Kategori: Allmänt

Hear breaker

Hear breaker - all the matters - hold tight - rollercoaster Länk
Min blick var fastklistrad på marken. Asfalten var lika svart som himlen, och ibland steg avdunstade  små vätskemoln här och där. Det måste vara nylagt.
Trädens blad prasslad mot varandra i samband med dom kalla brisarna som drog in. Det fanns högar med bruna löv som tappat livet under träden. Jag tryckte händerna i mina jackfickor och böjde huvudet längre ner,  tills det gjorde ont i nacken av spänningen. Det kändes bra på något sätt.
Samtal på samtal yrde omkring mig men jag deltog inte i någon av dom. Jag hade ingenting att säga. Fortsatte bara att stirra ner i marken. 
Kön gick långsamt framåt och jag förbannad Carlos tusen gånger om för att han glömt VIP-passen. Om han hade tänkt snäppet längre skulle jag vara inne i salen och vara stenfull nu. Glömt alla mina bekymmer.
Det var torsdag. Fjorton dagar sedan sista gången jag såg henne. 
Jag minns hur hon hade vänt sig om och gått mot utgången. Jag minns allting i detalj. Hur hennes hår hade fladdrat bakom henne, hur hon hade tagit upp mobilen, hur hon med inte ens en blick hade satt sig i bilen och kört iväg från skolan. Från mig.Jag hade tappat allting då och slagit till närmaste vägg. Hårt. Precis som jag kände med smärtan i nacken nu kände jag med den i handen då. Det var nog det enda som hållit mig från att storma ut och sätta en kula i närmaste person. Det var så jag hanterade smärtan om den inte längre gick att dränka i sex och alkohol. Få andr


Min blick var fastklistrad på marken. Asfalten var lika svart som himlen, och ibland steg avdunstade  små vätskemoln här och där. Det måste vara nylagt.
Trädens blad prasslad mot varandra i samband med dom kalla brisarna som drog in. Det fanns högar med bruna löv som tappat livet under träden. Jag tryckte händerna i mina jackfickor och böjde huvudet längre ner,  tills det gjorde ont i nacken av spänningen. Det kändes bra på något sätt.
Samtal på samtal yrde omkring mig men jag deltog inte i någon av dom. Jag hade ingenting att säga. Fortsatte bara att stirra ner i marken. 
Kön gick långsamt framåt och jag förbannad Carlos tusen gånger om för att han glömt VIP-passen. Om han hade tänkt snäppet längre skulle jag vara inne i salen och vara stenfull nu. Glömt alla mina bekymmer.
Det var torsdag. Fjorton dagar sedan sista gången jag såg henne. 
Jag minns hur hon hade vänt sig om och gått mot utgången. Jag minns allting i detalj. Hur hennes hår hade fladdrat bakom henne, hur hon hade tagit upp mobilen, hur hon med inte ens en blick hade satt sig i bilen och kört iväg från skolan. Från mig.Jag hade tappat allting då och slagit till närmaste vägg. Hårt. Precis som jag kände med smärtan i nacken nu kände jag med den i handen då. Det var nog det enda som hållit mig från att storma ut och sätta en kula i närmaste person. Det var så jag hanterade smärtan om den inte längre gick att dränka i sex och alkohol. Få andra att lida.
Jag visste inte om jag skulle vara lycklig, glad, arg, eller bara gräva ner mig i ett hål med sorg.
Jag tror jag inte ens visste hur man skulle vara glad eller lycklig längre. Det lät så dött. Jag visste att det var för bra för att vara sant.
”Titeln Biebers girl är klistrad på mig och alla vet vem jag är.”
”Jag fick dig där jag ville och nu behöver jag dig inte längre”
” Du är värre än Cassandra!”
”Äntligen fick jag in lite vett i båda era nöthjärnor.”
Ett väsande läte lämnade plötsligt min strupe och jag tjänade ett par blickar från dom närmaste personerna. Allt hon sagt – allt hon gjort. Det var ett stor lögn. Vi delade på kärlek. Du tog kär  jag tog lek.
Jag borde hata henne, men jag kan inte. Jag hatade henne i den sekund jag lät orden falla ut ur min mun i skolan då. Men det var det – bara fem minuter innan allting blev motsatsen.
Frustrerat drog jag handen genom håret. Ånger. Det var ordet jag letade efter. Det var vad jag kände. Ett jävla tyngd med ånger. After all you can run, from what’s inside you. 
Bullshit! Det var vad det var! Det börjar jaga en och slutar inte förrän man är fången i sin egna kropp igen. Bland alla fucked up känslor. 
”Namn?”
”Bieber.” muttrade jag stelt och stoppade händerna djupare in i mina fickor. Vakten gav mig en lätt nick.
Vi var på någon random club. Killarna hade fått nog av mitt drickande och rökande hemma så dom hade tagit mig hit. Det perfekta stället. Sarkasm droppade från orden.
Jag vände upp blicken och tittade upp på vakten som var några centimeter längre än mig. Jag såg hur han skulle säga någonting när ljudet av ett par däck som bromsade kraftigt på asfalten avbröt honom. Jag lät blicken snabbt glida mot gatan precis som dom flesta andra hade gjort. Det yrde svaga moln av rök från däcken av den kraftiga bromsningen men det försvann – precis som resten av omgivningen – när mina ögon fokuserade på den svarta Lamborghinin jag så många gånger sett tidigare. Jag zoomade in med ögonen i dom tonade glasrutorna men såg inget annat än reflektionen av tegelbyggnaden som tillhörde klubben. Ljuset studsade framochtillbaka mellan den blanka ytan och lamporna.
En minut gick, två minuter, tre minuter, hela fem minuter gick och ingenting hände. Ingen steg ut ur bilen, ingen steg in i, ingenting. Känslorna fortsatte ändå att bombardera mig.
Alla började återgå till sina samtal när dom tappat intresset för vad som skulle hända, men inte jag.
Den bilen tillhörde klart och tydligt henne. Varje gång jag sett den, har hon stigit ut ur förarsätet – ingen annan. 
Jag kände hur min kropp spände sig av alla känslor som var lika främmande som människorna omkring mig. 
Jag skulle trycka upp henne mot väggen och få alla mina svar. Alla svar jag väntat på i mer än tre veckor. Jag behövde det. Men inte nu, det skulle vara för riskfyllt.

Alltid lika feg.

Mina inre tankar fick mig att sluta ögonen. Jag var inte feg.
”Bro? Din chick är här.” jag spärrade upp ögonen av Carlos mening men svarade honom inte. Det var fel. Jag kunde inte svara honom.
Mina andetag fastnade i strupen när jag märkte hennes perfekta kropp som bar en lila klänning. Hennes lena hår som fladdrade i vinden. Hennes felfria ansikte som hade ett tunt lager med smink. Henne. 
Allt mitt mod sjönk. Allting jag skulle säga och fråga henne försvann med brisen.
Vakten harklade sig bakom mig och då förstod jag att jag hade stått och stirrat ett bra tag. Jag försökte säga någonting men min strupe var fortfarande igentäppt.
Jag slängde bak huvudet mot Damon och han förstod genast min blick och tog ett steg tillbaka. Automatiskt följde resten av killarna, inklusive mig efter. Killgruppen bakom oss sa inget utan förstod hinten och gick före oss. 
Vakten släppte in dom efter ett snabbt ”Namn?” utan att ifrågasätta om varför vi flyttade oss bakåt i kön. Min uppmärksamhet släppte vakten och jag vände mig om men blev snabbt besviken när hon inte längre var kvar. Snabbt började jag pendla med ögonen mellan alla möjliga ställen men slutade genast när jag hörde hennes ängel lika röst, närmare än väntat.
”Finns allting där inne?” Hon mumlade någonting otydbart innan det.
”Allt är klart Scar. Gör det fort bara.”
Jag mötte hennes rygg knappt en meter ifrån mig och hann se hennes nickning innan hon gick in genom ingången.
Göra vad fort?

Kategori: Allmänt

all the matters

fds

Kategori: Allmänt

Kapitel 44 - Everything, exept kiss on the lips

c

Tidigare inlägg