”I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Inför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan er två, Scarlett och Justin. Vi är här för att be om välsignelse över er och för att dela er glädje.”
Prästens ord tonades ut när mina tankar drogs tillbaka i tiden.

Solen var precis vid horisontens gräns och sipprade fram genom det utrymme trädkronorna lämnat fria. Det var som att stirra på vita små diamanter som var utspridda på marken. Kramsnön under mina fotsulor knastrade för varje steg jag tog framåt. Den spårfria snön var som ett territorium man inte fick trampa på. Scenariot tog andan ur mig med andra ord. 
Utan att jag varit medveten så hade snön börjat falla nerför himlen i perfekta flingor som skimrade i ljusstrålarna och påminde om regnbågens alla färger.
I den stunden kunde jag inte känna mig mer levande, omgiven av tyst, ren skönhet. Ett lyckligt leende spred sig på mina läppar under tiden jag bevittnade naturens härlighet samtidigt som jag gjorde en mental not att befinna mig här igen en viktig dag.

Och här var jag idag. Tillsammans med Justin på en viktig dag.
”Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Scarlett Johansson: Vill du ta Justin Bieber till din man och älska honom i nöd och lust?”
Jag var inte en person som grät lätt, men nu brände tårarna bakom ögonlocken.
”Ja.” orden var knappt hörbara, men prästen och Justin hörde dem och det var viktigast.
”Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Justin Bieber: Vill du ta Scarlett Johansson till din hustru och älska henne i nöd och lust?”
Justins blick höll hårt fast i min samtidigt som han uttalade det lilla ordet men som betydde så mycket.
”Ja.” hans ögon glittrade i en ljus honungsfärg istället för den vanliga hasselbruna.
”Ringarna.” Damon som stod närmast Justin tog upp de båda ringarna och räckte dem till prästen som började välsigna dem.
”Repetera efter mig.” han sträckte den manliga versionen av våra nästan identiska ringar till mig.
”Jag, Scarlett,”
”Jag, Scarlett,”
”Tar dig, Justin,
”Tar dig, Justin,
”Till min man,”
”Till min man,”
”att dela glädje och sorg med dig,”
”att dela glädje och sorg med dig,”
”och vara dig trogen”
”och vara dig trogen”
”tills döden skiljer oss åt.”
”tills döden skiljer oss åt.” jag trädde på ringen på hans finger samtidigt som jag försökte förgäves blinka bort tårarna och inte förstöra sminket Viktoria lagt så många timmar på.
Justin som också märkt detta gav mig ett litet leende och började sedan repetera efter prästen.
”Jag, Justin,”
”Jag, Justin,”
”Tar dig, Scarlett,
”Tar dig, Scarlett,
”Till min hustru,”
”Till min hustru,”
”att dela glädje och sorg med dig,”
”att dela glädje och sorg med dig,”
”och vara dig trogen”
”och vara dig trogen”
”tills döden skiljer oss åt.”
”tills döden skiljer oss åt.” ringen åkte på mitt finger där den glimrande förlovningsringen också satt.
”Jag förklarar er nu till man och hustru.”
-
Den traditionella bröllopsvalsen var i full gång och jag kunde känna dussintals blickar som brände på mig. Men en av dem som stack ut var Codys.
Han stod i sin svarta kostym, som var identisk med de andra marskalkarnas, vid DJ båset med ett brett leende på läpparna. Men det var inte det som drog till sig min blick utan ärret på hans vänstra kind från den dagen.
Att det dödade honom inombords varje gång han såg det var en självklarhet, men att veta att jag var den som var orsaken till det var värst.
”Oroa dig inte.” mimade han och gav mig en blinkning som jag hann besvarar med ett blekt leende, innan Justin snurrade på oss.
”Det viktigaste är att han mår bra nu.” viskade han i mitt öra samtidigt som han smekte mina höfter med sina tummar.
Långsamt nickade jag och drog in hans nästa ord.
”Minns du när du frågade om du och Damon höll på att drunkna och vem av er jag skulle rädda?”
Med slutna ögon nickade jag mot hans bröst där mitt huvud nu vilade.
”Jag skulle rädda Damon och dö tillsammans med dig.” hans händer gled mot min mage som var väl dold av klänningen, samtidigt som jag spände mina armar kring hans nacke i ett försök att föra oss närmare varandra.
”Och Scarlett?”
”Ja?” gråten var tydlig i min röst.
”I fell in love with you again under the New Moon. ”

Och härmed är New Moon avslutad.
Själv kände jag att epilogen inte blev något extra, men den var perfekt som avslutning för hela novellen om jag kan sätta det så. Både Blue Moon och New Moon har varit fylld med massor av drama och att tona bort de båda med något lugnt var längst upp på min lista. :')
-
Anyway, denna novell har verkligen varit en utmaning att skriva för mig och jag är överlycklig för alla som läst den. (Vill verkligen läsa era åsikter nu.) ♥
-
Imorgon eller på tisdag kommer jag starta den översatta novellen och hoppas ni gillar den också lika mycket som jag gör, vill även tillägga att en ny design kommer snart dyka upp på bloggen samt handlingen.