KATEGORI: ✎ 4.For Richer Or Poorer

CHAPTER 24

Jag ryckte på axlarna. "No big deal ..." 

"Skojar du-" 
"Ja." skrattade jag, "Det var freaking fantastiskt!" 
"Fan, önskar jag hade fötts i ett rikt liv." 
"Det är över nu, nu får jag tillbringa min fritid med att äta mac-n-cheese i Bronx." 
“Hey, that’s where the party is at.”


Justin Bieber’s POV
Mina armar cirklade sig runt hennes överkropp och slet snabbt av hennes tröja.

“Justin, det var min favoritskjorta.” gnällde hon.

”Jag köper dig en ny.” morrade jag i hennes öra och kysste henne snabbt under den. Hennes mjuka stön ekade genast genom mitt rum.

”Du är så vacker.” fortsatte jag viska.

Hon fnittrade. ”Jag älskar dig Just-”

"Justin, vakna för fan." ringde Jazmyn röst i mina öron. Mina ögon öppnades och jag insåg att det bara varit en dröm.  Jag var ensam i min säng, Saige fortfarande förbannad på mig, och Jazmyn stod vid min dörr med stora ögon och såg rädd ut som fan.

”Jazmyn vad är det?”

"Det är... det är... en främling vid dörren... han har en pistol, och har mamma pressad mot en vägg."
"Oh my God.” jag slängde av mig täcket och hoppade upp.

"Han sa till mig att han skulle släppa henne om jag hämtade dig."
"Fan." Misstankar om vem killen kunde vara började snurra igenom mitt huvud. Mikey? Darrel? Jag kanske inte ens kände jäveln.

Jag gick in i vardagsrummet. Min mor var pressad mot väggen med tårdränkta kinder samtidigt som min far försökte slåss för att nå henne. Jaxon höll honom tillbaka då han visste att de alla skulle bli skjutna annars.
Jag kunde inte säga vem det var på grund av den svarta luvtröjan som täckte hans ansikte.

“Hey, hey, hey, låt henne gå.” jag gick fram. “Jag är här nu så lämna min mamma ut ur skiten du är här för.”
Killen hoppade inte ens till utan fortsatte hålla pistolen centimeter ifrån min mors ansikte.

”Sluta!” bad jag. ”Låt henne gå!”
Killen vände sig om. Jag kände inte igen honom men han verkade veta exakt vem jag var.

Han var skallig, men det såg ut som han hade rakat sitt huvud i stället för att ha tappat håret. Hans ansikte solbränd och en stor, röd ärr reste från hörnet av hans högra öga ner till hakan. Hans ögon var oerhört mörkbruna, några grader ifrån svart. Han klädd i en svart V-ringad tröja under hans hoodie och ett par mörka jeans med svarta Vans. Det såg ut som om han var i sen trettio eller tidig fyrtio.
Jag skulle inte ljuga, killen såg skrämmande ut, men jag visste att jag var tvungen att hålla mig lugn, inte bara för mig utan för min familj också.

"Bieber." Ett flin växte på hans läppar och han flyttade pistolen från min mor och siktade på mig.

"Nej!" skrek min mamma i samband med att pappa gick fram och tog tag i henne och drog henne in i sin famn där hon började snyfta häftigt.

Jazmyn frös bredvid mig och hennes ögon vidgades när hon insåg att om den här killen sköt så hon var hon i siktområdet också.

 

Saige Cameron’s POV
Jag var tillbaka i mitt hus och smuttade tyst på en kopp varm choklad samtidigt som Toby, Seneca, och min mor satt vid bordet. Min bror ville sätta sig ner med hela familjen för att formellt presentera Seneca. Min mor hade redan träffat henne, men det var mer att de vinkade snabbt till varandra än att de träffades ordentligt. Jag var ganska säker på att jag bara var här som känslomässigt stöd. Jag älskade redan Seneca som om hon var min egen syster.

"Så, vad har du för avsikter med min son?" min mor var i mitten av sitt hårda förhör i samband med att Toby gömde sitt ansikte generat.

”Att göra honom lycklig.” svarade Seneca proffsigt.

”Och hur planerar du att göra det?”
”Mamma.” Toby gav henne en menande blick men hon ignorerade honom och fortsatte vänta på ett svar.

"Jag planerar att göra honom lycklig genom att älska honom, skydda honom från allt jag kan, ha honom en som min första prioritet, och bara vara den bästa flickvän jag kan vara för honom."
"Well det är gulligt." kommenterade min mor.

"Kan vi stoppa detta vansinne nu?" stönade Toby. "Du ifrågasatte aldrig Justin, men med Seneca får du aldrig slut på frågor.
"Toby, det är inte en stor grej." ryckte Seneca på axlarna.

"Well, jag känner redan Justin."
"Nej, du känner hans mamma."
"Visst." hon låste sina ögon med mina. "Låt oss sätta oss ner med Justin någon gång, hm?"
"Öh... visst" svarade jag oroligt då jag och Justin inte var på god fot just nu.

Hon ställde sig upp efter det och råkade knuffa stolen in i väggen bakom sig. "Jag måste gå till jobbet nu, uppför er."
"Självklart, det gör vi alltid." Toby skickade henne ett stort leende.

Hon himlade med ögonen lekfullt. "Saige... se till att din bror är bra."
"Det ska jag mamma."
"Hejdå barn, det var roligt att prata med dig Seneca."
"Du med, Mrs Cameron."
Mamma stack armarna in på sin jacka innan gick ut genom dörren och stängde den tyst efter sig.

Jag suckade. "Well... det var underhållande."

”Jag ber om ursäkt för det där.” sa Toby.

Seneca skrattade och viftade bort honom. ”Hon är okej. Jag förstår vart hon kommer ifrån. Hon vill bara att du inte ska vara tillsammans med någon Bronx hora eller något, hon hade all rätt att fråga mig.”

”Det känns fortfarande som om hon förhörde dig.”
”Well, det gjorde det inte för mig.” ryckte Seneca på axlarna.

"Well, under tiden ni argumenterar om mamma gjorde Seneca obekväm eller inte så ska jag gå ta en tupplur." Skrattade jag och gick till mot mitt sovrum.

”Ha kul!” ropade Seneca.

”Tack, du med!”
Jag öppnade dörren och gick in och stängde den bakom mig i samband med att mina ögon började skannade rummet. Det såg ut som en tornado hade varit här vilket var raka motsatsen till hur jag hade lämnat det när jag gick ut för att sitta med Toby, Seneca, och mamma.

"Vad i helvete?" Jag såg mig omkring och märkte hur alla mina bilder som tidigare varit på min byrå nu låg på golvet. Jag böjde mig ner och tog en bild av mig, Willow och Emma från när vi hade tagit en semester tillsammans i Italien. Vi poserar vid en fancy fontän, och Emma stod bredvid killen hon mött där och haft ett förhållande med som varade hela sommaren tills vi var tvungna att gå hem. Willow och jag poserar som om hon var på väg att kasta mig i fontänen, stora leenden var på våra ansikten som kunde avslöja att vi var på väg att skratta.

Jag suckade och plockade upp den trasiga ramen och tog bort den från bilden. Tack och lov var bilden oskadd så jag la den försiktigt tillbaka den på min byrå. Plötsligt kände jag armar linda runt min midja. Jag drog efter andan när jag kände hur jag kastades över någons axlar.

"Vad fan!" Jag började slå på personens rygg och sparka med benen för att försöka komma loss. "Låt mig gå! Vem fan är du?"
Personen svarade inte, utan öppnade bara min sovrumsdörr. Seneca och Toby var självklart inte kvar i rummet längre utan hade flyttat sig till hans rum då jag kunde höra deras skratt.

"Skrik och jag kommer att döda dig här och nu utan att tänka två gånger.” varnade den mörka rösten. Mina ögon vidgades i samband med att jag tvingade mina läppar ihop.

Han öppnade dörren och stängde den tyst efter oss innan han började jogga ner för trapporna och ut till en väntande bil. Snabbt slängde han mig i baksätet och stängde dörren. Genast sträckte jag mig efter handtaget men den var låst. Jag började banka med mina nävar mot fönstret.

"Hjälp mig!” skrek jag fortfarande förvirrad över var jag var och varför jag blev kidnappad.

Förardörren öppnades och killen kom in. Jag fick bara en snabb blick på honom.
Han såg ut att vara äldre, runt fyrtio skulle jag gissa. Han klädd i en vit V-ringad T-shirt och svarta jeans. Det bruna håret på hans huvud hade slingor av grått och det var stylat uppåt. Det såg inte alls like bra ut som det gjorde på Justin.

"Vad fan är ditt problem?" Jag lutade mig framåt i sätet och började riva honom på nacken. Han gick genast ut ur bilen och öppnade bakdörren.

 "Du vet, jag trodde du skulle vara en bra tjej så vi kunde göra det hela på den enkla vägen, men nu inser jag att vi inte kan." han tog tag i en av mina händer och slog en handboja runt den.

"Nej, sluta!" Jag försökte flytta mitt ben för att sparka honom, men missade honom. Han fångade upp min andra handled i handbojan. Utan att jag förstod vad som hände hade han knutit upp mina hände så att de nu var i luften och inte i närheten av honom.  

"Uppför dig nu." flinade han mot mig och klappade mitt huvud som om jag var en hund. Han smällde igen dörren innan han satte sig tillbaka i framsätet.

"Vem fan är du?" morrade jag.

"Du kan kalla mig Spikes."
"Spikes?" Jag höjde ett ögonbryn, "Varför sitter jag i din jävla bild med handbojor... Spikes?" namnet var som gift.

“Oh, get your panties out of your ass. Jag är inte den du borde tacka för att ha bli kidnappad. "
"Vad pratar du om? Det var du som gjorde det." fräste jag.

"Jag följde order; Jag var inte den som bestämde det. Du var inte något slumpmässigt urval som jag gjorde bara för att jag var uttråkad. Det finns ett syfte till allt jag gör med dig. "
"Vad är det som händer?"
Jag kunde se honom flina i backspegeln. "Tacka din pojkvän."

"Justin...? Vad har han med detta att göra? "
"Allt." Skrockade Spikes. "Justin Bieber har allt att göra med fel i människors liv."
"Vad pratar du om?" spottade jag ut.

"Din underbara pojkvän är en del av ett gäng som planerade att döda ledaren av vår, och din pojkvän var ansvarig för att döda honom."

Mina ögon vidgades, Justin var inte en mördare.

"Så," fortsatte Spikes. "istället för att låta honom döda vår ledare så ska vi döda dig framför honom. Allt för att se honom bli galen och sedan ta itu med honom."
"Nej." jag sparkade till hans säte. "Det är inte rättvist! Jag har inte gjort något! Om du skadar Justin så svär jag till Gud att jag kommer jag att döda dig-"
"Med vad?" skrattade han. "Från vad jag har hört så är du är en oskyldig, liten, Brooklyn flicka. Vill du verkligen att jag ska vara rädd för dig? "
"Du kommer att kastas i fängelse!"
"Verkligen?" Han skrattade. "Älskling, var tror du att jag fick handbojorna? Jag är polis, jag kan enkelt göra mig själv till volontär för att undersöka platsen. Och med lite vita lögner säger jag att jag fanns kvinnliga fingeravtryck och ingen kommer att vara efter mig. Jag har dödat dussintals människor älskling, och jag kan garantera dig om att jag inte kommer att åka in. "

"Hjälp mig någon!" började jag skrika igen.

"Ingen kan höra dig." skrockade han.

"Släpp ut mig!"
Spikes suckade och parkerade bilen vid sidan av vägen. Han sträckte sig efter handskfacket och drog ut en tygbit.

"Nej!" skrek jag och visste redan vad han skulle göra. "Hjälp!" skrek jag i hopp om att de passerande bilarna skulle hjälpa mig. "Snälla, någon... vem som helst!"
Spikes himlade med ögonen och satte något på tyget innan han började pressa den mot mitt ansikte och samtidigt hålla mitt huvud på plats så jag inte kunde röra den.

Jag skrek när jag började känna hur mitt medvetna började glida ifrån mig. Mina skrik tystades i samband med att min styrka försvann.

"Nej... sluta." viskade jag men det dämpades av tygbiten. Mina ögon började kännas tunga och det enda som höll upp mig nu var mina armar som fortfarande var fasta i taket.

 

Seneca Deet’s POV
"Vill du gå på middag?" frågade Toby när vi låg i hans säng.

Jag nickade. "Låt mig klä på mig först, sedan kan vi gå och väcka Saige, så vi alla kan gå ut."
Toby nickade och ställde sig upp vilken avslöjade hans nakna kropp. Jag flinade till när minnen av vad vi nyss gjort spelades i mitt huvud. Han drog på sig ett par kalsonger och en T-shirt innan han drog på sig jeansen han tidigare haft.

"Jag hämtar Saige, klä på dig."
"Okej.” Jag slängde bort täcket ifrån mig och märkte hur Toby stirrade hungrigt på mitt bröst.

"Eller så kan vi... ha runda två." flinade han

Jag rullade mina ögon. "Gå och hämta din syster, du kan få mer senare."

"Sweet.” flinade han och gick ut. Jag tog tag i mina underkläder och satte på dem tillsammans med mina leggings och en av Tobys tröjor. Snabbt drog jag även på mig mina gråa Supras.

Jag blev klar i samma sekund som Toby oroligt kom tillbaka. "Saige är inte här."
"Varför är du orolig, babe? Hon är vuxen, hon kanske gick ut får att köpa mat eller något. "
"Nej Seneca, det är hennes rum ..."
"Vad?" Jag gick fram till honom. "Vad är fel med hennes rum?"

"Det är ett vrak."
"Det är en vanlig tonårstjej sak, babe." Jag sköt bak en bit av hans hår och kysste hans kind. "Varför oroar du dig så mycket?"
"För att allt nästan är trasigt. Det såg ut som att hon kämpade mot någon i det rummet, och hon lämnade även sin telefon vilket händer aldrig."
"Låt oss inte dra förhastade slutsatser ännu utan bara kolla igenom hennes rum. Hon är kanske är någonstans med Willow, Emma eller Justin. "
"Kanske."

 

Justin Bieber’s POV
Jag leddes in i ett lager av killen i mitt hus samtidigt som han höll sin pistol mot min rygg.

"Vad gör vi här?" frågade jag ilsket.

"Vi vill bara att du ska titta på en rolig liten show vi planerat Bieber."
Jag rullade mina ögon. "Blanda inte in mig i din jävla skit. Jag vill inte döda någon, jag kommer inte gå efter er fucking ledare. "
"Det är vad de alla säger." han knuffade ner mig i en metallstol. "Rör dig inte, fattar du?"
"Ja, ja." Än en gång himlade jag med ögonen och stirrade in i glaslådan framför mig där en säng var placerad. "Vad fan är det?"

"Spikes." ropade mannen. "Vi är redo!"

En dörr på baksidan av lådan öppnas och en man kom in med en tjej i famnen. Jag tittade närmare på hennes långa, bruna hår som hade draperats över hennes ansikte. Hennes kropp var slapp vilket tydligt visade att hon var drogad.
Han kastade henne på sängen med ansiktet först innan han gick till kanten av boxen. Omedelbart kände jag igen honom som Matthew Anderson, eller mer känd som "Spikes" för det sätt han stylade sitt hår ända sedan han gick i gymnasiet.

Jag rullade mina ögon. "Vad fan gör du här?"
"Jag hörde hur du planerade att döda en mycket viktig medlem i mitt gäng, och jag tänker inte acceptera det.”
"Tror du att jag vill? Darrel sa åt mig att göra det, jag argumenterade emot! "
"Oh håll käften.” Spikes himlade med ögonen. "Nu, njuta av showen."

Han vände på klacken och gick fram till sängen.

"Vem är det?" jag vände mig mot mannen med ärret i ansiktet.

"Kanske om du tittade noga så skulle du veta."

Jag suckade och vände mig tillbaka mot boxen. Tjejen hade nu börjat vakna.

”Bäst för honom att han inte rör vem det nu än är.”
"Åh, han kommer inte göra någonting."
Spikes satte en mask över tjejens ansikte. "Vill inte Bieber att ska känna igen dig än, okej prinsessan?"
Hon klagade bara som svars, uppenbarligen inte helt tillbaka fortfarande.

"Hon är redo för dig, Michael!"
Dörren öppnades igen och Mikey klev ut. Han var endast klädd i ett par svarta kalsonger.

"Vad fan gör han här?"
"Han har lite ouppklarade affärer med flickan i sängen."
Spikey fängslade tjejens armar till sängen.

"Vad fan gör han?" Jag hoppade ur stolen och gick närmare. Jag fick inte en bra känsla av detta.
"Släpp henne." jag slog min knytnäve högt på glaset.
Mikey ignorerade mig när han gick fram till sängen. "Hej prinsessan... saknat mig?"

Jag vände mig tillbaka mot mannen. "Vem är det han pratar med?"
"Du ska få se." Han ryckte på axlarna innan han korsade armarna över bröstet. Jag morrade åt honom innan jag vände mig tillbaka till boxen.

"Vi hann aldrig färdigt på ängen."
Mina ögon vidgades. Han hade Saige.

"Stick ifrån henne!" jag började sparka, slå och banka på lådan. "Släpp henne!" Jag skrek när han knäppte upp hennes byxor och drog av dem. Saige började nu freaka ut och sparka runt benen, som tur fick hon snabbt en bra träff på Mikey käke.

"Din dumma bitch." väste han och grep tag i hennes ben innan han vände sig mot Spikes. "Gå och hämta repen från bilen."
"Band du henne i bilen?" skrek jag. "Din jävel, låt henne gå nu! Det är mig du har ett problem med, inte Saige! Släpp henne! "
"Justin?" Hennes söta röst dämpas av den svarta masken som var över hennes ansikte. "Var är jag?" Hennes ögon var fortfarande stängda.

"Sluta!” min röst började bli några oktaver högre. "Snälla, låt henne gå! Hon förtjänar inte det här. "

Mikey bara flinade åt mig innan han vände sig tillbaka till Spikes, "Gå och hämta repet."


En vecka har hunnit passera och jag ber om ursäkt för det men de senaste dagarna har inte varit de bästa för mig och de har påverkat mig väldigt mycket.
Jag har även fått tankar om att sluta efter att denna novell är avklarad (5-6 kapitel kvar.)
För jag lämnar er trots allt inte i mitten av det hela då jag endast översätter denna vilket betyder att den finns online där ni kan läsa den på engelska.


Comments
POSTAT AV: Anonym

Nej, snälla du får inte sluta. Jag förstår att du inte haft det så bra men du kan inte sluta. Snälla?!

Svar: Måste tänka på vad som är det bästa för mig själv just nu ♥
Celebnovell

POSTAT: 2014-10-12 / KLOCKAN: 23:35:35 /



POSTAT AV: Wilma

Hej om du ska sluta ta gärna ont.e bort bloggen så man kan läsa dina noveller fler gånger än en❤️
Och kan du länka vart man kan läsa novellerna på engelska?
Måste man ha ett inloggning för att läsa dom?
Skulle helst inte vilja att du sluta men om du inte mår bra är det ett självklarhet att sluta❤️❤️
Snälla svara på det här❤️

Svar: Det kommer jag absolut inte göra. Har lagt ner mycket tid och energi på bloggen och skulle aldrig kunan få mig själv att ta bort then. Iallafall det där om vart man kan läsa novellerna på engelska kommer jag skriva upp när sista kapitlet av denna är publicerat. Och ja jag tror man måste ha inloggning - inte helt säker dock.
Kramar ♥♥♥
Celebnovell

POSTAT: 2014-10-13 / KLOCKAN: 12:17:40 /



POSTAT AV: Anonym

Omg nej du får inte göra sååå kommer dö

POSTAT: 2014-10-17 / KLOCKAN: 00:23:50 /



POSTAT AV: Jen

Nooooo, I'm gomna die!! ❤️❤️😭

POSTAT: 2014-10-17 / KLOCKAN: 14:45:09 /



POSTAT AV: Anonym

Läser du någon Justin novell just nu?? Kan du länka den/dom?! :)

POSTAT: 2014-10-20 / KLOCKAN: 17:46:15 /



POSTAT AV: Anonym

Jag vill inte att du ska sluta, så hoppas att du inte gör det. Men om du inte mår bra förstår vi självklart ditt beslut<3

POSTAT: 2014-10-23 / KLOCKAN: 19:22:58 /



POSTAT AV: Mrs. Bieber

Hur blir man medlem på justinbieberfanfictionplus.com? Det står bara att man kan logga in för jag förstår inte annars hur man får fram alla kapitel till novellerna man vill lösa det står bara handlingen till dem. Tacksam för svar. :)

POSTAT: 2014-10-23 / KLOCKAN: 20:44:04 / URL: http://jdbnovell.webblogg.se



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback