Dagen innan Nicki och killarna skulle komma så fick jag ett sms efter att jag hade släppt av Justin hemma hos honom.

”Jag tror vi behöver ringa vakter.” sa Justin.
Jag slängde en blick ut och nickade.
Han ringde Kenny medans jag ringde Jacob som är min livvakt . När de kom gick vi ut och båda skrev autografer till fansen.
”Vi syns imorgon.” sa jag när vi var utanför hans hus.
Han nickade och kramade och pussade mig på kinden. Jag log mot honom och han gick ut ur bilen och jag åkte bort från Justins hus. Mobilen pep till och jag blev som vanligt väldigt nyfiken på vem det var så jag parkerade bilen och tog upp den.
”Du kommer inte så lätt undan. Möt mig vid den gamla lekparken den 17 April klockan 18.00.”

”Ska vi ta och gå hem?” frågade jag Nicki med spänd röst.
Min humörsvängning förvånade henne men hon nickade i alla fall. Vi ställde oss upp och satte på oss kläderna och sen vek vi handdukarna som vad hade suttit på och la dom i våran strandväska. Nicki fick nästan springa efter mig för att hinna med. Paparazzierna stod runt oss så det var inte direkt lätt att ta sig fram.
”Lina!”
Rösten som tillhörde honom gjorde blixtarna värre.
Jag snabbade bara på stegen.
”Lina den där killen ropar på dig.” sa Nicki andfådd.
”Nej det gör han inte, skynda dig in i bilen.” väste jag.
Hon visste att hon inte skulle leka med mig när jag hade humörsvängningar så hon hoppade in i bilen. Jag la allt väskan i baksätet och hoppade in vid ratten. Jag tryckte gasen i botten.
”Lugna dig, vad fan hände?”
Jag släppte trycket på gasen men svarade henne inte. Jag åkte till Justins hus.
Grindarna vid Justins hus verkade ta längre tid än vanligt att öppna sig och jag hade verkligen inte tålamod. Jag körde upp till Justins garage och parkerade bilen där. Jag och Nicki hoppade ur bilen och gick och ringde på dörren.
”Hej!” ropade Justin när han öppnade dörren.
Nicki hälsade medan jag bara nickade. Han flyttade sig så vi kom in.
”Ni skulle spela Tv-spel inte bombadera stället.” sa Nicki anklagande.
Hela rummet var fullt med drickor, godis, glas, skålar och chips.
Om jag inte varit så rädd och arg så skulle jag flinat. Vi satte oss på sofforna och kollade på när killarna körde nån hockeyspel. Efter ett tag så började Nicki också bli väldigt engagerad så jag smög upp för soffan och gick till övervåningen. Som tur märkte de inte nånting.

Jag märkte att Lina reste sig och gick till övervåningen men jag gjorde ingen ansats att följa efter henne. Men jag blev väldigt förvånad men även rädd att hon efter två timme fortfarande inte kommit ner.
”Vart är Lina?” min fråga var mest syftad på Nicki eftersom att hon hängde med henne mest.
”Jag vet inte.” hon kollade sig runt. Jag suckade men nickade.
”Hon har säkert somnat på övervåningen eller nånting Justin, du behöver inte vara orolig.”
Jag nickade bara.
”Jag ska på toa.” ljög jag.



Alla sa ett okej innan de fortsatte att prata.
Jag gick uppför trappan. Inte ett skymt av Lina. Jag fick gåshud på armarna och det var då jag insåg att det var väldigt kallt i rummet. Jag kollade åt vänster och fönstret där var öppet. Jag gick fram och stängde den innan jag fortsatte jakten på Lina.
Jag skymtade nånting svart på skrivbordet, när jag kom närmare så såg jag att det var hennes mobil. Jag rynkade pannan. Hon har alltid mobilen med sig och det är även extra viktigt nu när hon är känd. Okej nu blev jag orolig, vart är hon?Sen kom tanken om det öppna fönstret fram. Hon måste ha hoppat ut från den.
Jag sprang ner igen. Nicki, Ryan och Chaz kollade oroligt mot mig.
”Vad har hänt bro?”
”Lina är borta och hennes mobil är kvar.”
”Hon kanske bara är ute på en prome..-”
Jag avbröt honom.
”Hur fan kan hon vara på en promenad om hon hoppade ut ur fönstret?!” jag var verkligen på gränsen till ett utbrott för att de ibland kan vara så dumma. Min bättre sida försökte intyga mig att de inte vet nånting medan min dåliga sida vill dra till dom.
”Lugn bro, vi går och letar efter henne.”
Alla tre skyndade sig upp för att byta kläder och jag försökte lugna mig själv men det ville bara inte funka. När de kom tillbaka kändes det som om jag suttit där i fem timmar men egentligen kanske det hade gått tio minuter.
Jag skyndade mig fram till dörren för att dra på mina supra och de andra följde mitt exempel.

Smärtan i min arm ville inte ge sig. Jag kollade ner på den och såg att en stor pöl av blod var bildat runt den. Jag skrek och sparkade för att komma lös men greppet han hade om mitt ben var stenhård.
”Släpp mig!” skrek jag för full hals.
Han svarade inte utan jag kände en hemsk smärta i huvudet och samma vätska som rann från min arm började rinna från huvudet nu också. Ett öronbedövande skrik lämnade min strupe. Men han tog en fast grepp om min hals och verkligheten började försvinna.

De där trodde ni inte skulle hända? =P
Har ni nån aning om vem det kan vara?
Kommentera.