KATEGORI: ✔ 3.New Moon

Chapter 2 - It is to be killed or to kill

Previously:
Jag drog in ett djupt andetag och behöll din i några sekunder innan jag blåste ut den igen och började prata.
”Vi måste skydda er. Ingen tvingar er att flytta hit men du måste förstå att vi, fighters, har en uppgift och det är vad jag försöka fullfölja nu. Ni kommer få reda på allt som händer och vad vi gör, men endast om du lyssnar på mig och övertygar resten av killarna om att flytta hit.”
”Fighters?”
”Som sagt, ni kommer få reda på det om ni bestämmer er för det jag sa.”
”Varför darrar jag inte av skräck efter allt?” muttrade han lågt och jag förstod genast att det inte var meningen att jag skulle höra.
”Bevisar endast en sak.”
”Vad?” jag hörde tonändringen i hans röst men kommenterade den inte, precis som förut.
”Att du litar på oss.”

Bruce perspektiv:
Hur mycket jag än ville så kunde jag inte dra blicken från gasmasken över Matts ansikte. Långsamt hade han andats in och in dom senaste fem minuterna och det började visa skillnad till sköterskans lycka. Hon verkade vara nybörjare i jobbet, hennes dubbelkollande på allting var tillräckligt med bevis, mer behövdes inte.
Det rektangelformade föremålet, även min Iphone, var i ett fast grepp av min hand. Ricks sista mening ekade fortfarande i mitt huvud, och frustrerade mig. Jag ville slå sönder någonting men visste att det inte var jag. Justin var den som tog ut sin ilska på fysiska föremål, jag var mer den som behöll allt inom mig och inte pratade med någon om det. I slutändan visste jag att det skulle komma tillbaka och bita mig i arslet, men för nu funkade det. Eller ända tills nu.
”Att du litar på oss.”

Hell att jag litar på honom eller någon från den familjen. Jag visste allt dom hade gjort för oss men alltid fanns det ”varför” med.
Dom räddade oss från Kayla, men varför?
Varför kom Scarlett till Justin från början om hon skulle lämna honom igen?
Och varför var jag inte ens en gnutta rädd?
Jag hatade att känna rädsla men någonting mer jag hatade nu var att inte känna det. Det var som om all rädsla jag känt den dagen var mot Kayla, och jag avskydde mig själv för det. Jag hade inte behövt titta på länge för att veta att hela Scarletts familj var precis av samma art som Kayla. Varför var jag fortfarande inte rädd då?
Du litar på dom. Dom räddade er och du vet att dom har en bra anledning bakom det.
Mina lungor började brinna av bristen på luft och genast släppte jag ut andetaget jag inte visste jag höll, och drog in nytt – denna gång noga med att släppa ut det och dra in nytt igen.
Inse fakta, Rick hade rätt i allt hans sa.

– ”Jag vet vad som har hänt och försöker hjälpa er.
 

– ”Vart ska ni bo ikväll? Imorgon? Dagen efter? Jag är inte dum, det finns tillräckligt med påstående för att bevisa att ni inte har någonstans att bo på under den närmaste veckan.”

– ”Ni vet vad vi är. Ni vet vad vi är kapabla till att göra, men allt det är endast för att skydda människorna.”

”Kayla vet också om er och det leder er endast till era gravar om ni fortsätter gå runt omedvetna om när hon kan dyka upp. Den tjejen gör allt för att besegra sina fienden.”

”Ni måste finnas nära för att vi ska kunna skydda er om hon kommer tillbaka… snart.”

”Möte. Nu.” utbrast jag och hann skymma hur sköterskan hoppade till av min iskalla röst, innan jag begravde huvudet i händerna.
Detta händer inte. Det är en fälla. Du kommer sätta killarna i fara. Gör det inte.
”Håll käften.” mumlade jag åt min bättre sida. Sängen på båda sidorna av mig sjönk och dörren smälldes igen, vilket betydde att vi var ensamma.
”Vi behöver någonstans att bo.” började jag, och försökte samtidigt tänka hur detta skulle gå till, för att få killarna att nappa på det hela. Det var ändå inte så att vi hade ett val trots att Rick hade sagt det, någonting i hans röst hade bevisat att dom skulle hålla koll på oss på ett eller annat sätt om det behövdes.
”Vi kan tillbringa natten – morgonen – på sjukhuset och försöka hitta någonstans imorgon.” muttrade Justin och slängde en blick på klockan som klart och tydligt visade halv fyra på morgonen.
”Vi har inga pengar förutom dom på våra konton och dom räcker inte till ett helt hus. Bortsett från det behöver vi nya vapen, bilar, kläder-”
”Okej, okej jag fattar. Vad är det du har i tankarna?” avbröt han ilsket och jag vände genast bort blicken från honom. Jag hade tillräckligt med ilska i kroppen och det sista jag ville vara att hamna på psykavdelningen, eller skada någon som kom mellan oss i ett värdelöst försök att stoppa.
”Jag fick ett samtal förut från några som kan hjälpa oss.”
Jag förstod inte att jag verkligen gjorde detta, men jag var tvungen att tänka på alla konsekvenser om jag valde att säga nej. Killarna sa inget, men deras blickar avslöjade snabbt att deras tålamod började rinna ut. Besvärat skruvade jag på mig på sängen jag satt på innan jag ställde mig upp och gick fram till fönstret med armarna korslagda.
”Av Rick.”
”Vad fan ska han hjälpa oss med? Det skulle inte förvåna mig om den idioten var den som skapade hela incidenten. Du kan seriöst inte ens överväga tanken.” spottade Justin ilsket fram.
”Du har rätt.” muttrade jag och vände ryggen mot glasskivan för att kunna borra blicken i honom.
”Jag hade redan sagt ja innan jag pratade med er.”
Hans reaktion var inte långt ifrån den jag förväntat mig. Hårt stampade han med foten och började skrika ut svärdomar rakt i tomma luften. Man skulle inte ens försöka prata med honom om han blev såhär, men att veta att vi befann oss i sjukhuset gav oss inget annat val.
Damon och Carlos fattade snabbt min blick och ställde sig på varsin sida av honom för att ta tag i hans armar. Han fortsatte rycka, men lugnade ner sig.
”Har du ett bättre förslag?”
”Jag skulle hellre sova på gatan än att spendera en sekund hos den där jäveln.”
”Hur tror du Scarlett skulle reagera om hon hörde dig nu?”
”I don’t give a fuck!” utbrast han och började rycka kraftigare.
Hans arm gled snabbt ut ur Carlos grepp och kom svingades mot mig. Detta var också en av hans förutsägbara drag så jag höjde endast handen och greppade hans innan den nuddade mitt ansikte.
”Tjejen som räddade dig.”
”Stäng din jävla mun Bruce!”
”Hon som fanns där för dig.”
”Håll käften!”
”Hon som älskar dig. Hur skulle hon reagera?” min röst var lugn, detta var det enda sättet att lugna ner honom och det var att ta upp Scarlett. Både han och jag visste att det sista han ville var att hon skulle se honom så här.
”FUCKING SHUT UP!” han drog hastigt ut sina armar från Damon och mig men attackerade inte.
Att doktorn inte hade kommit in än var ett under, men att han stannade upp i allt och kunde kontrollera sin ilska var bättre.
”Vi har inget val Justin. Det är att bli dödade eller att döda.”
Alla i rummet visste att jag inte menade någon från Scarletts familj utan Kayla och gängen som gick mot oss. Utan Ricks hjälp skulle vi gå under innan vi ens hann blinka.
Tystnade blev tjockare men jag bröt inte ögonen från Justin då hans svar var den enda som saknades.
Jag visste att dom andra killarna var med på det så fort jag sett deras nickningar i samma takt som jag uttalat min föregående mening.
Efter minuter som kändes som timmar så höjde Justin sin blick som glidit ner mot golvet och mötte mina ögon.
”Att döda.”

Scarletts perspektiv:
Solens tid på himlen för dagen hade tagit slut, och hade nu istället blivit ersatt av månen och otaliga stjärnor, vilket spred ett svagt vitt sken över trädkronorna. En svag bris drog in över skymningen och fick mig att rysa smått. Träden vajade tätt tillsammans och prasslade löv kunde höras men inte bli sedda, eftersom den mörka natten hade utplånat alla färger förutom svart, vit och allt däremellan. Ett grått moln höll på att passera månen men stannade precis framför. För en stund såg det nästan ut som en dyster gloria, precis som den jag kände runt om mig.
Jag hade aldrig varit bra på stjärnor men jag kunde skymma ut Orions bälte i norr. Den hade tagit sin plats mellan dom andra hundratals stjärnbilderna, kända och okända, verkliga och inbillade.
En hand på min axel fick mitt huvud att långsamt vändas bort från utsikten och möta Kevins ögon.
”Är du redo?” trots den låga tonen i hans röst så var det som om han pratade normalt. Inga andra ljud och röster hördes runt om oss.
Jag kunde skymma Victorias rygg i fönstret som enkelt bevisade att hon höll ett öga på mig och Kevin. Vi må vara vuxna men hon skulle alltid vara den moderliga figuren i mitt liv, och Rick den faderliga sen den dagen jag blev fighter.
Förut försökte jag alltid hålla huvudet högt trots att jag dog på insidan när någonting påminde mig om mina föräldrar. Jag kände mig ensam trots att jag hade Lucas, det fanns ingen som jag kunde prata om tjejsaker med när min mamma försvann. Det fanns ingen som förhörde mig om pojkvännerna när min pappa försvann. Bara jag och Lucas, och jag skulle alltid vara tacksam för att han fanns min sida. Men alltid var det ett falskt leende jag klistrade på ansiktet så människor inte skulle oroa sig för mig, samtidigt som jag behövde någon att förstå. Att jags skulle ha någon som skulle vara där för mig mer än min bror. Det var den platsen Victoria fyllde medan Rick fick mig att bli starkare och orädd.
”Jag är redo.” svarade jag på Kevins fråga och vände mig mot Lamborhinin.
För att hitta Kayla var vi först tvungen att finna personen som skapade branden, vilket blev min och Kevins jobb efter många om och men från hans sida. Jag var endast mer än glad att göra det här, det skulle vara ännu en gång jag hjälpte Justin, trots att det aldrig skulle minska skuldkänslorna i min kropp över att jag lämnade och ljög för honom. Och hur mycket jag än ville säga det så skulle det ändå inte heller minska på tankarna. Dom skulle bli flera men jag var villig att riskera det. Att plåga mig själv för honom.
Vi var tvungna att vara försiktiga då Lucas hade sagt att polisen var där. Det sista Rick ville var att vi skulle lämna spår efter oss och få skulden.

Bilresan dit gick smidigt, men jag kände skulden bränna upp hela min insida. Kevin hade parkerat en bra bit från huset, men mina ögon ville inte släppa mina händer som var sammanflätade i mitt knä och möta synen, hur mycket min nacke än protesterade mot den böjda positionen.
”Du vet att du inte behöver.” mumlade Kevin efter en lång stund av endast ingenting, helt tyst, inga rörelsen.
Jag drog in ett andetag för att kunna svara honom men var inte beredd på lukten av aska och rök som slog mot mina näsborrar. Trots att alla fönster var uppvevade och dörrarna stängda så lyckades lukten på något sätt fortfarande hitta sin väg in.
”Jag vill.” min röst lät skrovlig men jag tillät det inte stoppa mig från att stiga ut ur bilen, men precis i den sekund jag trodde jag hade allt mod jag behövde för att möta huset så fegade jag ur och landade med blicken ner på mina fötter.
”Hey, Scar.” mumlade Kevin och la en finger under min haka så jag kunde möta hans blick.
Inte på ett kärleksfullt sätt utan… broderligt. Mina fuktiga ögon borrade in i hans och jag visste om jag bara förflyttade blicken lite åt vänster så skulle jag se hela mardrömmen jag fruktat, men om jag var redo var en annan historia.
”Vill du det här?” frågade Kevin mjukt och jag tvekade inte innan jag nickade.
”Vill du hjälpa Justin och kunna rädda honom?” än en gång nickade jag.
”Vad är det som stoppar dig?”
”Att han kommer hata mig och känna skräck trots allt jag gör för honom.” mumlade jag och bröt ögonkontakten, men utan att vara medveten åkte mina ögon åt vänster och allt annat försvann. Kevins röst blev som bakgrundsljud jag inte la märket till, och alla källor till ljus blev svarta tills det enda jag såg var dom fallna träplankorna, och väggarna som var höll på att falla sönder men stod upp i det sista. Aska virvlade runt med hjälp av vindbrisen och det glödde från orange till rött på vissa ställen. Vi var långt borta men ändå fick jag in alla detaljer av det nerbrunna huset, där jag varit så många gånger, där jag spenderat tid med Justin. Det var som att se mitt eget hem helt förstörd.
”Du lyssnar inte på mig eller hur?” jag förmådde mig själv att skaka på huvudet innan jag började ta ett steg framåt.
Det enda jag kunde bekräfta med säkerhet var att jag var i en dvala. En dvala där Ricks ord satte rot i min kropp nu när jag förstod hans perspektiv. Jag brydde mig inte längre om Five skulle bli rädd, det enda jag ville var att ha dom i säkerhet. Men vågade jag möta dom?

Tunga andetag lämnade min strupe i samband med att jag satte mig i bilen. Jag var varken trött eller rädd, men jag var fylld med dubbelt så mycket skuld. Att föreställa sig allting var dåligt, men att se allting knappt en meter ifrån mig var… energikrävande. Jag visste inte vart jag skulle titta för att inte bli påmind om Justin, men om sanningen ska fram så påminde varje millimeter om honom. Hur han gick upp och ner för trappan som nu endast bara är plankbitar, hur han smidigt rörde sig i alla rum i huset. Hur han bodde där.
Jag snurrade långsamt den röda tändaren i min hand och såg hur månljuset träffar den från olika vinklar, i hopp om att få mig själv på andra tankar. Hur kan ett föremål så litet orsaka så mycket skada?
”Vad ska vi göra med den?”
”Hm..?” jag trycker bort mina tankar och mötte Kevins blick som studerade tändaren i min hand i några sekunder innan han vände blicken mot vägen igen och öppnade munnen.
”Vad ska vi göra med tändaren?”
”Ge den till Rick så han kan matcha den med någon. Men jag har redan mina misstankar på någon.”
”Vem?”
Jag studerade snabbt tändaren igen och snurrade den mellan mina handske-klädda fingrar.
”Kayla.”

Jag steg ut ur bilen direkt Kevin dödat motorn och slängt bilnycklarna till mig. I vanliga fall så skulle jag varit den som kört men jag visste att jag inte hade förmågan till det ikväll. Alla tankar och känslor hade lekt med min kropp och tagit all min energi.
”Jag är utmattad.” muttrar jag och Kevin skrockade i samband med att vi gjorde vår väg till ytterdörren. Han gick före mig och jag var hack i häl.
”Då är vi två.” jag skymde hans flin ur ögonvrån och himlade med ögonen.
Jag var beredd på att glömma allting för ikväll och låsa upp kistan jag gömt allting i imorgon.
”Jag går och lägger mig.” muttrade jag trött och började gå framåt i hallen utan att sparka av mig skorna. Tändaren höll jag fortfarande i min hand så innan jag gick upp för trapporna till sovrummen så vände mig snabbt mot vardagsrummet för att kunna ge den till Rick på vägen, men chockat stannade jag upp och mötte dom välkända men ändå okända ögonen.


Cliffhanger...? Maybe.
Klarar ni 30+ kommentarer för nästa? :)


Fråga: Vet inte om jag ställt denna förut men whatever. Vart bor ni? :)
Svar: Göteborg... flyttade hit på sommaren som jag tror några av er minns som följde min blogg då. :) (Någon?)
-

Länkbyte:

 
Alex Nord är en helt vanlig 15 åring som bor i Västerås i Sverige. Hon är inte den där populära tjejen i skolan men inte den som blir retad heller hon är helt normal. Det hon gör på fritiden är att vara med i en ungdoms gupp och att dansa och sjunga. Under 6 års tid så gick Alex på dans skola. Men dem slutade för ett år sen då Alex brötfoten och inte kunde dansa mer.  
Hon bor tillsammans med hennes mamma och pappa som jobbar ganska mycket. Hennes mamma jobbar på sjukhuset och hennes pappa arbetar med ny forskning om kärnkraftverk. Men ändå så har dem inte så mycket pengar när det kommer till kritan. Alex vet inte varför.
 
Hennes största dröm är en dröm som många tonåringar har. Ja det är att få se självaste Justin Bieber live.
Under tre dagar så ska han ha konsert i Sverige och när biljetterna släpps så får inte Alex tag på någon medan hennes bästa vän Ida får tag i en. Och då går hela världen under. Hon för söker hela tiden att få tag på en biljett men det går inte Alex väg.
 
Undrar hur det ska gå för henne. Läs så får ni se.

Läser inte själv bloggen men handlinen låter sjukt bra!!
Klicka på bilden för att komma till novellen.

Comments
POSTAT AV: biebzters

Bääääst!

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 21:31:34 / URL: http://biebzters.blogg.se



POSTAT AV: Emmy

Sjukt bra! :)

Svar: jag bor i Oskarshamn.

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 21:36:53 / URL: http://Justindrewnovell.blogg.se



POSTAT AV: Karolina

OMG OMG OMG
Älskar kapitlet, och du vet hur mycket jag har tjatat också hahah. Är verkligen taggad till kapitel 3, ska bli så sjukt spännande att få följa Jarlett under samma tak!

Och jag vet aldrig vad jag ska säga i en kommentar för ditt skrivande är så fantastiskt bra att jag verkligen inte finner några ord förutom, Bobo :)

Love you och sorry för allt tjat men du vet att jag har 0% tålamod och jag älskar dig så mycket att jag inte kan låta bli att tjata lite men jag ska bättra mig, puss :*

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 21:48:15 /



POSTAT AV: sara

:)

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 21:52:15 /



POSTAT AV: Anonym

De är säkert Justin OMG

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 22:10:40 /



POSTAT AV: Ylva

Olofstorp i Gbg 👍
Där bor jag 👍
Bäst är du!😘

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 22:19:05 /



POSTAT AV: Sarah

Sjukt braaaa
Svar Stockholm i Södermalm :)

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 22:29:12 / URL: http://mybiebslovestorys.blogg.se



POSTAT AV: jujustory

sååååå braaaa!!!
sv: sundsvall kommer jag ifrån :)

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 22:35:24 / URL: http://jujustory.blogg.se



POSTAT AV: M.M

Jaaag dööör här, skit bra!!!
Svar: Skåne, Osby :)

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 22:38:28 /



POSTAT AV: Lilla jag

Kan inte vänta

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 22:40:45 /



POSTAT AV: Anonym

Lika bra som alltid! :)
Det jag älskar med din novell är att den är lik andra noveller men ändå inte. Nu för tiden skriver rätt många om badboy justin och övernaturlighet, men du har fått din novell alldeles speciell. Du har vänt så att han är lite rädd för henne istället för tvärtom osv. Din novell är en av dom bästa jag läst faktiskt :)

Sv; Stockholm :)

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 22:53:29 /



POSTAT AV: Linda

Ojojoj... Vilka tror att det är Justin? *räcker upp handen*

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 23:02:54 / URL: http://Thesecretbehindme.blogg.se



POSTAT AV: Anonym

åh så bra.. helt galet..

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 23:21:06 /



POSTAT AV: Oline

Avskyr cliffhangers :( men älskade det här kapitlet i alla fall! :)
Svar: Jag bor i Bryssel, Belgien.

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 23:31:48 /



POSTAT AV: Sandra

Bra. Jag tror det ärJustin

Men en sak jag stör mig lite på.
Du använder ordet "dom" man får inte använde det ordet när man skriver, det ska vara "dem eller de"
ta inte illa upp.

Svar: Tack för kritiken. :)
Celebnovell

POSTAT: 2014-01-07 / KLOCKAN: 23:41:58 /



POSTAT AV: ifrah

skit bra som alltid:)
Stockholm jag bor I stockholm

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 01:59:36 /



POSTAT AV: Anonym

Grymt kapitel! :)
Bor utanför Malmö i en by :)

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 11:46:49 /



POSTAT AV: Ariana

👏👍👍 jätte bra som alltid !😁
Sv: Gbg 😜

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 12:46:58 /



POSTAT AV: Anonym

Såå bra

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 14:04:38 /



POSTAT AV: Ida

Adkfjtnftadlt du kan inte sluta så. Jag döööööör.
Svar: Norrköping ;)

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 15:39:23 / URL: http://Idabergstedt.horseworld.se



POSTAT AV: Camilla

Jag följde din blogg/ novell då men jag kommer inte ihåg det :S Jag bor i Falun. ;) Så perfect kapitel måste jag säga! Du är såå otroligt sjuuuukt bra!

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 15:44:47 /



POSTAT AV: Anonym

jätte bra! jag har nyss startat en novell blogg och jag undrar om du kunde designa min blogg? snälla

Svar: Har tyvärr ingen tid just nu så måste säga nej. =/
Celebnovell

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 16:04:00 /



POSTAT AV: Michelle

Jag älskar det!!

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 16:54:35 /



POSTAT AV: Maria :*

DAMN tjejen! Du dödar mig totalt! Älskar novellen redan. De flesta som börjar men en ny novell är det alltid tråkigt i början av novellen. Men när du skriver en ny är det helt spännande. Längtar redan till nästa kapitel :D

Fortsätt så som du gör babe. Du skriver helt perfekt! <3

Svar: Jag bor i Hermodsdal i Malmö :D

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 17:11:35 /



POSTAT AV: Anonym

Omg så grymt bra, är det ens lagligt att skriva så bra som du gör?! Älskar den här novellen och kommer göra tills du slutar skriva på den! Längtar redan tills nästa kapitel!

Svar:Östersund/Brunflo

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 18:54:16 /



POSTAT AV: sara

jätte bra

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 19:59:32 /



POSTAT AV: luise

jätte bra mer mer

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 19:59:50 / URL: http://foreverbiebs.blogg.se/



POSTAT AV: Anonym

Såå bra, du är så sjukt duktig!!<3

Svar: Utanför malmö :)

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 20:35:55 /



POSTAT AV: annie

jätte bra

sv: Jag bor i USA L.A

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 20:37:58 /



POSTAT AV: amanda

Jätte bra men förstår inte riktigt varför Justin är så arg, trodde han var "rädd" för henne och inte arg :O

Svar: Han är inte arg utan han vill inte höra Bruce prata om henne för båda vet att Justin skulle välja att bo hos Rick om Scarlett kom på tal - vad hon än har gjort mot honom. :)
Celebnovell

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 20:39:49 / URL: http://liindstrand.blogg.se



POSTAT AV: Becca

Åh, cliffhanger.. such a tease ;) Men jag älskar kapitlet (fast jag älskar varje kapitel, liksom damn guurl you write lika a god) Ignorera min wierdness, jag är för hyper för det här, haha♡

Svar: Haha aww. xD♥
Celebnovell

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 22:03:23 / URL: http://bieberheaven.blogg.se



POSTAT AV: Anonym

JUUUUSTIN!!!!;)

POSTAT: 2014-01-08 / KLOCKAN: 22:29:55 /



POSTAT AV: Anonym

jätte bra men när kommer nästa kapitel? :)

Svar: Den kommer ikväll! :)♥
Celebnovell

POSTAT: 2014-01-10 / KLOCKAN: 17:37:32 /



POSTAT AV: Lmssy

Gud så bra babe!! *-*

Sv: Haha, i Sundvsall! xD

Svar: ;)
Celebnovell

POSTAT: 2014-01-10 / KLOCKAN: 22:15:59 / URL: http://lmssy.blogg.se



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback