KATEGORI: ✔ 3.New Moon

Chapter 12 - Lie better

Previously:
På tal om Caro… hon hade åkt hem igen efter hennes och Scars ”skolarbete” som pågått i fyra dygn. I slutändan började hennes föräldrar bli misstänksamma vilket inte gav Bruce något annat val än att vänja sig vid tanken av att inte ha Caro i sina armar tjugofyra sju.
-
”Man tror de ska vänja sig vid det här stadiet.” mumlade jag i Scars öra där jag gick bredvid henne med resten av gänget bakom oss. 

Hennes skratt ekade i mina öron och drog till sig fler blickar, som om vi inte hade redan tillräckligt många på oss.
”De har fyra omänskliga varelser framför sig, det sista om skulle kunna hända är att de vänjer sig.”
”Sant.” flinade jag och ställde mig rakt igen.

Scarletts perspektiv:
Jag gjorde allt i min makt för att kunna följa Victorias patetiska ”regler” men det var omöjligt, eller så var det jag som inte ansträngde mig tillräckligt. Lärarens ord om potenser i ekvationer var allt annat än underhållande och gjorde så att min uppmärksamhet var och varannan sekund gled till den nerkladdade sidan i mitt anteckningsblock. Caro som satt bredvid mig antecknade flitigt och jag undrade verkligen vad hennes föräldrar hade mutat henne med för att bli så… engagerad i skolan. Något stort skulle jag gissa på då det såg ut som om hon skrev ner exakt varje ord läraren sa och skrev på tavlan. I några sekunder undrade jag om hon inte hade kramp i handen av de små hastiga rörelserna, men hon verkade inte ha några som helst problem då hon fortsatte skriva på.

Skärmen på min mobil, som låg på bordet bredvid den mörkblå mappen som tillhörde mattelektionerna, lyste till liv i några sekunder innan den blev svart igen. De två sekunderna var tillräckligt för att få min nyfikenhet i taket och efter att ha försäkrat om att läraren inte hade uppmärksamhet på mig så drog jag hastigt åt mig mobilen.
2 nya meddelanden från Justin
Omedvetet började jag nafsa på min underläpp under tiden jag drog ikonen åt höger och slog in min kod, för att sedan bli bemött av Justin två meddelanden som hade lika stor skillnad som havet var djupt.

Från Justin:
Jag vill dissa skolan och åka hem. Strippa dig naken och få se på dina perfekta kurvor precis som förut. Sedan vill jag slänga ut Victoria och Rick ur huset och… ;)

Från Justin:
Hej* … jag menade hej. Ugh, autocorrect.

Okontrollerat började jag fnittra och slängde sekunden efter handen för munnen och stirrade runt med röda kinder för att till min lättnad inte märka några konstiga blickar på mig, eller några blickar överhuvudtaget. Mentalt pustade jag ut och knappade in ett ”hej.”

Från Justin:
Lust att dissa skolan och åka någonstans? Och jag menar inte hem... :P

Till Justin
Thanks god. xD
Men varför vill du dissa skolan? Det har inte gått tre timmar sen vi kom hit ens.


Jag visste inte vad det hade tagit åt honom men jag klagade inte, den lekfulla Justin var hans bästa sida. Men det han beskrev… jag är inte redo för det.
En plötsligt tyng la sig i mitt bröst i samma stund som jag vände blicken mot läraren och försökte se intresserad ut. Mitt humör hade gjort en 180 och det var inte på ett bra sätt.
En knuff i min axel fick mitt huvud att vridas mot Caro.
”Justin?”
”Äntligen slutat skriva?” frågade jag henne och undvek ämnet, dock lyckades jag inte särskilt länge.
”Försök inte ens. Svara bara på frågan.”
”Kanske.”
”Kanske att det var han eller kanske att du kommer svara?”
”Kanske att det var han.”
”Ja med andra ord då?” jag svarar henne inte och förstod genast från hennes leende att svaret är självklart för henne nu.
”Vad ville han?”
”Dissa skolan…”
”Varför sitter du här fortfarande?” utbrast hon lite för högt då eleverna närmast oss genast vred huvudet bakåt och gav oss irriterade blickar, endast för att få en ilsken tillbaka från mig. I vad jag antog var rädsla vred de snabbt tillbaka ögonen mot läraren som inte märkt någonting som tur.
”Jag väntar på sva-” jag hann inte avsluta meningen innan min mobilskärm än en gång lyste till liv i några sekunder och svaret från Justin avspeglade sig på skärmen.

Från Justin:
Möt mig i sal 216 bara.

Jag visste inte om han var irriterad eller helt enkelt struntade i smileysen. I vilket fall så började jag ändå tro mer på det förstnämnda. Nervöst nafsade jag på min läpp och knappade in ett snabbt ”ok” – jag också utan någon sorts smileys.
”Din önskan håller på att bli uppfylld.” muttrade jag halvt exalterad och halvt sorgset till Caro och började samla ihop mina böcker och pennor. Detta orsakade mer ljud än nödvändigt som tillslut drog till sig hela klassrummets blickar likt magneter.
Läraren som fortfarande okänd för mig kollade misstänksamt där jag gick mot honom med ett fast grepp om mitt material. Han måste var en ny då nästan alla de gamla lärarna har slutat.
”Ehm... jag var med i en olycka igår och måste befinna mig på sjukhuset om tjugo minuter, så jag måste tyvärr lämna lektionen. Jag är ledsen att jag inte sa det tidigare.” det sista la jag till för att få min patetiska lögn att låta ännu mer trovärdig.
”Självklart, jag anmäler din frånvaro då jag antar att du inte gjort det.” jag skakade på huvudet och han gav mig ett leende.
”Men jag behöver någon från klassen som kan ge dig lektionsanteckningarna, då jag inte vill att allting på läxförhören och proven ska vara okänt för dig. Något speciefik du vill ska ta dem åt dig?”
”Caro?” jag tittade bakåt mot henne och hon gav genast tummen upp tillsammans med ett retsamt leende.
Jag vred tillbaka huvudet mot läraren som gav mig ett leende och nickade sedan mot dörren.
”Krya på dig och lycka till.”
”Tack så mycket.” log jag och hoppades inte han kunde se igenom mitt fake leende, innan jag försvann ut ur klassrummet efter att ha gett Caro ännu en blick som hon besvarade med sin snart-kända retsamma leende.
Det första jag gjorde var att hastigt gå till mitt skåp där jag lämnade mina böcker och pennor innan jag drog upp mobilen för att dubbelchecka rumsnumret Justin skickade. 216.
Vägen dit var inte lång då mitt skåp praktiskt taget låg några meter ifrån, så inom några minuter drog jag ner den silvriga handtaget och öppnade dörren. Genast blev jag bemött av Justin som satt på en av bänkarna och knappade på sin mobil, dock endast i en långsam men ändå stressad takt. Alltså så man inte gör när man skriver ett sms.
”Vad gör du?”
”Tyst.” snäste han entonigt och genast rynkade jag på pannan.
”Fuck!” utbrast han sekunden efter och fick mig att rycka till från mitt chockade tillstånd.
”Vad gjorde du? Vad hände?” utbrast jag skräckslaget och studerade honom där han stoppade mobilen tillbaka i sin ficka med en frustrerad suck.
”Jag var ett poäng ifrån att slå mitt rekord på Flappy bird, när fågeln bestämde sig för att slå in i de Mario liknande rören.”
”Du… du-” jag började gapskratta och hann få en skymt av honom där han blängde på mig.
”Ha-ha så roligt var det inte.” muttrade han och drog en hand genom sitt rufsiga hår, det fick mig endast att skratta ännu mer att det kändes som om jag snart skulle få en six-pack.
”Du” *skratt* ”skulle” *skratt* ”sett” *skratt* ”din” *skratt* ”min.” *skratt*”Priceless!”
Vid det här laget hade jag kollapsat på golvet medan Justin fortfarande satt på bänken och skakade på huvudet åt mina gester.
”Åh god, tror aldrig jag skrattat så mycket.” fnittrade jag och torkade mig under ögonen om det skulle vara något utsmetad smink.
”Roligt att vara anledningen till det.”
”Aw, sluta vara så sarkastisk. Jag gav upp hela min lektion för att komma hit.” han skrockade och drog än gång handen genom sitt hår.
”Vilket för oss till ditt sms…” fortsatte jag flinandes oh såg hur han stelnade till.
”Vilket sms?”
”Jag undrar om det var autocorrect.” mumlade jag och ignorerade hans fråga.
”Åh... det sms:et. Autocorrect till hundra procent.”
”Den lögnen är inte ens värd att tro på Justin, men jag gör det ändå för jag tycker synd om dig.”
”Bra för jag är värd din omtanke efter hur du nyss förödmjukade mig och Flappy.” jag nickade instämmande och ställde mig först nu upp från golvet.
”Du vet att vi bara kan smita ut nu, så slipper vi alla problem?” mumlade jag och slängde en blick på klockan som avslöjade att det endast var tio minuter kvar av de flesta lektionerna.
”Vad är det roliga i det hela?” flinade Justin och jag himlade med ögonen men nickade än en gång instämmande.
”Sant.” fritt använde jag min omänskliga fart så jag stod framför honom där han stod lutad vid bänken. Jag kopierade Caros tidigare retsamma leende när jag såg Justins chockade ansiktsuttryck.
”Rädd?” han skakade genast på huvudet.
”Det kommer ta ett tag innan jag vänjer mig vid… dina privilegier i livet.”
”Det händer så småningom.” log jag nu inte den minsta retsam. Han blinkade med ögat och nickade, och det tog jag till min chans att byta ämne.
”Vart hade du tänkt dig åka?”
”Jag är fortfarande nyfiken på hur du hanterar en pistol så vad sägs om en skjutbana som brukar vara folkfritt på måndagar?”
”Sure.”
-
Ljudet av min mobil – som nu var på – ekade mellan oss och genast sträckte Justin sig efter radion för att sänka beaten till Eminems ”Rap god.”
”Scarlett här.”
”Heeej babe. Hur går det?” genast kände jag igen Caros flinande röst som endast längtade efter smaskiga detaljer… som inte hänt.
”Inget sådant har hänt.” gjorde jag klart för henne och kunde höra henne protestera, men ljudet var allt annat än tydligt då Range Rovern vi satt i guppade var och varannan minut.
”Sluta med att åka upp och ner hela tiden Justin.” stönade jag frustrerat och försökte skilja ut vad Caro sa på andra sidan, men allt jag hörde var Justins nästa mening.
”Do you really want to see my up and down?” flinar han och snabbt gav jag honom en seriös blick som han suckade åt, men gav sedan upp och stannade bilen i några minuter på ödegrusvägen vi befann oss på.
-
Efter ytterliga en kvart anlände vi till skjutbanan där folk strömmande in och ut. Innan jag hann öppna dörren var Justin där och gjorde det åt mig, och jag gav honom snabbt ett leende som tack när jag steg ut. Jag hade inte tidigare märkt molnen som börjat samla sig på himlen, men nu hoppades jag endast det inte skulle börja snöa igen för den redan hala marken skulle då bli dödsfarlig.
Justin stoppade ner sina händer i fickorna medan jag lekte nervöst med mina under tiden vi steg in. Det lekfulla från förut hade på mindre än en sekund försvunnit och jag visste inte anledningen och skulle kunna döda för att få reda på det.
I samma stund som pistolskotten nådde mina öron så upptäckte jag människorna som stod i kö för att kunna skjuta måltavlorna, alla så upptagna med att se vart den som stod före träffade så de själva kunde träffa bättre – det vill säga magen, bröstet eller huvudet – för att ens upptäcka oss.
”Sätt på dig dessa så ljudet inte irriterar dina öron. Jag är van vid det, men du är-”
Jag avbröt honom med höjda ögonbryn samtidigt som jag kollade menande på de små gula öronpropparna i hans handflata. Precis som en glödlampa så såg jag hur det klickade i hans huvud.
”Right.” mumlade han och skakade på huvudet samtidigt som han slängde propparna på marken och fick ut ett fnitter från mig som han besvarade med ett brett flin.
”Dessa är vi i alla fall tvungna att ha på om vi vill skjuta.” sa han och sträckte fram ett par handskar.
”Varför?” undrade jag och nickade åt honom att fortsätta hålla i handskarna under tiden jag satte upp mitt hår i en enkel tofs. Den svala brisen slog mot min överhetta hals och jag rös till i samband med att jag tog emot handskarna som nu hunnit bli några grader kallare.
”De vill inte få några fingeravtryck på pistolerna. Bullshit enligt mig.”
Jag fnittrade till och nickade i samband med att jag tog emot de svarta handskarna och kunde plötsligt inget annat än att njuta av värmen de gav mina iskalla händer. Justin följde mitt exempel och utan några fler ord sagda mellan oss började han dra mig mot vänstra sidan av arenan där flera tomma platser fanns.
”Folkfritt var det…” påpekade jag med ett flin och Justin skrockade.
”Pratade bara efter kunskaper.”
”Jaså? Hur många gånger har du varit här då?”
”För många.” skrockade han och sträckte en identisk pistol till sin egen mot mig. Denna gång kom han i alla fall ihåg att jag inte var någon nybörjare.
Justin sträckte ut sin hand framåt och utan att sikta sköt han och träffade rakt mellan ögonen på måltavlan.
”Imponerande.”
”Du ska bara veta.”

 "Impressive."

Jag nickade och skrattade åt hans kommentar. Efter det följde jag hans exempel och höll den silvriga pistolen precis som han gjort och böjde mina fingrar runt den för att få ett bra grepp, men precis i sista sekund innan jag bestämde mig för att skjuta så lossnade jag på greppet.
”Jag vet inte vad jag gör.” mumlade jag och sänkte pistolen.
”Ljug bättre Scar.” flinade han och jag himlade med ögonen.
”Det var värt ett försök.”
”För vadå?”
”Att får dig att hjälpa mig.” jag visste inte vad det var med mina känslor längre, men jag var desperat inför en reaktion ifrån honom. Och det fick jag också i nästa sekund när han ställde sig bakom mig och lyfte min hand med sin egen, samtidigt som han siktade mot måltavlan. Han spände sin hand kring min innan han avfyrade skottet och träffade endast några centimeter längre upp än hans förra. Vi rörde oss inte ifrån ställningen, och snart ekade hans hesa röst i mitt öra i samband med att hans varma andetag krockade med min nacke.
”Du kunde bara frågat.”


OMG.. Justins sms, flappy bird, skjutbanan och sedan slutet. Skratta genom första delen av kapitlet medan jag aww-ade genom andra delen. xD

Fråga: Skostorlek? (Random fråga) 
Mitt svar: Har 39:or men kan ibland ha 38:or också. :P


Comments
POSTAT AV: Erica

Omg dööööööör så jävla gulligt haha längtar redan tills nästa älskar dig!!!!!

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 00:48:23 /



POSTAT AV: Ylva

JAG DÖR! Omg älskade slutet!💥🙌😍
Du ÄR bäst!👏

Svar: 39-38

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 01:10:09 /



POSTAT AV: justindrewnovell

Haha flappy bird :D så sjukt bra!!

Svar: 42 men kan ha 41 ibland! (jag är väldigt lång 1,82 m)

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 01:10:33 / URL: http://justindrewnovell.blogg.se



POSTAT AV: Camilla

Jag är snart fjorton och har 35/36.... Kapitlet var helt grymt, så söta dom är, oså behövde du ju slänga in Flappy bird..hat kärlek till det spelet...

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 07:42:26 /



POSTAT AV: Anonym

VA SÖTA OMG

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 09:52:29 /



POSTAT AV: Anonym

Asså dehär är bara för perfekt

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 11:28:56 /



POSTAT AV: Oline

Det här var absolut det bästa kapitlet i den här novellen, de var så gulliga mot varandra.
Svar: 41-42

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 11:54:40 /



POSTAT AV: Emilia

Love it!

Svar: 39 ;)

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 12:07:38 /



POSTAT AV: Michelle

Jag älskar det och jag gillar Justin´s sms :)

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 13:19:00 /



POSTAT AV: Ida

Gaahhh. Dog i slutet där. Så freaking bra!
Svar: 39/40 kan ha 41 ibland :/

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 13:22:14 / URL: http://Idabergstedt.horseworld.se



POSTAT AV: Anonym

Omg ja dog is slutet såå bra har 39: och kan använda 40 med

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 15:03:21 /



POSTAT AV: Becca

ASKFJHFIHHGI, försöker du döda mig eller? Helt kär i kapitlet, lixom omg hur kan man vara så gudomligt bra? Det är ett mysterium babe❤

Svar: ♥ :*
Celebnovell

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 16:06:37 / URL: http://bieberheaven.blogg.se



POSTAT AV: ida

Awww.. Älskar när Justin är så söt! Är helt förälskad i detta kapitel. Längtar till nästa, och nästa och nästa efter det.. Du är så sjukt duktig på att skriva.. Men.. Flappy bird?! Höll på att skratta ihjäl mig. Hahahaha.. Och när jag läste "de var värt ett försök" "för vadå?" "för att få dig att hjälpa mig" "du kunde bara frågat" De var bara för gulligt!! LÖV IT GIRL. ;-)

Svar: Älskar verkligen dina kommentarer - får mig alltid skadeglad varje gång jag läser dem. ^^
Celebnovell

POSTAT: 2014-02-16 / KLOCKAN: 23:11:29 /



POSTAT AV: Anonym

riktigt grymt kapitel!! :))
Svar: 39 :)

POSTAT: 2014-02-17 / KLOCKAN: 09:14:03 /



POSTAT AV: Emelie

jätte bra ! :)
39, 40 :)

POSTAT: 2014-02-17 / KLOCKAN: 11:33:36 / URL: http://storiesaboutjustinb.blogg.se



POSTAT AV: Foreverbiebs.blogg.se

Oh my god så bra kapitel! Förvånar mig inte om du vinner nobel pris för brättelse/novell (finns inget pris för det men ändå )!
Du är så grymt duktig att det inte är klokt. Asså det känns som om du har superkrafter som åker ut genom dina händer in till datorn och sen blir det ett himelskt kapitel! Man blir ju helt målös för varje mening man läser, förrästen styrk det varje ord man läser. Du får allt att passa ihop som ett pussel, jag förstår inte hur det är ju helt magiskt!
(Deap talk här)! Okej nu ska jag sluta jätte bra kapitel iallafall helt perfekt. XD

SV: Suger på Flappy bird mitt high score är 12. Pinsamt att erkänna men jaja XD

Svar: Nu kommer en av de där söta kommentarerna jag aldrig kan svara ordentligt på. Blir alltid mållös och börjar skaka i hela kroppen av lycka.
Helt sjukt egentligen hur glad din kommentar gjorde mig. Läste den precis innan en svenska lektion och på just den lektionen skulle vi sitta och se på film, men jag satt endast på min stol och nästan hoppade upp och ner av glädje. :*
Ska också sluta med min deep talk här HAHA. ♥;)
Celebnovell

POSTAT: 2014-02-17 / KLOCKAN: 21:37:56 / URL: http://foreverbiebs.blogg.se



POSTAT AV: Foreverbiebs.blogg.se

Asså pinsamt där jag trodde du frågade om flappy bird rekord. Asså är man blind eller? XD

Sv: 36-37

Svar: HAHA aww. XD♥
Celebnovell

POSTAT: 2014-02-17 / KLOCKAN: 21:47:39 / URL: http://foreverbiebs.blogg.se



POSTAT AV: Anonym

jätte bra

POSTAT: 2014-02-17 / KLOCKAN: 21:49:12 /



POSTAT AV: En trogen läsare

sjukt bra din novell är som en drog för mig

POSTAT: 2014-02-18 / KLOCKAN: 15:27:16 /



POSTAT AV: Anonym

P.E.R.F.E.K.T., är det ända man kan säga

POSTAT: 2014-02-18 / KLOCKAN: 15:31:46 /



POSTAT AV: Maria :*

P.E.R.F.E.K.T.I.O.N! Jag är helt kär i denna kapitel. Den är nog en av mina favorit kapitlar. Det med Flappy Birld XD OMG jag dog av skratt. Jag älskar slutet de var bara för gulliga!

Svar: Har 37: or men också 38: or

POSTAT: 2014-02-18 / KLOCKAN: 16:19:43 /



POSTAT AV: Vicky

OMAAJGAAD VA BRAAA LIKSOM HELLO PERFECTION!! Justin är ju fööör gullig😂😍


Svar: 37-38☺️

POSTAT: 2014-02-18 / KLOCKAN: 22:43:57 /



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback