Previosuly:
Detta är bara en av hans massa trick att få dig i sängen.
”Du har ett dåligt sätt att visa det på. Sex är inte allt.” mumlar jag. Min blick möter golvet, rädd för att möta hans reaktion. 
”Ge mig en chans till. Ikväll, jag tar dig ut och visar för killarna hur du endast är min. Bara min.” han lägger sin pekfinger under min haka så våra blickar möts igen.
”Jag har fortfarande känslor för dig. Och oavsett hur många gånger jag säger till mig själv att jag är bättre utan dig, en del av mig bara inte släppa taget.” viskade jag uppgivet och lutade min panna mot hans. 
”Sista chansen Bruce.” viskar jag och ser hur ett litet leende formar sig på hans läppar. 
Genast sluter jag ögonen när jag känner han läppar.

Scarletts perspektiv:
Mina ögon fladdrade upp av dom fjäderlätta kyssarna jag kände på mitt ansikte. Med ett leende mötte jag dom välkända bruna ögon. Hans ögon lyckades få den där perfekta glimten i ögat vilken tid det än var på dygnet. Med ett flin satte Justin sig på sängkanten och jag fick chansen att studera hans bara bröstkorg. Endast ett par mjukisbyxor hade han på sig, som satt lågt på hans höfter och avslöjade hans Calvin Klein boxers. Håret låg blött och rufsigt på hans huvud. Jag tog ett löst bet om min underläpp och hörde hur han skrockade.
”Vad är klockan?” frågade jag hest och sträckte på mig. Mina kinder hade hettat upp en aning.
”Tillräckligt mycket för att du ska gå upp.”
Jag putade med underläppen och såg hur han grymtade till. Det funkade alltid för att jag skulle få min vilja igenom, vilket i detta fall var att han skulle krypa ner bredvid mig som om det inte fanns någon morgondag.
”Sluta med valpögonen, även om dom funkar…” erkände han, det sista lite tystare och jag fnittrade till och kröp fram till honom. Mitt huvud vilade i hans famn och hans händer började lekte med mitt hår. Jag slöt ögonen av rysningen som åkte i hela min kropp av den välbehag han gav mig.
-

”Kom Babe! Kom och bada med mig!” skriker Justin ifrån där han står vid kanten ut till vågorna. Hela gänget hade åkt till stranden som fanns på baksidan av huset. Vädret var över trettio grader och det kändes som självmord att stanna inne när man kunde passa på att bada och sola. Speciellt när man bor i Kanada som aldrig når denna värme någon dag om året.
”Nej, jag vill inte! Vattnet är kallt!”
Caroline fnittrar till bredvid mig och jag slängde ett ögonkast på henne. Hon låg på Bruce bröstkorg och deras läppar var hårt ihop länkande. Dom hade dragit sig ifrån varandra i högst två sekunder per minut innan dom var som fasklistrade igen.
Deras bråk hade skrämt vettet ur mig igår. Jag och killarna hade suttit helt tysta i vardagsrummet och deras rum var på övervåningen.
Skriken som lämnade deras munnar hade fått mig att rycka till varje gång. Justin hade fått lugna mig när jag kände rädsla för Carolines skull. Jag visste att Bruce aldrig skulle slå henne men rädslan fanns där ändå. Han är trots allt en kriminell kille som lever halva sitt liv genom att slåss. Men allting hade blivit motsatsen och man kunde mer eller mindre säga att dom var i ett förhållande.
”Nej, kom hit.” ett skrik lämnade mina läppar när jag kände hur nära Justins röst var. Mitt huvud flög upp mot honom. Han skrockade till och bar upp mig i brudstil innan jag hann blinka två gånger.
Han började föra mig till havet och flera ljusa skrik lämnade mina läppar gång på gång.
”Snälla nej! Jag gör vadsomhelst!” jag stelnade till när jag kände vattnet nudda min rumpa och jag tog ett järngrepp om Justins hals.
”Vadsomhelst?” det lät som om han uttalade ordet mer åt sig själv än mig.
Genast nickade jag bekräftande.
Gud verkade ha hört mina böner om hur lite jag ville bada i saltvatten idag och ett lättad suck lämnade min strupe när Justin gick tillbaka samma väg som vi kom ifrån.
Det såg ut som om han hade ett inre argument med sig där jag stod med båda fötterna i sanden. En saltvattenvåg drog in över den bit vi stod på och Justins blick fann sin väg dit.
”Gå på dejt med mig.” min haka föll bokstavligt talat ner till marken och chockat höjde jag på ögonbrynen. Jag försökte leta efter tecken i hans ansikte på att detta var en skämt men hittade inga. Bjöd verkligen Justin Bieber, den kriminella killen som inte trodde på kärlek förut, mig på dejt?
”Scarlett det är okej om du inte vill.” mumlar han tyst och jag skakade hysteriskt på huvudet. Om det var någonting jag ville så var det detta.
”Såklart jag vill gå på dejt med dig!” tjöt jag och slängde mig kring hans hals. Han staplade bakåt och var inte redo på mitt påhopp innan han slingrade armarna hårt kring mig.
”Skräm mig aldrig så igen.” klagade han. Än en gång skakade jag på huvudet och tryckte leendes ihop våra läppar.
-

Justin flätade ihop våra händer och hjälpte mig stiga ut ur Mercedesen. Jag hade ingen aning om hur dom hade fått hit både deras Mercedes och Batmobile, men jag tänkte inte fråga om det heller. Det var ingenting viktig i mina ögon.
”Du är så vacker babe.” sa han för säkert hundrade gången på trettio minuter. Jag fnittrade generat och tänkte tillbaka på hur jag hade slängt ut varje plagg i min resväska och det hade slutat med att jag hade lånat en av Carolines klänningar. Smidigt.
En rosmönstrad mullet klänning satt längst min kropp. I midjan hade jag en mörkbrunt bälte och mina fötter täcktes av ett par vita sandaletter.
Mitt hår låg för engångsskull platt längst mina axlar, istället för lockigt. Min sminkning var lätt och naturlig, inget jätte avancerat.
Jag kände mig vacker, men med Justin som sa det ofta så kände jag mig omöjligt vackrare.
Justin flätade omsorgsfullt ihop våra fingrar och stängde bildörren bakom mig. Jag tittade runt och möttes av en lång träbro som vette ut mot havet till vänster sida om oss. Dess räcken var vitmålade och själva golvet var bestod av träplankor. Längst sidorna var det vita bänkar med jämna mellanrum. Nedanför bron några meter åt sidan låg en sandstrand som täcktes av några familjer och ungdomar.
Jag förflyttade blicken till framför oss. Det fanns flera stånd som bildade en marknad. Människorna gick åt alla håll och kanter. Jag var överlycklig över den faktum att Justin hade kommit ihåg att jag gillade befolkade platser framför ”tomma”.
Med en lätt rodnad över att det var så perfekt började vi gå mot den långa bron.

Justins perspektiv:
Nervositet tog kål på mig. Jag måste klara det.
Orden jag så länge velat säga men inte vågat hade satt sig som en propp i min hals och gjorde alla mina uttalande och handlingar blev stela. Jag var glad att Scarletts uppmärksamhet låg för det mesta på våran omgivning och att hon inte märkte hur märkligt jag betedde mig. Någonting jag också ville behålla så.
Hon drog med mig till broräcket och släppte sedan min hand för att kunna stödja sig på sina armbågar. Med ett lyckligt leende ställde jag mig bakom henne med mina armar kring hennes perfekta kropp. Jag lutade min haka mot hennes axel.
Detta var en av dom få stunder mitt liv jag fått i paketet med Scarlett som var värt att leva. Jag var så långt ifrån kriminell livet som det var möjligt under dessa minuter. Det kändes som om vi båda var själva. Ansikte mot ansikte med havet. Ingenting kunde spräcka våran bubbla.
Tanken med att detta var ett perfekt tillfälle att få flera bilder till min samling av henne slog mig och jag drog upp mobilen ur min jeansficka.
”Smile.” viskade jag hest i hennes öra och sträckte fram mobilen så den var framför oss. Jag tryckte mina läppar mot hennes kind och såg hennes leende ur ögonvrån. Snabbt tryckte jag på knappen innan jag vände blicken mot kameran och tittade in i den. Jag skulle få flera chanser att ta bilder ikväll så jag slutade det hela med en enkel kyssbild innan vi fortsatte gå framåt.
”Det är perfekt Justin.” mumlade hon och lutade sitt huvud mot min axel.
Jag fick bita mig i tungan för att inte slänga ut meningen jag velat säga hela kvällen.
 ”Endast det perfektaste åt dig.” jag tryckte mina läppar mot hennes hjässa.
-

Vi fortsatte promenera längst dom livfulla gatorna och jag la ett ännu tryggare grepp kring Scars midja. Fascinerat tittade hon på marknadsstånden som löpte gatorna ut i varje ända. Människorna var många men inte så att det blev en jobbig känsla.
Lampor i olika färger var upphängda i träden och spred en mysig känsla. Månen lyste starkt på himlen och jag stjärnorna var få men även dom lyste lika starkt.
Jag skulle göra allt för att få leva såhär utan några bekymmer eller problem. Hemma i Kanada var jag tvungen att dubbelkolla åt varje håll innan jag steg ut ur huset.
Med en enkel huvudskakning sköt jag bort tankarna och lät dom förstöra kvällen, hur ofta dom än skulle slå rot i min hjärna.
Min blick fångade någonting som glimtade i skimret av lamporna.
Jag slängde en snabbt blick på Scar och såg hur hon fascinerat studerade dom olika berlockerna. Med ett leende lämnade en blöt kyss på hennes hals.
”Jag kommer snart.” mumlade jag och uppfattade hennes nickning. Genast släppte jag greppet om henne och skyndade mig till ståndet.
Jag studerade föremålet på nära håll. Den var perfekt.
”Den där.” mannen som stod framför mig tog ner den och sträckte ut den mot mig. Genast nickade jag och betalade.
Han gav mig påsen med ett leende. ”Ha en bra kväll.” tacksamt nickade jag och vände mig om för att gå tillbaka. Min hand fann sin väg in till påsen och jag tog upp föremålet för att studera den än en gång.
Med ett leende stoppade jag den i min ficka och slängde den tomma påsen i närmaste papperskorg.
Känslan bubblade i magen och orden fastnade i halsen när jag mötte Scarlett tindrade ögon igen.
”Hittat någonting?” hon skakade på huvudet och la sina armar kring min nacke.
Vi hade uttalat få ord till varandra under kvällen men våra handlingar sa mer än tusen ord. Varje kyss, varje beröring, varje blick. Allt.
Jag slingrade mina armar runt hennes midja och pussade snabbt hennes läppar.
”Jag ska visa dig min sista överraskning.” Nästsista.
”Du hade inte behö-” jag avbröt hennes med ännu en snabb puss.
”Jag ville.” hon himlade med ögonen men nickade.
-

Jag satt bredvid Scar med en arm kring hennes axlar. Vårat bord som jag hade reserverat låg på restaurangens uteplats. Det var avskilt från allt och alla. Ingenting kunde störa oss denna kväll.
Våran utsikt vette ut mot havet. Vågorna var en harmonisk melodi i bakgrunden. Vänta här… sa jag nyss harmonisk? Jag himlade med ögonen och fann Scars hand som låg på hennes lår.
Under hela kvällen hade jag känt behov av att vidröra henne hela tiden. Gjorde jag inte det så kändes det som om någonting saknades även om hon var bredvid mig.
Jag kände hur mina handflator svettades av nervositet över det som skulle hända om någon timme. Jag var tvungen att få det sagt, det var ingenting jag kunde behålla inom mig längre. Men jag kunde inte låta bli att fortsätta skjuta fram det hela tiden, hur mycket jag än försökte övertala mig själv att säga dom få orden.
”Det här var fantastiskt Justin. Maten var jättegod och kvällen har varit perfekt.” hennes röst lät lugn och jag antar att hon hade känt hur nervös jag var. Hon lutade sitt huvud mot min axel och fortsatte blicka framåt mot stranden framför oss.
Den faktum var att jag inte var nervös över vad hon tyckte om dejten – även om det spelade en stor roll – utan om någonting helt annat. För första gången kunde hennes stämma inte lugna mig och det irriterade mig.
”Det bästa har inte kommit än.” viskade jag och kysste hennes kind. Oförstående mötte hon min blick men jag nickade endast mot servitrisen som kom ut i rätt stund med desserten.
”Du kunde inte ha fått det mer romantiskt.” viskar Scar och har blicken fast på choklad-fontänen och jordgubbarna vi hade framför oss.
Jag log endast och tog upp en jordgubbe. Jag lät chokladen ringla över den och täcka toppen. Mitt leende blev bredare i samband med att Scars också blev det när jag sträckte jordgubben mot hennes mun. Hon bet av halva och den andra halvan stoppade jag i min mun. Jag höll stadig ögonkontakt med henne hela tiden.
”Du har choklad i mungipan.” säger jag när mina ögon fastnade på hennes läppar. Jag närmade mitt ansikte hennes och började pendla med ögonen framochtillbaka mellan hennes läppar och ögon.
”Ta bort det.” viskar hon skakigt och ännu ett leende målas upp på mina läppar. Det var underhållande att se hur mycket min närvaro påverkade henne.
”Gärna.” jag pressade min mun mot hennes mungipa och lät min tunga glida över den punkt som chokladen låg på. Gnistor sprakade runt om oss.
Jag förflyttar huvudet lite åt höger så jag fann hennes läppar fullt ut och började genast massera dom med mina egna. Jordgubbsmaken tillsammans med chokladen fyllde min mun och med ett leende drog jag mig ifrån henne och tog ett löst tag av hennes underläpp.
Jag var en aning chockad över hur jag hade lyckats hålla mig ifrån hennes kyssar på hela kvällen. Det längsta jag hade gjort var en enkel och snabbt puss på munnen.
Jag öppnade munnen för att säga dom orden men fegade ut precis som jag gjort hela kvällen och drog ut på det ännu mer.
Hon kanske inte var redo.
Detta var inte den perfekta stunden.
Hon var inte kär i mig.
Alla negativa tankar snurrade i mitt huvud och med ett ohörbart suck lutade jag mig bakåt och satte mig tillrätta igen.

Scarletts perspektiv:
Jag drog in havslukten och gick närmre vattnet tills mina bara fötter var under ytan. Det här kunde jag göra varje kväll. Det här var livet jag strävat efter hela min existent. Jag hade äntligen funnit den. Det kunde inte bli bättre.
Jordgubbarna var uppätna en kort sekund efter våran kyss och vi hade bestämt oss att ta en liten promenad på den tomma stranden. Tanken av kyssen fick mig att le och jag höjde blicken från mina fötter upp till stjärnorna.
Ett par muskolösa armar slingrades sig runt min midja och jag behövde inte titta bakåt för att veta att det var Justin. Min pojkvän.
Jag lutade huvudet bakåt mot hans axel och drog in hans perfekta doft. Under hela kvällen hade en ovanlig elektricitet befunnit sig mellan oss. Detta var kvällen att säga det på.
Hur mycket dom tre orden fortsatte att hacka på mina väggar för att bryta sig ut så fortsatte jag hålla dom inne. Jag ville att han skulle säga det när han var redo och inte känna sig tvingad för att jag sa dom tre starka orden. Jag ville att han skulle säga dom först.
”Jag kommer aldrig kunna göra någonting för att förtjäna detta.” viskade jag och vände mig mot honom. Oförstående tittade han på mig och öppnade munnen för att säga någonting men jag avbryter honom.
”Jag svamlar Justin.” Lögn.
Jag ljög honom rätt i ansiktet och utsatte honom för stor fara genom att endast befinna mig i hans närhet. Jag svamlade inte, det jag sa var sanning. Han ändrade sig för min skull och det enda jag gav tillbaka var lögner. En efter en.
”Du förtjänar allting du får Scarlett. Detta var bara någonting litet.” nu var det jag som var oförstående. Förbryllat tittade jag upp på hans nervösa ansikte.
Han mötte min blick och svalde hårt.
”Babe, jag behöver berätta någonting.” hans ögon får en nervösare täcke över sig. Hjärtat dunkar hårt i min bröstkorg och jag var helt säker på att han både hörde och kände det.
”Justin?” viskar jag tyst och lägger en hand på hans varma kind. Han lutar huvudet mot min hand och stänger ögonen. Sekunden efter öppnar han dom igen och tar ner min hand för att fläta ihop våra fingrar.
”Jag behöver dig mer än någon annan på hela den här planeten kan möjligen någonsin behöver dig.” Innan jag hinner svara honom så fortsätter han. En klump hade bildats i min mage och väntade på att antingen explodera av lycka eller endast bli större av smärta.
Tänk om han hade dåliga nyheter?
Tänk om han hade lyckats få reda på allting?
Orden började rinna ur hans mun och jag hade svårt att hänga med.
”Jag vill att du tar hand om mig, att stå ut med mig, och mest av allt, jag vill att du älskar mig, därför att jag älskar dig.”
Allting i min kropp släppte i just den sekund han uttalade dom orden jag så länge velat höra. Jag kände mig överlycklig.
Som en blind man som sett ljuset för första gången. Som en blomma som slog ut på våren. Som en föräldrar som för första gången för höra sitt barns skratt.
Mina tänk om- tankar hade varit och spökat i min hjärna i onödan.
I en och samma sekund släppte alla banden till honom och genast bildas dubbelt så många, dubbelt så starka.
”Jag älskar dig också Justin.” viskar jag när jag funnit talförmågan igen. Mitt grepp om honom hårdnade.
Trots tårarna som börjat rinna längst mina kinder så var ett stort leende placerat på mina läppar som var osuddbart.

”Du kommer aldrig hitta någon annan. Och när ni båda inser det så kommer du inte kunna gömma dig för honom längre Scarlett. Du blir tvungen att berätta för honom om ditt rätta jag.”

Ricks ord snurrade runt i mitt huvud.
Jag skulle aldrig lyckats berätta fighterhemligheten för honom. Det skulle skrämma iväg honom och jag var för självisk för att låta det hända.  Jag ville ha honom hos mig till vilket pris som helst.
”Babe, don’t cry.” viskar han och torkar mina tårar som vägrar sluta rinna. Än en gång kramar jag om honom och han är inte sen med att besvara den.
-

Vi gungar sakta från sida till sida där vi sitter i sanden och blickade ut mot horisonten. Hans armar var hårt slingrade kring min kropp. Jag ljög förut när jag sa att kvällen inte kunde bli ännu bättre, den blev just det.
Mina ögon var fasta på vågorna havet drog med in mot stranden. Vi satt en bra bit ifrån vattnet, jag mellan Justins ben.
Ett litet klingande ljud hördes nära oss men jag la inte uppmärksamhet på det. Jag var för uppslukad av stunden. Justins ena arm släppte min kropp och börjar smeka mitt hår åt ena sidan. Jag log lyckligt.
”Blunda.” hans röst sände rysningar längst min ryggrad men jag tvivlade inte en sekund på att göra som han sa. Sakta slöt jag ögonen och kände den där klingande ljudet igen. Jag kände ett svalt föremål runt min nacke och Justins mjuka fingrar i nacken. Utan att vänta på en bekräftelse på att öppna ögonen, gjorde jag det och höjde handen för att lyfta kedjan som hängde nu kring min hals. Den var silvrig och det hängde en ring i lika färgton. Inuti den stod det ”forever” med svarta, skrivstilbokstäver.
Jag sprack upp i ett leende och kände hur någonting blött längst min kind. Det droppade ner i sanden sekunden efter. Jag hade inte ens märkt att mina tårar börjat rinna igen.
”Babe, don’t cry.” upprepar han och smeker mina överarmar. Jag sväljer hårt och nickar sakta.
”Jag älskar det Justin.” mumlar jag och vrider den åt olika håll för att se hur den skimrar av månens ljus.
Han la slingrade sina armar hårt kring mig och jag la en arm kring hans nacke.
”Jag älskar dig.”
-

Jag hade inte en aning om vad klockan var och brydde mig inte att ta reda på det heller. Min blick var fast på stjärnorna på den svarta himlen ovan oss. Jag kröp närmre Justin och hans armar spändes kring min kropp. Allt var tyst förutom ljudet av havets vågor och våra lugna andhämtning.
”Det här är perfekt.” mumlar han i mitt öra, och en lycklig suck lämnar mina läppar. Jag myser mig närmre hans bröstkorg. Kvällen var sval men Justins kroppsvärme fann sin väg kring min kropp också. I precis rätt sekund tittade jag upp mot himlen igen för att se ett stjärnfall. Vi båda flämtade till.

”Önska dig någonting.” viskar jag och han skrattar mjukt.
”Jag behöver inte önska mig någonting. Jag har allting här bredvid mig. ” Jag ler brett och tittar upp in i hans bruna ögon som var fylld av kärlek och under.
”Jag älskar dig Scarlett. Till stjärnorna och tillbaka, flera gånger om.” säger han snabbt, och böjer sig ner för att fånga upp mina läppar i en passionerad kyss.

THEY SAID IT! I LOVE YOU! Fangirlar här, haha.
Den där bron som är med på kollaget och även beskrivs i texten var jag på när vi var i Polen. Så egentligen ligger ju den i Polen och inte Malibu, men jag tyckte det passade. :P♥
På tal om kollaget... jag är så ledsen för att den är så ful men var tvungen att slänga ihop någonting så att ni inte behövde vänta längre än vad ni redan gjort.
Jag hoppas ni inte tycker det blev för hoppigt, men jag personligen skulle tycka det blev långtråkigt om varje detalj skulle vara med. "Läsa mellan raderna" - låter bra i denna stund. :)
Jag är ledsen för förseningen, men jag hade ingen ork att skriva, men någonting jag hade mycket av var läxor. -.-
Anyway jag hoppas ni gillar det.
JUSTIN ÄR SÅ SÖT MOT HENNE, GASH ÄR AVUNDSJUK PÅ EN PERSON JAG HITTAT PÅ. X)
25+ kommentarer.