Previously: 
Det fick skuldkänslorna att minska men allt kom ändå till ytan. Min bättre röst sa att det var mitt fel att han börjat igen, men ändå kunde jag inte låta bli att stöna när jag kände Mates tunga på min varma hals. ”Ska vi gå till någon mer privat ställe?” hans röst vibrerade mot den känsliga huden på min hals och fick lusten att sprida sig i min mage. ”Det beror på vad du ska göra…” min röst kvävdes i ett stön men han hörde mig ändå, för snart fick jag ett acceptabelt svar.
”Allting förutom kyss på läpparna.”

Ingens perspektiv:
Hon var inte alls den som klarade sådana här ’områden’ bäst. Hon försvann i stundens hetta precis som Rick trodde att Kevin och Cody skulle göra.
Uppdraget gled likt sand genom hennes fingrar… någonting hon inte tänkte på.

Justins perspektiv:
Lamporna ändrade arbete och började blinka istället för att bara röra sig runt i den dunkla salen. Rök föll ut mot marken och gav atmosfären en mystisk stämning. Ljudvågorna skickades hårt mot mina trumhinnor av den pumpande basen i musiken. Precis som om det ljudet inte var nog, skrek och skrattade folkmassan samtidigt som dom dansade.
Jag satt ensam vid en av dom få soffgrupperna med shotsglas och flaskor framför mig. Ölburkar låg även utspridda här och där. Killarna hade snabbt försvunnit efter att dom fått i sig några klunkar alkohol, i jakt på någon som skulle sätta fart på kvällens aktiviteter. Sex.
Citaten bros before hoes gällde inte längre hos oss. Det kändes snarare tvärtemot. Hoes before bros. Men brydde jag mig? Nej.
Så deprimerad och tankspridd jag var, hade jag suttit kvar och slängt i mig flera mängder dricka. Den ena starkare än den andra. Trots det var jag inte ett dugg full.
Tystnaden hade blivit min attityd. Jag pratade inte längre och slängde inte ur mig det första som kom upp när vi var på affärer, när vi var hemma eller ens i skolan. Mina handlingar gjorde allt lika bra som orden tidigare hade gjort.
Jag rullade in läpparna och vände bort blicken från dansgolvet när jag såg hur hororna tryckte deras bakdel mot någon random kille. Deras klänningar var minimala och man såg snabbt hur dom inte ens försökte dra ner den. Om sanningen ska fram så var jag inte äcklad – det var sexigt. Och det var just det som var problemet. Det var sexigt. Det fick mina jeans att bli snäppet tightare och lusten att byggas upp i mig. Jag behövde någon att ta hand om det problemet, och hur gärna jag än ville dra ut någon random tjej – hora – från dansgolvet och få henne att arbeta med min kropp, så kunde jag inte. Inte när jag visste att Scar var i samma club och kanske kunde se varenda en av mina handlingar. Hur lite jag än ville erkänna det så kändes det som om jag skulle vara otrogen mot henne, även om jag gjort det flera gånger sedan vårat uppbrott. Vid stunderna då hade det känts rätt men inte nu.
På sätt och vis hade jag gått vidare men samtidigt inte. Jag var lika fast vid henne som första veckan i vårat förhållande, men jag kunde inte bara sitta tillbaka som om ingenting hade hänt. Jag var född till att vara en player och hur kontrollerad jag än verkade vara så gällde det bara när jag hade haft Scarlett vid min sida.
Hennes namn sved i halsen – värre än vad vodkan hade gjort. Hon hade ingen aning om hur värdelös hon fick mig att känna mig.
Jag behövde en smärtlindring – hur kort eller lång som helst. Spelade ingen roll. Jag levde i stunden och inte en minut bakåt i tiden eller en minut framåt.
Jag orkade inte längre, jag var ett litet snäpp från att totalt kvalificeras som en deprimerad person. Inte att jag skulle skära mig och bullshit like that, men att jag isolerade mig och pratade endast när det var nödvändigt.
Jag blev förvånad för första gången på länge när mina tankar bara la av med en enkel skakning på huvudet. Jag hade alltid behövt dränka mig i droger, tjejer och alkohol för att få en stunds ro. Ett lättad suck lämnade min strupe och jag slöt ögonen i några sekunder och lät mig själv att njuta av tystnaden i huvudet. Jag visste inte vad som hade hänt för att jag skulle slippa tankarna såhär enkelt. Var det att jag såg hennes utanför?
Var det hur jag hörde hennes röst?
Var det musiken kring mig som hade lyckats tränga in?
Vad det än var så var det bra.
Jag öppnade ögonen snabbt igen då det aldrig kändes rätt att inte se den fulla allmänheten. Men det skulle ha varit någonting jag inte gjort. För i samma sekund som mina ögon drog in omgivningen så drog dom även in den lila klänningen när spotlighten landade mot baren. Det var inte vilken lila klänning som helst – utan Scarletts. Och hon var inte själv.
Allt lugn inom mig vart som bortblåst. Mina tankar började skölja över mig likt rinnande vatten. Fast denna gång var dom dubbelt så många – dubbelt så kraftiga.
Hela kvällen hade jag letat efter henne, varit orolig att någonting skulle hända henne. Men det hade bara varit i onödan. Hon hade varit upptagen med att ha tungan nere i halsen på någon okänd kille, för att ens bry sig om mig eller ens lägga en tanke på mig.
Bilden på hur hon  och den svarthåriga killen delat en kraftig kyss åkte runt likt et trasigt bandspelare framför mina ögon.
Min kropp reagerade annorlunda på det jag nyss sett. Jag var inte van vid att känna denna smärta. Det här var dubbelt så värre än att höra och se när hon gjorde slut med mig.
Hur mycket jag än respekterade hennes så kunde jag inte stoppa tanken att flasha förbi min hjärna. Hade hon sexaffärer? Var hon otrogen?
Det hela skulle falla på plats då. Hennes konstiga beteende, hennes frånvaro, scenen utanför klubben… varför hon gjorde slut med mig. Allt.

Vakten släppte in killarna vi låtit gå före efter ett snabbt ”Namn?” utan att ifrågasätta om varför vi flyttade oss bakåt i kön. Min uppmärksamhet släppte vakten och jag vände mig om men blev snabbt besviken när hon inte längre var kvar. Snabbt började jag pendla med ögonen mellan alla möjliga ställen men slutade genast när jag hörde hennes ängel lika röst, närmare än väntat.
”Finns allting där inne?” Hon mumlade någonting otydbart innan det.
”Allt är klart Scar. Gör det fort bara.”
Jag mötte hennes rygg knappt en meter ifrån mig och hann se hennes nickning innan hon gick in genom ingången.

Blodet började snabbt cirkulera inuti min kropp och mina andetag började lämna min strupe likt väsningen.
Justin, du äger henne inte.
Låt henne göra vad hon vill.
Jävla bitch gjorde bara slut med dig för att hon varit otrogen.
”Håll käften.” muttrade jag och begravde huvudet i mina händer. Precis som allt annat i min kropp var rösterna inte heller överens. Dom röster jag inte haft på länge. Dom röster som fått mig i trubbel varje gång. Men värst av allt med dom rösterna var att dom var mina egna tankar.
Av ren frustration böjde jag mig framåt och tog upp ett shotglas som var fylld till toppen och hällde det i mig. Jag kände inte när den egentligen starka vätskan rann ner genom min strupe.
Det behövdes mer än två vodkaflaskor för att göra mig full nuförtiden. Min kropp hade vant sig vid mängden alkohol jag hällt i mig varje dag i veckor. Det skadade mig inte fysiskt men psykiskt . Min lever tog stryk vid varje mäng gift – så kallad alkohol jag hällde i mig. Men än en gång - brydde jag mig? Nej.
Jag behövde en tankedämpare som inte gav mig en hög skuldkänslor dagen efter.
Jag kunde inte längre hålla koll på mängden droger jag slängde i mig. En överdos och jag skulle vara död. Fast det är troligare att jag skulle få en kula genom bröstet än att jag råkar röka på.
Frustrerat drog jag handen genom håret och tog upp ännu ett glas med genomskinlig vätska.
Jag la tillbaka den tomma glaset efter två sekunder med en hård smäll på bordet. Det var som pricket över i:et för att jag skulle stelna till och börja tänka osammanhängande igen.
Jag trodde det hade varit riktigt. Jag och hon. Det hade varit riktigt för mig. Hur töntigt den än klingade i mina öron just nu så älskade jag henne. Jag gör det fortfarande.
Höga skratt och rop som skiljde sig från mängden drog mig tacksamt tillbaka och jag fann genast killarna vid bordet med fem tjejer bredvid sig. Två blondiner och tre brunetter.
Alla tio verkade skratta åt någonting Damon hade sagt för killarna slog till honom i bakhuvudet och tjejerna klängde på honom.
Alla började snabbt fylla den halvmåne-formade soffan som jag endast suttit på tidigare, när skrattsalvorna lagt sig. En av blondinerna satte sig oblygt ner i mitt knä och utan att bry mig ett skit över vad som skulle hända nu, la jag armarna vid hennes höfter och särade på benen för att kunna känna hennes bakdel vid mitt paket.
Jag brydde mig inte om att fånga upp hennes namn eller dom andra tjejernas när Carlos började presentera mig för dom. Ilskan över bilden med Scarlett och killen jag tidigare sett – hade bildat en stark eldslåga – även kallad ilska – inom mig som inte skulle släckas inom dom närmaste timmarna. Just nu behövde jag bara någon som raderade mina tankar för en stund – men min plan skulle bli verklig senare.
”Man, har du druckit allt?” skrek Damon besviket och vände dom tomma vodka flaskorna upp och ner. Några få droppar lämnade glasstrupen innan han slängde flaskorna tillbaka på brickan. Jag behöll min mun stängd och lutade mig bakåt i soffan med en enkel axelryckning och försvann än en gång in i mina tankar som inte ens hade en röd tråd.

Sekunderna tickade vidare och blev minuter.
Tjejen i mitt knä som tidigare visats självsäker började bli en bitch och jag var inte på humör att behöva handskas med henne. Hon skulle ha varit rejält bra i sängen, då hon klart och tydligt visat det när hon gång på gång hade rört sina höfter i cirkelrörelsen tidigare. Men lusten hade släckts precis som ilskan och ersätts med en känsla jag känt många gånger dom senaste veckorna. Sorg.
Damn it! Jag är en jävla pussy.
Instinkterna tog över och genast fnös jag högt. Jag drog ner blondinen från mitt knä och började röra mig mot utgången utan att bry mig om killarnas rop plus blondinens efter mig. Jag började gräva efter cigarettpaketen jag visste fanns i min ficka och lirkade upp den sekunden efter.
Med en enkel rörelse stoppade jag en cylinderformad cigaretten mellan mina läppar och tände på den när jag stod i den svala morgonsluften. Röken började snabbt pysa ut från mellan mina läppar.
Ett tunt lager som tidigare bildats på min panna av värmen raderades snabbt och jag drog et ett djupt andetag från näsan.
Jag skulle klara mig i max tjugofyra timmar till innan helvetet bröt ut och allting jag hade och jobbat för skulle sättas på en tunn linje. Jag hade fucking litat på henne. Jag hade älskat henne. Jag hade blivit en människa för henne. Och allt det gav ändå ingenting i slutändan.
Jag skulle ställa henne mot väggen. Och denna gång skulle jag inte fega ur.