”Behövs inte.” JT greppade tag i tröjan och gömde den under sin egen. ”Nu är det bäst att vi springer.” utan någon ytterligare varning började han springa ut från affären.
Nej!” skrek Willow efter honom. ”Jag sa till honom att inte göra det när jag var runt.” väste hon.
Justin jagade efter honom, medan jag och Willow stannade kvar i affären som om vi inte visste vilka de var och istället lät vakterna springa efter.

Justin’s POV
Jag satt i säkerhetsvaktens kontor där han gång på gång blängde på JT.

”Visste du att snatteri är ett brott, unge man?” frågade den skalliga, överviktiga polisen.

“Yo no hablo, Ingles,” svarade JT i den lilla spanska han visste, i ett försök att säga att han inte förstod det engelska språket.

Polisen vände sig mot mig. ”Är du hans översättare?”
”Uhh… oui?”
”Det är franska.” hans ögon borrade in i mina.

”Jag menar si. Jag hjälper också den här andra killen som pratar franska-”
”Är du ens spansk?” polisen hade sitt ansikte endast några millimeter från JTs. Ingen av oss var egentligen skrämda, då den här vakten inte hade någon makt alls till skillnad från vanliga poliser.

”Sir.” ljudet kom från vaktens telefon.

Han suckade och tryckte på pratknappen. ”Jag har straffångar här Marshall.”
Verkligen? Kallade han oss redan straffångar?

”Jag vet sir, och jag ber om ursäkt för att jag stör.” sade mannen som hette Marshall. ”men jag har de två tjejerna som de kom in i köpcentrumet med.”
Oh shit, de har Saige och Willow. JT och jag är dödens.

Mannen flinade. ”Ta in dem.”

Dörren öppnades och Willow och Saige blev knuffade in i det redan trånga kontoret.

”Rör mig inte.” morrade Willow. ”Jag får mer pengar varje månad än vad du får under hela din livstid.” tjöt Willow åt Marshall när han lämnade kontoret.

”Sätt er damer.” officeraren slog ut med sin hand mot de två stolarna framför hans skrivbord.

Saige blängde på oss. ”Varför blir vi involverade i deras skit?”
”Vi gjorde inget.” la Willow till. ”Vi visste inte att JT skulle stjäla.”
JT började säga slumpmässiga ord på spanska som inte ens bildade en mening. Jag kunde bara urskilja ’katt, hund, dörr, baseball, fladdermus, flygplan, apelsin.’

”Vad säger han?”

”Oh… uh.” jag letade i mitt huvud efter en snabb lögn. ”Han ber om ursäkt till Willow för att hon måste vara här.”
”Prata engelska.” instruerade Saige argt.

“No hablo, Ingles,” repeterade han igen och försökte att inte skratta.

Willow himlade irriterat med sina ögon och satte sig i en av stolarna.

”Sir, låt tjejerna gå, de gjorde ingenting.”
”Vi får se efter att bandet från övervakningskameran har visats, okej?”
”Visst.” fräste Saige, troligen också irriterad. Officeren tog fram videon på sin laptop och lutade sin haka mot sin hand innan han startade den.  Det började med att JT slängde sig på ställningen och tog tag i tröjan som han stoppade in i sin egen. Willow och Saige tappade båda hakan, innan JTs läppar började röra sig, videon hade dock inget ljud så det var det enda man såg innan han och jag sprang iväg. Willows armar flög upp i luften i samband med att hon skrek, men hon och Saige rörde sig inte. De stod på exakt samma plats och såg överraskade och arga ut samtidigt, innan han stängde av videon.

Han nickade. ”Ni två ser oskyldiga ut i den här videon.”
”Tack.” suckade Willow.

”Varför sprang du?” Han vände sig mot mig. ”du stal inte tröjan.”
”Han är min vän… och jag tänkte hålla ihop med honom.”
”När han snattar? Inte ett bra ide.”

Jag ryckte på axlarna. ”mi amigo.” jag klappade JT hårt på axeln.

”Si, senor.” flinade han.

”Vet ni vad?” suckade polisen. ”Jag känner mig snäll idag och har inte lust att ta itu med er två idioter. Detta är eran enda varning.” han blängde på oss. ”Försvinn ut ur mitt kontor nu.”
”Ja sir.” Willow stod upp och drog med JT ut ur rummet, med mig och Saige i släptåg. I samma stund som vi var ute, slängde hon honom mot en vägg.

”Vad fan sa jag till dig?” morrade hon ilsket. ”Jag sa att du inte skulle stjäla något i min närvaro, gjorde jag inte det?”
”Det gjorde du.” svarade JT i samma lena röst som alltid.

”Och det hela ’Jag kan bara tala spanska’” fräste hon. ”allt du sa var ja och att du inte kan prata engelska.”

”Han sa några andra saker också.” sa jag i hans försvar.

”Jag är säker på att det inte hade någon mening.” muttrade Willow.

Jag kvävde ett skratt. ”Kan inte säga att jag inte håller med dig, det var bara en massa slumpmässiga ord.”
”Kom igen.” suckade Willow och ledde oss alla ut från köpcentrumet, medan hon och Saige såg ilskna ut.

”Jag önskade att de inte följde med.” hörde jag Saige mumla till Willow.

”Känner precis detsamma.” muttrade Willow tillbaka.

Saige’s POV

Willows bil stannade utanför mitt hus runt åtta på kvällen.

”Tack för att du tog mig tillbaka till Brooklyn livet igen.” log jag mot henne

Willow fnittrade. ”Inga problem, men nästa gång kanske det bara ska vara du, jag och Toby.”
”Hey!” utbrast JT och Justin, troligen förolämpade.

”Och shush och gå ut ur min bil.” Willow himlade med ögonen.

JT skrockade. ”Jag sms:ar dig sweet thing.” han vinkade innan han och Justin hoppade ut.

”Gav du honom ditt nummer?” jag höjde på mina ögonbryn.

”Han slutade inte fråga, och så småningom blev jag trött på det och gav honom numret.” hon ryckte på axlarna.

”Han kommer flirta med dig nonstop.” fnittrade jag.

”Jag antar att vi ser vad som händer då.”
Toby hoppade också ut ur bilen och mumlade ett hejdå till Willow innan han steg in i hyreshuset.

”Jag ringer dig imorgon.” försäkrade jag och gav henne en vänlig kram innan jag steg ut. Jag vinkade till henne en sista gång innan hon körde hem. Dock väntade jag tills hennes bil hade försvunnit ur mitt synfält innan jag gick in i byggnaden där JT och Justin väntade.

Jag gick upp de första trapporna innan jag vände mig om och stirrade förvirrat på dem. ”Kan jag hjälpa er?”
Justin ryckte på axlarna. ”Vi har inga fester att vara på ikväll, så vi kommer in till dig-”
”Woah, woah, woah.” avbröt jag honom och höll upp mina händer.

”Vadå?” nu var det JT som var förvirrad.

”Vet ni inte hur detta går till?”
”Huh?”
”Ni måste fråga om min tillåtelse innan ni bjuder er själva över, eller mer normalt så är jag den som ska bjuda över i första hand.” jag placerade en hand på min höft.

”Jag sa till dig att inte göra det.” JT pekade på min hand. ”Du ser dum ut.” skrockade han.

Jag himlade med ögonen och vände mig om, samtidigt som jag kunde höra hur de följde efter mig. Varför måste de vara så besatta av att hänga med mig? Kommer inte Justin ihåg hur han för två dagar sen smällde mig mot en tegelväg som om jag var någon Raggedy Ann docka?

Jag kom fram till ytterdörren och steg in utan att stänga den efter mig, för jag visste att Justin och JT skulle vara tätt efter mig.

”Vad fan!?” kunde jag höra min mor skrika från mina föräldrars sovrum.

”Perfekt.” muttrade jag.

”Vad är det?” undrade Justin.

”Jag kommer ihåg det där ljudet från när det hände i mitt hus, föräldrar som bråkar. ” informerade JT Justin och satte sig i soffan.

”Du är en sådan bitch Betty!” skrek min far.

”Precis som din mor!” svarade hon.

Jag suckade och gömde mitt ansikte i mina händer, utan att vilja att andra människor skulle höra mina föräldrar bråka.

”Fuck you. Jag kommer ansöka om skilsmässa Betty och jag skojar inte.”

”Förlåt mig.” jag stod upp och kände klumpen i min hals bli större.

”Saige?” JT förflyttade sin blick till mig. ”Är du okej?”
Jag ignorerade honom och började hastigt gå till mitt sovrum. Jag kunde känna deras ögon bränna i min rygg när jag smällde igen dörren efter mig i ren ilska. Utan att låsa kollapsade jag på min säng och begravde mitt ansikte i mina händer och lät den första snyftningen komma ut.

”Saige?” undrade Justin och stängde dörren mjuk efter sig.

”Gå härifrån.” morrade jag och gömde mitt ansikte bakom min kudde.

”Kan jag prata med dig?” Jag kunde känna hur madrassen sjönk bredvid mig.

”Nej.”

Han suckade och drog bort kudden från mig och slängde den till andra sidan rummet. ”Du vet, jag är inte så elak.”
”Vad vill du?” suckade jag och torkade bort några tårar. Sorgen tog över nervositeten av att sitta bredvid honom och kommunicera.

”Jag vet hur det är.” började han. ”När jag var tretton så bråkade mina föräldrar hela tiden.”
”Hur handskades du med det?” snyftade jag.

”Precis som du. Jag satte upp en tuff fasad framför mina kompisar och sedan när jag kom hem så var jag upprörd över det. Det dödade mig att höra ljudet av smällarna och hur de kallade varandra olika namn.”
”Det känns som om det är allt de gör nu.”
”Kanske kommer det snart återgå till det normala.” han ryckte på axlarna.

”Vill du veta vad det roliga är?” Jag släppte ut ett onormalt skratt. Ett sådant skratt som kom ut under en mörk stund och egentligen inte skulle representera något roligt utan kanske mer någon ironiskt. ”I Brooklyn var mina föräldrar troligen det gladaste paret i hela grannskapet. De gick alltid ut på dejter, gjorde romantiska middagar för varandra och till och med gav råd till andra par som gick genom svåra stunder.”

”Ibland så håller inte par ihop som du alltid trodde skulle göra det. Kanske så var allt du såg bara skådespel, du fick aldrig chansen att se allt annat i ett så stort hus, men nu när du är här så ser och hör du allting eftersom ni är så nära.”
”Kanske,” suckade jag. ”eller så har de båda känt en massa stress efter flytten hit.”

Justin nickade.

Jag suckade igen och la mig ner på madrassen. Justin i sin tur ställde sig upp och greppade tag i min kudde som han gav tillbaka.

”Tack.” jag la den under mitt huvud samtidigt som Justin la sig bredvid mig.

”Så vad kan jag göra för att få dig att glömma dina föräldrar som bråkar?” undrade han.

”Jag vet inte om det finns något sätt.” ryckte jag på axlarna.
”Väl, JT behövde gå hem för hans mamma sms:a honom… så du är fast att göra något med mig. Har ni några spelkonsoler eller sålde ni dem också?”
”Vi behöll vårt Wii.” mumlade jag. ”Den är kopplat till TV:n i vardagsrummet.”
”Nå…” Justin satte sig upp. ”Varför är vi här helt nedstämda istället för att spela?”

Jag ryckte på axlarna. ”Jag vet inte om jag vill spela.”
”Spelar ingen roll.” Han greppade min hand. Jag kände en pirrande känsla när hans fingrar rörde vid mina i samband med att han drog med mig till vardagsrummet. Han släppte min hand och satte in Mario Kart. Han gav mig kontrollen som redan var inne i ratten innan han satte sig bredvid mig och startade spelet. Vi valde båda våra karaktärer innan Justin valde en bana. ’Rainbow Road’ svåraste av dem alla.

”Fuck you.” stönade jag. ”Jag hatar Rainbow Road.”
”Suger för dig.” skrockade han. ”Jag och min bror har en Wii, och under en längre tid hade vi bara Mario Kart så jag har bemästrat den här skiten.”
”Perfekt.” mumlade jag när vi startade. Jag försökte hela tiden hamna framför honom men misslyckades varje gång.

Jag skakade på mitt huvud argt när jag råkade köra på ett bananskal som gjorde att jag ramlade av vägen. ”Jag hatar det här spelet.”
Justin skrattade och avslutade banan, och självklart kom på första plats. ”Bieber vinner igen.”
”Har din bror också bemästrat Rainbow Road?”
”Nej.” han skakade på huvudet. ”Han är den unga grässhopparen, jag är mästaren.”
”Vad du än säger.” jag gav honom en menande blick.
Jag gillade den här sidan av Justin. Han var fånig och rolig, och definitivt inte vad jag förväntat mig av det vanliga allvarliga killen.

Vi spelade några fler banor innan vi stängde av spelet. Justin behövde komma hem innan hans föräldrar började oroa sig.

”Kom bara ihåg att det hela kommer antingen bli bättre eller falla isär så att de kan träffa någon annan.” log han och vilade sin hand på min axel.

Samma pirrande känsla från min hand kändes nu i min axel och orsakade att ett brett leende tog plats på mina läppar.

”Tack Justin.” jag tackade honom troligen helhjärtat för första gången sedan vi träffats.

Han flinade. ”Tack för en rolig-”
”Trots att vi nästa blev arresterade så ja, super rolig dag.”
Han skrattade. ”Du bor i Bronx nu babe, vänj dig vid det.”
Jag himlade med ögonen. ”God natt Justin.”
Hans skratt fyllde mina öron som en mjuk harmoni innan hans läppar sträckte sig i ett vackert leende. ”Du behöver inte oroa dig babe. Jag skulle på nolltid få ut dig om du hamnade där.”
”God natt Justin.” repeterade jag.

”Night Saige.” han drog in mig i en kram.

Jag flämtade chockat till innan jag slingrade mina armar omkring honom och vilade mitt huvud på hans axel.

”Var stark.” viskade han i mitt öra. ”Och låt inte deras bråk ta över ditt huvud, alright?”
Jag nickade. ”Tack Justin.”

”Inga problem.” han drog sig tillbaka och jag lät mina händer falla till mina sidor. Han vände sig om och ropade ännu ett hejdå innan jag stängde dörren.

Jag vände mig om och lät mig själv slappna av mot den kalla metalldörren, samtidigt som jag lät ut ett djupt andetag jag inte vetat att jag hållit innan jag gled ner och satte mig på golvet

”Bekväm?”

Jag hoppade till vid ljudet av Tobys röst.

”Skrämde jag dig?” skrockade han.

”Shut up.” jag gav honom en blick innan jag stod upp. ”Jag går till mitt rum.”
”Jag behövde inte en beskrivning på vad du skulle göra, men ha kul.” han ryckte på axlarna i samband med att jag gick in till mitt rum och stängde dörren, innan jag ploppade ner på min säng och började kolla min mobil.

Willow: Saknar dig redan och kan inte vänta tills vi kan hänga igen!
Toby: Kan du höra mamma och pappa också? Döda mig nu!

JT: Förlåt att jag gick, men lycka till med dina föräldrar!
Hanna: Har du blivit gravid än?

Jag himlade med ögonen åt Hannas text, och gjorde mig själv beredd på att klicka på att svara och lära henne något när ljudet av ännu ett sms stoppade mig. Jag tryckte tillbaka på mina meddelanden för att se vem sms:et var ifrån. Till min förvåning var det Justin.

Justin: Sms:a eller ring mig om du behöver hjälp med något Saige. Jag finns här för dig.

Jag log och klickade på svara, där lät jag mina tummar flyga över skärmen.

Saige: Hänga med mig imorgon?
Justin: Mer än gärna, vad vill du göra?
Saige: Vad som helst. Bara få mig ut ur huset, jag orkar inte höra dem bråka hela dagen.

Justin: Jag försöker komma på något, så hämtar jag dig imorgon vid tio.

Saige: Okej Justin. Tack.

Jag la ner min mobil och gick till badrummet. Hårt smällde jag igen dörren så mina föräldrar skulle höra det innan jag låste det. Jag suckade och strippade av mig kläderna som jag slängde i tvättkorgen innan jag satte på duschen. Jag placerade min hand under och kände de iskalla dropparna träffa mina fingertoppar vilket spred en rysning genom hela min kropp.
Jag väntade på att vattnet skulle vara varmt innan jag ställde mig under det. Jag dränkte mitt hår innan jag greppade i det persikodoftande schampot som jag delade med min mor. Jag tryckte ut en lagom mängd i min handflata innan jag började massera in det i mitt hår.
Jag stängde avslappnat mina ögon och började fantasiera Justin bredvid mig, lika bar som mig, och att det var han som masserade in schampot i mitt hår. Hans läppar skulle lämna massor med mörklila sugmärken på min hals, så alla andra skulle se det nästa morgon och veta att jag tillhörde till någon. Hans kropp skulle vara pressad mot min så jag kunde känna hela honom.

Mina ögon poppade upp i skräck. Hade jag verkligen en sexfylld dagdröm om Justin och mig i en dusch?

”Oh my God.” viskade jag till ingen speciell i samband med att jag sköljde ur schampot ur mina mörka, chokladlockar. Jag tvättade bort skummet från mina händer innan jag greppade tag i balsamet, och var noga med att inte låta mina tankar flyga iväg när jag masserade in det snabbt i håret och sköljde ur det i samma tempo.
Resten av min dusch där jag tvättade min kropp, rakade behövliga ställen och tvättade mitt ansikte var bara pinsam. Jag tvättade bort allt skum från min kropp innan jag stängde av vattnet och började torka mig själv med den luddiga, lila handduken. Jag svepte mig själv in i den innan jag tog ännu en handduk – denna gång grön – som jag satte runt mitt hår. Om jag skulle ta hjälp av en hårtork så skulle mitt hår endast bli frissigt.

Snabbt gick jag tillbaka till mitt rum så jag inte skulle möta på någon i endast handduk. Där bytte jag om till min favorit par av mjukisbyxor som var gråa, ett rosavitrandigt linne och ett par vita fluffiga strumpor. Efter det satte jag upp mitt fuktiga hår i en bulle innan jag kollade på min mobil igen, där jag såg ett sms från Justin och ett från Willow.

Justin: Inga problem Saige, vi syns imorgon.

Willow: Kom hem säkert, tänkte att du ville veta! Xo

Saige: Bra att du är säker, önskade bara att jag kunde vara med dig! :(

Willow: Jag med!

Jag suckade och stoppade in laddaren i min nästan döda telefon innan jag kröp in under mitt täcke och drog upp den till min hals. Jag stängde mina ögon endast för att se hur Justins ansikte poppade upp i mitt huvud. Hans fylliga, hjärtformade läppar som var putade. Hans vackra, bruna ögon som var stängda när han långsamt närmade sitt ansikte till mitt, nästan för att kyssa mig.

”Oh my God.” mina ögon öppnades hastigt innan jag satte mig upp. ”Jag behöver sluta med detta.”

Jag suckade och irriterad med mig själv begravde mitt ansikte i mina händer.

Varför kände jag plötsligt dessa känslor för honom?

*Tidsinställt*