väntande bil. Snabbt slängde han mig i baksätet och stängde dörren. Genast sträckte jag mig efter handtaget men den var låst. Jag började banka med mina nävar mot fönstret.

"Hjälp mig!” skrek jag fortfarande förvirrad över var jag var och varför jag blev kidnappad.

Förardörren öppnades och killen kom in. Jag fick bara en snabb blick på honom.
Han såg ut att vara äldre, runt fyrtio skulle jag gissa. Han klädd i en vit V-ringad T-shirt och svarta jeans. Det bruna håret på hans huvud hade slingor av grått och det var stylat uppåt. Det såg inte alls like bra ut som det gjorde på Justin.

"Vad fan är ditt problem?" Jag lutade mig framåt i sätet och började riva honom på nacken. Han gick genast ut ur bilen och öppnade bakdörren.

 "Du vet, jag trodde du skulle vara en bra tjej så vi kunde göra det hela på den enkla vägen, men nu inser jag att vi inte kan." han tog tag i en av mina händer och slog en handboja runt den.

"Nej, sluta!" Jag försökte flytta mitt ben för att sparka honom, men missade honom. Han fångade upp min andra handled i handbojan. Utan att jag förstod vad som hände hade han knutit upp mina hände så att de nu var i luften och inte i närheten av honom.  

"Uppför dig nu." flinade han mot mig och klappade mitt huvud som om jag var en hund. Han smällde igen dörren innan han satte sig tillbaka i framsätet.

"Vem fan är du?" morrade jag.

"Du kan kalla mig Spikes."
"Spikes?" Jag höjde ett ögonbryn, "Varför sitter jag i din jävla bild med handbojor... Spikes?" namnet var som gift.

“Oh, get your panties out of your ass. Jag är inte den du borde tacka för att ha bli kidnappad. "
"Vad pratar du om? Det var du som gjorde det." fräste jag.

"Jag följde order; Jag var inte den som bestämde det. Du var inte något slumpmässigt urval som jag gjorde bara för att jag var uttråkad. Det finns ett syfte till allt jag gör med dig. "
"Vad är det som händer?"
Jag kunde se honom flina i backspegeln. "Tacka din pojkvän."

"Justin...? Vad har han med detta att göra? "
"Allt." Skrockade Spikes. "Justin Bieber har allt att göra med fel i människors liv."
"Vad pratar du om?" spottade jag ut.

"Din underbara pojkvän är en del av ett gäng som planerade att döda ledaren av vår, och din pojkvän var ansvarig för att döda honom."

Mina ögon vidgades, Justin var inte en mördare.

"Så," fortsatte Spikes. "istället för att låta honom döda vår ledare så ska vi döda dig framför honom. Allt för att se honom bli galen och sedan ta itu med honom."
"Nej." jag sparkade till hans säte. "Det är inte rättvist! Jag har inte gjort något! Om du skadar Justin så svär jag till Gud att jag kommer jag att döda dig-"
"Med vad?" skrattade han. "Från vad jag har hört så är du är en oskyldig, liten, Brooklyn flicka. Vill du verkligen att jag ska vara rädd för dig? "
"Du kommer att kastas i fängelse!"
"Verkligen?" Han skrattade. "Älskling, var tror du att jag fick handbojorna? Jag är polis, jag kan enkelt göra mig själv till volontär för att undersöka platsen. Och med lite vita lögner säger jag att jag fanns kvinnliga fingeravtryck och ingen kommer att vara efter mig. Jag har dödat dussintals människor älskling, och jag kan garantera dig om att jag inte kommer att åka in. "

"Hjälp mig någon!" började jag skrika igen.

"Ingen kan höra dig." skrockade han.

"Släpp ut mig!"
Spikes suckade och parkerade bilen vid sidan av vägen. Han sträckte sig efter handskfacket och drog ut en tygbit.

"Nej!" skrek jag och visste redan vad han skulle göra. "Hjälp!" skrek jag i hopp om att de passerande bilarna skulle hjälpa mig. "Snälla, någon... vem som helst!"
Spikes himlade med ögonen och satte något på tyget innan han började pressa den mot mitt ansikte och samtidigt hålla mitt huvud på plats så jag inte kunde röra den.

Jag skrek när jag började känna hur mitt medvetna började glida ifrån mig. Mina skrik tystades i samband med att min styrka försvann.

"Nej... sluta." viskade jag men det dämpades av tygbiten. Mina ögon började kännas tunga och det enda som höll upp mig nu var mina armar som fortfarande var fasta i taket.

Seneca Deet’s POV
"Vill du gå på middag?" frågade Toby när vi låg i hans säng.

Jag nickade. "Låt mig klä på mig först, sedan kan vi gå och väcka Saige, så vi alla kan gå ut."
Toby nickade och ställde sig upp vilken avslöjade hans nakna kropp. Jag flinade till när minnen av vad vi nyss gjort spelades i mitt huvud. Han drog på sig ett par kalsonger och en T-shirt innan han drog på sig jeansen han tidigare haft.

"Jag hämtar Saige, klä på dig."
"Okej.” Jag slängde bort täcket ifrån mig och märkte hur Toby stirrade hungrigt på mitt bröst.

"Eller så kan vi... ha runda två." flinade han

Jag rullade mina ögon. "Gå och hämta din syster, du kan få mer senare."

"Sweet.” flinade han och gick ut. Jag tog tag i mina underkläder och satte på dem tillsammans med mina leggings och en av Tobys tröjor. Snabbt drog jag även på mig mina gråa Supras.

Jag blev klar i samma sekund som Toby oroligt kom tillbaka. "Saige är inte här."
"Varför är du orolig, babe? Hon är vuxen, hon kanske gick ut får att köpa mat eller något. "
"Nej Seneca, det är hennes rum ..."
"Vad?" Jag gick fram till honom. "Vad är fel med hennes rum?"

"Det är ett vrak."
"Det är en vanlig tonårstjej sak, babe." Jag sköt bak en bit av hans hår och kysste hans kind. "Varför oroar du dig så mycket?"
"För att allt nästan är trasigt. Det såg ut som att hon kämpade mot någon i det rummet, och hon lämnade även sin telefon vilket händer aldrig."
"Låt oss inte dra förhastade slutsatser ännu utan bara kolla igenom hennes rum. Hon är kanske är någonstans med Willow, Emma eller Justin. "
"Kanske."

Justin Bieber’s POV
Jag leddes in i ett lager av killen i mitt hus samtidigt som han höll sin pistol mot min rygg.

"Vad gör vi här?" frågade jag ilsket.

"Vi vill bara att du ska titta på en rolig liten show vi planerat Bieber."
Jag rullade mina ögon. "Blanda inte in mig i din jävla skit. Jag vill inte döda någon, jag kommer inte gå efter er fucking ledare. "
"Det är vad de alla säger." han knuffade ner mig i en metallstol. "Rör dig inte, fattar du?"
"Ja, ja." Än en gång himlade jag med ögonen och stirrade in i glaslådan framför mig där en säng var placerad. "Vad fan är det?"

"Spikes." ropade mannen. "Vi är redo!"

En dörr på baksidan av lådan öppnas och en man kom in med en tjej i famnen. Jag tittade närmare på hennes långa, bruna hår som hade draperats över hennes ansikte. Hennes kropp var slapp vilket tydligt visade att hon var drogad.
Han kastade henne på sängen med ansiktet först innan han gick till kanten av boxen. Omedelbart kände jag igen honom som Matthew Anderson, eller mer känd som "Spikes" för det sätt han stylade sitt hår ända sedan han gick i gymnasiet.

Jag rullade mina ögon. "Vad fan gör du här?"
"Jag hörde hur du planerade att döda en mycket viktig medlem i mitt gäng, och jag tänker inte acceptera det.”
"Tror du att jag vill? Darrel sa åt mig att göra det, jag argumenterade emot! "
"Oh håll käften.” Spikes himlade med ögonen. "Nu, njuta av showen."

Han vände på klacken och gick fram till sängen.

"Vem är det?" jag vände mig mot mannen med ärret i ansiktet.

"Kanske om du tittade noga så skulle du veta."

Jag suckade och vände mig tillbaka mot boxen. Tjejen hade nu börjat vakna.

”Bäst för honom att han inte rör vem det nu än är.”
"Åh, han kommer inte göra någonting."
Spikes satte en mask över tjejens ansikte. "Vill inte Bieber att ska känna igen dig än, okej prinsessan?"
Hon klagade bara som svars, uppenbarligen inte helt tillbaka fortfarande.

"Hon är redo för dig, Michael!"
Dörren öppnades igen och Mikey klev ut. Han var endast klädd i ett par svarta kalsonger.

"Vad fan gör han här?"
"Han har lite ouppklarade affärer med flickan i sängen."
Spikey fängslade tjejens armar till sängen.

"Vad fan gör han?" Jag hoppade ur stolen och gick närmare. Jag fick inte en bra känsla av detta.
"Släpp henne." jag slog min knytnäve högt på glaset.
Mikey ignorerade mig när han gick fram till sängen. "Hej prinsessan... saknat mig?"

Jag vände mig tillbaka mot mannen. "Vem är det han pratar med?"
"Du ska få se." Han ryckte på axlarna innan han korsade armarna över bröstet. Jag morrade åt honom innan jag vände mig tillbaka till boxen.

"Vi hann aldrig färdigt på ängen."
Mina ögon vidgades. Han hade Saige.

"Stick ifrån henne!" jag började sparka, slå och banka på lådan. "Släpp henne!" Jag skrek när han knäppte upp hennes byxor och drog av dem. Saige började nu freaka ut och sparka runt benen, som tur fick hon snabbt en bra träff på Mikey käke.

"Din dumma bitch." väste han och grep tag i hennes ben innan han vände sig mot Spikes. "Gå och hämta repen från bilen."
"Band du henne i bilen?" skrek jag. "Din jävel, låt henne gå nu! Det är mig du har ett problem med, inte Saige! Släpp henne! "
"Justin?" Hennes söta röst dämpas av den svarta masken som var över hennes ansikte. "Var är jag?" Hennes ögon var fortfarande stängda.

"Sluta!” min röst började bli några oktaver högre. "Snälla, låt henne gå! Hon förtjänar inte det här. "

Mikey bara flinade åt mig innan han vände sig tillbaka till Spikes, "Gå och hämta repet."

En vecka har hunnit passera och jag ber om ursäkt för det men de senaste dagarna har inte varit de bästa för mig och de har påverkat mig väldigt mycket.
Jag har även fått tankar om att sluta efter att denna novell är avklarad (5-6 kapitel kvar.)
För jag lämnar er trots allt inte i mitten av det hela då jag endast översätter denna vilket betyder att den finns online där ni kan läsa den på engelska.

”Jag önskade jag kunde kyssa dig men jag vill inte att du ska bli sjuk.”
”Fuck it.” han pussade snabbt mig på läpparna med ett leende.

Justin Bieber’s POV
Jags att än en gång vid gränden med JT, Maria och Seneca. Darrel hade gett oss alla order om att träffa honom här exakt tolv, men som vanligt var han sen.

”Det här är fucking idiotiskt.” himlade Maria med ögonen. ”Jag vill ärligt talat bara vara i en klubb nu, eller hell i sängen.”
”Jag svär till Gud, jag kommer inte åka till Kanada. Jag stanna här i USA; eller mer specifikt Bronx.”

”Åh sluta gnälla.” Darrel gjorde sig äntligen synlig. Överraskande nog var han ensam; han brukar alltid ha en backup med fyra, fem killar, ifall det skulle bli messy.

”Så trevligt att se dig Darrel.” sarkasm droppade från Senecas ord samtidigt som hon gav honom en iskall blick.

”Trevligt att se dig också Seneca.” han sköt henne en lika sarkastiskt och kallt leende. "Jag ser att du mår bra. Du vet, du kan öva din förförelse på mig när som helst, baby." Darrel la en hand på hennes höft.

”Watch it.” hon knuffade honom." Min pojkvän kommer sparka ditt arsel. "
"Åh snälla." fnös han. "Jag hörde att han är en nybörjare från Brooklyn. Jag skulle kunna döda hans röv lätt. "
"Döda honom och jag dödar dig."
Darrel flinade och höjde ett ögonbryn. "Ska du verkligen hota mannen som ansvarar för ditt jobb just nu?"
"Jag skulle kunna springa iväg och du skulle inte vara ansvarig längre."

Darrel flyttade sig närmade hennes ansikte. "Jag skulle hitta dig Seneca. Du kan inte springa ifrån mig. "Backa the fuck undan från mig.” hon knuffade honom och vände sig om.

Darrel skrockade för sig själv innan du vände sig mot resten av oss. "Ni tre är de tysta typerna just nu, eh?"
"Inte den tysta typen, har bara inget att säga." JT stoppade händerna i byxfickorna.

"Wow, för en gångs skull är JT är tyst." Skrockade Darrel. "Jag är ärligt talat chockad."
JT himlade bara med ögonen och Darrel vände sig mot mig.

"Så, Bieber." flinet fann sin väg tillbaka till sina läppar. "Vad tycker du om ditt nya jobb?"
"Jag kommer inte döda någon Darrel."
"Varför inte? Du brukade ju. Vad gör nu så annorlunda?”

"Jag vill bara inte längre-"
"Bitchen du är med har gjort dig mjuk."

Genast kände jag ilskan genom mina ådror. ”Kalla aldrig min tjej en bitch igen, jag fucking menar det. Jag kommer slita dig i stycken.”

"Jag är inte rädd för dig Bieber" skrockade han mörkt. "I alla fall," han gick tillbaka till det ursprungliga ämnet. "jag är här för att ge er alla planer till jobben ni fick."

"JT och Maria." han vände sig till dem båda. "Kommer ni ihåg hur jag sa att jag ville att ni båda skulle åka till Kanada?"
”Ja.” JTs ord var nästan förgiftade med eld samtidigt som hans ansikte visade ilskan.

”Lugn kille.” flinade han innan han fortsatte. "Jag bestämde mig att jag bara vill att Maria ska åka till vår bas i Kanada-"
”What the fuck.” avbröt Maria. "Inte nog med att jag måste åka till Kanada, men nu måste jag åka ensam?"
"Och JT, du kommer bara ta hand om kommunikationen mellan den kanadensiska basen och den här i Bronx." fortsatte Darrel och ignorerade Maria helt.

“Asshole.” muttrade hon för tyst för honom att höra. Jag bet mig i tungan för att hålla tillbaka skrattet som hotade att komma ut. 

Nästa eftermiddag hade Saige kommit över. Mamma och pappa jobbade, men det betydde inte att vi inte kunde roa oss själva. Jazmyn och Saige var i köket och letade efter choklad, medan Jaxon och jag spelade på den nya XBOX:en han stulit från en Gamestop butik i Brooklyn.

”Den här skiten är så jävla cool.” sa han.

"Jag är imponerad att du inte åkte fast. You’re like a chip off the old block." flinade jag åt honom.

Han himlade med sina ögon. "Säg inte det."
"Varför?"
"Jag vill inte bli som du." skrockade han.

”Varför?” jag höjde mitt ena ögonbryn.

”För du knullar allt som andas och har en vagina. Jag vill vara trogen mot Jen.”

”Whipped.” skrek Jazzy från köket.

”Jag tror han nyss kallade mig manwhore.”

”Du brukade vara en.” fnittrade Saige och kom ut från köket innan hon satte sig i mitt knä.

"Tack för att du kom till mitt försvar, babe." Jag lindade mina armar runt hennes midja och vilade huvudet på hennes axel.

Hennes fnitter fyllde mina öron samtidigt hon slappnade av mot mitt bröst. "Du är bedårande."
”Tack baby.” jag kysste henne under örat.

"Jag är hungrig.” Jaxon satte ner kontrollet i samband med att spelet var avslutat. Jag förlorade självklart på grund av att Saige satt i mitt knä och distraherade mig.

Jag nickade. "Jag med... Saige, baby, kan inte du göra mig och Jaxon några smörgåsar?" Jag sköt henne mina hundvalpögon och kända flin.

"I dina drömmar." Skrattade hon.

"Oh kom igen baby.” 

"Gå och gör din egen lunch." hon rufsade mitt hår.

"Jag slår vad om Rory skulle göra mig en smörgås." skämtade jag.

Saige satte upp rakt upp innan hon reste sig. "Ursäkta?"

"Åh nej." Jazmyn täckte hennes ögon med händerna för att slippa se dramat som var på väg att hända.

"Jag skojade bara..." tag tittade nervöst på henne.
"Skämt ska vara roligt, Justin." hennes ögon smalnade åt mitt håll.
"Han förstörde allt nu." Skrockade Jaxon och startade ett nytt spel på Xbox:en med Jazmyn, då han visste att det inte skulle bli några smörgåsar inom den närmaste tiden.
"Han är en död man.” nickade Jazzy instämmande.

"Jag går hem." Saige började sätta på sig jackan hon hade tagit med sig.
Jag gav henne en blick, "Saige..."

"Vad?" morrade hon.

"Det regnar."

Hon tittade ut genom fönstret för en sekund. "Gratis dusch." ryckte hon på axlarna och tog sin telefon och la den i fickan på sin jacka.

"Saige, var inte löjlig."

Hon fnös. "Jag är löjlig? Snälla, låt mig ta upp mina slampiga ex som vill döda dig och säga att det var ett skämt. Ja Justin, det är verkligen roligt!"

"Fine." morrade jag irriterat. "Njut av din gratis dusch."

"Åh, det kommer jag." hon gick mot dörren och slängde upp den i ilska.
"Se till att du använder schampo." ropade jag efter henne.

"Självklart asshole." hon gav mig långfingret innan hon försvann och smällde igen dörren efter sig.

"Du är en dum fuck." Jazzy himlade med ögonen, men vände inte bort ögonen från TV-skärmen.

"Hur är jag dum? Hon är den som överreagerade. "

Jazmyn tryckte paus innan hon irriterat vände sig mot mig. "Skämtar du med mig? Justin, tog du upp ditt dumma arsle ex. Du jämförde Saige med att bit skräp som kallas Rory, det är inte roligt. "

Jaxon suckade. "Väl detta är en rolig kväll med familjen."
"Det var bara ett skämt!" Jag kastade mina händer i luften ilsket.
"Det var inte en rolig en!"
"Inte mitt fel att ni två är så spända."

Jazmyn pausade innan hon började tala igen med gift som droppade från hennes ord. "Vad sa du?"

"Jag ... ingenting."

"Du förtjänar inte någon som henne." Hon ställde sig upp och smällde sin axel mot min på sin väg till sitt rum.

"Ursäkta?" jag vände mig om och kände hur mitt blod kokade.
"Jag sa att du inte förtjänar någon som henne." upprepade hon sakta som om jag var fem år gammal.
"Och vad fan ska det betyda?"

Jazmyn suckade, "Du är en skitstövel mot henne! Så småningom, kommer hon inte orka längre och springa tillbaka till sin gamla lärarflamma eller vad fan han är. Eller gå vidare och hitta någon ny- "

"Hon skulle inte göra det, hon är den som jag kommer att vara med."

"Då så. Fucking slå dig ner med henne och ta inte upp jävla Rory när du får chansen! Hon fucking springer hem just nu i regnet och vad fan gör du?”
Jag tittade awkward ner på mina fötter och sög in hennes ord. 

Saige Cameron’s POV
Vilken. Jävla. Asshole.
Jag drog min jacka tätare omkring mig där jag stod vid utgången på hans hyreshus och stirrade på de tunga regndroppar som föll från mot himlen.

"Fuck me." Jag suckade när åskan dånade högt på himlen, snabbt följt av en blixt. Allt för att göra det värre för mig när jag så småningom hittade modet att kliva ut och börja springa hem.

Jag vände mig till blick på trappan för att se om någon hade följt mig. Mitt hjärta sjönk när jag märkte det tomma rummet.

"Fan ta dig, Justin," Jag skrek bara för att lindra lite av min ilska och öppnade dörren. Ljudet av regnet blev ännu starkare när jag trotsade ut ur byggnaden oskyddad, utan paraply eller ens en huva på min jacka.

Jag började genast springa samtidigt som jag kände hur vattnet strömmade över mig. Jag var den enda personen ute, vilket förvånade mig då jag trodde gängen här levde efter mottot ”döda i regn och sol.”
Blixten lyste upp himlen i samband med att jag saktade ner då jag insåg att det inte spelade någon roll om hur snabbt jag sprang för jag var redan genomvåt.

Jag sparkade en sten i närheten och såg på hur den flög och träffade ett fönster där den lämnade en liten spricka. Mina ögon vidgades och jag tog upp farten igen tills jag var utom synhåll för den ilskna, italienska, maffiakillen som öppnade dörren och började skrika. Tack och lov, hann han inte se mig, men jag är säker på att han hörde mig.

Mitt tempo saktade ner när jag var nästan halvvägs hem. Min ringsignal började eka men jag vågade inte ta ut den i rädsla för att det skulle komma vatten i den.

Det var bara en tidsfråga tills jag fick fucking lunginflammation eller något.

Okej.

Jag kanske överreagerade.

Men skitstövel lät mig gå hem i regnet. Han kunde åtminstone erbjuda mig skjuts hem, eller kanske be om ursäkt och få mig att stanna. Allt detta för en jävla smörgås. Och jävla Rory. Varför skulle han ens ta upp henne? Minns han inte hur hon försökte döda mig i butiken? Eller kanske när hennes lilla knullkompis eller vad han än är försökte våldta mig mitt i en jävla äng. Ja, det är verkligen något att skämta om. Nämnde jag Justin var en skitstövel?

"Saige?" hörde jag någon ropa från en av byggnaderna. Snabbt vände jag mig om och möttes av Seneca som stod vid dörren till ett litet radhus. "Vad fan gör du i mitt i denna storm? Kom in."

Mentalt tackade Gud och började gå över till henne. Jag sprang upp för trapporna och stannade genast under det lilla taket ovanför hennes dörr.

"Kom in, du är genomblöt. Du kan låna kläder av mig "

"Tack." andades jag ut under tiden vi båda gick in. Seneca stängde dörren snabbt efter oss innan vi gick till hennes rum där hon kastade ett par gråa mjukisbyxor och en vit magtröja till mig.
"Ledsen att det är en magtröja, jag plockade bara upp den första jag såg."

Jag ryckte på axlarna, "Det är okej. Den har åtminstone ärmar." Jag studerade ärmarna som skulle gå till mina armbågar.

Hon log. "Badrummet är mittemot mitt rum."
"Tack." jag gick ut ur rummet och rakt in i badrummet. Genast tog jag en handduk och började torka mig själv innan jag lindade den runt mitt hår som var utspridd över hela mitt ansikte. Jag var en perfekt definition av en våt hund.

När jag var helt torr, bytte jag om till Seneca kläder och tackade mentalt Gud igen över att mina underkläder hade stannat torra, annars skulle jag haft en mycket obehagligt natt. Jag drog borsten som låg fram genom mitt trassliga hår innan jag fann min väg till köket där Seneca höll på att laga något.

"Damn baby, om jag var en kille och du var singel skulle jag banga dig.” blinkade hon.
"Tack, Seneca." skrattade jag. "Jag skulle banga dig också." Jag skickade tillbaka samma blinkning.

So, what’s cooking, good looking?” jag ställde mig bredvid henne och slängde en blick på grytan.

"Makaroner och ost." hon ryckte på axlarna. "Jag kan inte laga en massa saker, men skål med mac-n-cheese går bra."

Jag skrattade, "Bra för jag älskar det."

"Jag hoppas att springa i regnet gav dig en stor aptit, eftersom det stod på boxen att detta ska räcka till fem personer. Jag tänkte bjuda in Toby men han har tydligen börjat i någon basketlag han brukade spela med i Brooklyn, och nu är han och er mamma på träningen där. Så det är bara du och jag, baby." den sista delen talade hon med en konstig brytning.

"Okej, så då har vi en rolig kväll. Jag säger makaroner och ost, chick flicks och bakning av brownies? "

"Jag har inte någon brownie mix." hon rynkade pannan. "Men jag har kakdeg."
"Baka kakor är det." jublade jag glatt.

"Först måste du förklara varför ditt dumma arsel springer runt mitt i stormen. Detta är inte Brooklyn, det finns inte människor som går runt och erbjuder dig paraplyer om de ser dig utanför och vi har inte taxibilar som erbjuder dig skjuts dit du vill som om världen var din. Så ... vad gjorde du? "
"Justin och jag bråkade."
"Jag förstår inte hur det har med dig att springa i regnet att göra.”
"Jag var i hans hus och han jämförde mig med Rory, jag blev förbannad och han hävdade att det var ett skämt. Jag blev ännu mer ilsken, lämnade och han lät mig bara gå. "
Seneca ögon vidgades, "Den idioten, vad sa han?"
"När jag först sa att jag skulle gå påpekade han att det regnar och jag sa att det var en gratis dusch och han bara sa att inte glömma schampo."

Seneca skakade på huvudet. "Han är en sådan stor dummy. Verkligen, låt honom inte ta sig till ditt huvud. Han tänker inte innan han säger något.”
"Ja, men jag tänkte inte bara sitta där och ta emot det."
"Och det ska du inte heller." nickade hon. "Dessutom så är jag mer rolig att umgås med på en regnig dag."

"Ja det är du."

"Om du vill ha en gratis dusch, så vet du var mitt badrum är. Mitt schampo luktar jordgubbar." blinkade hon.

"Frestande.," fnittrade jag. "Men jag tror att jag vill hålla mig torr för nu.”
"Din förlust." hon ryckte på axlarna innan vi båda brast ut i skratt.

Seneca avslutade makaronerna och osten och dumpade allt i två stora skålar och gav mig en.

Jag stirrade på skålen i förvåning. "Jag kommer aldrig att kunna äta upp det här."
Hon ryckte på axlarna. "Inte jag heller, men jag var för lat för att ta fram en till skål till som jag kunde lägga in i kylskåpet sen. Bara sätt ett lock på skålen när du är klar.”
"Jag kan göra det." Jag tog fram en gaffel och la den bredvid maten, innan jag gick över till bordet och satte mig. Seneca satt mitt emot mig innan vi började äta och snacka om personer som levde i The Bronx och även några i Brooklyn.

"Säg mig, hur var det rika livet?"
"Oh man, fantastiskt, jag saknar det så mycket." fnissade jag. "Perfekt utsikt från balkongen över New York, snygga bilar som spann som ett lejon när de körde, och även om jag bara sa ett klädesplagg var söt så skulle mina föräldrar genast köpa det för mig, inga frågor. Jag brukade leva livet, du vet? "
"Tog det över huvud?"
"Oh hell yeah." Jag skrattade med en dramatisk nickning. "Jag trodde att jag var oberörbar du vet? Jag är verkligen skyldig Emma och Willow mycket. Om jag fortfarande var som dem och kom ner till Bronx så skulle jag nog vara den största bitchen någonsin. Jag brukade se ner på folk, du vet?” jag pausade för att äta lite innan jag fortsatte. "Jag var ett monster."
"Men, Willow och Emma vet att du är fortfarande är deras bästa vän och älskar dig oavsett hur mycket pengar du får eller tjänar. Skulle du inte göra samma sak för Emma om situationen var omvänd?”

"Ärligt talat…" Jag stirrade på henne. "Så som jag brukade vara... så vet jag vet inte. När jag fick veta att jag skulle flytta till Bronx så var det, det värsta som någonsin hade hänt mig, men nu när jag ser tillbaka på det så tror jag detta är en av de bästa saker som någonsin har hänt mig. "

"Verkligen ... varför?"
"Jag fick träffa alla sorters människor och har gått igenom upplevelser som gjort mig starkare. Jag var bortskämd i Brooklyn "
"You don’t say." retade hon.

"Hur som helst," Jag gick tillbaka till min historia, och gav henne en menande blick som fick henne att skratta. "om någon hade tagit mig till en äng som Mikey i Brooklyn, så skulle jag förmodligen varit våldtagen och mördad."
"Åh säg inte det, du-"
"Det är sant." avbröt jag henne.

"Okej, vi flyttar oss till ett lyckligare ämne... har du någonsin träffat några kändisar?"
"Åh, många.” skrattade jag. "Min pappa var advokat för massor av dem, plus när vi var bjudna på fester fick jag träffa dem också.

"Namnge den coolaste personen du någonsin träffat."
"Det svajar mellan Shia LeBeouf, Justin Timberlake och Brad Pitt."

Senecas haka föll. "Din lucky bitch!"

Jag ryckte på axlarna. "No big deal ..."
"Skojar du-"
"Ja." skrattade jag, "Det var freaking fantastiskt!"
"Fan, önskar jag hade fötts i ett rikt liv."
"Det är över nu, nu får jag tillbringa min fritid med att äta mac-n-cheese i Bronx."
“Hey, that’s where the party is at.”

”Jag hoppas bara vi får chansen.”

”Du, jag och alla andra.” la jag till ett försök att få allt att se okej ut.

Senare samma kväll, efter att jag skjutsat hem Saige så satt jag rastlös i mitt rum och skrollade genom twitter. Saige hade postat en bild som jag och hon hade tagit för några veckor sen. Ett leende spred sig på mina läppar när jag läste texten under.

“My ride or die”

Med ett bredare leende retweetade jag och hörde sedan en knackning på dörren. Jag suckade och låste min mobil innan jag gick mot dörren och öppnade den.

”Jaxon jag är upptagen-” min mening klipptes av när jag märkte att det inte var Jaxon som stod utanför min dörr.

”Mitt namn är inte Jaxon.” sa Mikeys lillasyster, Brittany och korsade armarna över bröstet.

Jag himlade med ögonen. ”Vad vill du?”
”Vi har ett gängmöte.”
”Jag är inte intresserad.”
”Som om du har ett val.” fnös hon och greppade min handled innan hon drog mig ut ur mitt rum och sedan lägenheten.

”Damn Brittany, släpp mig. Jag vill inte vara med i det här jävla mötet. Det är fucking dumt. Jag är över det.”
Hon vände säg mot mig med en iskall blick. ”Jag bryr mig inte vart du går i livet; du kommer aldrig vara ’över’ det här gänget. Är det förstått Bieber?” hon släppte äntligen min handled, och jag fick göra allt för att inte slå henne rätt i ansiktet.

”Äpplet faller inte långt från trädet.” muttrade jag åt mig själv och jämförde henne med sin bror, Mikey.

”Vad var det?”
”Oroa dig inte för det.” jag slängde tillbaka hennes bitchiga blängande på henne innan vi gick in i den mörka gränden bakom en second hand butik.

Genast såg jag en av killarna, Darrel Causey. Han var klädd i ett par byxor tillsammans med en huvtröja; huvan slängde en mörk skugga över hans ansikte. Han såg creepy ut, men jag kände honom för väl för att vara rädd för honom. Bredvid honom stod gängets par, Marcus och Candy. De båda var allting otrogna mot varandra men fortsatte vara tillsammans. Candy bar en svart magtröja tillsammans med ett par röda short som knappt täckte hennes kroppsdelar.
Det var en av hennes bättre outfits, ibland kunde hon gå runt i Bronx i ett par spetsunderkläder.
JT satt på en metallbänk och trummade med fingrarna på sitt knä i takt med någon låt, medan Maria fnittrade bredvid honom och ibland sjöng med i låten jag inte kände igen; hursomhelst visste de vad de gjorde. Jag brydde mig inte.
Andrew och hans flickvän Diamond stod lutad mot byggnaden. Diamond var inslingrad i hans armar medan hon lämnade ett sugmärke på hans nacke. Han i sin tur snackade med en annan kille och vilade sina händer bekvämt på Diamonds rumpa. Rory, Tallulah och Mikey var också här, de satt några meter ifrån Diamond och Andrew och pratade tyst med varandra.

”What the fuck gör de här?” fräste jag.

”De är en del av det här gänget dipshit.” himlade Brittany med ögonen. ”Bara för att du inte gillar dem betyder det inte att vi inte heller gör det.”
”Han försökte våldta min flickvän!”
”Oh snälla.” fnös Brittany. ”Hon var troligen en hora som frågade efter sex, men fegade ur i sista sekund och skrek våldtäckt.”
Jag kunde känna elden i mina ådror i samband med att mina nävar knöts hårt. ”Våga säg något sådant om Saige igen.”
”Justin.” Seneca kom fram till mig från ingenstans. ”Ignorera skräpet.” hon slängde en dömande blick på Brittany. ”Hon är inte värd något.”

”Fuck you.” skrek hon åt Seneca.

”Sorry babe, jag gillar killarnas paket, tjejernas intresserar mig inte.” blinkade Seneca och greppade min handled och drog mig till JT och Maria.

”Hey.” hälsade JT med sitt vanliga leende och slutade trumma med fingrarna. Maria tittade upp och gav mig ett leende. Hon kunde vara en bitch ibland men inget jämfört med Rory, Tallulah eller Brittany.

”Hej.” vinkade hon.

“What’s up, my hoes?” frågade Seneca med ett vänligt leende.

Maria skrattade. ”Inte mycket, hur är mina bitchar?”
”Bara bra.”
Jag nickade. ”Bra.”
”Jag såg att du nästan höll på att slå Brittany.” noterade Maria. ”Gud vet hur mycket vi alla vill göra det. Hon är den mest irriterande white-yn någonsin.”
”På hennes röst låter det alltid som om hon har problem med bihålorna.” nickade JT.

”Vi borde köpa den stackars tjejen lite medicin.”
”Eller servetter.” ryckte Seneca på axlarna.

”Okej.” ropade Darrel och fick allas uppmärksamhet. Han stod i mitten så vi alla kunde se honom. ”Ni undrar säkert vad fan vi alla gör här då den här gruppen inte haft ett möte på flera månader.”
”Precis vad jag undrade.” nickade JT och fick snabbt ett hush från Maria.

”Well, så länge vårt gäng inte är aktiv så kommer inte fonderna kunna sälja våra paket, så vi måste komma tillbaka in i affärerna, med start nu.”
”Jag kan inte.” skakade jag på huvudet.

”Vad var det Bieber?” Darrel tittade förvirrat på mig.

”Jag uh… kan inte resa för att sälja längre.”
”Och varför inte?”
”Jag har en tjej bro. Jag måste vara här.”

Darrel brast ut i gapskratt. ”En tjej?” fnös han. ”Hon spelar ingen roll Justin. Dra ut huvudet från ditt arsel och kom tillbaka in i spelet. Vi har skit att göra.”
”Jag kan inte bara lämna henne utan ett ord.”
”Ta med henne.” skrek Mikey.  ”Vem bryr sig om någon slår henne under processen. Hon kan behöva det.”
”Jag kommer mörda dig.” jag började gå mot honom, men JT drog mig tillbaka genast.

”Justin och Mikey, håll käften eller så dör ni båda.” hotade Darell och himlade med ögonen. Jag suckade och satte mig mellan Maria och Seneca.

”Jag går runt och ger alla nya jobb eftersom vi har nya medlemmar.” alla slängde blickar på Brittany och Candy. De båda hade inte fått något jobb än eftersom de endast kom in i gänget för några månader sen. ”Vi kommer alla få nya positioner.”

Darell gick fram till Rory, Tallulah och Mikey först. Jag suckade och korsade armarna över mitt bröst samtidigt som jag vände blicken mot Seneca, Maria och JT.

”Jag kan inte jobba med de där jävlarna.” jag slängde en blick på dem innan jag vände tillbaka den. ”Jag skulle hellre dö.”
”Jag vill ärligt talat inte vara med i gänget längre.” erkände Maria. ”Det är inte så kul som det brukade vara, you know? Plus mitt medvetna börjar leka med mitt huvud. Sista gången jag dödade så kunde jag inte sova på en vecka. Jag vet inte; skuldkänslor är det värsta. Att veta att jag dödade fel kille, någon oskyldig… Det tar över mig ibland.” hon bet nervöst på sin underläpp och stirrade ner på sina fötter. En blind man skulle se hur obekväm hon var med att blotta sin själ för mig, JT och Seneca,

”Jag hoppas det aldrig händer mig.” mumlade Seneca. ”Jag har inte känt skuldkänslor sedan jag var femton; mitt första mord.”
”Jag antar att jag är en hjärtlös fucker, jag känner mig aldrig skuldmedveten.” ryckte JT på axlarna. ”Jag säger bara åt mig själv hela tiden om den personen inte var död, så skulle jag vara det.”
”Men du dödade inte av misstag fel kille.” Maria slängde en blick på honom.

”Du då JB?” JT vände sig mot mig. ”Hur är det med dina skuldkänslor?”
Jag ryckte på axlarna. ”Jag brukade inte ha någon, men sedan jag träffade Saige så har jag blivit mjuk.”
”Justin’s whipped.” retade Seneca.

”Jag slår vad om att Seneca också kommer bli så med hennes förhållande med… vad han nu heter.” nickade Maria.

”Toby.” skrattade Seneca. ”Och nej det kommer jag inte. Mitt hjärta är en bit kall sten.”
”Fortsätt övertala dig själv.” ryckte Maria på axlarna. ”Toby kanske kommer vända dig… det vet du aldrig.”
JT skrockade åt det dumma argumentet i samma stund som Darrel kom fram till oss.

”Roligt att se er alla igen.” flinade han. Jag kunde se hur Maria försökte hålla tillbaka en sarkastisk kommentar.

”Vad ska vi göra?” suckade Seneca och justerade sin position.

”Jag vill att JT och Maria ska åka till vårt lager i Ontario-”
”Canada?” avbröt Maria. ”Hell no! Tänk igen. Jag tänker inte lämna Bronx.”
”Du gör som jag säger.” väste Darrel. ”Du och JT åker imorgon, en av mina vänner kommer köra er.”
”What the fuck, du kan inte få mig att lämna New York.” protesterade JT.

Darrell drog ut en pistol från sin ficka och pekade den mellan JTs ögon. ”Oh… kan jag inte?”
JT stirrade på pistolen med ögonen i kors, utan att våga säga någonting. Med det gjort sänkte Darrel pistolen.

”Seneca.” han vände sig mot henne.  "Du är ansvarig för att förföra alla som försöker att bråka med oss och döda dem i samma stund som de känner sig säkra med dig.”
”Jag har en pojkvän.”
”Och jag har en katt. Ska jag säga något mer som inte spelar någon roll?” han höjde på ögonbrynen. ”Du borde vara glad att jag inte tvingar dig att ha sex med idioterna, allt du behöver göra är att få dem nakna och sedan skjuta dem eller knivhugga. Jag vet inte vad du föredrar.”
”Jag vill inte se dem nakna!”
”Well, vi alla behöver göra saker vi inte är bekväma med… så kom över det.”

”Bieber.” han vände sig äntligen mot mig. ”Jag har ett speciellt jobb för dig.” ett flin växte på hans läppar.

Jag valde att dela detta kapitel i två då jag annars inte skulle få ut det. Jag hoppas det inte gör någonting :)

”Ja.” tjöt jag och lutade mig över bordet så jag kunde pressa mina läppar mot hans. ”Ja jag vill bli din flickvän Justin.”

Toby Cameron’s POV
Ljudet av gråt från rummet bredvid väckte mig. Förvirrat mumlade jag något osammanhängande innan jag gnuggade mina ögon och satte mig upp. Min syn var suddig men det stoppade mig inte från att försöka ta reda på vad ljudet berodde på. Jag gäspade och slängde mina ben över kanten innan jag ställde mig upp. Trägolvet var kallt under mina fötter vilket fick mig snabbt att hämta ett par strumpor från garderoben innan jag steg ut ur rummet. Gråtljudet kom från Saiges rum.

Jag suckade. ”Vad gjorde den dumma killen nu då?” frågade jag mig själv och knackade högt på hennes dörr vilket fick snyftningarna att genast sluta.

”Saige?” ropade jag högt. ”Är du okej?”
”Ja Toby, snälla gå.”
”Jag hörde dig gråta.”
”Jag sa gå!” skrek hon i samband med att jag hörde något mjukt kollidera med dörren, troligen en kudde.

”Visst.” fräste jag och började gå tillbaka till mitt rum utan att tvinga henne berätta vad fan som var felet. Om hon ville snacka om det med mig, så skulle hon. Jag tänkte inte tvinga henne att spilla ut sin själ till mig.

”Babe.” ropade en hes röst från mitt rum. Jag nådde dörrkarmen och möttes av synen av Seneca i min säng. Hon bar en av mina skjortor. Knapparna var oknäppta och avslöjade hennes linne samt mina svarta boxers. Ett leende spred sig över mina läppar i samma stund som mina ögon hungrigt gled över hennes kropp.

”Hej baby.” jag gick in i rummet och stängde dörren efter mig innan jag klättrade in i sängen.

”Vad hände?” frågade hon och slingrade en av sina smala armar runt min biceps.

”Jag hörde bara ett konstigt ljud och kollade vad det var.”
Seneca stelnade till då både jag och hon visste att konstiga ljud i Bronx aldrig var något bra. ”Är allt okej?”
Jag nickade. ”Allt är okej.” jag pressade mina läppar mot hennes panna. ”Oroa dig inte baby.”
”Okej.” gäspade hon och drog mig närmare sig.

”Jag är så glad att vi är tillsammans igen.” jag lämnade en kyss som endast varade i några korta sekunder på hennes läppar.

”Jag med.” rodnade hon. Hennes naturligt lockiga hår ramade in hennes ansikte slarvigt, men det fick henne att fortfarande se sexig ut. ”Men om du gör något sånt där mot mig igen,” hon gav mig en menande blick. ”Så kommer jag att skära av din penis och tvinga Rory äta den, förstått?”
”Förstått.” svalde jag hårt.

Hon fnittrade och pussade mina läppar igen innan hon drog täcket över oss.

Efter att jag hörde Tobys steg tona bort så suckade jag och drog ut bildramen från under sängen igen. Det var ett gammalt familjefoto. Min mamma och pappa hade sina armar runt varandra medan Toby och jag stod framför dem. Vi alla bar Musse Pigg hattar eftersom vi var på Disney Land. Bilden var troligen tagen för tre år sen, då det inte var det nyaste familjefotot vi hade. Men den här bilden var fortfarande min favorit.

”Varför lämnade du oss?” skrek jag åt bilden.

Någonstans i mitt bakhuvud, visste jag att det var dumt av mig att skrika såhär. För det första så var det en bild. Det skulle inte precis bli skillnad av att jag skrek åt en bild som togs för tre år sen. Men också, så var det inte min fars fel att han togs ifrån oss. Han var mördad. Det var inte självmord eller något som kunde bli stoppad, detta var helt från ingenstans. Jag tvingade mig själv att tro att han var på fel plats vid fel tidpunkt.
Jag kunde inte föreställa mig någon i den här staden ha honom som sitt mål. Men det var fortfarande Bronx, man visste aldrig vad fan som hände här.

Jag suckade och kände ramen glida genom mina fingrar och möta det hårda golvet. Mina rörelser verkade gå i slow motion och jag hann aldrig fånga bilden innan glaset som täckte den slogs sönder i flera bitar.

”Nej!” skrek jag och slängde mig på golvet.

”Saige?” hörde jag en röst från utsidan av min dörr. ”Jag kom för att överraska dig, din bror lät mig in.” jag kände genast igen rösten som Justins. Jag kunde inte låta honom se mig så här. Jag var tvungen att behålla min fasad framför honom, Willow, Emma, min familj och alla andra. Jag agerade som den glada tjejen men inombords höll jag på att dö. Jag visste inte hur jag skulle reagera till att någon så nära mig har dött. Jag antar att man kunde säga att jag led i tystnad.

”Gå härifrån.” lyckades jag få ut samtidigt som jag började städa upp röran. Jag kände hur en glasbit lyckades fastna i min hud, och utan att bry mig om smärtan så kramade jag om de och tittade på bloden som började rinna.

”Saige?” ropade Justin. ”Är du okej baby?”
”Jag sa gå härifrån!” jag slängde slumpmässiga glasbitar på argt på dörren, och några droppar skvätte runt på golvet. Perfekt, nu såg mitt rum ut som en mordscen.

”Baby, vad är felet?”
”Justin fucking lyssna på vad jag säger, damn!” skrek jag. ”Försvinn, jag vill inte prata med någon just nu!”

”Toby!” hörde jag Justin ropa. ”Har du nycklar till sovrummen?”
Jag började genast plocka upp glasbitarna snabbare. Jag kunde höra Justin, Toby och Seneca prata i vardagsrummet medan Toby letade efter nycklarna och Justin som desperat försökte hjälpa honom samtidigt som han försökte få information om vad fan som var felet med mig. Toby gissade att jag hade min mens, Seneca gissade att jag gick genom den vanliga tonårstiden som varje tjej gick igenom och genast behövde choklad, och Justin antog att jag var självmordsbelägen.

Jag stängde mina ögon och hörde det vanliga ängel och djävul argumentet eka genom mitt huvud.

”Ingen skulle sakna dig om du blev självmordsbelägen.” sa djävulen på min vänstra axel.

”Det skulle krossa Justin, dina vänner, din familj...” försökte ängeln resonera.

”Varför skulle någon sakna dig? Lilla Saige Cameron. Du är inget speciellt. Du har aldrig varit och kommer aldrig vara. Det är bättre om du är död tillsammans din pappa.”

”Förresten så lever du i Bronx. Det är bara en tidsfråga innan du blir dödad, så bara ta hand om det själv. Jag är säker på Rory redan planerar din död ändå.”

”Sluta!” morrade jag åt de båda rösterna. Jag glömde helt bort glasskivorna jag hade i händerna och pressade dem mot mina tinningar vilket fick dem att täckas av små sår.

Något vickade i nyckelhålet på dörren. Jag tittade upp i samma stund som den slängdes upp och Justin avslöjades. Han var klädd i ett par svarta läderbyxor, en röd T-shirt tillsammans med hans favorit Supras och snapback.
Han tappade hakan när han tog in synen av mig. Med en försiktig rörelse stängde han dörren och låste, då han visste att jag inte ville att Seneca och Toby skulle se mig såhär.

”Saige…” hans röst var inte mer än ett viskande. Det såg ut som om han skulle börja gråta. Om det inte var för det faktum att jag hade två röster i mitt huvud som bråkade om att jag skulle döda mig själv eller inte, så skulle jag tycka hans oro var gullig.

”Jag sa gå iväg.” min blick föll till mina blodiga händer som nu var placerade i min famn. Jag kunde knappt föreställa mig hur galen jag såg ut just nu.

”Jag kan inte göra det.” långsamt gick han fram till mig. ”Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag lämnade dig såhär.” hans händer greppade mjukt mina handleder. Så smärtfritt som möjligt började han dra ut de små skärvorna. Jag ryckte till och pressade ihop ögonen hårt då och då, men för det mesta skulle det kunnat vara värre.

”Vad höll du på att göra babe?” undrade han nästan ohörbart och fortsatte dra ut de små glasbitarna och slänga dem alla i min papperskorg.

”Jag uh…” klumpen i min hals växte. ”Jag tappade en foto ram och försökte städa upp det.”
”Varför gråter du?” hans ögon mötte mina. ”Du kan alltid köpa en ny, du behöver inte gråta över det.”

Hans blick följde min som nu vilade på bilden som fortfarande satt i den förstörda ramen, och han förstod,

”Oh Saige…” flämtade han. ”Om jag visste att du fortfarande var ledsen över din fars död-”
”Säg det inte.” stoppade jag. ”Du vet inte hur det känns.” skakade jag på huvudet. ”Försök inte förstå heller.”
”Saige, flera av mina vänner har blivit dödade, jag vet vad du går igenom. Jag vet att det är svårt och ibland kanske du undrar varför du fortfarande andas, men du behöver bara hitta ett sätt att ta dig igenom det, okej? Inte bara för dig men för mig också.” viskade han i samband med att jag suckade och försökte blinka tillbaka tårarna.

”Jag…” jag visste inte hur jag skulle fortsätta meningen, och en tår föll längst min kind.
Justin hade vid detta lag tagit ut alla glasskivor och började nu med dem som låg på golvet.

”Jag kan inte göra detta utan honom… förstår du?”

”Du kan, och du måste tro på det." han kramade om min ena arm.

”Vart finns det bandage?” han valde att ändra ämne och undersökte nu mina händer.

”Det finns en förstahjälpen låda i min garderob.”
”Okej.” med en kyss på min panna ställde han sig upp och gick över till min garderob där han snabbt hittade lådan. Han kom tillbaka och öppnade den vita boxen, och började genast leta efter något som kunde hjälpa oss. Han drog ut en anti-bakteriell spray och skakade den innan han började spraya över mina sår. Det sved, men för någon anledning så kändes det bra.

Innan han började bandagera smörjde han in min ena hand med Neosporin. Några tejpbitar satte han även på för att hålla det hela på plats, innan han började göra exakt samma sak med min andra hand. Han lämnade iallafall ut alla mina fingrar, så jag var inte helt handikappad.
När han var klart hjälpte han mig upp och torkade bort mina tårar samt sminket som runnit.

”Jag slår var om att jag ser galen ut.” suckade jag och kollade i skam ner på mina fötter.

”Nej.” han la sitt finger under min haka och lyfte mitt ansikte. ”Du kommer alltid se vacker ut baby.”

Jag gömde genast mitt ansikte i hans axel och slingrade mina armar runt hans midja. ”Tack.”
”För vad?” skrockade han. ”För att jag sa sanningen?”
”Du är för söt mot mig.” skakade jag på huvudet. ”Jag förtjänar dig inte.”

”Säg inte det.” jag kunde känna hans läppar mot toppen av mitt huvud. ”Du förtjänar så mycket mer än mig.”
”Nej.” mumlade jag och drog bak mitt huvud så jag kunde få ögonkontakt. ”Du förtjänar så mycket bättre, men jag antar att du får nöja dig med mig.”
"Oh, jag är mer än nöjd för jag gjorde en fantastisk affär när jag fick dig.” han sköt mig en bedårande, snett leende som gjorde att mitt hjärta smälte.

Jag vet inte vad för bra jag gjorde för att förtjäna någon så bra som Justin.

Visst, han hade troligen dödat någon eller några under sitt liv, han var med i fighter regelbundet och han var även med i Bronx langargäng, men han var perfekt för mig och jag skulle aldrig fråga efter någon annan.

”Vad har jag gjort för att få en sådan välsignelse som dig?” han la tillbaka en hårslinga bakom mitt öra och pressade ihop våra pannor.

”Jag vet inte, men jag höll på att tänkta precis samma sak.” våra läppar pressades samman, och vi båda tog det lugnt då jag var i en skör stadie och kunde bryta ihop närsomhelst utan varning.

”Vad säger du om att vi går och gör något kul istället för att deppa i ditt rum?”

Jag skakade på huvudet. ”Jag är inte på humör för något kul.” min uppmärksamhet drogs då tillbaka till familjefotot på golvet bredvid mig. Jag tog upp det och började ta in varje drag av min fars ansikte. De små, nästan osynliga påsarna under hans ögon, skrattrynkorna som syntes tydligt då han var i mitten av ett skratt när bilden togs, troligen på grund en av min mors kända men också fåniga skämt som hon alltid sa för att få oss att le när vi tog bilder.

”Jag skulle döda för att komma ihåg vad som gjorde att min pappa skrattade… Jag skulle döda för att höra hans skratt en sista gång. Han hade den sortens som ljusnade upp hela rummet. Jag bryr mig inte om hur stor idiot han var mot mig i slutet av sitt liv, för jag skulle aldrig glömma min pappa som tog mig till nöjesfälter på mina födelsedagar, lärde mig att cykla och liknande saker…” min röst slutade fungera när jag försökte stoppa gråten.

”Du kan gråa baby.” han hade självklart märkt. ”Så länge du inte skadar dig själv, så är det okej. Ibland behöver man gråta för att bli bättre.”
Vid hans ord tappade jag det helt och snyftningarna bröt ut i samband med att jag lutade mig mot hans bröstkorg och höll i bilden för brinnande livet.

”Jag saknar honom så mycket.” grät jag medan Justin höll i mig utan att säga något.

”Scooter bestämde att han inte skulle träffa oss förrän vi gått ur high school.” Emma himlade med ögonen. ”Han valde att signa en kille som gjorde den fucking dumma Gangnam låten, och han sa att han skulle prata med oss senare. Jag fick hans jävla visitkort, like what the hell… jag är en tonårstjej, jag använder inte sådana saker!” hon var fylld av ilska och irritation över att vi i princip hade ignorerats av "Scooter" eller Scott Braun för den koreanska killen som sjöng Gangnam Style.

”Vad heter han egentligen?” Willow höjde ett välplockat ögonbryn, troligen också arg över det faktum att vi inte blev signade.

”Jag tror att det är Pie eller något.” sa Jaxon.

”Det är Psy.” namnet gled ut som smuts från Emmas mun.

”Sigh?” Jazmyn gav henne en förvirrad blick. ”Som engelskans suck?” hon suckade för att förtydliga det hela.

”Nej.” Emma skakade på huvudet. “Psy… P-S-Y.”
”Hur blir det till sigh?” fnittrade Seneca och skakade på huvudet.

Justin ryckte på axlarna “Det är koreanskt.”
“Oppa Gangnam Style.” sjöng JT tyst för sig själv.

”Säg det inte!” Emma höll upp sina händer för att tystna JT. ”Den sången är förbjuden att sjungas inom tjugo meters radie från mig.

”Någon överreagerar.” sjöng Seneca och skickade sitt välkända flin till Emma.

”Det gör jag inte.” suckade hon. ”Jag ville detta bara mer än något annat, och att få det bortdraget ifrån mig innan jag fått det… det suger.” hon rynkade pannan och putade med underläppet.

Jag nickade utan att säga någonting, då jag inte kände för att prata.

”Är allt okej Saige?” Willow gav mig en menande blick, och visste självklart att det var ovanligt att jag inte deltog i samtalet.

”Jag är okej.” sa jag tyst utan att gå djupare, och höll mina ögon på bordet.

”Är du-”
”Willow.” avbröt Justin. ”Lämna det.”
”Men hon är min bästa-”  
”Gör det inte.” skakade Justin på huvudet. ”Bara lämna henne ensam för nu.”
Willow blåste ut ett djupt andetag och gav mig en sorgsen blick innan hon vände sig mot vem nu som pratade.

Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan och drog genast upp den för att kolla igenom meddelandena.

“Austin: Är du upptagen ikväll?”
“Saige: Jag har en pojkvän nu Austin, och jag såg dig på dejt med en annan tjej så… jag tror vi kan säga att du och jag är över.”

“Austin: Jag var inte på en dejt? Jag hängde bara med en vän som hände vara en tjej.”
“Saige: Jag har fortfarande en pojkvän nu…”
“Austin: Oh uhm… okej… lycka till med det.”

”Vem sms:ar du?” hörde jag Emma fråga och visste att det var riktat mot mig.

”Ingen.” viftade jag bort och la tillbaka min mobil i fickan innan jag kastade en blick på alla. ”Ni kan återgå till era samtal.” sa jag entonigt och flätade ihop mina fingrar. Alla suckade, men gjorde som jag sa medan jag satt tyst på min plats och önskade att jag kunde vara i mitt rum och sova bort all smärta och depression.

Jag kunde känna Justins brännande ögon på min kind. Han hade kollat på mig under hela den stund jag varit här som om jag var ett djur som skulle springa iväg så fort du slutade ge uppmärksamhet till dem.

Obekvämt suckade jag och skiftade i min stol innan jag tog upp min mobil igen, och började rastlös skrolla igenom Instagram i ett försök att få det att se ut som att jag inte gav någon uppmärksamhet till Justin.

Min mobil vibrerade än en gång och jag klickade in på meddelandet.

“Justin: Snälla muntra upp baby, jag kan inte stå ut med att veta att du är olycklig.”
“Saige: Jag kan inte genast känna mig bättre Justin, jag behöver tid att läka.”

“Justin: Jag är ledsen. Jag önskade att det skulle finnas ett sätt jag kunde hjälpa dig på.”
“Saige: Att sluta stirra på mig skulle vara en bra början. Jag behöver inte vara under en konstant uppsikt.”

Jag la tillbaka min mobil i samma stund som jag fångade upp hans ögon och därmed tydligt visade att jag var klart med konversationen. Han suckade och la sin mobil på bordet med skärmen nedåt.

”Så, jag kommer definitivt kontakta honom när vi slutat high school och se vad som händer.” suckade Emma. ”Jag är bara arg att vi inte kan göra det nu.”
”Hey, det är bara några månader. Ni kommer snart få jullov och innan ni vet ordet av tar ni examen och flyttar till större och bättre saker.”
”Som att sälja ut Madison Square Garden.” fantiserade Willow.

Jazmyn nickade. ”Det skulle vara helt sjukt.”
”Rätt coolt ändå.” slängde Justin in i konversationen.

”Jag hoppas bara vi får chansen.”

”Du, jag och alla andra.” la jag till ett försök att få allt att se okej ut.

Jag är ledsen att detta kapitel tog extra lång tid, men jag hoppas jag gjorde upp för det. ♥

Justins ögon vidgades och han tittade ner på mig utan att veta hur han skulle svara henne.

”Va..?” svalde jag.

”Kyss henne.” repeterade hon

Saige Cameron’s POV
”Kyss henne.” repeterade Rory.

”Vi behöver inte lyssna på dig.” Justins ord var hårda.

Hon flinade. ”Då är det bara självklart att ni två inte är i någon sorts förhållande. Justin skulle till och med kyssa sina knullkompisar, men inte dig.” skrattade hon i mitt ansikte.

”Jag kanske respekterar henne.”
”Justin Drew Bieber respekterar någon?” fnös Rory. ”Oh snälla, vi alla känner dig bättre än det Justin. Det finns en anledning till att jag vet att du inte har respekt för kvinnor.”
”Han har ingen respekt för kvinnor som slänger sig över honom som skräp, som du gör Rory.” sköt jag tillbaka med ett blängande.

”Vad kallade du mig din bitch?”

”Rory!” ropade en röst från bakom henne. Genast vände sig hon om och vi alla möttes av synen av Mikey. Hela min kropp frös till is och mina ögon vidgades. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte prata. Jag kunde inte ens andas.

”Oh, jag såg inte att du pratade med dina vänner.” flinade Mikey och kom närmare.

”Nej.” lyckades jag få ut i samband med att mina ben började röra sig bakåt och jag åkte rakt i en hylla med jordnöttspaket, vilket fick dem alla att falla till golvet.

”Justin.” suckade Rory. ”Din flickvän orsakar en röra i mataffären! Tisk, tisk, Saige.” blängde hon på mig. ”Du måste kolla vart du går.”
”Mikey, du borde fucking försvinna… nu.” väste Justin. ”Jag menar det.”
”Är det meningen att jag ska vara rädd för dig Justin?” skrockade Mikey. ”För just nu är jag långt borta från det.”
”Kom igen Mikey.” skrattade Rory och länkade sin arm med honom innan de försvann.

Jag vände mig om mot röran jag skapat men den täcktes snart av Justin. Jag fick nu chansen att på riktigt granska honom, vilket fick mig att märka den stora blåtiran runt hans vänstra öga. Området var en aning svullet men inte tillräckligt mycket för att märka det direkt.

”Vad hände med ditt öga?”

”JT hörde om mig och Willow och ja…”
Jag försökte hålla in mitt skratt. Det är karma!

”Oh well, jag borde gå.” jag vände på klacken och gick snabbt bort från jordnötterna och lämnade Justin kvar så jag iallafall inte skulle hamna i trubbel.

”Saige, vänta!”
Jag suckade och saktade ner så han hann ikapp. ”Vart ska du?”
”Willow och Emma är här någonstans, så jag behöver hitta dem.”
”Tre Brooklyn tjejer ensamma i Bronx?” han höjde på ena ögonbrynet. ”Ja… det är verkligen en bra ide.”

”Inget kommer hända Justin, du kan återgå till vad du nu gjorde.”
”Jag räddade dig precis.” han verkade vara förvånad att jag vände ryggen åt honom. ”Borde du inte tacka mig?”
"Borde inte du be om ursäkt till mig efter att ha lekt med mig som en Barbiedocka?"
”Jag har aldrig lekt med Barbies.” skämtade han.

Jag himlade med ögonen och upptäckte samtidigt ett blont huvud som jag kände igen som Willow. Hon stod vid chipshyllan och valde troligen ut mer skräpmat till oss.

”Saige…” mumlade Justin och stoppade händerna i sina fickor. ”Du vet… vi borde prata någon gång.”
”Den gången är inte nu.”

”Du kan inte undvika mig föralltid Saige.”
”Men jag gör det så länge jag kan.” med det lämnade jag honom och gick snabbare mot Emma och Willow. 

“Vad?” suckade jag.

”Justin ville prata, eller mer säga förlåt för att ha varit en fucking idiot, och du bara går därifrån för att hitta Willow och mig? Girl, vi höll på att välja mellan cheddar chips och sour cream, vad fan är så viktigt med det så att du känner att du måste springa och hitta oss?”
”Du borde ringa honom.” la Willow fram som förslag.

”Jag kan inte bara ringa honom.” andades jag tungt ut.

”Och varför inte?” Emma korsade armarna över bröstet.

”Jag lär honom en läxa!”
”En läxa?” fnös hon. ”Vad fan är detta, grundskolan?”
”Jag kan inte låta Justin gå rakt över mig!”
”Jag håller med dig där.” började Willow. ”Men du borde fortfarande lyssna på honom om han försöker be om ursäkt. Den killen förtjänar iallafall det.”
Jag himlade med ögonen. ”Visst.”

”Vi måste välja ut en outfit, sen kan du ringa honom och fråga om han kan möta dig någonstans!”
”Jag ska inte på dejt med honom.” jag gav Emma en menande blick. ”Det kommer endast vara ett samtal, inget annat.”
Nu var det Willow som gav mig en menande blick. ”Oh snälla, har du sett Justin? Det kommer inte bara vara ett samtal.”

Jag satt vid ett bord med en karamell-latte framför mig som jag beställt tidigare. Justin var fem minuter sen och det hjälpte mig inte alls. Plötsligt slängdes dörren upp, och med mig som enda kund så var det enkelt att märka när någon kom in. Justin.
Andfått gled hans ögon över rummet tills de stannade på mig och genast stod han vid bordet. Han var klädd i en grå hoodie och ett par jeans. Några centimeter av hans tröja stack ut under hoodien och en klocka var knäppt runt hans handled.

”Shit, jag är ledsen.” han satte sig i stolen framför mig. ”Min mamma höll på att ställa hundra frågor om vart jag skulle; jag svär det var inte mitt fel. Jag försökte komma i tid.”
”Jag är inte arg.” ryckte jag på axlarna.

”Bra.” andades han ut och slappnade av på sin stol. ”Jag är så glad att du ringde mig och fråga om detta. Jag har verkligen velat prata med dig om allt som hände och-”
”Prata då.” avbröt jag, trött på att höra honom rabbla onödiga saker istället för att komma till själva poängen.

”Okej.” jag märkte genast av han var lite chockad över hur jag pratade med honom, men samlade snabbt ihop sig.
”Saige… jag menade aldrig att såra dig.” han sträckte sig över bordet för att lägga sin hand över min men jag flytta snabbt bak den, fortfarande osäker på om jag kunde lite på honom eller inte. ”Rory är så fucking dum, jag kan inte ens tro att jag gick efter henne… God jag är en idiot.” han skakade på huvudet och släppte vår ögonkontakt.
”Yeah.” höll jag med. ”Det är du.”
”Jag antar att jag aldrig tänkte på hur mycket jag faktiskt hade innan det försvann, och en annan kille kom in och försökte lägga sina äckliga, perversa händer på dig.”
Jag visste att han menade Austin, han var den enda som var efter mig just nu. ”Han var där för att samla ihop delarna efter dig-”
”Sluta.” avbröt jag. ”Jag kan inte lyssna på hur bra Austin är. Jag vill inte att du ska tycka några andra killar är bra för dig… för jag vill vara den enda.”
”Du hade din chans, men slängde den åt sidan när du hade sex med Rory när jag äntligen trodde att du höll på att… Glöm det.” suckade jag.

”Vad?”
Jag nafsade på min underläpp. ”Glöm det.”

”Kom igen Saige.” suckade han. ”Det behövs två personer till att fixa ett förhållande… Jag vill inte bråka med dig längre. Jag vill bara hålla dig, krama dig, hålla i din hand, mysa med dig, kyssa dig… precis som vi brukade.”
Jag kunde känna hur väggarna jag byggt upp började skaka, men jag var tvungen att stanna stark och inte ge in så lätt. ”Vi höll på att exakt göra det innan du sprang till Rory.”
”Jag vet, jag fuckade upp.” suckade hon. ”Jag försöker be om ursäkt här Saige, men det verkar inte som om du ens accepterar något jag säger.”
”Vad vill du att jag ska säga Justin? Att det är okej för dig att gå och knulla andra tjejer medan jag gör allt för att vara med dig?”
”Jag sa att jag var ledsen!”
”Ibland är inte ledsen tillräckligt Justin!”
”Vad mer vill du ha från mig?” han drog frustrerat handen genom sitt hår. ”Hjälp mig ut Saige! Jag är ingen jävla tankeläsare.“
”Handling säger mer än ord” sa jag och ställde mig upp.

Jag vände mig om men Justin fångade snabbt upp min handled och drog mig tillbaka; min panna stötte mot hans.

”Vad… vad gör du?” min röst var inte högre än ett viskande.

”Du sa att handlingar säger mer än ord… så säg mig vad detta betyder för dig.”
Han pressade sina läppar mot mina. Förvåningen var stor och jag visste inte hur jag skulle reagera. Mina händer var hopplöst i luften och mina läppar stela i chock, inte för att Justin verkade märka då han fortsatte röra sina mot mina tills jag långsamt började besvarade den. Hans armar slingrade sig runt min midja och drog mig så nära som möjligt utan att jag skada mig. Mina fann sin väg runt hans nacke och genast flätade jag in mina fingrar i hans ljusa lockar.

Hans tunga gled längs min underläpp, och utan att tänka två gånger öppnade jag munnen. Ett stön kom från oss båda och det var då jag insåg att vi fortfarande var i mitten av ett offentligt café. Genast drog jag mig bak. Ett tunt lager svett täckte hans panna av hettan och vi båda stirrade på varandra.

”Holy shit…” flämtade jag.

”Vad den handlingen bra nog för dig?”
”Justin… jag… jag… jag är ledsen.” andades jag ut.

Han tittade förvirrat på mig.

”Vad fan är du ledsen för? Jag är den som ska säga det.”

”Jag borde inte överreagerat som jag gjorde. När du var med Willow, du var rätt… jag kom med Austin så du och Willow var inte min sak.”
”Vad jag och Willow än hade så är det över nu, du behöver inte oroa dig för det längre Saige.” hyssjade han mig.

”Jag måste också göra upp för alla fel jag gjorde.”

”Oh Saige, du kan aldrig göra något fel.” försäkrade han.

Jag skakade på huvudet. ”Sluta ljuga, både du och jag vet att jag är en hycklare.”
”Bara lite.” bet han sig i läppen och såg extremt söt ut.

”Det är därför jag ber om ursäkt.”
”Du behöver verkligen inte-”
”Jag vill.” avbröt jag

”Okej.” andades han ut.

”Tack.” jag rullade in mina läppar i min mun i samband med att vi båda satte oss tillbaka. Katy Perrys låt ’It Takes Two’ började tyst spelas i bakgrunden.

“It takes two, two sides to every story. Not just you, I can’t keep ignoring. I admit half of it, I’m not that innocent. It takes two, two sides to every story. Not just me, you can’t keep ignoring. Let me be, first baby, to say I’m sorry.”

”Den här sången har en väldigt ironisk timing.” skämtade Justin.

Jag lät ut ett litet skratt och nickade. ”Katy Perry ganska ironiskt.”

”Ganska.” retade han mig för mitt ordval, vilket fick mig att fnittra smått innan vi båda satt helt bekväma på våra stolar.

”Hej.” servitrisen som tidigare kommit med min latte återvände till bordet. Hon var klädd i ett par svarta skinny jeans tillsammans med en polotröja med caféets logo på den. Hennes ljusbruna hår var i en hästsvans och en visorhatt med kompaniets namn på täckte hennes huvud. ’Nevaeh’ var vad som stod på hennes namnskylt.

”Hej.” hälsade Justin snabbt utan att ge henne mycket uppmärksamhet.

"Kan jag få er något att äta eller dricka?" log hon sött.

”Saige, du först… jag måste fortfarande kolla.” Justin öppnade sin meny och började snabbt skanna igenom den efter något som såg aptitretande ut för honom.

”Jag tar spagettin.” log jag.

”Vill du ha köttbullar med det?” undrade Nevaeh artigt.

Jag nickade. ”Varför inte.”
”Gör det till två.” Justin stängde sin meny och gav båda våra till henne.

”Något att dricka?”
Jag tittade ner på min tomma lattekopp. ”Jag tror jag tar en Pepsi denna gång.”
Hon nickade och vände sig mot Justin. ”Och till er sir?”
“E Dr. Pepper, eller Mr. Pibb, vilken ni än har.”
“Okej.” nickade hon innan hon vände på klacken.

”Wow, en servitris som inte slänger sig på dig. Jag måste säga att jag är imponerad av hennes självkontroll.” skämtade jag.

Justin skrockade. ”Tjejer som slänger sig på mig?” fnös han. ”Jag har ingen aning om vad du snackar om.”
”Oh snälla.” fnittrade jag. ”Minns du den dagen du pekade ut tre eller fyra av dina många knull?”
”Det var den dagen jag pekade ut Rory.” skakade han på huvudet.

”Jag önskade att hon aldrig kommit in i våra liv.”
”Både du och jag Saige.” nickade han. ”Både du och jag.” upprepade han mer ödmjuk, som om att han bekräfta för sig själv att han verkligen var över Rory och galen i mig.

Nevaeh kom tillbaka med våra glas och la dem på bordet tillsammans varsin sugrör inpackat i vitt papper.

”Er mat kommer strax.” lovade hon och lämnade oss utan att ge oss tid att tacka henne eller fråga efter något annat.

”Den här platsen är så fin.” jag tittade runt i det lilla caféet. Väggarna var målade som ett gammaldags, tegel, italiensk hem. På andra sidan rummet, långt borta från bordet fanns en pizzaung som det syntes att den inte användes till sitt rätta bruk och istället en eldstad. Golvet var gjort av röda plattor och det fanns endast två fönster vid glasdörren.

”Har du varit här förut?” undrade jag och vände blicken mot Justin.

Han nickade. ”Många gånger. Jazmyn, Jaxon och mina föräldrar älskar att komma hit när de känner att vi ska äta utanför huset.” log han som om han kom ihåg ett bra minne härifrån. ”Min pappa och ägaren är ganska tighta.” ryckta han på axlarna. ”Det är ett bra ställe.”
”Så… känner du den där servitrisen då?”
”Avundsjuka är inte den mest vackraste färgen på dig Saige.” flinade han. ”Men nej, hon måste vara ny.”
Jag andades lättat ut över att inte behöva gå igenom ännu en av Justins ex-fling. Fast jag är säker på att ingen av dem skulle vara lika hemska som Rory eller Tallulah.

”Så när får jag träffa dina ex?” undrade han och klappade ihop sina händer.

”Vad sägs om aldrig?” flinade jag.

”Jag vill dock vekligen känna Austin.” log han, troligen ett falskt leende.

Jag skakade på huvudet. ”Nej det vill du inte. Du kommer skrika av hans öron eller något.”
Precis som om han visste att vi snackade om honom så steg Austin in genom dörren. Han höll på att prata med en av lärarna från Bronx kommunala skola, Ms. Hawkins.

”Varför hänger han med henne?” höjde jag på ögonbrynet och såg på hur den blonda kvinnan följde Austins varje rörelse. Då och då kunde ett fnitter lämna hennes läppar.

”Spelar det någon roll?” Justin slet min uppmärksamhet från dem och täckte min hand med sin egen. ”Vi har varandra nu Saige. Jag vet att detta kan vara långt från vad du känner för mig nu men… jag gillar verkligen dig och jag vill inte förlora dig.”

”Justin.” mentalt aw:ade jag åt hans ord.

”Saige… jag-”

”Saige?” avbröt en röst vilket fick Justin att morra och blänga upp på Austin som vilade över vårt bord.

”Kan vi hjälpa dig?” undrade Justin ohyfsat.

”Oh ledsen, jag försökte bara säga hej till min vän.” svarade Austin med samma ton och fånga mina ögon i samband med att ett varmt leende drog över hans läppar. ”Hej Saige, hur mår du my love?”
”Din love?” fnös Justin. ”Jag tror min näve säger att du ska ge henne ett annat smeknamn eller så möter du honom.”
”Är det meningen att jag ska vara rädd för dig?” Austin höjde på ögonbrynen.

Justin nickade. ”Testa mig inte.”

”Justin.” jag gav honom en menande blick. ”Lugna dig… det är okej.”
”Det kommer inte bli okej innan den här fuckern försvinner härifrån. Jag hade en väldigt viktigt fråga att ställa och den här assholen avbröt mig.”
”Visst, jag går bara tillbaka till min dejt.” ryckte Austin på axlarna och höll medveten ögonkontakt med mig när han sa dejt.

Jag gav honom en nickning. ”Ha kul. Jag ska återvända ditt min dejt också.” jag slängde tillbaka d-ordet på honom och såg hur han muttrande något under sitt andetag innan han gick tillbaka till blondinen vid deras bort.

Justin skakade på huvudet. ”Han är en jobbig fucker, det vet du va?”
”Iallafall.” jag ändrade ämnet. ”Vad skulle du fråga mig Justin?”
”Oh yeah.” han kom ihåg frågan och ett stort leende målades över hans läppar vid tanken.

”Så Saige, du vet hur vi brukade vara.”
”Uhm… hur långt tillbaka? För om du menar för tjugo minuter sen så höll vi på att skrika på varandra innan vi började hångla…”

”Jag menar några veckor sen.”

”Oh.” skrattade jag i samband med att minnen började spelas i mitt huvud. Allt från när Justin tröstade mig i mitt sovrum till då jag hade en sexfantasi om honom i duschen till vår första kyss, och till och med första gången jag träffade honom och han puttade mig mot en tegelvägg argt.

”Saige…”

”Ja?”

”Jag… uhm… jag har aldrig varit bra med… uhm…”
”Justin, du gör mig verkligen nervös.”
”Ledsen.” skrockade han och verkade nervös för första gången sedan jag träffat honom. ”Jag, uhm-”
”Säg det bara för guds skull!” skrattade jag.

”Okej, okej.” han tog ett djupt andetag.

”Jag har aldrig varit bra när det kommer till förhållanden. Efter att Rory gjorde slut med mig gav jag upp allt som handlade om kärlek och min besatthet av knullkompisar startade. Men sen träffade jag dig och all bara… ändrades. Jag vill ha dig för mig själv, och jag vet att jag troligen inte är den bästa pojkvännen men jag vill iallafall försöka… så Saige, vill du bli min flickvän?”

”Ja.” tjöt jag och lutade mig över bordet så jag kunde pressa mina läppar mot hans. ”Ja jag vill bli din flickvän Justin.”

”Tack Mrs. Cameron. Nu måste jag och Saige studera så… vi syns lite senare.”
”Okej.” log hon och gick iväg.

Austin stängde dörren och vände sig mot mig. ”Du måste demonstrera dina hångeltekniker med mig.”
”Mer än gärna.” flinade jag och pressade mig mot honom.

Saige Cameron’s POV
Eftermiddagen hade kommit och jag satte i Emmas rum i Brooklyn, medan en av top fyrtio låtarna spelades i bakgrunden.

”Jag kan spela den här låten på min gitarr.” hon slog sin tumme i takt med radion och tvingade mig att faktiskt vara uppmärksam på vad som spelades.

“Well life will pass me by if I don’t open up my eyes, but that’s fine by me. So wake me up when it’s all over, when I’m wiser and I’m older.” 
Wake me up med Avicii fortsatte spela i samband med att Emma gick och hämtade sin gitarr.

”Vill du höra det?”
Jag ryckte på axlarna. ”Visst.”
"Men du sjunger." Fnittrade hon "Jag kan inte sjunga alls."
Jag rullade mina ögon, "Jag är inte bättre!"
"Åh snälla, du hade alltid varje solo i kören på skolan."

Jag himlade med ögonen igen. ”Hade jag inte alls!”
”Jo det hade du.” skrattade hon och placerade sin gitarr rätt. ”Nu, sjung med den jävla sången. Jag är bara med i refrängen.”
”Okej Emma.”
Hon började spela igenom noterna samtidigt som jag sjöng och inte försökte skratta.

“So wake me up when it’s all over, when I’m wiser and I’m older. All this time I was finding myself and I didn’t know I was lost.”

Hon slutade spela i samband med att refrängen tog slut. Vi båda tittade på varandra en kort sekund innan vi brast ut i skratt.

”Det var bra. Vi borde bege oss på tour.” fnittrade hon.

”Oh yeah, jag kan se tomaterna komma i mitt håll.”

”Om du menar tomater som i killar som slänger sina kalsonger på dig… så ja.”
”Oh sluta.” skrattade jag. ”Aldrig!”
”Jo, både du och jag vet att din framtid innehåller en nittio procent chans i att du blir känd.”
”Inte sen jag flyttade till Bronx.”
”Varför inte?”
Jag gav henne en menande blick. ”Människor från Bronx får inte ljusa och glada framtid.”
”Det finns en första gång för allt.” ryckte hon på axlarna.

”Det kommer inte hända.”

”Jag är seriös dock.” sa hon. ”Jag hittade en gammal video på dig, Willow och mig där vi gjorde en cover av Rihannas sång Diamonds. Jag visade den för min mamma och hon sa att en av hennes vänner letade efter någon att dra in i, du vet… den kända världen. Så min mamma skickade videon till honom och han sa att han vill träffa oss imorgon. Jag skulle faktiskt ringa dig ikväll, men du kom hit… men jag behöver fortfarande prata med Willow. Kanske till och med din vän från Bronx… shit vad var hennes namn… två vänner förresten… Sin… nej Seneca och uhm…” hennes ansikte avslöjade att hon tänkte hårt ”Shit… Justins syster, Jazmyn?”
”Hur känner du Seneca och Jazmyn?”
”Genom Willow.” ryckte hon på axlarna. ”Jazmyn är en sjukt bra sångare, Seneca har jag inte hört än.”

”Du får prata med dem.”

”Och det ska jag.” log hon.

Mannen hennes mamma hade pratat med, Scott Braun, hade sagt att han skulle vilja träffa Emma, Willow och mig imorgon. Emma hade i sin tur ringt Willow men hade bara hamnat i röstbrevlådan.

”Jag hoppas bara att Willow fick min röstmeddelande och kommer till mitt hus imorgon.” Emma korsade sina fingrar.

”Jag är säker på att hon kommer göra det.”

En knackning på ytterdörren fick både mig och Emma att hoppa till.

”Vem knackar på klockan…” hon slängde en blick på klockan som hängde på väggen. ”elva på natten?”
”Oh my God… borde jag öppna? För det är Bronx på natten och man vet aldrig då.”

”Har ni ett kikhål?”
”Ja.”
”Titta där först.”
Jag gick försiktigt till dörren och kände hur mina never bubblade av nervositet. ”Jag är rädd.”
”Oh my gosh, bara kolla igenom det jävla kikhålet.”
"Vad gör vi om det är en muskulös kille med en pistol?"
”Vi springer.”

”Vart…? Vi är en lägenhet.”
”Jag vet inte.” ryckte hon på axlarna. ”Vi hittar på något.”

Jag suckade och tittade genom hålet och fann genast ett blont huvud. Förvirrat backade jag undan.

”Det är någon blond.”
”Öppna det.”

Sakta vred jag på låset och öppnade dörren för att mötas av Willow. Tårar gled längst hennes kinder och hon snyftade okontrollerat. Hennes hår var tovigt och det såg ut som att hon hade dragit fingrarna igenom det oräkneligt många gånger; något hon gjorde när hon övertänkte saker. Mina ögon mjuknade vid synen. Det spelade ingen roll hur arg jag var på henne, hon var fortfarande min bästa vän och en av de värsta sakerna var att se henne gråta.

”Willow…”
”Jag är ledsen.” exploderade hon och nya tårar började genast rinna. ”Jag är den värsta bästa vännen någonsin.”
”Oh Willow.” suckade jag och drog in henne i en kram.

”Missade jag någonting?” Emma höjde på sina ögonbryn. ”Jag visste inte att ni två bråkat.”
”Jag är en idiot.” muttrade Willow. ”Jag skulle inte ha gjort något med Justin! Jag bröt tjejkoden.”
”Willow.” jag gav henne en menande blick. ”Du vet att jag aldrig tyckte att tjejkoden var något riktigt. Om du gillar Justin så har det inget med mig att göra. Jag överreagerade, du gjorde ingenting.”
”Jo det gjorde jag.” grät hon. ”Jag stannade inte ens upp och tänkte på om du fortfarande gillade honom! Jag trodde bara för att du hade Austin så var det okej! Jag är en hemsk vän!”
”Nej det är du inte.”
”Jag sa till Justin att han och jag inte kan vara tillsammans för din och min vänskap kommer först.”
”Willow.” flämtade jag. ”Låt mig aldrig komma mellan dig och en kille du gillar. Om du gillar Justin så kan du vara med honom. Jag kommer bli avundsjuk men jag kommer inte vara arg på någon av er-”

”Nej.” avbröt hon. ”Jag gillar inte ens Justin.” hon begravde sitt ansikte i sina händer i skam. ”Jag är kär i tanken av att vara kär. Jag kan bara inte hitta min perfekta fantasi. ”
”Det är för att den perfekta fantasin inte existerar.” slängde Emma in. ”Något kommer alltid förstöra, men det är okej för det är livet.”

Willow suckade och kom in lägenheten och ploppade ner på soffan samtidigt som jag stängde dörren efter henne. ”Jag är… jag är bara så ledsen Saige.”

”Var inte det.” skakade jag på huvudet. ”Jag äger inte Justin eller dig. Ni kan göra vad ni vill och det angår inte mig.”

”Vad fan missade jag egentligen?” Emma gav oss varsin menande blick.

”Detta är vad som händer när du inte kommer och träffar mig i Bronx.” flinade jag.

”Inte mitt fel att min mamma var för rädd. Hon trodde att om hon skickade mig hit så skulle det i princip vara samma sak att fördöma mig till helvetet. Jag är överraskad att jag står här just nu.” skrattade hon och la tillbaka en slinga av sitt chokladbruna hår bakom örat.

”Min mamma var också sådär först.” nickade Willow. ”Hon trodde också människor skulle prata dåligt om mig om jag kom hit, och det skulle skada min familjs ryckte. Så ingen vet egentligen att jag kommer hit. We just keep it our little secret.”

“Am I your dirty, little secret.” flinade jag och tog upp All-American Rejects sång.

“I’ll keep you my dirty, little secret.” Willow förstod vad jag försökte göra och fortsatte texten.

“Don’t tell anyone or you’ll be just another regret.” hoppade Emma in.

“My dirty, little secret, dirty, little secret, dirty, little secret.” sjöng jag.

“Who has to know?” sjöng vi alla tillsammans innan vi brast ut i skratt av vårt rockband stund.

”På tal om sång.” ett stort leende målades över Emmas läppar. “Boy Willow… do I have a surprise for you.”
”Åh gud…” Willow bet sin läpp. ”Vad är det?”
Emma hoppade genast in och började berätta om Scott Braun och sin mamma och troligen Jazmyn Bieber och Seneca Deets.

Jag gick in i köket klädd i endast ett par rutiga pyjamasbyxor.

”What the fuck…” Jazmyn tittade skräckslaget upp på mig.

”Vad?”
”Vad fan hände med ditt öga?” gapade hon.

Jag kände med handen men drog den lika snabbt tillbaka när jag kände hur ett pang av smärta åkte genom mina nerver. Ett djupt andetag sög jag in samtidigt som jag stängde mitt öga, endast för att öka smärtan.

”Vad fan hände med dig?”
”JT… uh… blev arg på mig.”
Jazmyns ögon vidgades. ”Gjorde den fuckern det här mot dig?”

”Jag var anledningen till att han gjorde det.” ryckte jag på axlarna innan jag gick förbi henne mot kylen och drog ut apelsinjuices.

”Och hur exakt hände det?” undrade Jazmyn högt.

”Jag uh… fuckade upp med Saige och Willow, och JT blev arg och tog ut det hela på mitt öga. Det kunde varit värre, han kunde ha gått helt WWE-brottare på mig, men tack och lov fick jag bara ett svart öga. ”
”Gav du honom en också?”

”Nej.” skakade jag på huvudet. ”Jag slog honom inte; han förtjänade inte att bli slagen. Jag var den som förtjänade varje slag jag fick.”
”Damn…” Jazmyn stirrade chockat på mig. ”Vad gjorde du egentligen?”
”Inget du behöver veta.”

Hon himlade med ögonen i samband med att Jaxon kom in i köket i ett par mörkblåa boxers och en bandtröja med tourdatumen på ryggen. Hans blonda hår var rörigt och det såg ut som sexhår, vilket inte skulle förvåna mig om det var det.

”Snyggt öga…” flinade han.

”Snyggt hår.” jag sände samma flin tillbaka.

”Jaxon?” ekade en feminin röst från hans rum vilket fick både mig och Jazmyn att vände uppmärksamheten ditåt.

”Vem är i vårt hus?” Jazmyn korsade armarna över bröstet.

”Uh…” Jaxon tittade ner på sina fötter. ”Ingen? Det är en videochatt.”
”Sen när har du en webbkamera?” skrockade jag och såg genom hans lögn.

”Jaxon?” en blond tjej ställde sig vid hans dörrgavel. Hon var klädd i endast en svart bh och ett par av Jaxons boxers.

”Oh my God.” Jazmyn bet sig i tungan i ett försök att hålla tillbaka sitt fnitter och vände sig bort från den halvnakna tjejen. Hon drack ur sitt glas som var fylld med apelsinjuice och fortsatte pressa ner sitt skratt.

”Nu, vad gör en tjej som henne i ditt sovrum och inte mitt?” jag gav tjejen ett charmerande leende. ”Trevligt att träffas beautiful. Jag är Justin.”
”Och jag är upptagen.” skickade hon tillbaka.

”Det är min tjej.” log Jaxon triumferande innan han gick över till henne och pussade hennes kind.
”Justin… Jazmyn… det här är Jen. Jag önskade att ni kunde träffats i en mer… annorlunda situation men jag antar att detta funkar också.
”Låt henne klä sig så hälsar vi sen.” sa Jazmyn som fortfarande hade ryggen mot paret.

”Sweet.” Jen gick tillbaka till sovrummet medan Jaxon lutade sig mot dörrgaveln och flinade åt mitt håll.

”Oh, torka bort det där flinet från ditt ansikte Jaxon.” jag gav honom en menande blick.

”Du är bara arg för att du försökte flörta med min flickvän och hon nekade.” skrockade Jaxon.

Jazmyn vände sig mot Jaxon och gav honom en arg blick. ”Vad för bror är du? Du berättar inte ens till din egen tvillingssyster att du har en flickvän!”
”Eller din äldre, snyggare broder.” la jag till.

Jazmyn blängde på mig. ”Oh snälla, minska ditt ego!”
”Det är omöjligt.”
Jazmyn fnittrade. ”Jag har märkt det.”
”Jazmyn.” avbröt Jaxon. ”Jag har sett dig i skolan med den här killen Dylan-”
”Han är gay!” sköt hon tillbaka.

”Dammit.” väste Jaxon. ”Jag trodde jag hade dig.”
”Bra försök, han har en pojkvän som heter Clay.” log Jazmyn i seger.

Jen kom ut ur Jaxons rum klädd i ett par röda skinny jeans och en av hans vita V-necks.

”Mycket bättre.” nickade Jazmyn uppskattande och sträckte ut sin hand.

”Trevligt att träffas.” skakade Jen den. ”Jag är Jen.”
”Detsamma. Jag är Jaxons tvillingsyster Jazmyn.”
”Jag har hört en massa om dig.” nickade hon innan hon vände sig mot mig. ”Och jag antar att du är hans storebror Justin.”
”Det är jag.” nickade jag och skakade hennes hand. ”Trevligt att träffas. Ledsen för hela flörtigheten… skojade väl antar jag.”
”Han är kär i en tjej som heter Saige.”

Jag himlade med ögonen. ”Det är jag inte Jazmyn.”
”Oh snälla.” hon gav mig en menande blick. ”Det är du.”
”Vad du än säger.”

”Anyway.” Jaxon avbröt mitt och Jazmyns tjafs. ”Jag ska ta ut Jen för frukost. Vi syns senare tror jag.”
”Så du tar inte ens ut oss?” undrade Jazmyn och agerade sårad. ”Jag är förolämpad Jaxon!”
”Något säger mig att du kommer igenom det.” Jaxon klappade hennes axel.

Hon i sin tur gav honom en blick. ”Dum!”
”Yeah well…” ryckte han på axlarna. ”Du borde ha vant dig vid det nu.”
”Sorgligt nog har jag det.”
Jen skrattade. ”Din familj är rolig Jaxon.”
”Oh babe, vänta bara tills du träffar dem ofta.” ryste Jaxon. ”Du kommer aldrig vilja se dem igen!”
”Oh sluta.” himlade jag med ögonen. ”Du vet att jag och Jazmyn är bäst!”
”Uh… visst…” han gav oss ett falskt leende. ”Kom igen Jen.”
”Okej.” fnittrade hon. ”Hejdå guys, roligt att träffas!” vinkade hon innan hon försvann tillsammans med Jaxon.

Jag stod i den lokala mataffären tillsammans med Emma och Willow i samband med att vi kollade igenom godishyllan och letade efter något till vår sockersug.

”Oh, Snickers.” tjöt Emma glatt och greppade några mini Snickers och la dem i korgen vi hade.

”Skittles.” Jag greppade en extra stor förpackning och placerade den bredvid Emmas choklad.

”Jag vill bara ha Nutella.” ryckte Willow på axlarna.

”Kom så letar vi efter den. Saige du stannar här och vaktar korgen.”
”Okej.” fnittrade jag och såg hur de försvann mellan hyllorna.

“Well… well… well… Saige Cameron.”
Jag vände mig om och möttes av Rory Matthews. Fuck my life.

”Ja Rory?”
”Jag hörde att du och Justin inte träffas längre.”
”Det är korrekt. Gå iväg nu.”
”Varför det?” flinade hon och tog några steg närmare.  ”Jag har dig äntligen oskyddad; vet du alla de saker jag kan göra? Jag kan ta dig dit din far är-”
”Våga inte prata om min far din bitch.” fräste jag åt henne.

”Oh men jag kan ta dig till honom, du borde tacka mig.” hon tog ännu ett steg fram.

”Försvinn från min syn.” jag tog ett steg tillbaka.

”Babe, där är du.” jag kände hur en muskulär arm slingrade sig runt min midja och drog mig närmare sig. Snabbt slängde jag en blick på personen; Justin.

”Hej Rory… vad gör du?
Hennes ögon vidgades och hon backade undan. Jag visste att hon inte vågade göra något emot mig med Justin runt. Hon försökte få Justin att tro att hon var en oskyldig tjej, men han visste bättre.

”Oh uh… så ni är fortfarande tillsammans?”
”Självklart.” Justin spände sin arm runt min midja. ”Varför trodde du att vi inte var det?”
”Bara något jag hört… Varför bevisar inte ni två att ni fortfarande är tillsammans?” hon korsade sina armar över bröstet.

”Hur?”

”Vi behöver inte bevisa någonting för dig.” svalde jag och visste inte vad jag skulle göra då jag och Justin inte var ’romantiska’ längre.

”Jag håller henne nära mig just nu, är det inte tillräckligt med bevis?” skrockade Justin. ”Rory varför spelar det någon roll? Hon och jag är tillsammans, jag fattar inte varför vi behöver bevisa något för dig.”
”För det känns som om du försöker undvika mig Justin.” hon la en hand på sin höft. ”Så jag vill ha bevis på att ni två faktiskt är tillsammans. Är det ett problem? Kan du inte bevisa det för ni två är faktiskt inte tillsammans?”
”Vi är.” avbröt jag. ”Vi är… faktiskt tillsammans.”
”Så varför är det då så svårt att bevisa det för mig då?”

”För det är privat…”
”Förhållanden i Bronx är inte privata sweetie.” Rory tittade på mig. ”Jag är ledsen att jag behövde säga det till dig. Eller förresten… det är jag inte.”

Justin suckade. ”Hur vill du att vi ska bevisa det Rory?”

Ett flin drog på hennes läppar och jag visste genast att vad hon än skulle säga skulle vara något man inte gjorde om man inte dejtade. ”Kyss henne.”

Justins ögon vidgades och han tittade ner på mig utan att veta hur han skulle svara henne.

”Va..?” svalde jag.

”Kyss henne.” repeterade hon

Saige Cameron’s POV
Jag stod utanför Senecas lägenhet. Hon hade bjudit mig och överraskanda nog Toby också för att följa med henne och JT att festa. På tal om JT så hade han och Willow tydligen gjort slut, och Seneca hatade att gå till klubben ensam; attraherade törstiga, perversa killar – hennes ord. Men det var inte så att Toby inte ville följa med, för han ville göra allt för att vinna hennes hjärta tillbaka.
Det kändes awkward att gå som JTs ’date’ men vi båda visste att inget romantiskt fanns mellan oss. Jag hade till och med bjudit med Austin som glatt agerat och skulle möta oss på klubben.

”Jag är lite nervös.” mumlade jag och slätade ut mina kläder för hundrade gången sedan vi knackat på Senecas dörr.

”Du vet att du tillslut kommer dra ut trådarna på dina kläder om du fortsätter dra i dem.” retade Toby.

Jag gav honom en irriterad blick. ”Håll käften.”

”Jag försökte bara vara en bra bror.” ryckte han på axlarna.

Dörren öppnades och avslöjade Seneca i en svart, tight klänning tillsammans med glittriga pumps. Hennes hår var spikrakt och hennes lugg var flätad bakåt. Ur ögonvrån kunde jag se Tobys haka nå marken vid synen av henne.

”Om du inte stänger munnen så kan du fånga flugor Toby.” flinade Seneca.

”Led… led… ledsen.” stammade han i samma stund som JT kom fram bakom henne i ett par svarta läderbyxor, en vit T-shirt och en svartguldiga snapback över hans buzz frisyr.

”Är vi redo att gå eller behöver Toby mer tid att dregla?”
”Håll käften.” hans kinder tonade till rött.

Jag fnittrade. ”Snälla kan vi skämma ut Toby hela natten?”
”Gör det inte.” gnällde han.

”Det tror jag vi ska göra.” nickade Seneca.

Trettio minuter senare kom vi fram till klubben. Rihanna och Eminems låt ’The Monster’ spelades högt.

“I’m friends with the monster that’s under my bed; get along with the voices inside of my head. You trying to save me, stop holding your breath. And you think I’m crazy, yeah, you think I’m crazy, well that’s not fair, well that’s not fair. Now I ain’t much of a poet but I know somebody once told me to seize the moment and don’t squander it. Cause you never know when it could be over, Marshall. So, I keep conjuring. Sometimes I wonder where these thoughts spawn from.”

”Jag älskar den här sången.”

”Jag med.” nickade Seneca. ”Kom så dansar vi så skaffar ni två killar drinkar, okej?”
”Okej.” log Toby och var totalt slingrad runt hennes lillfinger, innan han hastigt började gå mot baren. JT himlade med ögonen.

”Den killen är whipped, och ni dejtar inte ens längre.” skrockade han.

Seneca ryckte på axlarna. ”Jag har den effekten på killar, nu behöver jag få ligga… så… gå och köp drinkar under tiden jag visar mina godsaker på dansgolvet.”
”Okej…” JT gav henne osäker blick men vände sig om och följde efter Toby.

”Ska du verkligen visa dina godsaker för att få ligga?” höjde jag på ögonbrynen.

Hon nickade.” Ja det ska jag… och du med!”
”Va?”
”Oh kom igen. Är du inte sexuellt frustrerad efter att du och Justin ’gjorde slut’?”
”Justin och jag gjorde aldrig-”
”Oh snälla, känner du Justin? Han kan inte vara med en tjej utan sex…”
Jag skakade på huvudet. ”Vi gjorde aldrig något Seneca.”
Hon pausade och stirrade på mig från huvud till tå. ”Damn… ni hade faktiskt en fling utan att han bad om sex. Jag är imponerad Cameron.”
”Tack.” log jag innan jag pausade och tänkte på komplimangen. ”Tro jag…”
”Varsågod.” flinade och hon började dra mig mot dansgolvet. ”Well… låt oss få varsitt ligg ikväll, eh? Om inte du fortfarande är oskuld.”
”Det är jag inte.” avbröt jag.

”Oh thanks go. Jag hatar att festa med ett oskyldigt barn.”

“Saige.”
Jag vände mig om och såg Austin komma fram till mig.

”Oh my gosh, vem är han… så yummy.”
”Austin, han är uh…”
”Ny boy toy redan? Damn girl du är bra på detta.”
”Han är en gammal fling som jag sprang in igen… han var mitt första knull.”
”Oh my gosh!” tjöt hon. ”Gå tillbaka för mer för han är snygg! Om du inte gör det så gör jag!”
Jag rodnade. ”Jag försöker.”
”You go girl!” log hon innan hon vände sig om och lämnade mig med Austin som nu stod framför mig. Han var klädd i ett par mörka denimjeans, en vit T-shirt och en rödsvart flanellskjorta.

”Du ser fantastisk ut.” gav han som komplimang.

”Du med, även om du inte passar in.”
”Inte du heller.” han lät sin blick glida över mina skinny jeans och svarta långärmade tröja. Mitt hår var uppe i en messy bu och jag hade knutit en röd bandana runt den. ”Men du ser fortfarande helt perfekt ut. Jag är förvånad över hur varje kille här inne inte försöker få en bit av dig.”
”Jag kanske varnat dem om att jag redan har ögonen för någon…” blinkade jag.

”Oh shit,” rynkade han på pannan. ”Vem behöver jag slå sönder?”
”Planerar du att slå dig själv?”
Han skrockade och la varsin hand på mina höfter. ”Så… jag antar att du menar att du har ögonen för mig då, eh?”
”Kanske.” sänkte jag min röst med ett flin.

”Jag har ögonen för dig också.” han följde min tonoktav och kom närmare.

”Justin!” hörde jag någon flittra. Genast backade jag undan från Austin och kände hur mitt hjärta smärtade av att höra Justins namn.

“Ju… Justin.” undrade jag och tittade runt i rummet.

”Vem?” Austin stirrade förvirrat på mig.

”Vänta en sekund.” jag pussade honom på kinden innan jag började gå mot det bekanta fnittret och Justins skrockande. Jag kunde inte sätta fingret på vems fnitter det var, men det var väldigt bekant.

”Justin, sluta… du vet att jag är kittlig!” tjöt tjejen, och rösten var väldigt bekant men jag kunde inte placera det till ett ansikte.

"Det är vad du får för att ha stulit min dryck, Willow."
Mina ögon vidgades. Willow? Vad gör hon här… hon och JT gjorde slut. En viktigare fråga var, varför var hon här med Justin och inte mig eller JT.

Jag tog ännu ett steg och såg genast hur de delade på en stol vid baren. Willow satt i Justins knä och deras pannor var pressade mot varandra i samband med att de stirrade i varandras ögon.

”Oh my God.” mina knän började skaka. Det här kan inte hända.

”Har jag sagt till dig hur söt jag tycker du är?”

”Du gjorde precis det.” fnittrade Willow och jag kunde se hennes kinder ändra färg.

Jag ville spy upp allting jag ätit i mitt liv och mer, jag var äcklad av att min bästa vän kunde gå och vara flörtig med någon hon visste jag kände romantik mot… och gjorde fortfarande.

Jag valde att göra en av de dummaste sakerna någonsin och marschera upp till dem. Jag hade planerat att prata tyst, men det var tills de pressade samman sina läppar. Mitt blod kokade.

”Jag kan inte fucking tro er!” mina ögon vattnades.

”Saige… jag är ledsen; jag menande inte-”
”Nej!” väste jag. ”Lämna mig bara ensam.” skrek jag mot Willow. ”Fuck you.”

”Saige…” flämtade hon.

”Vad för bästa vän är du?” undrade jag utan att bry mig om hennes känslor.

Jag kunde se tårarna i hennes ögon.

”Saige, chilla.” morrade Justin och jag kunde genast se hur han blev beskyddande över Willow.

”Och du.” jag pekade mot honom. ”Vad fan är ditt jävla problem? Jag trodde du gillade mig, men istället går du och byter spott med min så kallade bästa vän! Din asshole! Först går du till den där horan Rory, och nu min bästa vän! Det är som om du valde den personen som jag minst anade… jag kan inte tro någon av er!”

”Saige… du skapar en scen.” konstaterade Justin och gav de fulla människorna runt oss som observerade oss noga en menande blick.

”Jag låter dig veta när jag bryr mig!” skrek jag. ”Fuck er båda, men ni knullar säker varandra så det är okej!” jag vände på klacken och stormade iväg samtidigt som jag fångade Austins flanellskjorta och såg till att Willow och Justin hade perfekt utsikt över oss.

”Vad-”
Jag avbröt honom genom att pressa mina läppar mot hans. Han var chockad först men reagerade efter några sekunder. Hans armar slingrade sig runt min midja och drog mig närmare samtidigt som mina fingrar flätades in i hans hår.

”Jag behöver dig Austin… hela dig.” viskade jag. ”Få mig att glömma alla mina problem.”
Han sträckte sig efter sin ficka och greppade sina bilnycklar. ”Jag är din, kom igen så åker vi hem till mig.”

“Willow: Snälla prata med mig Saige. Låt mig förklara!”
“Justin: Svara din jävla mobil Saige.”
“Justin: Sluta vara en bitch om det här! Vi var aldrig ens tillsammans Dessutom verkade du väldigt glad med din perversa lärare. ”

“Seneca: Jag hörde var som hände… jag sparkade Justin, med missade hans kulor :( Oroa dig inte, jag lämnade i alla fall ett blåmärke på hans lår.”
“Toby: Kommer du hem ikväll?”
“JT: Toby och Seneca vägrar berätta för mig vad som händer… kan du göra det?”

Jag suckade och sms:ade JT hela historien innan jag stängde av in mobil och la tillbaka den på bordet. Med en suck myste jag ner mig i Austins bara bröstkorg och hörde hans stön – ett tecken på att han började vakna upp.

”Saige?” ekade hans raspiga röst.

”Jag är här.” jag smekte hans kind med min tumme och log mot honom när han öppnade ögonen. ”God morgon sömntuta.”
”Varje morgon där jag får vakna bredvid en skönhet som dig är en bra morgon.”
”Tack.” fnittrade jag.

Jag lutade mig in och pressade mina läppar mot hans i en kort kyss.

”Du vet…” började han. ”Igår kväll var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Jag anade aldrig hur mycket jag saknade att kunna röra dig, kyssa dig, hålla dig och till och med få dig att skrika mitt namn hela natten.” han skrockade den sista delen.

”Du gjorde definitivt det.” jag pussade hans läppar igen. ”Det får mig att vilja gå för runda två nu.”
”Jag menar… vi båda är fortfarande nakna… vi skulle kunna göra det.”
Jag skrattade. ”Precis.”
Han flippade runt oss så han var överst. ”Precis.” 

Mitt blod kokade i samband med att jag slängde min mobil från mig.

Hur fan vågar Justin göra det där mot mig? Med min tjej? So what om vi bråkade, han hade fortfarande inte rätten att göra så!
”Den fuckern dör ikväll.” fräste jag åt mig själv och sprang ut ur min lägenhet och vidare till Justin. Det var bara en två minuters promenad så jag var framme inom nolltid. I samma stund som jag nådde trädörren började jag banka med mina nävar mot den i hundra kilometer per timmen.

”Jesus fucking Christ, vem har ett utbrott på dörren?” öppnade Jazmyn, Justins syster dörren irriterat.

”Vem fan var det?” Hans bror, Jaxon kom fram. ”Oh hej JT… varför ser du så pissed off ut?”
”Oh jag ser bara inte ut Jaxon.” skrattade jag som en galning. ”Jag är pissed off.”

”Så varför kom du it…?” undrade Jazmyn förvirrat.

”För jag är pissed off på din bror.” informerade jag.

Jaxon höjde sina händer i försvar. ”Jag gjorde inte ett skit mot dig JT.”
”Inte du Jaxon.” sa jag menande. ”Vart är Justin?”
”I hans sovrum… varför undrar du?”
Jag trängde mig förbi de båda syskonen och ignorerade deras rop och gick in i Justins sovrum. Han låg på sin säng med sina hörlurar i öronen. Volymen var så högt att jag kunde höra basen i sången.
Jag smällde igen dörren vilket fick honom att hoppa till och stirra upp på mig förvirrat.

”Oh hej man… what’s up?” han drog av sig hörlurarna och satte sig rakt upp.

”Vad fan är fel på dig?” fräste jag.

Han ryckte tillbaka av min orden jag använde. ”Vad menar du…?”

”Jag fucking hörde om dig och Willows hångelstund och vad fan ni mer gjorde. Det var min tjej man! Vad är ditt jävla problem?”
”Jag uh… tog henne hem den dagen ni… uh… hade bråkat och på tunnelbanstationen så… uhm… kysstes vi. Det var helt av misstag, men jag antar att vi… började hänga ut mer? Jag tror jag gillar henne man…”
”What the fuck?!” väste jag. ”Du gillar Saige!”
”Saige gillar läraren, och jag gillar henne fortfarande men jag kan inte vara efter henne för alltid.”
”Du är sjuk, vriden fucker, Justin Bieber.”
”Som om du har rum att prata JT Withers.”
”Ursäkta mig?”
”Du hörde mig.” utmanade han.

”Vill du ha en blåtira?”

Jag satt i mitt sovrum nästa dag och kladda tanklöst i mitt häfte. Sträckgubbar, stjärnor, regnbågar och djur.
Jag var uttråkad, men hade för mycket i huvudet för att bara sitta där och tänka på det. Jag vägrade tänka på Justin Bieber, min crush som jag hatade att erkänna att jag fortfarande gillade, eller min bästa vän som strulade med honom bakom min och JTs ryggar. Jag ville inte tänka på att jag fick mitt hjärta krossad av en kille som inte ens visste att han höll i det.

Jag suckade och rev ut kladdpappret innan jag skrynklade ihop den och slängde den mot papperskorgen. Jag missade med några centimeter och den hamnade på golvet.

”Saige, din lärare är här.” min mor stack in sitt huvud i rummet.

”Min lärare?” undrade jag. ”Vilken lärare?”
”Jag hittade en lärare som kunde vara din och Tobys helt gratis för hemundervisning. Är det inte perfekt?”
”… Jag antar det.”
”Jag tror du kommer gilla vem det är.”

Austin kom fram bakom henne. Han var klädd i en vit skjorta och ett par kakibyxor.

”Hej Saige.” log han formellt. ”Roligt att träffas igen. Det är överraskande att springa in i din familj här i Bronx, tycker du inte det?”
”Ja sir.” Jag ställde mig upp och skakade hans hand. ”Roligt att träffas igen Mr. Clark.” flinade jag när min mamma vände ryggen åt.

”Okej, jag lämnar er två ensamma. Tack så mycket Austin… jag… uh… jag menar Mr. Clark.”
Austin skrockade. ”Inga problem Mrs. Cameron.”
Min mor log innan hon gick ut ur mitt sovrum och stängde dörren efter sig.

Utan att låta någon tid gå till spillo, la Austin mig i sängen och länkade sina läppar med mina i samband med att han la sig över mig.

”Damn Saige, jag älskar dig så mycket.” erkände han och sög på den känsliga huden vid mitt öra.

”Jag… jag älskar dig också.” stammade jag, och fann det nästan omöjligt att prata normalt med honom över mig.

”Har jag den här effekten på dig?” viskade han.

“Ye… ye… yeah,” stammade jag. ”Det har du.”
”Det är jag glad för.” log han. ”Jag kan använda det till min fördel, eller?”
”Jag… antar det.” fnittrade jag.

Han pressade sina läppar mot mig igen. Hungrigt drog jag honom så nära det gick i samband med att hans tunga fann sin väg in till min mun. Vi började genast slåss om dominans men mitt leende förstörde allt.

”Du är en sådan bra kyssare.” mumlade han mellan kyssarna.

”Du är mer än bra.” gav jag som komplimang och höll mitt stadiga grepp på hans kinder.

”Saige!” ropade min mor.

Jag och Austin hoppade ifrån varandra och hastigt rätade jag till mitt hår och gick till dörren. Jag öppnade den och avslöjade min mor.

”Ja?” mitt hjärta slog i dubbelt hastighet, i rädsla för att hon hört mig och Austin och nu visste att något var på gång mellan oss.

”Du lämnade din ryggsäck i vardagsrummet.” skrattade hon och höll min väska i handen. ”Hur ska du och Mr. Clark studera om du inte har dina böcker med dig?”
”… Dumma mig.” mentalt pustade jag och greppade min väska. ”Tack mamma.”

”Inga problem gumman. Jag är din mamma och att försäkra mig om att du har allt du behöver är ett deltidsjobb.”

”Tack Mrs. Cameron. Nu måste jag och Saige studera så… vi syns lite senare.”
”Okej.” log hon och gick iväg.

Austin stängde dörren och vände sig mot mig. ”Du måste demonstrera dina hångeltekniker med mig.”
”Mer än gärna.” flinade jag och pressade mig mot honom.

”Jag tror inte de bryr sig om vi lämnar dem… så, kom igen.”
Han log och vi båda gick ut med våra händer sammanflätade.

Justin Bieber’s POV
Jag fuckade verkligen upp. Visst Rory var kul för stunden, men Saige var… någon jag någon dag skulle kunna se mig själv tillsammans med.

”Dammit.” suckade jag och fortsatte ner för trottoaren under tiden jag sparkade ner bänkar och papperskorgar i ilska.

Jag förtjänade detta.

Jag lät henne gå iväg.

”Dammit!” jag boxade till närmaste vägg, och ignorerade när min hand domnade bort av smärtan.

”Du borde verkligen inte boxa tegelväggar Justin.” sa en bekant röst från bakom mig som jag placerade som min systers. Jag vände mig om och mötte hennes ansikte tillsammans med Jaxons. Hon bar ett par svarta skinny jeans och en simpel band T-shirt, medan Jaxon bar ett par jeans och hans favorithoodie som var svart.

”What’s up loser?” flinade Jaxon.

”Jag är inte på humör Jaxon.” himlade jag med ögonen.

”Är du inte på humör att vara en loser? Jag tror inte det finns ett specifikt humör för det Justin, det är mer ett adjektiv och det är inget du kan bestämma över… det bara händer.” skrockade han.
”Jaxon.” Jazmyn gav honom en iskall blick och han höll genast upp sina händer i försvar men sköt ett flin mot mig.

”Lust att förklara varför du slår till väggar?” Jazmyn vände sin blick mot mig. ”Eller är det meningen att jag och Jaxon ska låtsas att vi inte såg ditt försök till att stå sönder en tegelvägg?”
”Tegelvägg Justin.” påminde Jaxon. ”Tegelväggar vinner alltid i fighter.”
”Jag bråkade inte med en vägg.” blängde jag på dem. ”Jag är bara frustrerad… okej?”
”Alla blir frustrerade.” sa Jazmyn medlidande.

"Men när man blir frustrerad betyder inte att man ska utmana döda objekt i fight med knytnävar… det är lamt Justin.” sa Jaxon.
”Är du färdig med att vara en asshole än?” Jaxon skrattade endast åt min ilska.

”Du borde sett ditt ansikte!” pekade han på mig medan skrattsalvorna fortsatte. ”Du ser så arg ut och det är underhållande!”
”Jag ser inte arg ut.” rättade jag. ”Jag är arg Jaxon.”
”Oh du är arg… ursäkta mig.” dramatiskt blinkade han åt mig. ”Vi vill inte ha arga prinsessan Justin.”
”Kallade du mig nyss tjej?”
”Guys.” avbröt Jazmyn och såg irriterad ut. ”Kan ni båda bara hålla käften i två sekunder?”
”Nope.” svarade Jaxon.

”Håll käften man.” jag puttade bak honom.

”Sluta!” väste Jazmyn åt mig. ”Jesus fucking Christ, Jaxon och jag går hem.”
”Gör det.”
”Jag vill inte gå än.” gnällde Jaxon.”

”Too bad blondie.” flinade jag.

”Det är typ mörkblont, typ ljusbrunt… så jag är ingen dum blond Justin.” han gav mig en menande blick.

”Vad du än säger prinsessa.” jag klappade hans huvud och använde hans egen förolämpning mot honom.

”Justin.” varnade Jazmyn. ”Jag är din lillasyster men det betyder inte att jag är rädd för att skada dig.”

”Oh, Jazmyn the badass.” skämtade jag.

Hon slog till min arm. ”Håll käften Justin.”
”Vad? Jag gav dig bara ett smeknamn.”
”Du är assholen i familjen jerk.”
"Det är en välsignelse och en förbannelse."
Hon suckade och vände sig mot Jaxon som nu stirrade ner i sin telefon. ”Kom igen Jaxon.”
”Va? Är bråket redan över? Justin och jag höll på längre än det Jazzy, jag vet att du har mer eld i dig än det där.”

”Jag kommer slå er båda senare.” lovade hon innan hon stampade iväg.

Ett leende spred sig på mina läppar. ”Jag skulle gilla att se hennes försöka.”
”Jag vet inte, hon tog ner en bitch på skolan häromdagen. Skiten var underhållande, du skulle sett det. Jazmyn höll på att dra av henne peruken och allt.”
”Filmade du det?”
”Självklart! Vad för bror skulle jag var om jag inte fångade det värdefulla minnet av Jazmyns första fight där hon använde knytnävar i skolan?”
”Första. Oh snälla, lite mer än hundra skulle jag säga.”
”…Sant.” nickade Jaxon. ”Den tjejen har ingen självkontroll.”

”Kom igen asshole!” skrek Jazmyn från ett par meter bort. ”Pappa förväntar oss vara hemma om fem minuter för vi ska ut och handla kläder.”

”Oh yeah… Jaz, pappa och jag ska till Brooklyn idag… Vill du följa med? Pappa fick bonus på jobbet och han sa att vi skulle bjuda med dig men jag glömde det fram tills nu.”
”Tack Jaxon.” jag klappade honom på axeln.
”Varsågod.” flinade han.

”Men nej tack.” skakade jag på huvudet. ”Jag behöver rensa mitt huvud just nu och det skulle bli en pain in the ass om jag skulle göra det under tiden jag gick runt på de högljudda gatorna av Brooklyn.”

”Yeah.” nickade han. ”Lycka till med var som än stör dig. Jag är här om du vill snacka.”
”Yeah bro. Tack.” log jag.

”Hey, jag kanske är en asshole till bror men det betyder inte att jag inte bryr mig. Det betyder egentligen att jag bryr mig så mycket att jag känna mig bekväm när jag beter mig som en dick runt dig.”

”Okej Jaxon.” skrattade jag. ”Ha kul i Brooklyn.”
”Ha kul rensa ditt huvud.”
”Det kommer jag inte.” lovade jag innan han sprang förbi mig till Jazmyn. De båda skickade mig vinkningar innan de snabbt gav sig iväg mot vårt hus där vår far väntade på att ta dem till Brooklyn.

Jag önskade jag kunde gå till Brooklyn med dem, men allt jag skulle tänka på då skulle vara Saige.

Dammit jag fuckade upp riktigt.

”Fuck.” väste jag nu när jag blev medveten om smärtan i min hand. Jag stirrade ner på den och möttes av min uppskrapade näve som blödde lite. Arean runt den höll på att förvandlas till ett lilabrunt blåmärke.

Jag antar att det såg badass ut.

”Saige.” skrockade en manlig röst. ”Sluta det kittlas!”
”Varför?” svarade Saiges bekanta röst. ”Du är den som började kittla mig först, du förtjänar det!”
Jag snabbade på mina steg tills jag kunde se de båda figurerna tydligt. Saige stod utanför hyreshuset hon bodde i med en box i sin hand som det stod ’BRÄCKLIG’ på.

”Jag är så glad att bo på våningen under dig.”
”Jag med Austin.” log hon.

Varför var det namnet så bekant?

Okej, jag blev av med oskulden när jag var sexton, till min historielärare… han var tjugosex och jävligt attraktiv. Hans namn var Mr. Clark men för mig var det Austin.

Mina ögon vidgades vid synen av mannen framför Saige. Han såg äldre ut än henne, men inte mycket. Jag skulle aldrig gissat på tio år, men jag antar att han såg yngre ut än vad han var. Vad fan gjorde han i Bronx?

Mina knytnävar spändes när jag såg hur de tillsammans gick in i byggnaden. Tyst följde jag dem in där de ignorerade min mor som satt vid sitt bort och som vanligt läste genom stora högar med papper, och istället gick upp för trappan.

”Mamma.” bröt jag tystnaden. Hon hoppade till och hennes ögon smalnade mot mig.

”Skräm mig inte Justin.” sa hon och gav mig all sin uppmärksamhet. ”Vad behöver du sweetie?”
”Vem är killen som nyss flyttat in?”
Hon tittade igenom ett papper. ”Austin Clark.” läste hon entonigt. ”Han flytta nyss hit från Brooklyn och ska vara lärare på skolan. High school rättare sagt.”

”Han verkar vara väldigt vänlig med Saige… hon är en elev på skolan, är det inte olagligt mamma?”
”Det skulle bara vara olagligt om hon fortfarande gick där. Men eftersom Mrs. Cameron bestämde sig för hemundervisning för Saige och Toby så det inte problem.”
”Men hon jobbar varje dag, vem är läraren?”
”Jag är.” log hon. ”Jag la fram förslaget och Mrs. Cameron tog mer än gärna emot det. Saige sa häromdagen att hon hade berättat några av de hemska sakerna som hänt henne på den skolan.”
”Vet Austin Clark att hon inte går där?”

”Jag skulle anta det.” ryckte hon på axlarna. ”Jag har inte haft en konversation med honom än. Justin, varför är du så nyfiken i vad han vet och gör?”
”Ingen anledning.”

Saige Cameron’s POV
Vi var äntligen klara med att flytta in alla boxar in i Austins lägenhet.

”Väggen ser så bar ut.” skrockade han.

”Du har inte börjat dekorera än,” flinade jag. ”dummy.”
”Det är inte snällt att kalla folk det.” flinade han tillbaka.

Jag ryckte på axlarna. ”Vem sa att jag var snäll?”
”Bra fråga…”
”Så… jag såg en bowlinghall, vill du gå dit? Jag kan fortsätta packa upp senare.”
”Okej.” fnittrade jag. ”Det skulle vara kul." 

Willow Anthony’s POV
”Jag kan inte fatta att Justin kunde vara så dum.” himlade jag med ögonen. JT och jag satt i hans vardagsrum medan jag babblade om dramat mellan Saige och Justin över Rory.

”Han är en kille.” ryckte JT på axlarna. ”Det är inget stort.”

Jag stannade upp och höjde på ena ögonbrynet. ”Inget stort? Justin skulle bitcha utan slut om det var Saige som varit otrogen-”

”Tekniskt sett var han inte otrogen.” avbröt han. ”Saige och han dejtade aldrig… de båda var fria att göra vad de ville.”

”Men de agerade mer eller mindre som ett par, så det var riktigt dåligt av honom att-”
”Willow.” klippte han av.

”Vad?”
”Jag vet att saker fungerar annorlunda i Brooklyn, men här i Bronx så är alla killar manwhores… det är bara hur det är.” ryckte han på axlarna.

Jag kunde inte tro att han sa det. ”Vad är det i vattnet här i Bronx? Alla par faller samman.” suckade jag.

”Oh här kommer ditt mäktiga Brooklyntal, som om vårt vatten är förgiftat eller något”
”Jag sa aldrig det-”
”Glöm det.” han ställde sig upp. ”Du borde gå.”

”Vad fan är felet på dig? Varför är du en asshole nu JT? Du behöver lugna ner dig-”
”Säg inte åt mig att lugna mig.”
”Okej, någon är på sin manperiod.”
JT himlade med ögonen. ”Gå Willow.”
”Om du gör så att jag lämnar, så kommer jag inte komma tillbaka och inget kommer ändra mig.” hotade jag.

”Jag antar att vi har gjort slut då. Ha en bra dag.” han började lätt knuffa mig mot dörren innan han smällde igen den i mitt ansikte och lämnade mig helt förvirrad.

”Asshole.” morrade jag och vände mig om för att börja gå längst gatorna, utan att riktigt veta vart jag var.

”Willow?”
Jag tittade upp och möttes av Justins figur som höll på att komma närmare. Han var klädd i en svartvitrandig T-shirt tillsammans med ett par khakibyxor. Hans hår var uppspikad precis som alltid.

”Hej.” jag gav honom ett leende.

”Vad gör du på gatorna helt ensam?”
”JT sparkade ut mig.” ryckte jag på axlarna. ”Jag har ingen annanstans att gå.”
”Varför sprakade han ut dig?”
”Vi kom inte överens och jag antar att han blev riktigt arg över att jag inte tyckte som han gjorde så… han sprakade ut mig.
”Den idioten.” skakade Justin på huvudet. ”Vill du att jag ska ta dig tillbaka till Brooklyn?”
Var Justin plötsligt snäll mot mig? ”Visst.”
”Hoppas du inte är rätt för tunnelbanor.” flinade han.

”Jag är inte rädd för tunnelbanor.” Lögn. Jag hatade tunnelbanor. Alla och allt luktade som gamla cigaretter, och män med hår längre än Rapunzel log mot dig och avslöjade därmed tänder de inte hade.

Knappt någon tid hann passera innan jag befann mig på närmaste tunnelbanstation med Justin. Han köpte vänligt oss båda biljetter utan att ens ge mig tid att ta upp min plånbok.

Den ovänliga damen gav oss de båda biljetterna. ”Ni borde skynda er. Tunnelbanan kommer vara här inom någon minut.”
”Shit.” svor Justin och greppade min handled innan vi båda började springa; jag i mina killklackar.

”Justin jag har klackar, det gör ont!”
”Yeah, well det är ditt fel att du valde fel skor.”
”Jag är ledsen att jag inte planerade in att jag skulle springa på tunnelbanstationen som om mitt liv berodde på det. Det kommer alltid flera tunnelbanor Justin!”
”Yeah well, jag gillar inte att förlora. Vi ska hinna med denna.”

Efter vad som kändes som hundra år i helvetet så drog han mig in i rätt tåg och dörrarna smälldes genast efter oss. Vi båda kollapsade på de gamla, plastbänkarna medan vi andades tung.

”Gör det aldrig igen asshole.” jag slog till hans bröst.

”Snobbiga tjejer från Brooklyn gillar inte att springa, eh?” retade han.

”Oh snälla du behöver inte stereotypa. Du kommer från Bronx och jag skulle enkelt kunna göra det tillbaka.”
”Yeah, yeah, yeah.” skrockade han. ”Det vet jag att du skulle göra.”
”Då så, inga fler stereotypade krig, okej?”
”Visst.” han sjönk skämtsamt ner i sätet vilket fick mig att skratta.

”Så hur länge hade du gått runt innan jag hittade dig?”
”Typ trettio sekunder.”
”Oh, jag hade perfekta timingen.” nickade han imponerat åt sig själv.

”Det hade du.” log jag. ”Tack för att du tar mig hem…”
Han ryckte på axlarna. ”Inga problem.”
”Jag tror killen som ser ut som tomten stirrar på oss.” jag sneglade diskret på mannen på motsatt sida av oss. Han bar en röd T-shirt och ett par slitna jeans, och hade långt, vitt skägg och hår i samma färg, dock hade han en skallig fläck på toppen av huvudet.

”Jag ger dig tio bucks om du sätter dig i hans famn och berättar för honom vad du vill ha till jul.”
”Nej!” fnittrade jag tyst. ”Jag tänker inte göra det, du får.”
”Mer än gärna.” han ställde sig upp.

”Vänta Justin, nej! Jag skojade bara!”
Men han ignorerade mig och gick fram till mannen och satte sig i hans famn.

”What the-” mannen såg förvånad ut.

”Tomte!” log Justin. ”Det här året vill jag ha-”
”Gå av mig idiot!”

Justins ögon vidgades. ”Tomten använder svärord?”
Dörrarna öppnade och Justin hoppade genast av mannen och sprang ut. Jag suckade och greppade mina saker innan jag jagade efter honom. Tillslut stannade han av att skrattsalvorna blev så mycket.

”Din idiot.” himlade jag med ögonen.

”Det var roligt.” skrockade han och försökte lugna sig.

”Väldigt.” muttrade jag sarkastiskt.

”Var inte arg Willow.” han nöp min kind.

”Rör mig inte.” jag slog bort hans hand medan ett flin lekte på mina läppar.

Han skrockade och gjorde det igen. Jag vred på mitt huvud och lät mina tänder fånga hans fingrar vilket fick honom att illa kvickt rycka tillbaka sina fingrar.

”Bet du mig nyss?”
”Kanske.” ryckte jag på axlarna. ”Kanske inte.

”Jag såg det… du bet mig.”
”Du såg inget Bieber.” blinkade jag och började gå ifrån honom.

”Du är en konstig person Anthony.” han jagade efter mig.

”Tro mig eller inte, du är inte den första som sagt det.”

”Varför är jag inte överraskad?”

”Det är en fråga bara du kan svara Justin.” ryckte jag på axlarna.

”Du har en sarkastisk, asshole sida inom dig… jag gillar det.”
”Jag är glad att du gillar min personlighet.”
”Inte bara din personlighet baby.” blinkade han och stirrade mig från huvud till tå.

”Här upp Bieber. Jag är inte en bit kött.”
”Jag skojar Willow.”

”Gör du verkligen det?” utmanade jag och korsade mina armar över bröstet.

Vi båda tystnade och stirrade på varandra.

”Ja, det gjorde jag.” han tappade inte ögonkontakten.

”Verkligen?” jag tog ett steg närmare.

Utan en varning pressade han sina läppar mot mina. Jag flämtade med mina ögon vidöppna medan hans var stängda. Hans hand greppade tight på mitt lår medan min slingrade sig runt hans nacke och jag fann mig stänga mina ögon. Han drog mig så nära som möjligt under tiden hans läppar slarvigt fortsatte röra sig mot mina. Tunga var inte inblandad vilket var skönt. Men allt försvann när vi packade undan och stirrade med ögon lik golfbollar på varandra.

”Oh my…” flämtade jag.

”God.” avslutade han.

Someone hold me back from beating Willow up

Justin började blänga på henne. ”Jag är inte en hund Jazmyn.”
Hon i sin tur gav honom en axelryckning och vände sig tillbaka till Jaxon.

”Dina syskon är coola.” log jag.

”Oh babe, du håller bara på att känna en liten del av den riktiga Bieber familjen.” skrockade Justin.

Saige Cameron’s POV
Nästa morgon stod jag i köket och letade i skafferiet efter något jag kunde överraska Justin med. Jag vill gå över, men ville inte se konstig ut, så jag antog att om jag tog med mig mat så skulle han låta mig komma in. Jag fortsatte kolla igenom de alla paket som fanns tills min hand greppade ett oöppnat Oreopaket.

”Perfekt.” viskade jag åt mig själv och började gå mot dörren och nerför trapporna till receptionen. Pattie satt vid bordet och sorterade genom någon pappershög. Som vanligt klädde hon sig för att imponera; en beige klänning tillsammans med en brun cardigan.

”Du ser fin ut idag Mrs. Bieber.”
”Oh Saige, kalla mig bara Pattie.”
”Okej.” skrattade jag. ”Jag antar att vi ses någon annan gång.”
”Det gör vi. Ha en bra dag Saige.”

Jag gick ut ur byggnaden och började gå mot Justins. Den kalla New York vädret slog mig hårt och jag snabbade genast på mina steg för att komma undan kylan. Inom nolltid var jag utanför den bekanta byggnaden. Snabbt sprang jag upp för trapporna tills jag stod utanför rätt dörr. Mjukt knackade jag och väntade samtidigt som jag hörde röster från andra sidan.

”Jag tar det.” sa en ljus, men som jag antog var Justin.

Några sekunder senare öppnades dörren och avslöjade ett oväntat ansikte. Hennes blonda hår var som alltid trassligt runt hennes ansikte. Hon bar endast en spetsbehå tillsammans med ett par shorts som knappt täckte hennes rumpa. Det var fucking Rory.

”Oh…” mumlade jag utan att veta hur jag skulle uttrycka min ilska.

”Baby, vem är det?” smeknamnet Justin kallade henne var som en monster truck som åkte genom mitt hjärta. Jag trodde han gillade mig? Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

Rory flinade när hon upptäckte hur en lämnade mitt öga. ”Din Brooklyn vän… oh vad heter hon… Samantha eller något?”
Jag hörde springande steg innan Justin dök upp bakom henne i endast ett par rutiga boxers och svarta strumpor. Hans ögon vidgades och han såg genast skräckslagen ut vid synen av mig. ”Saige…”

”Spara det.” det lät som om någon höll på att kväva mig. ”Jag tog med din favorit asshole.” jag kastade Oreopaketet på honom. De träffade hans mage vilket fick honom att snubbla tillbaka i chock innan de föll till golvet. Paketet öppnades och gjorde att några föll ut.
Allt detta hände och Rory hade fortfarande inte vänt sitt flinande ansikte från mig.

”Hur fucking vågar du?” fräste jag argt.

”Jag uh… jag…”
”Bara glöm det.” Jag vände mig om och började gå ner för några av trapporna.
”Saige sluta!”
Jag vände mig om och såg hur Justin nu stod framför Rory.

”Jag hoppas den gående STD bakom dig ger dig aids eller något.” Med de sagt sprang jag ner för resten av trapporna och ut ur den förbannande byggnaden.
Jag hade aldrig i mitt liv sjunkit så lågt med ett diss, men jag var sårad. Justin sa att han var över med henne, och gjorde så att det till och med såg ut som att han hatade henne, men nu… jag upptäckte honom endast några minuter han skulle knulla henne, eller så höll de på att klä sig efter att de redan knullat.

Jag drog upp min mobil och ringde upp Willow, medan min syn var suddig av alla tårar.

”Saige?” svarade hon efter första signalen. ”Hej babe!”
”Willow.” min röst var otydlig medan jag torkade bort tårarna.

”Oh God… varför gråter du?”

”Justin… jag… jag fann honom ha sex med Rory.”
Jag hörde Willow höga flämtning. ”Är du fucking seriös? Den där rövtorkaren skulle hellre ha STD än dig?”
”Det är vad jag kallade henne också!”
”Bästa vänner tänker lika. Okej, gå till ditt hus så kommer jag och hämtar upp dig. Du, jag och kanske Emma om du vill kan hänga i Brooklyn. Jag hatar att du gillade honom… men din gamla lärarpojkvän har flyttat tillbaka och fick mig att stanna upp i korridoren igår så han kunde fråga vart du var… Så du kanske kan träffa honom också…
”Är Austin tillbaka?” flämtade jag. ”Jag menar… Mr. Clark.”
”Ja, Mr. Clark är tillbaka.”
”Okej, kan du hämta mig så snabbt som möjligt?  Jag vill komma ut ur den här staden.”
”Jag kan inte hålla dig därifrån för alltid, men jag kan kolla om du kan stanna hos mig i några dagar.”
”Okej.” viskade jag. 

Någon timme senare satt jag i Willows bekanta hem. Vi satt på hennes säng medan hon målade mina tånaglar och försökte få mig på bättre humör, men allt jag kunde göra var att luta mig mot hennes kuddar och tjura.

”Hur kunde han göra det mot mig…?” suckade jag.

”Jag vet inte.” ryckte hon på axlarna. ”Men vad jag vet är att din sexiga lärare slash boy toy är tillbaka och letar efter dig. Har du fortfarande hans nummer?”

”Yup.” jag poppade p:et och stirrade på hans kontaktbild. Det var en bild han hade tagit själv när han hade snott min mobil. Minnet fick mig att le när jag tänkte tillbaka på hur jag försökt ta tillbaka min mobil medan han hade sprungit runt i huset och tagit minst tjugo bilder, på några av dem kunde man se hur jag hjälplöst sprang efter honom.

Utan att ge mig någon tid att reagera, sträckte sig Willow över och pressade på. Mina ögon vidgades och jag frös till is när jag stirrade på mobilen.

”Willow!” tjöt jag.

Hon flinade och ställde sig upp. ”Jag låter dig prata med honom ensam.” hon gick ut ur sovrummet och lämnade nagellacken på fönsterbrädan.

”Hallå?” svarade en raspig röst som förevigt skulle vara inristat i mitt huvud.

Jag svalde hårt innan jag började prata. ”Austin…”
”Oh my God.” viskade han. ”Saige? Vart är du? Jag behöver se dig. Jag är så ledsen för att jag lämnade dig, jag är en asshole-”
”Austin.” avbröt jag honom.

”Jag saknar dig så mycket att det gör ont.” erkände han. ”Snälla låt mig se dig. Jag hörde att du flyttade till Bronx, och jag behöver se att du är okej. Att inget dåligt hänt dig.”
”Jag är i Brooklyn just nu. Jag sms:ar dig adressen, okej?”
”Okej.” jag kunde höra honom svälja. ”...jag älskar dig fortfarande Saige.”

Mina ögon vidgades och jag drog tillbaka mobilen och avslutade samtalet.

”Är du klar än?” Willow kom tillbaka och höll i en burk Nutella och en box med Graham kex. ”För jag har snacks, och mat är alltid bättre än killar.”
Jag log och greppade kexen innan jag öppnade paketet. ”Du vet alltid hur du ska få en tjej att må bättre Willow.”
”Bästa vän telepati.” svarade hon simpelt och greppade en kaka som hon började täcka med en lager Nutella.

 

Rory Matthew’s POV
”Bye babe.” Justin kysste min panna när jag stod vid dörren.

”Jag hade kul idag.” flinade jag och en flashback av vad vi gjort i hans sovrum tidigare spelades i mitt huvud.

Ett leende drog sig över hans läppar. ”Då är vi två. Är du säker på att du inte vill sova över?”
”Jag är säker.” nickade jag. ”Jag sa till Tallulah att jag skulle ha middag med henne, och jag har redan dissat henne typ tre gånger den senaste veckan, så jag skulle känna skuldkänslor om jag gjorde det igen-”
”Det är okej.” log han. ”Du är en bra vän för henne. Hon kan behöva någon så hon kommer ut ur affärerna hon är inne i just nu.”
”Yeah.” log jag falskt innan han gav mig ännu en kyss. Jag lät min tunga glida in i hans mun så jag skulle vara säker på att han inte skulle springa tillbaka till Saige. ”Ha en bra kväll Justybear.” blinkade jag innan jag vände på klacken och fann min väg ut från byggnaden.

Genast torkade jag äcklat bort hans spott från min mun. Mitt ansikte förvrängdes vid tanken av vad vi gjort igår kväll.

”Äckligt.” muttrade jag.

Jag gillade ärligt talat inte Justin. Men vad jag gillade var att riva ner den nya white-yn som trodde att hon kunde komma till Bronx från ingenstans och tro att hon kunde förändra Bronxs snyggaste bachelor som om hon ägde platsen. Något mer jag gillade var att lura bitchen och kanske döda henne i processen, precis som jag och Mikey hade gjort med hennes far.

”Rory.” ropade en röst. Jag flinade och vände mig mot Toby, Saiges bror. Jag hade träffat honom igår och frågat om han kunde möta mig utanför bowlinghallen. Han hade gått med på det, och trodde att det bara var ett vänligt möte. Men han hade så fel. När jag hade upptäckt att han var Saiges bror, så visste jag att det inte bara skulle skada Saige om jag knullade honom med också den största bitchen i stan, Seneca Deets. Döda två flugor i en smäll? Varför inte.

”Hej Toby.” jag gick över till honom och kramade honom. Han la sina armar runt mig i en kort stund innan han började dra sig undan, men det fick mig bara att hålla om honom hårdare och låta mina händer glida söderut och vila precis ovanför hans rumpa.

”Woah Rory.” skrockade han. ”Du gillar att röra.”
”Vad kan jag säga?” jag drog tillbaka och stirrade in i hans ögon. ”Jag gilla att får saker att röra på sig snabbt.” jag sänkte min röst. ”Och du skulle exakt vara den killen jag vill göra det med.”
Hans ögon vidgades. ”Jag?”
”Mhm.”
”Men jag dejtar Seneca.”
Jag himlade med ögonen. ”Din och Senecas relation är inte skrivet i sten Toby. Du behöver inte stanna med henne…”

”Men…”
”Och du hörde inte detta från mig men… jag såg Seneca och Mikey i gränden bakom mataffären, och du kan ju gissa vad de gjorde.” ljög jag. Seneca hade överraskande nog varit helt trogen mot Toby, vilket var en 180 om du kände Seneca.

Jag kunde se hur Toby var mållös. ”Hon… hon… va?”
”Mhm.” nickade jag. ”Hon och Mikey hade sex…”
”Den Mikey som-”
”Som nästan våldtog din syster? Ja den Mikey. Seneca är äcklig Toby.”
”Hon… hon kan inte.”
”Men hon gjorde det.” ryckte jag på axlarna. ”Så det är därför jag tycker-”

Toby avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Min plan funkade.

”Inte här.” viskade jag.

Tobys ögon vidgades när han förstod att jag ville ha sex med honom.

”Jag är ingen smutsig tjej Mr. Cameron. Jag skulle gärna vilja gå till ditt sovrum tack.” jag gav honom valpögonen.

”Vet du vad?” han greppade mig och bar sekunder efter upp mig samtidigt som jag slingrade mina armar runt hans midja. ”Fuck it… vi går hem till mig.”
”Okej.” log jag. Jag drog upp hans mobil ur hans ficka utan att han märkte något och gick in på Senecas kontakt och vidare till sms.

”Hej babe, kom över till mitt hus!” sände jag och flinade samtidigt som jag lät mobilen glida tillbaka in i hans ficka.

Seneca Deet’s POV

Jag kände hur min mobil vibrerade i bakfickan på mina jeans. Med en suck slängde jag cigaretten som jag hade mellan mina fingrar på cementgolvet och stampade på den innan jag greppade telefonen. Det var ett sms.

Toby: ”Hej babe, kom över till mitt hus!”

Seneca: På min väg! <3

Jag stoppade tillbaka mobilen och greppade hårdare i min väska innan jag började gå mot hyreshuset Toby bodde i. Känslorna inom mig svallade. Jag älskade att spendera tid med honom, och ärligt talat var han den första killen jag kunde se mig själv gift med, ha barn med, bli gammal med. Han var allt jag önskade mig. Det långa håret som ibland trasslade sig, hans ögon som gnistrade i mörkret och leendet som lyckades få mig galen. Han var perfekt, och jag ville aldrig förlora honom.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli mjuk för en kille, och speciellt inte en som kom från den snobbiga sidan av Brooklyn, New York. Men jag antar att man alltid ska förvänta sig det oväntade.
Jag gick in i lobbyn där Pattie satt; hon var fokuserad på det hon gjorde att hon inte upptäckte när jag kom in.

”Hej Pattie.”
Hon hörde mig antingen inte eller ignorerade mig.

”Eller inte.” skrattade jag åt mig själv. ”Jag ska stjäla allt här inne…”
Ingen respons.

”Okej, du har tur att jag inte är en riktig tjuv Pattie.” log jag och skakade på huvudet innan jag gick upp för trapporna tills jag var utanför familjen Camerons hus. Dörren var vidöppen så jag gick endast in.

”Toby?”
Inget svar så jag bestämde mig för att titta in i hans sovrum. Precis som ytterdörren var denna också vidöppen. Men denna gång önskade jag att den inte var det. Jag kunde se en blondin ligga under hans täcken medan Tobys figur låg över henne. Deras kläder var utspridda på golvet och flera stön ekade mellan väggarna från båda. Jag kunde känna tårarna och hur min underläpp skakade.

”Toby?” viskade jag.
Genast hörde han mig och hoppade bort från tjejen och avslöjade sin nakna kropp. Jag ryggade inte ens tillbaka, utan stirrade honom i ögonen och kände hur tårarna rann nerför mina kinder och en stor klump bildades i min hals.

”Seneca.” flämtade han. ”Vad gör du här?”
”Du… du sms:ade mig att komma.”
”Nej det gjorde jag inte.
Jag drog fram min mobil och visade honom sms:et i samband med att han drog på sig sina boxers.
”Jo det gjorde du.”

Blondinen satte sig upp och avslöjade sina bröst utan någon skam. Jag kunde känna igen det flinande ansiktet från tusen mil bort.

”Du knullade Rory.” fräste jag.

”Oh lugna dig Deets.” himlade Rory med ögonen. ”Vi hade inte chansen att gå hela vägen… du kom in och förstörde det.
”Hur fucking vågar du?” morrade jag och slängde hennes bh på henne.
Långsamt drog hon på den medan jag fortsatte blänga på henne.
”Älskar du att gå runt och fucka upp allt du rör?”
”Mer eller mindre.” ryckte hon på axlarna.

Jag vände mig mot Toby. ”Vad gjorde du med henne?”
”Hon sa att du var otrogen med Mikey och jag-”
”Hon vad!?” exploderade jag och vände mig mot henne. Jag drog bakom min hand och smällde henne rakt över ansiktet. ”Fuck ut härifrån.”
”Det är inte ditt hus Seneca.”
”Hör du dåligt?” frågade jag. ”Jag sa att du skulle försvinna härifrån.”

”Jag går ingenstans.” hon korsade armarna över sitt bröst.

”Fine.” jag greppade min väska som hamnat på golvet någon gång under det hela, och slängde den över axeln. ”Fuck you.” väste jag innan jag vände mig mot Toby.

”Och om du föredrar en hora istället för mig så visst… fuck you too.”

Saige Cameron’s POV
Jag satt i Starbucks med Willow, vilket troligen var vår favoritplats att hänga på. JT var också var med för Willow bjöd med honom då hon inte ville vara tredje hjulet med mig och Austin.

”Kommer han?” hon sippade på sin pepparmint kaffe och fick lite grädde på sin överläpp. JT som också märkt detta flinade och torkade bort det med sin servett, vilket gjorde att hon rodnade.

”Det är tänkt så.”

”Sa han vilken tid.”
”Fem-trettio.”
”Vad är klockan nu?”
”Fem-tjugonio.”
”Han kommer.” ryckte hon på axlarna. ”Jag vet att jag inte gillar honom… men han är mer punktlig än vad Justin någonsin var.
”Justin behövde inte vara i tid. Jag sa alltid till honom att komma över och han sa antingen ja eller nej, det var aldrig en speciell tidpunkt när vi gjorde något.”

”Saige.”
Jag vände mig om och möttes av Austin som stod några meter ifrån mig, Willow och JT.

”Hmm… inte dåligt… Justin är bättre.” dömde JT honom.

Han var klädd i en grön V-neck tillsammans med en läderjacka och svarta skinny jeans. Det hela kompletterades med hans vita sneakers som såg dyra ut. Han kom fram till oss med ett stort leende som täckte hans läppar i samband med att jag ställde mig upp. Vi fångade varandra i en kram och jag fann mig själv sluta ögonen och gilla känslan av att vara i hans armar igen. Jag visste inte om jag skulle vara glad över att träffa honom igen eller fortfarande vara arg att Justin valde Rory över mig.

”Du ser fantastisk ut.” han släppte mig och lät sina ögon glida över min kropp.
”Tack.” fnittrade jag och kände hur mina kinder hettade upp. Jag tittade ner på min simpla outfit, en sweater tillsammans med ett par jeans och mina favorit-Uggs.
”Du ser bra ut själv.” Han gav mig ett leende innan han tittade över min axel.

”Gör det något om jag stjäl henne för en stund?”

”Det är lugnt man.” ryckte JT på axlarna. ”Vi ska inte gå någonstans.”

”Tack uh…”
”JT.”
”Trevligt att träffas JT, jag är Austin.”

”Vi kan träffas mer sen.” skrockade JT. ”Gå och ha ditt snack med henne.”

”Tack man, du är cool.”

JT flinade. ”Tack Austin.”

Med det sagt drog Austin mig till ett bord med två stolar.

”Vad behövde du prata om?”
”Jag pratade med några personer idag och förflyttades till en skola i Bronx så vi kan träffa varandra mer, och kanske… gå tillbaka dit vi slutade.” han la sin hand över min som vilade på bordet. ”Jag saknar dig verkligen Saige.”
”Oh my God.” flämtade jag. ”Austin du kan inte flytta till Bronx… det är inte säkert där.”
”Jag flyttar faktiskt in i samma hyreshus som du bor i, så vi kan hålla varandra säkra, yeah? Jag pratade med din mamma, och berättade om att jag hört er flytta till Bronx, och hon sa att det fanns en lägenhet ledig på våningen under er som var billig. Med det gjort så tog jag det.”
”Wow.” mumlade jag. ”Flyttar du verkligen till en av de mest farligaste städerna på grund av mig?”

”Gör jag upp för dig än? För jag kan göra mer för att visa hur ledsen jag är för att ha flyttat till fucking Arkansas, vilket var det värsta misstaget jag gjort i hela mitt liv. Jag önskade att jag inte lämnat dig.”

”Austin.” log jag. ”Det är så gulligt av dig att säga det…”

”Förlåter du mig Saige?”
”Jag… jag antar det.” jag bet på min underläpp.

”Har du saknar mig?”
Jag nickade. ”Mer än du kunde ana.”
Osäkert lutade han sig över bordet och närmare mitt ansikte. Jag följde hans rörelser och pressade mina läppar mot hans. Jag ville känna gnistor, och jag gjorde det. Men bara några, inte lika många som när jag kysste Justin, min lip-lock kompis.

”Det kändes så bra.” log han när vi backat undan. ”Jag har saknat dina kyssar Saige.”
”Jag har saknat dina också.” log jag.

”Vill du hjälpa mig flytta in mina saker? Jag har allting packat.”
Jag tittade över på Willow och JT som gulligt höll på att kyssa varandra.

”Jag tror inte de bryr sig om vi lämnar dem… så, kom igen.”
Han log och vi båda gick ut med våra händer sammanflätade.

Rory, Rory, Rory... finns ingen värre eh? 

 "Toby.” mamma drog in honom i en kram. ”Stirrandet kommer sluta snart, jag lovar. Jag känner dem också. Som om vi är kändisar på grund av det som hänt.”

Jag greppade en servett från min väska och började torka mitt ansikte. Den svarta mascaran var över hela det vita pappret. Jag suckade och undrade varför jag ens brydde mig om att ha smink idag.

”Jag saknar dig pappa.” jag tittade upp på taket och undrade om han hörde mig från vart han nu var. 

Justin Bieber’s POV
En dag passerade utan att jag sa ett ord till Saige. Kunde inte rättare sagt. Hon stannade i sitt hus hela dagarna och vägrade tillåta några besökare. Seneca sa att hon i skolan låste sig inne i ett toalettbås och skolkade från alla sina lektioner, inte för att lärarna brydde sig. Lärarna i Bronx skulle ge dig ett A om de var på bra humör, så jag antog att Saiges betyg inte var hotade.

Alla satt på läktarna vid basketplanen med varsin självrullad cigarett i handen.

”Har någon sett Toby lämna sitt hus än?” suckade Seneca; hon var självklart påverkad av att Toby inte lämnat sitt hus alls sen begravningen. Toby gick inte ens till skolan och deras mor hade inte styrkan att kontrollera sina deprimerade barn och eventuellt få dem professionell hjälp, inte för att det fanns några bra rådgivare i Bronx; så med andra ord så gick inte Saige och Toby miste om den hjälpen.

”Nope.” muttrade Jazmyn och tog ett bloss från cigaretten som låg mellan hennes pekfinger och långfinger. Ta mig inte fel, som hennes storebror hatade jag se henne bli hög och röka, men jag hade ingen kontroll över henne. Om jag skulle säga till henne att hon inte skulle göra det, så skulle hon bara skrika att jag var en hycklare och gå och köpa gräs från vår vanliga langare.

”Varje gång Willow kommer hit så går hon till Saiges. Hon verkar vara den enda personen Saige låter komma in.” fnös JT. ”Jag vill att hon ska hjälpa Saige, men jag saknar den tiden Willow brukade spendera ensam med mig.”
”Åtminstone så låter Saige någon komma in.” jag tog ett bloss.

Jag tittade upp och såg hur en liten figur närmade sig oss.

”Vem är det där?” frågade Jaxon som var den enda som inte rökte.

”Tror du jag har ögon som en örn eller?” sköt Jazmyn mot honom. ”Jag berättar när jag kan se personens ansikte klart.”
”Syskonkärlek.” flinade Seneca orden som det droppade sarkasm ifrån.

”Holy shit.” mina ögon vidgades när jag såg vem det var.

Saige.

Hennes hår var klippt några centimeter kortare, det låg kanske två, tre centimeter nedanför hennes axlar. Delar av det var färgat i olika färger.

”Holy shit.” repeterade jag och rökte klart cigaretten innan jag slängde den åt sidan och ställde mig upp. Genast började jag kisa för att se henne ännu tydligare.

”Shit… är det Saige?” höjde Seneca på ena ögonbrynet nyfiket, och stirrade på tjejen med det färgglada håret.

”Vad gjorde hon med sig själv?” JT drog ett bloss.
”Damn hon ser bra ut.” flinade Jaxon.

Jag vände mig mot honom med en kall blick. ”Tänk inte ens på det Jaxon.”
”Damn, okej.” suckade han och kollade bort i samma stund som Saige kom fram.

”Hej guys.” log hon svagt.

”Saige.” jag gick fram till henne, glad att äntligen se henne efter en vecka men också förvånad på grund av det nya håret. ”Jag märker att du har fått en ny frisyr.”
Hon nickade och tog upp några hårstrån från hennes nyklippta och fräscha hår. ”Gillar du det?”

”Det är perfekt.” jag stoppade in mina händer i mina fickor. ”Bara lite oväntat.”
”Vad menar du?”

”Jag trodde aldrig du skulle färga ditt hår i olika färger.” ryckte jag på axlarna.

”Låt oss säga att jag provar nya saker…”

”Well, vad annat har du experimenterat med?”
”Jag vill experimentera med det där.” hon pekade på JTs cigarrett.

”Vill du röka?” JT höjde ögonbrynen i chock. ”Duktiga white-y tjejen, Saige Cameron vill känna på droger… jag trodde aldrig jag skulle se den dagen.”
”Nej, nej, nej.” jag höll upp mina händer och stoppade Saige från att greppa cigaretten från JTs utsträckta hand. ”Jag vill inte att Saige ska bli beroende till den här skiten.”

”Beroende?” fnös Seneca. ”Det är hennes första cigarett, så hon kommer inte bli beroende. Lugna dig Justin. Don’t get your panties into a twist.”
Jag blängde på henne. ”Det gör jag inte. Jag skyddar Saige.” jag tog cigaretten Saige nu fått i handen och slängde den på marken innan jag trampade på den med mina high top skor.

”What the fuck,” morrade JT. ”du slösade bort en bra cigarett bro. Den var även perfekt rullad din lilla fucker.”
Jag greppade Saiges handled. ”Kom igen, jag tar dig hem.”
”Nej.” hon ryckte sin arm ifrån mig. ”Jag vill ha lite kul Justin. Med all skit och depression jag gått igenom så förtjänar jag att ha lite kul.”

”Vad hände? Sist jag såg dig var du helt förstörd.”

”Bara glöm det, du kommer inte förstå.” hon vände sig om och började gå bort från fältet.

”Du borde jaga din babe Bieber.” flinade JT.

Jag tittade på honom över min axel. ”Hon är inte min babe JT.”
”Oh snälla.” fnös Jazmyn. ”Man kan se det i dina ögon hur mycket du gillar den där tjejen. Spring efter henne nu och muntra upp henne. Jag säger till mamma att du sover hos JT ikväll, medan du spenderar hela kvällen med henne och bara pratar med henne och får henne att känna sig bra. Och detta säger jag bara för att jag är en tjej som gått igenom depression-”
”Har du gått igenom depression” avbröt Jaxon och gav henne en skyddande broderlig blick. ”När?”
”När Matt gjorde slut med mig.” ryckte hon på axlarna och nämnde assholen som är hennes expojkväns namn, innan hon vände sig tillbaka mot mig. ”Som en tjej som gått igenom depression, så behöver du trösta henne. Lita på mig när jag säger att hennes ’nej’ är i verkligen hopp om att du ska kyssa henne för att få henne tyst, eller massera hennes rygg när hon försöker somna eller något.”
Jag gav henne en broderlig kram. ”Tack Jaz, du är räddaren i nöden.

”Jag vet, jag vet. Gå nu.”

Hon gav mig en uppmuntrade leende innan jag vände mig om och började springa efter Saige.

Saige Cameron’s POV
”Saige!” hörde jag mitt namn bli ropad. Jag brydde mig inte om att vända mig om, det var troligen en annan Saige här i Bronx, för ingen pratade med mig sedan begravningen. Det var som om de var rädda att prata med mig. Det var som om jag var en del av Fine China som husägarna var rädda för att röra i rädsla av att de skulle tappa det och det skulle gå sönder.

”Saige!” repeterade rösten igen.

Jag tog upp min mobil och tittade på klockan; det var bara tre. Jag suckade och fortsatte gå.

”Saige!” personen greppade min arm och vände mig om. Det var Justin. Han bar en svart T-shirt och svarta jeans tillsammans med röda high top skor.

”Hej.” jag klistrade på ett falskt leende. Det var svårt att ge någon ett leende nuförtiden; det kändes inte rätt.

”Hörde du inte när jag ropade ditt namn?”
”Jag trodde du ropade efter någon annan.” ryckte jag på axlarna nonchalant. 

Justin skrockade. ”Jag tror du är den enda Saige i Bronx babe.”
Sättet han kallade mig babe på gav fjärilar i magen. Han och jag hade inte varit flörtiga sedan begravningen.

”Tror du det?” jag gav honom en menande blick.

Han gav mig en axelryckning. ”Det är ett ganska ovanligt namn.”

”Det är det inte.” fnittrade jag, och självklart var det falskt men det var i alla fall något.

”Du är den första Saige jag träffat, så det är ovanligt.”
”Ursäkta mig då för jag inte har ett vanligt namn som du Justin.”
“Don’t hate me because you ain’t me,” flinade han.

”Oh, det är inte anledningen till att jag hatar dig.” blinkade jag.

Han skrattade som svars. ”Vart går vi?”
”Jag ska hem, vart ska du?”
”Följa efter dig.”

”Creep.” retade jag.

”Nah… jag vill bara hänga med dig.” ryckte han på axlarna.

”Och vart kom brådskan med att hänga med mig ifrån?” jag tittade upp på honom. ”Under den senaste tiden har du ignorerat mig som om jag är pesten.”

”Pesten?” höjde han på ögonbrynet. ”Vad är detta, SO-klassen?”
Jag himlade med ögonen. ”Du fattar vad jag menar i alla fall, eller hur?”
”Ja.” nickade han. ”Jag är ledsen, jag antar bara att jag-”
”-är rädd för att säga något fel?” gissade jag.

”Hur visste du-”
”Alla är det. Toby, min mamma och jag måste i princip bara prata med varandra för alla andra är stora pussies. Människor är till och med rädda för att fråga en enkel fråga som ’hur mår du’ för de är rädda att vi ska brista och börja gråta eller något. Jag antar att de inte har helt fel för jag har gråtit mig själv till sömn de senaste nätterna, men… jag saknar att bara ha normala konversationen med folk. Som nu till exempel… du och jag har inte haft en normal konversation.” suckade jag. ”Det känns så… jag känner mig så… jag vet inte hur jag ska förklara det.”
Justin nickade bara. ”Du behöver inte om du inte vill.”
”Tack.”

”Så vad säger du om att gå och köpa lite skräpmat från macken?”
”Jag har inga pengar med mig.” skakade jag på huvudet.

”Jag har,” ryckte han på axlarna och flätade sina fingrar med mina. ”så jag betalar för dig.”
”Nej, nej, jag tänker inte låta dig.” jag höll upp min hand när han höll på att säga något. ”Det känns som om alla har gjort så mycket för mig redan, jag förtjänar inget mer.”
”Saige.” han stannade upp tillsammans med mig och placerade varsin hand på mina armar. ”Du är perfekt; du förtjänar varje liten sak som du får, okej? Låt inte det negativa ta över dig.”

”Tack Justin.” jag kände mina kinder hetta upp.

”Jag älskar när du rodnar, du ser så söt ut.” log han.
”Sluta.” muttrade jag och placerade mina handflator på mina kinder. ”Jag ser ut som en ful tomat.”
”Nej.” han flyttade mina händer och kysste mina båda kinder. ”Du ser söt ut.”

Utan att tänka pressade jag mina läppar mot Justins. Mina ögon vidgades genast och jag drog tillbaka och stirrade upp på honom i rädsla.

”Oh my God, jag är så ledsen, jag menade inte att-”
Han avbröt mig genom att trycka sina läppar tillbaka mot mina. Hungrigt kysste jag honom tillbaka och slingrade mina armar runt hans nacke, i samband med att han drog mig så fysiskt nära som möjligt.

”Du är bra på att kyssas.” informerade han mig mellan varje.

”Tack.” jag kysste honom tillbaka och lät min tunga glida in i hans mun. Genast började vi slåss om dominans.

”Saige, jag gillar dig verkligen.” stressade Justin och lutade sin panna mot min och log när vi släppt varandras läppar.

”Jag gillar dig också.” log jag; troligen mitt första äkta leende sedan den största tragedin i mitt liv.

Han drog mig mot sin bröstkorg och smekte min rygg i lugnande rörelser samtidigt som han vilade sitt huvud på min axel.


”Du är så perfekt Saige.” viskade han.

”Tack.” rodnade jag. ”Du med Justin. Mina gamla pojkvänner i Brooklyn skulle troligen aldrig jaga efter mig när jag var upprörd. Det skulle lämna mig ensam och sluta prata med mig.”
Justin släppte mig och började stirra rätt in i mina ögon. ”Jag är inte som de flesta killar, jag är original och kommer göra mitt bästa för att behandla dig som en prinsessa varje sekund av varje minut av varje timme av varje dag av varje vecka av varje månad av varje år-”
”Okej Justin.” avbröt jag honom med ett skratt. ”Jag fattar.”
”Bra,” han pussade tippen av min näsa. ”för du måste höra hur perfekt du är varje gång Saige.”

”Nej, för jag är inte precis så perfekt.”

Han fnös till svars. ”Har du sett dig själv Saige? Du är troligen, eller vänta stryk troligen. Du är den mest underbara tjej jag träffat Saige. Jag kan ärligt talat aldrig få dig ur mitt huvud, och det har aldrig hänt mig förut. Om det inte bevisar hur perfekt du är, så har jag ingen aning om vad som vill.”
Utan en varning greppade jag hans ansikte och tryckte hans läppar mot mina. ”Ju mer sådana saker du säger, desto mer värd blir du att bli kysst Mr. Bieber.” blinkade jag och pussade honom snabbt igen på läpparna.

”Well… du snackade om att du ville prova nya saker och jag kan gärna presentera något för dig.”
”Som vad?”
”Det är en Halloween fest imorgon kväll, vill du bli min dejt?”
”En Halloween fest...” repeterade jag. ”jag det skulle jag.”
”Awesome.” log han.

”Kan inte vänta.”

”Inte jag heller.”

Den kvällen låg jag och Justin i min säng och hade allmänt roligt. Förut hade vi kollat på två skräckfilmer, The Grudge och the Grudge två, men nu var vi här och pratade bort natten.

”Jag har saknat att hänga med dig.” tänkte Justin högt. ”Du är rolig att vara runt och får mig att känna mig bättre.”
Hettan reste på mina kinder i samband med att färgen blev rödare. ”Tack… när jag är med dig känns det som om fyrverkerier sprakar non-stop i mitt bröst. Du får mig att bli crazy Justin Bieber.
”Du gör mig crazy också Saige Cameron.”

Vi båda skrattade och drog täcket längre upp och genast kände jag värmen omringa mig där jag glatt begravde mig längre in i min kudde.

”Varför mysa med kudden när jag är bredvid dig?” undrade Justin och skrattade åt mig.

”Jag visste inte att vi var i det stadiet där vi bara kan mysa när vi vill.” ursäktade jag med ett flin.

Hans ögon vidgades. ”Jag finns tillgänglig att mysa med när du än vill babe.” flinade han.

Jag flyttade mig bort från kudden och istället in i Justins varma armar. Han slöt sina armar runt mig och pressade mig närmare.

”Det är här du hör hemma.” sa han bestämt.

Jag fnittrade endast och slingrade mina armar runt honom.

”Saige!” ropade min mors röst. ”Är Justin fortfarande här?”
”Ja mamma!” svarade jag. ”Han kommer gå hem snart, okej? Gå och lägg dig mamma.”
”Okej, tack för att du stannade Justin. Jag hoppas jag ser dig snart, för du är en bra person för min dotter att vara med just nu. Jag är verkligen skyldig dig för att du lyckades muntra upp henne.”
”Mina tjänster kommer gratis Mrs. Cameron.”

Jag kunde nästan se hur hon log svagt vid ljudet av sitt äktenskapsnamn. ”Tack igen Justin, hälsa din mamma.”
”Det ska jag göra.” nickade han.

Hennes steg försvann från min dörr och fram till Tobys där jag hörde henne säga god natt till honom och Seneca som tröstade honom. Han hade brutit ihop hela tiden. Jag hade inte sett honom le på flera dagar, hans snyftningar var det som alltid ekade i huset. Han hade vägrat att prata med Seneca sedan begravningen, men ikväll var det ett undantag.

Att säga att Toby var krossad skulle vara en underdrift.

Familjemiddagar var troligen det värsta. Vi satt alla runt bordet utan att säga någonting, men vi visste fortfarande vad de andra tänkte.

Vi tänkte på räkningarna mamma nu var tvungen att betala ensam, den tomma stolan som var pappas men som nu stack ut som en skadad tumme. Vi tänkte på semestrarna som skulle vara helt tomma och glädjelösa utan pappa som sprang runt och orsakade trubbel när han försökte hjälpa mamma baka godsakerna. Han brukade alltid dela ut godis som en langare.

”Jag är trött.” suckade jag mot Justins bröstkorg och kände hur mina ögon var oerhört tunga.

”Du kan sova beautiful.” lät han mig. ”Jag kommer inte bli arg eller något, du kan sova och jag lovar att jag inte kommer gå någonstans. Jag är kvar här när du vaknar, okej?”

”Okej.” log jag och flyttade mig ännu närmare för att kunna trycka mina läppar mot hans. Jag kände hur de började röra sig i synk innan hans tunga gled längst min underläpp.

Jag öppnade min mun och lät hans tunga utforska precis som min gjorde i en kort stund, innan jag drog tillbaka och la mitt huvud på hans axel. “Will you sleep with me?”

”Uh... Saige, jag vet att du är upprörd och men jag vill verkligen inte att du ska ångra någonting, och jag har inte någon kondom med mig och jag vet inte om du har något skydd och-”
”Inte den sortens.” avbröt jag och skakade på huvudet. ”Utan den sortens där du somnar bredvid mig…”

”Oh…” skrockade han awkward. ”Ledsen, jag visste inte… jag antog bara och nu gjorde jag allting pinsamt.” hans skratt dog ut.

”Det är okej.” skrattade jag. ”Men… du svarade aldrig på min fråga.”
”Oh ledsen.”

”Ja, jag skulle älska att sova med dig… och med sova menar jag inte sticka in min penis in i din-”
”Justin!” avbröt jag. ”Sluta.” fnittrade jag. ”Min mamma är hemma och väggarna är inte precis ljuddämpade.”
”Well, hon har inte marscherat in här så jag antar att hon inte hörde mig.”
”Pressa inte din lycka.”
”Damn, jag älskar att pressa min lycka.” flinade han.

”Få mig att inte skada dig Bieber.”
”Jag är inte rädd för dig Cameron.”
Jag fnös. ”Är du inte? Oh snälla, jag är skrämmande.”

Justin tittade på mig från huvud till tå. ”Skrämmande? Darling, du är den minst skrämmande personen i Bronx, du skulle inte ens skada en fluga.”
”Jo det skulle jag, jag skulle döda Rory om jag fick chansen.”

”Och hur planerar du att göra morden på Rory?”
”Med mina bara händer.”
”Polisen kommer finna dina fingeravtryck dock.”
”Om hon är död, så är det värt det.” blinkade jag.

Justin skakade på huvudet. ”Sov Saige.”
Jag pussade hans läppar en sista gång. ”God natt Justin.”
”Night Saige.”

Justin Bieber’s POV
Jag stod i mitt rum framför spegeln och stirrade med en suck på den formella klädseln jag bar. Det var en enkelt vit skjorta med en svart slips och ett par svarta kostymbyxor. Jag hade inte haft något sådant här på mig i år, men mamma hade helt enkelt sprungit och köpt dem. Jag kunde bara inte förstå att han var borta. Jag hade snackat med honom för endast några dagar sedan. Det var overkligt, men detta var Bronx.

”Justin,” min mamma stack in huvudet och bar inte det leende hon alltid gjorde. ”vi måste gå…”
”Okej.” suckade jag och följde efter henne. Hon var klädd i en långärmad, svart klänning som stoppade vid hennes knän. Jazmyn steg ut ur sitt rum. Hon bar en svart, spetsklänning tillsammans med ett par klackar som lät högt för varje steg hon tog. Jag visste att hon inte kände honom, men hon ville fortfarande vara där och trösta dem hon visste behövde det.

”Jag hatar begravningar.” muttrade hon och korsade armarna över sitt bröst.

Jag nickade. ”Jag med.
Min pappa steg ut ur sovrummet han delade med min mamma klädd i en marinblå kostym. ”Kom igen.”

I samband med hans ord steg Jaxon ut ur sitt rum klädd i en svart piketröja och hans finaste jeans.

Jazmyn himlade med ögonen. ”Självklart så bär Jaxon jeans till en begravning.”
”Shut the fuck up.” han himlade med ögonen.

”Språket.” varnade mamma dem och gav dem en menande blick.

Vi alla gick ut ur huset och till kyrkan som vara endast några kvarter bort. Det höll på att bli kallare och kallare ju närmare oktober vi kom. Jazmyn och mamma började gå snabbare när de märkte att det började dugga.

”Tjejer och deras hår.” min pappa kvävde ett skratt när han stirrade på min mor och Jazmyn som inte saktade ner förrän de nått kyrkan, där de inte ville se konstiga ut mitt i folkmassan som endast bar svart.

”Då var det dags.” suckade pappa när vi stod utanför. ”Jag hatar känslan man får på begravningar.”
”Jag med.” nickade Jaxon. ”Jag vet inte ens vem den här killen är.”
”Bara kom igen Jaxon.” muttrade jag och följde efter personerna som var framför oss. Mina ögon flög till första raden där jag fann Saige. Mitt hjärta föll samman när mina ögon mötte hennes ansikte. Hon såg helt krossad ut. Linjer efter maskara fanns på hennes kinder tack vare tårarna som fortfarande föll, och det såg ut som om hon hade dragit handen genom sitt hår oräkneligt många gånger de senaste minuterna, men det värsta var hennes röda, blodsprängda ögon efter de många gånger hon gnuggat dem. Jag kunde känna hur min kropp skakade när jag fortsatte stirra på hennes hjälplösa figur, och än en gång började tillbakablicken från när Seneca berättade för oss spelas i mitt huvud.

”Oh my…” skrattade jag. ”Nu måste vi skära ett hål i väggen på din lägenhet för ditt ego.” repeterade jag hennes tidigare skämt och fick henne att skratta högt innan jag lät henne upp på min rygg och gav henne en piggyback ride.

”Guys!” avbröt en röst oss. Vi vände oss om och mötte Seneca som stod vid parkbänken. Hon såg stressad och en aning sorgsen ut. Hon bar ett par högmidjade jeansshorts tillsammans med ett svart linne och en mörkgrå cardigan över. Hon hade armarna korsad över bröstet och stirrade ner i marken.

”Vad har hänt…?” Saige hoppade försiktigt ner från min rygg och gick bredvid mig. Jag flätade mina fingrar med hennes när vi kom närmare Seneca.

”Vad har hänt?” repeterade jag Saiges ord med oro som spetsade mina ord.
”Är allting okej?” undrade Saige.

”Nej,” Seneca skakade på huvudet. ”allting är allt annat än okej.”

Hur kunde en perfekt dag med Saige bli förstörd just när vi var på väg att avsluta den?

”Vad har hänt?” frågade jag igen och försökte se om jag kunde få ett svar.

”Det var en… en…” hon kunde inte hitta orden för att beskriva vad som än hänt.

”En vad Seneca?” frågade Saige, och blev mer och mer nervös när Seneca inte berättade vad fan som hänt.

”Det var en uhm…”
”Jesus fucking Christ Seneca, spotta ut det.”
”Det var en död i familjen.”
Mina ögon vidgades. ”Vems familj…?”

Senecas ögon låste sig med Saiges vilket fick henne att tappa hakan.

”Nej… snälla.” tårarna hade redan fyllt hennes ögon trots att hon inte visste vad som hade hänt ännu.

”Det är…” Seneca tittade ner och svalde hårt.

”Vem?” krävde Saige att få veta och tog ett steg närmare Seneca. ”Dammit Seneca, sluta leka. Vem fan är det?” hon höll på att bli arg nu

”Din… din… det är din pappa.

Saige tog ett steg tillbaka, och skakade våldsamt på huvudet. ”Nej… du ljuger! Sluta ljug Seneca, det är inte roligt!”
”Jag ljuger inte.” Senecas röst skakade; jag hade aldrig sett henne så nervös runt någon förut. Men jag gissade också på att det var hennes första gång att meddela någons död till en familjemedlem.

”Sluta!” skrek Saige med, medan tårarna forsade nerför hennes kinder och gjorde hennes ord oklara.
”Du har inget bevis!”
”Jag var hos dig när din mamma berättade för Toby-”
”Nej!” klippte Saige av.

”Han blev knivhuggen…” Seneca tittade på hennes sorgset. ”han vägrade ge sina pengar till några killar från något gäng, och de knivhögg honom.”

”Nej!”

”Saige.” suckade jag och vände mig mot henne. ”Jag tror inte hon ljuger för dig.”
Vid mina ord bröt hon ihop helt och klumpen i min hals växte när jag såg henne falla ner till marken, men jag var snabbt efter henne och fångade henne och vi båda landade i en knästående ställning. Hon gömde sitt ansikte i mitt bröst samtidigt som snyftningarna slet sönder hennes hals som en orkester. Jag gjorde mitt bästa med att lugna henne genom att långsamt massera hennes rygg.

Jag tittade upp mot Seneca. ”Tack för att du levererade nyheterna.”
Hon torkade bort en tår. ”Jag vill aldrig göra det igen.
”Jag antar att det inte är en lätt sak att göra.”

”Det är det inte.” hennes röst sprack och hon vände sig om.

”Seneca.” ropade jag för att fånga hennes uppmärksamhet igen.

Hon vände sig om och tittade på mig samtidigt som ännu en tår rann längst hennes kind. ”Ja?”
”Du gjorde vad du skulle göra.”
”Tack.” hon gav mig ett svagt leende, innan hon vände sig om och gick iväg troligen för att trösta Toby.

Jag svalde en tjock klump och fortsatte titta på Saige. Ingen satt runt henne. Hennes mor satt på knä vid hennes Mr. Camerons kista. Även om de skulle skiljas så kunde man se kärleken i Mrs. Camerons ögon och desperationen att få tillbaka honom i hennes tårar. Toby var längst bak i rummet och kramade om Seneca som om hans liv berodde på det. Hans ansikte var gömt i hennes axel samtidigt som hon viskade någonting till honom. Jag kunde inte veta vad det var, men det angick mig ändå inte. Jag tittade tillbaka på Saige och började gå fram till henne.

Saige Cameron’s POV
Han var borta. Min pappa var bort. Han skulle inte komma tillbaka. Detta var inte som hans gamla affärsresor där han åkte från måndag till fredag, men på lördag var hela familjen samlad igen. Han var verkligen borta. Jag slog till bänken jag satt på och kände smärtan finna sin väg genom mina fingrar. Inte för att jag brydde mig.

”Saige.” skrämde en röst mig. Jag tittade upp och mötte Justins ögon. Han bar en vit skjorta tillsammans med en svart slips och svarta byxor. I vanliga fall skulle jag ge honom en komplimang, men idag ville jag bara avsky allting och inte prata med någon.

”Snälla, lämna mig ensam.” det var som om orden kvävde mig.

”Jag är rädd att jag inte kan göra det.”
Jag tittade på honom argt. ”Och varför inte?”
”För du behöver en axel att gråta mot.”
”Om jag behövde det så skulle jag låta dig veta. Gå iväg.”
Justin ignorerade mig och satte sig bredvid. ”Saige… ingen vill vara ensam när det gör ont. De vill ha en kram. Någon de kan berätta sina problem gör. Låt mig vara den personen. Låt mig krama dig under tiden du gråter och torka bort dina tårar, låt mig lyssna på dina problem.”
”Jag vill inte ha någon. Jag vill inte bli nära med någon. Dåliga saker händer när jag blir nära med någon.”
”Vad för dåliga saker?” han lyfte på ögonbrynen.

Jag skakade på huvudet och pekade mot kistan. ”De slutar upp sådär.”
”Skyller du din fars död på dig själv?” han tittade chockat på mig. ”Hur fan länkar detta ens till dig? Du är inte anledningen till detta.”
”Kanske om jag inte hade varit en bortskämd bitch i Brooklyn så skulle vi ha pengarna till att fortfarande bo där och han skulle inte ha blivit fucking knivhuggen Justin! Och jag är den personen som sa till honom att gå ut ur huset! Om jag inte hade gjort det så skulle han vara hemma med mamma!”

Justin sa inget; istället greppade han mig och slingrade sina armar runt min kropp.

Till en början försökte jag få honom att släppa mig, men jag kunde inte låta bli att absorbera värmen hans kram gav. Jag gav upp och lutade huvudet mot hans axel.
Har du hört talesättet när du gråter och någon kramar dig så vill du endast gråta mer? Detta var den situationen. Jag kände hur alla snyftningar som en och en förut lämnat min strupe, rann ut alla på en gång. Jag tror jag aldrig gråtit såhär förut. Jag kunde knappt andas. Rummet snurrade runt i samband med att jag fortsatte säga min fars namn.

”Pappa.” grät jag och kramade Justin så hårt att jag snart skulle kväva honom. ”Varför var det tvungen att bli han? Jag vill ha min pappa Justin!”
”Jag vet, jag vet.” tröstade han och smekte min rygg. ”Det vet jag att du gör baby.”

”Jag behöver min pappa Justin, jag kan inte leva utan honom.”

”Shh.” han kysste toppen av mitt huvud.

”Vem ska gå med mig längst altaret på mitt bröllop? Vem ska kalla mig sin lilla prinsessa? Ingen kommer vara där och svära ut mina pojkvänner, eller hota de dåliga med polisen eller sitt hagelgevär. Jag bryr mig inte att han hade sina idiotiska stunder Justin. Det var in pappa! Jag behöver honom!” grät jag och torkade våldsamt bort tårarna.

”Sluta.” Justin greppade mina händer och tvingade mig att möta hans ögon. ”Du mer eller mindre slår dig själv, du kommer få en blåtira.”
”Jag låter dig veta när jag bryr mig.” snyftade jag.

Justin suckade och torkade försiktigt bort mina tårar.

”Saige…” han stirrade på mig. ”skulle du tro mig om jag sa att alltid skulle bli okej?”
”Nej!” tjöt jag högt och kände hur alla stirrade på mig. Inte för att jag brydde mig.

Jag vände mig om när jag kände en annan persons närvaro. Jag kunde känna igen det blonda håret överallt.

”Oh my God… babe, jag är ledsen.” viskade hon, osäker på hur jag skulle reagera.

”Willow!” grät jag och flyttade mig bort från Justin för att kollapsa på henne. Hon smekte min rygg precis som Justin gjort och kramade om mig hårt.

”Shh, det är okej.” viskade hon. ”Allting kommer bli okej. Jag vet hur du känner dig, men jag kan hjälpa dig igenom det här, okej?”

Willow hade förlorat sin pappa när hon var femton. Han hade dött från lungcancer som han fått när Willow varit tolv. Han kämpade hårt i striden mot cancern. På Willows femtonde födelsedag berättade han att han var fri från cancern, och Willow ord var då ’den bästa presenten jag någonsin fått, och kommer att få.’ Det var tills cancern plötsligt kom tillbaka tre månader senare och dödade honom efter en vecka. Läkarna hade ingen aning om hur de skulle förklara det hela. Willow, hennes mor och hennes lillasyster var alla krossade. Varför skulle något sådant hända en snäll man som Mr. Anthony? Det hemskaste jag sett honom göra var att ge utegångsförbud till sina döttrar. Han var den mest trevligast man jag någonsin träffat, men ändå fick han den dödliga sjukdomen som tog hans liv.

”Jag vill bara att du ska veta att han kollar ner på dig just nu.” tröstade hon. ”Jag vet att han alltid tyckte att du var en stark person, och han behöver dig att vara just det nu. Du behöver vara stark för din mamma.”
”Jag kan inte vara stark…” jag stötte bort henne och stirrade rakt in i hennes ögon. ”Hur kan jag vara stark för någon annan när jag inte kan vara stark för mig själv?”

Innan Willow hann svara som kom min mor, Toby, Seneca och JT och satte sig bredvid oss i samband med att prästen började prata.

”Kära vänner, vi har samlats här idag för att sörja bortgången av Charles Owen Cameron. Charles var en kär vän, son, bror, far, barnbarn och syskonbarn. Men det viktigaste är att Charles kommer bli ihågkommen för sin mod emot synden i denna värld. Natten till Charles död, kämpade han för de pengar han skulle ge sin fru för sina barn, men hans liv togs i den kampen.”
Jag torkade bort mina tårar vid de orden.

”Hans dotter, Saige, vill säga några ord.”

Jag ställde mig upp och kände hur hela min kropp skakade. Justin flätade ihop sina fingrar med mina i några sekunder, innan han gav mig en lugnande nick som gjorde att jag gick upp där prästen tidigare hade stått. Jag harklade mig och öppnade pappersarken som jag hade skrivit mina ord på.

”Hej.” min röst skakade. ”Mitt namn är Saige Cameron, och de flesta av er känner mig. Den mannen vi alla samlats för här idag var inte vem som helst, det var min pappa.” min röst brast samtidigt som fler tårar började rinna. ”Den mannen…” ljudet av mitt tal höjdes några oktaver. ”han var allt för mig.”
”Vi hade våra bråk precis som vilken annan far och dotter, men i slutet av dagen var han min pappa och jag hans prinsessa.”

Jag krossades helt inombords vid smeknamnet och täckte mitt ansikte med mina händer och kände hur mina knän började skaka, men innan jag föll fångade de bekanta armarna mig.

”Det här kan inte vara verkligheten.” grät jag hysteriskt mot Justins axel under tiden han hjälpte mig tillbaka till bänkarna och lät mig inte gå under hela ceremonin.

Jag satt vid receptionen och lyssnade på hur några av min fars favoritlåtar spelades tyst i bakgrunden. Jag hade ett glas rött saft framför mig, min fars favoritfärg samt en tallrik med plockmat som jag inte ens ville röra. Jag rörde runt i glaset med sugröret hela kvällen och lyssnade på hur Willow, Justin, JT och Seneca alla skrattade och skämtade som om detta bara var en vanlig middag och hela min värld inte krossats. Toby och jag sa inte ett ord. Vi båda stirrade på våra orörda tallrikar hela natten. Min mor fick springa runt och acceptera varje beklagande och allt annat skit människorna sa som inte hade en gnutta sympati i sig. Allt var fejkat, för ingen visste vad vi gick igenom. Jag ville se hur de skulle reagera om någon av deras älskade blev rånad i fucking Bronx.

”Saige...” Justin märkte hur jag inte öppnat min mun i över två timmar. ”Jag hatar att se dig såhär tyst.”
Jag stirrade bara på honom utan att veta vad jag skulle säga. Förväntade han sig att jag skulle vara pratglad och skämta som förut? Mina ögon smalnade smått innan jag stirrade ner på min tallrik. Tanken av att äta något av det gjorde mig illamående.

”Jag förstår varför hon är tyst.” harklade Willow sig. Jag vågade inte möta hennes ögon. ”I receptionen till min fars begravningen ville jag att varje person i rummet skulle gå igenom samma sak som jag hade gjort.”
Bingo, mitt i prick.

”Hon känner att det inte finns någon som vet vad hon går igenom. Hon känner sig ensam. Ärligt talat tror jag hon tonar ut våra röster just nu, men jag klandrar henne inte. Justin, någon måste verkligen vara där för henne nu. Jag kan inte göra det, för det tar långt tid att komma hit,” hon pausade och troligen tittade runt på alla vid bordet. ”så jag litar på er att ni inte släpper Saige och Toby ur sikte.”

”Jag är inte ett barn.” pratade Toby äntligen. Jag tittade upp på honom.

”Jag vill inte ha någon som tittar till mig som om jag skulle vara det heller. Jag vill vara ensam.” han reste sig och slog till sitt glas under processen. Den röda vätskan spillde över den svarta, plastduken som täckte bordet och han stormade iväg. Seneca reste sig genast och började springa efter honom samtidigt som hon ropade hans namn hjälplöst.

Jag stängde mina ögon och masserade mina tinningar i ett försök att stoppa huvudvärket som börjat forma på grund av all stress. Jag kände hur en maskulin hand masserade min rygg för troligen miljonte gången idag. Var detta den enda tekniken till tröst han kunde? Massage är perfekt men det kommer de tider där du vill att personen ska göra mer än att bara fucking smeka din rygg som om du vore en katt eller något. Jag suckade och ställde mig upp, vilket drog till sig JT, Justin och Willow blickar.

”Jag borde gå och träffa mina familjemedlemmar.”  Jag vände mig om och sprang till min mamma. Hon drog omedelbart in mig till sin omfamning och vi grät tillsammans innan vi gick över till min fars föräldrar, vars ögon var röda och svullna från alla tårar.

”Saige.” log min farfar svagt och kramade om mig. Jag satte mig bredvid den åttio år gamla mannen och slingrade mina armar runt hans stora figur. Vår omfamning varade i några sekunder längre än vanligt, innan jag gick över till min farmor.

”Varje mor hatar att leva längre än sitt barn.” hon skakade sorgset på sitt huvud. ”Men han var modig, och jag vet att han är i himlen och tittar ner på oss just nu.”
”Jag vet.” svarade jag med en viss svårighet och torkade bort en tår.

”Vart är din bror?” frågade min farfar och vände sig mot mig.

Jag ryckte på axlarna. ”Han stormade ut.”
”Vissa personer hanterar dessa situationer med ilska.” suckade farmor. ”Toby är uppenbarligen en av dem. När han kommer tillbaka så pratar vi med honom och försökter flytta hans till något annat.
”Det är ingen idé.” skakade jag på huvudet. ”Vår far är död, är det inte meningen att han ska vara arg? Jag är. Han var dödad. Jag vill hitta vem som än gjorde det och slita av deras-”
”Nu Saige,” avbröt min mamma. ”vad händer när man bekämpar eld mot eld?”
”Min eld vinner.” ljög jag.

Farmor skrattade svagt och skakade på huvudet. ”Nej Saige, du bränner dig. Så småningom kommer polisen ta reda på vem som gjorde det och brottslingarna kommer få det de förtjänar.”

”Tänk om det inte händer?”
”Du måste tro.” klappade min farfar mig på ryggen. ”De kommer hitta dem.”

”Det här är inte rättvist.” jag kände tårarna bränna bakom mina ögonlock igen.

”Jag vet.” suckade farmor och drog mig närmare i samma stund som Toby kom tillbaka igen. Genast började han gå över till oss i samband med att Seneca gav upp och gick tillbaka till JT, Justin och Willow.

”Jag hatar detta.” morrade Toby. ”Alla stirrar på mig som om jag kommer bryta ner vilken sekund som helst. Jag är inte ett djur i bur; jag vill inte att de ska stirra på mig hela tiden.”

”Toby.” mamma drog in honom i en kram. ”Stirrandet kommer sluta snart, jag lovar. Jag känner dem också. Som om vi är kändisar på grund av det som hänt.”
Jag greppade en servett från min väska och började torka mitt ansikte. Den svarta mascaran var över hela det vita pappret. Jag suckade och undrade varför jag ens brydde mig om att ha smink idag.

”Jag saknar dig pappa.” jag tittade upp på taket och undrade om han hörde mig från vart han nu var. 

“So stinking cute,” muttrade jag åt mig själv och hörde min smssignal. Jag tog upp mobilen och hoppades att det skulle vara Justin.

JT: Såg från klassrummets fönster hur Justin höll på att slå Mikey till döds. Shit is going down.

Mina ögon vidgades i samband med att jag stirrade på sms:et.

Justin’s POV
”Kom igen Mikey!” skrek jag åt honom. ”Om du tror att du är man nog att gå efter en tjej som inte vill ha sex med dig, så är du man nog att slåss tillbaka!” min knytnäve kolliderade med hans kind igen och ännu ett stön sipprade ur hans mun.

”Kom igen, upp! Om du tror att du är man nog att ha sex med någon så kan du också slå tillbaka! Slå mig Mikey, kom igen! Du har tur att jag låter dig andas fortfarande!”

Jag placerade min fot på hans bröstkorg. ”Du har sextio sekunder på dig att ge mig en anledning till varför jag inte ska trycka till och döda dig.”
”Sluta.” hostade han. ”Jag kommer inte prata med henne längre, snälla…”
Jag lade till lite tryck och såg hur han led genast.

”Justin!” ropade en skör röst. Jag vände mig om för att se Saige stå där. Hur fan hittade hon mig? Hon var klädd i ett rutiga byxor tillsammans med en sweater. Hennes hår var kaos och det fanns ränder efter mascara och tårar längst hennes kinder.
”Sluta.” hostade hon.

Jag drog tillbaka min fot och gick över till henne, medan Mikey inte vågade röra sig en millimeter.

”Vad gör du här?”

Hon tog ett halvt steg tillbaka från mig och bröt ögonkontakten. ”Jag hörde att du håll på att slå Mikey… jag vet att han är ett kräk, men jag ville inte att polisen skulle hitta dig eller något och då skulle allt vara mitt fel-”
”När ska du sluta skylla allt på dig själv?”
Hon tittade förvirrat upp på mig. ”Va?”
”Saige, du är inte anledning till att nästan blev våldtagen, Mikey är det. Jag höll på att ge honom precis det han förtjänade. Du borde tacka mig.”
Hon suckade. ”Kan vi bara gå hem… snälla?”

Jag slängde en blick över axeln på Mikey som kämpade med att ställa sig upp.

”Du är säker för nu, fucker!” skrek jag åt honom. ”Men jag kommer komma tillbaka, gör dig inte för bekväm!” jag vände mig tillbaka för att se på Saige. ”Okej, kom igen.”
Hon tog grovt tag i min arm och började leda mig bort från Mikey.

”Varför är så arg? Jag försvarade dig Saige.”
”Jag bryr mig inte om du försvarade mig Justin, tänk bara om Mikey hade en kniv, pistol eller något och dödade dig? Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om du dog för min skull.”

Jag suckade. ”Saige… Mikey är en mes.”
Hon slutade gå och gav mig en menande blick. ”En mes? Han lämnade blåmärken över hela min kropp Justin… jag kunde inte komma ur hans grepp. Han är allt annat än en mes. Han är ett monster.”

Shit, det var fel sak att säga. ”Saige…okej, jag är ledsen. Jag skulle ha stannat med dig, jag är en fuck up.”

Jag flyttade mig fram lite extra och pressade hennes rygg mot tegelväggen som tillhörder bageriet vi höll på att passera. Hennes andning stoppades och hon stirrade med stora ögon på mig.

”Du är… du är inte en fuck up.” sa hon nästan ohörbart, och lät sina tänder fånga hennes underläpp.

Jag tog ett steg närmare henne. ”Om jag inte är en fuck up… är det okej att vara såhär nära dig Saige?”
”Ye-yeah.”
Jag flyttade mitt ansikte närmare henne. ”Och här?”
”Det… det är okej.” viskade hon utan att bryta vår intensiva ögonkontakt.

Min panna mötte hennes försiktigt i rädsla för att jag skulle vara för aggressiv med henne. ”Hur är det här då? Har jag gått över gränsen än?”

Hennes ögon föll samman medan hennes läppar var smått separerade. ”Du är… du är bra.”

Utan varning pressade jag mina läppar mot hennes. Jag kände hennes chock innan hon genast började kyssa tillbaka. Hon slingrade sina smala armar runt min nacke medan jag höll henne vid korsryggen och pressade henne skyddade mot min bröstkorg. Jag kände hur hennes fingrar masserade min nacke när jag drog tillbaka. Det sista jag ville var att ta det hela till nästa nivå när jag visste att hon fortfarande var omskakad efter det Mikey gjort mot henne.

”Woah…” viskade hon och tittade förbi mig borta i sina tankar.

”Du är en perfekt kyssare.” flinade jag mot henne, och hörde genast hennes fnitter som fyllde mina öron som en lugn melodi.

Hennes kinder hettade upp i samband med att hon pratade. ”Tack… tror jag. Du är fantastisk också.”

”Jag måste visa dig vad mer jag kan göra med min runga senare.” blinkade jag.

”Oh my…” skrattade hon under tiden jag backade undan och flätade mina fingrar med hennes. Något med hur min hand kändes mot hennes var rätt, som om mina fingrar var gjorde för hennes. Jag hade aldrig känt såhär sen Rory, men till och med detta var lite starkare än det med Rory.

”Jag har en ide.” jag vände mig mot henne i mitten av vår promenad tillbaka till hennes hus.

Hon vände sig mot mig och vi båda stannade upp. ”Vad är det?”
Jag pekade tillbaka mot bageriet vi kysst vid. ”Jag säger att vi går tillbaka där, köper några cupcakes eller något och får reda på allting om varandra.”
”Okej.” hon log som ett barn på julafton. ”Det låter roligt.”
Jag vände mig om och började gå mot bageriet med hennes hand fortfarande i mitt. Mannen vid kassan hälsade genast på oss när vi gick in i den lilla byggnaden.

”Välkommen till Dan’s Bageri, hur mår ni?”

”Bara bra,” nickade Saige och gick fram till disken och började kolla igenom menyn som hängde bakom mannen innan hon mötte hans ögon igen. ”och du?”
Han nickade. ”Jag mår bra tack, vad kan jag ge er?”
Jag stirrade på menyn i några sekunder innan jag bestämde mig. ”Jag tror jag tar en chokladcupcake och en kopp kaffe, tack.”
”Och för denna vackra dam?” han vände sig mot Saige.

”En red velvet cupcake och varm choklad.” log hon.

”Kommer strax.” han vände sig om för att hämta allting medan Saige gick och satte sig vid ett bord. Jag betalade och tog emot allting innan jag följde hennes spår och satte mig framför henne.

”Tack,” log hon. ”men jag kunde betala åt mig själv.” muttrade hon.

Jag skakade på huvudet. ”Det behövde du inte.”

Hon bestämde sig för att inte argumentera tillbaka och istället tog ett bett från sin cupcake. De i sin tur var mer eller mindre i samma storlek som ett människohuvud.

”Så… vad borde vi starta med?” undrade hon.

”Hur låter det med födelsedagar? Min är första mars.”

”Min är första maj.” fnittrade hon. ”Vi båda har första och månader på M.”
”Jag tror det är ett tecken.” blinkade jag och gjorde att hon rodnade.

”Nästa fråga.” harklade hon sig. ”Du har redan träffat Toby, berätta om dina syskon.”

”Jag har två yngre syskon, en bror och en syster. De är tvillingar, men min syster är äldre med tre minuter. Hon heter Jazmyn och är femton, men vi kallar henne Jazzy eller Jaz, endast Jazmyn när hon är i trubbel. Min bror heter Jaxon, och ibland kallar vi honom Jax; vilket som känns enklare för dig. Han är självklart också femton. De är coola.” ryckte jag på axlarna. ”Men de är mina syskon och de ska tro att jag hatar dem, så säg inget om vad jag nyss sa om dem.” skrockade jag. ”Berätta mer om Toby som jag inte vet.”
”Well, han är någorlunda blyg här i Bronx men tillbaka i Brooklyn var han din vanliga populära kille. Tjejer flockade runt honom, killar ville vara hans bästa vän, och han var med i varje sportgrupp i skolan förutom cheerleading och dans och allt sådant. Han var den snabbaste löparen på banan, och slog även skolrekordet där man skulle springa fem mil snabbast.”
”Han skulle vara en bra tillgång för att bryta sig in i en bank.” skämtade jag.

Saiges ögon smalnade. ”Om du inte skojar nu så svär jag…”
”Chill.” jag höll upp mina händer i försvar. ”Jag skojade Saige.”
”Du har en vriden humor Mr. Bieber.”
”Tack Ms. Cameron.”

Jag tog ett bett av min cupcake och ett sipp från mitt kaffe innan jag började på nästa fråga. ”Om du skulle kunna gå tillbaka till Brooklyn och bo där igen, skulle du?”
Hon tänkte i någon minut. ”Om jag kunde ta med dig, JT, Seneca och min familj med mig så skulle jag.”

”Aw du gillar oss.” retade jag. ”Vem skulle tro att när du flyttade hit så skulle du börja gilla några här och hata några i Brooklyn?”
”Jag tror vi behöver skära ett hål i väggen.”
”The fuck?” skrattade jag åt det plötsliga samtalsbytet. ”Varför?”
”För ditt ego är så stort att det inte skulle kunna gå igenom dörren.” flinade hon.

”Oh shit, you burned me.
Hon skrattade och smuttade på sin varma choklad och tog ännu ett bett från sin cupcake. ”Självklart.”

”Vad är din favoritfilm?”
”Mean Girls.” fnittrade hon. ”Jag tror de flesta tjejer älskar Mean Girls, den är så bra. Vad är din?”
”Rocky filmerna.”

”Jag har bara sett den första.” erkände hon.

”Du får bara komma hem till mig någon gång och se resten av dem.”

Hon nickade. ”Bara säg när så kommer jag.”

”Jag ska se när jag är ledig,” skrockade jag. ”låt mig checka min kalender.”
Hon skrattade som svars och började tänka på ännu en fråga.

Efter att vi var klara med våra muffins så gick vi ut till lekplatsen som fanns utanför grundskolan. Jag log och ledde henne över till gungorna. Hon ploppade ner på en innan jag drog den tillbaka och började pusha henne, vilket gjorde att ett lätt skratt lämnade hennes läppar i samband med att hon gungade högre och högre.

”Jag kan inte tro att jag leker på en lekplats igen.” log Saige under tiden jag fortsatte pusha henne.

”Har du kul?”

”Ja!” tjöt hon.

”Det känns som om jag är tio igen eller något.” erkände jag och tittade runt på lekplatsen. Jag hade aldrig lekt här då jag brukade gå i grundskolan bredvid.

”Var du här mycket?” undrade Saige.

”Inte här men bredvid.” jag nickade mot den första skolan jag någonsin gick i. ”Jag brukade hänga där med JT och Seneca, och vi brukade låtsas att vi var pirater, piloter, kändisar eller astronauter; vi brukade alltid tvinga Seneca att vara alien. Vi brukade också vara med en tjej som hette Brittany… hon uh… hon är Mikeys syster.” Jag visste inte hur hon skulle reagera på det blod Brittany delade.

”Coolt.” ryckte hon på axlarna i samband med att hon fortsatte gunga.

”Brittany och Seneca försökte alltid få mig och JT att leka mamma, pappa, barn med dem men vi vägrade.” skrockade jag. ”Den leken var för tjejig för oss.”

”Flera tjejer lekte den leken. Den eller att vara prinsessor typ.”

Saige nickade. ”Jag gillade tebjudningar också, typ de med mjukisdjur… those were the shit.”
”Tjejlekar var alltid så konstiga.” skakade jag på huvudet.

”Jag måste säga att jag inte håller med dig där.”
”Det slår jag vad om att du inte gör.”

Jag slutade pusha henne och stoppade istället gungan innan vi gick över till rutschbanan.

”Du först.” log hon och jag besvarade den innan jag klättrade upp och satte mig på toppen.

”Den här saken ser mycket mindre ut nu när jag är två meter.” putade jag med läpparna.

Saige skrattade. ”Det är vad som händer när du växer upp Justin.”
”Jag vill inte växa upp.” jag rynkade på näsan. ”Låter inte kul.”
”Bara tänk på när vi ska betala räkningar och sådant.”
Jag stönade. ”Få mig inte att tänka på sådant, det får min hjärna att göra ont vid tanken av hur jag ska klara mig själv ekonomiskt.”

”Jag slår vad om att du kommer hitta en perfekt jobb och då kunna köpa din egen mansion.” uppmuntrade hon.

”Kanske om jag blev en awesome knarkgud.” muttrade jag för tyst för henne att höra.

”Va?” stirrade hon upp på mig.

”Inget.” viftade jag bort och gled ner för banan.

”Om du säger så.” hon gav mig en blick som tydligt sa att hon inte trodde mig.

Jag ställde mig upp framför henne med ett flin på mina läppar. ”Det gör jag… nu gå upp på rutschbanan pretty lady.”

”Bara för att du insisterar.” fnittrade hon och klättrade upp för stegen och ploppade sig ner på banan. Jag gav henne tummen upp och hon sköt sig ner från den två och en halvmeters banan, innan hon ställde sig upp och kom över till mig.

”Nu då?”
”Gungbrädan?” jag slängde bak min tumme bakom mig där gungbrädan satt. Den var hög nog för att tonåringar skulle kunna använda den; som barn var den enorm.

”Ja!” tjöt hon exalterad och sprang över till den. Hon satte sig på ena sidan i några sekunder innan hon ställde sig upp så jag kunde sätta mig på andra sidan. Vi började pusha varandra upp från marken medan vi skrattade, skämtade och snackade om slumpmässiga saker som kom och tänka på.

”Vad är din favoritglassmak?” frågade hon.

”Choklad.” ryckte jag på axlarna. ”Din?”
”Birthday cake.” log hon. ”favoritbok?”
”Uh…” jag var inte precis den personen som läste mycket på min fritid. ”Dödssynden antar jag.” det var den första boken som jag kom och tänkte på, för jag minns hur jag skulle lämna in en recension om den i nian.

”Cool.”
”Vad är din?”
”Jag gillar Hungerspels böckerna.” log hon.

”Jag trodde du skulle vara en Twilight fan.”
Hon gav mig en menande blick. ”Yeah… som mellanstadiet. Jag har vuxit ur Twilight fasen, tack så mycket.”
Jag skockade. ”I was just assuming.”
”Don’t assume things, it makes an ass out of ’u’ and me.”
”Ahh, jag ser vad du gjorde där.”

Hon blinkade lekfullt i samband med att vi fortsatte gunga på gungbrädan.

Efter att vi lekt klart på lekplatsen, så bestämde vi oss för att gå tillbaka till hennes hus, och självklart tog vi den långa vägen.

”Tack för en rolig dag.” log hon när jag smög min arm runt hennes midja och drog henne närmare mig.

”Tack för att du underhöll mig idag.” skrockade jag.

”Jag hade kul.” log hon.

”Jag med babe.”

Skulle hon nämna kyssen?

Ville hon att jag skulle göra det?

Dammit Justin, varför är du så nervös runt en tjej plötsligt? Don’t turn soft.

Jag kollade på min mobil för att se vad klockan var; kvart över fem.

”Tror du din mamma kommer bli arg för att jag höll dig ute så länge?” flinade jag.

Hon skakade på huvudet. ”Hon kommer inte hem förrän sex, så hon kommer aldrig få reda på det.”
Jag skrockade. ”Du någon sneaky eh?”
Saige nickade. ”Och glöm aldrig det Justin. Jag kan titta på dig vilken sekund som helst och du skulle inte veta det.”
”Okej, det är bara creepy.”
”Det är poängen.”

”Du en något annat Saige.” retade jag.

”Don’t hate me because you ain’t me.” lekfullt boxade hon till mig.
Utan varning var hon i mina armar medan jag kittlade henne. Skrattsalvor började rinna ur hennes mun i samband med att hon desperat försökte få bort mina händer.

”Nej!” tjöt hon. ”Jag är för kittlig för den här leken!”
”Det är poängen.”

”Nej!” skrek hon mellan skrattattackerna. Jag skrockade och kunde inte låta bli att lägga märket till hur våra skratt harmoniserade med varandra, innan jag släppte henne och stoppade mina fingrar när vi stod vid ingången till parken.

”Tack.” hon försökte ta sig samma, men misslyckades och brast ut i skratt.

Jag flinade till svars när hon fixade sin sweater som åkt upp.

”Du vet, de flesta tjejer kan inte se bra ut när deras hår är en hot mess, men du ser faktisk ganska attraktiv ut.”
”Jag jobbar på det.” skrattade hon och knäppte kaxigt med fingrarna.

”Oh my…” skrattade jag. ”Nu måste vi skära ett hål i väggen på din lägenhet för ditt ego.” repeterade jag hennes tidigare skämt och fick henne att skratta högt innan jag lät henne upp på min rygg och gav henne en piggyback ride.

”Guys!” avbröt en röst oss. Vi vände oss om och mötte Seneca som stod vid parkbänken. Hon såg stressad och en aning sorgsen ut. Hon bar ett par högmidjade jeansshorts tillsammans med ett svart linne och en mörkgrå cardigan över. Hon hade armarna korsad över bröstet och stirrade ner i marken.

”Vad har hänt…?” Saige hoppade försiktigt ner från min rygg och gick bredvid mig. Jag flätade mina fingrar med hennes när vi kom närmare Seneca.

”Vad har hänt?” repeterade jag Saiges ord med oro som spetsade mina ord.
”Är allting okej?” undrade Saige.

”Nej,” Seneca skakade på huvudet. ”allting är allt annat än okej.”

Hur kunde en perfekt dag med Saige bli förstörd just när vi var på väg att avsluta den?

”Vad har hänt?” frågade jag igen och försökte se om jag kunde få ett svar.

”Det var en… en…” hon kunde inte hitta orden för att beskriva vad som än hänt.

”En vad Seneca?” frågade Saige, och blev mer och mer nervös när Seneca inte berättade vad fan som hänt.

”Det var en uhm…”
”Jesus fucking Christ Seneca, spotta ut det.”
”Det var en död i familjen.”
Mina ögon vidgades. ”Vems familj…?”

DE KYSSTES WOHOO x)
-
Usch hatar det som kommer hända *rysning*

”Saige, jag skulle aldrig göra det där mot dig…”
”Du kallade mig slampa!” grät hon. ”Bara gå härifrån Justin! Du brydde dig inte om mig när Rory var runt och jag är helt säker på att du inte fucking bryr dig om mig nu heller! Du vill bara känna dig bra! Jag behöver inte dig!” skrek hon och pekade mot dörren.

Saige’s POV
”Jag vet att du egentligen inte vill att jag ska gå Saige.” skakade Justin på huvudet.

”Jag vill att du ska gå.” jag kunde nästan känna hur mitt blod kokade.

En enda sekund hann passera innan han flyttade sig närmare och gjorde att jag stelnade till. ”Varför vill du att jag ska gå? Vill du inte ha någon som kan trösta dig Saige?”

”Det funkar inte såhär Justin!” skrek jag och fick tillbaka kontrollen över min kropp. ”Du kan inte behandla mig som ingenting när Rory är med, och agera som fucking Prince Charming eller någon hjälte när jag är sårad. Detta är inte en film Justin, gå nu!”
”Jag går ingenstans Saige.”

Jag skakade på huvudet. ”Jag vill inte ha dig här.” jag släppte hans ögon och kollade ner på täcket jag satt på.

Justin ignorerade mig och slingrade sina armar runt min kropp. Jag stelnade till och kände hur klumpen i min hals växte, men jag vägrade gråta framför honom.

”Du behöver inte låtsas vara stark.” viskade han i mitt öra. De orden gjorde att jag föll samman helt inombords. Kraftiga snyftningar lämnade min mun i samband med att jag gömde mitt ansikte i hans axel. Hans hand åkte längst min rygg i lugnande rörelser samtidigt som han drog mig närmare.

”Varför hände det mig?” lät jag ut mellan snyftningarna. ”Jag förtjänade det inte!”
”Jag vet Saige, jag vet.” viskade han. ”Mikey kommer vara en död man när jag hittar honom, oroa dig inte för det, okej?”
”Jag kan inte gå till skolan imorgon. Han kommer vara där, vad händer om han hittar mig ensam i korridoren?”
”Jag svär, jag kommer låta min mamma snacka med din om att ge dig hemundervisning.”

”Då tror han att jag är någon pussy.” grät jag.

”Saige.” Justin gav mig en menande blick. ”Jag är säker på att jag inte bara talar för mig själv, utan dina föräldrar och din bror också när jag säger att jag mycket hellre vill att du ska vara säker. Om människor visste vad Mikey gjort så skulle det sista i deras huvud vara att kalla dig ´pussy.´”
”Vem skulle tro den nya white-yn?” mumlade jag.

”Alla skulle det om jag bekräftade det du berättade. Har du glömt vilken inverkan jag har på den här staden?”
Jag ryckte på axlarna. ”Jag vet ingenting längre Justin. För allt jag vet så skulle du kunna försöka våldta mig nu. Hur vet jag vem jag ska lita på längre? Jag kände inte ens Mikey. Jag sa bara någon random namn och med min otur, så var det en riktig person. En riktig person som ville våldta mig dammit!” jag boxade till vägen, men skrek genast ut i smärta.

”Shit Saige.” Justin greppade min hand och började undersöka den för att se om jag skadat mig själv.

”Du borde verkligen inte gå runt och boxa till väggar.” han försökte lätta upp stämningen med ett skämt. ”Minns du inte hur ont du hade förra gången?”

Jag himlade med ögonen och drog tillbaka min hand.

Han suckade. ”Hur många gånger behöver jag be om ursäkt innan du förlåter mig? Jag är ledsen Saige. Jag är en asshole, jag vet.”
”Mer än en asshole.” jag stirrade in i hans ögon. ”En mega asshole.”
Han log och drog tillbaka mig till sin famn. ”Betyder dina skämt att du förlåtit mig? Eller i alla fall kan stå ut med mig?”
Jag suckade och slingrade armarna runt honom. ”Jag antar det…”

En rap sång började eka högt mellan väggarna i mitt rum. Justin och jag drog oss isär innan han fiskade upp sin mobil från fickan på sina skinny jeans och stirrade på skärmen.

”Rory ringer mig.” informerade han.

Jag suckade. ”Svara då… gå och snacka med din sexleksak.”
”Nej.” han skakade på huvudet och slängde sin mobil på sängen. ”Hon är inte viktig.”

Jag tog upp hans mobil och lät min tumme glida över den gröna knappen innan jag pressade den mot mitt öra i samband med att låten avbröts.

”Hallå?” svarade jag med en gnutta attityd i rösten.

”Vem är detta?” svarade Rorys bitchiga ton. ”Och varför hänger du med Justin?”
”Det är oviktig information för dig. Kan jag nu hjälpa dig Ms. Rory?”
”Ge telefonen till Justin.” morrade hon.

Jag tittade över på honom, och fick genast ögonkontakt. ”Han är lite upptagen just nu…”
”Med…?”

”Damn bitch, sluta vara nyfiken.” jag la på och slängde mobilen tillbaka på min säng. ”Din sexleksak är för nyfiken.”
Justin skrockade. ”Jag antar att jag inte är bra på att välja första kärleken, eh?”
”Du väljer dem inte.” ryckte jag på axlarna. ”De faller bara på dig. Men du behöver inte alltid stanna kvar med dem, vet du.” Flörtade jag nyss?

”Jag vet.” flinade han.

Vi stirrade på varandra en lång stund innan Justin flyttade sig närmare. En flämtning lämnade min mun i samband med att han lutade sitt ansikte mot mitt. Glimtar av Mikey trängde sig in i mitt huvud, men blev snabbt ersatta av Justin som sparkade honom och snart ersatte honom på ett lugnande sätt för mig. Hans läppar var nästan pressade mot mina innan en hög knackning gjorde att vi båda hoppade isär.

”Justin!” skrek Seneca. ”Är hon okej?”
”God dammit.” muttrade Justin innan han höjde sin röst. ”Vi pratar bara!”

”Saige, jag älskar dig!” skrek hon på ett tröstande sätt.

”Jag älskar dig också Seneca!” skrek jag tillbaka och lutade mig mot mina kuddar i samma stund som Justin placerade sig själv ovanför mig. Jag kunde känna hur mitt hjärtas normala takt ökade.

”Behöver du något?” ropade Seneca från andra sidan dörren.

”Jag behöver dig.” viskade jag till Justin innan jag höjde rösten för att svara Seneca. ”Nope!”

”Går detta för snabbt?” undrade han försiktigt. ”Jag har ingen aning om hur du känner nu sedan händelsen, och jag vill inte gå fram för hastigt och göra så att du freakar ut och stänger ut mig helt.”
Var den skrämmande Bronx gangstern, Justin Bieber, gullig mot mig och brydde sig om mina känslor?

Ett leende sträckte sig längst mina läppar vid tanken av hans omtänksamhet. ”Mys med mig.”
Han flyttade sin position så han istället låg bredvid mig. Han slingrade sin starka, muskulösa arm runt min kropp och pressade mig närmare sig. Mitt hjärta dunkade häftigt men jag lät inte det stoppa mina rörelser som var identiska med hans. Jag begravde mitt ansikte i hans bröst och kände mina ögon falla ihop.

”Jag är så ledsen.” viskade han i mitt öra än en gång.

Jag vaknade nästa morgon och fann mig fortfarande i Justins armar. Inte för att jag inte ville.
Tyst gäspade jag och stirrade på hans stilla kropp. Det enda som rörde sig var hans bröstkorg på grund av hans andning. Hans ögon var hårt stängda och hans läppar var i en rak linje. Jag lät mina fingrar åka genom hans hår och fixa de hårstrån som inte låg på sin plats. Jag hörde hur han lät ut ett djupt andetag innan han öppnade sina ögon för att fånga mina.

Ett leende placerades på hans läppar. ”God morgon.”
”God morgon.” jag harklade mig och placerade min hand vid min sida igen.

”Du behövde inte sluta.” skrockade han.

”Jag vill inte tränga mig in i ditt personliga utrymme.”

”Med dig är det okej babe.” ryckte han på axlarna.

Mina kinder hettade upp och jag gömde genast mitt ansikte under täcket.

”Vad är klockan?” jag dök upp igen när jag kände att mitt ansikte hade svalnat, och tittade på klockan som var på Justins sida. Det var nio.

”Fan, jag är sen till skolan.” jag hoppade upp ur sängen och slängde hela täcket över Justin.

”Saige.” Justin satte sig upp. ”Bry dig inte om skolan, och bara stanna hemma och häng med mig idag.”
”Jag kan inte missa skolan redan, det är fortfarande tidigt på terminen.”
”Well, förhoppningsvis kan jag övertyga dina föräldrar om hemundervisning, så det kommer inte spela någon roll ändå.”
Jag himlade med ögonen. ”Jag vill inte ha hemundervisning. Hur ska jag då träffa nya personer?”
”Vill du se Mikey varje dag?”
Mitt ansikte föll genast och jag tittade ner i golvet. ”…nej.”
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag försökte genast blicka bort dem.

”Shit Saige, gråt inte.”
Jag viftade bort honom. ”Jag är okej.”
”Jag kommer mörda den killen.”
”Det är okej Justin.” suckade jag och föll tillbaka i sängen. ”Bara somna om.”
Han la sig tillbaka bredvid mig och lät sina armar hitta sin väg runt mig.
”Vad ska jag göra?” undrade han.

Jag vände ansiktet mot honom. ”Med vad?”
”Jag tror, jag… jag gillar dig Saige.”
Mina ögon vidgades i samband med att Justin ställde sig upp.

”Jag måste ta hand om en sak men jag kommer tillbaka senare.” han gick ut ur mitt rum som om han nyss inte berättat att han håller på att utveckla en crush på mig, medan jag endast satt där med vida ögon och en haka nere i marken.

Justin’s POV
Jag gick upp de tre stentrapporna till Rorys lilla hus. Högt knackade jag på dörren innan jag lutade mig mot staketet som höll vem som helst från att falla från den en meter höga verandan. Inom några sekunder öppnade hon dörren. Hon var klädd i ett par svarta leggings som hade hål på ena knäet, en av mina vita V-halsar tillsammans med en kamouflagejacka.

”Justin!” tjöt hon högt och drog in mig i en kram. Hon stank starkt av alkohol och marijuana.

”Är du hög Rory?”
Hon ryckte på axlarna. ”Kanske lite. Vad behöver du baby?”
”Rory, jag vill inte vara med dig längre-”
”Va?” avbröt hon innan jag kunde förklara vidare. ”Why the hell not? Njuter du inte längre av allt jag gör för dig asshole!?”
”Rory jag vill inte ha meningslöst knull.”
Hon brast ut i skratt. ”Vad fan? Sen när blev du så corny? Om du inte vill ha meningslöst knull, vad vill du ha då?”

Jag suckade och stoppade mina händer i mina fickor. ”Rory, jag gillar någon annan.”

”Jag visste det!” väste hon. ”Jag hörde en tjej som svarade på din telefon igår… vem är det?”
Jag skakade på huvudet. ”Oviktigt för dig.”
”Jag tror det är viktigt för mig, du slänger bort allt vi hade för att vara med henne… vilket gör det mer än viktigt för mig.”
”Bra försök Rory.” suckade jag. ”Det är inte den rätta tiden för oss nu, kanske någon annan gång?”
”Oh kom igen Justin.” hon greppade min hand. ”Jag vet att du älskar mig och inte vill förlora mig, så varför gör du det så svårt? Vi var varandras första kärlek. Jag tog din oskuld och du tog min. Kommer du ihåg alla-”
”Bara sluta Rory. Du skämmer bara ut dig själv. Jag gillar dig inte sådär längre. Vi såg bara varandra vid fel stund och plats. Detta är ingenting, jag är ledsen.”

”Justin?” undrade en annan bekant röst från bakom oss.

Jag vände mig om för att se en mörkhyad tjej stå i hallen av huset. Hon var klädd i en svart, kort klänning som avslöjade att hon kraschat hos Rorys efter en lång natt på klubben. Hennes hår var uppe i en messy bun, och lite av hennes smink hade kletats under hennes öga.

”Hej Tallulah.” jag stirrade förvirrat på henne och undrade varför hon hängde med Rory.

Hon log och drog in mig i en kram, och genast fylldes min näsa av lukten från cigaretter och alldeles för mycket parfym. ”Oh Justin, du vet att du kan kalla mig Tally. Vart fan har du varit? Du lämnade mig och mina tjejer helt.” hon släppte mig och tog ett steg tillbaka.

”Platser.” ryckte jag på axlarna.

”Okej.” hon gav mig en menande blick. ”Vad för platser?”
”Platser som inte berör dig… vad fan är du så nyfiken för helt plötsligt?”
Hon gav mig ännu en blick. ”Jag försöker bara vara vänlig Justin, damn.”
”Jag behöver inte din vänskap.”
”Jag tror han vaknade på fel sida av sängen.” slängde Rory in.

”Håller med.”

”Till er information, så vaknade jag upp vid sidan av en av de vackraste tjejerna i Bronx, tack så mycket.”

”En av mina tjejer?” flinade Tallulah.

Jag brast ut i skratt. ”Som om. Alla dina tjejer är så fake solbrända att de är orangea, och deras rumpor sticker ut mer än Nicki Minajs. Snälla Tallulah, du skulle inte ens hitta mig död med en av dina tjejer.”

Hon fnös. ”Jag är helt säker på att jag har ditt namn i min bok där jag har namnen på alla mina kunder. Något annat jag är säker på är att jag sett ditt namn där mer än en gång.”
”Måste vara en annan Justin Bieber i Bronx, för jag skulle aldrig hoppa i säng med dina horor även om mitt liv var på spel.”

Tallulah himlade med ögonen. ”Justin, Justin, Justin, du är så överdramatisk. Även om ditt liv stod på spel?” hon fnös igen. ”Oh snälla, båda jag och Rory vet båda hur du blir när du är ensam och sexuellt frustrerad.”
”Såklart vi för.” fnittrade Rory.

”Håll käften för fan Tallulah, vi knullade en gång.”

”När du var sexuellt frustrerad och behövde någon, har jag rätt?”
Jag himlade med ögonen. ”Bara håll käften, ingen vill höra dig snacka.”
”Jag kan berätta exakt hur du är när du vill ha sex.”

”Vi var barn Rory, barn. Du vet inte ett skit om mig nu.”
”Jag är säker på att vi hade sex för några dagar sedan när du var i nöd… jag gjorde att du njöt helt enkelt, men nu är du här och säger att du inte vill ha mig för vill ha ett riktig förhållande.” hon stirrade på mig.

”Justin Bieber vill ha ett riktigt förhållande?” fnös Tallulah. ”Som om det skulle funka. Inom en vecka skulle du vara trött på tjejen och förflytta dig till nästa.”
”Jag dejtade Rory i år.”
”Vi var barn Justin, barn.” hånade hon mig med ett leende.

”Ni båda är bitchar.” väste jag.

”Oh vi är bitcharna?” flämtade Rory. ”Låt oss snacka om slampan som du var med igår som svarade på telefonen.”

”Var han redan med en annan tjej igår kväll?” flinade Tallulah. ”Det förvånar mig inte.”
”Du vet inte ens något Tallulah, sluta snacka.” blängde jag på henne.

”Jag vet att du knullade mig en gång och ignorerade sedan alla mina samtal, sms, röstmeddelanden och Facebook meddelanden. Du ringde mig inte ens tillbaka Justin, det är lågt.”
”Bor ni två i det förflutna eller…?”

”Vi bor inte i det förflutna.” avbröt Rory. ”Vi gillar bara inte att du tror att du kan gå över oss och sedan gå och behandla en annan tjej som om hon är en prinsessa.”
Jag himlade med ögonen. ”Whatever man. Jag går nu, fuck er båda.”

”Du kommer tillbaka.” hon korsade sina armar över sitt bröst. ”De kommer alltid tillbaka.”
Jag stirrade på henne och himlade irriterat med ögonen. ”Okej Rory…”
Hon rullade sina ögon och smällde igen dörren i mitt ansikte. Jag suckade och vände mig om för att endast krocka med någon som skulle in i Rorys hus.

”Oh hej, ledsen man.” jag kände genast igen Mikeys röst.

Jag tittade på honom och kände ilskan ta över mig. ”Mikey… nice att träffa dig här.”

Saige’s POV
Jag satt i mitt sovrum och stirrade på mig själv genom spegeln som hängde på dörren, och försökte bestämma vad jag skulle ha på mig när Justin kom tillbaka. Jag hade av misstag somnat i outfiten jag haft igår så jag hade bytt om till pyjamas.
Tillslut bytte jag om till ett par blå, svart, vitrutiga bomullsbyxor tillsammans med en långärmad sweater. Jag var fortfarande obegripligt trött, trots att jag sovit bredvid Justin som troligen hade gett mig den bästa sömnen jag fått sedan jag flyttat till Bronx, eller kanske i hela mitt liv.
Långsamt tittade jag runt på min hals och upptäckte alla sugmärken. Jag kunde inte hjälpa att släppa ut några tårar i samband med att jag fann min sminkväska. Jag greppade tag i Foundationet och började genast smälla den mot min nacke. Röda märken formade på grund av trycket jag använt för att täcka de otäcka lila och bruna märkena på min hud, där Mikeys äckliga läppar hade varit i kontakt med. Jag var säker på att jag hade likadana sugmärken över hela min kropp, men jag vägrade kolla i rädsla över att bryta ihop.

Jag suckade och drog borsten genom mitt trassliga hår tills den var helt slät och gick sedan ut till köket, där jag fann en liten pappersark på bordet.

Kära Saige,

Toby berättade att något hemskt hade hänt dig igår, och att du skulle stanna hem från skolan. Jag sprang också in i Justin när han var på väg ut och han berättade att han vill prata med mig senare om hemundervisning. Jag är orolig. Vad som än är felet gumman så kommer jag hjälpa dig genom det. Du har också din far, Pattie och alla dina nya vänner. Ge inte upp hoppet sweetiepie. Jag älskar dig så mycket.

Kramar,

Mamma xo

Jag log när jag läste den kärleksfulla texten innan jag vek ihop den och stoppade den i fickan på mina byxor. Jag gick över till kylskåpet och tog ut apelsinjuicen, och fyllde genast ett glas innan jag la tillbaka den, och tog en klunk från röda koppen. Jag letade i skafferiet efter något att äta och genast mötte jag paketet som var fylld med engelska muffins.

”Räcker för nu.” mumlade jag åt mig själv och drog ut en och la den i brödrosten. Jag lutade mig mot disken och drog upp min mobil för att se om jag hade några nya meddelanden.

Willow: Toby berättade för mig att du lät Justin in i ditt rum igår kväll, hjälpte han?

Willow: Saige…? Är du vaken? Jag är orolig för dig!

JT: Om jag ser Mikey idag så kommer han hamna på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset.

Seneca: Mikey skolkade idag. VILKEN FEGIS! Han visste att vi alla skulle slå honom sönder och samman. Den fuckern!

Justin: Måste ta hand om en sak till som kom upp, sen går jag hem och byter om. Jag kommer tillbaka direkt efter, troligen runt middagen, okej?

Jag skrev ett snabbt svar till alla innan jag tog ut min engelska muffins och täckte den med ett lager jordgubbsylt innan jag tog en tugga. Snabbt åt jag resten och tvättade mina klibbiga händer innan jag gick till vardagsrummet.

Jag la mig ner på soffan och kände tröttheten rinna över mig i samband med att jag kramade om en av kuddarna. Jag greppade tvkontrollen och satte på tv:n och genast visades Say Yes To The Dress. Jag log åt tjejerna som var klädda i sina vita klänningar, medan de tvinnade runt framför spegeln och utstrålade glädje. Deras hud lyste när de skrek det magiska ordet, yes, till sin favoritklänning. Alla arbetare klappade tillsammans med tjejens familj och vänner.

“So stinking cute,” muttrade jag åt mig själv och hörde min smssignal. Jag tog upp mobilen och hoppades att det skulle vara Justin.

JT: Såg från klassrummets fönster hur Justin höll på att slå Mikey till döds. Shit is going down.

Mina ögon vidgades i samband med att jag stirrade på sms:et.

Ser inte bra ut detta... vad tror ni Saige kommer göra?

Saige’s POV
Efter skolan så gick jag ut och satte mig på en av bänkarna.

”Väntar på Mikey?” fnittrade Seneca och kom över.

Jag ryckte på axlarna. ”Jag sa till honom att vi skulle hänga efter skolan.”
”Okej, var bara försiktigt. Han är en tonårskille och du är en fin tjej-”
”Seneca,” jag gav henne en menande blick. ”han är oskuld.
Nu var det hennes tur att rycka på axlarna. ”Han kan ljuga Saige.”

”Jag antar att vi får reda på det senare Seneca.” skrattade jag.
Hon nickade. ”Okej, jag och din bror ska gå över till mitt hus-”
”Ew! Sluta, bara gå och berätta inget mer.”
Hon flinade och gick över till Toby som stod tillsammans med några killar.

”Och han sa att han inte skulle hitta vänner.” muttrade jag åt mig själv och lutade mig tillbaka.

”Saige.” rösten från bakom mig fick min kropp att hoppa till. Jag vände mig om och möttes av Mikey som hade ett brett leende över sina läppar. ”Jag trodde faktiskt att du inte skulle komma.”
Jag stod upp och gick fram till honom. ”Så klart jag kom. Jag skulle aldrig missa en chans att få en vän här.”
Han skrockade. ”Well, jag har en rolig eftermiddag planerad. Kom med mig my lady.”

Han länkade sin arm med min under tiden vi gick längst trottoaren.

”Vart ska vi?”

”Du får se.” lovade han och gick genom parken och vidare till skogen.

”Uhm… Mikey?” undrade jag. ”Varför är vi i skogen?”
”Du frågar så många frågor.”
”För att jag vill ha så många svar.

Han skrattade i samband med att vi gick in i en äng som verkade vara den enda fridfulla platsen i hela Bronx.

”Woah.” jag möttes av träden som verkade vara ljusare än allt annat, och gräset som såg ut att aldrig ha klippts. Olika sorters blommor växte överallt på den lilla ängen som inte var större än ett vardagsrum.

”Det är vacker, tycker inte du det?” Mikey ställde sig bakom mig och vilade sitt huvud på min axel.

Jag nickade. ”Det är perfekt.”

Jag kände hur hans läppar pressades mot min nacke och mina ögon vidgades.

”Mikey… vi träffades nyss, sluta. ”
Jag tog ett steg åt sidan och kom bort från honom.

Han skrockade och ställde sig bakom mig igen. ”Kom igen Saige, du berättade för killarna hur söt du tyckte jag var. Jag blir retad varje dag för att jag fortfarande är oskuld, snälla ta det ifrån mig.”

”Nej.” jag puttade iväg honom. ”Jag vill inte ha det.”
Han suckade. ”Jag tog dig till den här hemliga ängen… kom igen Saige.” han kom över till mig och greppade mina höfter innan han drog mig närmare.

”Släpp mig.” jag kämpade med att komma ur hans grepp men misslyckades.

”God, jag hatar dessa otydliga signaler.”

”De är inte otydliga.” protesterade jag. ”Jag vill inte ha sex med dig, inget är otydligt med det.”
Han grepp hårdnade. ”Varför vill du inte?”
”Varför skulle jag?”
Han ignorerade och pressade sina läppar mot mina. Jag lät ut ett skrik och försökte komma bort från honom. Han flyttade en hand till baksidan av mitt huvud och tvingade mitt ansikte att vara i kontakt med hans. Jag försökte sparka på hans fötter för att få honom att flytta på sig, men det funkade inte. Istället använde jag mitt knä och träffade honom där solen inte sken, vilket gjorde att han snubblade tillbaka och lät ut en grymtning.

”Vad fan var det där?”
”Kom inte nära mig!” jag vände på klacken och försökte springa ut från ängen, men jag hörde hans steg bakom mig och snart kände hans fingrar runt min handled som ryckte mig tillbaka, och nästan drog min axel ur led med den styrkan han använde.

”Sluta!” bad jag. ”Släpp mig!”

”Håll käften.” himlade han med ögonen. ”Vet du hur mycket beröm jag skulle få i skolan om folk fick reda på att jag knullade den nya white-yn?”
”Du kommer inte knulla mig! Släpp mig!” jag försökte putta bort honom men misslyckades igen.

”Oh kom igen baby girl.” viskade han i mitt öra. ”We can make some sweet love-”

”Nej, det skulle innebära att jag älskade dig.”
Han skrockade. ”Som om det skulle spela någon roll. Det är bara sex!”
Hans hand ryckte i min flerfärgade cardigan tills den var helt av min kropp.

”Sluta!” skrek jag. ”Gå bort från mig!”

Han slängde bort min cardigan i gräset och ignorerade mina skrik när han trevade med sin hand under min tröja och upp till mina bröst.

”Damn girl, du har en fin hylla.”

Jag höjde min knytnäve och träffade honom svagt på käken.

Han skrockade. ”Tror du det där gjorde ont?” Han greppade båda mina händer med en av sina och pressade tillbaka hans läppar mot mina och än en gång försökte jag komma ur hans grepp.

Hans fria hand åkte till toppen av min kjol han började långsamt dra av dem. Så småningom kunde jag backa från kyssen och spotta honom i ansiktet, vilket landade på hans vänstra kind.

”Din fucking bitch.” han torkade bort det. ”Look girl, detta är inte första gången du har sex så varför tvekar du och försöker komma ur?”
”Du känner inte mig.” jag försökte nå min kjol, men han stoppade mig genom att dra i mitt linne.

”Sluta!” skrek jag. ”Snälla hjälp!”

Hans hand täckte min mun i samband med att han började treva efter mina underkläder. 

JT’s POV
Jag satt på en av bänkarna i parken tillsammans med Willow. Hon var klädd i en svart T-shirt tillsammans med ett par neonrosa shorts.

”Så vacker.” jag pressade mina läppar mot hennes tinning medan en av mina armar var lindade runt hennes axlar. Hon fnittrade och gömde sin rodnad genom att borra ansiktet in i min bröstkorg.

”Nej.” jag la en finger under hennes haka och tvingade hennes tomatröda ansikte att möta min. ”Du ser vackrare ut när du rodnar.”

Min komplimang fick hennes kinder att endast hetta upp mer. ”Sluta, och nej det gör jag inte.” log hon.

”Jo det gör du.” jag pussade toppen av hennes näsa.

”Jag är så glad att jag träffade dig.” hon flätade ihop våra fingrar. ”Jag gillar att hänga med dig.”
”Jag gillar att hänga med dig också sweetheart.”

”Jag är glad att du frågade mig ut, jag gillar verkligen att kalla dig min pojkvän.”

”Och jag gillar att kalla dig min flickvän, Willow.”

Hon pressade sina läppar mot mina i samma sekund som vi hörde ett svagt skrik, vilket gjorde att vi bröt isär.

”What the fuck.” hon tittade åt det håll skriket kommit ifrån.

Jag ryckte på axlarna. ”Det är Bronx, det är säkert inget.” försäkrade jag.

”Sluta!” skrek den svaga rösten igen. Det lät bekant men jag kunde inte placera den med ett ansikte. ”Snälla hjälp!” skrek det igen.

”Oh my God.” Willow hoppade upp. ”Det är Saiges röst!”
Mina ögon vidgades och jag följde Willows rörelser. ”Shit, vi måste hitta henne.”
”Rör på dig.” Willows ögon började tåras i samband med att hon började springa mot ljudet av de kontinuerliga skriken.

”Gå bort från mig!”skrek Saiges svaga röst igen. ”Snälla hjälp någon, snälla!”

Jag satt på tegeltrapporna framför byggnaden jag bodde i med en tänd cigarett mellan mina fingrar.

”Bieber, vad sa jag till dig om att röka de där äckliga cigaretterna?”
Jag vände mig om och möttes av Seneca som höll hand med Toby.

”Är ni två tillsammans?” jag ignorerade hennes fråga och lät ut ett rökmoln.

Seneca ryckte på axlarna. ”Antar att du kan säga det.” hon vände sig mot Toby och pussade honom på kinden i samband med att ett leende spred sig längst hans läppar.

”Har ni gjort det då?” jag vände mig mot Toby.

”Inte helt, men vi är på tredje basen.” flinade han.

”Ahh… homerun ikväll då man, alright?”
”Vi ser vad som händer.”

”Vart är din hemlösa, missbrukar-hora, slampa som du kallar din flickvän då?” Seneca placerade en hand på sin höft.

Jag himlade med ögonen. ”Hon är inte min flickvän Seneca.”
”Så hon är din hemlösa, missbrukar-hora, slampa knullkompis?”
Jag gav henne en blick. ”Seneca, sluta.”
”Jag frågade bara en fråga, du behöver inte bli känslig.” skrattade hon.

Istället för att svara henne, så sög jag in mer från cigaretten innan jag blåste ut det.

”But really… vart är Rory?” Seneca tittade sig runt.

”Varför bryr du dig?”
Hon ryckte på axlarna. ”Jag gör det bara… svara på frågan nu.”
Jag suckade. ”Hon behövde gå till jobbet…”
”För Tallulah.” skakade Seneca på huvudet. ”När kommer du snappa ut ur det hela? Hon är inget annat än en ond häxa Justin.”
”A witch with a B.” flinade Toby.

”Håll käften Toby.” blängde jag på honom.

”Säg inte till min pojkvän att hålla käften.”
”Pojkvän?” jag höjde på ögonbrynen. ”Har du äntligen låtit någon kalla dig flickvän?”
”Ja det har jag.” hon rätade på ryggen. ”Och om du kunde sett hur Saige höll på att falla för dig, så kunde du ha låtit en tjej att kalla dig sin pojkvän.”
Jag himlade med ögonen. ”Saige gillar mig inte, hon gillar Mikey.”
”Det är bullshit.” skrek Seneca. ”Jag vet att hon gillar dig! Hon visste inte ens att Mikey existerade. Hon kallade honom Michael om du kommer ihåg vad du berättade för mig, och så vitt jag vet så presenterar han sig aldrig som Michael; det är alltid Mikey, även om du är en främling eller inte.”

Mina ögon vidgades när jag tog in Senecas ord.

”Och nu låter du Mikey få henne, din idiot.”

”Sluta!” skrek jag nu när jag var i endast mina underkläder i mitten av ängen. ”Ta bort dina smutsiga händer från mig!”
Hans läppar trevade runt på min hals i samband med att han viskade äckliga saker till mig och lämnade sugmärken över hela min kropp.

Tårar föll från mina ögon och min röst var hes efter alla rop för hjälp.

”Kom igen baby.” han flyttade mitt chokladbruna hår till sidan och började bita min nacke, vilket gjorde att jag skrek ut i smärta.

”Sluta!” bad jag.

Han knäppte upp sina byxor och ryckte av dem tillsammans med sin tröja vilket lämnade honom i ett par svarta kalsonger.

”Någon hjälp.” mitt skrik var svagare nu av alla tårar.

”Ingen kommer och räddar dig darling, du är bara min. Jag lämnar dig så fort vi knullat, okej?”

”Jag tror att du ska lämna henne nu.”
Mikey frös, medan mina ögon vidgades i samband med att möjligheterna av att jag var räddad åkte runt i mitt huvud. Var jag det? Jag tittade runt och såg JT och Willow stå vid kanten av ängen.

”Släpp henne!” skrek Willow och såg ut som en kattunge som var redo att attackera ett snöre som dinglade framför henne. Jag tog Mikeys lilla frånvaro till min fördel och började samla mina kläder och snabbt slänga på dem, innan jag började springa åt motsatt håll från alla med tårarna som fortfarande rann längst mitt ansikte.

”Saige!” ropade Willow efter mig. ”Kom tillbaka! JT och jag tar dig hem, det är okej!”
Jag ignorerade henne utan att veta vem jag kunde lita på. Jag trodde Mikey var vänlig, men allt han ville var att våldta mig för att bli av med sin oskuld.

Jag slutade inte springa förrän jag fann mig i mitten av vardagsrummet av mitt hus. Seneca och Toby satt i soffan och hånglade. Tobys armar var runt Senecas kropp medan hennes var runt hans nacke. Jag smällde igen dörren vilket fick de båda att slitas ifrån varandra och titta upp på mig.

Senecas ögon mjuknade. ”Vad hände?”
”Saige vad händer?” den skyddade sidan av Toby kom till ytan när han ställde sig upp och började gå mot mig med Seneca bakom sig.

Jag skakade på huvudet och gick snabbt bort från dem och till mitt rum, där jag smällde igen dörren och föll hjälplös till marken där jag skrek och grät.

”Saige!” ropade Seneca från andra sidan och bankade på dörren. ”Vad hände?”

Jag ignorerade henne och hennes bankningar och begravde istället mitt ansikte i mina händer och kände hur mina blev snyftningar kraftigare.

”Är hon där?” hörde jag JTs dova röst.

”Yeah, hon kom hem och sprang till sitt rum gråtandes.” förklarade Toby.

”Saige!” skrek Willow och knackade mjukare än Seneca gjort på min dörr.

Jag ringde på dörrklockan till JTs lägenhet och lutade mig mot väggen. Inom några minuter öppnades dörren och avslöjade JTs stressade och trötta ansikte.

”Hej.” suckade han och öppnade dörren ytterligare.

”Hej man. Vad har hänt med dig?”
”Inget.” skakade han på huvudet.”

”Vart var du förut? Jag kom förbi men du öppnade inte dörren och svarade inte heller på din mobil.”
”Jag var hos Saige.” förklarade han.

”Vad gjorde du där? Tror du Willow skulle tycka om att ni två var ensamma?”
”Willow var där också.” ryckte han på axlarna.

”Oh, hon hängde med Saige och du hängde med henne.” nickade jag.
Han skakade på huvudet. ”Inte precis.”
”Vad gjorde ni då?”

”Du skulle inte bry dig.” ryckte han på axlarna.

”Antagligen inte,” erkände jag. ”men du kan fortfarande berätta.”

Han suckade. ”Fine. Så idag hängde Saige med Mikey efter skolan-”
”Varför drar alla upp det hela tiden? Jag är inte avundsjuk.”
”Låt mig prata klart.” JT stirrade irriterat på mig.

”Ledsen, fortsätt.” jag höll upp mina händer.

”Mikey tog med henne till ängen och försökte våldta henne…”

Mina ögon vidgades och jag ställde mig rakt upp.

”Han gjorde vadå?”
”Han försökte våldta henne.” JT masserade sina tinningar som om han hade huvudvärk.

”Hur vet du det?”
”Jag hörde hennes skrik och fann henne i endast underkläder medan hon försökte komma ur hans grepp, medan han snackade om hur han bara ville knulla henne och sen skulle han lämna henne.”

”Den fucking ungen.” morrade jag. ”Varför skulle han göra det mot Saige?”

JT ryckte på axlarna. ”Antar att det beror på att hon är den nya white-yn i skolan, och precis som killen på bowlingen sa så skulle någon snart göra henne gravid, och Mikey ville att det skulle vara han.”
”Jag måste prata med henne.”
”Är du säker på att det är en bra ide?”
”Ja.” jag stormade ut ur hyreshuset utan att säga något mer.

”Vad gör du här?” Seneca stirrade upp på mig.

”Jag måste prata med henne.”
”Hon öppnar inte dörren för någon,” skakade Seneca på huvudet. ”så du kan lika gärna gå tillbaka hem till din hora.”
Jag suckade och ignorerade henne innan jag knackade försiktigt på Saiges dörr. Det enda svar jag fick var en hög snyftning som splittrade mitt hjärta. Jag sökte runt i rummet, tills mina ögon landade på en hårnål som låg på soffbordet. Jag greppade tag i den och gick tillbaka till dörren där jag började vicka med den i låset. Jag hörde dörren klicka och öppnade den. Genast stängde jag den bakom mig och låste så Seneca och Toby inte kunde komma in.

Saige satt på sin säng ihoprullad till en boll. Hon var klädd i ett par slappa, svarta mjukisbyxor tillsammans med en T-shirt som såg ut att ha använts minst hundra gånger. Henne vackra, mörka, bruna hår var uppe i en slarvig hästsvans, medan korta hårslingor ramade in hennes tårdränkta ansikte. Jag kunde se sugmärken över hela hennes nacke och armar, och jag var säker på att det fanns några på hennes mage och låt. Mikey var en död man.

”Saige…” lät jag tillslut tyst ut. Genast rätade hon på sig och mötte min blick.

”Hur… hur kom du in i mitt rum?”
Jag höll upp hårnålen, och hon suckade och vände sig om.

”Kan… kan du snäl-snälla gå.” bad hon och jag kunde höra hur hennes röst skakade.

Jag skakade på huvudet. ”Jag är rädd att jag inte kan det. Jag ska trösta dig och sen gå och döda Mikey fucking  Scott.”
Hans namn fick henne att endast bryta ut i ett nytt vattenfall av tårar, vilket fick skulden att rinna över mig.

”Fuck, förlåt.” jag satte mig på kanten av hennes säng. ”Jag skulle inte sagt hans namn.” jag placerade min hand på hennes axel vilket henne att hoppa kraftigt till innan hon kröp bort från mig.

”Rör inte mig.” en tår gled längst hennes kind.

Jag suckade. ”Saige… jag kommer inte skada dig…”
”Jag trodde att Mikey inte heller skulle skada mig.” hon brast ut i gråt. ”Jag känner ingen av er. Alla av er kan ha varit med på det där.”
”Saige, jag skulle aldrig göra det där mot dig…”
”Du kallade mig slampa!” grät hon. ”Bara gå härifrån Justin! Du brydde dig inte om mig när Rory var runt och jag är helt säker på att du inte fucking bryr dig om mig nu heller! Du vill bara känna dig bra! Jag behöver inte dig!” skrek hon och pekade mot dörren.

Jag tappade hakan när jag upptäckte att det var Justin och Rory. Rory höll på med ett stort, lila sugmärke på Justins hals, medan han hade en arm runt hennes midja medan den andra höll en cigarett.

”Vad fan gör hon här?” Seneca gjorde det klart att hon inte gillade Rory.

Saige’s POV
Rory flinade. ”Har du ett problem med att jag är här, lilla Seneca?”
”Vi är lika gamla.” morrade Seneca.

”Men på insidan så beter du dig alltid som en femåring som inte får sin väg.”

”Detta var ett bra sätt att presentera Toby och Saige för alla.” suckade JT.

”Ledsen att du behöver se spawn of Satan första gången du möter alla,” Seneca vände sig mot Toby,
”då menar jag verkligen möta alla istället för att se på när de spelar basket.”
”Jag är inte spawn of fucking Satan.” fräste Rory.
”Vad du än säger.” JT himlade med ögonen innan han gick till några andra i gruppen.

”Borde jag gå hem?” undrade jag och svalde hårt.
Jag kände mig inte bekväm runt alla.

Seneca skakade på huvudet. ”Nej, nej.”
Justin ögon fångade mina men jag var snabb med att låta mina ögon droppa ner på marken. ”Jag vill verkligen gå hem Seneca…”

”Justin, den här nya tjejen kanske är kär i dig och kan inte hantera att se dig med någon annan.” skojade Rory högt.

”Vill du ha hela min fucking knytnäve i din mun? För om du vill det, fortsätt prata bitch.” hotade Seneca, men det påverkade inte Rory eller den nu skrattande Justin.

”Jag gillar honom inte, faktum är att jag hatar honom.” morrade jag i respons till Rory.

”Oh verkligen?” fnittrade hon. ”Vad har du gjort mot den nya white-yn?” Rory armbågade Justin.

”Jag har inte gjort ett skit mot henne, jag vet inte ens hennes namn.”
Jag var på väg att försvara mig själv när Toby klippte av mig. ”Ursäkta mig?”
Justin mötte Tobys blick. ”Vad?”
”Du känner min syster damn well. Måste jag påminna dig om att du har hängt med henne varje dag den här veckan, fram tills du förolämpade henne och hon dumpade dig?”
”Han ljuger babe.” Justin mötte Rorys ögon.

Hon ryckte på axlarna. ”Jag tror dig. Varför skulle du ens vilja hänga med en piece of trash som henne.”
”Precis.” skrockade Justin.

”Håll mig tillbaka.” morrade Toby. Genast höll jag honom runt bröstkorgen, och försökte mitt bästa med att hålla honom tillbaka från att slå livet ur både Justin och Rory.

”Oh shit.” hörde jag JT från bakom tätt följt av hans snabba steg, men under den processen kom Toby ur mitt grepp och började marschera över till Justin och Rory.

”Nej!” skrek jag.

JT greppade Toby och förde honom över till mig igen. ”Kom igen man, Justin är inte värd det. Han agerar som en fake bitch runt Rory. Bara ignorera honom; han kommer så småningom slänga henne på trottoaren där hon redan bor. Hon är fucking hemlös och luktar som skit, fattar inte varför han tycker hon är attraktiv.”

Toby suckade. ”Jag tänker inte hänga här om de ska vara kvar.”
JT vände sig mot Rory och Justin. ”Antingen stänger ni båda käften eller går härifrån.”
”Ursäkta mig.” Rory höjde ena ögonbrynet.
”Du hörde mig.” JT krossade armarna över sitt bröst. ”Du behöver antingen respekterar mina vänner eller gå… båda av er.” JT blängde på Justin. ”Speciellt om du ska agera fake Justin.”
”Well, tur för er så måste jag gå.” suckade Rory.
”Vart ska du?” undrade Justin förvirrat.

”Oroa dig inte för det.” Rory greppade hans nacke och förde deras ansikten närmare. Vi alla stönade och lämnade paret till att hångla som de ville.

”Hon jobbar för Tallulah, hon ska knulla någon kille.” informerade Seneca. ”Jag har sett henne gå in i byggnaden Tallulah hyrt ut. Det är vid pizzerian.” hon vände sig mot mig och Toby. ”Hon kallar det ’Tallulah’s Entertainment’ och det är inte någon filmbutik eller något, utan platsen där männen kommer och bokar deras tid med de prostituerade. Så gå aldrig in dit om du letar efter en film för kvällen.” varnade hon.

”Slampans högkvarter.” skämtade JT.

”White-y är tillbaka.” kommenterade tjejen som jag kände igen som Maria, när jag gick fram till den övriga gruppen. ”Välkommen tillbaka.”

”Tack.” jag rynkade på pannan och tog plats på en av metallbänkarna.

”Du behöver inte vara nervös eller blyg runt mig white-y, jag är riktigt trevlig.”

”Det är jag säker på.” nickade jag.

”Håller hon på att bli sarkastisk med mig? Den bitchen måste lära sig en läxa.” muttrade Maria under sitt andetag, men fortfarande tillräckligt högt för mig att höra.

Jag valde att ignorera henne istället för att starta ett bråk, och tog upp min mobil från min ficka för att kolla igenom mina meddelanden.

Willow: Kommer till Bronx idag, och är så glad att se dig igen! Jag, du, JT och Justin kan äta middag senare!

Saige: Det kommer bli svårt när Justin är en douche.

Willow: Oh, jag får honom att hänga med. Oroa dig inte, men gå bort från alla och möt mig vid pizzerian bredvid den där filmbutiken eller vad det nu är för något.

Saige: Inte filmbutiken, gå aldrig in där. Och jag försöker.

”JT.” jag tittade upp på honom. ”Willow vill att du, jag och Justin ska gå till pizzerian.”

”Resten av oss då?” Maria höjde på ögonbrynen.

Jag ryckte på axlarna. ”Jag följer bara orderna hon gav mig.”
”Orderna?” Maria gav mig en blick. ”Ni white-ys är verkligen konstiga.”
”Tack.” jag tog det som en komplimang och stoppade tillbaka min mobil i min ficka innan jag stod upp. ”Toby du kan gå hem om du vill.”
”Nah.” Seneca slingrade en arm runt hans axlar. ”Stanna med mig pretty boy.”
”O-okej.” han harklade sig i ett försök att gömma sitt överraskande skrockning.

Jag gav Seneca en menande blick. ”Sno inte min brors V-card ikväll.”
Hon vände sig mot Toby. ”Har du fortfarande kvar oskulden homeboy?”

”Du kan låta henne ta den man.” JT boxade Tobys axel. ”Vem vet, du kanske kan få den där tjejen att hålla sig till en kille.”
”Som om det skulle gå.” sa en av killarna, Darrel.

Seneca sände en irriterad blick till honom innan hon vände sig tillbaka till Toby. ”Man vet aldrig, och jag tycker du är ganska söt. Man vet aldrig vad som kan hända.” sade hon oskyldigt med en axelryckning.

”Ew, okej. Jag går nu.”
”Hejdå!” skrattade Seneca när jag ställde mig upp och ryckte med mig JT till där Justin och Rory fortfarande hånglade.

JT greppade huvan av Justins tröja och drog bort honom från sin ’älskade’ utan att säga ett ord.

”Hey!” skrek Rory argt och sprang över till oss. ”Vad fan är ert problem?”
”Hade du inte någonstans att gå?” jag stirrade på henne. ”Shoo, nu, shoo.” jag gestikulerade med händerna. Hon himlade med ögonen innan hon vände sig om och gick.

”Wow, trodde inte hon skulle ge upp så enkelt.” erkände jag.

”Hon är en pussy.” ryckte JT på axlarna. ”Och hon bryr sig dessutom inte om Justin-”
”Hon älskar mig!” klippte Justin av.

”Hon bryr sig bara om sex,” han ignorerade Justin och fortsatte prata med mig. ”hon är en hora, vad mer ska jag säga?”
”Hey man, jag snackar inte om Willow sådär.”

JT såg ner på Justin för ett ögonblick. ”Och du kommer inte heller om du inte vill leva i ett jävla sjukhus hela livet. Det är stor skillnad mellan Rory och Willow.”
Justin rullade med ögonen innan han bytte ämnen. ”Vart ska vi? Kan du låta mig gå.”
”Du ska ha middag med Willow, Saige och mig, och nej det kan jag inte.”
Justin suckade och när vi gick in i pizzerian.  Vi hittade ett bord, och JT lät äntligen Justin fri under tiden jag satte mig på andra sidan borden och var noga med att inte få ögonkontakt med Justin. Awkward ögonkontakt var det sista jag ville och behövde.

”Hej!” hörde jag en bekant röst innan en smal blondin kom till vårt bord.

”Willow!” tjöt jag glatt och kramade om henne innan hon satte sig bredvid mig.

”Hur var första dagen i skolan?” frågade hon och la ner sin väska.

Jag suckade. ”Det sög.”
”Varför?” hon gjorde en ledsen min.

”Jag blev puttad, kallad namn, mobbad, och allt sådant.”
Willow rynkade på pannan. ”Det finns en hel del skitmänniskor i världen, och de alla verkar gå i din skola, eh?”
”Hey.” avbröt JT med en skrockning. ”Jag går på hennes skola.”

”Precis vad jag menar.” svarade Willow. Hon väntade i några sekunder innan hon log och lät ut ett fnitter. ”Skojar bara.”
”Du tycker du är rolig eh?” skrattade JT.
Hon ryckte på axlarna. ”Kanske lite.” blinkade hon mot honom.

”Kan ni två sluta flörta innan jag spyr?” Justin himlade med ögonen.

”Vad du säger nu spelar ingen roll Bieber.” blängde JT på honom. ”Du försökte dra ut din knullkompis tunga ut ur hennes mun in i mitten av en damn park.”

”Ew.” Willow rynkade på näsan. ”Det är äckligt.”
”Bra sak att jag inte frågade efter din åsikt, eh?”
”Damn, Saige skojade verkligen inte när hon sa att du var en asshole.”
Jag kände Justins blick på mig men jag vägrade titta upp från gaffeln som låg på bordet.

”Så jag är en asshole Saige?” frågade Justin när han märkte att jag inte skulle kolla upp på honom.

Jag svarade inte och försökte låtsats som om jag var vilsen i mina tankar. Jag såg hur han började vinka med sin hand framför mig, vilket var svårt att ignorera men jag gjorde mitt bästa.

”Vad tänker du på?” Willow skakade min axel. Jag låtsades snappa ut ur mina tankar och vände mig mot henne.

”Hmm?”
”Du dagdrömde.” fnittrade hon. ”Är det någon snygg kille på skolan eller något?”
”Yeah.” mumlade jag och försökte få Justin att bli avundsjuk. Jag kastade en blick på honom och kunde se lite ilska i hans ögon. ”Det är det.”

”What the fuck? Varför berättar du inte sånt här för mig?” klagade Willow. ”Vad är hans namn? Hur ser han ut?”
Jag gick sökte genom mitt huvud efter ett killnamn jag lärt mig idag, men utan framgång. ”Michael Scoot.” hittade jag på

”What the fuck, Mikey?” JT höjde på ögonbrynen. ”Du är attraherad av honom.”
Vad fan. Fanns det verkligen en kille i skolan som hette Michael Scott?

”Uh… yeah.” jag försökte låta trovärdig.

”Hur träffade du Mikey?” undrade Justin.

Jag ryckte på axlarna. ”Jag såg honom bara, hörde hans namn och tyckte han var söt.”
”Hur ser han ut?” tjöt Willow.

Boy, I wish I know. ”Han är verkligen söt.” blinkade jag.

”Inte lika söt som mig.” morrade Justin.

”Lugna ditt ego, du har din sexleksak.” flinade JT.

Justin himlade med ögonen. ”Antar att vi behöver bjuda in Mikey till vårt pizzaparty, eh?”
Mina ögon vidgades och mina kinder hettades upp. ”Nej, gör inte det.”

Justin’s POV
Efter middagen gick Willow, Saige och JT till lägenheten han ägde för att se på filmer. Jag ville hellre hänga med Rory så jag dumpade dem. Jag drog ut min mobil ur min ficka och ringde upp hennes nummer jag kunde utantill och pressade på grönt innan jag la mobilen vid mitt öra. Det pep några gånger innan jag nådde till röstbrevlådan. Jag suckade och lyssnade på hennes röstmeddelande innan ett högt pip ekade.

”Hej Rory,” jag harklade mig. ”det är Justin. Ring mig tillbaka när du hör detta, jag vill hänga. Jag saknar dig och uh…” jag kunde inte komma på mer att säga. ”Ring mig, syns.” jag pressade på den röda knappen innan jag la tillbaka mobilen i min ficka.

”Bieber, my man!” hörde jag en hes röst från bakom. Jag vände mig om och möttes av Mikey Scott och hans syster, Brittany.

”Mikey,” flinade jag. ”en av tjejerna snackade om dig idag.”
”Vem?” han höjde på ena ögonbrynet.

”Någon har äntligen en crush på den här losern.” Brittany klappade Mikeys axel. ”Grattis. Det kommer vara hans första flickvän; kanske kan ha äntligen bli av med sin jävla oskuld.”
Mikey himlade med ögonen och vände sig mot mig. ”Anyway… vem är hon?”
”Saige Cameron, den nya tjejen som nyss flyttat hit. Hon snackade om att hon sett dig i skolan idag och tyckte du var söt.”
Ett brett flin tog plats på Mikeys läppar. ”Jag försöker hitta henne imorgon.”

”Gör det, kanske du kan få henne att sluta vara så pryd och lägga näsan i blöt.”

 

Saige’s POV
Jag gick in i skolan nästa morgon klädd i en av mina favoritoutfits. Jag gick i en B-linje fram till mitt skåp och öppnade den, innan jag tog ut allt jag behövde till den första perioden och slängde tillbaka allt annat och stängde skåpet. Det var då jag upptäckte killen som stod lutad bredvid mig och log.

Jag hoppade till och la en hand på mitt bröst där mitt hjärta dunkade hårt. ”God, ledsen… uhm… hej?”
Han skrockade innan han sträckte ut sin hand. ”Mikey Scott.”
Oh fuck, någon skvallrade. Och jag är säker på att den personens namn rimmade med Bustin Jieber.

”Saige Cameron.” jag skakade hans hand och harklade mig.

”Så…” började han ”en liten fågel viskade i mitt öra igår att du tyckte jag var söt.”
”En liten fågel som heter Justin Bieber?” Jag höjde på ögonbrynen, och visste redan svaret.

”Tystnadsplikt Madame.” han blinkade.

”Well Monsieur, jag är ledsen men jag kan varken bekräfta eller neka det du nyss sa utan att vara informerad om vem som berättade det för dig.”

”Du är feisty, jag gillar dig.” skrockade han.

”Och ditt smickrande kommer inte ta dig någonstans, Mr. Scott.”
”Wow, jag antar att Justin informerade mig fel.”
”Ha!” jag pekade på honom. ”Du erkände att Justin berättade.”
”Oh dammit, du är bra.”
Jag ryckte på axlarna. ”Du är inte den första som säger det.” mitt grepp runt mina böcker som var tryckta mot mitt bröst blev hårdare.

”Well, är det inte Michael Scott?” Seneca kom över med ett ansikte som visade misstro. ”Jag trodde du inte brydde dig om den här gruppen längre.”
”Oh du behöver inte vara så formell Seneca, du vet att du bara kan kalla mig Mikey.”
”Jag använder endast smeknamn på mina vänner.”
Mikey skrockade. ”Det är svårt att vara din vän när du flörtade med mig och sedan började ignorera mina samtal när jag berättade att jag inte ville ha sex med dig.”
Hon himlade med ögonen. ”Kom igen Saige.”
”Vänta, jag vill prata med Mikey.”
”Yeah Seneca, hon vill prata med Mikey.” blinkade han.

Hon suckade. ”Fine, vi syns i klassrummet. Hoppas du hittar vägen dit.” hon vände på klacken och gick iväg.

”Hon gillar dig verkligen inte.” fnittrade jag.

Mikey ryckte på axlarna. ”Haters gonna hate, hm?”
”Jag borde nog också leva på det mottot nu när jag bor här.”
”Mycket hat?” gissade han.

Jag nickade. ”Bland annat från Rory och Maria.”
”Damn, håller Bieber fortfarande på med Rory? Hon är en piece of trash, och luktar som en också. Och Maria hatar alla.” han viftade avfärdande med handen vid tanken av Maria. ”Jag skulle inte ge two shits om vad den tjejen tycker.”

”Brukade du hänga med dem?”

Han nickade. ”Tills några av killarna började med riktigt olagliga skitsaker, som jag inte ville vara en del av. Fattar du vad jag menar?”

”Vad gjorde de?”
Han flinade. ”Jag kan inte berätta för dig, du får försöka få ut den informationen från dem.”

”Värd en shot.” ryckte jag på axlarna.

Mikey skrockade. ”Du är söt… jag gillar dig.”
Jag rodnade. ”Tack…”
”Hur låter det med att du och jag hänger efter skolan, eh?”
”Det kan vi göra.” nickade jag. ”Har du en mobil?”
Han fiskade upp en gammal, repad Blackberry från sin backficka och gav den till mig.
Jag skrev snabbt in mitt nummer och sms:ade mig själv så jag skulle få hans.

”Vi syns efter den sista perioden så hittar vi någonstans att gå till, okej?”
Han nickade. ”Låter som en plan.”
Klockan ringde i en sista varning och informerade oss om att vi hade fyra minuter på oss att komma till klassrummen.

”Syns senare.” jag vinkade och vände mig om för att snabbt gå till den första perioden, som jag lyckligtvis mindes platsen till.

Jag gick in i precis i samma sekund som klockan ringde, och tog min plats bredvid Seneca.

”Jag måste säga att jag är imponerad.” skrattade hon. ”Du hittade till första perioden utan mig.”
”I’m good.” ryckte jag på axlarna.

”Så, hookar du och Mikey upp eller något?”
Jag skakade på huvudet. ”Nej, men vi ska hänga efter skolan idag. Hookar du och min bror upp?”
”Vi strulade igår kväll,” ryckte hon på axlarna. ”men vi gick inte hela vägen.”
”Vad menar du med strular?”
”Vill du verkligen veta?”
”Uh… visst.”

”Jag sög på din brors kuk och han sög på mina bröst och fingrade mig, men han behövde fortfarande sticka in sin penis i min-”
”Sluta!” jag höll upp min hand och kände hur illamåendet började dra över mig. ”Strunta i vad jag sa, berätta inget mer. Jag lämnar det till min fantasi.”

Hon fnittrade. ”Du frågade om det Saige.” hon klappade mig på huvudet.

”Jag kan inte fatta att du och min bror…”

”Han är söt… vad kan jag säga?” ryckte hon på axlarna.
”Oh my God,” jag rynkade på näsan. ”det är äckligt.”
”För dig kanske… men för mig var det rena himlen.”

”Bara… krossa inte hans hjärta, okej?”
”Det skulle jag aldrig!” lovade hon.

Du krossade Mikeys, jag vill bara vara säker nu när det är min bror.”

”Okej Mikey är en baby, och jag vet inte… din bror kanske kan få kontroll på mig.”

Seneca är något extra.. eh? xD
Well... vad tycker ni om Justin och Rory? Tror ni på det Seneca sa om henne eller inte?

Saige’s POV
Jag stod i mitt sovrum nästa morgon och stirrade blankt på min garderob. Vad skulle jag ha på mig på min första dag i skolan i Bronx?

”Saige, skynda!” ropade min mor. ”Du måste skynda dig till skolan snart.”
”Jag försöker så gott jag kan.” skrek jag tillbaka med en röst som var spetsad med irritation. Jag suckade och sträckte mig efter en neon gul tröja som jag slängde på mig över mitt linne, tillsammans med ett par högmidjade shorts. Jag satte upp mitt hår i en messy bun och knöt en bandana runt den, innan jag knäppte på en klocka runt min handled. Jag la på ett tunt lager smink på mitt ansikte innan jag använde samma skolväska som förra året, en simpel persikofärgad Jansport väska som jag slängde över min axel och kände vikten av alla böcker som jag redan fått. Jag öppnade sovrumsdörren och steg ut och vidare till köket. Toby stod lutad mot diskbänken med sitt svarta backpack bredvid sina ben samtidigt som han tugga på en stor, röd äpple.

”God morgon.” han sände mig en snabb vinkning i samma stund som jag greppade ett eget äpple från fruktfatet.

”God morgon.” log jag svagt och tog ett stort bett.

”Redo för första dagen?” stönade han.

”Jag kan inte vänta.” sarkasmen droppade från varje ord, och jag himlade med ögonen.

Toby skrockade. ”Känner precis samma. Önskade bara att vi var tillbaka i Brooklyn.”
”Då är vi två.”

Mamma kom in i köket och slängde över sin över sin axel. ”Är vi redo att gå?” undrade hon.

”Nej.” tjurade jag.

”Varför? Kom igen Saige, vi måste verkligen gå nu om du vill komma i tid till skolan och jag till jobbet.”
”Hon menar att hon inte vill gå mamma.” Toby gav henne en menande blick

”Oh, Saige kom igen. Jag har inte tid för skämt.” andades hon ut tungt.

Toby och jag sa inte ett ord under tiden vi följde henne ut och nerför trapporna. Mamma såg djupt vilse ut i sina tankar när vi steg ut i den friska luften, well så frisk den nu kunde bli här i Bronx. Morgonen var en aning kylig och gav mig gåshud.

“Är du säker på att de där shortsen är lämpliga för skolan?” mamma tittade ner på mina bara lår.

”Ja mamma, detta är Bronx. Jag är säker på att någon tjej kommer komma i sportbehå eller något liknande, mina short kommer inte vara något jämfört med dem.”
”Okej.” hon slet bort blicken från mina kläder och mötte istället mina ögon i några sekunder innan hon vände sig mot Toby och gav honom samma tresekundersblick. ”Ni båda sköter er, okej?”
”När har jag inte gjort det?” flinade Toby.

Mamma gav honom en menande blick. ”Måste jag påminna dig om alla gånger jag fick samtal från din förra skola om att du inte skötte dig i skolan? Eller den gången någon upptäckte dig hångla med en tjej du inte ens kände i killarnas toalett, eller kanske den där gången du sa till mattanten att hon kunde trycka upp den ångade broccolin upp i hennes-”
”Okej mamma.” han avbröt henne. ”Jag fattar.”
”Jag är glad att du ser poängen.” flinade hon.

”Kristallklart, mamma.”

Hon nickade innan hon slukade upp oss en gruppkram. ”Lycka till idag. Jag hoppas ni får en bra dag och inte hamnar i trubbel.”
”Toby.” hostade jag och sände honom en retande blinkning.

Han puttade mig på skoj. ”Håll käften Saige.”
”Oh, ni två måste lära er komma överens.” skrattade mamma och visste väl att vi båda skojade,

”Ha en bra dag på jobbet.” log jag.

Hon gav mig ännu en kram. ”Tack gumman.”
Hon omfamnade Toby, precis som mig, en gång till innan hon började gå åt det motsatta hållet från oss.

”Redo?” Toby vände blicken mot mig.

Jag drog in ett djupt andetag, blåste ut den och nickade. ”Redo.”

”Kom igen.” han skickade mig en svag leende innan vi började gå mot skolan som låg några kvarter.

”Vad är du mest nervös över?” frågade Toby, men sina ögonbryn en aning högre än vanligt.

Jag ryckte på axlarna. ”Antar att hitta vänner. Jag känner inte precis någon av dem här människorna-”
”Du hittar vänner lika enkelt som du andas.” fnös Toby. ”Om någon borde vara nervös för det så borde det vara din töntiga bror Toby.”
Jag himlade med ögonen. ”Du kommer enkelt finna vänner Toby. Jag är säker på att alla tjejer komma falla vid dina fötter och ge dig allt för att du ska vara bekväm.”

”Okej.” han fnös igen innan han brast ut i gapskratt. ”Det är vad du säger Saige.”
”Det är det.” jag rufsade till hans hår. ”Det kommer gå bra för dig.”
”Det kommer gå bra för oss båda.” han boxade min axel på ett broderligt sätt.

Vi kom fram till skolbyggnaden, och där stannade vi bara upp och stirrade på det medium stora tegelbyggnaden. Jag kunde se barn springa ut och in i alla möjliga outfits och hårstilar. Vissa bar klänningar som du kunde ha på dig i en nattklubb, medan andra bar kläder du endast kunde se på en nunna. Vissa hade ljust, neon hår som såg ut att blivit klottrat av highlighter-penna, medan andra hade mörkt, svart hår som var lite mörkare än den vanliga svarta färgen. Vissa hade inte hår överhuvudtaget.

”Det här är en konstig plats.” observerade Toby.

Jag nickade instämmande. ”Jag tror vi borde be mamma om att ge oss hemundervisning.”
”Du har inte ens gett det en chans än Saige.” skrockade han. ”Men om skolan fortfarande suger i eftermiddag så kommer jag hålla med dig.”
”Okej, vi ser hur det blir i eftermiddag då.” jag nickade och fixade mentalt en plan.

”Tjugo spänn på att vi båda kommer hata det.”
”Jag tänker inte slå vad om det, för jag är helt säker på att vi båda kommer hata det, så då kommer jag förlora pengar.”
”Damn.” muttrade han. ”Jag hoppades på att du skulle gå på det.”
Jag knuffade honom lekfullt. ”Jag är inte så dum.”

”Ska du gå in eller inte white-y?” undrade en bekant röst från bakom mig vilket fick mig att hoppa till. Jag vände mig om och såg hur Seneca stod där med ett leende som lekte på hennes läppar. Hon var klädd i en Phillies tröja som var instoppade i ett par högmidjade jeansshorts. Hon hade några smycken på sig, och hela outfiten kompletterades av hennes high top, vita converse.

”Oh, hej Seneca.” log jag.

”Skrämde jag dig?” fnittrade hon.

”Bara lite.” erkände jag och det fick henne att skratta mer.

”Phillies fan, eh?” Toby observerade hennes tröja.

Hon ryckte på axlarna. ”Killen jag låg med igår lämnade det i mitt hus, så varför skulle jag inte bära den? Om han lämnade den så brydde han sig troligen inte om den.”
Tobys ögon vidgades vid hennes förklaring. ”…okej.”
”Vem är detta? Har du en pojkvän? Hon studerade Toby från huvud till tå.

”Nej, han är min tvillingbror.” skrattade jag och kände mig endast awkward.

Hon nickade. ”Jag var på väg att kommentera om hur lika ni såg ut, att ert förhållande kunde betraktas som en incest.” Hon vände sin uppmärksamhet mot Toby. ”Så är du singel, Mr. Cameron?” blinkade hon.

”Oh uh… y-yeah.” stammade han och kände sig troligen lika awkward som jag gjort tidigare.

”Vill du bli nästa kille som lämnar en tröja i mitt sovrum?”

”Oh good Lord.” Jag himlade med ögonen och greppade Senecas armbåge. ”Vi syns sen Toby. Försök att inte dra till dig sexhungriga tjejer som Seneca.”
”Jag är inte sexhungrig!” försvarade hon sig i samband med att jag drog henne ifrån min bror som i nuvarande stund såg ut att ha svårt att andas mellan alla sina skrattsalvor.

”Bara hjälp mig vart fan jag ska gå.” suckade jag och drog ut mitt schema från min shortsficka. Seneca ryckte pappret från mina händer.

”Vi har alla klasser tillsammans.” hon vek pappret och gav den tillbaka. ”Så häng bara med mig hela dagen så hittar du dem.”
”Okej.” nickade jag och kände mig smått lättad över att i alla fall känna en person i alla mina klasser.
”Är någon annan från er grupp fortfarande i high school?”
”JT, Justins syskon, och två tjejer som heter Rory och Tallulah, men du har inte träffat dem än-”
”Rory är Justins ex och Justin och Tallulah brukade ligga, korrekt?”
”Damn.” Seneca nickade. ”Imponerande, hur i världen kan du redan känna till dem.”
”Justin berätta om sitt sexliv igår.”
Hennes ögon växte. ”Nämnde han-”
”Dig?” gissade jag. ”Ja det gjorde han.”
Hon gömde sitt ansikte med sina händer. ”Oh my God… jag är så ledsen att du behöver höra det-”
”Han gick inte in i detalj.” avbröt jag henne. ”Oroa dig inte.”
Lättnad sköljde över hennes ansikte. ”Thank God.”
”Men han kallade mig slampa.” jag korsade armarna över mitt bröst.

”Varför?”
”Lång historia.” sa jag nonchalant, och lät mina armar falla.

”Skojade han eller var han seriös?”
”Han hävdar att han skojar, men-”
”Oh, då är det okej.”

”Okej?” jag höjde ena ögonbrynet. ”Om du kallade någon slampa i Brooklyn, så var du en asshole och det ordet beskrev en tjej som hade sex med tio killar per dag, inte någon som bara har haft sex några få gånger i sitt liv.
”Har du haft sex?” flämtade hon. ”Jag trodde du var oskuld.”

”Jag antar att jag är fylld med överraskningar, eller?”

Hon nickade. ”Antar det.” hon la till ett lätt skratt i slutet.

Jag vandrade tills jag hittade skåpen, medan Seneca gick bakom mig och fortsatte babbla om slumpmässiga saker jag inte hade någon aning om. Jag slog in sifferkombinationen som stod på mitt schema innan jag öppnade det rostiga, tomma skåpet. Jag slängde in min väska och öppnade den innan jag drog ut pärmen som var till första perioden.

”Och det är varför jag hatar Oreo pudding.”
Jag vände mig mot henne. ”Intressant.” log jag och spelade som om jag lyssnat hela tiden, när jag i verkligheten endast tänkte på min och Justins bråk igår kväll. Jag vände mig tillbaka mot mitt skåp och smällde igen den. Ljudet ekade men ingen verkade märka eller bry sig.

”Så vad hände efter att Justin kallade dig slampa?” hon gick tillbaka till vår tidigare konversation.

”Jag gick hem.” ryckte jag på axlarna. ”Jag tänkte inte stå ut med sådant bullshit. Jag vet att jag inte är en slampa, och han har ingen rätt att gå runt och kalla mig-”
”Woah, woah, woah.” lugnande hon. ”Han skojade bara Saige, det är ingen ide att ta vad Justin säger seriöst.”
”Jag bryr mig inte om han skojade, han kallade mig fortfarande slampa... Det är inte coolt. Varför skulle jag hänga med personer som förödmjukar mig som ett ’skämt?’”

Hon ryckte på axlarna. ”Jag trodde alla hade sådana skämt…”

”Yeah, men då kallar du dem weirdo, loser eller något, inte en jävla slampa.”
”Du överreagerar.”
”Jag överreagera?” grymtade jag. ”Du var inte ens där Seneca.”
”Självklart vet jag det-”
”Bara glöm det.” avbröt jag. ”Kan vi snälla inte prata om det längre?”
”Deal.” ryckte hon på axlarna.

”Tack.” suckade jag.

Jag satt på parkbänken med en cigarett mellan min pekfinger och långfinger. Jag fumlade genom mina jeansfickor på jakt efter min röda, gamla tändare. Så småningom mötte mina fingrar den och jag drog ut den.

”Vad gör du på parkbänken?” hörde jag en bekant, feminin röst fråga. Jag tittade upp och mötte Rory. Mina ögon vidgades

”Borde du inte vara i skolan Rory?”
Hon ryckte på axlarna med sin oversize jacka som inte var vikt runt hennes bräckliga armar. ”Jag hoppade av, no big deal.”
”Varför skulle du göra det?”
Jag tände änden av min cigarett och jag la undan tändaren i fickan av min hoodie innan jag placerade cigaretten mellan mina läppar.

”För jag hatar det där. Det känns som om sedan den där missfallet du och jag hade för några år sedan så har alla börjat kolla annorlunda på mig. Som om deras ögon skrek sympati för barnen som ingen av dem ens kände, hell du visste inte om barnet innan den dog. Jag var bara sex månade gravid, vi hade inte ens gett den en identitet-”
”Sluta.” jag höll upp en hand och blåste ut ett rökmoln. ”Jag hatar verkligen det där samtalsämnet Rory. Jag trodde vi hade kommit över det nu. För så fort det hände så sprang du iväg och var otrogen mot mig med den där döda douchebagen, så det är inte precis som om du brydde dig.”

Hon himlade med ögonen. ”Det är bara att personer från skolan är antingen sympatiska eller hycklande. Jag kunde inte ta det längre.”
Jag suckade. ”Vi var sexton Rory, människor borde veta att vi skulle vara unga och dumma.”
”De visste inte att vi skulle vara så dumma att bli gravida vid sextonårsåldern Justin.”
”Well, de vet nu.” jag stoppade in cigaretten tillbaka mellan mina läppar.

”Jag tror alla vet att du är dum nog att ha sex nu Justin.” hon satte sig på kanten av bänken.

Jag andades ut röken och gav henne en äcklad blick. ”Ursäkta mig.”
”Du hörde mig.” fräste hon. ”Hur många tjejer har du haft sex med i den här staden? Jag vill ha en lista. Faktiskt så tror jag det skulle bli en kortare lista om jag frågade hur många tjejer du inte knullat med i Bronx.”
”Du behöver bli hög, full eller något Rory, du är alldeles för spänd.”
Jag viftade bort henne och stoppade in cigaretten in i min mun, andades in innan jag lät allt tillbaka ut.

”Min styvmor tar regelbundna drogtester på mig, så jag kan inte bli hög. Hon sa om jag misslyckades en gång till så skulle hon vända in mig mot polisen för illegal droganvändning.”
”Du borde köpa ett eget ställe.” ryckte jag på axlarna. ”Det skulle lösa alla dina problem.”
”Visst, om du betalar för det.”
Jag skrockade. ”Bra försök. Jag köper dig inte ett damn hus.” jag tog ännu ett bloss av cigaretten.

”Well, föreslå inte att jag ska flytta ut då du vet att jag inte har råd med det.”
Jag skakade på huvudet. ”Du är så uptight baby doll.” jag slängde cigarettfimpen på marken och stampade på den med den dyra Supra skon jag stulit för några dagar sedan.

”Jag känner till ett naturligt sätt som du kan lugna mig med.” flinade hon.

Jag vände mig mot henne. ”Oh yeah? Hur ska jag kunna lugna ner dig. Vad är jag, din rådgivare?”

”Om rådgivarsessioner endast innehåller sex och hångel, så ja, du är”
Jag höjde på mina ögonbryn. ”Försöker du komma in i mina byxor Rory?”
Hon nickade och hasade sig närmare. ”Det beror på…” hennes finger gled över min bröstkorg. ”är du villig att låta mig in i dina byxor.” hon la sin hand över hårdnaden i mina byxor. Jag svalade lite i samband med att mina ögon fångades av Rorys. Hon var min första kärlek, hennes ögon var som min kryptonit.

”Ditt hus eller mitt?” gav jag in.

Hon flinade. ”Tror du inte det skulle vara mer sexigt att ha det i någon gränd, bakom en restaurang eller något?”
”Nej.” jag skakade på huvudet. ”För de ställena är fyllda med STD, och jag är på något obegripligt sätt ren och vill inte infektera mig själv.”
Hon suckade. ”Well, min mor är hemma och tror jag är på skolan, är inte din familj hos dig just nu?”
”Nej.” jag skakade på huvudet igen. ”Min mamma jobbar i ett hyreshus till sex, och min pappa jobbar på den där biltvätten några kvarter bort härifrån. Han kommer inte vara hemma innan kvart i sex. Kommer du inte ihåg det efter alla gånger du brukade komma över?”
”Jag är glömsk.” ryckte hon på axlarna och stod upp samtidigt som hon greppade min hand i sin. ”Nu kan vi gå och ha vår första terapisession Dr. Bieber.”
Hon viskade smeknamnet med en lustfylld ton

Jag kände nederdelen av min kropp pulsera med behov när vi snabbt började gå till mitt hus, men så småningom så förvandlades det till en fullskaligt sprint när vi nådde trapporna. Så fort vi kom in så smällde jag igen dörren och knuffade henne mot den. Slarvigt klistrade jag mina läppar mot hennes i en het hångelsession. Jag drog av mig den stora hoodien som luktade cigaretter och slängde iväg den.

”Du gör mig så het.” viskade hon och började forma ett sugmärke på min nacke. ”Det här kommer alltid vara mitt territorium Justin.” mumlade hon. ”Andra kan röra det, men låt dem aldrig få det. Fattar du?”
”Oh håll käften, och ge mig njutning.” jag ryckte i hennes tröja vilket fick den att rivas sönder i två delar och avslöja att hon inte hade någon bh.

Jag flinade. ”Precis som jag alltid brukade instudera dig att göra.” hungrigt attackerade jag hennes bröst med min mun. Jag kände hur hon svankade samtidigt som ett stön lämnade hennes strupe.

”God Justin.”

”Jag vet baby, men jag kan få dig att känna dig bättre.” jag knäppte upp hennes bälte och drog av hennes jeans i samband med att hon gjorde samma sak, innan vi slutade upp i sängen.

Saige’s POV

Efter en lång dag med att bli puttad, kallad white-y flera gånger, kallad andra namn, blivit narr av och många andra sätt i ett försök att få mig att bryta ihop så slutade skolan. Så småningom tonade jag ut människorna omkring mig ut och hittade Seneca och Toby vid ingången där de pratade tätt. Gjorde Seneca verkligen ’komma in i Tobys byxor’ till sin mission?

”Hej guys.”

Seneca log mot mig. ”Hej Saige, Ledsen att jag inte stannade med dig efter att sista perioden var slut, men jag såg Toby stå ensam så jag tänkte att han behövde lite sällskap.”
Mina ögon smalnade. ”Om ni två planerar att knulla så gör det snälla hos dig, för jag tror inte jag kan sova på natten om jag hör ljuden ni två gör. Det skulle troligen sluta med att jag kräks.”
Seneca rullade med ögonen. ”Vi planerade inte att göra något Saige, lugna dig.”
”Lugna dig Saige.” Toby rufsade till mitt hår vilket fick mig att morra åt honom samtidigt som jag fixade mitt hår innan vi började gå hem.

”Vill ni hänga med gänget idag?” erbjöd Seneca.

”Sure.” svarade Toby snabbt med ett leende.

”Well, kom igen, vi möts alltid i parken efter skolan. Men för att varna er båda, majoriteten av dem kommer antagligen vara höga eller fulla, och andra kommer röka.”
”Vilka egenskaper dina vänner har. Seneca.” skojade Toby.

”De är bra personer när du lär känna dem.” ryckte hon på axlarna.

”Seneca!” JT joggade fram till oss. ”Oh hej Toby, nice att se dig igen man.”
”Hej.” Toby sände honom en liten vinkning.

”Hej Saige.”
”Hej JT.” log jag. ”Har du snackat med Willow den senaste tiden?”
”Sms:ar henne just nu.” nickade han. ”Försöker att få hit henne i eftermiddag.”
Jag skrattade. ”Lycka till med det.”
”Jag tror hon kommer, eller det var i alla fall vad hon sa var vad hon ville.”
”Wow, att få en rik, vit tjej att villig komma till Bronx är imponerade JT, även för en stor charmör som du.”
”Tack Seneca.” skrockade han.

Vi gick in i parken och till en början såg vi ingen.

”Vart är era vänner?” Toby tittade runt.

”Där.” Seneca pekade åt ett håll innan hon började gå. Jag följde efter och upptäckte en stor grupp vid tegelväggen. De flesta höll på att röka, vilket var uppenbart av den stora dimman som hängde ovanför hela gruppen. Jag kunde urskilja några killar, två tjejer och ett par som klängde på varandra.

”Vilka är paret?” undrade jag.

”Ingen ide. Senaste gången jag kollade så dejtade ingen i vår grupp. Kanske är det en av killarna som drog med deras favorit prostituerad, eller någon av tjejerna som visar upp sin nya sugar daddy eller något.” antog hon och gick närmare.

Jag tappade hakan när jag upptäckte att det var Justin och Rory. Rory höll på med ett stort, lila sugmärke på Justins hals, medan han hade en arm runt hennes midja medan den andra höll en cigarett.

”Vad fan gör hon här?” Seneca gjorde det klart att hon inte gillade Rory.

”Oh my God.” mina ögon öppnades hastigt innan jag satte mig upp. ”Jag behöver sluta med detta.”
Jag suckade och irriterad med mig själv begravde mitt ansikte i mina händer.
Varför kände jag plötsligt dessa känslor för honom?

Justin’s POV
Jag kom hem den kvällen utan att kunna få Saige ut ur mitt huvud. Jag gick in i den lilla lägenheten jag delade med mina föräldrar och två syskon. Dörren smällde jag efter mig och hörde genast därefter hur min far skrek åt TV:n som om rugbyspelarna kunde höra honom.

”De kan inte höra dig älskling.” påminde min mor honom med ett flin som lekte på hennes läppar.

Han skrockade och vände sig mot henne för att kunna lämna en kyss på hennes kind. ”Du kan inte klandra mig för att försöka.”
”Jeremy, Jeremy, Jeremy.” log hon.

”Pattie, Pattie, Pattie.” han använde samma ton som henne.

Båda av dem skrattade utan att märka när jag gick förbi dem. De var för upptagna med varandra för att hälsa på sin äldsta son.

”Justin.” hörde jag någon väsa. Jag stönade och vände mig mot min syster, Jazmyn.

”Vad gjorde jag nu?” jag himlade med ögonen.

Hon korsade armarna över bröstet och morrade åt mig. ”Vart var du idag?”
”Varför spelar det någon roll för dig.” jag höjde på mina ögonbryn.

”Bara berätta Justin.”
”Varför? Är du min mamma nu.”

Hon flyttade sina händer ner till sina höfter istället och började stampa otåligt. ”Du skulle ta med mig till New York City idag. Du vet att jag har samlat pengar till den resan hela sommaren. Hur kunde du glömma bort det?”

”Shit.” muttrade jag. ”Dammit Jazzy. Jag är ledsen, vi kan åka imorgon.”
”Behövs inte.” skakade hon på huvudet. ”Jag åker med en av mina vänner.”
”Vad för kön har den här vännen?” 

”Spelar ingen roll.” fräste hon. ”Men den här vännen håller i alla fall sitt löfte.”
Jag rullade med mina ögon. ”Okej Jazmyn, jag går till mitt rum.”

Hon muttrade något ohörbart innan hon vände sig om till sitt rum och smällde dörren efter sig; vilket fick mina föräldrar att vända sig mot mig.

”Är allt okej?” undrade pappa med sina armar runt min mammas midja.

”Allt är perfekt.” muttrade jag med sarkasmen tydlig i min röst.

”Vad är det?” min mamma satte sig upp lite.

Jag skakade på huvudet. ”Oroa er inte för det.”
Jag vände mig om och gick till mitt sovrum där jag kickade igen dörren med min fot samtidigt som jag drog upp min mobil från min ficka. Jag hoppade i sängen och landade perfekt innan jag gick in på Saiges kontakt och ringde henne. Jag satte på högtalaren och la ner telefonen på min bröstkorg, innan jag lyssnade på ringsignalerna som ekade mellan väggar.

”Hej, detta är Saige Camerons telefon. Ledsen att jag inte kunde svara dig, men lämna ett meddelande så gör jag mitt bästa att svara dig så snabbt som möjligt, tack!”

 Jag stönade irriterat åt mig själv och väste sedan när ’röstmeddelande’ pipet hördes. Men istället för att lämna ett så tryckte jag bara på avsluta knappen och stoppade in mobilen i laddaren. Jag ställde mig upp och strippade av mig mina kläder innan jag ersatte dem med ett par gråa mjukisbyxor och en vit, simpel T-shirt. Jag drog på mig ett par nya strumpor innan jag la mig under täcket och slöt mina brännande ögon.

Omedelbart dök en vision upp av Saige där hon skrattar. Hon slängde sitt bruna hår över axeln med hjälp av sin nacke istället för att använda sina händer, medan hennes ögon var hårt stängda av allt skratt.

Mina ögon flög upp. What the fuck?

Jag gnuggade våldsamt mina ögon för att få bort hennes ansikte och skratt från min hjärna.

”Jag behöver sömn.” muttrade jag åt min hjärna. ”Bara glöm henne.”
Jag suckade och stängde mina ögon, endast för hennes ansikte att poppa fram igen; dock skrattade hon inte denna gång. Jag kände hur mitt medvetna försvann från mig när jag gled in i en djup sömn där allt jag kunde drömma om var Saige.

Jag vaknade av min smssignal som ekade högt nästa morgon. Jag stönade sömnigt och greppade tag i telefonen. Det starka ljuset från skärmen skar in i mina ögon som fortfarande var sömndruckna. 

”Vem fan sms:ar mig så tidigt?” min röst var fortfarande raspigt, när jag slängde en blick på klockan som visade halv tio.

Jag suckade och gick in på mina meddelanden där jag klickade mig in på den nyaste för att se vem det var ifrån. 

Saige Cameron: Är så ledsen att jag missade ditt samtal igår ikväll!
Justin Bieber: Det är lugnt.

Så snart sms:et var skickat så började min ringsignal tjuta högt.

”Jesus Christ.” Jag sänkte volymen för att inte väcka någon annan innan jag pressade på svara.

”Hallå?” gäspade jag.

”Justin.” det var Saiges sömniga röst. Det lät sexig as fuck, men jag skulle aldrig säga det högt till henne.

”Oh, hej Saige.” jag försökte att inte låta för exalterad, men jag var faktiskt glad att hon ringde mig utan anledning.

”Kom du på något som vi kunde göra idag?”
”Yup.” jag nickade och kom ihåg att jag hade sagt till henne att vi skulle hänga idag. ”Jag vill ta med dig och träffa alla andra, inte bara JT och Seneca.”
”Ser jag fortfarande JT och Seneca?”
”Yeah, yeah. Jag vill bara att du ska möta de andra också.”
”Okej.” viskade hon. ”Vilken tid?”
”Jag hämtar upp dig vid elva.”

Saige’s POV
Jag stod framför min garderob, utan att veta vad jag skulle ha på mig. Jag hade trettio minuter kvar och jag behövde skynda mig. Mitt hår hade jag plattat och just nu behövde jag välja kläder och fixa mitt smink. Jag greppade tag i en av mina favorittröjor som var vit och stickad, och drog på mig den över mitt linne.

”Byxor nu.” tänkte jag högt och började gå igenom alla mina underdelar, där jag hittade en röd kjol som jag nickade nöjt över och drog av galgen. Jag ersatte mina pyjamasbyxor med den och gick sedan över till mitt smyckeskrin, där jag tog upp ett guldigt halsband och några armband som jag satte på. Jag la på lite smink innan jag gick ut till vardagsrummet.

”Vart ska du gå?” pappa tittade upp från tidningen han läste där han satt på soffan. Jag valde att ignorera honom för att göra det faktum att jag fortfarande var arg på honom för att han la en hand på min mor klarare.

”Saige,” suckade han. ”du måste förlåta mig någon gång.”
Det var en knackning på dörren och jag visste att det var Justin.

”Nej, det behöver jag inte.” jag gick förbi honom och öppnade dörren, där Justin stod klädd lika sexig som alltid.

”What’s up babe?” han drog av sin svarta keps och fixade sitt hår innan han la den på plats igen.

”Saige!” skrek min far argt.

Jag himlade med ögonen. ”Ursäkta.” muttrade jag till Justin innan jag vände mig om mot min far. ”Vad?”
”Du får inte behandla mig så här, jag är din far och det här är mitt hem.”
”Oh fuck you.” väste jag och var noga med att smälla dörren efter mig hårt när jag gick ut, vilket orsakade att ljudet ekade i hela trappuppgången.

”Well damn.” skrockade Justin. ”Tog inte långt tid innan Bronx smittade av sig på dig. Slår vad om att du aldrig svurit framför din far när ni bodde i Brooklyn.”
Jag skakade på huvudet. ”Inte runt honom heller.”

”Well, välkommen till badass livet.” skojade Justin när vi gick ner för trapporna.

”Vart ska ni barn gå?” undrade Pattie och vilade sina armbågar på disken när jag och Justin gick förbi henne.

Han ryckte på axlarna. ”Tar med henne för att träffa några kompisar, och kanske äta lunch sen.”
”Se till att du köper henne lunch.” Pattie gav honom en sträng blick. ”Jag uppfo-”

”Jag vet mamma.” avbröt han henne. ”Du uppfostrade mig väl, jag vet.”
”Bra.” skrattade hon. ”Ha kul ni två, och Saige?”
”Ja?” jag tog ett steg närmre henne.

”Låt ingen av hans vänner skrämma dig. Några av dem är inte de trevligaste när du först träffar dem, men det blir bättre med tiden.”

Jag nickade. ”Okej tack Mrs. Bieber.”
”Oh gumman, kalla mig bara Pattie.”
”Tack Pattie.”
”Kom igen.” Justin backade bort från disken och gick ut genom dörren med mig i släptåg.

”Så vart ska vi först?” jag höjde på ögonbrynen när vi gick längst trottoaren medan folk gav mig blickar. ”Varför stirrar de på mig?” viskade jag.

”De är inte vana med att se mig gå tillsammans med en tjej utan att vara flörtig.” ryckte han på axlarna.

”Vad menar du?”
”Jag är stadens manwhore Saige.” skrockade han.

”Oh snälla,” jag gav honom en blick. ”det är du inte.”
”Tror du mig inte?” han höjde på båda sina ögonbryn.

”Nope.” jag poppade p:et.

Han sneglade på omgivningen i några sekunder för att se vilka som var ute, innan han pekade på en tjej som höll i en sprayburk och höll på att måla på tegelväggen som tillhörde en liten italiensk restaurang. ”Hennes namn är Shay, vi hade sex tre gånger men hon trodde hon var gravid den tredje gången, vilket fick mig att avsluta vår knullkompis förhållande genast, för jag ville inte vara med i sådant drama.”

”Okej, det är bara en tjej-”
”Hon.” han pekade på en blond som satt på en bänk och läste en trasig, gammal bok. ”Hon kom till Bronx för två veckor sen och var hemlös, men istället för att hjälpa henne hitta ett ställe så knullade jag henne i gränden bakom bion som ligger några kvarter bort, och efter det pratade jag aldrig med henne igen. Jag vet inte ens hennes namn om jag ska vara ärlig.”
”Okej, det är dåligt, men jag menar-”

”Hon.” han pekade på en mörkhyad tjej som såg bra ut för att bo i Bronx. Hon satt utanför det lokala kaféet och smuttade på en kopp kaffe. ”Hennes namn är Tallulah, men hon föredrar att bli kallad Tally. Hon brukade bo i Manhattan och ha ett rikt, och snobbigt liv precis som du brukade. Men med all de pengar mommy och daddy gav henne när hon än ville, så fick hon händerna på massor av droger och blev sedan beroende av heroin och marijuana. När hon vägrade checka in på rehab så kickade hennes föräldrar ut henne och hon kom ner hit till Bronx. Nu är hon en högt respekterad medlem av knarkgängen och en Madame, vilket mer eller mindre menas att hon är ledaren för alla prostituerade. Jag sa till henne en kväll på en klubb att jag kunde visa henne hur det kändes att ha äkta sex utan att bli betalad för det, och sen ringde jag henne aldrig efter det.”

”Varför?” jag rynkade på pannan.

”För jag är en manwhore Saige.”
Jag fnös. ”Okej, men det är bara tre tjejer-”
”Seneca.” stoppade han mig. ”Jag har gjort så många saker med Seneca att jag kunde skriva en hel bok om det.”
”Hon verkade inte vara romantiskt intresserad av dig när jag pratade med henne-”
”För hon är inte det.” avbröt han. ”Seneca och jag är bara knullkompisar.”

”Okej, well-”
”Hon.” mumlade han tyst när en tjej gick förbi oss. ”Något med henne har alltid intresserat mig.” han vände sig om för att kunna se henne försvinna ur vårt synfält. ”Hon heter Rory. Jag gillade hur hennes hår alltid är trassligt, som om hon inte ägde en borste. Hon bar aldrig smink, och från hur det ser ut nu så gör hon fortfarande inte det. Sättet hon placerade cigaretten mellan sina fylliga läppar intresserade mig tillochmed. Vi var båda fjorton när vi hade sex; hon tog min oskuld. Hon var även den som startade det hela. Jag dejtade henne ett långt tag innan hon bröt mitt hjärta när jag var sexton och gjorde mig till den hjärtekrossare jag är idag.”

”Wow.” flämtade jag. ”Jag är ledsen att höra det. Hur hände det?”
”Jag hittade henne helt naken i gränden bakom livsmedelbutiken där hon slet av kläderna av en av mina gamla kompisar.”
”JT?” 

Justin skakade på huvudet. ”Killen är inte längre… med oss.”
”Oh my God… gjorde du det?”
Justin gav mig en blick. ”Det var inte jag. Hans mördare håller på att ruttna i fängelse. Inte för att jag tycker att han borde göra det. Han gjorde Bronx en stor tjänst, Connor var en riktig slimeball.”
”Connor… Jag kommer ihåg att jag hörde något på nyheterna om att han hade blivit mördad i Bronx.”
”Wow, någon från Bronx var med på New Yorks nyheter? Jag är överraskad för vanligtvis ignorerar de vårt drama här.”
”Jag antar att ha letat efter mördaren i sex månader utan att lyckats, så ville de verkligen veta vem det var.”
”Kanske.” ryckte han på axlarna.

”Justin?” undrade en feminin röst från bakom oss. Vi båda vände oss om för att se en framfusig blondin stå där.

Justin lutade sig ner för att viska något i mitt öra. ”Kommer du ihåg Tallulah tjejen jag berättade om? Detta är en av hennes prostituerade, även den första prostituerade jag hade sex med… hon är en definition av dam på gatan men sexig i sängen.”
”Ew.” jag himlade med ögonen i samband med att tjejen kom närmare.

”Megan.” log Justin fejkt mot tjejen. ”Hur mår du?”
”Jag är fantastisk.” log hon glatt.

”Jobbar du fortfarande för Tallulah?” 
Tjejen nickade. ”Ja och jobbet är perfekt, jag får så mycket pengar.”
”Det är vad som händer när du är en hora.” muttrade under mina andetag.

”Ursäkta mig?” hon vände sig mot mig.

Jag sände henne ett leende. ”Inget, jag sa bara till mig själv att jag var lite hungrig.”
”Oh.” hon släppte det och skickade mig ett leende tillbaka.

Hora och dum, vilken representant för Bronx.

Justin satte sin armbåge i min sida, vilket fick mig att väsa och rygga tillbaka.

”Asshole.” muttrade jag.

Megan skrattade. ”Självklart är han. Hur mycket betalar han dig? För jag svär om han börjar betala någon mer än vad han betalade mig-”
”Megan.” avbröt Justin och skakade på huvudet.

Jag tappade hakan. ”Ser jag ut som en hora för dig?”
Megans ögon vidgades. ”Oh… du är inte en-”
”Nej. Jag har den här saken kallad självrespekt.” spottade jag fram. ”Vilket jag verkar vara ensam om.”
Megan slängde en blick på Justin. ”Vilken snäll vän.” hennes röst droppade med sarkasm, innan hon vände på klacken och gick åt motsats håll.

”What the fuck, ser jag ut som en hora?”
”Nej.” försäkrade Justin när vi fortsatte gå.

Jag himlade med ögonen. ”Jag kan inte fatta att hon trodde jag var en prostituerad. Det är bokstavligen den största förolämpning jag någonsin hört-”
”Okej Saige.” suckade Justin. ”Bara ignorera Megan, hon är bara bra för sex.
”Jag trodde du sa att hon är en dam på gatorna. Hon var inte en dam, hon var en slampa.”
”Okej, well… jag har inte pratat med henne på månader.”
”Alright, fortsätt. Jag gillar att höra om ditt förflutna.”
”Även om mitt förflutna handlar om att ha sex med nästan varje tjej i den här staden?” skrockade han.

Jag ryckte på axlarna. ”Antar att jag tycker det är intressant, som om jag får reda på en del av Justin som jag inte vetat.”
”Well, uppdatera mig Saige. Är du oskuld?”
”Nej.” jag skakade på huvudet. ”Men jag är ingen slampa.”
”Hur många gånger har du haft sex?”
”Några gånger.”
”Med hur många killar?”
”Tre.” jag kände hur mina kinder blev röda med skam. Även om Justin hade berättat för mig om flera av personerna han hade haft sex med, och troligen hade en lång lista kvar så kändes detta smutsigt för mig.

”Berätta om dem.” skrockade han.

Jag suckade. ”Okej, jag blev av med oskulden när jag var sexton, till min historielärare… han var tjugosex och jävligt attraktiv. Hans namn var Mr. Clark men för mig var det Austin.”
”Damn girl, knullade du din lärare? Det är olagligt.” skrattade Justin.

”Antar att det inte är det om ingen får veta.”
”Du har en poäng, fortsätt.”
”Mina föräldrar vet inte om det, och kommer aldrig få reda på det. Förstått?” jag gav Justin en menande blick.

”Din hemlighet är säker hos mig. Min mamma tror fortfarande jag är oskuld, I get it.”
”Min andra gång var med den här killen för att hämnas på Austin. Hans namn var Brody. Egentligen var det inte ens värt det, Austin slutade jobba på min privatskola och flyttade till Arkansas. Efter det låtsades jag och Brody att det aldrig hände och fortsatte med våra liv.”

”Och den sista killen var min pojkvän, Cole, under junior året. Han var så söt och snäll mot mig och tillslut en kväll kände jag att det var den perfekta stunden, så vi gjorde det. Han var den typen av kille som mina föräldrar inte tyckte om, och min bror föraktade. Vi var lyckliga tills jag fann honom på en skolfest där han hånglade med hejarklacksledaren på hans skola; han gick inte på min privata.

”Megan kanske hade rätt, du är en hora!”
Jag tappade hakan och kände tårarna bränna bakom mina ögon. ”Nej… nej det är jag inte.”

Justin började skratta. ”Jag skojade bara Saige, ta inte alla mina skämt så seriöst.”

”Det var inte roligt.” muttrade jag och vägrade möta hans ögon.

”Oh kom igen, var inte så förolämpad. Jag skojade bara.”
”Justin när man kallade någon hora i Brooklyn så var det en förolämpning, det är inte ett skämt.”
”Okej, men det är en skämt här i Bronx.”
”Jag är fortfarande ny här.” påminde jag. ”Jag tar illa upp om jag blir kallad hora.”

Han stönade. ”Jag menade det inte Saige, det är bara hur jag skämtar. Vi har hängt de senaste dagarna, och jag trodde du skulle förstå mina skämt nu.”

”Självklart inte.” jag korsade armarna över mitt bröst.

”Okej, du agerar någorlunda som en bortskämt, white-y bitch just nu.”
”För det är det enda livsstil jag känt till Justin!” jag slängde mina armar upp i luften samtidigt som jag kände hur mina ögon började vattnas, vilket gjorde mig till en bortskämd, känslosam, white-y bitch.”

”Du överreagerar nu seriöst, lugna the fuck ner dig.”
”Säg inte åt mig vad jag ska göra.” väste jag genom mina tänder. Jag kunde se hur hans käkben rörde sig, när han försökte kontrollera sig själv och sin ilska.

”Vill du veta vad jag tycker?”
”Vad? Upplys mig gärna.” jag stirrade på honom.

”Jag tror att du fortfarande är samma bitch som du var i Brooklyn.”
”Du kände mig inte ens när jag bodde i Brooklyn.”
Han ryckte på axlarna. ”Jag gjorde kanske inte det, men att döma av din vän som var rasistisk mot JT i köpcentret, så gissar jag att du var likadan.”
”Jämför mig inte med Hanna.” jag kunde känna mitt blod koka.

”Vad ska du göra åt det?”
”Jag går hem. Bry dig inte om att ringa eller sms:a mig längre, för jag kommer hitta nya vänner.” jag vände på klacken och började gå bort från honom.

”Hitta nya vänner?” fnös han. ”Snälla, om jag säger till människor runt här att jag hatar dig så kommer alla göra det Saige!”
”Fuck you!” jag slängde upp mitt långfinger, innan jag hastigt gick tillbaka till hyreshuset jag bodde i. Tårarna började sakta rinna längst mina kinder så jag höll huvudet nere. Jag ville inte att någon skulle skratta åt mina tårar eller fråga vad felet var, om någon ens brydde sig om mig.

Dramat är aldrig långt bort, huh?

Alla namn och personer som är understykna är länkar, om ni vill se hur de ser ut.

”Behövs inte.” JT greppade tag i tröjan och gömde den under sin egen. ”Nu är det bäst att vi springer.” utan någon ytterligare varning började han springa ut från affären.
Nej!” skrek Willow efter honom. ”Jag sa till honom att inte göra det när jag var runt.” väste hon.
Justin jagade efter honom, medan jag och Willow stannade kvar i affären som om vi inte visste vilka de var och istället lät vakterna springa efter.

Justin’s POV
Jag satt i säkerhetsvaktens kontor där han gång på gång blängde på JT.

”Visste du att snatteri är ett brott, unge man?” frågade den skalliga, överviktiga polisen.

“Yo no hablo, Ingles,” svarade JT i den lilla spanska han visste, i ett försök att säga att han inte förstod det engelska språket.

Polisen vände sig mot mig. ”Är du hans översättare?”
”Uhh… oui?”
”Det är franska.” hans ögon borrade in i mina.

”Jag menar si. Jag hjälper också den här andra killen som pratar franska-”
”Är du ens spansk?” polisen hade sitt ansikte endast några millimeter från JTs. Ingen av oss var egentligen skrämda, då den här vakten inte hade någon makt alls till skillnad från vanliga poliser.

”Sir.” ljudet kom från vaktens telefon.

Han suckade och tryckte på pratknappen. ”Jag har straffångar här Marshall.”
Verkligen? Kallade han oss redan straffångar?

”Jag vet sir, och jag ber om ursäkt för att jag stör.” sade mannen som hette Marshall. ”men jag har de två tjejerna som de kom in i köpcentrumet med.”
Oh shit, de har Saige och Willow. JT och jag är dödens.

Mannen flinade. ”Ta in dem.”

Dörren öppnades och Willow och Saige blev knuffade in i det redan trånga kontoret.

”Rör mig inte.” morrade Willow. ”Jag får mer pengar varje månad än vad du får under hela din livstid.” tjöt Willow åt Marshall när han lämnade kontoret.

”Sätt er damer.” officeraren slog ut med sin hand mot de två stolarna framför hans skrivbord.

Saige blängde på oss. ”Varför blir vi involverade i deras skit?”
”Vi gjorde inget.” la Willow till. ”Vi visste inte att JT skulle stjäla.”
JT började säga slumpmässiga ord på spanska som inte ens bildade en mening. Jag kunde bara urskilja ’katt, hund, dörr, baseball, fladdermus, flygplan, apelsin.’

”Vad säger han?”

”Oh… uh.” jag letade i mitt huvud efter en snabb lögn. ”Han ber om ursäkt till Willow för att hon måste vara här.”
”Prata engelska.” instruerade Saige argt.

“No hablo, Ingles,” repeterade han igen och försökte att inte skratta.

Willow himlade irriterat med sina ögon och satte sig i en av stolarna.

”Sir, låt tjejerna gå, de gjorde ingenting.”
”Vi får se efter att bandet från övervakningskameran har visats, okej?”
”Visst.” fräste Saige, troligen också irriterad. Officeren tog fram videon på sin laptop och lutade sin haka mot sin hand innan han startade den.  Det började med att JT slängde sig på ställningen och tog tag i tröjan som han stoppade in i sin egen. Willow och Saige tappade båda hakan, innan JTs läppar började röra sig, videon hade dock inget ljud så det var det enda man såg innan han och jag sprang iväg. Willows armar flög upp i luften i samband med att hon skrek, men hon och Saige rörde sig inte. De stod på exakt samma plats och såg överraskade och arga ut samtidigt, innan han stängde av videon.

Han nickade. ”Ni två ser oskyldiga ut i den här videon.”
”Tack.” suckade Willow.

”Varför sprang du?” Han vände sig mot mig. ”du stal inte tröjan.”
”Han är min vän… och jag tänkte hålla ihop med honom.”
”När han snattar? Inte ett bra ide.”

Jag ryckte på axlarna. ”mi amigo.” jag klappade JT hårt på axeln.

”Si, senor.” flinade han.

”Vet ni vad?” suckade polisen. ”Jag känner mig snäll idag och har inte lust att ta itu med er två idioter. Detta är eran enda varning.” han blängde på oss. ”Försvinn ut ur mitt kontor nu.”
”Ja sir.” Willow stod upp och drog med JT ut ur rummet, med mig och Saige i släptåg. I samma stund som vi var ute, slängde hon honom mot en vägg.

”Vad fan sa jag till dig?” morrade hon ilsket. ”Jag sa att du inte skulle stjäla något i min närvaro, gjorde jag inte det?”
”Det gjorde du.” svarade JT i samma lena röst som alltid.

”Och det hela ’Jag kan bara tala spanska’” fräste hon. ”allt du sa var ja och att du inte kan prata engelska.”

”Han sa några andra saker också.” sa jag i hans försvar.

”Jag är säker på att det inte hade någon mening.” muttrade Willow.

Jag kvävde ett skratt. ”Kan inte säga att jag inte håller med dig, det var bara en massa slumpmässiga ord.”
”Kom igen.” suckade Willow och ledde oss alla ut från köpcentrumet, medan hon och Saige såg ilskna ut.

”Jag önskade att de inte följde med.” hörde jag Saige mumla till Willow.

”Känner precis detsamma.” muttrade Willow tillbaka.

Saige’s POV

Willows bil stannade utanför mitt hus runt åtta på kvällen.

”Tack för att du tog mig tillbaka till Brooklyn livet igen.” log jag mot henne

Willow fnittrade. ”Inga problem, men nästa gång kanske det bara ska vara du, jag och Toby.”
”Hey!” utbrast JT och Justin, troligen förolämpade.

”Och shush och gå ut ur min bil.” Willow himlade med ögonen.

JT skrockade. ”Jag sms:ar dig sweet thing.” han vinkade innan han och Justin hoppade ut.

”Gav du honom ditt nummer?” jag höjde på mina ögonbryn.

”Han slutade inte fråga, och så småningom blev jag trött på det och gav honom numret.” hon ryckte på axlarna.

”Han kommer flirta med dig nonstop.” fnittrade jag.

”Jag antar att vi ser vad som händer då.”
Toby hoppade också ut ur bilen och mumlade ett hejdå till Willow innan han steg in i hyreshuset.

”Jag ringer dig imorgon.” försäkrade jag och gav henne en vänlig kram innan jag steg ut. Jag vinkade till henne en sista gång innan hon körde hem. Dock väntade jag tills hennes bil hade försvunnit ur mitt synfält innan jag gick in i byggnaden där JT och Justin väntade.

Jag gick upp de första trapporna innan jag vände mig om och stirrade förvirrat på dem. ”Kan jag hjälpa er?”
Justin ryckte på axlarna. ”Vi har inga fester att vara på ikväll, så vi kommer in till dig-”
”Woah, woah, woah.” avbröt jag honom och höll upp mina händer.

”Vadå?” nu var det JT som var förvirrad.

”Vet ni inte hur detta går till?”
”Huh?”
”Ni måste fråga om min tillåtelse innan ni bjuder er själva över, eller mer normalt så är jag den som ska bjuda över i första hand.” jag placerade en hand på min höft.

”Jag sa till dig att inte göra det.” JT pekade på min hand. ”Du ser dum ut.” skrockade han.

Jag himlade med ögonen och vände mig om, samtidigt som jag kunde höra hur de följde efter mig. Varför måste de vara så besatta av att hänga med mig? Kommer inte Justin ihåg hur han för två dagar sen smällde mig mot en tegelväg som om jag var någon Raggedy Ann docka?

Jag kom fram till ytterdörren och steg in utan att stänga den efter mig, för jag visste att Justin och JT skulle vara tätt efter mig.

”Vad fan!?” kunde jag höra min mor skrika från mina föräldrars sovrum.

”Perfekt.” muttrade jag.

”Vad är det?” undrade Justin.

”Jag kommer ihåg det där ljudet från när det hände i mitt hus, föräldrar som bråkar. ” informerade JT Justin och satte sig i soffan.

”Du är en sådan bitch Betty!” skrek min far.

”Precis som din mor!” svarade hon.

Jag suckade och gömde mitt ansikte i mina händer, utan att vilja att andra människor skulle höra mina föräldrar bråka.

”Fuck you. Jag kommer ansöka om skilsmässa Betty och jag skojar inte.”

”Förlåt mig.” jag stod upp och kände klumpen i min hals bli större.

”Saige?” JT förflyttade sin blick till mig. ”Är du okej?”
Jag ignorerade honom och började hastigt gå till mitt sovrum. Jag kunde känna deras ögon bränna i min rygg när jag smällde igen dörren efter mig i ren ilska. Utan att låsa kollapsade jag på min säng och begravde mitt ansikte i mina händer och lät den första snyftningen komma ut.

”Saige?” undrade Justin och stängde dörren mjuk efter sig.

”Gå härifrån.” morrade jag och gömde mitt ansikte bakom min kudde.

”Kan jag prata med dig?” Jag kunde känna hur madrassen sjönk bredvid mig.

”Nej.”

Han suckade och drog bort kudden från mig och slängde den till andra sidan rummet. ”Du vet, jag är inte så elak.”
”Vad vill du?” suckade jag och torkade bort några tårar. Sorgen tog över nervositeten av att sitta bredvid honom och kommunicera.

”Jag vet hur det är.” började han. ”När jag var tretton så bråkade mina föräldrar hela tiden.”
”Hur handskades du med det?” snyftade jag.

”Precis som du. Jag satte upp en tuff fasad framför mina kompisar och sedan när jag kom hem så var jag upprörd över det. Det dödade mig att höra ljudet av smällarna och hur de kallade varandra olika namn.”
”Det känns som om det är allt de gör nu.”
”Kanske kommer det snart återgå till det normala.” han ryckte på axlarna.

”Vill du veta vad det roliga är?” Jag släppte ut ett onormalt skratt. Ett sådant skratt som kom ut under en mörk stund och egentligen inte skulle representera något roligt utan kanske mer någon ironiskt. ”I Brooklyn var mina föräldrar troligen det gladaste paret i hela grannskapet. De gick alltid ut på dejter, gjorde romantiska middagar för varandra och till och med gav råd till andra par som gick genom svåra stunder.”

”Ibland så håller inte par ihop som du alltid trodde skulle göra det. Kanske så var allt du såg bara skådespel, du fick aldrig chansen att se allt annat i ett så stort hus, men nu när du är här så ser och hör du allting eftersom ni är så nära.”
”Kanske,” suckade jag. ”eller så har de båda känt en massa stress efter flytten hit.”

Justin nickade.

Jag suckade igen och la mig ner på madrassen. Justin i sin tur ställde sig upp och greppade tag i min kudde som han gav tillbaka.

”Tack.” jag la den under mitt huvud samtidigt som Justin la sig bredvid mig.

”Så vad kan jag göra för att få dig att glömma dina föräldrar som bråkar?” undrade han.

”Jag vet inte om det finns något sätt.” ryckte jag på axlarna.
”Väl, JT behövde gå hem för hans mamma sms:a honom… så du är fast att göra något med mig. Har ni några spelkonsoler eller sålde ni dem också?”
”Vi behöll vårt Wii.” mumlade jag. ”Den är kopplat till TV:n i vardagsrummet.”
”Nå…” Justin satte sig upp. ”Varför är vi här helt nedstämda istället för att spela?”

Jag ryckte på axlarna. ”Jag vet inte om jag vill spela.”
”Spelar ingen roll.” Han greppade min hand. Jag kände en pirrande känsla när hans fingrar rörde vid mina i samband med att han drog med mig till vardagsrummet. Han släppte min hand och satte in Mario Kart. Han gav mig kontrollen som redan var inne i ratten innan han satte sig bredvid mig och startade spelet. Vi valde båda våra karaktärer innan Justin valde en bana. ’Rainbow Road’ svåraste av dem alla.

”Fuck you.” stönade jag. ”Jag hatar Rainbow Road.”
”Suger för dig.” skrockade han. ”Jag och min bror har en Wii, och under en längre tid hade vi bara Mario Kart så jag har bemästrat den här skiten.”
”Perfekt.” mumlade jag när vi startade. Jag försökte hela tiden hamna framför honom men misslyckades varje gång.

Jag skakade på mitt huvud argt när jag råkade köra på ett bananskal som gjorde att jag ramlade av vägen. ”Jag hatar det här spelet.”
Justin skrattade och avslutade banan, och självklart kom på första plats. ”Bieber vinner igen.”
”Har din bror också bemästrat Rainbow Road?”
”Nej.” han skakade på huvudet. ”Han är den unga grässhopparen, jag är mästaren.”
”Vad du än säger.” jag gav honom en menande blick.
Jag gillade den här sidan av Justin. Han var fånig och rolig, och definitivt inte vad jag förväntat mig av det vanliga allvarliga killen.

Vi spelade några fler banor innan vi stängde av spelet. Justin behövde komma hem innan hans föräldrar började oroa sig.

”Kom bara ihåg att det hela kommer antingen bli bättre eller falla isär så att de kan träffa någon annan.” log han och vilade sin hand på min axel.

Samma pirrande känsla från min hand kändes nu i min axel och orsakade att ett brett leende tog plats på mina läppar.

”Tack Justin.” jag tackade honom troligen helhjärtat för första gången sedan vi träffats.

Han flinade. ”Tack för en rolig-”
”Trots att vi nästa blev arresterade så ja, super rolig dag.”
Han skrattade. ”Du bor i Bronx nu babe, vänj dig vid det.”
Jag himlade med ögonen. ”God natt Justin.”
Hans skratt fyllde mina öron som en mjuk harmoni innan hans läppar sträckte sig i ett vackert leende. ”Du behöver inte oroa dig babe. Jag skulle på nolltid få ut dig om du hamnade där.”
”God natt Justin.” repeterade jag.

”Night Saige.” han drog in mig i en kram.

Jag flämtade chockat till innan jag slingrade mina armar omkring honom och vilade mitt huvud på hans axel.

”Var stark.” viskade han i mitt öra. ”Och låt inte deras bråk ta över ditt huvud, alright?”
Jag nickade. ”Tack Justin.”

”Inga problem.” han drog sig tillbaka och jag lät mina händer falla till mina sidor. Han vände sig om och ropade ännu ett hejdå innan jag stängde dörren.

Jag vände mig om och lät mig själv slappna av mot den kalla metalldörren, samtidigt som jag lät ut ett djupt andetag jag inte vetat att jag hållit innan jag gled ner och satte mig på golvet

”Bekväm?”

Jag hoppade till vid ljudet av Tobys röst.

”Skrämde jag dig?” skrockade han.

”Shut up.” jag gav honom en blick innan jag stod upp. ”Jag går till mitt rum.”
”Jag behövde inte en beskrivning på vad du skulle göra, men ha kul.” han ryckte på axlarna i samband med att jag gick in till mitt rum och stängde dörren, innan jag ploppade ner på min säng och började kolla min mobil.

Willow: Saknar dig redan och kan inte vänta tills vi kan hänga igen!
Toby: Kan du höra mamma och pappa också? Döda mig nu!

JT: Förlåt att jag gick, men lycka till med dina föräldrar!
Hanna: Har du blivit gravid än?

Jag himlade med ögonen åt Hannas text, och gjorde mig själv beredd på att klicka på att svara och lära henne något när ljudet av ännu ett sms stoppade mig. Jag tryckte tillbaka på mina meddelanden för att se vem sms:et var ifrån. Till min förvåning var det Justin.

Justin: Sms:a eller ring mig om du behöver hjälp med något Saige. Jag finns här för dig.

Jag log och klickade på svara, där lät jag mina tummar flyga över skärmen.

Saige: Hänga med mig imorgon?
Justin: Mer än gärna, vad vill du göra?
Saige: Vad som helst. Bara få mig ut ur huset, jag orkar inte höra dem bråka hela dagen.

Justin: Jag försöker komma på något, så hämtar jag dig imorgon vid tio.

Saige: Okej Justin. Tack.

Jag la ner min mobil och gick till badrummet. Hårt smällde jag igen dörren så mina föräldrar skulle höra det innan jag låste det. Jag suckade och strippade av mig kläderna som jag slängde i tvättkorgen innan jag satte på duschen. Jag placerade min hand under och kände de iskalla dropparna träffa mina fingertoppar vilket spred en rysning genom hela min kropp.
Jag väntade på att vattnet skulle vara varmt innan jag ställde mig under det. Jag dränkte mitt hår innan jag greppade i det persikodoftande schampot som jag delade med min mor. Jag tryckte ut en lagom mängd i min handflata innan jag började massera in det i mitt hår.
Jag stängde avslappnat mina ögon och började fantasiera Justin bredvid mig, lika bar som mig, och att det var han som masserade in schampot i mitt hår. Hans läppar skulle lämna massor med mörklila sugmärken på min hals, så alla andra skulle se det nästa morgon och veta att jag tillhörde till någon. Hans kropp skulle vara pressad mot min så jag kunde känna hela honom.

Mina ögon poppade upp i skräck. Hade jag verkligen en sexfylld dagdröm om Justin och mig i en dusch?

”Oh my God.” viskade jag till ingen speciell i samband med att jag sköljde ur schampot ur mina mörka, chokladlockar. Jag tvättade bort skummet från mina händer innan jag greppade tag i balsamet, och var noga med att inte låta mina tankar flyga iväg när jag masserade in det snabbt i håret och sköljde ur det i samma tempo.
Resten av min dusch där jag tvättade min kropp, rakade behövliga ställen och tvättade mitt ansikte var bara pinsam. Jag tvättade bort allt skum från min kropp innan jag stängde av vattnet och började torka mig själv med den luddiga, lila handduken. Jag svepte mig själv in i den innan jag tog ännu en handduk – denna gång grön – som jag satte runt mitt hår. Om jag skulle ta hjälp av en hårtork så skulle mitt hår endast bli frissigt.

Snabbt gick jag tillbaka till mitt rum så jag inte skulle möta på någon i endast handduk. Där bytte jag om till min favorit par av mjukisbyxor som var gråa, ett rosavitrandigt linne och ett par vita fluffiga strumpor. Efter det satte jag upp mitt fuktiga hår i en bulle innan jag kollade på min mobil igen, där jag såg ett sms från Justin och ett från Willow.

Justin: Inga problem Saige, vi syns imorgon.

Willow: Kom hem säkert, tänkte att du ville veta! Xo

Saige: Bra att du är säker, önskade bara att jag kunde vara med dig! :(

Willow: Jag med!

Jag suckade och stoppade in laddaren i min nästan döda telefon innan jag kröp in under mitt täcke och drog upp den till min hals. Jag stängde mina ögon endast för att se hur Justins ansikte poppade upp i mitt huvud. Hans fylliga, hjärtformade läppar som var putade. Hans vackra, bruna ögon som var stängda när han långsamt närmade sitt ansikte till mitt, nästan för att kyssa mig.

”Oh my God.” mina ögon öppnades hastigt innan jag satte mig upp. ”Jag behöver sluta med detta.”

Jag suckade och irriterad med mig själv begravde mitt ansikte i mina händer.

Varför kände jag plötsligt dessa känslor för honom?

*Tidsinställt*

”Det är faktiskt riktigt rörande.” log jag.
Justin gav mig ännu en av hans axelryckningar. ”Om du gör ett gott intryck på henne, så står hon vid din sida hela livet.”
”Hon är en sann vän då.” nickade jag.

Saige’s POV
Efter några minuter anlände vi till en gammal tegelbyggnad. En neonskylt hängde ovanför glasdörren; ’Sal’s Bowling Alley.’  Dock lyste inte bokstaven ”g”. Resten av bokstäverna fortsatte blinka i hastigt i rosa, rött, grönt och gult.

”Här är det.” log JT och följde efter Justin in.

”What the hell?” Willow tittade sig runt. ”Det ser hemskt ut, och jag är rädd att byggnaden kommer kollapsa på mig om jag går in.”
Jag skrattade. ”Välkommen till min nya normala.”
”Jag tycker så synd om dig.” hon klappade mig på axeln innan vi båda gick in där JT och Justin stod vid kassan.
En mörkhyad, knubbig man stod lutad över disken, utan att vara uppmärksam på vad vi gjorde. Han såg ut att vara i sent fyrtio, eller tidigt femtio. Han bar en otrolig smutsig tröja som var i alla möjliga färger, vilket var en nagel i ögat.
Ett par tjocka, runda glasögon satt på hans näsrygg och hans kala hjässa glänste i belysningen.
På hans namnskylt stod det ’Sal’ och det gjorde klart det faktum att han var ägaren.

Så småningom tittade han upp och märkte Justin och JT som tonade sig över honom, vilket fick ett flin att uppenbaras på hans läppar.

”Well, well, well, titta vilka som är här.” skrockade han. ”Vad fan gör Justin Bieber och JT Withers i mina områden? Ni har inte varit här sen ni var sextonåringar.”

”Tar med dessa vackra damer på utforskning.” JT pekade med sin tumme åt min och Willows håll.

Sal studerade mig och Willow noga innan han sänkte rösten och vände sig tillbaka mot JT och Justin. ”Två rika white-ys?”

”Yeah.” JT ryckte på axlarna som om det inte var någon big deal, vilket det antagligen inte var för honom längre.

”Varför hänger ni inte med dem i deras stad?” fortsatte Sal med samma tysta röst. ”Ni båda vet att det inte är säkert för dem att gå runt på de här gatorna.”
”Brunetten bor här.” skrockade Justin lågt.

Sal ögon vidgades. ”Jag ger det max två månader innan hon är gravid.” flinade han.

”Människor i ghettot är verkligen dåliga på att viska.” mumlade Willow tyst i mitt öra vilket fick mig att börja skratta högt. Sal JT och Justin vände sig om och stirrade på oss som om vi hade två huvuden.

”Förlåt.” muttrade jag och bet mig i tungan för att inte skratta mer.

”Nå, vad har ni för skostorlek damer?” han höjde på ögonbrynen.

Jag gick fram till disken och lutade mig mot mina armbågar. ”Jag har 39.”
”Och du?” han flyttade sin blick till Willow.

”38.” sa hon simpelt innan hon tog ut sin mobil och började sms:a med någon.

Sal gav oss båda våra skor och berättade vart vi skulle. JT och Justin ledde oss över plastbänkarna där de kickade av sig sina skor och ersatte dem med hemska bowlingskorna. Jag satte mig ner och gjorde samma sak, samtidigt som JT knappade in allas namn in i den datorliknande maskinen.

”Justin är först.” JT klappade honom på ryggen.

”Se och lär damer.” Justin vinkade innan han greppade en bowlingklot.

”Hellre se och dregla.” muttrade Willow under sitt andetag.

Jag gav henne en blick. ”Han är inte så snygg.”
”Vad du än säger.” fnittrade hon.

”Ni vet att jag kan höra er båda.” JT vände sig om.

Willow kinder blev genast i en blossande röd färg. ”Låtsas som om du inte gjorde det.”
”Okej white-y.”

 

Senare på kvällen stod jag och Willow vid gränden där hon parkerat sin bil tidigare.

”Så jag kommer och hämtar dig runt tio?” frågade hon osäkert

Jag nickade. ”Låter som en plan.”
”Okej, bra.” hon mosade mig i en av sina välkända kramar. ”Ha en bra kväll.”
”Kör hem säkert.” hon nickade innan hon satte sig i bilen och sände mig en sista vinkning innan hon backade ut. Jag suckade och gick snabbt in i hyreshuset, och sedan trapporna som verkade vara oändliga vid vissa stunder.
Vid dörren möttes jag av mina föräldrar som höll på att skrika på varandra. Jag stönade och satte mig utanför dörren utan att vilja störa dem.

Hanna: Alla tror du är en lowlife nu, ha kul i Bronx.
Justin: Kom du hem säkert?

JT: Fick ditt nummer av Justin och undrade bara om du och Willow kom tillbaka säkert.

Jag skickade Hanna en ”fuck you” och därefter klickade jag på JTs sms och skrev att allt är okej innan jag gick in på Justins.

Saige: Sen när bryr du dig?

Justin: Vem sa att jag inte gjorde det?
Saige: Dina ögon när du smällde mig mot en tegelvägg.

Justin: Du gjorde mig förbannad.

Saige: …k.

Justin: Antar att du svarar betyder att du är hemma.

Saige: Nej, faktiskt så är jag i mitten av att bli kidnappad. Jag chillar bara i någon killes bil, rätt så bekvämt om jag får säga det själv.

Justin: Du är inte rolig Saige.

Saige: Det är synd att du inte finner mig humoristisk.

Justin: JT kan inte sluta att tjata om du och Willow kan hänga imorgon.

Saige: Kan inte, vi ska till Brooklyn.

Justin: JT och jag har alltid velat åka tillbaka dit, vi har bara varit där en gång eller två.

Saige: Fortsätt drömma då.

Justin: Syns imorgon Saige, vi kommer över vid halv tio!

Jag stönade högt och la tillbaka mobilen i min ficka. Perfekt de följer med.

”Du är en smutsig skithög precis som din far!” skrek min mor.

”Våga inte prata om min far med det språket!”
”Åh verkligen, vad ska du göra åt det Charlie?”
Jag hörde ljudet av en smäll, tätt följt av min mors skrik. Mina ögon vidgades innan jag hoppade upp och sprang in i lägenheten.

”Mamma!” jag var snabbt vid hennes sida och såg på hur hon höll sin hand över sin röda kind, innan jag vände mig om och kollade på min far med inget annat än avsky i min blick.

”Stick!” skrek hon.

”Va?” vrålade min far.

”Stick!” repeterade jag henne och fick min far att titta förvirrat på mig.

”Unga dam, det är inte hur du pratar med din far-”
”Våga lägga en hand på min mor igen.” Toby dök ut ur ett mörkt hörn innan han marscherade över till pappa och började blänga på honom. ”Jag tror att det båda har sagt åt dig att försvinna, behöver du höra det en tredje gång?”

”Jag k-kommer t-tillbaka för m-mina saker i-imorgon.” stammade han innan han gick ut och smällde dörren efter sig.
Man märkte på hans blick att han inte förväntade sig att båda sina barn skulle ta sin mammas sida.

”Vilken douchebag.” muttrade Toby.

Mamma suckade innan hon reste sig och försvann in till sitt rum, utan att säga något till oss.

”Inte direkt vad jag förväntat mig att komma hem till.” jag korsade armarna framför mitt bröst.

”Vart var du?” Toby rynkade på pannan.

”Willow kom förbi och vi gick och bowlade.”
”Jag saknade Willow!” utbrast han och gjorde det faktum att han hade en crush på henne efter alla dessa år tydligare.

”Vi ska till Brooklyn imorgon, vill du-”
”Kan jag följa med?”

Jag fnittrade. ”Jag skulle precis fråga dig det.”
Han greppade mig och kvävde mig i en kram samtidigt som han lämnade en puss på min kind innan han släppte mig. ”Du är den bästa systern Saige!”
”Ew.” jag gjorde en kräkreflex samtidigt som jag torkade bort hans puss från min kind med ett äcklat ansiktsuttryck.

Han skrockade. ”Oh ta de lugnt Saige.”
”Kom igen, vi lagar middag till mamma.” jag ändrade ämnet. ”Jag tvivlar att hon är på humör för matlagning.”
”Det enda jag kan laga är mac and cheese.”

”Gör det då, så fixar jag lite skinka eller något.”
Han ryckte på axlarna. ”Okej.”

Nästa morgon låg jag på soffan klädd i en av mina favoritoutfits. Jag bar en spets linne tillsammans med en kjol som var i olika nyanser av blått. Ett vitt bälte höll den på plats.
Justin och JT satt också i rummet helt tysta, under tiden Toby blängde på dem oförskämt. Han gillade inte idén av att två ’ghetto’ killar skulle följa med.

En lätt knackning på dörren fick mig och Toby att hoppa upp från soffan.

”Ta det lugnt killen.” flinade jag. ”Du ser henne snart.”
”Har han en crush på henne eller något?” JTs röst var fylld med avundsjuka.

”Spelar det någon roll för dig?” Toby gav honom en irriterad blick.
Jag suckade och gick och öppnade dörren. Där stod Willow i en flerfärgad kjol, tillsammans med en jeansskjorta och en vit stickad tröja över det som endast lät en bit av ärmarna och kragen av skjortan att synas.

”Du ser söt ut.” gav hon som komplimang.
Jag flinade. ”Du med.”
”Har jag missat memot om att man ska vara klädd formellt för Brooklyn?” undrade Justin och kollade ner på sin outfit som bestod av en ljusblå T-shirt och ett par simpla jeansshorts.

”Antar att jag också gjorde det.” JT rätade ut sin tröja och ställde sig upp. Hans outfit var nästintill identisk med Justins, bara att han hade en flerfärgad T-shirt.

”Han är inte så uppklädd.” Justin slängde en hand mot Tobys byxor, jeansskjorta och vita linne.

JT ryckte på axlarna. ”Det kanske är en girl thing då.”

”Kanske.”

”Kan vi gå nu?” Willow la en hand på sin höft. ”Jag hatar att vara här.”
”Ja.” Jag greppade hennes hand och tillsammans gick vi nerför trapporna och ut till parkeringen.

”Du vet att du har tur att den här inte blev stulen.” sa Justin och klättrade in i baksätet.

”Antar det.” Willow ryckte på axlarna och satte sig i förarsätet.  Jag satte mig bredvid henne i passagerarsätet och lät JT och Toby joina Justin i baksätena i Willows hummer.

”Snygg bil, sweet thing.” mumlade JT och undersökte bilens insida.

”För femtioelfte gången.” fräste Willow. ”Det är Willow, inte baby, eller babe, eller white-y, eller sweet thing, eller vad du nu kan komma upp med. Bara Willow.”
JT skrockade. ”Feisty, jag gillar det.”
Toby himlade med ögonen. ”Bara ignorera honom Willow.”

Willow satte på radion och tryckte på hits stationen. Genast kände vi båda igen sången och började sjunga med.

“But every song’s like gold teeth, greey goose, trippin’ in the bathroom,” sjöng jag med i Lordes ’Royals’.

“Bloods stains, ball gowns, trashin’ the hotel room!” sjöng – skrek – Willow med.

”Jesus Christ.” Justin rullade med ögonen. ”Få dem att sluta.
”De gör det hela tiden.” förklarade Toby.

“We don’t care, we’re driving Cadillacs in our dreams,” sjöng jag och Willow tillsammans. “But everybody’s like Crystal, Maybach, diamonds on your timepiece. Jet planes, islands, tigers on a gold leash.”
Jag hörde JT skrocka. ”Antar att man vänjer sig efter ett tag?”
”Nej.” skrattade Toby. ”Jag har fortfarande inte vant mig vid deras röster som låter som katter som dör.”
“We don’t care; we’re not caught up in your love affair!” sjöng Willow högre, som precis som mig hört Tobys diss.

“And we’ll never be royals,” sjöng jag i samma styrka samtidigt som radion ekade efter oss.

“It don’t run in our blood,” vi båda brast ut i skratt på grund av killarnas reaktioner.

”Är ni två klara än?” undrade Justin och lutade sig framåt.

”Kanske, kanske inte.” Willow gav honom en axelryckning.

”Om vi bara kunde komma till Brooklyn snabbare.” skrockade Toby som börjat någorlunda komma överens med JT och Justin. Han kan behöva några vänner i Bronx.

Willow parkerade bilen på en befolkad Starbucks parkering, innan vi alla hoppade ut.

”Jag har sms:at mina vänner och de borde vara där inne redan.” informerade Toby.

”Gå och ha roligt.” Willow klappade honom på axeln. ”Vi möts på Panera Bread för middag vid sju, sedan skjutsar jag hem er.”
”Låter bra, syns sen.” han vinkade och gick in där han genast mötte sina vänner som hade köpt honom kaffe, innan de begav sig ut på Brooklyns gator.

”Så vart ska vi först, damer?” JT la varsin arm runt våra axlar.

Willow och jag skakade samtidigt av oss honom innan vi fortsatte gå tillbaka till bilen.

”Någon som ska svara?” Justin höjde på ena ögonbrynet.

”Ni får se.” flinade jag och klättrade in i bilen.

Willow startade bilen och började köra mot köpcentrumet, samtidigt som vi började sjunga med radion igen, denna gång ’Dark Horse’ med Katy Perry.

”Ni två sjunger alltid, gör ni inte det?” flinade JT.

”Yup.” Willow poppade p:et innan hon parkerade bilen på den inte lika befolkade parkeringen som förut, innan vi steg ut och började gå in.

”Åh det här är precis vad jag behövde.” jag tittade runt på alla kläder.

”Shoppingterapi.” log Willow. ”Vad varje tjej behöver.”
”Jag har faktiskt aldrig varit här inne förut.” JT tittade runt på de oändliga ställningarna av kläder.

”Jag har.” skrattade Justin. ”Jag stal en sjal åt Jazmyn, för två jular sedan.”
”Well är du inte badass?” skrockade JT.

”You know it.”
Willow himlade med ögonen. ”Om du stjäl någonting i min närvaro, så svär jag till gud att jag kommer avslöja dig.”
Justin blängde på henne. ”Du skulle inte våga.”
”Vill du verkligen testa mig?” utmanade hon.

”Fine.” stönade han. ”Jag kommer inte stjäla något.”

”Bra, inga lagar som ska brytas under tiden jag är här.”
”Det kan vi tyvärr inte lova, babygirl.” flinade JT.

”Vad sa jag om smeknamn?”
”Så uptight.” Justin skakade på huvudet.

JT skrockade. ”Rika white-ys man.”
”Okej, ni två kan gå tillbaka till Bronx.”
Några huvuden vände sig om när Bronx blev nämnd. De började stirra på Justin och JT i ren förskräckelse.

”Kan vi hjälpa er?” snäste Justin åt en av dem. Kvinnan flämtade genast och började snabbt gå bort, troligen till andra sidan av köpcentrumet eller snarare andra sidan av New York.

”Försök att inte skrämma alla under tiden ni är här.” Willow himlade med ögonen.

”Oh my God!” det var ett bekant skrik. Jag vände mig om och mötte Emma som hade Hanna bredvid sig. De båda kom fram till oss.

”Saige, jag har saknat dig!” Emma drog in mig i en benkrossande kram innan hon släppte mig. ”Hur har det varit? Jag hoppas allt är okej.”

”Det är bara bra.” svarade jag enkelt.

”Bra att du fortfarande lever, men är du gravid än?” flinade Hanna.

”Okej, lyssna här bicth-” jag kände hur Willow greppade min arm.

”Hon är inte värd det Saige, skapa inte onödigt trubbel för dig själv.”
Jag behöll blicken på Hanna. ”Den här bitchen förtjänar inte ens att andas just nu.”
”Jag vet, jag vet.” försökte Willow lugna ner mig.

”Vem är det här?” frågade JT och stirrade på Hanna.

”Detta måste vara din nya negervän.” hon stirrade tillbaka.

”Sa hon nyss…” Justin avslutade aldrig meningen.

Willow tappade hakan. ”Hanna säg inte så!”

”Kalla inte min vän det.” väste jag.

”Är vi vänner nu?” log JT.

”Sch.” tystade Willow honom och fortsatte hålla i min arm så jag inte skulle hoppa på Hanna och slita av alla hennes falska förlängningar.

”Vem fan är den här tjejen?” Justin rynkade på pannan.

”Din typiska vita bitch.” svarade jag.

JT skrockade innan ha lätt knuffade mig åt sidan så han istället stod framför Hanna. ”Lyssna här, du vet att jag kommer från Bronx och därför borde du också veta vad jag gör mot bitchiga tjejer som dig.”
Hannas ögon vidgades. ”Kom igen Emma.”
”Men jag vill prata med Saige.”
”Kom igen!” Hanna greppade Emmas handled och började släpa iväg henne.

”Tack.” suckade jag och tittade över mot JT.

Han ryckte på axlarna. ”Jag hatar bitchar, så…”
Jag skrattade. ”Det är tillräckligt för att skrämma iväg henne.”
”Så…” flinade han. ”Är jag verkligen din vän?”
”Hm…” jag låtsades tänka. ”Antar det.”
”Åh fröjd, vi kommer se mer av honom och höra mer av hans tusen smeknamn för mig.” muttrade Willow.

”Oh, jag kommer snart växa på dig så du vänjer dig.”
”Som ett dödligt virus.”
Justin brast ut i skratt. ”Okej, det var riktigt dåligt… men ändå rolig.”
”It’s a gift.” Willow bugade innan hon vände sig om och började kolla igenom ställningen. Sorterade ut det som var fint, och inte ens brydde sig om att kolla på plagg man inte ens ville bli sedd i när man var död.

”Jag förstår inte tjejmode.” Justin höll upp ett par högmidjade shorts som var täckta med paljetter från alla möjliga håll.

”De var faktiskt söta.” Willow tog tag i dem och kollade på lappen. ”Och min storlek.” hon log nöjt och la den i sin lilla hög hon hade i famnen innan hon återgick till ställningen.

”Hittar du inget?” JT höjde på ögonbrynen.

”Jag har inte pengar för sånt här längre.” Sorgen hördes tydligt i min röst, samtidigt som jag tittade på en av de söta topparna.

”Jag sa att jag skulle köpa något åt dig.” Willow vände sin blick mot mig.

”Behövs inte.” JT greppade tag i tröjan och gömde den under sin egen. ”Nu är det bäst att vi springer.” utan någon ytterligare varning började han springa ut från affären.

”Nej!” skrek Willow efter honom. ”Jag sa till honom att inte göra det när jag var runt.” väste hon.

Justin jagade efter honom, medan jag och Willow stannade kvar i affären som om vi inte visste vilka de var och istället lät vakterna springa efter.

*Tidsintällt*

Justin’s POV
Jag lät ut ett djupt andetag innan jag gick tillbaka till baksetplanen där alla var samlade vid läktarna. Jag joggade över dit samtidigt som jag hade ett grepp om mina byxor så de inte skulle falla, innan jag ploppade ner bredvid JT.

”Hej man.” han tog ut ett paket Marlboro som han öppnade och räckte mot mig. ”Vill du ha?”
”Yeah.” jag drog ut en. ”Tack.”
Han gav mig sin gamla, röda tändare. Lågan kom snabbt till liv och tände på cigaretten som jag genast tog ett bloss av och samtidigt gav tillbaka tändaren.

”Så, varför tvingade din mamma att ta med white-y?” frågade Candy och tog ett djupt bloss av den handrullade jointen som hon höll mellan sitt pekfinger och långfinger.

Jag ryckte på axlarna. ”Få henne att vänja sig vid staden.” jag tog ännu ett drag från cigaretten innan jag blåste ut den i ett moln som varade i några sekunder.

”Jag gillar henne inte.” sa bitchen i gruppen, Maria Chambliss.

”Du pratade inte ens med henne.” fnös Seneca. ”Du känner henne inte tillräckligt för att ogilla henne.”
”Som om du gör det.”
”Jag pratade med henne, och jag gillade henne.” Seneca gav henne en menande blick.

Candy skrattade och tog ännu ett drag som hon behöll i några sekunder längre än förut, innan hon blåste ut den. ”Det är för att de båda är white-ys.”

Seneca himlade med ögonen. ”Det är som om jag ska säga att ni två bara hänger för ni båda är svarta.”
”Sluta vara en stereotype.” skällde JT.

”Om ni inte vill bli kallade det så ska ni sluta kalla mig white-y.”
Maria fnös. ”Som om vi skulle göra det.”
”Då fortsätter jag kalla er vad jag vill.” hon ryckte på axlarna.

”Jag kan riva sönder det där vackra ansiktet inom några sekunder, Deets.” utmanade Candy.

”Tror du inte jag kan göra detsamma med din?” Seneca höjde på sitt vänstra ögonbryn.

”Sant.” jag nickade. ”Kommer inte ni ihåg den senaste fighten hon var med i? Tjejen slutade upp på sjukhuset medan Seneca bara hade ett rivsår under ögat.”

Candy nickade. ”Jag kommer ihåg det.”
”Åh snälla.” fnös Maria ”Hon slogs mot någon pussy tjej som flyttade så fort hon kom ut ur sjukhuset. No big deal; vem som helst skulle ha lyckats med det.”
Seneca gav Maria en irriterad blick .”Vill du också sluta upp på sjukhuset?”
”Som om du skulle göra det. ” Maria brast ut i skratt.

Seneca ställde sig genast upp med nävarna knutna.

”Seneca.” JT greppade hennes arm för att hålla tillbaka henne. ”Hon är inte värd det.”
”Bitch.” väste Seneca innan hon stormade bort från läktarna.

”Vart ska du white-y?” ropade Maria efter henne samtidigt som hon flinade.

”Fuck you.” Seneca gav henne fingret och lämnade därefter planen.

”Väl, jag ska ut härifrån.” JT ställde sig upp.

”Jag följer med dig bro.” jag följde hans exempel och tillsammans lämnade vi läktarna och planen.

”Så...” flinade han efter några sekunder. ”Berätta om den nya snygga white-yn.”
”Vad är det med henne?” jag himlade med ögonen.

Han skrockade. ”Berätta om henne JB.”
”Jag mötte henne för bara några timmar sen bro, jag känner inte henne inte bra.”
”Du borde ta med henne till någon av festarna eller klubbarna någon gång.”
Jag fnös. ”Tror du verkligen den här ex rika white-yn skulle vilja komma till en av våra fester?”
Han gav mig en axelryckning. ”Jag vet inte, kanske.”
”Jag skulle inte räkna med det JT.”

”Du borde ta med henne imorgon, hon är het. Jag skojar inte man.”
”Bro jag ger dig hennes adress så kan du hälsa på henne.”
Han flinade genast. ”Alright, och du vet att jag kommer göra det.

”Jag sms:ar det till dig.”
JT nickade i samband med att vi nådde hyreshusen han bodde i. ”Alright man, vi syns imorgon.”

”Det gör vi.”

Saige’s POV
Jag stod framför spegeln nästa morgon och granskade mig själv i spegeln. Jag hade på mig ett vitt linne tillsammans med en blommig kjol som gick från min midja till mitten av mina lår. Över det bar jag en brunfärgad kofta som var i samma längd som kjolen. Korta, vita strumpor täckte mina fötter tillsammans med mina favoritconverse.
Några armband hängde runt mina handleder, och mitt hår fick ligga fritt i sina vanliga vågor. Lite smink hade jag även på. Ett tunt lager med foundation som täckte mina brister, mascara, och samma tunna lager med ögonskugga som var endast några nyanser ljusare än min hud och som gnistrade.
Jag gick ut ur rummet när jag kände mig nöjd och märkte hur jag var ensam hemma. Jag visste att min mor var på jobbet; hon skulle svara på telefonen när personer ringde till ett-ett-två. I mina öron lät det hemskt att svara på telefonen och höra människor dö, gömma sig från kidnappare eller vad fan de nu gjorde, men hon verkade taggad inför att jobba för första gången sedan hon var tjugoett år.

En knackning på dörren fick mig att tjuta glatt vid tanken av att se Willow inom några få sekunder.

”Kommer!” ropade jag och hörde ännu en knackning i samma starka styrka; vem visste att den tjejen hade kunde vara så högljudd? Jag öppnade dörren.

”Will-” jag avbröt mig själv när jag upptäckte att det inte var hon som stod utanför min dörr utan någon av Justins vänner vars namn jag inte kunde komma på. Han var klädd i en röd polotröja, ett par jeansshorts, röda Converse och en svart snapback.

”Oh… hej.” jag greppade dörrhandtaget nervöst.
Han flinade. ”Vem är Will? Har du en pojkvän som är kvar i din gamla rika stad, sweetheart?”
”N-nej.” stammade jag och kände mig fortfarande inte bekväm runt alla dessa människor.

”Oh, knullkompis.”
”Nej, jag väntade på min vän Willow.”
Han nickade. ”Är det varför du är så uppklädd?”
Jag tittade ner på min outfit och upp på honom igen. ”Ja… vi ska kolla in staden.”
Han skrockade. ”Två vita tjejer som ska gå runt oskyddade i Bronx? Tror inte så. Jag följer med er.” sa han som om han gjorde mig och Willow en tjänst.

”Uh… okej.”

”Vad heter du nu igen?” undrade jag och placerade en hand på min höft.

”JT, och flytta handen för du ser ut som en stereotypisk vit brud.” skrockade han.
Jag tappade hakan innan jag upptäckte det bekanta, blonda håret bakom JT. Hon bar ett par blommiga shorts,  en vit T-shirt, en jeans jacka som hon vikt upp ärmarna på och en tjock röd scarf.

”Willow!” tjöt jag och pushade bort JT ur vägen så jag kunde ge henne en kram. ”Jag har saknat dig.”
”Aw, jag har saknat dig med. Brooklyn är inte detsamma utan dig.”

Jag suckade. ”Jag önskade jag kunde vara där.”

”Vem är det här?” hon höjde på sina välplockade ögonbryn samtidigt som hon stirrade på JT.

JT log och höll ut sin hand. ”JT Withers, trevligt att träffas.”
Hon skakade försiktigt hans hand. ”Willow… Willow Anthony.” hon sa sitt namn skeptiskt samtidigt som hon stirrade JT upp och ner.

”Jag ska hänga med er idag. ” förklarade han. ”Kan inte låta två white-ys vandra på gatorna själva och bli skadade, eller kan jag?”
”Jag skulle inte veta, jag bor inte här Mr. Withers.”
Han skrockade. ”Varför så formell babe? Bara kalla mig JT.” han vinkade.

”Snälla kalla mig inte det, mitt namn är Willow, inte babe.”
”Whatever you say, Willow.”

Hon vände sig mot mig, troligen irriterad på grund av JT. ”Så vart ska vi?”
”Jag tänkte att vi kunde hitta bowlinghall-”
”Jag vet det perfekta stället.” avbröt JT. ”Jag bjuder med Justin så vi kan köra killar mot tjejer match, låter det bra?”
”Vem?” Willow korsade armarna över sitt bröst.

”Och jag kan bjuda med Seneca, ni två såg ut att komma överens igår kväll. Plus, hon dejtar den här killen Mikey Scott, så honom kan jag också få med.”
”Okej.” jag ryckte på axlarna.

”Men,” fortsatte han ”om jag bjuder med Mikey, så måste jag troligen bjuda med hans syster Brittany. Och om vi bjuder Justin så kommer säkert hans syskon, Jazmyn och Jaxon också vilja följa med så vi måste lämna plats till dem också. Plus om någon annan från gruppen upptäcker att vi inte bjöd med dem så kommer de bli förbannade. Så vi måste troligen bjuda med Justin, Jazmyn, Jaxon, Seneca, Mikey, Brittany, Maria, Marcus, Candy, Darrell, Andrew, Diamond-“
”Vem fan är alla dessa människor?” avbröt Willow, trött på JTs lista på människor ingen av oss två riktigt kände. ”Jag kom hit för att hänga med Saige, inte Bronx version av The Bloods eller vad fan för gäng ni har här runt omkring.”

JT blängde på henne. ”Vi har inte The Bloods här nere.”
”Vad jag försöker säga är att jag inte vill hänga med alla dessa randoma människor, du kan endast bjuda med en annan bortsett från dig själv och that’s it.” varnade Willow.
”Hmm… en kvinna som tar kontroll.” flinade han. ”Jag gillar det.”
Hon himlade med ögonen. ”Få inga idéer, pretty boy.”
Han skrockade. ”Du vet inte vad som går igenom mitt huvud white-y.”
”Kalla mig inte det. Jag har redan sagt att mitt namn är Willow.”
”Okej.” steppade jag in. ”Kan vi sluta bråka?”
”Låt mig ringa Justin.”
”Har du en mobiltelefon?” Willow höjde på ögonbrynen.

JT gav henne en blick. ”Bara för att jag har en, så betyder det inte att jag köpte den.”
”Va?” hon gav honom en förvirrad blick men han vände sig bara om och gick längst hallen för att ringa Justin. Willow vände sig mot mig. ”Vad fan menar han?”
”Att han stal den.” förklarade jag.

Henne ögon växte till dubbel storlek. ”Holy shit.”
”Välkommen till Bronx.” muttrade jag sarkastiskt och gick in i lägenheten där vi satte oss på soffan.

”Jag saknar Brooklyn, och jag bor inte ens här.” stönade hon. ”Jag tar med dig dit imorgon så vi kan återuppliva alla våra roliga, rik-liv minnen.”
”Jag har inte pengar för att göra sådant längre.”
”Åh, ta det lugnt.” log hon. ”Jag betalar för dig.”
Jag skakade på huvudet. ”Jag kan inte låta dig göra det.”
”Du kan och du vill.”
”Willow.” suckade jag. ”Kom igen, jag mår dåligt av det.”
”Gör inte det.” skrattade hon. ”Du ser ut att behöva en Starbucks kaffe, kanske tillochmed kolla in köpcentret igen. Jag köper några kläder till din första dag i skolan.”
”Jag har alla mina gamla kläder kvar. Jag behövde inte sälja dem.”
”Oh tack gud.” hon lät ut ett djupt andetag. ”För det skulle vara undergången.”
Jag nickade instämmande. ”Det skulle det.”

”Justin kommer hit om cirka femton minuter. ” JT kom in genom dörren som om han ägde stället och satte sig på fåtöljen.  ”Så vart är resten av din familj Saige?”
”Mamma jobbar, pappa letar efter jobb och Toby är troligen här men gömmer sig i sitt rum.”

”Har du en bror?” han rynkade på pannan. ”Vill inte han följa med?” han stod upp. ”Vilket rum är det? Jag frågar.”
”Nej.” stoppade jag honom. ”Toby vill inte följa med, han hatar det här så mycket, och han pratar inte med personer som inte är familjemedlemmar så försök inte ens.”
”Oh kom igen, killen behöver ha kul.”
Jag gav honom en blick. ”Bara låt honom vara, okej?”
”Damn, baby fine.”
”Kallar du alla ’baby’?” Willow korsade armarna över sitt bröst.

JT ryckte på axlarna. ”Kanske, kanske inte.”

Jag vände mig mot TV:n och satte på den, endast för att höra Willows flämtning i nästa sekund.

”Hur fan ser du vad som visas?” hon kollade förvånat på den lilla skärmen.

”Va?” JT kollade förvirrat på henne. ”Jag ser perfekt. Hell, hon är lycklig att det inte är suddigt eller riktigt dålig kvalitet.”
”Men… du borde ha sett TV:n i hennes gamla rum. Vad var den, sjuttio tum?”

”Åttio.” rättade jag.

”De saker jag skulle göra för en åttio tums platt skärm.” fanatiserade JT med ett lätt skratt.

Willow kollade ner på klockan på sin handled. ”Vart är den här Justin killen? Jag skulle vilja gå och göra något kul.”
”Ta det lugnt baby, han kommer snart.”
”Sluta kalla mig det.” väste hon.”

”Jag hörde mitt namn.” den manliga rösten fick mig att hoppa till innan jag vände mig om. Justin stod lutad mot dörrkarmen i en ’I’m sexy and I know it’ ställning. Han var klädd i lössittande, gråa mjukisbyxor. Som överdel hade han en vit T-shirt med en blå hoodie-väst över. Han bar strumpor med en crazy design och hade även byxorna instoppade i dem. Och ett par blåa tennisskor, som var överraskande nog av en stor skomärke; Vans kompletterade det hela. Han hade säkert stulit dem, men jag valde att trycka bort den tanken.

”Hej man.” JT stod upp och gav honom en av de där kramarna där killarna klappade sina händer innan de i princip slog skiten ur varandras ryggar.

”Är ni redo att gå?”

Willow gav mig en frågande blick.

”Jag antar det.” suckade jag och stod upp. Willow ställde sig genast vid min sida.

”Vem fan är dessa två?” viskade hon.

”Justins mamma är vän med min mamma, och hon i princip tvingar oss att hänga.” jag suckade igen.

”Åh, gillar du honom?”
”Nej.” jag valde att inte ta upp slog-mig-mot-väggen situationen från igår. För om jag kände Willow rätt så skulle hon stå upp inför Justin utan att bry sig om vilken gängledare han var eller vad fan han gjorde i den här staden.

Justin och JT började jogga nerför trapporna, medan jag och Willow långsamt följde efter så vi kunde ha vår egna privata konversation utan att någon av killarna skulle tjuvlyssna.

”Så vad har de sagt sedan Hanna släppte Bronx bomben på alla?”

Hon himlade med ögonen. ”Hanna har förvandlats till en snobbig människa sedan du lämnade staden. Jag vet inte, men jag antar att du var hennes medvetna för i samma sekund som du försvann så förvandlades hon till en stor bitch.”

”Emma då?”
Hon ryckte på axlarna. ”Emma är normal, inget speciellt har hänt med henne.”

”Men vad har alla sagt?” jag gick tillbaka till min föregående fråga.

Hon suckade. ”Det är allt från att din pappa allting var en lögnare i rätten, till att din mamma var otrogen så ni blev tvungna att flytta och försöka få ett nytt namn och din pappa följde endast med för han kände medlidande. Sådana saker.”
”Har Hanna startat något av dessa rykten?”
Hon suckade igen. ”Hon berätta den med att din mamma var otrogen så ni flyttade till Bronx där din mammas nya ’pojkvän’ bodde och din pappa följde endast med för att han inte kunde tänka sig ett liv utan dig och Toby.”
Jag lät ut ett frustrerat stön och slog till en stenvägg.

”Shit!” skrek jag ut i smärta och förde min hand närmre mig själv i samband med att det dunkade i smärta. JT och Justin vände sig båda om och började gå mot oss med inget annat än förvirring i ansiktet.

”What the fuck… hände?” frågade JT med oro i hans röst som faktiskt lät äkta.

Willow skakade på huvudet. ”Hon slog till en vägg… och här är vi nu.”
Nu var det Justin som skakade på huvudet. ”Din idiot.” mumlade han och började undersöka min näve. ”Beskriv din smärta på en skala mellan ett till tio.”
”Fem tusen.” gnällde jag.

JT och Justin utbytte en blick.

”Jag glömmer att hon är en före detta rik tjej som inte har någon tolerans inom smärta.”
”Det är inte sant.” motargumenterade jag.

Justin tryckte lätt på min knytnäve vilket fick mig att skrika av smärta.

”Jo det är det.” skrockade JT.
Jag himlade med ögonen. ”Vad ska jag göra?”
”Du måste bara hålla ut.” svarade Justin med en axelryckning.

”Oh, vi kan ge henne lite is.” fundera JT. ”Din mamma har väl ett kylskåp i rummet bakom disken?”
”Ja, men jag får egentligen inte vara-”
”Sen när började du lyssna på reglerna?” fnös JT.

Justin nickade. ”Sant.”

Fortfarande med min knutna näve i sin hand, så ledde Justin mig in till rummet och vidare till en stor kylskåp.
Han öppnade frysen.

”JT ge mig en fryspåse eller något.”
JT öppnade en låda och hittade det Justin sökte. Han fick den och i sin tur började fylla den med sju bitar is innan han pressade den mot min hand.

”Bättre?”

”J-ja.” stammade jag och undrade varför han plötsligt var så snäll mot mig, när han endast för en dag sedan hade smällt mig mot en tegelvägg.

”Alright.” Justin vände sig mot JT. ”Vi går till bowlinghallen, så kan hon hålla den där under hela promenaden.”
”Måste vi gå dit?” flämtade Willow?

JT brast ut i skratt. ”Förväntade du verkligen dig att vi skulle äga bilar?”
”Jag har en bil.”
”Nah girl.” Justin skakade på huvudet. ”Ägarna stjäl alla bilar som parkerar där, tro mig du vill låta din bil vara kvar i gränden bakom Saiges hus. Det är säkrast där för ingen går någonsin ner dit.”
”Okej.” hon nafsade på sin underläpp samtidigt som vi lämnade byggnaden.
Justin släppte äntligen min hand medan jag höll kvar isen på samma ställe.

”Hur lång tid tar det?” undrade Willow?

”Runt tio till femton minuter.” JT ryckte precis som Justin på sina axlar. ”Det är inte så farligt.”
”Betyder det att Saige behöver gå till skolan varje dag?”

”Yup.” Justin poppade p:et. ”Jag är säker på att hon kan gå med Seneca, hon kommer vara en senior också.”

”Okej.” mumlade jag simpelt.

”Vilka i er grupp kommer vara i skolan?” undrade jag efter några minuter.

Justin funderade en stund. ”Seneca, Darrell, Brittany och min bror och syster, Jazmyn och Jaxon.”
JT skrockade. ”Du kommer möta fler människor, jag lovar. Men som tur behöver du inte ta itu med Maria.”
”Vem?” jag rynkade på pannan.

”Hon var på matchen igår.”
”Vem?”
”Hon har svart löshår.” fnös Justin och brast sedan i skratt. ”Hon är en stor bitch.” han ryckte på axlarna. ”Igår sa hon att hon inte gillar dig-”
”Inte gillar mig?” avbröt jag honom. ”Hon känner mig inte ens.”
JT nickade. ”Seneca stod upp för dig.”
Den här tjejen i Bronx som knappt kände mig, stod upp för mig efter bara en konversation.

”Det är faktiskt riktigt rörande.” log jag.

Justin gav mig ännu en av hans axelryckningar. ”Om du gör ett gott intryck på henne, så står hon vid din sida hela livet.”
”Hon är en sann vän då.” nickade jag.

You got to love JT ;)

Anyway de kommande kapitlerna (plus denna) kommer vara tidinställda då jag åkte till Italien den 20:e. Kommer ha wifi på de flesta ställen så jag ska försöka komma ihåg att hålla bloggens instagram uppdaterad, men det gäller bara att checka in bloggen lite då och då för att se om något kapitel kommit upp. 

Kanske skulle hon vara solbränd som om hon nyss kommit från California Beach. Hon skulle ha sandblont hår som flöt ut i vågor. Stora hjärtformade läppar som skulle vara i en perfekt rosaröd färg som skulle skrika för mig att kyssa dem. Och låt oss inte glömma sexiga kurvor för mina händer att glida över. 

Saige’s POV
Jag satt på soffan med fjärrkontrollen i handen som jag zappade igenom kanalerna på våra ”nya” TV med. Den var bara tjugo tum, och därmed väldigt litet jämfört med den gamla åttio tum jag brukade ha i mitt rum i Brooklyn.

”Det är som om jag knappt ser vad som spelas.” jag vände mig mot Toby som satt i fåtöljen bredvid soffan.

Han suckade. ”Jag hatar det här.”
”Samma här.” jag nickade.

”Pattie och hennes son ska vara här snart.” mamma kom in i rummet med en entusiastiskt leende på läpparna.

”Var är pappa?” Toby höjde på ögonbrynen.

”Ute och letar efter jobb.” hon ryckte på axlarna i samband med att knackningar på dörren hördes. ”De är här!” hon log glatt och gick för att öppna dörren; troligen så hade hon och Pattie genast blivit bästa vänner. Hon öppnade dörren och avslöjade Pattie som såg ut precis som i morse, tillsammans med en kille. Mina ögon vidgades när jag såg att det var samma kille från McDonalds som sade till mig att jag inte passade in i Bronx.

Pattie log mot min mor. ”Betty!” hälsade hon glatt. ”Detta är min son, Justin.”
”Trevligt att träffas Justin.” min mamma skakade hans hand. ”Detta är min dotter, Saige.”
Fuck my life. ”Hej.”
Han kände självklart igen mig och började flina. ”Trevligt att träffas.”
”Och min son, Toby.” mamma viftade med fingret bakom sig där Toby fortfarande satt på soffan, utan att bry sig om att försöka bli vän med Justin eller Pattie.

”Justin.” Pattie vände sig mot sin son och kollade upp mot honom. Han var mer eller mindre tio centimeter längre än henne. ”Hur låter det med att du tar Saige och Toby med dig för att möta dina vänner?”
”Mamma-”
”Tack, men nej tack.” Toby avbröt Justin. ”Jag ser hellre på gräs som växer, trevligt att träffas.” han stod upp och stormade till sitt rum.

Min mor suckade. ”Jag är så ledsen, han saknar verkligen Brooklyn och en sådan här drastisk förändring påverkar honom verkligen.”

Pattie viftade bort mammas ursäkter. ”Det är lugnt Betty. Justin kan ta med sig Saige bara.”
”Jag-” började jag argumentera, endast för att bli avbruten av min mamma.

”Det låter fantastiskt.” hon vände sig mot Justin. ”Tack.”
”Inga problem, Mrs… -” han pausade på grund av att han inte visste vårt efternamn.

”Cameron, men du kan bara kalla mig Betty.”

Justin nickade innan han vände sig om och började gå nerför trapporna, var det meningen att jag skulle följa efter honom?

”Ha kul.” log Pattie mot mig. Antar att det var det. Snabbt tog jag upp farten och fann honom stå på sista trappsteget.

”Redo?” han flinade.

”Du behöver verkligen inte göra detta.” jag suckade. ”Jag kan bara gå och sitta i en snabbmatsrestaurang eller något, och sedan berätta för min mamma att jag träffade några av dina vänner, det spelar egentligen ingen roll.”
Justin skrockade och skakade på huvudet. ”Tur för dig så har jag en basketmatch planerat med mina vänner om trettio minuter, så du kan sitta och kolla på tillsammans med deras flickvänner under tiden vi spelar, okej?”
Jag svalde utan att vilja möta främlingar. ”Okej.”
”Ge mig också din telefon.”

Jag rynkade på pannan. ”Ursäkta mig?”
”Om du går vilse så är det mitt ansvar, så jag behöver ditt nummer.”
Jag drog ut min telefon och räckte över den.

”Wow, nya iPhone.” han nickade imponerat. ”Bäst för dig att du gömmer denna under tiden vi är på matchen, någon kommer försöka snatta den.”
”Verkligen?” frågade jag överraskad.

Han nickade. ”Det är hur jag fick min iPhone fem.” flinandes skrev han in sitt nummer och sms:ade sig själv innan han gav tillbaka telefonen. ”Kom igen.”

Vi joggade nerför de återstående trapporna innan vi var utomhus. Det första jag såg var en man som blev upptryck mot en tegelvägg med en tjej framför sig som hade händerna fastklämda runt hans hals.

”Oh my god, borde vi ringa efter hjälp?” jag fortsatte kolla på de två personerna samtidigt som de båda fortsatte slåss. Nu var det killen som hade övertaget.

Justin skrockade. ”Det där är bara Darrel och Diamond.” han ryckte på axlarna. ”De gör det hela tiden.”
”Nästan döda varandra?” jag fortsatte kolla förvirrat på paret. ”Varför bråkar de ens?”
Justin ryckte på axlarna igen. ”Vem fan vet? De slåss alltid. Hej idioter!” Justin höjde sin röst. De båda backade undan från varandra och letade efter vem som ropat.

”Hej man.” Darrel log mot Justin, som om han nyss inte deltagit i en dödskamp.

”Kommer ni två till matchen?”

Diamond nickade. ”Självklart.”
Darrel nickade. ”Du vet att jag också spelar.”
”Alright, försök att inte döda varandra.” Justin drog mig bort dem i samband med att de fortsatte sin fight och började skrika argt.

”Vad sjutton var det?” väste jag tyst under tiden vi gick längre bort från de båda.

”Mina vänner Darrel Causey och Diamond Hetero.”
”Och du ska bara låta dem fortsätta strida till döden?” jag tittade över axeln för att endast se att det blivit värre innan jag vände tillbaka huvudet.

”Strida till döden?” Justin skrattade hysteriskt. ”Var inte så överdramatisk.”

Jag suckade under tiden vi fortsatte gå. ”Så… Borde vi berätta om oss själva?”
”Uh…” Justin stirrade på mig. ”Visst? Du kan börja.”
”Okej, väl, mitt namn är Saige Cameron, jag är sjutton år. Jag är född i New York City och bodde i Brooklyn. Min far var en välbetald advokat så vi tjänade mycket pengar. Sedan bestämde han sig för att vara en stor idiot när han förlorade sitt jobb och inte berätta för någon, och därmed låta pengarna ta slut så vi blev tvungna att flytta hit…” jag fortsatte inte meningen. ”Din tur.”
”Det är bara en sak du behöver veta om mig.” flinade Justin. ”I’m Bronx royalty, babygirl.”

”Kalla mig inte det.” jag rynkade på näsan. ”Jag är inte din, eller någon annans babygirl.”
”Oh, jag kallar alla det. Calm your tits, babygirl.”
”Jag sa; kalla mig inte det.”

Justin stannade upp och gav mig en oförskämd blick. ”Vet du vad? Du är för modig för ditt eget bästa och säga emot någon som kan bryta dig precis som en kvist.”
”Folk har sagt att jag är modig.”
”Du vet, de flesta tjejer skulle prata sådär vid det här laget.”
Jag flinade. ”Kom ihåg det här Bieber. Jag är inte och kommer aldrig bli som de flesta tjejer.”
Han tappade hakan innan han fortsatte gå, med mig släpandes efter sig.

Inom några minuter var vi framme vid basketplanen. Det var utomhus, omringat av staket och några rader av gamla, rostiga läkare. Där satt en grupp av tjejer. De alla lekte antingen med sitt hår, blåste tuggummi, eller dreglade över killarna.
På planen stod killarna och snackade under tiden de väntade på att alla spelare skulle dyka upp innan de kunde starta matchen. Utan ett hejdå, sprang Justin över till dem. Jag suckade och började gå till läktarna där jag pinsamt tog en plats längst upp, så långt bort som möjligt från gruppen av tjejer som alla satt på första eller andra raden. En av tjejerna kollade gång på gång upp mot mig innan hon stod upp och kom över.

”Vad gör du här white-y?”
Jag kände genast igen henne. Hon var tjejen som grät framför byggnaden jag bodde i.

Jag spände min kropp. ”Justin mamma tvingade honom att ta med mig… jag… jag sa till honom att jag kunde gå till en snabbmatrestaurang och senare så kunde vi tillsammans gå tillbaka till mitt hus eller något m-men han s-sa att jag skulle följa med.”
”Varför så nervös?” Hon satte sig bredvid mig och fixade sin tröja som hade åkt upp.

”Du hotade med att döda mig i morse.” jag svalde hårt och stirrade på henne.

”Oh.” hon skrattade. ”Jag var på dåligt humör, oroa dig inte för det sweetheart. Jag ska inte döda dig, det var bara stundens hetta.”
”Oh… okej.” jag lät ut ett djupt andetag jag inte vetat att jag hållit.

”Så vad är ditt namn?” jag bet min läpp och skiftade obekvämt.

”Seneca Deets.” hon höll ut sin hand som jag skakade klumpigt.

”Kan jag be om en tjänst.” jag lät mina axlar slappna av.

Hon gav mig en blick. ”Jag gör inget smutsjobb för någon av dina gamla, snobbiga, rika vänner i Brooklyn.”
Jag skakade på huvudet. ”Inget sådant, men kan du sluta kalla mig white-y?”
Hon skrattade. ”Jag behöver ditt namn då, så jag har något att kalla dig.

”Saige Cameron.”
”Alright Saige. Ingen mer white-y, men jag kan inte lova dig att andra personer inte kommer kalla dig det.”
”Blir du kallad white-y?”
Hon nickade. ”Ibland. Det var värst när jag först flyttade hit när jag var tretton, och tro mig; jag var precis lika förvirrad som du är nu. Men när mitt namn började dra sig ut till staden så började de antingen kalla mig det eller bitch.”
Jag nickade. ”Jag tror jag föredrar white-y kontra bitch.”
Hon skrattade. ”Gör då inget bitchy.”
”För sent för det, jag var uppnosig mot Justin på vägen hit.

”Jag visste att jag skulle gilla dig.” flinade hon.

”Tror du andra personer skulle bli förbannade på mig för det?”
Hon ryckte på axlarna. ”Jag är säker på att en tjej som är kär i honom skulle, men hans killar skulle bli imponerade, och jag är imponerad. De flesta vågar inte stå upp inför Justin, de tar bara hans skit.

Jag nickade igen. ”Är han verkligen Bronx royalty?” jag upprepade hans ord.

Seneca flinade. ”Du kan nog säga det.”
”Varför det?”
”Jag menar, varje tjej i den här staden drömmer om att ha sex med killen, om de redan inte haft det.” skrattade hon.

”Har du?” jag höjde på ögonbrynen.

Hon nickade. ”Flera gånger.”

”Wow.” flämtade jag. ”Är ni ett par då?”
Hon brast i skratt och skakade på huvudet. ”Jag skulle aldrig dejta Justin.”
Jag gav henne en förvirrad blick. ”Varför love making då?”
”Oh söta, rara Saige.” hon klappade mig på axeln. ”Det är en stor skillnad på sex och love making.”

”Är de inte samma sak-”
”Nej.” hon stoppade mig. ”Sex är ’no strings attached’ som knullkompisar. Men love making är något du gör med din självfrände. Det är en handling du endast kan göra med en enda person i hela ditt liv, och den personen är den du kommer spendera ditt liv med. För när du gör det med dem, så inser du att alla andra endast var meningslösa knull.”
”Det var djupt för att handla om att knulla.” gav jag som komplimang.

Hon flinade. ”Tack darling.”

”Oh, Justin fick hud.” dreglade Seneca och tittade på hur hälften av killarna tog av sig tröjorna.

”Ska de inte använda jerseys?”
”Vi är fattiga här, sweetheart.” skrattade hon. ”Våra team är antingen tröjor eller hud. Tröjor, bär självklart sina tröjor medan hud är barbröstade. Så det suger att vara hud på en kall dag.”
”Vad händer när en tjej spelar?”
”Typiskt när tjejer spelar är antingen tröjor och sportbh:ar eller hästsvans och nersläppt hår.
Jag nickade. ”Jag skulle hata att vara i bh på en kall dag.”
Seneca ryckte på axlarna. ”Jag spelade tröja och bh en gång. Jag var bh och det var… november tror jag. Det var inte så hemskt.” försäkrade hon.

”Kanske spelar jag en dag.” la jag fram som förslag.

”Spelar du ens basket?”
”Jag kan lära mig.”
”Om du får Justin att gilla dig, så är jag säker på att han kan vara din egen personliga tränare eller vad du nu var van vid när du var rik.”
Jag skrattade. ”Kanske.”

Efter att matchen var slut så återvände varje tjej till sin pojkvän förutom Seneca och jag själv. Justin kom över till oss och gav Seneca en vänlig kram innan han vände sig mot mig.

”Redo att gå?”
Jag ryckte på axlarna. ”Jag antar det.”
”Väl, det var coolt att prata med dig.” log Seneca. ”Justin ta med henne imorgon, yeah?”
”Om hon inte går på mina nerver på vägen hem.”
Seneca flinade. ”Jag vet vart hon bort, jag går bara dit själv om du inte tar med henne.”
”Okej Seneca.” Justin skakade på huvudet innan han gav henne ännu en kram och gick bort från basketplanen. Jag joggade snabbt efter honom, men saktade ner farten när vi var bredvid varandra.

”Hade du det bra?” undrade han med en ton som avslöjade att han egentligen inte brydde sig om mitt svar.

”Ja.” muttrade jag.

”Jag såg att du pratade med Seneca hela tiden, ni kom överens, eh?”
”Yup.” svarade jag simpelt och började kolla på scenariot omkring mig. Himlen var i alla möjliga färger nu när solen var på väg neråt. Jag kunde urskilja orange, gult, rosa, rött och lila i den vackra himlen ovanför en inte lika vacker stad.

”Försöker du prata dig ur?” skrockade Justin.

”Typ.”
”Så vad snackade du och Seneca om?”
Jag flinade. ”Att ni två är fuck buddies, vilket är äckligt förresten. Du borde behandla en kvinna med respekt och-”

Min mening dog ut när jag kände hur min rygg mötte den hårda tegelväggen som tillhörde tegelbyggnaden vi tidigare gått förbi.

”Ursäkta mig?” Justin höll mig stadigt mot väggen samtidigt som ilskan var tydlig i hans ansikte.

”Jag… jag…” jag kunde inte finna något att säga. Chocken från smällen och smärtan cirkulerade i min kropp.

”Du vad?”
”Låt mig gå.” jag kämpade för att komma ur hans grepp, men misslyckades helt. ”Sluta.” bad jag.

”Oh, så nu när du är upptryckt mot väggen så har du inget mer skit att säga, eh?”

”Jag är ledsen.” mumlade jag snabbt. Han himlade med ögonen och backade undan och därmed lät mig bort från väggen han tryckt mig mot.

”Gå hem själv.” morrade han innan han gick bort från mig där jag satt mot väggen med fingrarna intrasslade i mitt hår samtidigt som jag försökte reglera min andning igen.

När jag väl kände mig någorlunda normal så började jag hastigt gå tillbaka till hyreshusen jag bodde i. Jag tog trapporna två åt gången innan jag sprang in i lägenheten och stängde dörren efter mig.

”Hej gumman.” min mor log mot mig från köket där hon förberedde middagen. ”Mötte du några av Justins vänner?”
”Yup.” jag poppade p:et, utan att vilja fortsätta denna diskussion.

”Var de snälla?”
Jag gav henne en axelryckning. ”Jag pratade bara med Justin och en tjej.”
”Oh vad heter hon?”
”Seneca.” 
Hon nickade. ”Är Seneca en bra tjej?”
Jag gav henne ännu en axelryckning. ”Ser ut som det.”
”Röker hon?”
”Jag vet inte. Jag går inte direkt fram och presenterar mig själv och därefter frågar om hon röker mamma.”
”Dricker hon?”
”Jag vet inte.”
”Går hon på vilda fester?”
Jag rullade med ögonen. ”Mamma jag vet inte.”
”Tar hon droger?”
”Oh my god, mamma.” jag gav henne en blick. ”Sluta med frågorna, jag vet helt ärligt inte.”
”Okej, okej.” hon höll upp sina händer innan hon återgick till middagen.

”Vad blir det till middag?” jag satte mig på soffans ryggstöd.

”Spaghetti.” svarade hon. ”Kan du smöra några brödskivor?”
”Var det en fråga eller en order?”
Hon skrattade. ”Oh, jag gör det. Oroa dig inte.”
”Jag kan göra-”
”Nej, nej.” avbröt hon. ”Gå och fräscha upp dig tills detta är klart, okej?”
”Okej.” jag nickade och gick till mitt rum. Jag suckade och mötte min spegelbild. Det var röda märken på mina underarmar där Justin haft ett tight grepp.

Jag rullade mina ögon och bytte om till ett par mjukisbyxor och en enkelt T-shirt innan jag började täcka över märkena med foundation så min familj inte skulle märka och börja fråga.
P!nks låt började fylla mitt rum igen. Jag log och tog upp min mobil innan jag lät min tumme möta den gröna knappen.

”Hallå?”
”Babe.” Willows röst ekade genom mina öron.

Jag andades lättat ut. ”Jag hoppades att det skulle vara du.”

”Du vet vad de säger, dröm tills dina drömmar bli sanna.”
Jag skrattade. ”Hur mår du?”
”Jag mår bra, funderade på att komma och hälsa på dig.”
”Här i Bronx?”
”Yeah, varför inte?” hon skrattade. ”YOLO, right?”
”Antar det.” log jag.

”Du låter inte exalterad.” jag kunde nästa höra henne rynka panna.

”Det är jag.” försäkrade jag. ”Jag vill inte bara att du ska komma till den här staden och bli rånad eller något.”
Hennes skratt fyllde mina öron. ”Om du fortfarande lever, så är jag säker på att jag klarar en dag.”

Jag flinade. ”Skyll inte på mig om någon stjäl din bil.”
”Oh my God, tror du de skulle göra det?”
”Absolut.” nickade jag.

”Kanske borde ta en taxi.”
Jag nickade igen. ”Det skulle nog vara en bra ide.” jag la mig ner på sängen och stängde mina ögon och kände tröttheten ta över min kropp.

”Så, sms:a mig din adress?”
”Det gör jag.”
”Vilken tid kan jag komma?”

”Uh…” jag gick igenom mitt huvud. ”Vid lunch, antar jag.”
”Okej cool. Jag är där imorgon.”
Jag log. ”Nu är jag exalterad.”
”Bra, förresten så måste du presentera mig för dina nya, ghetto vänner.”

Jag himlade med ögonen. ”Än så länge är det bara en tjej jag kan överväga som vän.”
”Väl, ny, ghetto vän då.” rättade hon sig själv.

Jag suckade. ”Okej, Willow.”

”Toby, Saige, middag!” hörde jag min mor ropa.

”Jag måste gå.” jag vände mig mot dörren samtidigt som jag stod upp. ”middag.”
”Aw, men sms:a mig senare.”
”Självklart doll.” jag log och lät min tumme glida till ’avsluta samtal’ knappen. ”Vi hörs senare.”
”Okej, syns imorgon!” tjöt hon ivrigt.

”Det gör vi.” jag la på och slängde telefonen på madrassen innan jag gick till köket där mamma, pappa och Toby redan satt vid matbordet.